Nya Phosphoros 2025 #2

Östgöta nation
nya phosphoros
#2 | 2025
En resa i tiden

Redaktörernas Hej
Redaktörerna någon gång i mitten av 1800-talet (?).
Käraste läsare,
Det är med glädje vi publicerar vårterminens andra,
och därmed sista, utgåva av Östgöta nations tidning
Nya Phosphoros. Vi hoppas att Ni skall ha behållning av
läsningen, ty detta nummer erbjuder ett blandat innehåll.
Det gör även denna lilla introduktion när det gäller
ordval... Nog med (försöket till) gammeldagsa formuleringar!
Som ni kanske märker skriver redaktörerna från en tid,
ungefär i mitten av 1800-talet, då vi inte skulle sitta
som redaktörer och inte heller vara inskrivna på Östgöta
nation. (1) Och vi hade definitivt inte befunnit oss på
universitetet. Startskottet för kvinnors rättigheter inom
akademin var i samband med Betty Petterssons ansökan
om dispens hos kungen. Hon fick därefter börja studera
vi Uppsala universitet år 1872. (2) Mer specifikt ville
hon studera humaniora och språk, vilket sedan innan
hade varit förbjudet eftersom humaniora ansågs vara
manligt kodat. Däremot var tillåtet för kvinnor att läsa
medicin från år 1870. (3)
Med det sagt dröjde det över 50 år innan kvinnor kunde
göra akademisk karriär. Efter en lång kamp, ledd av
Akademiska Bildade Kvinnors Förening, hade kvinnor
år 1925 samma lagliga tillträde till universiteten som
män. (2)
Även om vi hade kunnat skriva in oss på nationer från
och med 1872, skulle vi sannolikt inte ha deltagit särskilt
mycket. Enligt Burman gjorde kvinnorna sällan det i och
med att nationernas festligheter var riktade mot män.
Kanske hade vi istället anslutit oss till den kvinnliga
studentföreningen som år 1892 skapades av åtta (av
femton) kvinnliga studenter. (1)
Mot bakgrund av denna historiska tillbakablick är vi
idag glada över att, genom nationsengagemang och universitetsstudier,
har möjligheten att bygga på oss själva
och vara en aktiv del av studentlivet. Tidsresan tar dock
inte slut här, den har bara börjat.
Trevlig läsning!
(1) Burman, L. (2013) Vältaliga studenter : studentnationerna
i Uppsala som retoriska miljöer 1663-2010. Uppsala: Acta
Universitatis Upsaliensis.
(2) Uppsala universiet. (2025-04-15). Uppsala universites
historia i korthet. https://www.uu.se/om-uu/historia/
kort-historik (2025-04-24).
(3) Uppsala universitet. (2023-11-27). Jubileum med anledning
av Betty Petterson. https://www.uu.se/nyheter/2022/2022-09-07-jubileum-med-anledning-av-betty-pettersson.
(2025-04-24).

I
N
N
E
H
Å
L
L
Kuratorsspalt 4
Landskapskallelse 7
Östgöta nations antikrunda 8
Farfars nation 11
Sju snabba med historiker 12
från hembygden
Vilken ÖG-era är du? 14
En nutida tidsresa 17
ÖG till undsättning 18
Att äta billigt, nyttigt 21
och östgötskt
Kalendarium 22
Ansvarig utgivare: Signe Hedbrant
1q@ostgotanation.se
018-13 43 11
Kontakta oss: nyaphosphoros@ostgotanation.se
Illustration av Elisa Agnevall

4

5

6

Landskapskallelse
Kära Östgötar!
Härmed kallas samtliga av er till vårterminens andra lagtima
landskap våren 2025 onsdagen den 14 maj kl. 17:30 i Stora salen.
Därefter bjuds det på en traditionsenlig sexa.
Föredragslistan finnes på anslagstavlan och på hemsidan
14 dagar innan landskapet.
Signe Hedbrant
Förste Kurator
Illustration av Elisa Agnevall
7

Östgöta nations antikrunda
- en historisk vandring i nationshuset
Text: Tove Kronberg
Östgöta nations antikvarie HT25-VT25
Östgöta nation är en av Uppsalas äldsta studentnationer
med anor från första halvan av 1600-talet. Under
sina snart 400 år har nationen samlat på sig en mängd
olika föremål som pryder vårt fina nationshus idag.
Nationen förvaltar otaliga mängder konst-, glas- och
metallföremål utöver textilier, möbler och armaturer.
Många historiska föremål samsas med nationens verksamhet
och står sida vid sida med moderna lösningar.
I stora salen hänger exempelvis 1700-talsporträtt av
inspektorerna Johan Ihre och Petrus Ekerman på varsin
sida av den “mer moderna” blinkande nattklubbsbelysningen.
Nedan har jag valt ut fyra föremål att lyfta fram
lite extra. Det har varit svårt att välja ut enstaka föremål,
men några föremål som sticker ut lite extra i nationens
samlingar är de målade glasfönstren från Taddis-krogen,
den Åkermanska jordgloben i biblioteket, det hemsökta
porträttet av Johan Peter Sleincour och resterna
av de gamla ljuskronorna uppe på vinden.
Uppe i klenodrummets innersta högra hörn står en
samling bubbelplastade och tunga rektanglar. Jag förstod
från början inte vad det var frågan om för föremål
eftersom de var för tunga för att vara tavlor, trots att de
hade rätt form. När jag tjuvkikade bakom plasten insåg
jag att det var sex målade glasfönster med blyinfattningar
från slutet av 1800-talet. Efter en tids efterforskningar
hittade jag en kort beskrivning av fönstren i Mats
Bergman och Jan-Olof Montelius bok Nationshusen i
Uppsala: en beskrivning tillägnad Uppsala universitet
vid dess 500-årsjubileum från 1977. Fönstren var under
70-talet varit uppsatta i Ödeshög, som då var ett rum
för pub och bistro. Pubinredningen bestod av fasta
bänkar och bord med bås. Fönstren kommer från början
enligt Bergman och Montelius från en gammal Uppsala-
Bild 2-7: Bildkollage över alla Östgöta nations Taddis-fönster.
Fotografi: Claes Borgström.
Bild 1: Till vänster, ett av Taddis-krogens fönster i klenodrummet.
Fotografi: Tove Kronberg.
-krog vid namn “Taddis”. Ett av motiven föreställer
eventuellt Gustaf II Adolf med en bärs. (1) Att fönstren
inte sitter uppe idag beror på att rummet där de en gång
satt i idag har blivit dansgolv. Fönstren är också i stort
behov av nya blyinfattningar för att kunna sättas upp
igen, vilket är kostsamt och troligen den största anledningen
till att nationen idag inte tagit fram dem. De ter
sig även ha blivit lätt bortglömda i sitt hörn. Det skulle
dock vara roligt om det fanns möjlighet att i framtiden
restaurera motiven och åter sätta upp fönstren på nytt
i puben. De har stämningsfulla krogmotiv och ger hög
mysfaktor samtidigt som de historiskt varit en viktig del
av nationens pubkultur.
I det inre biblioteket står idag en gammal jordglob.
Den är till synes intryckt i ett hörn och trängs med
fåtöljer och bord. Jordgloben är daterad till 1766 och är
därmed ett av nationens äldsta föremål. Den är tillverkad
i Uppsala av kartografen Anders Åkerman. (2) Trots
sin ålder är den rätt fräsch och värd att beundra. Jordgloben
skänktes till nationen av en inspektor, troligen
Jacob Åkerman, som också skänkte en himmelsglob till
sin andra inspektorsnation Gotland. Det var vanligt att
8

nationen. Målningen kallas smickerlös och icke levnadsskimrande.
Den lyfts dock fram som ett sätt att hålla
minnet av Sleincour vid liv. Östgöta nations målning
av Sleincour passar sannerligen in på beskrivningen.
Sleincour har en genomträngande blick och stel
kroppshållning. Hans ansikte är magert och ögonen lätt
insjunkna. Många känner till Sleincours målning under
namnet “spökporträttet” och med tanke på den stela och
lite ”uncanny-valley” liknande utstrålningen finns det
misstankar om att han inte avbildats i sin levande form,
utan att han suttit modell som död.
Bild 8: Den Åkermanska jordgloben på Östgöta nation. Intakt
med sina förgyllda beslag. Fotografi: Tove Kronberg.
man hade ett kompletterande par av en jordglob tillsammans
med en himmelsglob. Ryktet går att Västmanland-Dala
nation förvaltar ett komplett par åkermanska
glober från samma tid… Och samma rykte lyder att
Gotlands nations himmelsglob hamnat på villovägar till
Gotlands museum i Visby, som vägrar lämna tillbaka
den…Så vi får hålla hårt i vår egen glob!
Varför hänger inte Sleincour uppe på väggen längre?
Många menar att Sleincour skapar en märklig känsla
i rummet, att hans blick är obehaglig och att det inte
känns bra. Enligt källor togs Sleincour ner för att man
upplevde så pass obehag i närheten av hans porträtt,
men jag tror att han togs ner i samband med nedtagningen
av majoriteten av Stora salens porträtt. Numera
Men hur kommer det sig att Östgöta nation fick en
jordglob donerad? Det var vanligt att studentnationerna
fick donationer av föremål som ansågs vara behjälpliga
i studierna. Exempel på några sådana föremål är
referenslitteratur, jord- och himmelsglober, mikroskop,
naturaliekabinett och skelett. Troligen har jordgloben
använts i studiesyfte för att utbilda nationens studenter
om världskartan. Jordgloben sägs även ha använts i
sportsliga syften, som fotboll. Huruvida det är sant eller
inte kan jag inte bekräfta, men jag tror faktiskt att den
hade gått sönder isåfall. Do’s and don’ts med globen:
- Do: Beundra den, skryt om den och pika Gotlands
nation om deras “försvunna himmelsglob”
- Don’t: Pilla inte på den, dra inte bort lösa delar
och var försiktig om du måste flytta den.
Porträttet av Johan Peter Sleincour (1714-1785) har
tagits ner från sin ursprungliga plats i Stora salen.
Idag står han i klenodrummet och verkar ha stått där ett
tag. Sleincour var professor i filosofi, moral och statslära
vid Uppsala universitet. Han var donator och stipendiestiftare
vid Östgöta nation. Något som är intressant med
Sleincour är att det inte finns särskilt mycket information
om honom. Han finns inte i Svenskt biografiskt lexikons
databas och har ingen wikipediasida, som många
andra Uppsalaprofessorer. Det “enda” som finns att
tillgå (i alla fall digitalt), utöver avhandlingar på latin, är
Carl Gustaf Leopolds tal över Sleincours död vid Östgöta
nations landskap 1786. (3)
Bild 9: Det hemsökta porträttet av Johan Peter Sleincour.
Den genomträngande blicken tillsammans med det magra
ansiktet skapar lite ”uncanny-valley” vibbar. Skulle du våga
ha honom i ditt arbetsrum? Fotografi: Tove Kronberg.
står Sleincour tryggt i antikvariens arbetsrum och väntar
på sin chans att få hängas upp igen. Än så länge har
jag inte märkt av någon särskild aktivitet från Sleincours
håll i arbetsrummet, men jag kan medge att hans
porträtt har “något extra”. Kanske håller han sig lugn
eftersom han fått veta att han, tillsammans med många
andra, förhoppningsvis kommer få hängas upp igen
inom snar framtid!
p.s Östgöta nation förvaltar också Sleincours grav
på Gamla kyrkogården där han får en krans varje år!
Kanske spökar han snällt så länge vi gör vårt jobb och
förvaltar både nationshus, verksamhet, målning och
gravsten väl.
Sleincour lyfts fram som berömd och höglärd. Talet
poängterar upprepade gånger att även om Sleincour må
ha varit filosof, så var han inte en uppblåst sådan. I talet
nämns också en målning, måhända den vi har idag på
9
När man precis kommit uppför trappan till vinden
står resterna av nationens gamla ljuskronor utspridda i
delar till vänster. Det är vad som finns kvar av de gamla
lamporna som hängde i stora salen från och med

nationshusets byggår 1885 fram till 1940-talet. Idag
är det ljuskronor från 1946 som hänger uppe i salen.
Troligen byttes de äldre kronorna ut på grund av sin
tyngd och att taket i salen blev allt skörare på grund av
fukt och insektsangrepp. Idag är taket åtgärdat, men
tål troligen inte tyngden som de gamla kronorna utgör.
Ljuskronorna saknar också väsentliga delar.
Även ljuskronorna har en egen berättelse som innehåller
dramatiska inslag med tjuveri och olovlig försäljning.
Berättelsen om ljuskronorna lyder så här: Efter att ljus
kronorna togs ner och ställdes upp på vinden glömdes
de bort under lång tid, tills de en dag dök upp på auktion.
Någon hade då tagit med sig kronorna till försäljning.
Nationen upptäckte detta i tid och kunde tack och
lov buda tillbaka det som fanns kvar av kronorna. Idag
står de återigen på vinden och väntar på att någon ska
uppmärksamma dem igen… Eftersom ljuskronorna är
en del av nationshusets långa historia och sägs ha varit
med om både det ena och det andra, så förtjänar de en
plats i nationens antikrunda.
A vslutningsvis finns det många spännande föremål
på nationen, där varje ting bär på en egen och unik historia.
Föremålen speglar Östgöta nation som både historisk
och levande verksamhet. De berättar om nationens
verksamhet, anor och ideal. Med denna korta rundvandring
vill jag slå ett slag för nationens kulturhistoria, det
finns så mycket fint på nationen som ibland hamnar i
skymundan. Jag tror att det är viktigt att uppmärksamma
och lyfta fram det fantastiska kulturarv som faktiskt
finns på nationen. Det förtjänar att ta plats och visas
upp för kommande generationer. Vi bör vara väldigt
stolta över att förvalta en så rik samling som genomsyras
av studenthistoria!
(1) Mats Bergman och Jan-Olof Montelius, Nationshusen
i Uppsala: en beskrivning tillägnad Upsala universitet
vid dess 500-årsjubileum, 1977, s, 100.
(2) Bergman och Montelius, 1977,s. 106.
(3) Talet finns publicerat på wikisource, se länk https://sv.wikisource.org/wiki/Carl_Gustaf_af_Leopolds_samlade_skrifter/Sleincour.
(2025-03-04).
Bild 10: Det som finns kvar av Östgöta nations äldsta ljuskronor
som en gång prydde taket i Stora salen. Idag står de
uppe på vinden. Fotografi: Tove Kronberg
10

11

Sju snabba med historiker
från hembygden
Östergötland är ett rikt landskap och hemvist
för många av vår tids stora tänkare. Att två av
upphovsmakarna till Sveriges största historiepoddar
är från Östergötland är därför givetvis
ingen slump! Cecilia Düringer och Daniel
Hermansson är lika bra på att allmänbilda det
svenska folket som de är att vara östgötar, och
därför är de självklart även hedersledamöter
vid Östgöta Nation.
Här möter vi Cecilia och Daniel i ett intervjuformat,
Nya Phosphoros har nämligen fått
äran att ställa historiepoddarna några frågor
om deras studieliv, deras relation till nationen
och framförallt, vad de tycker är allra mest
intressant med historia!
Cecilia Düringer
Var och vad studerade du?
- Jag gick på lust och pluggade först litteraturvetenskap,
sedan historia, lite filosofi, latin och annat smått
och gott på Stockholms universitet. Långt senare byggde
jag ihop det till en gymnasielärarexamen.
Hur minns du din studietid?
- I Stockholm finns inte ett så intensivt studentliv som i
Uppsala – det var inte så väldigt mycket tid jag tillbringade
på universitetet. Hängde mer på Tranan och
Riche än Gula villan och bodde i andrahandslägenhet i
Vasastan. Men jag älskade att plugga och hade många
fantastiska lärare på uni.
Hur minns du ditt besök på Östgöta nation och
att få bli installerad som hedersledamot?
- Erkännas ska att jag inte var helt redo för majmiddagens
magnitud… men det var alldeles förträffligt roligt
och en väldigt fin utmärkelse. Dessutom är det alltför
sällan man får tillfälle att sjunga Östgötasången!
Bildkälla: Om P3-historia, Sveriges radio.
Vad är det som drar dig till att arbeta med historia
på det sättet du gör?
- Det finns inget finare än att få lov att hinna med
folkbildning och bjuda in fler till ett ämne som kanske
ibland kan uppfattas som mossigt och tråkigt. Jag ser på
det jag gör som en lockande inkörsport till tyngre historiemissbruk!
Exempelvis universitetsstudier.
Vad ger det en att studera historia enligt dig?
- Förutom en rik allmänbildning skänker historiekunskaper
en känsla av att finnas till i ett oändligt långt och
djupt sammanhang – att vi är sammankopplade med
alla dem som gått före oss. Kanske känns den existentiella
ensamheten mindre när man inser att vi är en del
av allt och alla som vilar i det förflutna?
Har du övriga tips, visdomar eller avslutande
ord till Östgötarna och Uppsalastudenterna?
- KBK! Alltså kör ba kör. Satsa på sådant som känns
intressant nog för att orka ägna livet åt – och se till att
ha kul under tiden!
Redaktionen tipsar!
Förgyll vardagen och sommaren genom att lyssna
på P3-historia och Historiepodden.
12

Bildkälla: Volante.
Var och vad studerade du?
- Vid Linköpings universitet mellan 2002 och 2007,
jag studerade lärarprogrammet.
Hur minns du din studietid?
- Som en spännande och rolig tid, det var de första
nervösa men självförtroendebyggande stegen ut i
vuxenlivet. Om resultat på tentor blev bra eller dåligt
berodde helt och hållet på mig själv och det ansvar jag
tog för det. Det är lätt att romantisera i efterhand, det
var nog också en del psykisk press men jag vill minnas
att det framför allt var kul.
Hur minns du ditt besök på Östgöta Nation och
att få bli installerad som hedersledamot?
- Det minns jag mycket väl. Det var en stor dag då man
var uppklädd och fick elegant middag. Jag åt för första
gången i mitt liv råbiff som jag alltid aktivt undvikit,
när den nu kom framför mig kunde jag inte gärna
backa. Det var gott visade det sig. Jag och min sambo
kände oss lite vilsna i början då vi inte kände någon
men vi blev väl omhändertagna. Jag minns också att
mitt tal blev väl emottaget. Jag gladdes över alla tavlor
på Oscar II eftersom jag själv hade lägenheten full av
tallrikar med den kungen, och kunde också passa på
att dra vitsiga anekdoter om när han blev fotad på sin
tid. ”Det var värst vad det blixtrar” sa kungen, varpå
fotografen och göteborgsvitsens fader Aron Johansson
svarade: ”Ja när den ene blixtrar så (å)oskar den
andre”.
Dras du till en viss historisk epok? I sådana
fall, varför?
- Jag tycker om antiken. Det är vår västerländska
civilisations grund. Både den grekiska och romerska
epoken fascinerar mig. Både vad gäller kulturella
yttringar som litteratur och teater och i romarnas fall
teknisk utveckling och statsförvaltning, var de imponerande
tidiga. Alla aspekter av antiken är inte värda
att applådera, men ett intresse grundar sig inte bara
i sånt som är beundransvärt utan också sånt som är
lätt att fördöma. Jag är också varm anhängare av den
romantiska bilden av den amerikanska vilda västern,
jag vet att det är en vrångbild men det hjälps inte.
Jag älskar vilda västerns öppna prärier och tanken på
att bygga stuga i en otämjd vildmark. Och så svensk
historia i allmänhet. Och 1800-talets rivaliserande
imperier. Och 1900-talets världskrig...och hela
efterkrigstiden. Jag hade helst levt på 50 eller 60-talet
känns det som numera. För något halvår sen såg jag
om hela serien ”Vår tid är nu” för att få drömma mig
bort. Jag tycker inte riktigt om vart världen är på väg
nu, varken socialt eller tekniskt. Allt är så spretigt med
maximal individualism som utgångspunkt. Det finns
rätt få saker som skapar övergripande band mellan
medborgare i ett land idag, det närmaste vi kommer
13
Daniel Hermansson
nu är melodifestivalen eller om Sverige spelar i en stor
fotbollsturnering.
Vad är det som lockar dig till att arbeta med
historia på det sättet du gör?
- Förutom att jag hela tiden vill lära mig mer om olika
aspekter ur historien för att få en större helhetsförståelse,
så tycker jag ju att det är nåt tryggt med att historien
redan har varit och den är vad den är. Man kan
visserligen se den ur olika perspektiv och det är viktigt
att försöka göra. Men Kubakrisen är över, världen gick
inte under just då och det gör att det är rätt skönt att
läsa om en sån sak när man har facit. Både när jag
stått i klassrummet och när jag pratar i historiepodden
finns också en ambition att väcka intresset hos
andra för tider som flytt. Har vi en gemensam förståelse
för historien så är det alltid någon stabil grund vi
kan utgå från. För det finns fler än jag som sällan tittar
på melodifestivalen, då kanske historien kan fungera
som samhörighetsfaktor. I det målet är befängda
konspirationsteorier skapade av särintressen en
motståndare som riskerar att skapa stor splittring när
de enklaste fakta angrips. Franska revolutionen tex
startades inte av en liten grupp konspiratörer, det är
mycket mer komplext än så. Slumpartad verksamhet
som ingen enskild människa eller grupp kan kontrollera
eller överblicka, och så har det varit genom hela
historien.
Vad är det man får ut av att studera historia,
enligt dig?
- Det ger som sagt en förståelse för varför dagens värld
och tillvaro ser ut som den gör, och dessutom kan det
vara en härlig verklighetsflykt. Fast inte som in i en
roman, för historien har ju en gång varit verklighetens
nu. För att vara lite filosofisk så kommer nuets verklighet
snart att vara historia.
Har du övriga tips, visdomar eller avslutande
ord till Östgötarna och Uppsalastudenterna?
- Till pluggisarna, kom ihåg att ha roligt också! Till
festprissarna, kom ihåg att du också ska bygga din
framtid nu.

14

15

16

17

18

20

Att äta billigt nyttigt
och östgötskt
- en hyllning till bönor och kålroten
Vad åt vi förr i tiden? Vad äter vi idag och vad ska vi
äta i framtiden? På nyheterna pratas det om mat, trender,
matförsörjning under kris eller krig och hur höga
matpriserna blivit på den senaste tiden. Jag tror att
vi kan ta inspiration från det vi åt förr. Då åts mycket
mindre kött, det fanns inte frysmat, snabbnudlar, eller
ens affärer öppna på söndagar. Butikerna fick inte
öppna på söndagar förens 1972!
När vi tänker på vad som är typiskt östgötskt tänker vi
nog på raggmunken, men det hade lika gärna kunnat
vara grön ärtsoppa. Jag tror att vi har glömt bort
mycket av den mat och mattradition som har funnits,
när vi åt mer ärtor, bönor, kålrot och mycket annat.
Att blicka tillbaka på vad vi åt förr och ta med oss
detta in i framtiden är bra sätt att äta billigt, nyttigt
och kanske till och med östgötskt. Här kommer två
recept. Ett på riktigt goda och enkla kålrotsbiffar samt
skolmats throwbacken och ännu enklare rotmos eller
stönja som det också har kallats i Östergötland.
Kålrotsbiffar till hamburgaren eller att
servera till ugnsrostade rotsaker.
Skala och riv kålrot och löken grovt. Mosa de
vita bönorna i en bunke. Blanda de mosade
bönorna med timjan, sambal oelek, majsstärkelse/potatismjöl
och smulad buljongtärning.
Tillsätt lök och blanda till en smet (om blandningen
skulle kännas torr och smulig kan du
mixa den helt slät för att få den lite kletigare)
Tillsätt sedan den rivna kålroten och forma
till 4–6 biffar. Stek i lite olja på medelhög värme
tills de fått en fin yta på båda sidorna.
• 250 g kålrot
• 1 st gul lök
•6 dl stora vita bönor, kokta eller 2,4 dl torkade
vita bönor som du själv blötlägger och
kokar
•Kryddor: 1 msk timjan, 1 tsk sambal oelek,
salt och svartpeppar
• 2 msk maizena eller potatismjöl
• 1 st grönsaksbuljongtärning
• Olja att steka i
Skolmats throwbacken Rotmos eller
stönja
Skala kålrot, morot och potatis och skär
alltsammans i bitar. Koka upp buljongen och
pepparkorn. Lägg i kål- och morotsbitarna.
Låt koka ca 20 minuter. Lägg i potatisbitarna
(fyll eventuellt på med mer vatten så att det
täcker potatisen) och låt alltsammans koka
mjukt. Häll av spadet (men spara lite till att
späda med) och mosa rotsakerna. Det går
utmärkt att använda elvisp. Späd med lite av
kokspadet och lägg i en smörklick. Smaka av
med salt och svartpeppar.
1 kålrot (ca 1 kg)
2 morötter
6 medelstora potatisar
5 dl vatten + 2 buljongtärningar
5 pepparkorn
1 - 1½ msk smör eller margarin
Salt och svartpeppar
Mor Kristins böna från Kisa!
Ständigt matintresserad, kålrotsälskare och agronomstudent,
David Hansson
21

Kalendarium
april
29: Kvalborg med artister
30: Valborg med champagnegalopp
maj
1: Majmiddag
11: Storstäd IV
14: Landskap II
17: Vårbal
25: Storstäd
juni
2: Slutstäd
Illustration av Elisa Agnevall
22

Redaktörernas
Tack och bock
Redaktörerna i en närliggande eller avlägsen framtid (?)
Kära läsare,
Vi har nått slutet på denna tidsresa. Den uppmärksamme
kanske ser att redaköterna har rest i tiden.
Utan att varken bekräfta eller dementera detta välje
vi i stället att förklara syftet med detta. Tanken är att
det ska vara en liten metafor för tiden som har passerat
medan du, käre läsare, har tagit dig genom detta
nummer. Minuter har tickat förbi. Var det en givande
stund eller bortkastad tid? Vi hoppas givetvis på det
senare.
Även terminen lider mot sitt slut och en, i vanlig ordning,
intensiv vår är snart till ända. En känslomässig
bergodalbana som krävt pannben, sittfläsk och (i alla
fall ett försök till) framförhållning, går snart över till
en stillsammare sommar. Förhoppningsvis kan det
vara en period för dig såväl som oss att existera mer
i nuet. Och vem vet, kanske kommer vi ses igen när
du ligger och gäser i sommarsolen. Det låter vi tiden
avgöra.
Avslutningsvis vill vi rikta ett stort tack till alla som
bidragit till tidningen under denna termin. Tack även
till dig som har läst. Vi önskar er en fin Valborg och en
glad sommar!
Redaktörerna,
Elin och Elise
Illustration av Elisa Agnevall

Östgöta nation
nya phosphoros
#2 | 2025
Signe Hedbrant - ansvarig utgivare och kuratorsspalt
Elin Sterner - redaktör
Elise Ambec - redaktör
Erik dalgard - kuratorsspalt
Lollo lager - kuratorsspalt
noah ojala ahlgren - kuratorsspalt
therese felldin - klubbmästarspalt
cecilia düringer - intervjuad
daniel hermansson - intervjuad
Tove kronberg - skribent
hugo jonsson - skribent
David ”mange” magnusson - expert och utrikeskorrespondent
david hansson - skribent och gästande västgöte
miranda elmér - illustratör
elisa agnevall - illustratör
ostgotanation.se