Nya Phosphoros 2025 #1

Östgöta nation
nya phosphoros
#1 | 2025

Redaktörernas hej
Östgötar.
Att vara nypåkliven redaktör är inte lätt. Man
ska lära sig nya krångliga
formgivningsprogram, jaga kuratorer för att få
tag på försenade spalter och försöka komma
ihåg vilket jävla marginalavstånd sidorna ska
ha.
Allt detta med ett kuratorsår i bagaget
medans man nosar på väggen som står där
alldeles precis inom räckvidd. Och inte ens får
man rabatt på dryck i restaurangen heller.
Suck!
Här ger vi er iallafall ett rykande färskt
nummer av Nya Phosphoros, och jag har
minsann inte bråkat med Adobe i så här
många timmar för att ni inte ska läsa det.
Seså!
Östgötar!
Årets första utgåva av Nya phosphoros och vi
är taggade till tusen. Att få en medredaktör
vid sin sida är något otroligt och riktigt
efterlängtat.
Tänk att tillsammans ställas inför de
utmaningar som tidningsskapandet erbjuder
och få göra något så underbart som att
samarbeta. “What doesn’t kill you makes you
stronger!”. Efter en termin som redaktör har
jag mer kött på benen, idéer till nästa nummer
redan på lager och en så pass stor framtidstro
som en samhällsvetare kan ha i vår samtid.
Ni vet vad man säger: “nytt år och nya
möjligheter!”. Och tänka sig, precis framför
näsan på er har ni en ypperlig möjlighet att
läsa vidare om hur fantastiskt spännande det
kan vara att se samma sak på olika sätt.
God läsning!

Innehållsförteckning
Kuratorsspalter
Landskapskallelse
Recce weeks at ÖG
Östgötarnas trendspaningar
Intervju med 1Q och 3Q
Slanten, kontanten och stipendiet
Kulturbiennalen
Kalendarium
4
7
8
10
12
16
17
18

Kära Östgötar,
1Q
Det här med att vara 1Q har visat sig bjuda på diverse spännande
utmaningar och upplevelser, och då har jag ändå bara jobbat i 35
dagar.
Trots att jag först nu faktiskt sätter mig ner och skriver den här
spalten har jag gått runt och funderat på den lite och kanske har jag
tack vare det metaforiska temat reflekterat lite extra om min tillvaro i
försök till inspiration. 1Q ämbetet som mynt har nämligen visat sig
ha många sidor, ena dagen är man på inspektorsskiftesbal i
långklänning och äter 5 rätters och andra dagen står man med
sugproppen i högsta hugg och försöker att lösa stoppet i toan.
Men så är väl det en stor del av charmen med jobbet; att
ungefär en gång om dagen utföra en arbetsuppgift där jag finner mig
själv tänka något i stil med “hur hamnade jag här”, oavsett om det är i
positiv eller negativ bemärkelse. Med det sagt vill jag påminna alla om
att försöka njuta av den ack så välkomnade ombytliga miljö som
nationen erbjuder i kontrast till “vardagslivets tråk och tvång” och
det lite tröttsamma i att vara student.
För det finns väl inget finare än att efter en dag av
högakademiska studier få komma till studenternas andra hem och
flippa lite burgare. Eller I wouldn't know, jag har ju aldrig varit KLV.
Men var sak har sin tid så det kanske får bli efter att jag klivit och är
redo att ta mig an ännu en sida av myntet. Skoja! Eller äsch, vem
vet…
Signe sign(e)ing out!
//1Q
Två sidor av samma mynt, ett brett tema som bjuder upp
skribenter till att göra sina egna tolkningar. Att använda
myntets karakteristiska två sidor för att kunna beskriva att alla
händelser i livet har två sidor. Denna metafor är ju relativt
användbar för att tänka på att alla situationer kanske inte
enbart är från sitt eget perspektiv. Två människor uppfattar,
tycker och resonerar olika om en händelse.
Men den praktiska delen av mig skriker att denna
metafor inte kan stämma. Vi lever trots allt i en tredimensionell
värld, och ett objekt kan omöjligt bara ha två sidor! Vad svetsar
ihop myntets två sidor? Jo, en kontaktyta. Om du håller en
enkrona med din tumme och pekfinger och vänder det mot
dig, då ser du myntets tredje sida!
Klingar ”Tre sidor av samma mynt” lika bra som
originalet? Kanske inte. Men till det viktiga - vad betyder detta
för metaforens innebörd? Jag har inget klockrent svar på den
frågan, utan jag lämnar över det som en funderare till er kloka
östgötar!
2Q
Er 2Q,
Erik Dalgard
4

Min första kuratorsspalt! I skrivande stund har jag suttit som
kurator i 30 dagar, vilket känns helt knasigt, nu är det bara elva
tolftedelar kvar.
Vilken ära att få skriva i nationens egen tidning, synd bara
att det är så ofantligt svårt att skriva texter. Men ett tema hjälper
ju. “Två sidor av samma mynt” är inget enkelt tema, det var så
länge sedan jag använde mynt så jag kan inte direkt minnas
vilken sida som var vilken. Men det gör kanske inget, kommer
nog inte betala med mynt på länge ändå. Dessutom känns det
ganska snuskigt med mynt. Undra vilken sida av samma mynt
som blir smutsigast? Makes you think…
Det är ett jävla ståhej på kontoret idag. Om myntet i detta
fall är själva ståhejet, har jag verkligen varit på båda sidor idag. Å
ena sidan har jag gömt mig i Tess byxben för att de var så
fladdriga att man kunde sitta i dem. Nu på eftermiddagen har jag
snarare varit trött och inte på samma bushumör. Intressant hur
samma ståhej kan göra en både super glad och taggad och inte
på samma dag. No hate mot ståhejet, jag älskar skiten, min
poäng är att man ibland är den som skapar det och ibland inte.
Nåja. Tack.
3Q
Er tredje vän och kurator,
Lollo Lager
4Q
Hej alla Östgötar där ute,
Temat för detta nummer är ”två sidor av samma mynt”. Ett
ämne som tyvärr på grund av nyliga omständigheter har fått mig
att tänka på den största av dikotomier. Livet kontra döden.
Och med det utrymmet som den här spalten ger mig så
tar jag möjligheten att skriva av mig här, med risken att låta lika
djup som en barnpool. Jag var för några dagar sedan på den
första begravningen i mitt någorlunda vuxna liv. Det var en
intressant upplevelse. Döden är inte bara slutet på ett liv, det är
även slutet på en berättelse.
När man tar sitt sista andetag sätter man även punkt för
den historia som började skrivas när man tog sitt första. Och i
mångt och mycket är det även där som det slutligen spelar roll.
Då vi inte längre kan ångra, förlåta eller göra bättre. För ingen
kan säga vem någon kommer att bli, men efter deras bortgång
kan alla säga vem de var. För hur vi firas, sörjs och koms ihåg
ligger i de minnen vi i livet lämnar efter oss.
Vem vi är idag bestämmer vem vi är om hundra år, vare
sig vi är finns kvar eller inte. Allt det spelar kanske ingen roll om
vi väl är döda, men det säger mig att det är viktigt att ta vara på
möjligheten att ändras och bli bättre. För det vi gör i livet
bestämmer vem vi är i döden. Och då är det för sent att göra
något åt det.
Er högst levande 4Q,
Noah Ojala Ahlgren
5

Hej på er alla härliga Östgötar!
KM
Hoppas att ni tycker att det känns bra att vara tillbaka i Uppsala
och på nationen efter en välbehövlig julledighet!
Temat för denna upplaga är ju då två sidor av samma
mynt och vad passar inte bättre än det faktum att det kan kännas
både bra och dåligt att vara tillbaka. Det är alltid härligt att
komma tillbaka till nationen men att komma tillbaka och behöva
ta ansvar för sitt plugg är inte alltid lika kul, därav två sidor av att
vara här igen.
För min del känns det dock fantastiskt att vara tillbaka,
kanske för att jag inte har något plugg att komma till utan endast
alla härliga människor här på nationen. Terminen har dessutom
haft en rivstart och man kan se att ÖG verkligen är en nation att
räkna med i alla dess verksamheter, och tänk så härligt att ni kan
känna att det är tack vare alla er som folk vill komma hit!
Jag hoppas att ni alla känner er stolta över ert arbete och
att ni ser att ni gör skillnad. Så nu fortsätter vi i denna goda anda
och gör VT25 till den bästa av terminer!
Heja er!
Allt gott,
Er klubbmästare Tess
6

Landskapskallelse
Kära Östgötar!
Härmed kallas samtliga av er till vårterminens första
lagtima landskap våren 2025 torsdagen den 6 mars
kl. 17:30 i Stora salen. Därefter bjuds det på en
traditionsenlig sexa.
Föredragslistan finnes på anslagstavlan
och på hemsidan.
Signe Hedbrant
Förste Kurator
7

“REcce”
weeks at ÖG
a deep dive into the
nation’s recentior events
The winter break is officially over and once again you can see the nation pubs
being filled to the brim, hear the “Flogsta roar” echo through Uppsala and the
smell of excitement from new students arriving in town. The famous “recce weeks”
are finally here, and Nya Phosphoros has tagged along the activities at ÖG.
It is around 7 pm when I arrive at our
beautiful nation house. I can already hear the
business from the pub while I lock my bike.
Inside I follow the sign pointing down to
Tage’s basement where the pre-party for the
Recce-club is hosted, one of several recentior
events planned for the following weeks.
The lights are dimmed and the classic
Swedish banger “Mr cool” is pounding from
speakers. I am greeted by the smiling faces of
the recce hosts Alice and Thilda, the selfproclaimed
“welcome committee” for the
“recce pre-party” before club Ostro. It is a
cozy and welcoming vibe, and I indeed feel
welcome. I am soon joined by recce host
Simon and administration master Erica.
What has been most fun so far
during the recce weeks?
“Definitely registering and meeting new
members! It’s so exciting to show the house
The recce of the
semester: congratulations
to Axel Roberts!*
*if you have done that extra bit of
work in your position during your
first time at a nation.
8
and all of the different things you can do
here”, Erica says excitedly.
But wait, what is all this talk about
“recce”?
“It’s slang for
“recentior” that means
that you are a new
student in Uppsala,
Erica explains. After
two semesters you
become a “junior” and
finally you can be
elected as a “senior”.
A lot of the reccar
have moved from
other cities, countries
and continents. That can, like the theme
“two sides of the same coin”, feel
exciting and frightening at the same
time. How do you approach that as a
recce host?
“We try our best to welcome the new
students and make them as comfortable as
possible”, International secretary Ludvig
says warmly.
Erica nods along and continues.
“The nation’s slogan is “the student’s
second home”, so we make them feel at
home”.

The very next day it is time for
Reccebrunch at ÖG’s Saturday café. Up
beat music is playing and the sun is
beaming through the windows. Despite
yesterday’s clubbing, the café is very busy.
Waffles, goulasch and toast are
continuously served. There is a mix of
English and Swedish in the room. While I
am waiting for my order I can’t help but
eavesdrop on a heated debate about English
pubs. I spot the familiar faces of the recce
hosts who are chatting away about their
plans for the upcoming recce events.
And the very next week I find myself
at one of them, the Östergötland themed
pub. On the menu tonight there is classic
dishes from Östergötland, such as green
pea soup and “raggmunk” (sort of like
potato pancakes). Since both pub floors are
open, otherwise called “Stor Tage’s”, I have
to take a full lap before I find where the
recce event is held. At last I make it and I
am greeted by recce host Thilda, who is
sitting with Christoph and David from
Germany. Christoph studies medical
engineering while David studies electrical
Ah tjena! *
engineering. They are both here through an
Erasmus exchange for one semester. They
have had a great first three weeks with pub
crawls with the Erasmus student network.
How come you are here at ÖG?
“We joined the nation today and saw the
marketing of this event”, Christoph replies.
“And we also like the club here, especially
rave cave”.
How did you learn about the
nations?
“We had the information thrown at once
we arrived in Uppsala. That was very
useful”, David says and Christoph agrees.
Christoph (middle) and David (right)
Have you encountered any peculiar
student traditions?
“I live in Flogsta and I learned about the
“Flogsta roar” before I moved there. But I
forgot about it and when it happened I was
like “okay?”, David says with a laugh. “But
other than that, the student life here is quite
similar to how it is in Germany”.
“We saw some students with flags
shouting”, Christoph adds.
“Maybe that was the standard-bearers
during the doctoral award ceremony”,
Thilda replies with teasing smirk.
The evening comes to an end and I
realize that during just these few activities, I
got to learn a thing or two about places
where I myself might be a recce one day.
9
*the Östergötland way of saying “hi”. A common respons at
gasques after the person who is holding a speach says “kära
östgötar”/”dear östgötar”.

1010

11 1111

12
12

Intervju med nya
1Q och 3Q
13

I kuratorsvärlden är det tydligt vem som är ny på jobbet - och vem som inte
är det. Att ha en positiv attidyd året ut är ovanligt men inte omöjligt, men
på Östgöta nation är det två kvinnor som besitter den pliktkänsla och energi
endast en nypåkliven kurator innehar. Jag möter dessa två precis innan
lunch och stänger bestämt dörren till förste kurators kontor för att inte bli
störd av de som inte besitter den nypåklivnes ambition. Signes kontor är
städat och organiserat, men till skillnad från majoriteten av sina företrädare
har hon låtit skrivbordet stå vänt åt samma håll som innan.
Har du haft någon vision för inredningen på ditt kontor?
Signe skrattar. - Den frågan har jag redan svarat på, under landskapet. Då
sa jag att jag ville ha en persisk matta och kanske lite ljusslingor, men då sa
Adam Lilja att det var fjortis att ha ljusslingor, vilket slog ned mig en aning.
Men Adams åsikter är inte det enda som fått Signe att välja bort ljusslingan.
- Det känns lite omständigt, eftersom det är så lätt att glömma att släcka.
Men jag funderar på att skaffa en timer. Sen vill jag gärna sätta upp lite fina
omslag från Nya Phosphoros! (smicker smicker).
14

15

Slanten, kontanten och stipendiet
Text: Pua Landberg
“Vi måste singla slant om saken,” sa min vän när vi inte kunde bestämma oss för vilket
lunchställe vi skulle välja. Eftersom ingen av oss gav vika, verkade slantsingling vara den
enda lösningen. Problemet var bara att ingen vi mötte hade en slant på sig.
Efter att ha frågat flera förbipasserande utan vidare framgång, gick min vän så långt att han
stoppade en stackars cyklist i farten, i hopp om att han kanske hade ett mynt att låna ut. Och
visst! Vi singlade slanten, och ödets makt bestämde att det blev Kajsas Kök.
Om jag ska vara ärlig, och det ska man, känns mynt och sedlar hemskt omodernt, något
som mest förekommer i pippis kappsäck eller Farbror Joakims pengabing, lika mycket på
utfasning som TV-antenner på hustaken eller fast telefoni i hemmet.
På Östgöta nation var jag med i det sista fikaverket som hanterade kontanter. Sedlar och
mynt skulle tas ut ur kassan och noggrant räknas både före och efter varje pass och sedan
rapporteras in. Det tyckte jag var jobbigt så jag skickade in en skrivelse till styrelsen om att vi
borde gå över till en helt kontantfri verksamhet – och så blev det!
Men ironiskt nog fick jag, till mitt stora förtret, som andre kurator möta kontanterna igen. Med
jämna mellanrum skulle jag räkna och inventera de sedlar och mynt som fortfarande låg kvar
i de tjocka kassaskåpen. Inför Valborgs-tåhejet, “festen i dagarna tre”, beställde jag in 80
lax hundralappar för att ha som växel. Under själva champagnegaloppen strömmade
pengarna in i en rasande fart. Liv Mazza sprang runt med tio magväskor om livet (pun
indended) fulla av sedlar.
Till min hjälp hade jag ÖGs egna sedelräknarmaskin, Pärla Nguyen och Emma Andersson
(även de “maskiner” i positiv bemärkelse). Plaskvåta oftast av handsvett och bubbel,
räknades sedlarna, sorterades och packades. Dagen efter, när festyran lagt sig och det bara
var några timmar kvar till majmiddagen, skickades cirka 250 000 kronor iväg i Loomis
säkerhetsbil. En tung sten lättade från bröstet när bilen rullade iväg. Sen blev vi rånade fem
timmar senare men det är en annan historia!
Idag har jag en helt annan roll på Nationen som stipendiesekreterare, och det är banne mig
inte alltid roligt men alltid viktigt! Att få förvalta arvet efter länge sedan döda och förmultnade
östgötar, är svindlande. Tack vare deras sista goda gärning kan vi i stipendienämnden
nämligen årligen dela ut cirka 2,5 miljoner kronor till nationens medlemmar.
Så nästa gång du går förbi Uppsala stadskyrkogård, skänk då gärna en tanke till Sleincour
och makarna Hellvik. Tänk gärna på Professor Wirén, vars porträtt hänger i ABN-rummet
nästa gång du är där, deras donationer fortsätter att göra skillnad för många fattiga och
flitiga östgötar och kommer att göra det så länge skattmästare, stipendiekansliet och
stipendienämnden vårdar dem.
16

17

kalendarium
Mars
2: Storstäd II
6: Landskap I
29: Kulturbiennal
30: Storstäd III
April
5: Temagasque
29: Kvalborg med artister
30: Valborg med champagnegalopp
Maj
1: Majmiddag
11: Storstäd IV
14: Landskap II
17: Vårbal
25: Storstäd V
18
18

ostgotanation.se