Holmiensis VT25 - nummer 2

Nummer 2 2025. Sedan 1963. Stockholms nations tidning.
Björn von Sydow Valborg Cykla i en cyklon

R e d a k t i o n e n
REDAKTÖREN HAR
ORDET.
Jag läser i den ansedda tidskriften The Atlantic vars
chefredaktör (ah en yrkesbroder) av misstag lades till i en
gruppchat med USA:s högsta politiska ledning. Där diskuteras
helt öppet framtida anfall i Jemen, samtal som i den
normala världen sker högst diskret på grund av sekretess
med stort S. Den ovilligt inbjudne chefredaktören satt helt
sonika och följde med denna insatsplanering i realtid, för
att på utsatt tid kunna läsa på X att anfallet de facto ägt
rum helt enligt plan.
Någon trovärdig förklaring till hur denna chefredaktör
kunnat bjudas in till chatten har inte presenterats. Att
han enligt försvarsministern är en “bedräglig så kallad
journalist” räcker knappast som förklaring. Nej, här får jag
nog stiga in med min egen teori. Jag har nämligen varit
med om samma sak.
För lite knappt tre år sedan, strax före terminstart, plingade
min mobil till av en meddelandeförfrågan på Messenger.
Jag hade lagts till i en grupp med namnet “Nya 2Qar i
Uppsala”. Jag kliade mig förbryllat i huvudet. Inte skulle väl
jag vara med där. Eller? Likt The Atlantic-redaktören lekte
jag ändå med tanken att dessa chefer ändå var intresserade
av min, högst oklara, kompetens. Uppsalas framtida Andre
Kuratorer visade sig dock vara mer tekniskt medvetna och
diskreta än amerikanska regeringsföreträdare. Efter några
minuter hade jag kastats ut från gruppchatten. Nu började
jag bli ännu mer misstänksam. Tyst för mig själv läste jag
upp de fyra meddelanden som hade hunnit skickas när
jag fortfarande varit med i gruppen. De första tre var från
Värmlands 2Q och löd:
“Lägg till alla som inte är med!” “Vad kul vi ska ha!” “Lägg
till de som saknas!”
Med andra ord inget särskilt märkvärdigt och i synnerhet
inget som löste gåtan om inbjudan av mig. Istället var det
det fjärde meddelandet som fick mig att tappa hakan – det
var utan tvekan själva roten till varför jag lagts till i en
2Q-chatt. Meddelandet i sig var inte det märkvärdiga –
de enkla orden “Jag är här” var en någorlunda passande
respons sett till de tidigare ställda uppmaningarna. Det
var istället avsändaren som hade väckt min nyfikenhet. I
ljusgrått ovanför den mörkare grå pratbubblan stod det
nämligen ett ord som påminde ovanligt mycket om mitt
eget förnamn:
“Pua”
När jag i ren iver tryckte på den lilla profilbilden till
vänster om pratbubblan med innehållet “Jag är här” besvarades
mina misstankar, nej de överträffades! Inte i min
vildaste fantasi hade jag kunnat dikta ihop ett liknande
avslut på mysteriet. Hon, som jag senare fick reda på var
ÖG:s 2Q, hette inte enbart Pua, nej likt många andra
2Q:ar före henne – och andra människor med andra titlar
dessutom – hade också ett efternamn. Hon hette Landberg,
Pua Landberg.
Vi på redaktionen önskar er alla en trevlig läsning och ett
trevligt termingsavslut!
Paul Lundberg
Redaktör
Ansvarig utgivare
Vendela Malmsten Cewenhielm
1q@stockholmsnation.se
Annonsförsäljning
holmiensis@stockholmsnation.se
Tryck
Wikströms Tryckeri AB
018-15 62 90
Fotograf
Olivia Tayli & William Röhl
Kontakt
Drottninggatan 11
753 10 Uppsala
072-964 75 50
holmiensis@stockholmsnation.se
2

R e d a k t i o n e n
Paul Lundberg
Redaktör
Bästa platsen att vara på på valborg?
Flytande på frigolitreling i Fyrisån
mellan Gamla Torget och Norrlands.
En sak du längtar efter att göra i sommar?
Fästa hängmattan mellan förstag och
mast.
Vad sträckläser du nu?
En Gentleman i Moskva av Amor
Towels.
Karl Bonde
Art Director
Bästa platsen att vara på på valborg?
Champagnefrukosten, alla är bakis och
förvirrade men samtidigt otroligt glada.
En sak du längtar efter att göra i sommar?
Öl på en solig uteservering.
Vad sträckläser du nu?
Dark Age av Pierce Brown.
Rebecca Runius
Art Director
Bästa platsen att vara på på valborg?
Baren.
En sak du längtar efter att göra i sommar?
Sola och bada!!
Vad sträckläser du nu?
Holmiensis såklart.
Bästa platsen att vara på på valborg?
Under en såndär... poncho! Regnponcho
Bästa platsen att vara på på valborg?
Valfri champagnefrukost.
En sak du längtar efter att göra i sommar?
Middagar utomhus på landet.
En sak du längtar efter att göra i sommar?
Vara på landet och bada varje dag!
Vad sträckläser du nu?
Let My People Go Surfing av Yvon
Chouinard.
Olle Holmlöv
Redaktionssekretarere
Tess Freeney
Redaktionssekreterare
Bästa platsen att vara på på valborg?
Skippa eko o kör en mega champagnefrulle.
En sak du längtar efter att göra i sommar?
Midnattsdopp!
Vad sträckläser du nu?
Deklarationen.
Vad sträckläser du nu?
Skämmigt nog nya Hunger Games
boken…
Mathilda Ståhl
Redaktionssekreterare
Bästa platsen att vara på på valborg?
Taket på Stocken.
En sak du längtar efter att göra i sommar?
Kroka gammelgäddan.
Vad sträckläser du nu?
Mina juridiska rättigheter som arbetstagare
i Österrike.
Ted Hausenkamph
Redaktionssekreterare
INNEHÅLL
Nummer 2 2025
1Q har ordet 4
Valborgsvyn 5
Intervju med Björn Von Sydow 6
Holmiana 8
Bildcollage: Marsspexet 10
Champagnegaloppen: en överlevnadsguide 12
Uppsala domkyrka - kyrkan som sett allt 14
Fotobok valborg 16
Våren är traditionernas och festens årstid 18
Konsten att cykla i en cyklon 20
Bildcollage: Marsgasque 22
Terminens tidning 24
Krönikören som ser allt 26
Ett danskt perspektiv på våren i Uppsala 28
Heltidarna 29
Kalendarium 32
3

1Q HAR ORDET
Kära stockholmare,
“It’s something unpredictable
But in the end, it’s right
I hope you had the time of your life.”
När jag först hörde den sången i tonåren tänkte jag att det
lät fint, men lite klyschigt. Idag vet jag att det är exakt så
livet ofta känns – och kanske allra mest ett kuratorsår.
För det är något oförutsägbart, något du inte helt kan
planera, förstå eller kontrollera. Du kastas in i det med
stora ögon och ännu större ambitioner, och plötsligt står
du där ett år senare – lite klokare, mycket tröttare, och med
hjärtat fullt.
Nu är det alltså dags. Den där stunden som alltid känts
avlägsen, som man i början halvt längtade till, halvt
förnekade – nu är den här. Min sista spalt som Förste
Kurator. Herregud vad svårt det är att skriva de orden utan
att bli lite blöt i ögonen.
Det känns som studenten. Som att stå på trappan och veta
att inget någonsin kommer bli riktigt likadant igen. Det är
ett farväl – men också en tacksam bugning. Den här resan
har varit mer än ett ämbete. Det har varit ett liv i miniatyr.
Att vara Förste Kurator är att befinna sig mitt i stormens
öga – eller kanske mitt i nationsköket kl. 03:12, iklädd
märkliga kläder och med en telefon full av obesvarade
samtal. Det är att ständigt byta hatt – ibland bokstavligt
talat – och jonglera ansvar, känslor, traditioner, kontrakt,
konfetti och människor.
Det är att skratta tills man gråter och gråta tills man
skrattar.
Det är att skriva ett protokoll klockan 01 och undra om
man kanske innerst inne ändå gillar det.
Det är att stå i fönstret i kuratorsrummet och känna hur
huset andas.
Det är att älska något så mycket att det nästan gör ont.
För det är jag evigt tacksam. Tack till er alla som har gjort
det här året till vad det blev. Till klubbverkare, nissar,
styrelseledamöter, lunchätare, rävar och ämbetsmän. Ni
vet vilka ni är. Ni som viskat peppande saker, svarat på
“en snabb fråga” vid midnatt, och som stått kvar när det
stormat.
Tack till mina heltidarkollegor – ni är det bästa man kan få
stå bredvid. Och till alla före detta kuratorer jag lutat mig
mot, skrattat med, gråtit till och inspirerats av – jag fattar
nu varför ni aldrig riktigt släpper taget. Det här ämbetet
gräver sig in i hjärtat och vägrar flytta ut.
Och till dig, Nils – det är din tur nu. Ta det med storm,
eller låt stormen ta dig. Hur du än gör kommer det bli
briljant. Jag lämnar över med fullt förtroende – och ja, lite
avund.
Därför vill jag avsluta precis som jag började. Med de där
raderna som en gång kändes som en tonårssanning – men
som nu ramar in ett kapitel jag aldrig ska glömma:
“It’s something unpredictable
But in the end, it’s right
I hope you had the time of your life.”
Och det hade jag.
Tack.
Med vårsol i ansiktet och hjärtat fullt av er.
Vendela Malmsten
Cewenhielm
Förste Kurator
Men mest av allt är det att få vara en del av något mycket
större än sig själv. En väv av människor, idéer, misstag,
magi och målmedvetenhet. Något som funnits långt innan
jag klev på – och som kommer fortsätta leva långt efter att
jag lämnar.
4

VALBORGSVYN
5

B j ö r n v o n S y d o w
En tidig onsdagsmorgon i
Kista. Utanför FOI:s lokaler
är det fortfarande kyligt efter en natt
av minusgrader. Vintern har tillslut
kommit och denna vecka i slutet
av februari har isarna legat stabila
på grunda sjöar i trakterna kring
Stockholm och Uppsala.
Runt ett elliptiskt bord i ljus furu
sitter några av Sveriges främsta forskare
inom försvar och säkerhet. De har
denna dagen besök av den tidigare
försvarsministern och talmannen Björn
von Sydow. Tillsammans ska de ägna
förmiddagen åt att lösa de frågor som
större delen av Europa har ställt sig den
gångna veckan. En vecka som kantats
av ett första bilateralt möte mellan
USA och Ryssland i Saudiarabien, utan
Ukraina.
Den ena forskaren dukar fram en
kardemummalängd från Gateau och tar
en slurk av sitt kaffe:
”Björn, du kanske vill börja med att
berätta om hur det kommer sig att vi
sitter här.”
Björn harklar sig och sträcker ut
handen tvärs över bordet:
“Jo alltså det började med att jag
fick ett mail från Paul här som är
redaktör för tidningen Holmiensis vid
Stockholms nation i Uppsala, en nation
jag har äran att få vara Hedersledamot
för. Jag skrev där 2017 om den nya
totalförsvarsplikten till följd av hotet
från Ryssland och han undrade om jag
hade något nytt att säga om saken. Och
det sade jag att jag hade.”
Men först, en kort bakgrund.
Då, 2017, var på många sätt en
annorlunda tid. Sverige hade nyligen
klubbat igenom ett återtagande
av mönstringsplikt och, för vissa,
värnplikt. Ryssland hade visserligen
under lång tid agerat aggressivt i sitt
närområde, genom invasionen av
Georgien 2008 och den av Krim och
Donbass i Ukraina 2014. Trump var
2017 president precis som nu men vi
saknade känslan av att USA hade färre
meningsskiljaktigheter med Ryssland
än med resten av Nato.
Är försvarsvilja bara att
kunna tänka sig att med
vapen i hand försvara sitt
land och riskera sitt liv på
slagfältet?
Det var inte förrän ryska
trupper och robotar korsade
hela Ukrainas gräns i ett
gryningsanfall 24 februari
2022, som stämningen
började förändras i
Europa. Under de första
dagarna såg det ut som
om Ryssland skulle lyckas
inta Kiev och att Ukraina
skulle ge vika. Men anfallet
mot huvudstaden slogs
tillbaka, inte med hjälp
av västlig försvarsmateriel
utan av kampvilja och
uppfinningsrikedom från
de ukrainska försvararna.
Av Paul Lundberg
Här är det lätt att fråga sig, hur hög
försvarsvilja har gemene svensk? Detta
är inte ett helt enkelt begrepp och svårt
att mäta på grund av de många olika
parametrar man måste ta höjd för. Vad
för typ av kris är det man ställs inför?
Är försvarsvilja bara att kunna tänka sig
att med vapen i hand försvara sitt land
och riskera sitt liv på slagfältet?
Här kände därmed Holmiensis
redaktör att det behövdes kallas in det
tunga artilleriet, och var bättre att leta
än i Stockens egna kanaler!
Vi tar oss tillbaka till den där kyliga
morgonen i Kista för nu börjar man väl
bli rätt sugen på att veta vad som sades
då?
Från vänster: Paul Lundberg, Christoffer Wedebrand, Herman Andersson,
Björn von Sydow, Pär Gustafsson Kurki.
6

B j ö r n v o n S y d o w
Av Björn von Sydow, 12 mars 2025
Det internationella läget är sämre
än på årtionden. Två krig i Europa
och vår närhet; det ryska angreppet
på Ukraina och krigen mellan Israel
och de palestinska områdena. Den
internationella struktur som skapats
efter Andra världskriget utmanas.
Frågor om försvarsviljan finns med
i vårt land liksom i många andra
demokratier.
Jag fick en fråga av Paul Lundberg
om jag hade något att säga om det. Jag
kände mig lite osäker, men eftersom
jag har förmånen att vara styrelsens
ordförande i FOI – Totalförsvarets
forskningsinstitut – bad jag om ett
samtal med de medarbetare som
undersöker och forskar kring detta.
Omkring 80 % är villiga
att delta i försvaret i en
icke-stridande roll, med
eller utan fara för det egna
livet.
Den övergripande slutsatsen av de
statistikbaserade undersökningar som
FOI-gruppen tagit fram sedan många
år är, att det finns en mycket hög
försvarsvilja i Sverige. Man kan säga
att det bara är ca 10 % av befolkningen
som är tveksamma eller negativa till att
Sverige ska göra väpnat motstånd.
Man har också ställt frågor om
den personliga försvarsviljan vid ett
väpnat angrepp. Strax under hälften
av svenskarna säger sig vara villiga att
delta i försvaret av Sverige i en stridande
befattning. Omkring 80 % är villiga att
delta i försvaret i en icke-stridande roll,
med eller utan fara för det egna livet.
Skillnaderna i försvarsvilja mellan
män och kvinnor är som mest
markerad när det gäller att bidra till
försvaret i en stridande roll, men annars
inte särskilt betydande. Försvarsviljan
är alltså mycket stor. Man kan också se
att man är mera beredd på en stridande
roll, om man har högre förtroende för
försvaret.
Herman Andersson och Christoffer
Wedebrand skriver även att resultaten
pekar på att nöjdheten med den
svenska demokratin hänger samman
med graden av försvarsvilja. Vid vår
diskussion kom vi att tänka på Benedict
Andersons ord om nationen som en
”föreställd gemenskap”.
Jag tror själv att denna
ryska erövrings- och
förtryckspolitik är
grundvalen för försvarsviljan
hos oss. Vi avskyr den och
vill absolut inte förtryckas av
den.
Med vid vår diskussion på FOI hade
vi också Pär Gustafsson Kurki, en av
medarbetarna som arbetar med att
studera de ryska tankeföreställningarna.
Han betonade den imperialism och
militärideologi som präglar Ryssland
igår och idag; under tsarväldet,
under sovjetkommunismen och nu
under en nutida fascism. Svenska och
internationella medier rapporterar
kring detta och vi i vårt land och de
flesta av de europeiska demokratierna
ser detsamma. Jag tror själv att denna
ryska erövrings- och förtryckspolitik
är grundvalen för försvarsviljan hos
oss. Vi avskyr den och vill absolut inte
förtryckas av den.
Frågan är om vi bör förstärka
försvarsviljan och i så fall hur?
FOI-forskarna tycker att vi
kanske inte behöver ytterligare öka
utbredningen av försvarsvilja. Skälet är
praktiskt. Det finns tillräckligt många
som kan tänka sig att själva strida och
viktigare än att stärka försvarsviljan
är kanske att omhänderta den starka
försvarsvilja som redan finns i Sverige.
Jag själv tar fasta på att vi ska
vara vaksamma om demokratin.
Då är det särskilt yttrandefriheten
och ifrågasättandet jag tänker på.
Särskilt riskerna för falska och
felaktiga inslag i sociala medier. Dvs
de som inte regleras – och skyddas
– av Tryckfrihetsförordningen och
Yttrandefrihetsgrundlagen. De tar upp
många, många av dygnets timmar från
barn till pensionärer…. Från vem och
för vad?
Vi behöver europeiska regler
och våra egna för den fria och
sanningssökande debatten på nätet.
Inget på nätet får stå kvar oemotsägbart
för oss.
Fakta Björn von Sydow
- Född 1945. Son till Bengt Sköldenberg
och Tullia von Sydow.
- Kommunalpolitiker för
Socialdemokraterna i Solna under
1970-talet.
- Disputerade 1978 med avhandlingen
“Kan vi lita på politikerna” vid
Linköpings universitet.
- Ordförande för miljö- och
hälsoskyddsnämnden 1983-1991.
- Planeringschef vid
Statsrådsberedningen 1988.
- Blev 1994 riksdagsledamot
(tjänstgörande ersättare) och ordinarie
1995.
- Blev 1996 handelsminister vid
Näringsdepartementet.
- Utsågs till Försvarsminister 1997.
- Efter valet 2002 valdes han till talman
för riksdagen. Satt till och med valet
2006.
- 2019 utsågs han till styrelseledamot för
Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).
- Björn är gift och har fyra barn.
7

H o l m i a n a
Holmiana är Stockholms
nations restaurang, och
ett perfekt sätt att starta
torsdagskvällen på. På
ett sätt hade man kunnat tänka att
det är som en av Drottninggatans
egna kvarterskrogar (men lite extra
fin i kanten såklart). Den må ha bytt
restaurangchef, hovmästare och stammisar
genom åren – men lokalen och
grundidén förblir detsamma.
Under pandemin förändrades
stämningen och efterfrågan på att ha
en restaurang i direkt anslutning till
klubb försvann. Att ha någonstans att
äta middag innan torsdagsklubben
var liksom inte lika aktuellt längre när
torsdagsklubben nu var “sittklubb” på
obestämd tid. Att hålla restaurangen
öppen var såklart fortfarande viktigt,
inte bara för dess överlevnad, utan
för att den är en självklar del i alla
de pusselbitar som gör Stockholms
nation till det den är. Att lyckas med
ett sådant uppdrag under pandemin
var naturligtvis inte det lättaste men
Holmiana tog emot bordsbokningar,
om än färre, som vanligt med den lilla
förändringen att det var ett maxantal
på fyra personer per bord. Om man
tittar på hur Nationen och på hur Holmiana
ser ut idag så känns den tiden
nu långt borta.
Själv har jag varit på
x antal större födelsedagsfester,
kick-offs
och liknande som varit
mest i stil med en slabb
för att hela sittningen
sedan ska gå ut på torsdagsklubben.
Torsdagsklubbens förändring under
pandemin påverkade såklart även
restaurang Holmiana. Den primära
målgruppen – som hade varit festsugna
gäster, sugna på en lite finare
middag innan en utekväll – fanns
inte kvar på samma sätt längre,
eftersom torsdagsklubben hade
förvandlats till sittklubb. Holmiana
lyckades dock stå emot och under
hösten 2021 och våren 2022 blomstrade
verksamheten igen. Dock på
ett annat sätt än tidigare. Det blev ett
tillhåll för stora sällskap, svältfödda
på fest och sittning som hade privata
fulsittningar på Stocken för att sedan
få expresspass till torsdagsklubben.
Själv har jag varit på x antal större
födelsedagsfester, kick-offs och
liknande som varit mest i stil med en
slabb för att hela sittningen sedan ska
gå ut på torsdagsklubben.
8

H o l m i a n a
Även om dessa kvällar har varit
oförglömliga och konceptet för större
sittningar fungerade bra så har idén
kring restaurangen Holmiana nu
återgått till att vara ett annorlunda
koncept för de studenter som är ute
efter en lyxigare start på sin torsdagskväll.
Bara under 2025:s första
månader har temakvällar som alla
hjärtans dag, jazzkväll och taverna
Holmiana med grekiskt tema gått av
stapeln och fler kommer det att bli.
Temakvällarna är ett sätt att variera
menyn på restaurangen och prova
koncept som är unika.
Oavsett om du och ditt kompisgäng
besöker restaurangen på en temakväll
eller på en helt vanlig torsdag så utlovas
alltid utsökta drinkar, en välkomponerad
meny och fantastisk service.
Röster från restaurangcheferna
Kanske finns det ingen på Nationen
som har så god insyn i Holmiana som
självaste restaurangchefen. Vi bad
tidigare restaurangchefer berätta om
Holmiana och hur det var under deras
tid som restaurangchef, det här hade
de att säga:
Emilie Aly - restaurangchef HT21-
VT22
Jag fick möjlighet att återöppna
Restaurang Holmiana efter en tuff tid
med coronapandemi. Det gjorde att
det bästa med Restaurang Holmiana
under min tid som restaurangchef var
att få se människor umgås igen, njuta
av en god måltid och att få höra skratt
eka genom salarna i Gamla huset igen.
Jesper Sjögren – restaurangchef
VT13
Alltså det bästa med Holmiana var
ju känslan av lyx. Man drog ihop ett
kompisgäng, ibland var man fyra,
ibland var man femton. Alla gjorde sig
torsdagsfina och så gick man på restaurangen.
Det blir en annan utekväll
efter finmiddag än att sitta hemma och
förfesta.
Fanny Wahlund – restaurangchef
HT24-VT25
Det bästa med Holmiana är att det
funkar så bra med koncept – det är
alltid fine dining men olika teman
eller livemusik, till exempel, är så lätt
att väva in i konceptet Holmiana. Alla
kvällar med koncept som vi har haft
hittills har blivit superlyckade och jag
hoppas att det blir många, många fler.
Av Mathilda Ståhl
9

10
M a r s s p e x e t

M a r s s p e x e t
11

E n ö v e r l e v n a d s g u i d e
Champagnegaloppen:
en överlevnadsguide
Redaktionssekreterare emeritus Adam Dobos har upplevt en och annan valborgsmässoafton på Nationen och har därför på sin
studietids höst valt att dela med sig av ett dussin matnyttiga tips till den festande studenten. De som avstår råd sprungna ur blod
och tårar måste vara tokiga. Så Holmiensis säger därmed tack till Adam och varsågod till er läsare, för en bättre Champagnegalopp.
Förberedelse
För en så komfortabel Champagnegalopp som möjligt
krävs vissa förberedelser. Börja dagen med en dubbel
dos vätskeersättning för att lindra bakfyllan som du
sannolikt har på minuskontot från Stocken Garden.
Ät sedan en stor och flottig brunch eller lunch, förslagsvis en
pizza, men falafel eller burgare funkar lika bra. Sushi, sallader
och annan hälsosam mat går naturligtvis bort en dag som
denna.
Jag vill inte vara tråkig och avråda från att förfesta innan
galoppen, men kom ihåg att ett ordentligt valborgsfirande är
ett fyra dagar långt fälttåg från Skvalborg till Finalborg där
man måste välja sina strider. Det finns nämligen ingen sämre
start på en valborg än att få höra ordningsvaktsklyschan
“du får ta ett varv” när man exalterat står på tröskeln till det
himmelrike vi kallar Stockholms nation.
Klädsel
Rätt klädsel är extremt viktigt under en Champagnegalopp.
Här finns flera punkter att komma ihåg:
• Välj kläder som inte är ömtåliga eller alltför värdefulla.
De kommer att bli blöta och kladdiga av bubbel hur du
än bär dig åt. Med det sagt är detta ingen ursäkt att inte
se stilig ut. Kom däremot ihåg att även om hela huset är
öppet så är galoppen främst ett utomhusevenemang. Det
gäller alltså att anpassa kläder efter väder.
• När det kommer till skor är det viktigt att de har en
någorlunda robust sula och att de täcker hela foten. Detta
eftersom det, trots klubbverkets bästa ansträngningar,
tenderar att bli en del glaskross på marken som man inte
gärna vill få in i skon. Exempel på skor som är dåligt
lämpade för galoppen är sandaletter, ballerinaskor och
loafers.
12

E n ö v e r l e v n a d s g u i d e
• Regnponcho anses av vissa vara meningslöst på
galoppen. “Det är kört, man kommer bli blöt ändå”, går
resonemanget. Min erfarenhet säger emot. Det är stor
skillnad på att bli lite blöt om armar och ben mot att
gå runt i en genomblöt champagnedränkt tröja i fem
timmar. Regnponchos kommer att säljas på galoppen,
men du kan förstås ta med en hemifrån om du vill stå ut
från mängden.
• Har du någonsin fått skumpa i ögonen? Inte? Då har du
aldrig varit på en Champagnegalopp. Jag kan meddela
att det svider något så in i h*****e. Lidandet kan lindras
genom att bära solglasögon, vilket dessutom får en att
se riktigt fräsch ut. Att bära solglasögon på galoppen är
därför en självklarhet, även om det skulle vara mulet.
Under champagnegaloppen
Om du tänkt spruta ditt bubbel på en vän, se till att spruta hela
flaskan på en gång. Champagnen blir snabbt avslagen efter att
man skakat den en gång, så det kommer inte att vara någon
kräm kvar i flaskan för ett andra sprut om du väljer att spara
en del till senare. Och spruta inte på dem som jobbar, de har
det kämpigt nog ändå!
Se till att äta mat och dricka mycket vatten så blir risken
mindre att du behöver prata med någon av Nationens
utskänkare under tillställningen. Panda kommer att sälja
kebab och falafel utanför garderoben, det kommer att säljas
hamburgare i Bakfickan och vattenstationer kommer att finnas
på flera ställen runt om i huset.
Framför allt, ha kul! Lägg all pluggångest, eventuella
kärleksbekymmer och annat elände åt sidan för dagen och njut
i stunden. Champagnegaloppens eufori är svår att beskriva
med ord utan att göra den orättvisa. Men jag kan i alla fall
konstatera att när jag i framtiden sitter på något grått kontor
och drömmer mig tillbaka till studenttiden, kommer det utan
tvekan att vara minnesbilderna från Champagnegaloppen som
ligger allra närmast till hands.
Sängen är en no-go-zone under detta
depåstopp i hemmet.
Efter
champagnegaloppen
När man dricker ur flaskan kan det vara bra att placera en
tumme mellan flasköppning och mun. Om flaskan skulle
få sig en smäll av folkhavet förhindrar tummen då att den
hårda flasköppningen slår mot tänder eller läppar. När din
flaska är tom ser du till att kasta den i något av de tiotals kärl
som kommer att stå utplacerade runt om på Nationen. På så
sätt hjälps vi alla åt att minimera mängden glassplitter som
hamnar på marken.
Om du skulle råka tappa något på marken gäller det att vara
försiktig när du plockar upp det. Här finns nämligen två
faror. Den ena är krossat glas på marken i kombination med
dansande fötter. Den andra är ett stim av skumpaflaskor som
hålls ungefär i huvudhöjd för en person som står på huk.
Efter galoppen rekommenderar jag att man går hem, tar
en dusch och byter kläder samtidigt som man börjar dra i
lite trådar för att hitta en efterfest. Här kommer dock hela
valborgs största utmaning i form av en satans fälla som kallas
sängen. Man är utmattad, så där mysigt fuktig i håret som
man blir när man är nyduschad och verkmästaren i levern har
börjat se ljuset i tunneln. Fall inte för denna fälla. Sängen är en
no-go-zone under detta depåstopp i hemmet. Eventuella soffor
likaså. FOMO:n när man vaknar vid midnatt med en förstörd
dygnsrytm och har missat andra halvan av årets största dag
skojar man inte bort.
Av Adam Dobos
13

U p p s a l a d o m k y r k a
Uppsala domkyrka
- kyrkan som sett allt
Uppsala domkyrka står som ett mäktigt landmärke i hjärtat av vårt kära Uppsala och
representerar både Sveriges religiösa historia och dess arkitektoniska utveckling. Denna
imponerande katedral är inte bara den största kyrkan i Norden utan också en ledstjärna för
vilsna studenter som försöker leta sig hem från kvällens efterfest.
En storartad historia
Byggandet av domkyrkan
påbörjades år 1270 under
ärkebiskop Folke Johanssons
ledning. Det tog nästan 150 år att
färdigställa detta monumentala
byggnadsverk, och kyrkan invigdes
i sin första version år 1435, bara 42
år innan universitetet grundades.
Under denna långa byggnadsperiod
ändrades planerna flera gånger, och
många arkitekter och hantverkare
från olika delar av Europa bidrog
med sin expertis. Kyrkan är byggd
i franskinfluerad gotisk stil, med
franska arkitekter som stod för den
ursprungliga designen. Materialet är
huvudsakligen tegel, med detaljer av
sandsten och kalksten som hämtats från
Gotland.
Domkyrkan har genomgått flera
omfattande renoveringar genom
århundradena. Efter den förödande
stadsbranden 1702, som skadade
stora delar av kyrkan, genomfördes
omfattande återuppbyggnadsarbeten.
Den senaste stora renoveringen ägde
rum mellan 1885 och 1893 under
ledning av Helgo Zettervall, som
återställde kyrkans gotiska utseende
men också lade till nya element som de
karakteristiska spetsiga tornen.
Om domkyrkan kunde
skvallra
Med sina 45 meter breda och 118,7
meter höga torn är Uppsala domkyrka
en imponerande syn. Liggandes uppe
på domberget så är det näst intill
omöjligt att inte se kyrkan, oavsett var
i staden du befinner dig. Detta innebär
således att domkyrkan sett nästan
allt som skett under universitetets tid
och troligtvis är mer bevandrad i de
studentikosa traditionerna än den mest
hängivna av nationsrävar. Hade kyrkan
kunnat prata hade den säkert berättat
både det ena och det andra av saker
som skett under dess vaka.
14

U p p s a l a d o m k y r k a
Som den gången August Strindberg
klättrade ut genom fönstret under en
mindre intressant föreläsning i kemi.
Eller den gången Hans Rosling som
studierepresentant dök upp på ett
möte med universitetsledningen iklädd
endast badbyxor för att protestera mot
något kommande beslut. Hade kyrkan
inte berättat om detta skulle den utan
tvivel kunna berätta om de hetaste av
skvaller från Gustav Vasas tidiga planer
att göra Sverige till stormakt till vem
som gick hem med vem under Stocken
Garden 2025. Den har till och med sett
Pehr Evind Svinhufvud (President i
Finland 1931-1937) i en duell mot en
annan juriststudent med en osäkrad
revolver i handen.
Hade jag själv fått ställa en fråga till
domkyrkan hade det nog varit vem som
stal min cykel höstterminen 2022.
Den värsta dagen i
domkyrkans liv
Hade du frågat domkyrkan om den
värsta dagen sedan dess konstruktion
hade svaret obetvivlat varit den 16
maj år 1702. Dagen då uppsalavyn
var täckt av tjock rök och de annars
glada studentropen byttes ut mot
panikslagna skrik. Detta är dagen
då stadsbranden bröt ut och genom
sitt våld slukade nästan halva staden.
Branden som började i ett bageri
precis runt knuten av vad som idag är
Gotlands nation spred sig snabbt med
den friska vårbrisen. Kyrkan bör ha sett
ett tusental byggnader brinna ner innan
branden spred sig till kyrkospirorna
och vidare mot Carolina Rediviva.
En tapper professor och tillika hjälte vid
namn Olof Rudbeck tog kommandot
över brandbekämpningen och sägs
ha klättrat upp på Gustavianum för
att koordinera studenter och andra
frivilliga under släckningsarbetet.
Bland annat beordrade han att vissa
byggnader skulle rivas för att skapa
brandväggar och denna taktik användes
även under återuppbyggnaden av
staden vilket idag gestaltar sig genom
de breda gator som vi numera vandrar
på. Rudbeck tog sig sedan vidare
till Carolina Redivivas tak för att
personligen släcka de flammor som
börjat sprida sig där.
Trots att många av den 71-årige
professorns egna livsverk strök med
i elden så överlevde staden. Och
domkyrkan blev inte långt därefter
besmyckad med de spetsiga torn som vi
idag är vana att se.
Vissa studenter talade till
och med om att de sett
en silhuett, en skugga,
en skepnad sitta i det
flerfärgade fönstret på
kyrkans andra våning där
orgeln var placerad.
Domkyrkans bästa
spökhistoria
Med nästan 600 år av att vara en
symbol för det övernaturliga så är det
föga förvånande att domkyrkan agerat
scen för historier av spektral natur.
Under den senare delen av 1960-talet
har flertalet studenter vittnat om att de
fram mot småtimmarna hört melodier
från kyrkans orgel på sina promenader
hem från nationerna. Kanske var
det musiken från dansgolvet som
fortfarande ringde i öronen eller så var
det kanske någon avlägsen krog som
inte hade stängt för natten. Eller kanske
var det någon, eller snarare något
som lät tonerna från 1600-talsorgeln
rinna ut över domberget ända från
Stockholms ner till Snerikes. Vissa
studenter talade till och med om
att de sett en silhuett, en skugga, en
skepnad sitta i det flerfärgade fönstret
på kyrkans andra våning där orgeln var
placerad.
Efter mycket spekulation uppdagades
det att historien faktiskt var sann. Det
satt någon, mitt i natten framför den
enorma orgeln och lät fingrarna dansa
över de 244 tangenterna och sprutade
ut melodier från de 5000 piporna.
Denna någon var givetvis inte ett
spöke men han har omnämnts som
övernaturlig. Bo Hansson är en musiker
som studerade i Uppsala och han är
mest känd för att ha gjort det första
albumet baserat på Sagan om ringenböckerna.
Hansson hade nämligen en
lite annorlunda syn på kvällsnöje än
den genomsnittlige Stockenbesökaren.
Hansson sägs ha hittat en hemlig dörr
in i domkyrkans många lönngångar
och kunde på så sätt ta sig upp till
orgeln om nätterna och uttrycka sin
musikaliska förmåga på bekostnad av
många studenters sömnlösa nätter.
Kanske låg denna historia till grund
för orgelstölden som 1987 skedde då
några engagerade medlemmar från
okänd nation lyckades smuggla ut en av
orgelpiporna från kyrkan som del av en
nationsritual.
En avslutande dom för
domkyrkan
Insidan är nästan mer lamslående än
vad utsidan ger sken av och även den
minst arkitekturintresserade kan nog
häpnas över vilken vilja som måste ha
krävts för att forma de salar som kyrkan
besitter. Nästa gång du går förbi och har
en kvart över så rekommenderar jag
dig starkt att göra ett litet studiebesök
i vår stads mest historiska byggnad.
Längst in finner du Gustav Vasas grav
med tillhörande staty och av någon
märklig anledning står där alltid en
liten gumma och studerar hans vilande.
Varför hon alltid står där kommer jag
inte klargöra och det är en av Uppsala
domkyrkas många hemligheter som du
får lista ut på egen hand.
Av Ted Hausenkamph
15

F
O
T
O
B
O
K
V
A
L
B
O
R
G
16

17

F e s t e n s å r s t i d
Våren är traditionernas
och festens årstid
– i alla fall på Stocken
I Stockholms nations källare finns ett arkiv. Ett arkiv där man kan hitta allt från Andre Kurators ekonomiska
rapporter i noggrant sorterade, färgkodade pärmar till bilder från de stökigaste av fester. Men det som också
finns är gamla nummer av Nationens förträffliga tidning Holmiensis – tidskapslar från olika tider i Nationens
historia. Det finns ju såklart en hel del som har förändrats, både i språk, layout och anekdoter som får ta plats
på sidorna. Men det finns några saker och tillfällen som är konstanta genom Nationens moderna historia.
Valborg och dess festligheter är en av dem.
70-tal
Ryktet – eller legenden snarare
– säger att det var under detta
årtionde som valborg som
vi idag känner högtiden började ta
form. Studenterna samlades nedanför
Carolina Rediviva, precis som de
gör idag. Kanske fanns det lite fler
studentmössor på den tiden än idag,
även om man ser dem på en och annan
äldre hjässa även nu. Traditionen har
funnits ännu längre, sedan 50-talet när
Uppsala universitets dåvarande rektor,
Torgny Segerstedt, införde vad som nu
är urbilden av Uppsalas studentliv.
Men att sjunga in våren och hurra med
sina vänner verkar inte ha varit nog
för de törstiga uppsalastudenterna.
På 70-talet uppstod en ny form av
tradition på valborg. Efter att man
sjungit tillsammans och vintern rasat
så fick några glada studenter för sig att
springa – eller galoppera om du så vill
– ner för Carolinabacken. Och vid foten
av backen står ett hus som även för
femtio år sedan hade dörrarna öppna
för studenterna och glasen fyllda av
champagne.
Traditionen har såklart förändrats
en hel del sedan den tog form på
sjuttiotalet. Då var studenternas största
problem kanske hur de skulle hinna ner
från backen till Stockholms nation för
att lyckas knipa ett glas champagne. Nu
när traditionen förändrats en del så är
nog de flestas problem hur man ska få
tag på såna där…ääääh….vad heter det
nu igen….? REGNPONCHOS!!
80-tal
Det glada åttiotalet – heter det så?
Det verkar i alla fall ha varit glatt på
Stockholms nation! Valborgstraditionen
är inte lika framträdande i utdragen
från Holmiensis som jag läser från
åttiotalet. Men det finns mycket att läsa
in gällande festligheter och dess viktiga
plats i Uppsalavåren. Det står i flera
nummer från åttiotalets Holmiensis om
festens viktiga plats i studenternas liv.
Åttiotalsstudenterna verkar väckas
till liv på våren och även om vi, som
hänger här nu, kanske inte ser festen
som det allra viktigaste i vår tillvaro så
tror jag många av oss kan hålla med om
att den och vi, väcks till liv på våren.
18

F e s t e n s å r s t i d
90-tal
00-tal
I bilderna från tidningarna från
00-talet känner jag nästan igen mig
– det finns ett skimmer över de tre
sidorna i numret som är ägnade enkom
åt att återberätta hur valborg firades på
Stockholms nation våren 2006. Så här
berättas det:
“In i det sista såg det ut att bli regn
men på förmiddagen den 29 april
klarnade det upp. I solens sken började
slottsbacken att fyllas av förväntansfulla
studenter”
Att samlas på Studentvägen
för att dricka ljummen öl
som legat i cykelkorgen och
värmts upp på vägen dit,
verkar alltså vara en lika
självklar företeelse då
som nu.
Enligt vad jag kan läsa i Holmiensis
från vårarna på nittiotalet så är de inte
så olika mot hur vi upplever dem idag.
I en guide som jag kommer över om
hur man överlever vårens festligheter så
visar det sig att man inför evenemangen
samlades på olika innergårdar och i
små lägenheter på Studentvägen för
att påbörja sitt festande. Att samlas på
Studentvägen för att dricka ljummen öl
som legat i cykelkorgen och värmts upp
på vägen dit, verkar alltså vara en lika
självklar företeelse då som nu.
Ja, på den fronten är det ju inte så
mycket som har förändrats egentligen.
Det här året blir min fjärde valborg i
Uppsala och jag tycker alltid att det
känns som att alla förutsättningar bara
står rätt. Oavsett vad som hänt innan
eller hur mycket strul det varit fram tills
morgonen den 28 april så tycker jag att
allt alltid tycks ordna upp sig, precis i
lagom tid till att firandet och den första
flaskan bubbel på frukosten är öppnad.
Champagnegaloppen fortgick även
denna vår som en lika stor succé som
tidigare och det skrivs i numret om hur
studenter vallfärdat från olika delar
av landet för att delta i traditionen.
Det verkar ha varit en total succé med
vår på Stockholms nation, även under
00-talet och skildringarna i Holmiensis
får en att längta och dagdrömma, efter
alla festligheter som komma skall.
Av Mathilda Ståhl
Utöver förfesterna så infinner sig
känslan av att valborgstraditionen som
vi idag känner till den, börjar ta form.
I tidningarna står det om hur fler och
fler studenter deltar i forsränningen
och att det börjar bli en större del av
det allmänna firandet – precis som det
är idag. Även galoppen verkar kvarstå
och valborg som koncept börjar leta
sig ner från Carolinabacken ner till
nationshuset och in i varje vrå.
19

KONSTEN
Uppsala är känt för att vara en så kallad cykelstad.
Man cyklar till skolan, jobbet, Nationen
och systemet. Det är alltid motvind, duggregn
och lätt uppförsbacke. Om man inte cyklar
upp för Carolinabacken, det vill säga, då är det brant
uppförsbacke men vinden blåser ändå i ansiktet. Poängen
är att vi Uppsalastudenter cyklar lite överallt. Kanske är vi
något malliga över det, att vi skiter i om det är en decimeter
snö, vi cyklar ändå. Det trodde jag att vi hade rätt
att vara – tills jag flyttade till Australien. Det här, mina
damer, herrar och allt däremellan, det här är konsten att
cykla i en cyklon.
När jag flyttade till Australien, närmare bestämt Guldkusten,
i mitten av februari tänkte jag att jag skulle komma
ner till ett paradis. Jo, staden jag bor i heter faktiskt
Surfers Paradise så vad annars kunde jag förvänta mig?
De första två veckorna var sagolika. Jag surfade varje dag,
varvade mellan de ikoniska surfstränderna Kirra och
Snapper Rocks nere på Guldkustens sydspets Coolangatta
CYKLA
och drack iskall Coca Cola på vad som bara kan kallas för
ett hipstercafé. Livet var toppen. Allt bokstavligt talat flöt
på och jag kunde nästan glömma bort att jag faktiskt var
här för att studera. Tills jag fick ett sms där det stod “Har
du hört om cyklonen?”.
Tanken som dök upp direkt i huvudet
var “Åfan”. Det här var ju inte vad jag
hade planerat! Inte skulle jag hålla på
att riskera livet och sitta och huka i en
cyklon!
Det var min flickvän som hade fått upp en video på Tiktok
angående en tropisk cyklon som var på väg mot mig.
Nonchalant, som jag ibland kan ha en tendens att vara,
vräkte jag bara ut “Du ska inte tro på allt du ser på Tiktok”.
Eftersom jag i mitt huvud var här på en fyra månader
lång semester snarare än utlandsstudier hade jag självklart
inte kollat på de lokala nyheterna. Inte hade jag tid med
det när jag skulle surfa och dricka iskall Coca Cola! Jag
gjorde då vad varje sann student gör 2025 – jag kollade
med ChatGpt.
ChatGpt bekräftade det min flickvän hade skrivit och
berättade att en cyklon vid namn Alfred låg utanför kusten,
var en kategori fyra på en femgradig skala och
innebar “betydande fara för liv och egendom”. Tanken
som dök upp direkt i huvudet var “Åfan”. Det här var
ju inte vad jag hade planerat! Inte skulle jag hålla på att
riskera livet och sitta och huka i en cyklon!
Ansvarsfullt kollade jag upp vad jag behövde göra. Det
gällde tydligen att fylla på med mat, vatten, ficklampa,
tändstickor, portabel radio, första hjälpen, andra strömkällor
och tredje säsongen Yellowstone. Sagt och gjort
köpte jag mat som skulle klara sig och som inte behövde
tillagas. I mitt huvud innebar det 3x12 pack Mini
Snickers, 10 liter bubbelvatten och en limpa bröd med
tillhörande jordnötssmör och sylt. Kalorier och energi var
mina stora ledord och lite gott skulle det få vara också. En
powerbank hade jag redan och Yellowstone fanns redan –
lagligt – nedladdat på datorn. Ficklampa och ljus var dock
I EN
20

ATT
desto svårare att få tag på och efter att ha noggrant inspekterat
de nästintill länsade hyllorna på min lokala Aldi
Supermarket hittade jag ett enda litet ljus kvar. Och inte
undra på varför ingen hade tagit just det ljuset – Tropical
Mango & Vanilla borde vara en olaglig doftkombination
på ett värmeljus.
Det är ju ändå ett land vars nationalfrisyr
är mullet.
Det var så jag, som svensk, preppade för att tillbringa
flera dagar inomhus utan el och vatten. Låt oss nu titta
på vad våra kära Aussies gjorde. För att ge lite kontext är
australiensare lite annorlunda än oss mellanmjölks-drickande
och Schlagerfestival-tittande svenskar. De är lite som
den där busiga, lite äldre kusinen som man såg upp till
som liten men som ens föräldrar inte ville att man skulle
tillbringa för mycket tid med. Det är ju ändå ett land vars
nationalfrisyr är mullet.
I butikerna märktes den inkommande cyklonen starkt.
Nästintill alla hyllor tömdes så fort varningen kom ut på
nyheterna och det var en känsla av dystopi. Det första jag
fick se när jag klev in var en barfota man iklädd badshorts
med häng, ett tanktoplinne med tryck av energidrycken
Monster och mullet. I mungipan en otänd cigarett. I
vagnen hade han en sak – vitt bröd. Enbart vitt bröd.
Det var närmare 20 paket vitt bröd. Bakom honom var
ett bekant ansikte, det var min korridorskompis Ibrahim
som köpt 15 paket nudlar. Att man inte kunde koka vatten
utan el var inte en diskussion jag tänkte ge mig in i, vi är
ju ändå vuxna. Överallt i butiken såg man folk bärandes
på toapapper. Likt coronapandemin verkar man tro att
man ska bli aggressivt dålig i magen så fort något händer i
samhället. Att cyklonvindarna, på något vis, ska föra med
sig laxeringsmedel och att man helt plötsligt ska behöva
två-tre rullar per dag. Ännu en diskussion jag inte tänkte
ge mig in på, vi är ju ändå vuxna.
Men så kommer det till rekommendationen att stanna
inne. Som laglydig svensk bänkade jag mig i mitt rum –
nu doftandes av Tropical Mango & Vanilla – tittandes på
säsong 3 av Yellowstone. Utanför fönstret såg jag träd som
inte bara knäcktes, utan bokstavligen slets upp ur marken.
Regnet dånade och överröstade Kevin Costners mörka
stämma från datorn. Jag tänkte att bara en dåre skulle ens
tänka tanken att kliva ut genom dörren.
Men jag är som sagt svensk. Australiensarna däremot, de
hade andra planer. Från vårt gemensamma kök kunde
jag se en man, i en blonderad (ni gissade det) mullet,
simma rundor av ryggsim i poolen samtidigt som grenar
och diverse trädgårdsredskap flög ovanför honom. Vid
kanten, två killar med varsin öl, för ni vet, det var ju ändå
lördag. Hela instagramflödet dominerades av folk som
åkte rutschkana ner för gräsmattor och folk som använde
sina lövblåsare på stränder för att blåsa tillbaka Alfred till
havs (om ni inte tror mig, sök på “Blow at cyclone Alfred
to push it back” på Facebook, garanterad underhållning).
När jag till slut var helt säker på att allt bara var en feberdröm
så kollade jag ut på vår översvämmade parkeringsplats.
Där ser jag min andra roommate, Bryce, cyklandes i ett
halvmeter högt vatten för att ta sig till vår lokala pub för
att ta en öl. Så om vi någonsin känner oss malliga över att
vi cyklar när det snöar lite ute, då ska vi tänka på Bryce,
mannen som cyklade i en cyklon bara för att kolla om
puben var öppen.
Efter att ha väntat utanför kusten ett par dagar, och skapat
vågor i storlek av flervåningshus som vissa dårar eller
hjältar såg lämpliga att surfa i (än en gång, australiensare),
kom cyklonen Alfred in. Vindar på upp mot 45 meter
per sekund och skyfallsliknande regn drog med sig el och
gjorde vägarna oframkomliga. Ibrahim, han åt sina nudlar Av Olle Holmlöv
al dente.
CYKLON
21

M a r s g a s q u e
22
23

M a r s g a s q u e
23

24
Coco Norén
Inspektor
Stockholms nation

Under höstens Tidningsgala vann Holmiensis pris för Uppsalas bästa studenttidning. Vi
på redaktionen är inte mer blyga än att vi väljer att publicera motiveringen till det priset.
Gamla nummer finns att läsa på Stockholms nations hemsida. Bland annat intervjuades
Coco Norén, då nyligen tillträdd Inspektor för Nationen.
25

K r ö n i k a
KRÖNIKÖREN
För att förhindra att årets sagor på vår nation
sveps in i glömskans töcken står jag här med
referatets ljus. Krönikören ser allt, hör allt, vet
allt. Och om jag inte är på plats för att fånga in
vad som hänt viskar mina minioner lojalt i mitt öra: “Se
där Krönikör. Där finns det något att skriva om”. Ni som
har något att dölja borde alltså darra. Med andra ord
kan alla förutom klubbverket sitta lugnt i båten. Vi tar
det från början.
Det är den sista april 2024. Katten Movitz kastar sig
ivrigt efter en flygande fågel, gång på gång öppnar han
sina klor och sträcker sig efter bytet. Movitz lyckas aldrig
riktigt fånga fågeln även fast han ser den så tydligt.
Fenomenet av att visserligen se något, men ändå inte
kunna fånga det gör sig påmint när man ska försöka
beskriva valborg. Galenskap? Eufori? Tradition? Skadebeteende?
Det lär förbli en tolkningsfråga hur man
väljer att se på valborg. Helt klart är dock att Uppsala
Kommun hatar oss för det. Men vi bryr oss icke, ty på
valborg vrids det studentikosa världsalltet upp på max.
CSN förvandlas till champagnekuponger, vardag blir till
helg och lättat har nu livets börda. Summa summarum;
på valborg blir vatten till vin. Och om nu Jesus förvandlade
vatten till vin, förvandlade heltidarna, klubbverket
och alla andra hårt arbetande ämbetsmän realitet till
magi. Stort tack.
I maj är det inte bara magnoliaträdets doft som sprider
sig på Uppsalas gator. Även alla de vackra damerna i
färgsprudlande långklänningar och alla de stiliga herrarna
i frack gör sig som varje år synliga – skrattandes,
drivandes, lekandes, stoltserandes alla på väg för att
avnjuta en anrik vårbalskväll på Nationen. Jag minns
tydligt den gången Linda Bengtzing uppträdde. När
jag lyssnar på “Alla flickor” går det upp för mig att det
ju är den typiska Stocken-killen hon sjunger om: “Han
har bakåtslickat hår. Han tar varje chans han får. Han
är mannen utan skuld. Hans magi gör ingen besviken.”
Sen huruvida han verkligen ger alla flickor vad de vill
ha, är inte upp till mig att bedöma.
Nationalborg är ett praktexempel
på vår förmåga att
oförskämt förvandla röda
dagar till dunka-dunka och
yippie-yippie.
Under sommaren går Nationen in i en välförtjänt
sommarvila. Förutom den 6 juni. Nationalborg är ett
praktexempel på vår förmåga att oförskämt förvandla
röda dagar till dunka-dunka och yippie-yippie.
Höstterminen 2024 inleds med brak. Inskrivningen
öppnas och hundratals ivriga studenter flockas kring
Nationen, alla i vetskap om att just Stockholms nation
är Sveriges främsta nation - primus inter pares. Här
dansar vi nämligen under glimrande kristallkronor,
med klackarna i taket och slipsen på vift. Här utspisar
vi lunch i vackra salar, dricker kaffe i marmorerade
bakfickor och njuter av eftermiddagssolen på en rymlig
innergård. Ett särskilt tack till alla landsmän och
landsmaninnor som med öppna armar tagit emot våra
framtida medlemmar.
Mot slutet av september stöter vi på en ny nivå
galenskap. S.N.A.K eller Stockholms Nation Automobil
Klubb eller Rebusrally Utan Sinnet i Bruk eller Mad
Max Fury Road. Strax därpå är det dags för Schtoktoberfest,
eller som jag som faktiskt är från Österrike,
brukar kalla det – Uppsalas största, organiserade kulturella
appropriering. Vi har i vart fall lyckats skapa ett nytt
WHAM!-koncept, fast för en kedja. Partykungen kan
leva på oktobers intäkter, året ut.
Coco Noren har valts in som Nationens inspektor.
Sannolikheten för att ofrivilligt komma med i en “selfie
video” har därmed ökat markant. Skämt åsido, det är en
fantastisk ynnest för oss att få in en så djupt meriterad
och omtyckt person som Coco på Nationen. Jag skulle
26

K r ö n i k a
SOM SER ALLT
också vilja ta tillfället i akt att med vördnad tacka Tord
Ekelöf som under många års tid tagit sig an denna post.
I pamfletten till den traditionsenliga
luciakonserten i
domkyrkan står det: “Vi ber
om ursäkt för våra grannar. De
saknar all form av moral.”
Före den efterlängtade julledigheten nalkades det
Luccehelg. En personlig favorit. Det är någonting djupt
tillfredsställande med att under årets kanske mest
fridfulla månad ställa till med en tredagarsgalej i sann
Stocken-anda. Nu är det inte bara Uppsala kommun
som suckar, utan även Uppsala stift. I pamfletten till
den traditionsenliga luciakonserten i domkyrkan står
det: “Vi ber om ursäkt för våra grannar. De saknar all
form av moral.”
För att avsluta. Där ute finns den stora världen och här inne
finns den lilla världen. Den stora världen kan ofta vara grym,
oberäknelig och smärtsam, men härinne på vår nation har vi
lyckats skapa vår alldeles egna lilla värld. Hit når bara mycket
sällan den stora världens grepp och härinne är vi oftast
bekymmersfria och glada. Härinne på Nationen sprudlar den
eviga ungdomens fontän, la bäska droppar de vida. Härinne på
Nationen bejublas den jubelstund vid kaller nuet. Ja, härinne
på Nationen får vi helt enkelt nåd att bara vara.
Av Nils Czernich, Krönikör.
Januari och februari påminner om en utekväll på
Malmö Nation i Lund. Klibbigt. Murrigt. Och man blir
oftast sjuk. Det är först i mars vi återigen får nöjet att
njuta. Nu river “Julius Caesar – eller du gör mig gallen
– eller kejsarsnittet” upp ridån och sprider i sedvanlig
dampig, studentikos spex-anda glädje och skratt.
Romerska motiv går alltid hem. En personlig favorit
kejsare är Nero, som när han grävde sin egen grav (bokstavligen)
ska ha uttryckt: “Vilken konstnär går icke i
mig förlorad!”. En tyrannisk primadonna så att säga.
Apkul, tycker jag.
Hursomhaver, till slut är det äntligen den sista april
2025. Katten Movitz kastar sig ivrigt efter en flygande
fågel. Han verkar inte ha lärt sig att man ju inte kan fånga
allt man ser. Har ni verkligen lyckats fånga essensen
av årets valborgsfirande? Kanske. Och om inte, kan vi
väl ändå säga att det inte gjort leken mindre rolig för
det. Man behöver inte alltid förklara eller förstå allt man
gör. Det är en sanning som gör sig särskilt påmind när
man ser till allt vi gör här på Nationen.
27

V å r e n i U p p s a l a
Ett danskt perspektiv på våren i
Uppsala.
Det finns många saker jag gillar. Nygräddade kanelbullar med
ett glas 3% röd mjölk, känslan av att gå och lägga sig för att sova
med vetskapen om att man ska upp tidigt till Arlanda morgonen
därpå, nyklippt hår och kollektivtrafik som faktiskt kommer i
tid. Ändå finns det inget som ger mig så mycket pirr i kroppen
som känslan av att våren kommit till Uppsala.
Hur klyschigt det än må vara, så finns det väl inget finare än när
solen inte bara spricker fram utan även värmer, eller när uteserveringarna
börjar fyllas på och gruset röjs från gatorna. Till
och med den typiska vår-förkylningen har sin lilla charm.
Själv sitter jag omringad av fulla danskar, kaffe för 50 danska
och en himla massa cigarettrök nere hos våra södra vänner i
Köpenhamn. Det blir svårt att hindra sig själv från att slänga
en längtande tanke eller två till Uppsala och våren som börjar
smyga sig på. Det tisslas och tasslas i mina sociala medier om
valborgsköer och gästartister, om vad det var som egentligen
hände på St. Patricks-slabben och “vore det inte nice med en awöl
på innergården på fredag?”.
Jag börjar lyssna på Ted Gärdestad
och Lill Lindfors, letar fram en ny
klänning till vårbalen trots att jag
redan har garderoben full med
klänningar och tänker att sill med
potatis aldrig har låtit så gott som
det gör nu.
Jag börjar lyssna på Ted Gärdestad och Lill Lindfors, letar fram
en ny klänning till vårbalen trots att jag redan har garderoben
full med klänningar och tänker att sill med potatis aldrig har
låtit så gott som det gör nu.
Mitt i kaoset av tentaplugg med konstiga snacks och matlådor,
sittningskvällar som avslutas på Max och alla oroliga samtal från
mamma med tusen frågor om hur det egentligen går i plugget
så är det helt förståeligt att man glömmer av glädjen i det kaoset
och sommarlovet som snart börjar smyga sig på.
Det kanske är det som är det magiska med våren i Uppsala,
tiden sätts på paus men ändå går den så snabbt att man ibland
nästan kan känna sig lite snurrig? Eller kanske är det magiska
med våren i Uppsala att man kan sitta mitt i vackra Köpenhamn
och dricka en dansk Tuborg men ändå känna att den smakar
något bättre ljummen och i kakel?
Av Tess Freeney
28

H e l t i d a r n a
2Q
Måns Gustafsson
Hej kära läsare!
Denna spalt kommer inte bli min längsta då jag ska försöka hinna med allt jobb nu mellan den
otroliga representationsresan till Helsingfors samt den stundande Lundresan.
Förra helgen var vi heltidare alltså på besök hos vår vännation ESO i Helsingfors vilket var
en otrolig upplevelse. Det var väldigt skoj att få ta del av deras nationskultur med allt ifrån
diverse danser till dragkamp med en tjock brödkavel-aktig pinne. Jag fick äran att tävla mot
deras inspektor Toumas som visade sig ha en otrolig styrka i underarmarna då han ganska
enkelt tog hem den segern.
Nu på fredag nalkas den traditionsenliga Lundresan vilket jag också ser fram emot något enormt,
få saker slår en fotbollsmatch där vattenflaskorna är fyllda med kir.
Trevlig vår och förlåt för denna mediokra spalt.
3Q
Sakarias Hanssen
Hej kära läsare!
Tiden går fort när man har roligt och det har nu blivit dags för min sista spalt. Innan jag tackar
mina kollegor så vill jag uppdatera er läsare om vad som hänt på nationen sen sist. Vi har fått
ta del av ett fantastiskt marsspex som gick av stapeln för några veckor sedan. Jag vill rikta
ett stort tack till alla som var med i produktionen och gjorde detta möjligt. Ni är grymma!
I samband med premiären för marsspexet så var även våra föräldrar och släktingar på
besök under marsgasquen. Erat sällskap uppskattas alltid, särskilt om ni stänger släppet
kl. 04!
Nu till mina kära kollegor. Jag vill tacka Vendela, Måns, Maja, Ludvig och Fanny för den här
otroliga terminen! Ni är helt fantastiska! Detsamma gäller Rebecca, Alice och Julia från förra
terminen! Ett extra stort tack vill jag rikta till min flickvän tillika barmästare Maja. Tack för att
du stått ut med mig denna terminen och för att vi klarat oss igenom den utan några större bråk
hehe.
Jag vill även passa på att önska min efterträdare Emma ett stort lycka till. Hoppas du blir skonad från översvämningar och
kylfel.
Terminen är dock långt ifrån över och denna vecka så reser vi heltidare till Helsingfors och hälsa på våran vännation
Eteläsuomalainen osakunta. Jag håller med, uttalet ligger inte lätt i munnen. Nästa vecka stundar vårbalen i Lund och
därefter valborg. Det blir en intensiv men rolig period framöver.
Det var allt för mig!
29

H e l t i d a r n a
Barmästare
Maja Ledin
Kära stockholmare,
Våren är äntligen här och innergården flockas dagligen av törstiga studenter! Sedan sist har
vi hunnit med en fantastisk marshelg som bjöd på ett otroligt spex med efterföljande gasque
där vi även hade våra kära familjer på besök. Terminen flyger fram och valborg som vi har
planerat för så länge närmar sig med stormsteg. Med valborg och vår kommer även slutet av
denna termin smygande. Min första termin som barmästare lider mot sitt slut och jag vill
därför tacka mina kära kollegor som gjort terminen så fantastisk. Tack till Vendela, Måns,
Sakarias, Fanny och Ludvig för en helt fantastiskt rolig termin som jag sent kommer att
glömma! Jag hade inte kunnat önska mig en bättre första termin.
Terminsslutet innebär också att vi måste säga hejdå till tre fantastiska kollegor som nu kliver av
sina heltidsämbeten. Av den anledningen vill jag tacka Vendela, Sakarias och Fanny lite extra. Jag
kommer att sakna er så mycket på kontoret! Sen måste jag ge ett särskilt tack till Sakarias för att
vi fortfarande är tillsammans och att vi hittills har överlevt denna termin utan större slagsmål. Jag
vill också tacka Vendela för att du inte lämnar mig helt och att jag får spendera en termin till med dig som mitt
barmästarbiträde nästa termin <3 När jag skriver detta har vi dock en hel del kvar att uppleva tillsammans. Det
känns skönare att tänka så. Om bara några dagar åker vi till Helsingfors för att hälsa på vår vännation ESO och
redan helgen efter är det dags för den fantastiska vårbalen hos Malmö Nation nere i Lund. På hemmaplan ska vi
ta oss igenom både valborg och Vårbalen tillsammans innan denna termin är slut.
Jag vill såklart också tacka mina otroliga barmästarbiträden Filip Redaelli och Philip Byström för denna termin.
Ni är guld värda!
Restaurangchef
Fanny Wahlund
Moi, moi!
Nu sitter jag här igen, ett par veckor efter deadline, men för sista gången. Vilken termin det
varit hittills! Vi har varit på resande fot både till Finland och Lund, det förstnämnda var
minst sagt en kulinarisk upplevelse. Ändå är det som är kvar det allra bästa, enligt mig själv
iallafall. Om mindre än en vecka är det Valborg, vilket avslutas på topp med majmiddagen
och sen är det Vårbal, koncept-Holmiana, massa roliga uthyrningar och ämbetsmannadag
kvar innan jag kliver av min post. Snyft och hurra? Det är såklart tudelat.
Eftersom det här är min sista spalt vill jag helhjärtat passa på att tacka alla som förgyllt mitt
år som RC. Då utrymmet är begränsat så blir det inte så mycket mer än så här: Tack mina
älskade uthyrningsansvariga; Jonas, Mathilda, Gustav, Anton, Måns, Axel, Joel, Jonna, Oliver,
Vendela, Ivar och Henning. Tack till mina kära hovmästare; August, Samuel och Wilhelm. Tack
till mina fantastiska garderobsmästare; Linn, Vendela, Andrea, Ivar, Edith, Alex, Edvin, Elsa och
Faheem. Tack till Vendela, Sakarias, Julia, Rebecca, Alice, Måns, Ludvig och Maja för vår tid som
heltidare tillsammans. It’s been a blast, ni kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat. Slutligen även ett tack till Joel, Linn,
Felicia och Selma som jag fått arbeta i trygghetsgruppen tillsammans med - och såklart ALLA nationens ämbetsmän under
mina tre år här!
Avslutningsvis vill jag önska min efterträdare Gustav det största av lycka till, även Nils och Emma. Ni har ett fantastiskt år
framför er, som ni alla tre kommer göra otroligt. Det är jag säker på! Kiitos!
30

H e l t i d a r n a
Bakfickanchef
Ludvig Öberg
Hej alla stockholmare.
Jag hoppas denna läsning finner er väl. Den större delen av terminen har passerat vilket för spaltens del
innebär halvtidskrönika. Vad har då hänt under första halvlek? Den har minst sagt varit händelserik med
starkt bollinnehav, några gula kort och några gjorda mål. Imponerande statistik säger jag. Bellmansgasquen
innebar första gjorda målet…vilken succé! Nya salen var sprängfyllt med förväntansfulla recentiorer
som inte spottade i glaset. Nya generationen är här nu och här för att stanna. Det ryktas om startplats
nästa säsong för många. Välkomna! Uppföljningsmålet gjorde ingen besviken. Jag pratar förstås om
Marsgasquen. Spex i toppklass och likaså sittningen. Familjen var på plats och dansade i landskap tills
man kunde höra fågelkvitter från innergården. Kvällen i sin helhet kan liknas vid en cykelspark i krysset
på ett fullsatt Friends Arena.
Nu väntar nya äventyr framöver med framförallt Valborgshelgen i närmaste sikte. Mot bakgrund av vad
Stockholms nations väloljade maskineri lyckats åstadkomma hittills under terminen så tror jag på succé. Till
sist vill jag ta tillfället i akt och avtacka mina enastående kollegor som lämnar sina arbeten efter denna termin.
Tack till Sacke, Fanny och Vendela för enastående insatser!
ÖPPETTIDER BACKFICKAN
FRUKOST
DAGSVERKSAMHET
KVÄLLSVERKSAMHET
BRUNCH
mån - fre 7.30 - 10.00
mån - fre 11.00 - 17.00
tis - lör 17.00 - 00.00
lör 11.00 - 15.00
31

KALENDARIUM
Vårterminen 2025
11 februari
15 februari
14 mars
15 mars
28 april
29 april
30 april
1 maj
16 maj
17 maj
18 maj
5 Juni
Reccemottagning
Bellmansgasque
Marsslabb
Marsgasque
Stocken Garden
Stocken Garden
Champagnegalopp
Majmiddag
Vårbalsslabb
Vårbal
Vårbalsbrunch
Terminens sista torsdag
stockholmsnation.se