Holmiensis VT25 - nummer 1

Nummer 1 2025. Sedan 1963. Stockholms nations tidning.
Marsspexet förr och nutid Terminens Recentior Från 1Q till UD

R e d a k t i o n e n
redaktionen
R e d a k t i o n e n
Vad är du mest taggad på i vår?
Att gå hem sent till ljudet av fågelkvitter
Tips att göra i Uppsala?
Se alternativa filmer på biograf Fyris. Gå
gärna själv!
Tips att inte göra i Uppsala?
Cykla över isen på Fyrisån
Paul Lundberg
Redaktör
Kära läsare,
Tänka fritt är stort men tänka
rätt är större.
Vad är du mest taggad på i vår?
Cykelfest
Tips att göra i Uppsala?
Guinness på Norrlands
Tips att inte göra i Uppsala?
Gå till Smålands, tog två timmar att få
ut jackan...
Vad är du mest taggad på i vår?
Uteserveringar och att få fräknar
Tips att göra i Uppsala?
Lyssna på kören efter vårbalssläppet
Tips att inte göra i Uppsala?
Gå till systemet dagen innan valborg
Du ska vara varmt välkommen till terminens första
nummer av Holmiensis. Ett extra välkommen vill jag rikta
till dig som är ny på Nationen och som kanske läser den här
tidningen för första gången. Vi på redaktionen har ansträngt
oss för att ge dig den bästa introduktionen till vårt hus på
lut genom intervjuer med en av våra Hedersledamöter,
en av våra nya heltidare och nya ämbetsmän. Vi erbjuder
dessutom en grundlig genomgång av Marsspexets historia
och nutid. Hoppas att ni alla lyckades köpa en biljett till
årets snabbt slutsålda föreställning.
Redaktionen har i och med ökade anslag denna termin
öppnat ett utlandskontor med utrikeskorrespondenterna
Olle, Ted och Tess i Gold Coast, Australien; St Anton och
Köpenhamn. Reportern Mathilda håller ställningarna på
hemmaplan tillsammans med de grafiska mästarna Rebecca
och Karl.
Att hålla ögonen på utlandet såväl som hemmavid är
viktigt och speglar väl någonstans den större världen
utanför studentstaden Uppsala med. Ett skurkgäng i
Washington ritar om världskartan tillsammans med ett än
värre skurkgäng i Kreml och båda skyller de på de stackars
ukrainarna som slåss inte bara för sin egen överlevnad utan
även för din och min. Vi har alla växt upp med idealet att
det högsta värdet är fred och visst finns det någon sanning
i det. 1940 var det många i Storbritannien som tyckte att
man skulle sluta fred med Hitler som framstod alltför
mäktig efter att ha invaderat större delen av den europeiska
kontinenten. Då var det Churchill som stod pall och ingav
hopp om att Hitler kunde besegras. I dagens dystra omvärld
måste vi också våga tro på att de mörka krafterna som vill
oss illa går att besegra.
Känner man sig nedstämd kan man lyssna på Finlands
president Alexander Stubb:
When the world around you is in flux: stay calm, take
an ice-bath, followed by a sauna. Talk less, do more.
Complaining is not a plan.
Redaktör
Paul Lundberg
Karl Bonde
Art Director
Olle Holmlöv
Redaktionssekretarere
Vad är du mest taggad på i vår?
Solens första solstrålar på innergården
med en iskall Peroni!
Tips att göra i Uppsala?
Fredagmorgon och bakfull? Backfickans
Zingo (i plural)
Tips att inte göra i Uppsala?
Fira valborg på Snerkes
Vad är du mest taggad på i vår?
Jag är absolut mest taggad på vårbalen!
Tips att göra i Uppsala?
Du får bara inte missa
champagnegaloppen på Stocken! Glöm
inte en sån regnponcho!
Tips att inte göra i Uppsala?
Åk inte Voi på fyllan, det är inte värt
det!
Tess Freeney
Redaktionssekreterare
Rebecca Runius
Art Director
Mathilda Ståhl
Redaktionssekreterare
Ted Hausenkamph
Redaktionssekreterare
Vad är du mest taggad på i vår?
Första bakfickanölen på utegården
Tips att göra i Uppsala?
Gå på marsspexet/marshelgen!
Tips att inte göra i Uppsala?
Köa till Snerikes
Vad är du mest taggad på i vår?
Varma, ljusa kvällar med kall öl och
härligt sällskap.
Tips att göra i Uppsala?
Åka Lennakatten
Tips att inte göra i Uppsala?
Få en kallsup i Fyrisån
Ansvarig utgivare
Vendela Malmsten Cewenhielm
1q@stockholmsnation.se
Annonsförsäljning
holmiensis@stockholmsnation.se
Tryck
Wikströms Tryckeri AB
018-15 62 90
Fotograf
Olivia Tayli
Kontakt
Drottninggatan 11
753 10 Uppsala
072-964 75 50
holmiensis@stockholmsnation.se
INNEHÅLL
Nummer 1 2025
1Q har ordet 4
Uppsalavyn 5
Terminens Recentior 6
Nya ämbetsmän på nationen 8
Hedersledamoten Carl-Henrik Ehrenkrona 10
Marsspexet - röster från förr och nutid 14
Från kakel till after-ski 18
Heja bakfickan! 20
Stockholmsveckan 21
Trygghet på Stockholms nation 22
Fotoalbum från förr 24
Stad i ljus - melodin som förenar generationer 26
Mer våfflor åt folket! 27
Marsspexet kryddade uppkomst 28
Heltidarna 29
Kalendarium 32
2
3

1 Q h a r o r d e t
U p p s a l a v y n
1Q HAR ORDET
UPPSALAVYN
Kära Stockholmare, kära recentiorer – välkomna hem!
Utanför våra fönster vaknar Uppsala långsamt ur sin
vinterdvala. Gatstenarna tinar fram, solstrålarna letar sig
in mellan Domkyrkans torn, och plötsligt känns det som
om våren kanske, kanske ändå är på väg. Och med våren
kommer allt det där vi har väntat på.
Dagverket springer för fullt och jagar rekord – varför då?
Jo, för att några av de där solstrålarna har letat sig in på
utegården och plötsligt är vinterjackan utbytt mot en
något för tunn väst. Ögonkontakt blir svårare när alla har
plockat fram solglasögonen, och varenda en tycks ha en
öl i handen. På något sätt känns det som en parodi på en
AW hos en av the Big Four – “jag dömer men fördömer inte”
(Citat av Klubbverkare Per Eriksson) - jag älskar det. Våren
har kommit.
För er som är nya: Stockholms nation är mer än bara en
plats – det är en gemenskap. Här blir det oväntade självklart,
skratt ekar genom huset, och vänskaper som börjar i kön till
kakelbaren varar långt efter examen. Och nu är det er tur
att bli en del av detta.
Innan vi rusar vidare mot vårens stora händelser, låt oss
blicka tillbaka på en av årets första höjdpunkter. Den
25 januari, under vår traditionsenliga Januarimiddag,
hade vi nöjet att installera Carl Henrik Ehrenkrona som
hedersledamot. I denna upplaga hittar ni en intervju med
honom – en person vars visdom och erfarenhet är väl värd
att ta del av.
Men nu är det mars. Och mars betyder en sak: Marsspexet.
“Jag är nog lycklig att jag kunnat tillvinna mig denna dyrbara
diamant...”
Så inleds Rudolf, Stockholms nations äldsta spex, och
orden kunde lika gärna beskriva själva Marsspexet – en
skimrande tradition som fortsätter att blända år efter år.
Förra året hade jag och fantastiska Elise Lindow äran att
producera spexet, och vi såg hur Teaterföreståndarna
Markus Mühlenbock och Cajsa Johnson, tillsammans
med hela produktionen, lyfte det till nya höjder. Nu är det
dags för en ny ensemble att göra spexhistoria.
4
Årets uppsättning? Julius Caesar eller Du gör mig gallen
eller Kejsarsnittet! – där romerska intriger, politiska svek
och ett och annat kejsarsnitt utlovas. Under ledning av
producenterna Noura Ben Aissa och Alice Martinsson
samt Teaterföreståndarna Calle Mardell och Hugo Fast, har
ensemblen och hela produktionsteamet arbetat i månader
för att skapa en föreställning som kommer att få er att
både skratta och häpna. Spexet är mer än bara teater. Det
är över 100 personer – skådespelare, musiker, scenografer,
kostymörer, ljud- och ljusansvariga – som tillsammans
skapar något större än sig själva. Och nu, när premiären
närmar sig, finns bara en sak att säga: missa det inte.
Och om Marsspexet är Nationens dyrbara diamant, då är
Valborg vår explosion av ljus. Vad är Valborg, egentligen?
En kaotisk, bubblande, oförglömlig hyllning till våren och
studentlivet. Dagar där vi firar med sådan entusiasm att
vi knappt hinner blinka innan vi står i maj med tomma
champagneflaskor och ännu ett minne för livet.
Men nationen är mer än bara fester och traditioner. Den
är människorna som fyller den med liv. Därför – ett stort
grattis till våra nyvalda heltidare: Gustav Thorén som ny
Restaurangchef, Emma Borg som Tredje Kurator och Nils
Kullman som Förste Kurator!
Så, kära recentiorer, veteraner och alla ni som finner ert
hem här – detta är Stockholms nation. Detta är vår, vårt
Marsspex, vårt Valborg. Detta är er tid.
Gör något av den.
Vi ses på Nationen!
Vendela Malmsten
Cewenhielm
Förste Kurator
5

T e r m i n e n s r e c e n t i o r
T e r m i n e n s r e c e n t i o r
Terminens
Recent or
Jag märkte också att jag sakta men säkert blev en del av
denna sammanhållning, jag tror inte att det går att beskriva
med ord hur bra det kändes att bli inkluderad på det sättet.
Att komma dit och bli välkomnad med öppna armar och få
utgöra en del av Nationens otroliga gemenskap, den glädjen
är oslagbar. Jag lärde mig snabbt att Stockholms nation
inte bara är stans bästa nattklubb eller ett ställe man kan
gå till för att äta gott käk och dricka öl på studentbudget.
Det är en mötesplats för likasinnade människor. En plats
där du skapar minnen och träffar vänner för livet. Jag tror
till denna dag stenhårt på att det faktum att jag nissade
den där första uthyrningen, att jag valde att engagera
mig, var ett av de bästa valen jag gjort i hela mitt liv. Jag
uppmanar alla att göra samma sak som jag gjorde och testa
på nationsengagemanget. Våga ta det första steget. Det kan
vara det bästa ni någonsin gjort.
Av: Axel Söderberg
“H
ur är det att vara
engagerad på Stockholms
nation?”. Det är en fråga
jag är rätt säker på att
alla ämbetsmän har fått tidigare
och fortfarande får med jämna
mellanrum. Själv känner jag att det
är en fråga jag aldrig riktigt kunnat
ge ett bra svar på, det finns helt enkelt
för mycket att säga. Jag tänkte dock ge
frågan ett till försök och berätta om
engagemanget på den bästa platsen
jag vet, Stockholms nation.
Vårterminen 2024 hade jag studerat
en termin här i Uppsala, Jag hade
fått prova på att leva det så kallade
”studentlivet” som jag hade hört så
mycket om. Men det var någonting
som saknades, ett sammanhang, en
tillhörighet. Av en slump träffade
jag på en gammal vän på en
torsdagsklubb som berättade att han
var ämbetsman på Nationen och att
jag borde testa på att ”nissa”. Vips så
skrev jag upp mig för att jobba en
uthyrning och jag visste inte riktigt
var jag skulle förvänta mig eller vad
det faktiskt var jag gav mig in på. Jag
ska vara helt ärlig och säga att jag var
väldigt nervös inför mitt första pass.
Jag kände ingen, jag var orolig för att
jag skulle råka göra något fel och
jag ville verkligen ge ett bra första
intryck. Men den nervositet jag
hade känt på vägen dit varade
inte en sekund efter att jag
kom fram och fick träffa de
Uthyrningsansvariga och
personalen som skulle jobba den
kvällen. Det var ett bemötande
jag aldrig ens kunnat drömma
om! Hjälpsamma personer
med positiv inställning som
visade hur saker och ting
fungerade, samtidigt som
de tog sig tiden att verkligen
lära känna en. Jag minns
tydligt att jag gick hem
efter det passet och tänkte
att det här var en plats
jag ville tillbringa mycket
mer tid på.
Under terminens gång
hoppade jag in på några
uthyrningar, ganska många faktiskt.
Jag kunde helt enkelt inte få nog. Ju
mer jag var där började jag också
lägga märke till den sammanhållning
som ämbetsmännen på Nationen
hade till varandra. Alla var vänliga,
tillmötesgående, sociala och
upplyftande.
6
7

N y a ä m b e t s m ä n p å n a t i o n e n
NYA ÄMBETSMÄN
PÅ
NATIONEN
Av: Olle Holmlöv
Som recentior i Uppsala ställs man inför en djungel av frågetecken – Vad innebär egentligen DK? Vilken snaps ska man
egentligen välja på sittningar? Ska man börja engagera sig och isåfall var? Jo, svaren kan tyckas vara så självklara men ändå så
långt bort när man är ny. För man ska faktiskt börja engagera sig, göra det på Stocken och när servitören frågar vilket snaps
man ska ha, nej, då ska man faktiskt inte välja Hallands Fläder. För att vägleda terminens recentiorer (eller er äldre studenter
också för den delen) in i värmen och gemenskapen i nationsengagemanget har jag därför slagit mig ner med ett gäng nya
ämbetsmän på Nationen för att ta reda på hur och varför man skulle vilja tillbringa sin studietid i det gula, lutande huset som
vi kallar för Stocken.
SIXTEN DAHLQUIST
- LUNCHVERKET
Hur länge har du pluggat i Uppsala
och vad pluggar du?
– Jag kör min tredje termin i Uppsala
och pluggar medie- och
kommunikationsvetenskap.
Hur kommer det sig att du sökte just
Lunchverket?
– Ärligt talat, så berodde det från
början på arbetsbördan kontra
förmånerna man får av att jobba som
8
ämbetsman. Min inställning var att
jobba så lite som möjligt men ändå
slippa valborgsköandet. Efter tre
arbetspass och en sjukt rolig kickoff
skulle jag dock inte längre kalla
arbetet en “börda”.
Vad är roligast med att jobba på
Stocken allmänhet och Lunchverket
i synnerhet?
– Allra roligast är den sociala aspekten.
Detta gäller både Stocken i allmänhet
samt Lunchverket i synnerhet. Utöver
det är det alltid roligt att se nöjda
studenter äta billig lunch.
Som gäst, vad får man inte missa på
lunchen?
– När det serveras gräddstuvad pytt
bör man löpa till Stocken!
Var hittar man dig på
torsdagsklubben och vad för drink
håller du då i handen?
– Jag svamlar runt oerhört mycket, så
man hittar mig lite här och var. Om
det är varmt ute är jag oftast utomhus.
Så här års kanske jag för det mesta
hänger i Beige, och dricker inget
roligare än en bärs.
JACOB LUNDQVIST
- KVÄLLSVERKET
Hur länge har du pluggat i Uppsala
och vad pluggar du?
– Jag pluggar T2 på juristprogrammet,
så jag är fortfarande hyfsat ny som
student.
Hur kommer det sig att du sökte just
Kvällsverket?
– Jag tyckte att Kvällsverket verkade
som ett särskilt kul verk att söka med
tanke på tiden på dygnet, det vill säga
att man jobbar mer mot kvällen. Detta
passade mig då det var det bästa sättet
att kombinera ämbete med plugg samt
att det alltid blir lite “roligare” och
livligt i Bakfickan mot kvällen. Sedan
är hamburgare väldigt gott.
Vad är roligast med att jobba på
Stocken allmänhet och Kvällsverket
i synnerhet?
– Jag har under förra terminen nissat i
lite olika verk och insåg då att Stocken
är en fantastisk plats att träffa nya
människor på. Att arbeta på Stocken
är därför ett ypperligt tillfälle, i alla fall
för mig, att lära känna andra studenter
som pluggar helt andra kurser och
program.
Som gäst, vad får man inte missa i
Bakfickan på kvällen?
– Nu nyligen hade vi liveband i
Bakfickan vilket uppskattades otroligt
mycket av de gäster som var på plats.
Därför skulle jag säga att man inte får
missa när det i Kvällsverket sker något
utöver det vanliga! Det finns många
spännande planer i görningen så håll
koll på Instagram!
Var hittar man dig på
torsdagsklubben och vad för drink
håller du då i handen?
– Jag är lite här och där, men gillar
såklart att sitta i Bakfickan med en
Rom och cola (Bacardi Limon).
EBBA RUNESTAD &
NORA BERNUNGER
- KLUBBVERKET
Hur länge har ni pluggat i Uppsala
och vad pluggar ni?
Ebba: Jag började plugga i Uppsala
höstterminen 2024 och jag pluggar till
fysioterapeut.
Nora: Jag började höstterminen 2024
och jag pluggar personalvetare.
Hur kommer det sig att ni valde just
Klubbverket?
Ebba: Jag har under hösten hjälpt till
en del på uthyrningar och Holmiana
som servis och de pitchade starkt för
att jag skulle söka till Klubbverket.
Med min livs- och identitetskris som
jag då befann mig i var jag inte speciellt
svårövertalad. Sen var det också
gemenskapen som lockade mestadels,
och Klubbverket blev därför mitt
nästa steg i engagemanget på Stocken!
Nora: Det korta svaret är att jag
helt enkelt blev
lurad! Skämt å
sido så var det
gemenskapen som
lockade. Min vän
Nathalie, som
även hon kör
Klubbverket, tyckte
det var dags för mig
att börja engagera
mig i nationslivet
och Klubbverket
var en bra ingång.
Vad är roligast
med att jobba på Stocken i
allmänhet och Klubbverket i
synnerhet?
Ebba: Det roligaste med att jobba på
Stocken är att man får vara en del av
gemenskapen som finns. Nationslivet
tycker jag är en stor del i studentlivet
och det är otroligt kul att vara en del
av det och hjälpa till. Klubbverket
skiljer sig ju lite från de andra verken
men oj så kul det är!
Nora: Man känner sig alltid
välkommen och jag har skaffat så
många nya vänner. Speciellt med
Klubbverket är det bästa att man
kommer så nära de man jobbar
med. Vi upplever våra bästa (och
ibland sämsta) stunder på Nationen
tillsammans. Vi i Klubbverket
kommer även i kontakt med i stort
sett alla andra ämbeten på Nationen
eftersom vi tillbringar mycket tid på
Stocken vilket också är väldigt kul;
man hamnar mitt i smeten helt enkelt!
Om man inte hittar er
springandes med en diskback på
Torsdagsklubben, var hittar man er
då och vad beställer ni i baren?
Nora: Ni hittar mig absolut i Bakfickan
och min go to är såklart Bacardi
Bacardi!
Ebba: Annat än på torsdagsklubben så
hittar ni mig tillsammans med Nora i
Bakfickan men med en bärs i handen.
Vill du också testa på engagemanget
på nationen? Klicka dig då in på
“Engagera dig på Stockholms Nation”
på Facebook för att hålla koll när
möjligheterna ges!
9

Den 25 januari hade Stockholms
nation den stora äran att installera
Carl-Henrik Ehrenkrona som
Hedersledamot. Tidningen har
träffat den 77-åriga juristen som
har arbetat med rättsfrågor världen
över och vars karriär började
i Uppsala och på Stockholms nation.
HEDERSLEDAMOTEN
CARL-HENRIK EHRENKRONA
FRÅN 1Q TILL UD.
av PAUL LUNDBERG
Det är en grå fredag och himlen
hänger tung över Sysslomansgatan
när jag möter
upp Carl-Henrik Ehrenkrona
på konditori Ofvandahls. Han
är klädd i kavaj, stickad röd tröja och
blå scarf elegant knuten runt halsen.
Carl-Henrik har sedan han tog examen
vid Uppsala för drygt femtio år sedan,
gjort sig känd som jurist, domare, och
rättschef vid Utrikesdepartementet.
Som rättschef fick han bland annat vara
med och hantera konsekvenserna av 11
september-attackerna i New York 2001
och tsunamikatastrofen 2004 och han
ser med stor oro på världen som den
har utvecklats sig till idag.
“Jag är en dystopisk typ och i mina
mest dystra stunder ser jag framför
mig en Trump-Putinpakt där de två
stormakterna, som med Molotov-Ribbentrop
pakten 1939, delar upp Europa
i intressezoner. Då hamnar Sverige i
den östra zonen.”
Carl-Henrik växte upp på Östermalm
med sin pappa som var lärare i latin
och historia. Han tog studenten från
Östra Real 1966 och flyttade därefter
direkt till Uppsala där två år av juriststudier
tog vid.
“Då hände det inte särskilt mycket
studiemässigt utan detta var mest acklimatisering
till den nya miljön”, säger
Carl-Henrik och skrattar kraftigt så att
koppen cappucino får sig en törn av
bara farten. Efter lite ommöblering av
kopp, fat och bricka är den värsta faran
över.
Carl-Henrik gjorde värnplikt under
åren 1968-69, år som blivit nästintill
mytiska i dagens historieskrivning
med studentuppror runt om i världen.
Carl-Henrik fick biträda kompanichefen
vid K1:s stabskompani i Stockholm
med olika juridiska sysslor som protokollföring
vid militärförhör om disciplinära
förseelser av de värnpliktiga.
“Befälen vi hade var av den gamla skolan,
kompanichefen var veteran från
finska vinterkriget, och de hade nog
lite svårt att ta till sig vad som hände på
universiteten och i studentrörelsen vid
den här tiden.”
Jag frågar om han hellre hade varit kvar
som student i Uppsala under den tiden
men på det svarar Carl-Henrik snabbt
att det var han inte. Det hände tillräckligt
i Stockholm.
“En kille på luckan hade varit med i en
Vietnam-demonstration och deltagit
i uniform och så hade några av hans
kompisar blivit tagna av polisen och
placerade på Östermalms polisstation.
Då ledde den token ett gäng demonstranter
som skulle frita kamraterna
på polisstationen. Iklädd uniform med
uppknäppt uniformsjacka och röd fana
i handen. Och så figurerade han på
DN:s förstasida. Han blev hemförlovad”
Carl-Henrik skrattar gott åt minnet
och tar en sipp av det kaffe som fortfarande
är kvar i koppen.
Vänstervågen träffade också Uppsala
och Stockholms nation och umgängesvanor
och traditioner genomgick stora
förändringar. Nationen fick under bygget
av Nya huset hålla till i en gammal
renoveringsvåning på Smedsgränd
som passade rätt bra för de dåvarande
stämningarna. Att klä sig i frack var
fult, att hata USA var inne och Landskap
beslöt att anslå nationsmedel till
FNL-rörelsen i Vietnam.
När Carl-Henrik kom tillbaka till Uppsala
efter värnplikten var det till en annan
stad och ett annat Stocken än
10 11

den han lämnat. Vissa valde att byta till
Göteborgs nation, där man fortfarande
kunde få dricka en Gin och Tonic ifred,
men Carl-Henrik valde att stanna kvar.
Han fick lära sig att argumentera för
mer konservativa och liberala idéer,
något han fått stor nytta av.
Han hade också förstått att det var dags
att försöka bättra på betygen lite och
hur gjorde man inte det bättre än att bli
ämbetsmän. Carl-Henrik blev recentiorförman
och träffade efter några år sin
blivande fru som var klubbmästarinna.
Slutligen blev han Förste kurator 1972-
73.
Nya huset hade nyligen byggts men
de aktiva nationsmedlemmarna tyckte
inte särskilt mycket om “betongklumpen”
och invigningen möttes knappast
av jubel.
Under Carl-Henriks kuratels tid tvingades
man hyra ut den nya festsalen till
en “mysko discoägare från Kanada”.
Gänget från Kanada var dock före sin
tid lite grann med discokulor i taket
och tv-monitorer uppsatta kring dansgolvet
där man kunde se banden spela.
“Men det gick dåligt ekonomiskt och
de gick i konkurs och kanadensaren
bara drog med hyran obetald. Gudskelov
hade vår skattmästare Nils Kinch
sett till att vi hade en bankgaranti
som höll Nationen skadeslös”.
Vänstervågen hade vid det här laget
nästintill ebbat ut med undantag för
en skälvande rest. När Carl-Henrik
var SNAK-general 1973 och ansvarig
för avslutningsmiddagen kom budet
att den gamla kungen hade gått bort.
Carl-Henrik var då tvungen att återigen
försöka gå de olika falangerna på
Nationen till mötes på ett så diplomatiskt
sätt som möjligt. Skulle middagen
fortsätta eller inte? Kompromissen blev
att alla fick äta upp men att inget kaffe
serverades.
“De flesta tyckte nog detta var ett riktigt
beslut men några gamla vänsterkamrater
kunde inte låta bli att skälla
på mig för att ha visat onödig underdånighet
mot monarkin”.
Efter åren i Uppsala flyttade Carl-Henrik
med sin fru till Katrineholm där
han skulle sitta ting. De hade drabbats
av den “gröna vågen” och hyrde en liten
kåk ute på landet. Där föddes två
av deras söner.
Sedan flyttade de tillbaka till Uppsala
och bodde i en villa vid kyrkogården.
Carl-Henrik jobbade i Stockholm vid
Svea hovrätt och hon i Uppsala. Han
hade då påbörjat domarkarriären och
hade, som unga domare ofta gjorde
på den tiden, åkt runt som så kallad
“skickefiskal” och dömt i Tierp, Västerås,
Enköping och Dalarna. Men basen
var Uppsala och han dömde också
i Uppsala tingsrätt.
Efter att han blivit assessor, det vill
säga godkänd att bli ordinarie domare,
gjorde Carl-Henrik något som var
ovanligt att göra i den rollen. Han
sökte sig till UD och fick biträda den
dåvarande rättschefen där med de
svenska målen vid Europadomstolen
i Strasbourg.
“Det var något fullständigt nytt för
Sverige och för svenska jurister och
ingen hade egentligen en aning om
hur man skulle hantera detta.”
Carl-Henrik blev efter ett tag chef för
den enheten men samtidigt drabbades
han och familjen av en tragedi när
hans hustru gick bort 1996. Ett par år
därefter bestämde han sig för att gå
tillbaka till Svea hovrätt som ordinarie
domare och tjänstgjorde senare i Utlänningsnämnden
som vid den tiden
var sista instans i asylfrågor.
“Under tiden på Utlänningsnämnden
kom 11 september-attackerna i New
York 2001. Den dagen kommer man
ihåg.”
I samma veva hörde UD av sig igen
och undrade om Carl-Henrik inte ville
komma tillbaka och ha jobbet som
rättschef. Det var ett brett ansvarsområde
som innefattade folkrättsfrågor
av större vikt, processföringen vid
internationella domstolar, utlänningslagstiftningen
och annan lagstiftning
för vilken UD svarade.
Då kastades han in i kampen mot terrorismen
och de rättsliga följderna av
den amerikanskledda invasionen av
Afghanistan och senare Irak.
“Vi lade upp en sorts strategi tillsammans
med kollegorna i EU för hur vi
skulle hantera amerikanerna.”
“Pentagons jurister var stenhårda och
åsidosatte flera folkrättsliga regler för
att uppnå en effektiv terroristbekämpning.
Det handlade bland annat om
behandlingen av misstänkta terrorister
som man gripit och placerat i ett
stort fångläger på den amerikanska
militärbasen Guantanamo på Kuba.”
Sedan kom nästa stora kris, denna
gång på hemmaplan.
“Då jag på annandagens kväll 2004
såg på nyheterna begrep jag att det
var illa.”
En jordbävning i Indiska Oceanen
hade orsakat tsunamivågor som slog
med en våldsam kraft mot länderna
runt den Bengaliska viken med hundratusentals
döda som följd. Många
svenskar hade firat jul i Thailand och
var nu i stort behov av hjälp.
Carl-Henrik ringde kabinettssekreteraren
och frågade om han skulle
komma in och jobba. Till sin förvåning
blev svaret nej.
“Men han menade att man nu behövde
en i ledningen som inte var smittad
av UD:s hantering av katastrofen.”
Vad menade han med smittad?
“Han såg ju att det här höll på att gå
riktigt illa. Och att det skulle bli en
våldsam kritik mot hanteringen.”
Den farhågan stämde och Carl-Henrik
fick omgående i uppdrag av utrikesministern
att utreda vad i hanteringen
det var som hade gått fel.
Mot slutet av rättschefstiden gick
mycket tid åt att hantera frågor som
uppkom i samband med att Internationella
brottmålsdomstolen (ICC)
trädde i funktion. Det var den första
permanenta internationella domstol
som skapats för att hantera de mest
allvarliga internationella brotten:
folkmord, brott mot mänskligheten
och krigsförbrytelser
“Och det var nog den största framgången
för världssamfundet på den
internationella rättens område under
mitt aktiva yrkesliv.¨
Det hade sedan tidigare funnits regionala
domstolar för hanteringen av
dessa brottstyper bland annat för det
forna Jugoslavien, Rwanda och Kambodja.
Efter många år som rättschef ville
Carl-Henrik göra något lugnare
och fick då jobbet som ambassadör
vid Sveriges permanenta delegation
vid Europarådet i Strasbourg. Där
engagerade han sig i ministerkommitténs
arbete i att övervaka att Europadomstolens
domar verkligen
verkställdes i medlemsländerna. Det
var en av ministerkommitténs uppgifter
som högsta beslutande organ i
Europarådet.
”Jag gillade att vara
the bad guy.”
“Då fick man ägna sig åt att kritisera
andra stater och det blev man ju inte
alltid populär på. Men jag gillade att
bråka med andra länder och släppa
lite på det diplomatiska finliret. Jag
gillade att vara the bad guy.”
Efter fyra år i Strasbourg gick
Carl-Henrik i pension. Livet som
pensionär ägnar han åt att skriva i
juridiska tidskrifter och ibland på
debattsidor i dagstidningar och emellanåt
hålla föreläsningar på universitetskurser
i de ämnesområden som
han arbetat inom. Han håller fortfarande
kontakten med gamla nationskamrater
och lunchar regelbundet
med ett gäng från nationstiden. Något
de gjort i över tjugo år och de dyker
emellanåt upp på större nationsfester.
Carl-Henrik delar med sig av ett råd
till dagens studenter.
“Man ska ta vara på de här åren just
för att bygga vänskapsförbindelser.
Det tror jag nästan alla kan skriva under
på som har varit aktiva i studentlivet.
Vare sig det har varit i studentkåren
eller i nationslivet.”
Carl-Henrik Ehrenkrona
• Född den 31 augusti 1947. Växte
upp på Narvavägen i Stockholm
med sin pappa.
• Började studera juridik vid Uppsala
universitet 1966.
• Gjorde värnplikt vid K1 i Stockholm
1968-69.
• Förste kurator vid Stockholms
nation 1972-73.
• Tingstjänstgöring vid Katrineholms
tingsrätt 1974-76.
• Blev fiskal vid Svea hovrätt 1977
och assessor 1986.
• Blev departementsråd i Utrikesdepartementet
1992 med ansvar
för processföringen för svenska
staten vid Europadomstolen i
Strasbourg.
• Hovrättsråd och vice ordförande
i Svea hovrätt och därefter ordförande
i Utlänningsnämnden
1998-01.
• Utsågs till rättschef i Utrikesdepartementet
2001 och blev 2010
chef för Sveriges permanenta
representation vid Europarådet i
Strasbourg.
• Carl-Henrik har tre söner.
12 13

M a r s s p e x e t - r ö s t e r f r å n f ö r r o c h n u t i d
M a r s s p e x e t - r ö s t e r f r å n f ö r r o c h n u t i d
MARSSPEXET
RÖSTER FRÅN FÖRR OCH NUTID
Vilket år var du aktiv i Uppsala och när
var du engagerad i Marsspexet?
– Till att börja med – det var länge
sedan jag läste i Uppsala, så mina
svar bör tas med en nypa salt… Jag
läste i Uppsala 1991-1996 och var
med i Stockholms nation alla år. Och
jag tror att jag var med i Marsspexet
1994. Det ska sägas att vi hade aktiva
Teaterföreståndare på Nationen som
styrde upp allt och jag själv var inte så
jätteaktiv inom spexeriet. Men jag var
också med i en annan humorgrupp
som hette Humorator, vi satte ihop
egna shower och körde på Sten Sture
& Co (nuvarande Birger Jarl). Dock
var jag mycket aktiv inom Nationen
med olika ämbeten.
Vad var din roll i spexet och vad tyckte
du var roligast, mest spännande med
den?
– Hmm, kommer inte ihåg vilken
roll jag hade men tror det var ett spex
om de gamla grekerna… kan också
ha varit nåt om påven och katolska
kyrkan… vi hade på oss vita kläder
vill jag minnas. Seriösa repetitioner
blandades med härligt festande – en
bra kombo!
Vad är ditt starkaste minne från tiden
i Marsspexet?
– Alla roliga repetitioner och jobbet
med att ta fram spexet. Vi och
Nationen hade turen att ha Stefan
Persson och Olof Sköldenberg
som Teaterföreståndare och de var
drivande och skapande personer som
höll i allt. Ett par starka eldsjälar är
alltid lyxigt att ha på Nationen samt
självklart ett kuratel som supportar
teaterföreståndarna och spexgänget.
Mitt starkaste minne är att jag minns
hur det var att stå på scen och få fokus
från publiken. Det var nåt med det
som kändes både kul och naturligt. Jag
tror också att det var bl.a. Nationens
spex som var början på att jag också
senare valde att bli komiker och
skådespelare.
Vad skulle du vilja skicka med
till nuvarande studenter som är
sugna på att spexa?
det, om än i en roligare form. Jag vill
också passa på att säga det, att är det
nån gång man ska våga stå där med
allas blickar på sig så är det med ett
spex, för även om det inte blir som
man tänkt sig så är det strax förlåtet
och ger dig en bra story att dra i baren.
Sist men inte minst, var på Stocken
hittade man dig på Torsdagskvällarna
och vilken drink höll du då helst i
handen?
– Oftast kunde man se mig med
många olika drinkar, i högt tempo då
jag ofta jobbade i baren… annars allt
som oftast på dansgolvet!
Få personer har satt ett sådant avtryck på svensk humor och film som Henrik Hjelt
har gjort. Vi har nog alla sett hans snabba och slagkraftiga one liners i Parlamentet,
men det få kanske vet är att han en gång i tiden var ämbetsman på Stocken och
skådespelare i Marsspexet. Vi lyckades få tag på Henrik och fick
nöjet att få ställa några frågor.
– Ta chansen! Var med i spex
då det ger en vana att tala inför
publik. Eller att bara vara med i
en mindre roll och kanske inte ens
ha repliker. Stresstesta dig själv
med att stå där och bli bedömd.
Läskigt? Ja. Lärorikt? Ännu mer.
Att våga kasta sig ut, framföra
repliker och hoppas på ett skratt.
Vi alla läser på universitetet för
att sedan med den kunskapen gå
ut i arbetslivet, men en del i det
kommande arbetslivet är att hålla
i möten och tala inför folk, och
här ges en chans att öva på just
Av: Olle Holmlöv
14 15

M a r s s p e x e t - r ö s t e r f r å n f ö r r o c h n u t i d
M a r s s p e x e t - r ö s t e r f r å n f ö r r o c h n u t i d
När ni läser det här är årets Marsspex
i full gång. Kanske har ni redan varit
och sett det, kanske ska ni se det eller
kanske har ni till och med varit med
och arrangerat det. Att styra ihop en
sådan apparat som Marsspexet är, är
inte helt enkelt och det krävs stort
engagemang och arbete av frivilliga
studenter. Efter att ha talat med
Henrik om hans tid i Marsspexet ville
jag därför höra hur det är att styra
ihop något sånt här och därför talade
jag med årets producenter, Alice
Martinsson och Noura Ben Aissa.
köksämbeten, eller kanske inte trött
men det vore roligt att testa på något
annat och då valde jag att börja
engagera mig i Marsspexet.
Noura: Första gången jag engagerade
mig i spexet var 2023, och det gjorde
jag för att jag tyckte det verkade som
ett så kul projekt att vara en del av.
Året innan hade jag sett spexet och
fått höra så gott om det så jag kände
att det var något som jag ville vara en
del av. Så jag engagerade mig på nytt
förra året och när jag i år fick frågan
– Det kommer handla om ingen
mindre än Julius Caesar och mordet
på honom och det innefattar ju många
olika, roliga karaktärer som spelas av
helt klockrena skådespelare, senaten
är med och det händer en hel del olika
grejer helt enkelt!
– Det är ett komiskt spex med mycket
ordvitsar, musik och karaktärsstarka
figurer!
Det är många som jobbar med
Marsspexet, hur många är ni och
varför tycker ni att man ska engagera
sig i spexet?
Alice: Vi är 126 personer i
produktionen i år, vilket faktiskt
är lite färre än tidigare år. Det är
en eller två gruppledare för varje
grupp (varje grupp har olika
ansvarsområden i produktionen)
med gruppmedlemmar i olika mängd.
Sen har vi två fotografer samt två
assistenter.
Hur kommer det sig att ni valde att
engagera er i Marsspexet?
Alice: Det är för att jag älskar spex
och jag älskar Marsspexet, och jag
var lite trött på att jobba klubb och
om jag ville vara producent så kändes
det helt självklart att tacka ja!
Kan ni berätta lite och ge oss en liten
sneak peek på vad vi har att förvänta
oss av årets Marsspex?
– Jag tycker att man ska engagera sig
i Marsspexet för att det är ett jättekul
sammanhang, man får träffa väldigt
många olika människor som är allt
från musikintresserade, dansare,
skådisar, mat & sexa, ja det är väldigt
blandat och väldigt roligt att vara med
i ett sammanhang där man får träffa
människor som alla vill samma sak
och det är att spexet ska bli så bra som
möjligt.
MARKNADSFÖRINGSGRUPPEN
KOSTYMGRUPPEN DANSGRUPPEN BILJETT- & ENTREGRUPPEN
SMINKGRUPPEN
BYGGRUPPEN
Vad är de största utmaningarna med
att sätta upp ett sådant stort spex som
Marsspexet ändå är?
– De största utmaningarna är att
vi alla är studenter som pluggar på
heltid, vilket gör att alla inte alltid har
tid, man har olika scheman och nån
kanske har tentaperiod. Sen såklart
som alla andra projekt så har man
olika intressen och prioriteringar,
där en vill prioritera en sak medan
någon annan vill prioritera något
annat och som producenter är vi den
sista, avgörande rösten och det är även
den största utmaningen - att göra alla
nöjda, vilket såklart inte alltid går
men att göra det så bra man kan!
Och som följdfråga, vad är det roligaste
med att arrangera Marsspexet?
– Det roligaste med att sätta upp ett
sådant här spex är självklart att träffa
och lära känna alla människor som
man inte hade träffat eller lärt känna
annars, att man får hänga så mycket
och vi hittar på en massa olika grejer.
Till exempel hade vi produktionskickoff
nu i onsdags, vilket var
superkul. Men sammanfattat – alla
människor är det roligaste. Sen tycker
jag också att det är kul att ha mycket
saker att göra och även det rent
administrativa.
Marsspexet är Sveriges äldsta
studentspex och kommer hållas på
Stockholms nation 15–22 mars.
16 17

F r å n k a k e l t i l l a f t e r s k i
FRÅN KAKEL
Efter ökade anslag och nyöppnandet
av utrikesredaktionen
på tidningen har Holmiensis
skickat Ted Hausenkamph,
mångårig Uppsalastudent och nationsaktiv,
till Alperna för att testa på afterski-kulturen.
Inte trodde han att stämningen på afterskin
kunde leva upp till den i Stockens
kakelbar en torsdag, eller på Snerikes
schackrutiga dansgolv en tisdag
– men fel hade han. Även om festlivet i
Alperna är en helt egen värld påminner
den faktiskt förvånansvärt mycket om
studentkulturen i Uppsala.
När 15:30 blev det nya 22:00
Jag trodde ärligt talat att ingenting kunde
leva upp till stämningen på nationsklubbarna,
men afterski-kulturen har
överraskat mig rejält. Den största omställningen
var definitivt tiden. Efter tre
år av att festa från 22 till stängning var
det minst sagt konstigt att börja 15:30,
direkt efter att backarna stängt. Första
veckan kändes det nästan som Valborg
med dagsfest varje dag. Men man vänjer
sig snabbt, och nu älskar jag faktiskt
den här rytmen. Det är något speciellt
med att avsluta en dag i backen med att
direkt gå på fest och det är ungefär
som att gå på nation direkt efter en
tentaplugg, fast mycket bättre.
av TED HAUSENAKMPH
TILL AFTERSKI
Musiken, min första utmaning
Som inbiten ämbetsman tillbringas
den mesta tiden av torsdagskällarma
längst in i kakel där musiken precis
som på afterski är allt som oftast ganska
förutsägbar. “Stockholmsserenad”
byts ut mot “Mama Laudaaa” och vid
det här laget kan jag texten i “Anton aus
Tirol” med samma laserprecision som
“Jag älskar Östermalm”. Denna likhet
försäkrar en bra fest, alla kan låtarna
och ingen skäms för att vråla med
i texten. Kakelbaren vinner däremot
musiktävlingen tack vare att de blandar
dessa klassiker med mer innovativ musik
och energi som endast kan uppnås
av Stockholms Bar.
Den sociala dynamiken
På Nationen kände man igen samma
ansikten termin efter termin. Man visste
vilka vakter som skulle vara där på
torsdagarna, vem som aldrig missade
en klubbkväll, och vilka som alltid
dansade på baslådan. Här i Alperna
har jag hittat något liknande men mer
komprimerat, efter bara några veckor
känner man igen alla säsongare, vet vilka
“the locals” är, och kan peka ut vilka
av turisterna som besöker afterskin
för första gången. Man blir, precis som
hemma, tjenis med dem i baren och de
vet ofta vad man vill ha innan man själv
gör det.
Klädkoden, en befriande kontrast
Efter år av att stå för länge vid spegeln
och successivt bygga på berget av kläder
på min fotölj i sökandet efter kvällens
outfit så kan jag lova att valet av
klädsel är betydligt simplare inför en
afterski. Skidkläder är normen och de
har man vanligtvis bara en eller två
uppsättningar av. Ingen höjer på ögonbrynen
om du kommer med oborstat
hår direkt från backen eller om du inte
doftar som en blommande ros. Det är
minst sagt befriande att slippa det problemet
men samtidigt kan jag sakna de
speciella kvällar där man får klä upp sig
lite extra.
Något som är lika bekant här som i kakelbaren
är alla de dräkter och kostymer
som kan synas från tid till annan
trots att det är så långt från halloween
som vi kan komma. Det finns något
familjärt med att någon helt skamlöst
står och dansar utklädd till en enhörning.
Gemenskapen
Det som slår mig mest är hur lika gemenskapen
känns. På Nationen var
vi en tight grupp som jobbade, festade
och pluggade tillsammans. Här i
Alperna är det samma sak, vi jobbar
tillsammans, åker skidor tillsammans,
och festar tillsammans. Den stora skillnaden
är intensiteten. På Nationen
byggdes relationerna upp över terminerna.
Här har vi några intensiva månader
på oss att bli som en familj borta
från hemmet. Man tillbringar nästan
all sin tid med samma människor och
det är sällan man är helt själv. Precis
som hemma i Uppsala är det en period
i livet där man bor på gångavstånd från
nästan alla sina vänner som man delar
all nytta och nöje med. Minst sagt en
svårslagen kombination för att bygga
frodiga vänskaper.
Priser och ekonomi
Efter tre år av nationspriser gör det
nästan ont i magen att se afterski-priserna.
En öl kostar lika mycket som
tre på Nationen, och en shot motsvarar
nästan en hel klubbkväll hemma i
Uppsala. Att gå ut och äta middag finns
knappt på kartan vilket påminner mig
om hur tacksam jag är för Bakfickans
meny och Roberts matlagning. Trots
det funkar det på något sätt, man kan
alltid ha med sig lunch i backen och
alla är inställda på att afterskin är säsongens
stora utgift, ungefär som att
spara till en ny frack fast utspritt över
flera månader.
Dryckeskulturen
På Nationen fanns det en viss förväntan
på att kunna hålla igen, man hade
trots allt ofta föreläsning eller seminarium
dagen efter. Här är stämningen
annorlunda. Afterskin är dagens stora
händelse, och även om vi som jobbar
dagen efter måste hålla igen finns det
en mer "carpe diem-mentalitet” bland
både gäster och säsongare. Det är som
första dagen på Valborg, fast varje dag.
Å andra sidan är det nog ingen som vet
hur man fångar dagen på samma sätt
som Uppsalas studenter, där en annan
torsdag kan bli veckans bästa dag och
Marsspexet kan förvandla en blåsig
marshelg till den bästa på året. Rent
dryckesmässigt finns det också stora
skillnader. Till skillnad från nationernas
normativa drinkar som Bacardi
Bacardi och PWO, Kubik och bäsk så
dricker man här istället jägerbombs, öl
och mer öl.
Lokalerna
I jämförelse med nationernas anrika
byggnader med sina höga tak och historiska
charm var afterski-barerna först
en besvikelse. Men det finns en charm
i det enkla också. Stora fönster med vy
över bergen, robusta träbord gjorda
för att dansas på, och en enkelhet som
faktiskt funkar perfekt för ändamålet.
Det ska också tilläggas att vaktstyrkan
på Nationen gör ett viktigt jobb med
att inte släppa in för många, för här är
det tydligt att det kan verkligen vara för
många på ett dansgolv.
Traditioner
Som student och ämbetsman älskade
jag alla traditioner och ritualer, varje
nation har sina egna, och det tog tid
att lära sig alla oskrivna regler. Afterskin
har överraskande nog lika många
oskrivna regler och traditioner, bara
mer komprimerade. Vissa låtar betyder
att alla ska upp på borden, andra
att alla ska sjunga med. Det är som alla
Nationens traditioner, inpressade under
några intensiva timmar.
Slutreflektion
Efter en termin här i Alperna har jag
insett att båda festkulturerna har sin
egen magi. Nationen gav mig ett andra
hem under tre år, med djupa vänskaper
som byggdes upp över tid. Afterskin
ger istället några månaders intensiv gemenskap
som känns lika äkta fast på ett
annat sätt.
Det jag saknar mest från nationerna
är möjligheten att bygga något långsiktigt
och att vara en del av de traditioner
som utvecklats över så lång tid.
Men det jag älskar med afterskin är den
omedelbara energin, här och nu ska vi
ha världens fest, och alla är med på noterna
direkt.
Som en student som testat båda världarna
kan jag säga att de kompletterar
varandra perfekt – nationerna lärde
mig att bygga gemenskap över tid, afterskin
har lärt mig att skapa magi i
stunden. Och även om de kanske är
lite bättre på att fånga dagen varje dag
här nere så kan jag fortfarande längta
tillbaka till Kalmars alternativa klubbkvällar
och Kakelbarens hemkära
miljö. För jag måste ändå erkänna att
stå på ett bord i skidbyxor och skrika
“Country roads” har inte riktigt lika
mycket charm som att stå på baslådan
i Kakel och skrika “Oh la la jag vill ha
dig”.
18 19

I n t e r v j u - L u d v i g Ö b e r g
S t o c k h o l m s v e c k a n
HEJA BAKFICKAN!
av TESS FREENEY
Det är fredag och det regnar
– ni vet det där typiska
duggregnet som även är
lite blandat med kall snö?
Usch, det är verkligen mitt hat-väder.
Min gode vän Felix skulle nog beskriva
vädret som “murrigt”, det är ett gulligt
begrepp, men vädret är ändå allt annat
än gulligt.
Från mig på Studentvägen är det en ca
12 minuters promenad till Stockholms
nation. Det är en promenad jag gör
nästan dagligen, utan att jag egentligen
behöver vara där eller har något
jag borde göra där men ändå vandrar
jag sträckan så ofta. Hur kommer det
sig egentligen skulle man kunna undra?
Det är ju trots allt inte torsdag
varje dag. Utöver torsdagsklubben har
Stockholms nation mycket att erbjuda;
varför inte ett trevligt och inte minst
kulturellt besök på ett Marsspexet?
Eller möjligen en löptur med Stocken
Running Club för att springa bort den
potentiella ångesten efter alla otaliga
kebabrullar från Pantern, vinglandes
hem en fredag morgon då solen knappt
hunnit vakna? Själv, skulle jag varmt
rekommendera ett besök av Nationens
pubverksamhet – sköna Bakfickan.
Efter en intensiv renovering kunde
Bakfickan äntligen öppna 2019. Sedan
dess har många andra engagerade och
briljanta aspiranter tagit sig an det krävande
ämbetet som Bakfickanchef och
det senaste tillskottet är Ludvig Öberg
som nyligen klev på efter vårterminens
första Landskap. Det blir stora skor att
fylla efter Bakfickanchef emerita Julia
Linnér och jag var nyfiken på vad Ludde
hade för planer för den så väluppskattade
pubverksamheten.
Så denna regniga och ganska “murriga”
fredag, känns Bakfickan faktiskt lite extra
värmande. Jag slår mig ned vid ett
av de höga barborden vid fönstret med
en liten kaffe och strax kommer den
nya Bakfickanchefen traskande över
och slår sig ned.
7 snabba med Ludde.
Namn?
Ludvig Öberg.
Var kommer du ifrån?
Bromma, Stockholm.
Vad pluggar du?
Juridik.
Tidigare ämbeten på nationen?
Kvällsverkare, Kvällsmästare två gånger,
Valberedare och sedan var jag Radioförman
innan jag klev på rollen som
Bakfickanchef.
Favoritdrink?
Negroni, nej nej nej jag menar Elderflower
Collins!
Vad är du mest taggad på denna termin?
Valborg!
Favoriträtt i Bakfickan?
Bakfickanburgaren!
Hur känns det att komma in som nya
Bakfickanchef? Vill du förklara lite
mer exakt vad den rollen innebär?
Men shit, vad brett? Jo, det är ju spännande
och såklart nervöst! Och vad
rollen innebär är väl egentligen att jag
driver Bakfickan, vilket man kan göra
på olika sätt. Det är allt ifrån personalansvar,
till att göra menyer, till att göra
ändringar på... äej vad dåligt svar. Summan
av kardemumman är det väl framförallt
två delar – se till att allt funkar
och att göra förbättringar på det som
funkar mindre bra.
Är du taggad på att komma in i den
här nya rollen?
Ja! Jag är supertaggad! Det har varit
väldigt kul redan nu, och det kommer
nog bara bli roligare. Det är såklart
mycket jobb, som vilket jobb som helst
egentligen, 9 to 5 liksom.
Vad innebär egentligen de olika verksamheterna
som Bakfickan driver?
Det enklaste är väl egentligen att sammanfatta
det som att frukostverksamheten
driver frukostservering mellan
7:30-10. Dagverksamheten serverar
huvudsakligen lunch, mellan 11-17 och
kvällsverksamheten serverar främst
middag, mellan 17-00.
Vad har du för planer för dina kommande
terminer som Bakfickanchef?
Just nu så sitter jag ju bara som BC i
en termin, men jag har skrivit upp
mig för en termin till så vinner jag det
landskapsvalet så blir det ändå två terminer.
Jag har ett helhetsgrepp som är
en plan eller vision och det är att jag
vill att Bakfickan ska bli lite mer städat
och få en högre omsättning människor
genom att locka folk hit med hjälp av
olika saker såsom till exempel ett större
drinkutbud och andra mer eventliknande
händelser som livespelningar
bland annat. Det är väl det större helhetsgreppet
som jag vill jobba med
men sen så finns det även mer jobb i
de till synes mer mindre grejerna som
gör att planen fylls. Jag vill jobba mer
med vinutbudet och övrigt alkoholutbud
som jag planerar att jobba lite extra
med de kommande veckorna!
Vad skulle du säga att man absolut
inte får missa från den nya menyn?
Lätt, schnitzeln.
Hur skulle du bäst rekommendera att
man ska gå tillväga ifall man skulle
vilja testa på att jobba lite i Bakfickanköket?
Skriv till mig (Ludvig Öberg på Facebook)
eller skriv till en av Mästarna i
verken, det är det ändå många som hittills
har gjort! Sedan rekommenderar
jag även att gå med i Facebook-gruppen
Engagera dig på Stockholms Nation!
20 21

T r y g g h e t p å S t o c k h o l m s n a t i o n
Stort grattis till att ha blivit framröstad
som nytt trygghetsombud! Hur
känns det?
Jag är oerhört hedrad att få förtroen-
Trygghet på
Stockholms nation
av TESS FREENEY
Uppsala skulle nog inte betecknas
som en stor stad i
jämförelse med många andra
städer. Det är en stad
med ca 270 000 invånare varav en stor
del utgörs av studenter. Nya såväl som
gamla studenter ramlar runt på stadens
gator och in och ut från nationer dag
som natt. Uppsala andas studentliv, och
för många blir nationerna en central
plats för festande och häng. En av de
nationer som ofta får besök, oavsett om
det är för en lunch på dagen eller för
att dansa in småtimmarna på torsdagar
eller efter sittningar, är Stockholms nation.
En plats som är fylld med skratt,
dans och kärlek i möten med nya och
gamla människor. Men i takt med att
natten går och festan tonar ut, finns det
stunder då saker och ting inte alltid går
som man hade tänkt sig.
Ibland kan det handla om att mobilen
laddat ur, eller kanske har man tappat
bort alla kompisar eller gått åt fel håll.
Kanske har man hamnat i en situation
som känns obehaglig eller kanske har
man råkat dricka lite mer än vad man
från början planerat och inte känner
sig helt stabil.
Det är i just sådana stunder som känslan
av att vara ensam eller utsatt kan
smyga sig på. Det är även då som behovet
av en hjälpande hand eller bara
ett vänligt ansikte kan kännas som allra
störst. För att möta dessa situationer
finns Stockholms nations trygghetsgrupp
– en grupp gulklädda människor
som ni kanske stött på i vimlet en torsdagskväll.
Men trygghetsgruppen är
egentligen mycket mer än bara ett stöd
på torsdagskvällen – mycket görs även
för att förebygga att otrygga situationer
uppstår överhuvudtaget.
I detta inlägg får ni möjlighet att lära
känna vår sittande trygghetsgrupp lite
bättre.
Trygghetsombud: Joel
Söder
5 snabba med Joel!
Namn?
Joel Söder (men vissa känner mig som
Soel Jöder).
Var kommer du ifrån?
Stockholm.
Vad pluggar du?
Läkarprogrammet.
Tidigare ämbeten på Nationen?
Idrottsförman och nu Uthyrningsansvarig.
Vad är du mest taggad på inför den
här terminen?
Jogg med grogg! Kan starkt rekommendera
alla att delta på detta evenemang
som genomförs någon gång under
maj.
Vad gör egentligen trygghetsgruppen
på Stocken?
Trygghetsgruppen träffas minst en
gång i månaden för att utveckla och
förbättra trygghetsarbetet. Under våra
möten diskuterar vi nya idéer för att
öka vår synlighet och göra Nationen
ännu tryggare. Om några incidenter
har inträffat går vi även igenom dem
och planerar hur vi bäst hanterar situationen
framåt.
Vad är din roll som trygghetsombud?
För att ge dig som läsare en så exakt beskrivning
som möjligt citerar jag från
första paragrafen i arbetsordningen för
trygghetsombud där det står att “trygghetsombuden
har en central roll i att
skapa och upprätthålla en trygg och
respektfull miljö för alla medlemmar
och anställda. Som trygghetsombud
verkar du för att identifiera, förebygga
och hantera risker relaterade till arbetsmiljö
och sociala miljöer, med särskilt
fokus på att minimera problem kopplade
till hierarkiska strukturer, alkoholbruk
och förebyggande av sexuella
trakasserier.”
Vad betyder trygghetsgruppen för
dig?
För mig betyder trygghetsgruppen en
chans att aktivt bidra till en trygg och
välkomnande atmosfär på Nationen.
Nationerna grundades för att ge Uppsalas
studenter ett andra hem – en plats
där man kunde knyta nya bekantskaper
och få vänner och minnen för livet. För
mig är det en självklarhet att alla som
besöker eller engagerar sig på Nationen
ska känna sig trygga och välkomna.
Och det vill jag bidra till genom att vara
en del av trygghetsgruppen.
Vad är det ni brukar hjälpa till med
som trygghetsombud?
När vi inte letar efter trygghetsvärdar
till torsdagsklubbar eller nationssittningar
jobbar vi med hur vi ska marknadsföra
trygghetsgruppen och hur
trygghetsarbetet kan utvecklas. Till
exempel bjöd vi in en föreläsare från
Studenthälsan som kom och pratade
om hur man kan förebygga stress under
Ämbetsmannadagen.
Ifall man själv skulle vilja testa på att
vara trygghetsvärd på en torsdag –
hur gör man då?
Om man känner att man vill vara
trygghetsvärd får man jättegärna höra
av sig till mig eller min otroliga kollega
Felicia Tottie! Ersättning utgår i form
av kuponger!
Trygghetsombud: Felicia
Tottie
5 snabba med Tottie!
Namn?
Felicia Tottie.
Vart kommer du ifrån?
Jag kommer från Vaxholm.
Vad pluggar du?
Jag pluggar juristprogrammet.
Tidigare ämbeten på Nationen?
Jag har tidigare varit dagsverkare,
klubbverkare och är nu i baren, valberedare
och trygghetsombud!
Vad är du mest taggad på inför den
här terminen?
Valborg såklart.
det att fortsätta hålla Stockholm nation
som den bästa och säkraste nationen i
Uppsala!
Vad har du för förhoppningar som
nytt trygghetsombud?
För mig är trygghetsgruppen något
som har otrolig potential att komma
fram ordentligt. Vilket är något som
jag kommer jobba för ordentligt, att
det kommer ut i den dagliga verksamheten.
Vad är det man kan komma till dig
och trygghetsgruppen och få hjälp
med?
Till mig och trygghetsgruppen kan
man komma med högt och lågt. Både
sånt som man kan tänkas anmäla eller
bara vill prata av sig om.
Trygghetsrepresentant:
Fanny Wahlund
5 snabba med Fanny!
Namn?
Fanny Wahlund.
Vart kommer du ifrån?
Världens bästa Uppsala.
Vad pluggar du?
Jag tog min examen i somras! Det blev
tillslut ekonomi, men jag har pluggat
allt från fred och konflikt till antropologi
och juridik innan.
Tidigare ämbeten på Nationen?
Frukostverkare, Dagverkare, Dagmästare,
trygghetsombud, Uthyrningsansvarig
och nu Restaurangchef. Jag var
även engagerad i marsspexet två år i
rad!
Vad är du mest taggad på inför den
här terminen?
Vårbalen och Valborg!!! Vi heltidare
åker även iväg till både Helsingfors
och Lund, vilket jag ser otroligt mycket
fram emot!
Vad gör egentligen trygghetsgruppen
på Stocken?
Trygghetsgruppen på Nationen har
funnits sedan 2015 då ett större initiativ
drogs igång. Syftet med startandet
av gruppen var att motverka en kultur
som länge funnits på Nationen med
en tystnadskultur där många inte visste
var man skulle vända sig för att få
hjälp i situationer som upplevs jobbiga.
Vi ska verka för en god sammanhållning
och gemenskap samt arbeta för en
positiv miljö utan tystnadskultur och
agera på incidenter som uppstår på Nationen.
Kort och gott arbetar vi med att
främja tryggheten, jämställdheten och
likabehandlingsprincipen på Nationen
genom bland annat informationsspridning,
utbildningar och samtal.
Eftersom studentnationerna här i Uppsala
ofta är platser där unga människor
samlas är det viktigt att ha en grupp
som fokuserar på att förebygga och
hantera olika situationer som kan uppstå
i sociala och festliga miljöer. Vi arbetar
med att främja trygghet under
evenemang genom att tillsätta trygghetsvärdar,
finnas till som stöd för våra
ämbetsmän, medlemmar och besökare
och är tillgängliga för att lyssna på och
hjälpa individer som kanske varit med
om en obehaglig situation eller bara
vill prata av sig. Vi främjar en inkluderande
kultur där alla ska känna sig välkomna
oavsett individuella skillnader
– som studentnation är det avgörande
att vi tar vårt ansvar för trygghet och
jämlikhet, vilket är en central del i alla
våra arrangerade evenemang och den
dagliga verksamheten.
Vad skulle du säga är det viktigaste
som du gör med trygghetsgruppen?
Arbetar proaktivt och reaktivt med
kulturen på Nationen. Vi samlar in
information från våra ämbetsmän och
arbetar för att skapa en plats där alla
kan känna sig trygga och sedda. I grunden
handlar det mycket om att bygga
ett förtroende för varandra, oavsett
om det handlar om att ge stöd i svåra
stunder eller att finnas till som ett bollplank.
Utöver det är trygghetsbrunchen
på Ämbetsmannadagen för alla
ämbetsmän och utbildningarna vi ger
till Mästare och klubbpersonal otroligt
viktiga!
Vad är din roll som representant i
trygghetsgruppen?
Som Heltidarnas representant i trygghetsgruppen
är jag helt enkelt länken
mellan trygghetsgruppen och alla
Heltidare och ser till att de sistnämnda
hålls uppdaterade och har insyn i
trygghetsarbetet. Vidare vägleder och
stöttar jag Trygghetsombuden i deras
arbete, då jag själv var Trygghetsombud
innan jag klev på som Heltidare
och därför har möjligheten att dela
med mig av mina erfarenheter.
Vad betyder trygghetsgruppen för
dig?
Värme och gemenskap! Trygghetsgruppen
har varit ett stort stöd ända
sedan min första termin som ämbetsman
och var ett av skälen till varför jag
valde att fortsätta engagera mig här. Att
få jobba med trygghetsgruppen nu för
tredje terminen och se vilken utveckling
som skett under den senaste tiden
är helt fantastisk!
Ifall man själv skulle vilja testa på att
vara trygghetsvärd på en torsdag –
hur gör man då?
Joel och Felicia som är Trygghetsombud
är ansvariga för att schemalägga
Trygghetsvärdar, så man hör av sig direkt
till någon av dem.
Hur kommer man bäst i kontakt
med trygghetsgruppen ifall man
skulle behöva hjälp eller stöd
med något:
För ämbetsmän har den digitala
brevlåda Rufus precis lanserats.
Önskar man vara anonym är det
den smidigaste vägen att tillgå.
Annars kontaktar man någon
i Trygghetsgruppen på det sätt
man känner sig mest bekväm
med – skriver privat, ringer, via
Facebook, rycker tag i någon av
dem eller mejlar till trygghetsgruppen@stockholmsnation.se
22 23

H o l m i e n s i s - F o t o b o k
H o l m i e n s i s - F o t o b o k
24 25

Stad i ljus
Melodin som förenar generationer
I
det svenska nattlivet och inte
minst i nationslivet finns det en
tradition som överlevt årtionden
och fortsätter att beröra nya generationer:
En tradition som lett till
nya vänskaper, utforskandet av danser
och livslånga kärlekar. Tommy Körbergs
”Stad i ljus” är en avslutningslåt
som kanske haft mer påverkan på den
svenska akademin än någon annan låt.
Denna kraftfulla ballad från 1988 har
utvecklats från att vara en älskad melodifestivallåt
till att bli ett rituellt farväl
när klubbar och barer stänger för
natten. Stockholms nation är allt annat
än ett undantag från detta sociala fenomen.
Ni har hört den till gråt, ni har
hört den till skratt och ni har framförallt
hört den när eran kompis ser ut att
vara på väg till Studentvägen med någon
som spelar i en liga som kan kallas
för tre divisioner lägre.
Låtens ursprung
"Stad i ljus" framfördes för första gången
av Tommy Körberg på Melodifestivalen
1988, där den, mot alla odds,
slutade på en andra plats. Låten, som
skrevs av Py Bäckman med melodi av
Benny Andersson (ja han från ABBA),
blev snabbt en svensk klassiker som
berörde lyssnare med sitt emotionella
djup och storslagna crescendo.
Från spratt till klubbtradition
Hur kommer det sig då att det är just
“Stad i ljus” som spelas vid varje klubbstängning?
Enligt Olof Lundh, känd
fotbollsexpert och tv-profil, hade han
ett finger med i spelet. Samma kväll
som finalen av Eurovision Song Contest
gick av stapeln, var Lundh student
i Lund (något annat vore ju snöpligt).
Lundh ska då ha spelat ett spratt på
DJ:n för kvällen att “Stad i ljus” minsann
hade vunnit årets Eurovision. Låten
hamnade i själva verket på en tolfte
plats. Det viktiga för historien är att
discjockeyn till följd av detta spelade
låten två gånger på rad i slutet av kvällen.
Detta ska ha fortsatt kvällen efter
det och kvällen efter det.
S t a d i l j u s
av TED HAUSENAKMPH
När klockan närmar sig stängning på
studentnationer, nattklubbar och barer
runt om i Sverige, är det således ofta,
om inte alltid, Tommy Körbergs kraftfulla
stämma som markerar kvällens
slut och lyckans ände. För visst är det
väl så att de flesta av oss associerar låten
med sorg och slutet på en underbar
kväll? Host host nationsengagerade
klubbverkare.
Varför Stad i ljus är den perfekta avslutningslåten
Om vi litar på Lundh och hans historia
förklarar den hur traditionen började,
men knappast hur den kan ha överlevt
fram till idag. Det måste finnas någon
mer anledning låtens omåttliga framgång
som avslutningslåt, än att Lundh:s
spratt var så klockrent? Många av de
som står i ringen och sjunger med för
full hals och stampar i takt, har ju heller
aldrig hört talas om det påstådda sprattet.
Lundh hade ju dessutom lika gärna
kunnat befinna sig på samma plats året
innan, 1987, och dragit samma spratt
då. Knappast hade “Fyra bugg och en
Coca Cola” med Lotta Engberg då blivit
hela Sveriges farvälmelodi för kommande
generationer. Nej, det måste
vara något med själva låten i sig som är
anledningen.
Flera faktorer har bidragit till att just
"Stad i ljus" blivit en så ikonisk avslutningslåt:
1. Den dramatiska uppbyggnaden
passar perfekt för ett storslaget avslut
där vrål är allt annat än främmande.
2. Texten inkluderar teman om hopp
och gemenskap vilket är precis det
våran studentikosa gemenskap
bygger på.
3. Melodin är lätt att sjunga med i,
även för dem som inte kan hela
texten (detta inkluderar men är
inte exklusivt för nya studenter)
4. Den långsamma takten ger en naturlig
nedtrappning av kvällens
energi.
Studenttraditionens särställning
På studentnationer och klubbar har
traditionen fått en särskilt stark förankring.
För många studenter blir "Stad i
ljus" synonymt med avslutade tentaperioder,
examenshögtider och sista
kvällen med utbytesstudenterna. Låten
fungerar som en påminnelse om studenttidens
flyktighet och de band som
knyts under dessa år. På sätt och vis är
“Stad i ljus” en symbol för den korta tid
vi har med varandra och inte minst den
ungdom som länge varit, men inte alltid
kommer förbli våran.
Framtiden
Med över tre decennier som traditionsbärare
ser "Stad i ljus" position
som den ultimata avslutningslåten ut
att bestå. Varje ny generation av klubbesökare
och studenter för traditionen
vidare, och låten fortsätter att förena
människor i ett gemensamt farväl till
den kvällen som varit och inte minst
alla de kvällar som kommer. Är du som
jag som mången annan så vet du vilken
otrolig betydelse denna sång har och
vilken skillnad dess enkla poesi kan
göra.
För någonstans, bortom alla Nationens
rum, där allt är oändligt, så ser jag oss
tillsammans, dansandes i toner till
Sveriges studenters mest ikoniska och
enda avslutande låt. Stad i ljus.
Ingredienser:
100 g smör
3 ½ dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
4 dl mjölk
1 krm salt
3 tsk malen kanel
1 ägg
3 dl riven morot
3 dl vispgrädde
2 tsk mald kardemumma
1 tsk vaniljsocker
Ingredienser:
400 g halloumi
1 msk potatismjöl
Olivolja
Picklad rödlök
1 msk ättiksprit
2 msk stösocker
3 msk vatten
1 rödlök
H o l m i e n s i s - S t o c k h o l m s n a t i o n
MER VÅFFLOR
ÅT FOLKET!
Av: Tess Freeney
Vi hoppas att alla har den 25 mars inringat i kalendern! Mars är en
månad full av stora matdagar – från den väldigt söta fettisdagen till
den gula banandagen, men framförallt den efterlängtade våffeldagen!
Den 25 mars firar vi inte bara CSN utan även en av våra mest älskade
delikatesser: våfflan!
Den klassiska våfflan med sylt och grädde må vara en tidlös favorit men trots det så
finns det oändliga sätt att njuta av detta frasiga mästerverk, här är våra topp två rekommendationer
för att lyxa till våffeldagen lite extra i år!
Morotsvåfflor med vanilj- och kardemummagrädde
FÖR 10
VÅFFLOR
Gör såhär:
1. Smält smöret.
2. Blanda ihop mjöl och bakpulvret.
3. Rör ner mjölk och det smälta smöret.
4. Tillsätt kanel, salt, socker och ägg. Rör ihop till en smet.
5. Skala och riv morötter fint på ett rivjärn och vänd ner i
smeten.
6. Vispa grädden löst tillsammans med kardemumman och
vaniljsockret.
7. Grädda sedan våfflorna i ett våffeljärn och servera sedan
med den goda vanilj- och kardemummagrädden.
Halloumivåfflor med avokado och picklad rödlök
FÖR 4
PORTIONER
Gör såhär:
1. Riv halloumin grovt på rivjärn.
2. Pudra över potatismjöl och blanda ihop.
3. Smörj våffeljärnet med olivolja och grädda.
4. Blanda ättika, socker och vatten.
5. Skiva rödlöken tunt och lägg i lagen. Låt sedan dra i minst
30 minuter.
5. Servera våfflorna med picklad rödlök och avokado, även
gott att lägga på en klick smetana.
26 27

Om man läser om hur Uppsalas
olika studentspex föddes så talas
det om strukturerade och
ambitiösa produktioner med en gedigen
research bakom sig. Att det skulle
vara så spexet föddes kan jag inte riktigt
tro.
Historien om hur Stockholms nations
anrika och toppkvalitativa studentspex
kom att bli är faktiskt ganska otrolig.
Och med det menar jag helt enkelt att
jag inte tror på den. Efter att ha gjort
min research, utan att gå ner till arkivet
eller läst några böcker i biblioteket,
utan bara använt mig av internets bottenlösa
källor så framkommer det att
studentspexet tog sin form i Uppsala
i början på 1800-talet för att en grupp
studenter kände att de behövde lätta
upp sin trista tillvaro på något sätt.
För mig låter detta lätt otroligt. För det
första kan jag inte tänka mig att spexet
inte kommit tidigare. Ni menar att försöka
tuta i mig att Stockholms nation
har förgyllt Uppsala sedan 1649 och
inte förrän mer än hundra år senare
kom någon på att man kan ha ett spex
efter att ha fått en eller två för många
innanför västen? Nej, det stämmer såklart
inte.
I min fantasi – som i och för sig inte
sträcker sig långt nog för att ens kunna
komma på en enda kreativ idé för
vad ett Marsspex faktiskt hade kunnat
handla om – så föddes Marsspexet på
en blöt efterfest. En blöt efterfest, kanske
i slutet av 1600-talet redan. Kanske
var det ruskigt och mörkt ute på det
värsta av sätt, som det så ofta är i mars.
I min föreställning om Marsspexets födelse
så tog det sin början på en sen fest
med ett antal vänner från Stockholm,
som kanske hölls i Blå eller Landskapssalen.
Att Tuborgen flödade redan då
har jag i och för sig svårt att föreställa
mig men vad jag däremot kan föreställa
M a r s s p e x e t s u p p k o m s t
Den något kryddade och inte helt sanna historien
om Marsspexets uppkomst / min kärlekskrönika
till Marsspexet
mig är att några kanske lite överförfriskade
festgäster kom med den briljanta
idén – vi tar några ord och bygger en
kort teaterföreställning på detta.
För mig känns det mest troligt att spexets
födelse inte var en så oerhört definitiv
och strukturerad händelse som
det framställs i de historieskrivningar
som jag läst om spexet. Om jag känner
Stockholms nation rätt så känns det
mer troligt att det var en galen idé som
framkom mellan vänner under en kväll
med alldeles för mycket bäsk.
Vad som har blivit av Marsspexet efter
denna hypotetiska födelse av spexet,
hittar jag heller inte några tydliga spår
av i min research. Det som dock framkommer
som den tydliga röda tråden
i berättelsen om Marsspexet – som
jag nu kryddar upp lite – är att det har
varit en flykt för studenter när de inte
orkat med varken studier, tröttsamma
föreläsningar eller kursare som man
troligtvis ändå är ganska less på. I det
avseendet finns det nästan ingenting
som har förändrats.
Att förenas i teatern må inte vara något
som alla kan relatera till. Men att förenas
i spexet är enligt mig en helt annan
sak. Marsspexet har något för alla, och
den här texten är inte menad att vara
något sorts reklamnedslag men jag kan
liksom inte låta bli att känna så starkt
inför Nationens fantastiska tradition.
För dig som inte har haft nöjet att uppleva
ett Marsspex tidigare så har du
snart möjligheten. Det du kan förvänta
dig är en historisk, satirisk och helt
otrolig föreställning där alla aspekter
du inte hatar med kulturen får ta plats
på en och samma scen. Även om jag
inte tror på att spexets födelse gick till
på det uppstyrda sättet som internet
försöker få mig att tro så kan ingen, ens
kryddad historia, göra rättvisa till vad
det har blivit. För mig var Marsspexet
2022 en av de första interaktionerna
jag hade med Stockholms nation och
när jag satt där helt golvad av föreställningen
för andra gången på en vecka så
kände jag ändå historiens vingslag.
Och det känns ibland som att det var
på den där (av mig påhittade) festen på
Stocken, där studenterna och Stockholmsälskarna
en gång fick för sig att
satiren och humorn skulle få ta plats
på nationen. Oavsett om det är på en
suddig efterfest eller om det är i Uppsalas
mest välproducerade och otroliga
studentpjäs – Marsspexet.
av MATHILDA STÅHL
2Q
Måns Gustafsson
Hej på er!
Sitter i vanlig ordning här på mitt kontor i absolut sista minut och försöker slänga ihop något som
är värdigt för denna eminenta tidning. Med tanke på tidsbristen jag står inför så kommer denna
spalt att bestå av mina tankar som ploppar upp i huvudet medan jag skriver detta.
Förste kurator Vendela kom precis nu in här med en dirty martini för att fira in fredagskvällen,
hoppas detta hjälper tankarna att sätta igång lite. Min favoritlåt just nu som går
på repeat dagarna in i ända är den klassiska Piano man med Billy Joel, valde att damma av
den gamle räven såhär under sena vintern. På tal om vinter så ska jag klaga lite, utöver att
det såklart är kallt och grått. Under min studietid här i Uppsala så har jag kommit fram till
att det är fullkomligt omöjligt att finna tid för min favoritaktivitet, nämligen skidåkning. Det
tycker jag är trist.
Efter i skrivande stund 44 dagar som Andre kurator så har jag inte jättemycket att säga om arbetet
utöver att jag finner det oerhört spännande och intressant. Vendela suckar bakom mig då det antagligen
låter cliché om jag får gissa, men fantasin tog mig inte längre.
Jag trivs väldigt bra med mina fina kollegor; Maja, Ludvig, Fanny, Vendela och självklart Hackarias Sanssen. Känns som att
denna vår kommer bli en otroligt bra sådan med detta gäng.
Och där var min högläsning från tankekontoret slut, om du har läst ända hit så får du gärna skicka din favoritmaträtt till vår
käre BC Ludvig, han efterfrågade inspiration idag. Ni når honom enklast på bakfickanchef@stockholmsnation.se.
3Q
Sakarias Hanssen
Tjena kära medlemmar!
I skrivande stund så omstädar klubbverket efter en fantastisk kärlekstorsdag. Trots att det knappt
gått en månad sedan verksamheten slog upp sina dörrar så har vi hunnit med en hel drös. Vi
har haft en fantastisk januarimiddag, en ämbetsmannakickoff av rang och sist men inte minst
så har jag och bakfickanchefen varit på en heldagsutbildning hos anticimex! Mycket kul! Det
är även ett nytt heltidargäng för denna termin, även det mycket kul!
Jag kan även med stolthet meddela att Emma Borg valdes som tredje kurator under
första lagtima vårlandskapet. Må fastighetsgudarna skona dig från översvämningar,
strul i kompressorrummet och strul med säkringar. Tyvärr tror jag att allt det nyss nämna
kommer inträffa under ditt år. Men det är bara att hålla i och hålla ut och glöm inte att jag
bara är ett samtal bort. Som present till sitt framtida ämbete fick hon Anticimex egna bok
“Säkra livsmedel - en handbok i livsmedelshygien”. Jag önskar dig en trevlig läsning, Emma.
Det va allt för mig. Hoppas alla mår bra ute i stugorna.
Tjingeling
H o l m i e n s i s - S t o c k h o l m s n a t i o n
28 29

H o l m i e n s i s - S t o c k h o l m s n a t i o n
H o l m i e n s i s - S t o c k h o l m s n a t i o n
Barmästare
Maja Ledin
Kära stockholmare,
Eftersom detta är min första spalt som barmästare så känns det passande att presentera mig. Mitt
namn är Maja Ledin och jag är nationens barmästare under verksamhetsåret 2025. Jag trivs
redan otroligt bra på kontoret och med alla fantastiska kollegor och jag ser fram emot detta år
med stor spänning och glädje!
Vi har haft en helt otrolig terminsstart där vi välkomnat en hel drös med nya studenter och
trots att det bara passerat lite drygt en månad av det nya året har vi redan hunnit med Januarimiddagen,
fem torsdagar och STHLMS-veckan. Hittills har det gått relativt smärtfritt och
ingen sprit har ännu tagit slut (peppar, peppar, ta i trä). Planeringen för Valborg är i full gång och
vi på kontoret är mycket taggade. Härnäst är det dock marsspex och marsgasque som vankas där
vi ska få bjuda upp våra familjer och visa dem en del av vad vi sysslar med på dagarna.
I dag är det alla <3 dag och kärleken flödar på kontoret. I skrivande stund är jag faktiskt ganska sliten
efter en otrolig KÄRLEKSTorsdag igår där jag skrek mig hes till kärleksballader i landskap, men jag blev genast på bättre
humör när jag i förmiddags möttes av rosor från både Förste och Tredje Kurator. Fantastiskt! Kärlek till er (ni andra också
trots att jag inte fick blommor av er)<3
Bakfickanchef
Ludvig Öberg
Hej kära läsare!
Tydligen ska jag skriva en s.k. spalt. Jag frågade heltidarna vad en sådan spalt ska innehålla
men jag fick inget tydligt svar. Därför tänkte jag ta spalten vid hornen och göra den till min egen.
I skrivande stund är jag något trött efter en hejdundrande alla hjärtans dag-torsdag.
Jag fick bevittna häftiga ljusslingor i landskap ackompanjerat av kärleksballader. Mina
kollegor, Maja och Sacke, utförde praktisk kärlek till Celine Dion medan jag själv stod
längst in i hörnet, sippandes på en vodka soda ur ett sugrör. “Usch och fy”, tänkte jag. Det är
verkligen sådant man helst slipper åskåda. Samtidigt kan jag känna förakt mot mina
instinktiva tankar.
Kärlek ska firas och inte fördömas, och det avser kärlek i alla dess mindre
charmiga former. Därför vill jag tillägna denna spalt till kärleken. Å min och Stockholms
nations vägnar...Hurra för kärleken!
Massa kramar så hoppas jag att vi ses under torsdagsklubben!
Restaurangchef
Fanny Wahlund
Hallå, igen!
ÖPPETTIDER BAKFICKAN
Varmt välkomna alla recentiorer till Uppsala. Ni har gjort helt rätt val, tro mig - jag har inte
lämnat staden på 25 år. Det är tredje gången jag skriver en sån här spalt och efter en termin
som heltidare är det dags att jag erkänner. Jag har inte skickat in en enda spalt i tid (förlåt
Paul) och jag har inte heller riktigt skrivit dem helt själv... Min inneboende i höstas hade
skriveriets talang (vilket jag inte har). När jag låg efter med mina deadlines och hade fullt
upp, räckte det ofta med lite ost eller vin och en uppdatering om vad som hänt, så var
spalten klar på några minuter. Vad har hänt sen sist då? Rebecca, Julia och Alice har klivit
av som heltidare. Rebecca flyttade ut från sitt kontor och in hos mig istället. Vi får se hur
den här terminen går, hon har inget mandat i hur jag använder pengar längre i alla fall. Vi har
välkomnat tre nya underbara heltidare - Måns Gustafsson, Ludvig Öberg och Maja Ledin. Jag
ser otroligt mycket fram emot att spendera kommande månader fäst vid deras höfter.
Terminen har hittills inneburit en hel drös uthyrningar, nytt koncept på Holmiana och vi har även
haft en ämbetsmannadag där vi presenterat vårt nya Trygghetsombud Felicia, oändligt många kick-offs, en fenomenal januarimiddag
och i skrivande stund är vi mitt uppe i Stockholmsveckan.
Avslutningsvis hade jag tänkt rikta det största möjliga tacket till en drös personer som förgyllde min första termin som RC.
Vår redaktör har dock bett mig korta spalten avsevärt, så det får bli ordentligt nästa gång istället (tack UA, Hov, GM, TG &
heltidarna HT24)!
Fanny Wahlund
FRUKOST
DAGVERKSAMHET
KVÄLLSVERKSAMHET
BRUNCH
mån - fre 7.30 - 10.00
mån - fre 11.00 - 17.00
tis - lör 17.00 - 00.00
lör 11.00 - 15.00
30 31

KALENDARIUM
Vårterminen 2025
11 februari
15 februari
14 mars
15 mars
28 april
29 april
30 april
1 maj
16 maj
17 maj
18 maj
5 juni
Reccemottagning
Bellmansgasque
Marsslabb
Marsgasque
Stocken Garden
Stocken Garden
Champagnegalopp
Majmiddag
Vårbalsslabb
Vårbal
Vårbalsbrunch
Terminens sista torsdagsklubb
stockholmsnation.se