100-årsmagasin Sollentuna Pingst

Jubileumsmagasin till
Sollentuna Pingstkyrkas
100-årsjubileum 2024
04
Detta vill församlingen
06
Församlingsgemenskapen
16
Sången och musiken
20
Den nya kyrkan
23
Socialt arbete
24
Internationell mission
32
Vår historia
46
100-års-jubiléet
Redaktör
Magnus Ramstrand
Texter
Magnus Ramstrand
Arne Winerdal
Ulrika Ramstrand
Ivar Lundgren
Grafisk form
David Calmhede
Johanna Lidbrandt
Greta Fälth
Foto
Bengt Jägerskog
Niklas Ehlén
Per Myrehed
Thorleif Robertsson
Tryckeri
Skilltryck, Skillingaryd
Utgiven av
Sollentuna Pingstkyrka
Maria Fälth, ordförande
I 100 år har Sollentuna Pingstkyrka haft sitt största fokus på
att nå ut till människor med budskapet om Jesus. Redan på
1930-talet gav sig medlemmarna ut på cykel för att evangelisera
i Tureberg, Norrviken, Helenelund och alla övriga stadsdelar
i den långsmala kommunen Sollentuna.
I den här tidningen finns en exposé om församlingens historia
ända från starten 1924. Men dagens utmaningar får också
rejält med utrymme – inte minst visionerna om den nya
kyrkan, som invigs 2026.
En dörr som står
04 öppen för alla 30
11
16
20
Bön är att lita på Gud –
även om svaret dröjer
“Sjung i Sollentuna”
lockar många till kyrkan
Ett vardagsrum för
alla sollentunabor
Så här såg det ut på 1930-talet när det var dags för evangelisation – här
finns till exempel Lennart Löfgren (nr 3 från vänster) och Ingrid Nilsson
– Zandelin (nr. 2 från höger).
Ur innehållet:
32
43
46
Blåsarna öppnade
för Serbienmission
Cykelolyckan blev starten
för en ny församling
Ekumenik är som
en god fruksallad
Hälsningar till
100-åringen
Sollentuna Pingstkyrka
Sollentunavägen 193
191 35 Sollentuna
info@sollentunapingst.se
08–35 22 20
Församlingsledning 2024
Maria Fälth, ordförande
David Norberg, föreståndare
och vice ordförande
Torbjörn Weinesjö,
vice föreståndare
Sofia Kåhre
Linda Hedström Eriksson
Kerstin Sjöberg
Lars Jägerskog
Oscar Karmitsa
Hanna Cederlund
Martin Johnson
Catharina Rydgård
Patrik Larsson
Sara Ribbenfjärd
Jacob Rudenstrand
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r 3

d e t t a v i l l f ö r s a m l i n g e n
En dörr som står
öppen för alla
4
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r

d e t t a v i l l f ö r s a m l i n g e n
På Sollentunavägen 193 har pingstkyrkan funnits i 100 år. Nu byter
man skepnad när den gamla kyrkan rivs och en helt ny byggs upp. ”Vi
drömmer om att den nya kyrkan blir en mötesplats för alla” säger David
Norberg, föreståndare och Maria Fälth, ordförande.
David Norberg och Maria Fälth är Sollentuna Pingsts radarpar: David, 32, är pastor och
föreståndare. Maria, 61, är ordförande i styrelsen. Båda brinner för att hålla kyrkdörren
vidöppen för Sollentunaborna. Vi vill att alla ska känna sig välkomna in!
Varför är det som händer här i
kyrkan en angelägenhet för alla i
Sollentuna?
› Maria: Vi är en viktig del av Sollentuna.
Kyrkan ligger ”mitt i byn” och vi är
inte till för vår egen skull.
› David: Vårt budskap är att Gud älskar
varenda människa i Sollentuna. Vi vill
vara en plats som präglas av ljus och
hopp.
Många tror att detta är en förening,
som bara är avsedd för sina 600
medlemmar. Är det fel?
› Maria: Visst är vi formellt sett en
förening, men vi är öppnare än andra
föreningar. Man behöver inte vara
medlem för att komma hit.
› David: Vi har inga medlemsavgifter
och dörrarna står öppna. Föreningen
hjälper oss samtidigt att fatta demokratiska
beslut.
I 100 år har adressen varit Sollentunavägen
193. Börjar det bli dags för
”100-åringen att kliva ut genom
fönstret”?
› David: Det är dags att vi blir mer
utåtriktade och öppna – vår dröm är att
vi ska nå långt utanför våra kyrkväggar
till människor som behöver oss.
› Maria: Den här adressen är vi stolta
över. Sollentunavägen går som en blodåder
genom kommunen. Vi vill bjuda hit
varenda Sollentunabo till vårt kyrktorg.
Det är nybygge på gång på den här
adressen. Hur ska den nya kyrkans
lokaler anpassas och göra det lättare
för folk att ta steget in?
› David: Vi vill ”upp ur gropen” och
bygga vår nya, inbjudande entré närmare
Sollentunavägen. Vårt nya kyrktorg
ska bli en mötesplats för alla.
› Maria: Först möter man vårt nya café
som ska hålla öppet varje dag för att folk
ska kunna droppa in när det passar.
Hur ser församlingens erbjudande
ut till den som kommer?
› David: Många människor idag brottas
med ensamhet och känslor av meningslöshet,
hos oss finns möjlighet till gemenskap
och fördjupad Gudstro.
› Maria: I en församling finns det
utrymme för människor i alla åldrar och
skeenden i livet: den som har en treåring
kanske vill engagera sig i en barnkör,
en tonåring vill ha gemenskap och den
som är mitt i livet eller äldre har säkert
samma behov – även om formerna
skiftar.
Vad lockar folk hit just nu?
› Maria: ”Sjung i Sollentuna” skapar
glädje och och körgemenskap för 130
personer varje vecka. Detta är vårt bästa
exempel på att trösklarna in i kyrkan verkligen
har slipats ner! Varje söndag har vi
gudstjänst och den kristna förkunnelsen,
som inte minst vår pastor David
står för, ger ett starkt gensvar för oss som
lyssnar.
› David: Vi är flera som försöker tala
så att budskapet blir tillgängligt och
användbart; vi märker hur detta överbryggar
generationsgränser. Vi har flera
enkla vägar in i gemenskapen – allt från
”Enter” för tonåringar till ”Alpha” för
den som vill upptäcka mer av kristen tro.
Vad betyder ljusskylten i kontakten
med allmänheten, som vanligtvis
inte går hit?
› David: Den betyder jättemycket. Varje
vecka hör Sollentunabor av sig och vill
att vi ber till Gud för olika saker. Skylten
är en samtalsöppnare i alla kontakter
med folk i kommunen: Alla har sett
den.
› Maria: Folk som åker förbi är nyfikna
på vad det står på skylten. Förr var det
så att eleverna i Rudbecksgymnasiet,
som inte deltog i idrotten skickades på
promenad fram och tillbaka till vår kyrka.
Sen fick de berätta för läraren vad
det stod på skylten.
En del tror att ”kyrkan” bara är ett
hus. Vad är pingstkyrkan för dig personligen?
› Maria: Det är som en medlem i min
egen familj. Jag kom hit som 16-åring
och kände mig välkommen direkt. Sen
har jag kommit hit i livets olika skeenden
– jag har gift mig här, jag har gråtit när
min egen mamma blev sjuk… Här finns
en otroligt stor del av mitt liv.
› David: Jag kom först til Sollentuna
Pingst som ungdomspastor när jag var
21 år. Kyrkan känns som en stor familj
och jag är tacksam för att jag har fått
utrymme att växa här.
Vad vill du säga till Sollentunaborna
med 100 år i ryggen och stora
byggplaner framåt?
› Maria: Nu satsar vi framåt. Det
viktigaste är att vi vill vara en viktig
mötesplats för Sollentunas invånare. Vi
är en ovanligt pigg 100-åring.
› David: Kom och besök oss!
Invigning av den helt nybyggda
kykan blir 2026. Hur ska kyrkans
arbete övervintra till dess när det
gamla huset blir en byggarbetsplats?
› Maria: Eftersom vi i första hand är
en gemenskap mellan människor så
kommer vårt arbete att utvecklas på ett
kreativt sätt under byggtiden.
› David: Vi stannar inte av bara för att
vi bygger ett nytt hus här på Sollentunavägen
193. Vi får se var vi hamnar
men vi har många goda ekumeniska
kontakter som öppnat sina dörrar för att
hjälpa oss.
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r 5

f ö r s a m l i n g s g e m e n s k a p e n
Blanda träning med
kristen gemenskap
Sollentunabo sedan födseln, uppväxt i Törnskogen, gått i
Vaxmoraskolan, Gärdesskolan och Rudbecks gymnasium.
Idag varvar William Karmitsa träning i kampsport med
konfirmationsundervisning. Dessutom är han huvudansvarig
för pingstkyrkans ungdomsarbete.
Att blanda hård träning med kristen tro
är ingen tillfällighet – det är en medveten
strategi, säger William Karmitsa.
– En röd tråd genom allt vi gör är ett fokus
på gemenskap, säger han. Jag tror att
många saknar och längtar efter ett sammanhang
där folk faktiskt bryr sig. Där
människor visar kärlek och man kan ha
roligt tillsammans.
Ungdomsåren kan vara kaotiska. Han
möter många ungdomar varje vecka.
– Vi vill vi vara en trygg plats i samhället.
Ett ljus som skiner med den kärlek som
Gud ger, säger han.
William bestämde sig efter gymnasiet
att läsa teologi och ledarskap. Idag är
han ungdomspastor i Sollentuna Pingst
där han möter en stor grupp ungdomar
med mångfaldig bakgrund.
Roligt och utmanande
– Att vara ungdomspastor är väldigt
roligt och samtidigt utmanande. Det är
en roll som kräver en bred kompetens
och flexibilitet. Det gör det roligt och utmanande
på samma gång.
William vill bygga en stark gemenskap
mellan ungdomarna; det krävs en stark
övertygelse och en stor portion tro för
att klara alla de utmaningar som unga
kristna idag utsätts för. Gemenskapen
i kyrkan ger bra verktyg för att klara
utmaningarna. Sollentuna Pingst vill
också vara med och stärka gemenskapen
mellan olika kristna i kommunen.
– Många av våra äldre ungdomar är intresserade
av att lära känna andra kristna
från olika församlingar. Det är något
som är väldigt roligt och uppmuntras,
säger William Karmitsa.
Sollentuna Pingst erbjuder idag bred
verksamhet för ungdomar.
Fredagskvällens Enter
Det är en aktivitet som samlar flest ungdomar
och är den mest utåtriktade
satsning på kontinuerlig basis. Till Enter
kommer många ungdomar med olika
bakgrunder. Vissa har ingen bakgrund
i kyrkan, andra har vuxit upp i kyrkans
miljö.
– Vi vill att fredagskvällarna ska erbjuda
en skön gemenskap där vi också vill att
6
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r
William Karmitsa håller ihop pingstkyrkans
ungdomsarbete. ”Många längtar efter ett sammanhang
där folk faktiskt bryr sig”, säger han.

f ö r s a m l i n g s g e m e n s k a p e n
”Tron är det
viktigaste
i mitt liv”
För några år sedan bestämde sig Victor
Humpe att bli troende kristen. Nu kretsar
mycket av hans liv kring aktiviteter i kyrkan.
Men tron är så mycket mer än detta.
Jag började verkligen tro och fick bli gradvis född på nytt för
ungefär fyra år sedan och döpte mig sedan ett år efter det.
Sedan har jag fått växa mycket i tro och fått komma närmare
och närmare Gud. Min tro på Jesus som världens frälsare är
det absolut viktigaste i mitt liv och även om jag är långt ifrån
perfekt så vill jag leva mitt liv för Jesus.
”
En röd tråd genom
allt vi gör är ett
fokus på gemenskap
När jag fått växa i tro så har jag fått en tydligare bild av vad
den kristna tron innebär och vad kyrkans uppdrag är. Det som
slagit mig mest i att delta i gudstjänster, ungdomsverksamhet
samt egen bibelläsning, bön och sökande är att kristen tro är
så mycket mer än bara en tro.
Det är en objektiv verklighet att Jesus har kommit för att
frälsa oss och kyrkans uppdrag är att få upplysa om den verkligheten
och få vägleda människor att få komma närmare
Gud igenom vad Jesus har gjort.
ungdomarna ska få med sig en stark andlig närvaro. Fredagarna
ska vara den roligaste och viktigaste kvällen på veckan.
Det man inte vill missa. En kväll centrerad kring skratt,
gemenskap och Jesus, säger William Karmitsa.
Hemgrupper för ungdomar
Hemgrupper: Efter önskan från ungdomar har teamet kring
ungdomsarbetet också satsat på att utveckla så kallade hemgrupper.
– Vår tanke är att det är bra att få växa också i sin kristna
tro i den lilla gruppen. Att få ha de djupare samtalen och få
fundera på tron i en omtänksam miljö. Hemgrupperna har
tre ledord som vi vill ska vara med att forma kvällen. Dessa är
Gemenskap, Bibeln och Bön.
Konformationsundervisning
– Vi vill fortsätta göra undervisningen och gemenskapen
mer tillgänglig. Vi vill hitta former som känns viktiga och
intressanta för målgruppen, säger William Karmitsa.
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r 7

f ö r s a m l i n g s g e m e n s k a p e n
Vi vill nå fler barn
i Sollentuna
Rebecca Kåhre har gjort ett uppehåll i sina studier
för att hålla ihop och utveckla barn- och familjeverksamheterna.
"En av de största utmaningarna
är att nå ut till barnen i Sollentuna", säger hon.
– Vi vill att fler ska få veta om våra
verksamheter och komma hit. Vi har
väl fungerande samlingar och ett relativt
stort ledarteam, vilket gör att vi har
kapacitet för fler barn än vad som genomsnittligen
kommer på våra samlingar.
Det är ingen tillfällighet att Rebecca valt
pingstkyrkans barn före studierna just
nu:
– Barn och unga i Sollentuna, och i
samhället i stort, är i ett starkt behov
av trygghet och hopp. Just nu finns det
mycket mörker i världen, och även barn
påverkas ju av alla de kriser som sker
runt omkring oss, säger hon.
Ska ge en positiv input
– Förutom kriserna i världen är det
också många som har tuffa miljöer i
vardagen, antingen hemma, på sociala
medier eller i skolan. Rebecca Kåhre är
besjälad av att ge barn positiv input mitt
i allt det mörka som möter dem idag:
– Barn är älskade oavsett prestation, att
Jesus har övervunnit allt mörker och att
vi får ha ett hopp om framtiden. Kyrkan
är en trygg plats. Att de som har svårt
med vänner i skolan kan få hitta vänner i
kyrkan. Att de som känner sig otrygga
hemma kan få ett välkomnande hem i
kyrkan.
Barnkyrkan kallas idag det som förr
hette söndagsskolan.
Finnas där för de djupa frågorna
– Lek och skoj behövs, vi vill att barnen
har roligt i kyrkan, det är jätteviktigt,
men det måste också vara något mer än
lek och skoj, för det kan de få i skolan
eller på dansträningen. Vi måste berätta
om Jesus, ge barnen möjligheter och
tillfällen att be, börja nosa på bibeln och
ge utrymme för Gudsmöten, säger Rebecca
Kåhre.
Som ledare är hon medveten om att alla
barn utvecklas i olika takt och tänker
olika mycket på djupa frågor.
– Men när funderingar om döden, ondska,
Jesus, eller vad det nu kan vara, dyker
upp hos barnen så vill vi finnas där
som kyrka med utrymme för de frågorna,
säger hon.
När det gäller målbild för barnverksamheten
säger hon:
– Vi vill att aktiviteterna för barnen ska
vara öppna samlingar där det är enkelt
att ta med sig kompisar och syskon. Vi
vill att barnen i Sollentuna ska få höra
om Jesus och att kyrkan ska få vara en
trygg och rolig plats dit alla är välkomna
och ska få känna sig som hemma. Vi vill
skapa miljöer med bra förutsättningar
för att barnen ska skaffa vänner och bra
förutsättningar för att barnen ska bli
nyfikna på bibeln och Gud. Barnen ska
vara en självklar del i församlingen.
– Barn får gärna ta mer plats i exempelvis
i gudstjänsterna, eftersom det ibland
känns som att de tyvärr inte syns och
hörs så mycket på söndagar. Sen vill vi
såklart att verksamheterna växer i storlek
också.
Vad är det barn och ungdomar i
Pingstkyrkans miljö efterfrågar
mest?
– Barnen som kommer är ofta taggade
på det mesta som de får göra tillsammans
med varandra. Det är såklart individuellt
vad som uppskattas mest, men
8
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r

v å r f ö r s a m l i n g s g e m e n s k a p
”
Barn och unga i Sollentuna,
och i samhället i stort,
är i ett starkt behov av
trygghet och hopp.
populära områden är musik/sång, olika
typer av lekar (favoriterna just nu är bibelsmuggling
eller fruktsallad med olika
twister) och sen har vi ett stort gäng pyssel-
och bak-intresserade barn.
- På fredagar och söndagar i de äldre
grupperna har det varit väldigt uppskattat
med att ta en lugn andakt, prata och
diskutera om något som sammankopplar
tro och vardag och skriva bönelappar
som vi sedan ber för. Det är ofta
barnen vill säga några böneämnen högt
som vi ska be för tillsammans, och då
kan det vara både högt och lågt, allt från
en sjuk mormor till att man ska få en ny
telefon.
Generellt är det ett rätt snackigt gäng
som har mycket att säga till om. Det är
riktigt kul, för då får vi som ledare stor
insyn i vad de vill göra! Många gånger
tror de att de först inte vill göra en viss
sak, men när vi väl satt igång vill de inte
sluta.
”Det är viktigt för barn att leka och ha kul när de kommer till kyrkan”, förklarar Rebecca.
”Men det är också viktigt att ge möjlighet till att be och ge utrymme för Gudsmöten.”
Exempel på aktiviteter för barn i Pingstkyrkan
Tisdagar
Varje tisdag träffas barn mellan 9–12 år, först för After
School där vi äter mellis, gör läxor och leker tillsammans,
sedan för att gå på kören “Sjung i Sollentuna kids” och
sjunga tillsammans i en timme.
Fredagar
På fredagarna har vi olika samlingar för låg- och mellanstadiet.
Lågstadiet har en gemensam aktivitet och en liten
samling. Mellanstadiet delar in sig i olika grupper t.ex. bakgrupp,
pysselgrupp eller eller en experiment-grupp. Vi har
en liten andakt där vi pratar kring något tema, läser något
ur bibeln och ber. En fredag i månaden är det en större aktivitet
med både låg- och mellanstadiet, t ex bowling eller
simning.
Söndagar
Varje söndag är det barnkyrka för alla mellan 3–12 år. Då
samlas vi först för en gemensam storsamling med sång och
en introduktion till dagens tema med exempelvis något
drama, sedan delar vi in oss i två grupper och lär oss om
något i bibeln, ber, leker och pysslar.
Lovaktiviteter
Förutom de återkommande verksamheterna varje vecka,
har vi flera aktiviteter på loven för de lite äldre barnen. Det
kan vara “höstlovskul”, en aktivitet på jullovet och även ett
sportlovsläger i kyrkan och på somrarna ordnar vi ett väldigt
uppskattat sommarläger.
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r
9

f ö r s a m l i n g s g e m e n s k a p e n
Ett stöd
åt utsatta
familjer
Medlemmarna står
för inkomsterna
Varje månad samlar församlingens medlemmar in 275000
kronor för att allt ska fungera - drygt tre miljoner kronor
om året. Bidragen från samhället är försumbara.
”Den löpande budgeten i är på 3,3 miljoner kronor. Det betyder att medlemmarna
behöver ge 275.000 kronor i månaden”, berättar Lars Kåhre.
- Församlingens ekonomi är stabil, säger
Lars Kåhre. Hela församlingens löpande
verksamhet bygger på att medlemmarna
varje år samlar in 3,3 milj kronor.
Församlingen får mycket blygsamma
bidrag från stat eller kommun.
Vilka är de största utmaningarna?
– Tidigare hade vi utmaningar över sommaren
när antalet samlingar och deltagandet
på samlingarna minskade pga
semestertider. Detta har vi inte märkt av
i samma utsträckning på senare år när
en större andel av offrandet görs via elektroniska
överföringar istället för via
kollektboxen.
Den klart största kostnadsposten är personalkostnader
för våra anställda. Församlingen
har fyra heltidstjänster men
flera är på deltid. Det mesta jobbet görs
av frivilligarbetare inom olika funktioner.
– Vi skulle dock ha en ännu bättre
ekonomi och kunna göra ännu mer i vår
omvärld om tiondegivandet kom i full
funktion i hela församlingen. (Att ge tio
procent av sin nettoinkomst till Gud har
sin förebild i Bibeln. Det viktiga är dock
att alla gåvor ges frivilligt. Det finns inga
krav på medlemsavgifter.)
Det kommande kyrkbygget blir en stor
utmaning för församlingens medlemmar.
Den löpande budgeten är på ca 3,3
mkr per år- dessutom behövs minst åtta
miljoner till bygget av den nya kyrkan.
Den nya kyrkan är kostnadsberäknad
till 84 miljoner kronor varav mer än
50 miljoner kronor finns i kassan efter
försäljningen av den avstyckade fastigheten
där det numera är bostäder
byggda. Förutom insamlingar kommer
lån att användas för bygget.
Vad är du mest imponerad av när du
tänker på den ideella församlingens
ekonomi?
Jag är mest imponerad av troheten i offrandet
från medlemmarna. Även det
senaste året med hög inflation ser vi ut
att klara en ökad budget och även insamlingar
till nya kyrkan. Även under
pandemin kunde vi se att insamlingarna
fortsatte på en hög nivå.
Omsorgskassan ger stöd åt
människor som befinner sig i
en ekonomiskt utsatta situationer,
säger Lotta Bångman,
som tillsammans med andra
volontärer jobbar med detta.
En stor del av Sollentunas befolkning
har hög levnadsstandard. Men det finns
också människor i kommunen som har
svårt att få pengarna att räcka till. Tanken
bakom församlingens omsorgskassa
är att hjälpa familjer i utsatta livssituationer
när extra ekonomiskt stöd behövs.
Förra året fick 37 familjer hjälp. De flesta
har tagit kontakt med Omsorgskassan
direkt. Dessutom har några familjer
från Ukraina fått stöd. liksom sju mammor
med barn som fick matkort till jul.
Kontakten med dessa mammor togs via
Kvinnojouren.
Tre personer från församlingen ingår
i ledningen för Omsorgskassan. De tar
emot samtal och får information om
personers och familjers behov. Därefter
kontaktas den som bett om hjälp för att
få fram mer detaljer om hjälpbehovet.
Det är viktigt att unga ska kunna följa
med på läger och aktiviteter även om
familjen har det kämpigt ekonomiskt,
säger Lotta. Församlingen har också
kunnat hjälpa familjer som tillfälligt
hamnat i en ekonomiskt svår situation
genom att hjälpa till med hyresbidrag.
Omsorgskassan är en del av församlingens
omsorgsarbete, som ligger under
församlingens Omsorgsråd. Rådet håller
regelbunden kontakt med personer som
av olika skäl inte kan ta sig till kyrkan.
De ser till exempel till att människor blir
uppvaktade vid större högtidsdagar, får
mat och julklappar till jul osv.
10
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r

f öi rn st ae mr ln ia nt gi so gv n åe mr l l eh nm i si kt sao s pi ro ei na
Vad betyder din tro och
församlingen för dig?
Bön är att
lita på Gud
Hon kände inte någon när hon kom till Sollentuna
som kvotflykting från Mellanamerika.
Men hon hittade till pingstkyrkan där hon
och hennes son snabbt blev hemmastadda.
Ivar Lundgren
Tron på Gud bär upp hela mitt liv. Men tron är inget som
jag presterar. Den är en gåva av nåd som lever inom mig.
Den får näring av bönen, av Guds ord och av nattvarden
som är en delaktighet av Jesus Kristus.
Detta kan inte upplevas till fullo utan gemenskapen i en
kristen församling, och därför är församlingen också livsviktig
för mig, både för gemenskapen med Kristus och
gemenskapen med mina medsyskon i tron. Allt detta tillsammans
ger livet riktning och mening.
Rosa Flores kände ingen i Sverige när hon anlände
som kvotflykting. Idag är hon en av pingstkyrkans
mest trogna medlemmar.
– För mig har pingstkyrkan blivit som mitt andra hem,
säger hon. Jag har vänner i kyrkan som jag numera träffar
flera gånger i veckan. Rosa Flores besöker bönesamlingarna,
som hålls i kyrkan varje vecka.
Vad betyder bönen för dig?
– Bön för mig är att prata med Gud, det är att hålla kontakten
med honom, alltid. Jag deltar ofta eftersom det bygger upp
mig att be i en grupp. Personlig bön är att jag ska ge upp min
vilja och lita på Herren och be den Helige Ande att vägleda
mig varje dag i det jag gör. Gruppbön är att också viktig eftersom
den ger möjlighet att be för andra.
Kan du nämna något bönesvar som du fått?
– När jag får bönesvar prisar jag Herren och tackar honom för
det. En av upplevelserna som jag minns var för flera år sedan,
när jag gick igenom en mycket stor prövning. Jag bad enligt
Psaltaren 43:5 och omedelbart kände jag ett djupt lugn och
fick ny styrka att fortsätta be och så småningom kom svaret!
Ärad vare Herren.
Och hur ber du om svaret dröjer?
– För obesvarade böneämnen fortsätter jag att be och väntar
på dagen när svaret kommer, eftersom Herren är trofast!
Elisa Åström
Kyrkan har betytt mycket för mig. Det är en plats där jag
har fått växa i tro, ställa knepiga frågor och lärt känna
ledare att se upp till. Det är en plats där jag fått lära känna
andra kristna i min ålder, som efter många år fortfarande
är mina bästa vänner.
Det är också en plats där vi får mötas i olika generationer,
något jag upplever inte finns på många andra stället, vilket
jag tycker är både givande och roligt.
I år och har kyrkan ett tema "100 år av bön". Vad
betyder det för en kyrka att ha fokus på bön?
– Bön är nyckeln som öppnar dörrar.
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r 11

f ö r s a m l i n g s g e m e n s k a p e n
Faisal berättar om hur en arbetskamrat ledde
gonom fram till kristen tro. ”Först kände jag mig
som en svikare mot islam. Men jag bad ändå till
Gud i all enkelhet.
Sollentuna pingstkyrka är en öppen
mötesplats: en del kommer hit bara för
att de gillar gemenskapen, andra tar
steget fullt ut och blir medlemmar.
– Min familj kan inte förstå att jag gick
den här vägen, säger han. Och jag kan
förstå dem, men det som hände mig var
dramatiskt.
Han växte upp på Lidingö där han började
handla med narkotika. Så småningom
upptäckte polisen att han langade
knark och han häktades.
Tankar på förändring
När Faisal satt i fängelse började han
fundera på att förändra sitt liv. När han
så småningom blev fri utbildade han sig
till plattsättare och fick jobb direkt. Där
blev han ytligt bekant med en syrian,
som han inte hade så mycket gemensamt
med. Men ändå började de samtala
med varandra om djupa livsfrågor.
Senare fick Faisal klart för sig att hans
jobbarkompis var kristen. Det visade sig
att hans syrianske jobbarkompis hade
fått en stark känsla att börja prata med
Faisal och umgås med honom.
De träffades på en fika efter jobbet.
Arbetskamraten började prata om Jesus
Kristus och hans kärlek till alla människor.
– Han sa till mig att jag kunde be hemma
om jag ville. Och att jag bara skulle
be i Faderns, Sonens och i den Helige
andens namn.
Ett bönesvar
öppnade dörren
för Faisal
I pingstkyrkan möter vi Faisal som har sina rötter i
Marocko. Hela hans släkt är kulturellt muslimer och det
var ett stort steg för honom att bekänna sig som kristen.
En enkel bön
Först fick jag ångest eftersom jag kände
mig som en svikare mot islam. Men jag
bad ändå till Gud i all enkelhet. När jag
hade bett bönen, var det som en kraft
kom in i mig och något ont och svårt lämnade
mig. När tidningen Världen idag
skrev om Faisals omvändelse blev rubriken:
”Knarkkungen mötte Kungen”.
– Jag har fått vara med om något jag
aldrig kunde drömma om. Nu kommer
jag till kyrkan i Sollentuna med mina två
barn. För mig är det ett nytt liv.
12
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r

f ö r s a m l i n g s g e m e n s k a p e n
Utan volontärer
står kyrkan stilla
Volontärinsatserna utgör den bärande ryggraden i församlingens
verksamhet. Omräknat i ”arbetstid” lägger de frivilliga medarbetarna
ner runt 5000 timmar per år – insatser som är värda mer än två
miljoner kronor om de hade fakturerats.
Grovt räknat är det cirka 160 volontärer
som löpande bidrar till att allt fungerar
kring styrelsearbete, gudstjänster, konserter,
barn – och ungdomsarbete och
en livaktig sång- och musikverksamhet.
Dessutom skänker medlemmarna cirka
tre miljoner kronor per år som gåvor till
församlingen. Det sker helt frivilligt och
det förekommer ingen kontroll att medlemmarna
”betalar”.
Vad är det som driver medlemmarna
att satsa så mycket tid och pengar
på att hålla igång pingstkyrkans
många aktiviteter?
– Alla gåvor och arbetsinsatser bygger
på frivillighet och församlingens medlemmar
ser det som en förmån och
glädje att prioritera en verksamhet som
sprider och stärker kunskapen om Jesus
Kristus. Våra gåvor tillbaka till Guds
församling är ett sätt att tacka för allt
det goda vi fått, förklarar församlingens
ordförande Maria Fälth.
Förutom de ideella volontärerna finns
det några få anställda. En viktig del av
deras jobb är att organisera och stötta
de många frivilligarbetarna, så att allt
fungerar som en bra helhet.
Inom Pingströrelsen leds en församling
i samråd mellan en anställd pastor/
föreståndare och övriga församlingsledare,
som ställer upp utan ersättning.
Föreståndaren har en stark, exekutiv roll
men balanseras av oberoende volontärer
i församlingsledningen.
Sollentuna Pingstkyrka är en ideell
organisation som är helt ändamålsstyrd
– den ska inte gå med överskott. Församlingens
årsresultat alltsedan grundandet
har varierat runt noll även om testamentsmedel,
fastighetsförsäljningar
etc. ibland ger plusresultat under enstaka
år. I det långsiktiga perspektivet styrs
det genomsnittliga årliga resultatet alltid
mot noll.
•
•
•
•
•
•
•
•
Lite bakgrundsfakta
En typisk söndag är ca 10 volontärer
engagerade som fullgör ca 4 timmar
var och en.
I secondhandarbetet är ca 30
volontärer engagerade som fullgör i
genomsnitt 2 timmar i veckan.
Styrelse, församlingsledning och
olika verksamhetsråd träffas i regel
minst en gång per månad.
Ledare och övrig support för kören
Sjung i Sollentuna.
Ledare och övrig support inom barnoch
ungdomsverksamheten
Städgrupper som städar kyrkan
varje vecka
Omsorgsgruppen som hanterar
bistånd till personer med ekonomiska
behov men också besöker medlemmar
som inte kan gå till kyrkan.
Totalt omsätter Pingstkyrkans arbete
cirka 7 miljoner kronor per år.
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r 13

f ö r s a m l i n g s g e m e n s k a p e n
Positivt
överraskad av
Alpha-gemenskap
– Jag är ingen van besökare i kyrkan och hade inte aktivt
sökt mig till Alpha-kurs. Jag hade egentligen inga förväntningar,
men blev positivt överraskad, säger Rikhard Saarenpää,
som just varit med om tio onsdagskvällar med grundkurs
i kristen tro i pingstkyrkans regi.
När Rikhard Saarenpää besökte en gudstjänst gjorde han en ovanlig
upplevelse: ”Det kom en varm känsla som var märklig. Först trodde
jag att jag kanske fått en stroke, men så var det inte.”
Rikhard Saarenpää fick inbjudan av en
vän att vara med på en Alpha-kurs.
– Den inbjudan var avgörande för mig.
Jag kände mig väldigt välkommen av
hela gruppen. De tankar och funderingar
vi delade i gruppen gav mig väldigt
mycket.
Sollentuna Pingst erbjuder denna
grundkurs i kristen tro sedan flera år
tillbaka.
Upplägget ser ut så här
• De flesta kommer direkt från jobbet
eller skolan och därför inleds kvällen
med en måltid, då man också har
chansen att lära känna varandra.
• Sedan fortsätter kvällen med ett kort
föredrag om grundlägga kristna frågor,
typ: Vem var Jesus? Kan man lita på
Bibeln? Vad händer när man ber?
• Efter en kort paus börjar en stund där
man sitter i mindre grupper och samtalar
om föredragets frågor.
– Först var jag lite skeptisk. Jag hade
nyligen förlorat min mamma som betytt
så oerhört mycket för mig. Jag kunde
inte tro på en Gud som lät henne dö.
Men tack vare min vän som bjöd in mig
så blev jag mer avspänd och kunde vara
öppen i samtalen. Jag började återfå
min kristna tro.
En stark upplevelse
Rikhard deltog också i en gudstjänst.
Vid det här tillfället fick han en stark
upplevelse.
– Jag blev så starkt berörd där jag satt
i min stol. Det var en varm känsla som
var märklig, säger han. Först tänkte jag
att jag kanske fått en stroke, men så var
det inte.
Rikhard Saarenpää tycker att alla egentligen
skulle gå en Alpha-kurs, oavsett
om man är van att gå till kyrkan eller
inte.
– Att gå en Alpha-kurs är ett bra sätt att
komma Gud närmare, tänker jag. På de
tio onsdagskvällarna hann vi med att
samtala om många intressanta frågor.
– Ledarna fick igång oss med många
frågor. Och jag upptäckte hur många
svar man kan få och insåg hur stor Gud är.
14
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r

f ö r s a m l i n g s g e m e n s k a p e n
Idag har Pingstkyrkan
600 medlemmar
När församlingen bildades för 100 år sedan var det 30
personer i Sollentuna som anslöt sig till den nya frikyrkoförsamlingen.
Sedan steg medlemsantalet – och på 1990-
talet var det 664 medlemmar som mest.
Stapeldiagrammet visar medlemsutvecklingen
i församlingen.
Linjediagramet visar befolkningsutvecklingen
i Sollentuna kommun.
Gemenskap kring matbord med samtal
är en viktig del av Alpha-gemenskapen. s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r 15

s å n g e n o c h m u s i k e n
”Sjung i Sollentuna”
lockar många till
kyrkan
Varje tisdag fylls hela kyrksalen med 150 entusiastiska körsångare i ”Sjung i Sollentuna”.
- Mer än 100 av dem är inte medlemmar i vår kyrka. Det är ren sångarglädje som lockar.
Det är fantastiskt, säger Hanna Ekstedt, körledare sedan starten för mer än 15 år sedan.
16
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r

s å n g e n o c h m u s i k e n
”Sjung i Sollentuna” lockar 150 sollentunabor varje vecka. Ibland bjuds
kända artister in för att förgylla konserter och andra framträdanden –
som här när TV-kände Samuel Ljungbladh var solist .
”
Det som kanske mest tar tag i mig
är körmedlemmar som berättat att
de fått ett ökat självförtroende.
Hanna Ekstedt fick en förfrågan från Pingstkyrkan att leda en
kör där alla fick vara med. Gospel var en av ingredienserna,
men repertoaren skulle bli betydligt bredare än så.
– Jag väljer sånger som är hoppfulla, säger Hanna Ekstedt.
Jag vill att de två timmarna på tisdagskvällarna ska vara fyllda
av glädje och hopp. Körmedlemmarna ska må bra. De ska
komma hit och glömma dagen som varit och inte tänka på
morgondagen. De ska vara närvarande. De ska känna glädjen
som musiken och sången ger.
Hanna Ekstedt leder körövningarna varje vecka. För henne är det
viktigt att varje deltagare känner sig sedd och uppmärksammad i
varje samling – på så sätt stärks gemenskap och delaktighet.
Flera körmedlemmar talar varmt om Hanna Ekstedt som
ledare - att hon sprider glädje och entusiasm, att hon aldrig
verkar irriterad. (Margaretha Grahn, som varit med från
start, berättar mer om detta på sidan 18).
– Jag vill att varje körmedlem som kommer hit verkligen
ska känna att de är sedda, säger Hanna Ekstedt. Varje tisdag
försöker jag åtminstone vid något tillfälle fokusera på varje
ansikte, trots att jag inte kan allas namn.
Hanna Ekstedt lyfter fram alla de volontärer som jobbar
tillsammans med henne i ”Sjung i Sollentuna”. Susanne tar
emot vid entrén och prickar av alla och ger varje körmedlem
ett personligt välkommen. Agnetha ser till att fikat finns på
plats i pausen och Pelle ser till att texten till sångerna visas
på storbild. Martins roll är inte minst viktig – han ser till att
ljudet fungerar perfekt.
– Utan alla volontärer skulle vi inte klara av att driva den här
kören, säger Hanna Ekstedt. Under många år var dåvarande
pastor Marica med i varje samling. Så småningom blev hon
pastor också för de körmedlemmar som inte är med i kyrkan.
Hon har både fått viga och vara officiant vid begravningar i
körmedlemmarnas familjer.
Hur tänkte ni när ”Sjung i Sollentuna”
lanserades för mer än 15 år sedan?
- Vi var ett bra team med Andreas Christiansson och pianisten
Mattias Cederlund i spetsen som satte igång. Grundtanken
var att göra något som skulle sänka trösklarna till kyrkan,
berättar Hanna Ekstedt.
Andreas Christiansson såg till att det gjordes ett utskick till
alla invånare i Sollentuna med ett erbjudande om körgemenskap.
Vid första körövningen kom cirka 80 personer.
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r 17

s å n g e n o c h m u s i k e n
”Ledaren Hanna Ekstedt har en fantastisk förmåga
att få mig att känna att jag klarar även
svåra utmaningar” säger Margareta Grahn,
här med dottern Sara som också är körmedlem.
– Detta första utskick är den enda reklamen vi gjort. Sedan
har körmedlemmarna själva varit våra marknadsförare, säger
Hanna Ekstedt.
I snitt är det 120-150 medlemmar i kören per termin. Varje
tisdag möts man två timmar i pingstkyrkan under Hanna
Ekstedts leding. I avgiften på 750 kronor ingår också fika varje
gång.
Du har varit med från start. Vilka avtryck har
Sjung i Sollentuna” gjort hos dig, Hanna Ekstedt?
– Det som kanske mest tar tag i mig är körmedlemmar som
berättat att de fått ett ökat självförtroende. Att de aldrig tidigare
vågat sjunga offentligt, men gör det nu utan problem.
– En av våra medlemmar hade högt blodtryck. Hon fick en
dygnet-runt-mätare monterad för att läkarna skulle få kontroll
över blodtryckets variationer. När man utvärderade mätningen
blev läkaren förvånad över att blodtrycket var lägre
mellan 19 och 21 på tisdagar – just under vår körövningstid.
När jag hör sådant mår även jag bra, säger Hanna Ekstedt.
– Pandemin gjorde att vi fick ställa om på ett dramatiskt sätt,
med körövningar utomhus. Vi har gjort många uppmärksammade
konserter med besök av gospelartister från USA
och många profana Melodifestivalartister. Vi har haft körhelger
och gjort en USA-turné.
Körövningen
är veckans
höjdpunkt
Under många år jobbade Margareta Grahn
på kultur- och fritidskontoret i Sollentuna
kommun. Veckans höjdpunkt var att ta den
korta promenaden från kommunhuset till
Pingstkyrkan och kören Sjung i Sollentuna.
– Även om jag var trött efter dagens jobb, var dagen glömd
efter en stund med kören. Det var som att rensa hjärnan. Jag
kände mig fräsch när jag gick hem, berättar Margareta som
gick med i kören redan för 15 år sedan.
Hon var med i olika körer innan hon hittade Sjung i Sollentuna.
- Jag kände direkt att den här kören ville jag vara med i
även om jag inte är med i en kyrka. Jag kände mig hemma.
Volontärerna som jobbade med att fixa fika och ibland mat,
var alla så vänliga. Framför allt vill hon framhålla körledaren
Hanna Ekstedt. Hon har en fantastisk, pedagogisk förmåga
att få mig att känna att jag klarar av även svåra utmaningar.
Hon är en fantastisk inspiration. Trots att hon leder en kör
med över 100 medlemmar så visar hon aldrig frustration.
Nu när Margareta har gått i pension, fyller kören ännu mer en
roll som en plats för gemenskap. Ibland anordnas körhelger.
Det stärker gemenskapen.
– Framför allt är det viktigt för mig att få hålla på med musik
även om jag inte själv är så duktig, säger hon. Att få vara med
i ett sammanhang med musik är så stimulerande.
Repertoaren är varierad.
– Vi sjunger mest populärmusik, som gör att vi alla känner
oss inkluderade. Många av oss är ju inte aktiva i någon kyrka,
säger Margareta. Detta är ingen kyrkokör. Det är en sånggemenskap
mellan människor som känner stor glädje och gemenskap
varje gång vi möts.
18
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r

s å n g e n o c h m u s i k e n
Den kände studiomusikern Leif Lindvall gjorde
sina första framträdanden i Sollentuna pingstkyrka
för mer än 50 år sedan. ”Gemenskapen var lika
viktig som det musikaliska” berättar Leif Lindvall.
”
Min ledare bidrog med
mycket spelglädje…
Musikkändis
började spela
i pingstkyrkan
Leif Lindvall - med rötter i Sollentuna pingst - är en framstående
musiker som spelat trumpet i många olika konstellationer.
Han har bland annat varit med i Benny Anderssons
orkester sedan den startades för 22 år sedan. Han har gjort
konsertturnéer i USA, Skottland och Sverige.
Han har spelat i shower på Hamburger
börs och har under tolv år varit med i
Nordiska kammarorkestern i Sundsvall.
Men allt började i Sollentuna pingstkyrka,
där pappa Lars-Erik var pastor.
– Visst fanns det medlemmar i församlingen
som inte tyckte vi skulle spela i
profana sammanhang, men pappa höll
alltid oss om ryggen.
Basen i Sollentuna
Trots långa resor har Leif alltid haft sin
bas i Sollentuna. Här växte han upp.
Kom hit med föräldrarna Ulla och
Lars-Erik Lindvall i slutet av 60-talet.
Hela den musikaliska familjen, med
mamma Ulla och de fyra pojkarna, togs
emot med öppna armar när pappan blev
pastor i pingstkyrkan. Mamma Ulla
var drivande i musiklivet. En stor tillgång
i församlingen var att deras fyra
pojkar alla var musikaliska.
Ett omfattande musikliv
– Kyrkan är ju fantastisk på många sätt,
säger Leif. När vi kom till Sollentuna
fanns ett omfattande musikliv i Pingstkyrkan.
Jag kunde direkt få spela bas
i strängmusik, trumpet i blåsorkester
eller i kören. Alla som ville fick komma
med. Det är en styrka i en församling.
– I kyrkan fick jag också den scenvana
jag haft nytta av hela mitt liv som proffsmusiker.
Vi fick ju alltid spela inför
publik.
Leif lyfter fram några personer som betytt
mycket för honom. Curt Lidbrandt,
hans bror Owe och svägerska Lotta.
Kjell Bjurling, som var anställd vid Sveriges
Radios symfoniorkester, ägnade
mycket tid åt församlingens ungdomar.
– Jag kan inte nog tacka dem för allt
ideellt arbete de la ner. De hade sina
jobb och sina familjer, men de satsade
enormt mycket tid i kyrkan med sången
och musiken, säger Leif Lindvall.
– Owe är ett geni som skapade så många
egna kompositioner. Han bidrog också
med spelglädje och improvisation som
jag har burit med mig hela livet. Utan
spelglädje och kreativitet blir musiklivet
tråkigt.
Gemenskapen lika viktigt som
det musikaliska
Curt Lidbrandt var ledare för blåsorkestern.
–Han brydde sig verkligen om oss. För
honom var gemenskapen lika viktig som
det musikaliska. Där tror jag också kyrkan
har en stor uppgift.
Under gymnasietiden på Rudbeck, var
Leif med i ett band som kallades Orrings
bockar… Skolverkets generaldirektör
hette Orring, så det blev en liten
blinkning åt överheten inom skolans
värld.
– Vi hade kul. Det roliga är att flera av
oss har blivit proffsmusiker – Anders
Hillborg, en mycket välkänd skapare av
klassisk musik och Jan Sandström, en
av landets ledande kompositörer inom
körmusik.
Trots att pappa Lars-Erik var pastor i
Pingstkyrkan, fick sönerna gärna spela
inom den profana musikvärlden.
Per blev en av landets främsta trummisar
och både Leif och Sven blev
proffsmusiker. Och nu är Leifs söner
också proffsmusiker.
Trots att Leif nu slutat i Nordiska kammarmusiken
i Sundsvall, och formellt
nått en åldersgräns då han inte behöver
jobba mer, tar han enstaka jobb. I lägenheten
i Edsberg har han ett välisolerat
rum där han lägger många timmar på
att hålla läpparna i trim.
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r 19

d e n n y a k y r k a n
Nya kyrkan: Ett
vardagsrum för
alla sollentunabor
Under förutsättning att ett bygglov vunnit laga kraft, kommer under år 2026
portarna att slå upp till ett av Sollentunas mest spektakulära byggen på den
adress som blivit känd för sin neontavla med budskap till alla som passerar
förbi – Sollentunavägen 193.
20
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r

d e n n y a k y r k a n
”
Vi vill öppna upp kyrkan
så att den ska få vara ett
vardagsrum i Sollentuna
för alla människor.
Den nya kyrkan på Sollentunavägen 193 som ersätter
den nuvarande byggnaden, ska bli lättillgänglig för
alla.
– För mig är det viktigt att vår nya kyrka blir en öppen
plats för alla. Målsättningen är att caféet i entréplanet
ska vara ett Sollentunas vardagsrum som står öppet
varje dag för både unga och äldre där man kan komma
in spontant och ta en fika, möta goda vänner eller delta
i de verksamheter som äger rum i de olika lokalerna,
säger Andreas Christiansson, projektledare för det nya
kyrkbygget.
En mötesplats för många
Detta blir kommunens största åhörarsal med möjlighet
till närmare 500 sittplatser. Först och främst blir
den nya kyrkan ett fantastiskt nytt verktyg för församlingens
verksamheter men även en självklar konferens,
konsert och mötesplats för andra verksamheter i Sollentuna.
– Vi bygger för framtiden och kommer således utrusta
lokalerna med ljud, ljus och bildteknik med toppmoderna
förutsättningar.
Andreas Christiansson, som är Sollentunabo från födseln,
är uppvuxen i Edsviken har tillhört församlingen
sedan ungdomsåren.
Den nya kyrkan byggs på samma adress som församlingen
haft i 100 år. Först fanns det ett klassiskt
frikyrkokapell på tomten med namnet Filadelfia. Från
mitten av 60-talet blev det en nybyggd Pingstkyrka
med lite djärvare arkitektoniska uttryck. Den rivs nu
för att ge plats åt en helt ny skapelse med stor samlingslokal,
café och en rad andra sidoutrymmen för olika
verksamheter.
Kommer möta våra nya behov
– Behoven ändras och ser annorlunda ut idag än på
60-talet, säger Andreas Christiansson.
– Vi kommer dessutom att kunna hyra ut lokaler till
konferenser, konserter och möten till andra organisationer
eller företag för olika event. Grunden är
dock att vi ska samlas till gudstjänst och andra verksamheter
som församlingen bjuder in till, säger han.
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r 21

d e n n y a k y r k a n
Den nya kyrkan med dess sidolokaler blir en del av stadsutvecklingen
i området med närhet till Edsbergsparken, Sollentunavallen
och ett par av kommunens skolor.
– Den nya fastigheten kommer ansluta i samma nivå som
gång och cykelbanan och entrén flyttas drygt 10 meter närmare
Sollentunavägen än idag. Detta medför bättre tillgänglighet
och tillträde till lokalerna. Ledordet ”öppen kyrka”
blir betydligt mer tydligt, säger han.
Andreas Christiansson räknar med att byggstart kan ske
hösten 2024 och vara klar för invigning första halvåret 2026.
Andreas Christiansson är en av eldsjälarna bakom kyrkbyggnadsprojektet.
”Vi har en bra grundplåt efter försäljningen av
parkeringen vid Tellusvägen, men vi behöver ändå samla in
och låna betydande belopp.”
Vad kommer nya kyrkan att kosta?
– Processen har ju gått igenom några av de svåraste tider vi
haft i modern tid med både pandemi, krig, lågkonjunktur
och inflation. Detta har medfört stor brist på material, stigande
ränta och fördyrande byggkostnader. Trots detta så ser
vi ett sjunkande index nu och vi tror att detta kan vara till
fördel för oss.
– Den totala kalkyl som vi räknar med ligger på en bit över
80 miljoner kronor. Då ska ju sägas att vi har en ordentlig
grundplåt efter försäljningen av den parkering som vi hade
tidigare. Trots det så behöver vi samla in och låna betydande
belopp också, säger han entusiastiskt och hoppfullt.
•
•
•
•
Lite bakgrundsfakta
Sollentuna Pingstförsamling - vill vara en församling med
Jesus Kristus i centrum – en vision som tar sig konkreta
uttryck i kommunen:
Vi vill ha en kyrka mitt i byn, mitt i människors vardag. Vi
ska aktivt samarbeta både med kommunen och andra
föreningar och samfund.
Vi vill vara inkluderande där alla är välkomna, oavsett
bakgrund och livsstil, till en gemenskap som stärker vår
tro på Jesus och formas av tron på honom och hans
undervisning.
Vi vill ha verksamheter både för barn och ungdomar, medelålders
och seniorer.
Den nybyggda kyrkan, som preliminärt invigs under år 2026, får en
fin glasfasad mot Sollentunavägen som inbjuder alla att komma in,
ta en fika eller delta i en gudstjänst.
22
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r

s o c i a l t a r b e t e
Vi ger varor och
människor en ny chans
Secondhand har blivit en trend. För en billig peng kan du köpa kläder
och prylar som återanvänds istället för att gå till tippen. Överskottet från
secondhand-butiken Skopan investeras i biståndsarbete. För Sollentuna
Pingst innebär det en halv miljon kronor det senaste året.
Secondhand-butiken Skopan, som ligger i Upplands Vösby, har gett många
miljoner i överskott sedan starten – pengar som har gått till biståndsarbete.
Här visar Lotta Lidbrandt en av varorna som säljs i butiken.
I den populära secondhand-butiken
Skopan jobbar många församlingsmedlemmar
ideellt. Varje lördag ringlar en
lång kö med kunder utanför butiken för
att göra fynd när dörrarna slår upp klockan
tio på morgonen och vid 17-tiden på
onsdagarna.
Under 2024 firar butiken 20-årsjubileum.
Totalt har försäljningen skapat ett
överskott på cirka 45 miljoner kronor.
Pengar som förmedlats till naturkatastrofer,
jordbävningar, krigsoffer och olika
projekt för att stärka barns rättigheter.
Flyktingar från Ukraina och stöd till
krigsdrabbade där fick under 2022 cirka
260 000 kr.
– Det är fantastiskt att vi har kunnat
förmedla så mycket pengar, säger
Lotta Lidbrandt som är en av eldsjälarna i
Sollentuna Pingst för Skopan-arbetet.
Vikten av volontärer
I samarbetet ingår Pingstförsamlingarna
i Sollentuna och Upplands Väsby,
Equmeniakyrkan i Upplands Väsby
samt Lions Upplands Väsby. Enbart
Sollentuna Pingst har cirka 45
volontärer, som regelbundet gör arbetsinsatser
på Skopan – vilket är ungefär en
tredjedel av den totala arbetsstyrkan.
– Tack vare att vi är många som hjälps
åt har vi kunnat se att arbetet har
utvecklats år efter år, säger Lotta.
Sollentuna Pingst får del av överskottet
i förhållande till sina volontärinsatser.
Det innebar att bara under 2023 har
församlingen kunnat förmedla cirka
500 000 kr till olika sociala insatser
både i Sverige och runt om i världen.
Arbetet i Skopan har även bidragit
till stora insatser genom pingströrelsens
biståndsorgan – PMU InterLife.
Tack vare det avtalet har under 2023
PMU kunnat göra insatser för drygt 2,5
miljoner kronor internationellt, främst i
Afrika.
Ett meningsfull arbete
– Vi som jobbar på Skopan tycker detta
ideella arbete är så meningsfullt. Caféet
skapar en skön gemenskap, vi skapar
jobb åt arbetslösa och ser till att fylla sociala
behov både i vår kommun och runt
om i världen. Det är verkligen ett välsignat
arbete, säger Lotta.
Församlingen har en Skopan-grupp,
som behandlar ansökningar om bidrag.
Christer Johansson ersätter nu Lotta
Lidbrandt, som dragit ett tungt lass under
många år. Skopan-gruppen består
numera av Christer Johansson, Ulla-
Maj Boström och Anna Orevi. Men på
Skopan är det inte bara varor som får
en andra chans. Personer som av olika
anledningar har svårt att komma ut på
arbetsmarknaden är också välkomna.
Likaså personer som dömts till samhällstjänst.
Påverkar samhällsekonomin
En vetenskaplig undersökning har
försökt sätta pris på vad en second
hand-butik genererar om man tar in
olika aspekter som påverkar samhällsekonomin.
Den sociala gemenskapen
ger mindre vårdbehov, personer med
liten arbetskapacitet kan bidra med
något, seniorer får ett meningsfullt
arbete. Undersökningen kom fram till
att för varje 100-lapp som en secondhandbutik
drar in så tjänar samhället
650 kr.
•
•
•
•
Lite bakgrundsfakta
Under de 20 år Skopan varit verksam
har man sålt för 112.717.419 kr
Överskottet har varit 45.849.588 kr
Via pingströrelsens biståndsorgan
PMU har 12.795.497 kr förmedlats.
Tack vare avtal med det statliga
biståndsorganet Sida, har PMU kunnat
tiodubbla detta i olika projekt.
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r 23

i n t e r n a t i o n e l l m i s s i o n
Över en miljon
kronor per år till
internationella insatser
Överläkare Berith Tingåker arbetar också ideellt med pingstkyrkans internationella
arbete. När församlingen bildades var det ett starkt fokus på Kina.
Idag satsas betydande resurser på bl a Västafrika.
Sollentuna är en av Sveriges mest välmående kommuner rent ekonomiskt. Därför är det extra
viktigt för pingstkyrkan att ge bistånd till människor som har det betydligt sämre, säger Berith
Tingåker, som varit ansvarig för de internationella insatserna.
Varje år ger församlingen över en
miljon kronor till mission, där cirka
500.000 kronor är kontanta gåvor och
resten kommer från överskott i secondhandbutiken
Skopan.
Tidigt en bärande idé
Mission i andra länder, där antalet kristna
är få och ofta förföljs, har varit en
bärande idé sedan starten för 100 år sedan
för Sollentuna pingst. När församlingen
bildades hade man till en början
fokus på mission i Kina. Kommunism
och nationalism gjorde att utländska
missionärer inte längre var välkomna i
Kina. Fokus skiftade då till andra asiatiska
länder. T ex Myanmar (fd Burma)
och Sri Lanka.
– Idag har vi ett starkt fokus på Västafrika,
berättar Berith Tingåker - fd
ordförande i kyrkans internationella
råd. Där finns länder med mycket svag
kristen närvaro. I Guinea har vi varit
med och byggt en kyrka och lokaler för en
grundskola, samtidigt som vi nu beslutat
bygga en ny kyrka här hemma.
Sollentuna Pingstkyrka har beslutat att
15 procent av församlingens totala omsättning
ska gå till kristen mission.
– Vi har en budget på cirka 500.000 kronor
per år i våra olika missionsprojekt,
säger Berith Tingåker.
Stort ungdomsengagemang
Glädjande är att flera ungdomar engagerar
sig för mission, berättar Berith Tingåker.
– Vi har ett ungdomsstipendium till de
som vill testa på att vara volontärer i olika
missionsprojekt. Vi har under de senaste
fem åren gett bidrag till åtta ungdomar.
Läs om Isabella Santos insats i Mexiko i
en särskild artikel.
Idag finns i många före detta missionsländer
kristna som själva vill bli missionärer.
De behöver primärt inte missionärer
från Sverige eller andra länder.
– Vårt uppdrag idag är snarare att stötta
lokala ledare med utbildning och bidra
med vår kompetens, säger Berith Tingåker.
Ett unikt uppdrag
Till vardags är Berith Tingåker överläkare.
Hon har tidigare arbetat volontärt
som läkare för en missionsorganisation i
Nepal och på Comorerna.
– Kyrkans unika uppdrag är att berätta
om Jesus Kristus och ge vidare det kristna
budskapet om tro, hopp och kärlek,
säger hon.
Ett av de sociala projekt pengarna går
till är Skopan-projektet som du kan läsa
mer om på sidan 23.
24
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r

i n t e r n a t i o n e l l m i s s i o n
Isabella
mötte utsatta
ungdomar
öga mot öga
Isabella Santos, 22, fick chansen att resa till
Mexiko för att möta unga människor i gränslandet
mellan Mexiko och USA.
– Det var en stark upplevelse; vi mötte så
många gängkriminella, drogmissbrukare och
prostituerade, berättar hon.
Isabella kunde genomföra sin resa tack vare ett stipendium
från Pingstkyrkan. Syftet var att testa ett missionsuppdrag i
en annan världsdel. Hon reste till Mexiko tillsammans med
tio andra ungdomar inom organisationen Ungdom med uppgift.
De jobbade i socialt utsatta områden, där de fick möta
unga människor med stora, sociala problem.
– Vi bad mycket både innan och efter våra besök, så jag var
aldrig direkt rädd utan litade på att Gud var med oss, säger
hon.
Stipendiet på 10000 kr räckte till att bekosta resa och uppehälle
under några månader.
Isabella har vuxit upp i Sollentuna. Gått på Rudbecks gymnasium
med natur, samhälle och musik som kombinationer. Hon
spelar bas i Pingstkyrkan, leder ett lovsångsteam och är en
av ledarna på Enter, ungdomskvällen på fredagarna i Pingstkyrkan.
Idag vikarierar hon som lärare och vill utbilda sig till
lärare på högstadiet.
Finns en stor andlig hunger
– Jag klickar bra med tonåringarna och ser verkligen att det
finns en stark andlig hunger bland ungdomar. De har många
frågor och funderingar inför framtiden. Vi har allt materiellt
i Sverige, men andligt är många fattiga.
Hon gör en del jämförelser med ungdomar i Mexico, där den
fysiska nöden är stor liksom den andliga.
– Jag var osäker på hur jag skulle klara att evangelisera ute
bland ungdomarna som jag mötte i Mexiko, men jag släppte
snart stressen. Jag upplevde att när jag väl börjar prata med
människor om Jesus så märkte jag att det finns en längtan
efter ett hopp.
Isabella, uppuxen i Sollentuna fick chansen att möta människor i en helt
annan världsdel. Hon reste till Mexico och fick möta ungdomar med stora
sociala problem.
En lärdom Isabella tar med mig från sitt Mexiko-äventyr är
att Gud gör så mycket mer än vi kan drömma om.
– Vi kan slappna av och inte sätta så stor press på oss själva.
Människor vi möter är förberedda på något sätt. Bibeln ger en
bild från jordbruket för att beskriva hur situationen är ute i
samhället: Skörden är mogen men arbetarna få och att vi ska
be om arbetare till skörden. Det är bara att skörda.
Hur tror du att du kommer att använda dina erfarenheter
från Mexiko?
– Jag kan leva i så stor frihet. Gud gör så mycket som man inte
själv förstår. Han lägger ner drömmar och visioner och vill nå
människor på olika platser och på olika sätt. Det tar bort så
mycket frustration från en själv.
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r 25

i n t e r n a t i o n e l l m i s s i o n
Serbien
Sedan mitten av 70-talet stöttar Sollentuna en församling i Leskovac,
Roma Community Church. Den församlingen bedriver ett arbete
bland serber, romer och kineser. Församlingen har planer på att
bygga en ny, större och mer ändamålsenlig kyrka på ett stycke mark
som ligger i anslutning till de romska bostadsområdena. De har även
planer på en klinik. Genom bidrag från olika församlingar i Sverige
har man hittills kunnat förverkliga planerna på en inhägnad sportplan
med belysning, fotbollsmål och olika sportredskap.
Västafrika
I landet Guinea har Sollentuna varit med och
byggt skollokaler som också kan användas
som kyrka. Där har kyrkan i Sollentuna framför
allt fokuserat på en folkgrupp där det finns få
kristna. Genom en kristen radiostation, IBRA,
kan man nå ut till avlägsna byar med muntlig
berättelse om Jesus. En mycket stor del av befolkningen
är analfabeter och då är radion ett
effektivt medel. Sollentuna är med som personalansvarig
för Marcus Svedman som är regionalt
ansvarig för svensk pingstmission. (Se
särskild artikel med Marcus Svedman)
Tanzania
Sri Lanka
Sollentuna pingst stöder ett teologiskt seminarium i närheten
av kulturstaden Kandy. Ett par hundra studenter går på detta
seminarium och tar ledarpositioner i olika delar av landet.
Sollentuna pingst har även under många år stött den lokala
pingstförsamlingen där som har arbete runt om på ett 20-tal
platser. Socialt har svensk pingstmission genom biståndsorganisationen
PMU Interlife och Sida-medel stött arbete bland
funktionsnedsatta ungdomar, ledare inom förskolor och humanitärt
arbete i samband med tsunamin.
I östafrikanska Tanzania är församlingen med
och stöder Julia och Morgan Petersson och
deras familj. Julia är från Sollentuna och det
var naturligt att vilja stödja henne och hennes
familj när de fick en möjlighet att arbeta i Tanzania
med att utveckla och stötta ledare som
jobbar med barn och ungdomar. (Se särskild artikel
om Julia och Morgan)
26
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r

i n t e r n a t i o n e l l m i s s i o n
Vad betyder din tro och
församlingen för dig?
Myanmar (tidigare Burma)
Under ett 40-tal år har Sollentuna pingst haft relationer med kristna
i Myanmar. I vissa delar av landet är den kristna närvaron stark, i
andra mycket svag. Tack vare IBRA radio har det kristna budskapet
nått ut till detta vidsträckta land. I nära samarbete med lokala församlingar,
följer man upp radioarbetet med bibelskolor. Ett särskilt
program har tagits fram av IBRA som gör att man kan erbjuda viss
teologisk utbildning på distans. Socialt har man tack vare pingstmissionens
biståndsorganisation PMU Interlife med stöd av medel från
Sida, kunnat göra sociala insatser. Exempel på det har varit ett byutvecklingsprojekt
på landsbygden och humanitärt arbete i krigsdrabbade
regioner.
Léa Kana
Tron betyder allt för mig. Nu har jag vandrat med Jesus i
32 år och fortfarande upptäcker jag varje dag Guds kärlek
och trofasthet. Gud rörde vid mitt hjärta som 19-åring och
jag föddes på nytt och sedan dess har mitt liv präglats av
bön och lovsång. Gud svarar på bön. Jag har till exempel
varit allvarligt sjuk och nära döden två gånger men blivit
frisk och efter tolv år som barnlösa fick vi ett barn.
Församlingen är som en familj för mig. En plats där
Gud möter och talar till oss och där vi får tjäna Gud och
använda Andens gåvor för att nå dem som inte har en tro
och som lärjungar bygga upp varandra i tro.
Torbjörn Weinesjö
Genom åren har församlingen betytt olika saker i mitt liv.
Förståelsen för den har formats och förändrats i takt med
livet och min bredare Gudsbild. När jag föddes hade församlingen
funnits i nästan 50 år redan, så församlingen
har alltid varit en konstant i livet. Från att i mina ögon
gått från en stel institution till att mogna som en samhällsbärande
nödvändighet. Min parallella resa går från ett
bångstyrigt yrväder som växt till en mångårig församlingsledare.
Längs livets resa hittade vi varandra på djupet.
Vikten av att bevara samhällsbyggande värderingar, traditioner
och att se den enskilda människan när samhället går
i en annan riktning har blivit centralt för mig. Jag tror att
församlingens betydelse i bygden och allvaret i Jesus “livsgärning”
kommer öka i resonans för var dag som går tills
Jesus kommer åter.
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r 27

i n t e r n a t i o n e l l m i s s i o n
Julia Petersson är utbildad musiklärare, men idag arbetar hon
tillsammans med sin man Morgan i Tanzania med utbildning av
barn- och ungdomsledare. ”Vi har olika kulturer, men vi längtar
efter samma saker – att känna sig trygg och värdefull.”
Julia hjälper
barn att höras
mer
I Tanzania räknar man traditionellt inte med
barns åsikter som vi gör Sverige. Där finns
en stark hierarki baserad på ålder och social
ställning och då hamnar barn långt ner.
- Vi vill vara med och ändra på detta. Och det
behövs inte så mycket för att bidra till en
förändring, säger Julia Petersson.
Julia Petersson, 38, är Sollentunatjejen som efter utbildning
till musiklärare valde att åka till Tanzania för att utifrån kyrkan
jobba för barns rättigheter.
– Jag var med i Pingstkyrkan i Sollentuna från 14 års ålder.
Redan i tonåren valde jag att jobba med barnkören Joy och
hjälpa till som söndagsskollärare, berättar hon.
Julia gick Musikhögskolan och blev musiklärare, gifte sig
med Morgan som varit volontär i flera länder, bland annat
i Tanzania. Tillsammans reste de ut som volontärer år 2011,
knöt kontakter lokalt i staden Arusha. År 2015 var de klara att
tillsammans resa ut för en längre period, då med ekonomiskt
stör från Sollentuna Pingstkyrka.
Seminarier för att utbilda ledare
Rent konkret har de jobbat nära den tanzaniska pingströrelsen
med inriktning på att utbilda ledare inom barn- och ungdomsarbetet.
– Tillsammans med vårt team möter vi barn i skolor och kyrkor
och berättar om att Jesus vill vara vår bästa vän. Utifrån
berättelsen om hur Jesus möter barnen och är ett föredöme
i att se barn, har vi lektioner och seminarier för ledare där vi
pratar om många olika sätt att också presentera Jesus för barnen,
säger Julia Petersson.
Vad tar du med dig av erfarenheter från Tanzania?
– Det är nog att vi är väldigt lika som människor, även om
vi har olika kulturer och bakgrunder. Vi längtar efter samma
saker, kärlek, trygghet och att känna sig värdefull.
Under 2024 är familjen tillfälligt hemma i Sverige. De kan
fortsätta jobba med ett TV-program som riktar sig till barn.
Varje lördag går dessa program i tanzaniska TV-kanaler och
når många barn med evangelium.
– Vi översätter från svenska till engelska och sedan jobbar
våra medarbetare i Arusha vidare och översätter till swahili.
Julia och Morgan har själva två barn, Hilma 7 och Wilgot 10
år.
– De har trivts väldigt bra i Tanzania och längtar ut igen. Vi
kommer snart att åka ut för att fortsätta vårt arbete på plats.
28
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r

i n t e r n a t i o n e l l m i s s i o n
Ingrid Åberg var en av flera missionärer som sänts ut av Filadelfiaförsamlingen
i Sollentuna. Året var 1947. Hon kom aldrig fram till det
arbete hon hade sett fram emot. Hon dog i en febersjukdom på väg till
sin uppgift. Här är hon tillsammans med kollegor på väg över en flod
i Yunan-provinsen.
”
Vi är väldigt lika som människor,
även om vi har olika kulturer
och bakgrunder.
Internationell mission
– församlingens hjärta
Alltsedan församlingen bildades har internationell mission
varit prioriterat. Genom nätverk med andra pingstförsamlingar
har församlingen tagit arbetsgivaransvar och ekonomiskt
ansvar för både enskilda och familjer med barn.
Pastor Lars-Erik Lindvall var drivande när det ekonomiska
stödet till mission ökade med 350 procent år 1974. Han
inspirerade medlemmar att ge löften om offer till mission.
Dessa offer ökade från 140 000 kr år 1974, till 205 000 kr
år 1975 och 224 000 kr år 1976.
Här följer en lista över utsända av församlingen med helt
eller delvis underhåll. Utöver dessa har många nationella
missionärer fått underhåll. Kortare praktikantstöd har
getts till ungdomar i församlingen genom ungdomsstipendiet.
1929 – Carl Swahn, Indien
1939 – Helfrida Lindén, Tanzania
1947 – Ingrid Åberg, Kina
1944 – Marianne och Olle Johansson, Burundi
1948 – Emmy Centerflod, Tanzania
1959 – Rakel och Sven-Erik Gustafsson, Tanzania
1968 – Bertil Johansson, Burundi
1969 – Margit och Gunnar Åkerlund, Burundi
1970 – Kerstin Pergert, Tanzania
1974 – Majbritt och Lars-Olov Andersson, Bangladesh
1978 – Lena och Sven-Erik Persson, Tchad
1965 – Gunilla Lundgren (f Axelsson), Tanzania
1984 – Nina och Bo Martinsson, Sri Lanka
1997 – Nina och Bo Martinsson, Kina
1990 – Sara Larsson, Taiwan
2005 – Sara och Alfonson Leung, Sydostasien
2015 – Marcus Svedman, Västafrika
2015 – Julia och Morgan Petersson, Tanzania
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r 29

i n t e r n a t i o n e l l m i s s i o n
Vad betyder din tro och
församlingen för dig?
Mats Lidbrandt
Min tro är grunden för hela mitt liv. Jag älskar naturen och
varje gång jag får en naturupplevelse så stärks min tro på
att det inte är en tillfällighet att vi finns här, att livet har
en mening och att det finns en Gud som har skapat allt det
underbara. Min önskan är att tron ska vara grunden när
både stora som små vardagliga beslut ska fattas.
Församlingen är en fantastisk plats där min tro kan växa.
Där finner jag många vänner i alla åldrar som delar min tro
och i vissa fall även mina intressen. Här får jag också undervisning,
inspiration och upplevelser av sång och musik.
En plats med mycket värme och samhörighet.
Blåsorkestern samlade in pengar till missionsinsatser
i Serbien motsvarande 6500 kronor i månaden
(i dagens penningvärde).
Blåsarna
öppnade för
Serbienmission
1949 startades blåsorkestern i Filadelfia,
Tureberg av sex personer. Lennart Stenerdal
var ledare. Blåsorkestern växte och bestod vid
mitten av 50 talet av ett 20-tal medlemmar.
Curt Lidbrandt tog över ledningen för blåsorkestern.
Ulla-Maj Boström
Tron är min styrka och har alltid varit min trygghet. Vem
skulle man gå till om inte Gud fanns? Tron är något man
inte vill vara utan, oavsett om tiderna är svåra, eller när
man bara känner tacksamhet. Jag har aldrig tvivlat på att
Gud finns, han har varit trofast hela vägen och jag har aldrig
tvivlat på att Gud finns.
Församlingen är mitt andra hem. Här har jag vuxit upp,
döpts (1956), vigts och välsignat våra barn. Församlingen
betyder och har betytt så mycket. Man känner sådan gemenskap
med alla och kan prata med alla om det är så och
jag har alltid velat vara engagerad i den på olika sätt.
– Ett starkt minne var när vi kunde hjälpa en ung flicka i fd
Jugoslavien att vara evangelist, berättar Curt Lidbrandt. Hon
behövde 500 kr i månaden (idag ca 6500 kr). Var och en i
orkestern skrev på en lapp hur mycket man kunde vara med
och ge. Vi fick ihop exakt 500 kr.
– Vi underhöll Elisabeth några år, bjöd upp henne till
Sollentuna och gjorde en turne med orkestern till Dalarna
och Hälsingland där hon fick vittna och samla in pengar för
missionen i Jugoslavien.
Hon startade långt senare en kristen kvinnotidning som heter
Lydia, som blev och fortfarande är en stor framgång. 2009
trycktes den i 75 000 exemplar.
– Vår församling har fortsatt att understödja vår vänner i
Leskovac i Serbien, berättar Curt Lidbrandt.
Detta initiativ har fortsatt skapat relationer. I april 2024 var
en grupp från församlingen och besökte Leskovac.
30
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r

i n t e r n a t i o n e l l m i s s i o n
”Vi har en historisk
chans i Västafrika!”
Marcus Svedman arbetar i Västafrika, bl a i landet Mali, där
95 procent är muslimer. ”Här kan vi arbeta öppet med kristen
radio och köpa sändningstid i de stora radiokanalerna.”
Marcus Svedman, missionär från Sollentuna, i Västafrika, ser öppningar där de flesta bara ser
igenbommade dörrar. I landet Mali är nästan alla muslimer. Både kidnappningar och terrordåd
förekommer och FN håller på att lämna landet.
Ändå har vi möjligheter att sända Guds ord rakt in i hemmen
och hyddorna med hjälp av starka FM-stationer!
Marcus Svedman försöker förklara hur det fungerar i praktiken:
– Om man jämför med Stockholmsområdet så skulle vi köpa
radiotid på Radio Stockholm för att berätta om Jesus för
hundratusentals lyssnare. Det går inte att göra i Sverige, men
det är precis vad vi gör i Mali och andra länder i Västafrika.
Radion har en stark ställning i befolkningens vardag: mindre
än var tredje invånare kan varken läsa eller skriva och
därmed blir den talade kommunikationen viktigare än det
som skrivs.
Trots den muslimska dominansen finns det fungerande
lokala kyrkor. Marcus jobb innebär att radiosändningarna och
kyrkornas personliga möten med människor koordineras.
– För många är det säkert en överraskning att ett land som
Mali öppnar för kristen påverkan i sina radiokanaler – och
samtidigt låter en hyfsat organiserad lokal församlingsrörelse
få finnas, där man kan ta hand om resultaten.
– Vi behöver arbeta medan det är möjligt, säger han.
Marcus Svedman med familj bodde tidigare i en av villorna
vid Sollentunavägen, som nu rivits och ersatts med lägenhetshus.
Idag bor han i Nässjö men jobbar oförtrutet vidare som
missionär i Västafrika.
Flera gånger om året reser han dit för att stötta medarbetare
och utveckla arbetet. Området sträcker sig från Senegal i
väster till Tchad i öster.
Dessemellan har han daglig kontakt med sina kolleger
i området.
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r 31

v å r h i s t o r i a
När skräddaren Calle Johansson cyklade förbi Fridhemsplan
fastnade han i en grop och skadade sig allvarligt. Han fick
förbön och blev helad. Senare flyttade han till Tureberg och var
en av grundarna för Sollentuna pingstförsamling.
Cykelolyckan som
blev starten för en
ny församling
En cykelolycka på Kungsholmen för över 100 år sedan
blev upprinnelsen till Sollentuna pingstförsamling.
Calle Johansson var på väg till sin koloniträdgård i
Bromma när cykeln fastnade i en grop, flög av och for
huvudstupa i gatan. Han blev inlagd på sjukhus och
höll på att dö men hemma hände undret: någon bad
för honom och han blev mirakulöst helad.
Det var 30 unga, entusiastiska människor
som bestämde sig för att bilda en
självständig pingstförsamling i Sollentuna.
Alla utom en var medlemmar i Filadelfiaförsamlingen
i Stockholm.
Grundaren av pingströrelsen, pastor
Lewi Pethrus, stödde Sollentunabornas
initiativ att bilda en självständig församling
i oktober 1924.
En spelevink av Guds nåde
Den person som valdes till ledare
och föreståndare var Carl Stenerdal
(f Johansson), 1884-1953.
Calle, som han allmänt kallades, kom
från Närke, var född på landbacken men
blev en glad sjöman som gick i land –
och, märkligt nog, kom att bygga en
pingstförsamling. Han beskrivs som en
spelevink av Guds nåde, en humoristisk
och levnadsglad sällskapsmänniska.
32
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r

v å r h i s t o r i a
”
Berättelsen rör vid själva
hemligheten till det som
blev ett framgångsrikt
Guds verk i Sollentuna
Han gifte sig med sin Beda från
Västergötland och bosatte sig på Holländargatan
mitt i Stockholms centrum.
Där etablerade Calle sig som
skräddarmästare. Han var aktiv och
framgångsrik. Så småningom hade han
ett tiotal skräddare anställda i sin firma.
Beda och Calle hade en stor vänkrets.
På lördagskvällarna brukade de träffas,
spela kort och schack. Det var ett
gäng levnadsglada unga människor som
klarar sig ganska bra i det tuffa ekonomiska
klimatet under första världskriget.
Familjen skaffar en kolonilott i Bromma,
och för barnen blev det en härlig, lantlig
lekplats under somrarna, som kontrast
till det mer instängda livet på bakgården
vid Holländargatan.
Huvudstupa ner i ett hål
En sommardag när Beda och barnen är
ute på kolonilotten, där Calle har byggt
ett litet hus, ska Calle efter arbetsdagens
slut cykla ut till Bromma. När han kommit
till Kronobergsgatan på Kungsholmen
så kör han av allt att döma ner i en
liten grop. Framgaffeln går av, och Calle
störtar huvudstupa i gatan och slår sig
mycket allvarligt.
Beda får ett telefonbud från någon i
koloniområdet som har skaffat sig lyxen
med en egen telefon. Hon tar sig in
till stan och får hem sin svårt skadade
man till lägenheten på Holländargatan.
Calle blir sämre. Han får ansiktsros
och hög feber. Han läggs in på Sabbatsbergs
sjukhus. Han har förmodad hjärninflammation
och hans tillstånd blir
allvarligt. Han svävar mellan liv och
död och Beda fruktar att hon ska förlora
honom. Hela sommaren ligger Calle
sjuk och först långsamt börjar han hämta
sig efter den svåra olyckan.
Under Calles sjukdom har en faster
till Beda börjat be för honom. Hon är
troligen pingstvän, för hon kontaktar
Filadelfiaförsamlingen i Stockholm och
berättar om Calles situation. I Filadelfia
pågår bibelskola, och därifrån skickar
man ut en ung evangelist för att besöka
honom.
Evangelisten knackar på hemma hos
Calle och Beda. Han ber att få samtala
privat med Calle. De går in i det ena av
familjens två rum och stänger dörren
om sig. Tiden går och ingenting händer.
Beda undrar vad som pågår därinne i
det stängda rummet. Till slut kan hon
inte vänta längre. Hon gläntar på dörren.
Då ser hon Calle och evangelisten
ligga på knä och be. När hon kommer
tillbaka till köket ligger också barnen
May och Curt på knä och ber. Hon är
överrumplad. Så här brukar det inte gå
till i hennes hem. Men lilla May har gått
i söndagsskola och lärt sig be. Beda går
då tillbaka in i rummet och böjer knä vid
sin makes sida.
Denna dag blev en vändpunkt i hela
familjens liv. Calle bryter radikalt med
sitt gamla umgänge. Sitt dyra och eleganta
schackspel bränner han upp. Han
och Beda blir döpta i Filadelfia och Calle
får en ny och allvarligare ton i sitt liv.
Han vill leva för Gud och vinna människor
för Guds rike. Det blir plötsligt
mycket viktigare än alla glada och ytliga
och för all del ganska oskyldiga fester
tillsammans med de gamla vännerna.
1919 flyttar familjen ut till det lantliga
Tureberg. Det var svåra krisår efter
Första världskriget men trots det kunde
Församlingens förste föreståndare Calle Johansson
– Stenerdahl och hans f ru Beda samt barnen
May och Curt.
Calle och Beda bygga ett hus. Samtidigt
hade Calle kvar skrädderiet på Holländargatan.
Och där i deras hem börjar
det ske som blir en av de händelsetrådar
som leder till att Sollentuna pingstförsamling
bildades 1924.
Beda och Calle börjar med söndagsskola
och regelbundna bönemöten i sitt
hem. Dottern May blev under många år
känd i Sollentuna pingstförsamling som
May Lidbrandt. Även sonen Curt och de
följande barnen, Evert och Lennart,
gjorde viktiga insatser i församlingen.
– Jag tror att denna berättelse rör vid
själva hemligheten till det som blev
ett framgångsrikt Guds verk i Sollentuna,
säger författaren Ivar Lundgren
som tagit fram underlaget till denna
artikel och den historiska berättelsen om
Sollentuna Pingstförsamling.
– Det var människor som Calle och
Beda som var besjälade av en vilja att
tjäna Gud och som ställde sig till Guds
förfogande med de medel de hade. Den
fråga de ställde sig var inte ”hur ska vi
maximera våra inkomster” eller ”hur
ska vi kunna ordna det så tjusigt som
möjligt för oss själva”. De frågade: "Vad
vill Gud med våra liv?” ”Vad kan vi
göra för att vinna andra människor för
Guds rike?”
– Med den inställningen la de upp sina
liv och sin verksamhet. Den frågan är
lika aktuell idag - 100 år senare.
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r 33

v å r h i s t o r i a
Lewi Pethrus höll i klubban när
församlingen bildades 1924
Ett 30-tal unga entusiaster bildade församlingen i oktober 1924. Lewi Petrus
kallades in för att leda förhandlingarna, som hölls i en privatbostad i Tureberg.
Här berättar författaren Ivar Lundgren om hur det gick till.
34
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r

Det första kapellet på Sollentunavägen 193 invigdes 1925
– ett drygt år efter det att församlingen hade bildades.
Lokalen revs på 60-talet och ersattes av en ny kyrka 1964.
Samtidigt var de aktiva i Filadelfiaförsamlingen
i stan där den blivande ledaren
i Sollentuna pingstförsamling,
skräddarmästaren Carl Johannsson,
och hans hustru Beda var aktiva. De höll
också friluftsmöten på olika ställen i Solv
å r h i s t o r i a
Successivt har Sollentuna pingstförsamling
vuxit och är en av de större pingstförsamlingarna
i Stockholmsregionen
med cirka 600 medlemmar.
Initiativtagarna till den nya församlingen
var medlemmar i den kända
Filadelfiakyrkan i Stockholm. Pingströrelsens
andlige ledare och en av
1900-talets främste kyrkliga ledare och
även en av Sveriges mest inflytelserika
personer – Lewi Pethrus, deltog i mötet
i Sollentuna den 28 oktober 1924. De
möttes i en privat bostad. Det var ett
30-tal personerna från Sollentuna och
några ledande personer från Filadelfia i
Stockholm som fanns med i rummet för
att bilda församlingen.
Redan ett år tidigare hade gruppen
Sollentunabor köpt en tomt på Sollentuna
vägen 193 där man byggde sitt
första kapell. Innan kapellet stod klart
anordnade ”wännerna i Tureberg” friluftsmöten
på tomten. I augusti år 1923
välkomnade man cirka 1000 personer
till ett friluftsmöte där Lewi Pethrus
talade och den kände kyrkosångaren
Einar Ekberg sjöng.
Det första kapellet invigdes i november
1925. Församlingen växte och under Allhelgonahelgen
år 1965 invigdes den kyrka
som funnits kvar tills nu år 2024.
Begynnelsen i Tureberg
Tureberg var en liten ödslig förort. Här
fanns visserligen en järnvägsstation
sedan år 1900, i Rotebro sedan 1866,
men inte mycket av övrig infrastruktur.
Vägarna var usla. Runt stationen fanns
mest leråkrar. Folk använde sina sämsta
skor när de gick till stationen och hade
ett bättre par i handen. Sedan bytte de
skor och ställde de leriga skorna i stationshuset
så att de kunde vara mera
presentabla inne i stan.
Men det var ett samhälle som växte så
smått och bland dessa människor fanns
det ett trettiotal pingstvänner, medlemmar
i Filadelfia i stan. De var besjälade
av att betyda något för det samhälle där
de bodde. De hyrde biograflokalen på
Bygdevägen och ordnade egna möten.
lentuna. Predikanter från Filadelfia kom
gärna ut till Tureberg och hjälpte till.
Detta pågick några år och någonstans i
denna krets, där Calle var en given ledare,
uppstod tanken att det nog kunde
vara dags att ordna en egen församling i
Tureberg.
År 1924 hade denna tanke mognat till
handling. Församlingsbildandet skedde
i nära samverkan med Filadelfiaförsamlingen
i Stockholm. Gemensamt kom
man fram till att lämpligt datum för detta
skulle bli 28 oktober.
Några av medlemmarna, Hilda och Adolf
Löfgren, ställde sitt stora vardagsrum
till förfogande för mötet i sitt nybyggda
affärshus vid Turebergs torg, ett hus
som senare allmänt gick under namnet
Apotekshuset. Men det hade också
kallats Himmelska ladan, antagligen på
grund av de bönemöten som hölls då
och då i Löfgrens våning. I bönemötena
på den tiden bad ju alla högt på samma
gång, så det hördes kanske ibland också
utåt vad som pågick där inne.
Lewi Pethrus var med och bildade
församlingen
När alla kommit fanns det totalt 38 personer
i Löfgrens vardagsrum. Av de 30
personer som skulle bilda församlingen
var 26 närvarande. Från Filadelfia i
Stockholm kom Lewi Pethrus i spetsen
för en delegation på totalt 12 personer
med bl a pastor Alfred Gustafsson och
församlingens grundare Albert Engzell.
Det var stor uppställning från Filadelfia,
måste man säga. Pethrus var vid
den här tiden 40 år, han var i sin krafts
dagar. Församlingen på Sveavägen
växte oavbrutet. När Sollentuna pingstförsamling
skulle bildas hade Filadelfiakyrkan
upplevt en exceptionell tillväxt,
medlemsantalet hade vuxit till 2300
medlemmar. Den nya Filadelfiasalen på
Sveavägen var efter mindre än fyra år
alldeles för liten. Lewi Pethrus var utsatt
för intern kritik för att han skaffat en för
liten lokal.
Församlingen i Sollentuna ordnas
Protokollet från mötet den 28 oktober
1925 berättar i detalj vad som hände.
Man började med en gemensam sång.
Sedan sjöng musikföreningen; den hade
bildats redan 4 oktober 1923. Så läste
broder Johansson psalmen 91 och hälsade
alla välkomna. Det är en psalm om
Guds beskydd. Den börjar: ”Den som
bor i den Högstes skydd och vilar i den
Lewi Pethrus, som var ledare för Filadelfiakyrkan
i Stockholm, stödde aktivt församlingsbildandet
i Sollentuna 1924.
Här är protokollet från församlingens
bildande 1924, där pastor Lewi Pethrus
höll i klubban
Väldiges skugga, han säger: Herren är
min tillflykt och min borg, min Gud som
jag förtröstar på”. Det var ju ett stort
steg som skulle tas, det var att ge sig ut i
något ovisst.
Så valdes ordförande: Lewi Pethrus. Och
sekreterare: Ruben Danielsson. Lewi
Pethrus tog hand om mötet, öppnade
sin bibel och läste ur Apostlagärningarna
14. Det handlar bl a om hur Paulus
och Barnabas reser från stad till
stad och predikar evangelium, möter
motstånd men också hur de ber och
fastar och tillsätter äldste i varje församling.
Efter detta följde ytterligare en
bönestund. Pethrus läste därefter fler
bibelställen ur Titusbrevet och Apostlagärningarna
om äldstes uppgifter och
kvalifikationer.
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r 35

v å r h i s t o r i a
Det var tydligt att de alla stod inför
något viktigt. Det var ett steg på vägen
för att utbreda Gudsriket, och allt skulle
ske i enlighet med den urkristna mönsterbilden.
Pethrus läste så upp flyttningsbetyg för
de 29 personer som tillhört Filadelfiaförsamlingen
och den person som hade
flyttningsbetyg från Elimförsamlingen i
Säter, de 30 personer som skulle bilda
den nya församlingen.
Själva församlingsbildandet var enkelt.
Paragraf åtta i protokollet berättar:
”Som ovanstående syskon förklarade
sig vilja ordna sig till en fri församling i
Tureberg, förklarades församlingen vara
ordnad. Därefter avskildes åter en stund
för bön.”
Adolf Löfgren föreslog då att församlingsledare
omedelbart skulle tillsättas.
Detta var helt uppenbart väl förberett
för nästa paragraf berättar att till
församlingens ledare valdes bröderna
Carl Johansson, J.K. Edlund och Georg
Ekström. Om detta behövdes ingen
diskussion.
Nu fanns alltså en nyfödd bibliskt ordnad
församling på plats i Tureberg. Lewi
Pethrus hälsade från moderförsamlingen
i Stockholm med Uppenbarelseboken
3:8: ”Jag känner dina gärningar.
Se, jag har ställt en dörr öppen för dig
som ingen kan stänga. Din kraft är ringa,
men du har bevarat mitt ord och inte
förnekat mitt namn.”
Därefter lämnade de från Filadelfia i
Stockholm närvarande minnesord till
församlingen.
Gruppen i Tureberg hade nu tagit två
beslut. Det första, innan församlingen
ordnats: att bilda församling, och sedan
efter församlingsbildandet, att tillsätta
tre församlingsledare. Nu kommer församlingens
beslut nummer två: att sända
en hälsning till Filadelfiaförsamlingen
i Stockholm.
Det gör man med ännu ett ord ur
Uppenbarelseboken. Efter all denna
bibelläsning avskiljs församlingsledarna
”i enlighet med skriftens ord under
handpåläggning och bön”. Och så till sist
avslutas mötet med sång av musikföreningen.
Jag önskar att vi kunde höra den sången.
Jag antar att den ackompanjerades av
gitarrer, kanske någon fiol, och kanske
en flöjt eller klarinett, sekreteraren hade
något sådant instrument. Jag gissar att
det var en glad sång, en segersång, ett
hoppets tecken inför den nya verksamhet
som skulle börja för ”wännerna i
Tureberg”, som de kallas i Filadelfias
protokoll.
I församlingens första verksamhetsberättelse
beskrivs mötet så här: ”Det
var ett härligt möte, ett tillfälle som ej
snart skall glömmas. Vår bön och längtan
var att det skulle bära frukt och välsignelse
för Tureberg.”
De första församlingsledarna
De församlingsledare som tillsattes
förutom Carl Johansson var Georg
Ekström och Jakob Konrad Edlund.
Ekström drev en handelsträdgård här i
Sollentuna och var en driftig företagare.
Hans son Sven blev aldrig medlem men
var en varmhjärtad vän till församlingen
och gjorde under många år en stor insats
genom att gratis sköta snöröjningen
på våra vägar och vår parkering.
Jakob Edlund arbetade på SJ:s kontor
vid Karlberg. Han var född 1880 i Ångermanland
och blev frälst i Filadelfiasalen
på Uppsalagatan i 35-årsåldern. Hans
hustru Amanda var strängt kyrklig och
följde inte sin man in i pingströrelsen.
Sonen Bengt Edlund var under många
år aktiv bland annat som söndagsskollärare
och musikledare i vår församling.
Hans dotterdotter är Britt Sandberg.
Hon har varit anställd i församlingen
och är fortfarande aktiv bland annat
som själavårdare.
Carl Johansson bytte så småningom
efternamn till Stenerdahl. Från honom
och hans hustru Beda stammar en stor
familjekrets som har tagit ansvar på
många områden i vår församling. Sonen
Curt Johansson var ledare för den första
musikföreningen. Sonen Lennart Stenerdahl
var församlingsledare (äldste),
musik- och söndagsskolledare och solist
i många år. Av barnbarnen har Curt och
Owe Lidbrant under årtionden haft ledande
roller i musiklivet tillsammans
med flera andra medlemmar i sin släktkrets.
Första församlingsmötet och första
kvinnliga evangelist
Sitt första egna ordinarie församlingsmöte
höll församlingen redan den 3 november
1924, mindre än en vecka efter
bildandet. Då togs en rad beslut. Ett av
de viktigaste var att kalla en predikant.
Man kallade ”syster Alida Pettersson till
församlingens evangelist”. Hon skulle
erbjudas 50 kronor i månaden jämte
fri kost och husrum. Alida Pettersson
tjänade församlingen som evangelist
under vintern 1924-1925.
Lönen, 50 kr i månaden, motsvarar cirka
1700 kronor i dagens penningvärde.
Hösten 1925 kallade man en broder,
Joel Lännby till predikant, en något
mera prestigefylld titel. Han erbjöds
75 kr i månaden, en procentuellt stor
ökning av lönen för samma jobb. Här
ser man kanske ett utslag av den orät-
Aina Hjalmarsson-Pousette rattade bilen när
det var dags att ta sig till pingstkapellet på
Sollentunavägen 193.
36
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r

v å r h i s t o r i a
Söndagsskolan på 40-talet med söndagskolläraren
Birgit Andersson och småbarnsklassen.
tvisa lönesättningen för kvinnor i jämförelse med män, som
fortfarande existerar.
Kvinnor och mäns olika inflytande
Om man i de tidiga protokollen söker urskilja mäns och kvinnors
roller i församlingen så finner man ungefär den bild man
kan vänta sig i 1920-talets Sverige. Kvinnorna fick rösträtt
till riksdagen 1921. I valet 1923 deltog bara 53 procent av
kvinnorna. De var inte vana vid att de hade något inflytande.
Ledande poster i församlingen innehades av män. Men kvinnor
finns i andra också viktiga funktioner exempelvis inom
musikliv och diakonala uppgifter.
En intressant sak är att när någon ville döpas så tillsatte man
kommitterade som skulle besöka och samtala med dopkandidaten
och sedan rapportera till församlingen om hur de
bedömde kandidaten. För kvinnliga dopkandidater tillsatte
man kvinnor, för manliga män. Efter en sådan process berättar
protokollet i maj 1926: ”Samtliga syskon blevo efter sedan
de besökskommitterade hörts beviljade dop samt församlingsgemenskap.”
Det bör också nämnas att församlingen första predikant
alltså var en kvinna, evangelisten Alida Pettersson. Hon var
i många avseenden församlingens ansikte utåt trots att det
annars var män som höll i ledningen. Det är ett faktum att
den unga pingstväckelsen i stor utsträckning använde sig av
kvinnliga förkunnare. De utförde ofta en stor pionjärgärning
på många platser runtom i landet. Boktiteln ”Med Bibel och
skurborste” säger en del om deras opretentiösa och effektiva
sätt att evangelisera.
Bönen hade en central plats
En annan sak som karakteriserade den unga pingströrelsen
var att man då och då anordnade bönenätter. I april 1925
höll man en sådan bönenatt och under den firade man Jesu
döds åminnelse. Dessa bönenätter var ganska regelbundet
återkommande.
”Min morfar
var med”
Min morfar Jakob Edlund var med
och bildade pingstförsamlingen i
Sollentuna 1924 – berättar Britt Sandberg
en av församlingens nuvarande
medlemmar.
Jakob Edlund föddes 1880 och bodde till en början
i Karlberg inne i Stockholm. Som ung grabb kom
han i kontakt med pingströrelsen och 1918 flyttade
familjen till ett nybyggt hus i Tureberg.
När Sollentuna Pingst bildades 1924 var han en av
grundarna. Bara ett halvår senare blev Jakob sjuk
och dog i april 1925 endast 44 år gammal. Nu var
Amanda änka med 3 barn den yngsta 9 år. De tre
barnen blev mycket aktiva i församlingen- Bengt,
Greta och Ruth.
– Ur ekumenisk vinkel är det intressant att min
mormor aldrig gick med i pingstförsamlingen. Hon
blev Svenska kyrkan trogen och deltog bl. a i syföreningen
i Kummelby kyrka, berättar Britt Sandberg.
Mina föräldrar bodde i huset morfar byggt ända
fram till 1986 då det såldes till ett ungt par. När de
renoverade fann dom två bräder där några snickare
med spik ristat in bibelord där det stod: ”Herren är
min herde och Se Guds lamm” Dessa skulle renoveras
och få en given plats i huset.
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r 37

v å r h i s t o r i a
Vår församling är född i bön och bibelstudium,
också något för oss att tänka på.
Kapellbygget
Redan före församlingsbildandet hade
den lilla gruppen gett prov på både
framtidstro och handlingskraft. 1923
skaffade den en välbelägen tomt på Sollentunavägen
193 och bad moderförsamlingen
i Stockholm om ett lån på
900 kronor till handpenningen.
Istället för att låna ut pengarna köpte
Filadelfia, Stockholm, tomten för 5150
kronor och överlät sedan tomten till
gruppen för samma pris och skänkte
1000 kronor till kapellbygget. Tomten
hade enligt köpekontraktet beteckningen
”Turebergs villastadstomt N:o 29
eller Fridsro”, onekligen ett passande
namn för en kapelltomt.
Redan den 17 juni 1923 höll man, enligt
annons i Evangelii Härold, friluftsmöte
ӌ kapelltomten vid skolan kl.4 e.m.
E. Ekenäs, Hård m.fl. Tåg avgår från
Stockholms Central kl. 1 och 3.25 e.m.
Omnibuss från Norra Bantorget var
halvtimma.” Man inriktade sig alltså på
mötesbesökare från Stockholm.
I väntan på att kapellet skulle byggas
höll man möten i biograflokalen och
i Turebergs kapell varje söndag. Man
hade också friluftsmöten tillsammans
med Turebergs Missionsförsamling på
olika platser i samhället.
Men när man köpt tomten ville församlingen
utnyttja den. Den 9 augusti ordnade
man ett stormöte på ”f.d. skogvaktare
Lundbergs tomt”.
Ett extratåg från Stockholm med 700
platser chartrades. Men det räckte inte
till. 200 personer fick åka med ett ordinarie
tåg och ändå saknades 30 sittplatser.
Det kom så många människor till
detta möte att verksamhetsberättelsen
säger att det med säkerhet var den största
åhörarskara som varit samlad i Tureberg.
När kan vi slå det rekordet?
Filadelfia i Stockholm ställde upp storslaget
med Lewi Pethrus, Einar Ekberg,
sångkören och strängmusiken och
dessutom en talare som hette Akkerberg
från USA. Efter detta stormöte
serverades kaffe och bakverk till omkring
1000 personer på kyrktomten!
Gissa om församlingens systrar hade
jobbat! Antagligen hade också bröderna
fått hugga in.
Ragnar Hillerstad intervjuar ett av
barnen i söndagsskolan någon gång
på 70-talet.
Den 7-8 november 1925 invigdes lilla
salen i kapellet med en bönenatt. Från
och med 15 november började man med
möten på söndagarna kl 11.30 och fjorton
dagar senare också på söndagskvällarna
kl 18. På juldagen hade man julotta
med Sven Lidman som talare.
Den egentliga invigningen av Filadelfiakapellet
hölls under påskhelgen 1926
med stora möten där flera av pingströrelsens
ledande predikanter inklusive
Lewi Pethrus medverkade. Pethrus
både ledde församlingsbildandet och
invigde kapellet. Överhuvudtaget är det
intressant att se hur vår församling
bildades och växte fram i ett nära
samarbete med Filadelfiaförsamlingen i
Stockholm.
Denna goda relation behölls i många
år. Långt in på 1970-talet var det exempelvis
en tradition att vår kör sjöng
i Filadelfiakyrkan i någon gudstjänst
årligen. Pastorsutbyte var också vanligt
mellan våra församlingar.
Dags för kyrkbygge
När väl kapellet var invigt och började
användas betydde det mycket för den
unga församlingen. Den började växa
både genom dop av nyfrälsta och genom
inflyttning. Efter fem år hade den
ursprungliga medlemssiffran på 30
personer vuxit till 132. Församlingen
upplevde sedan en lång period av stilla
men stabil tillväxt, och efter ett par årtionden
började kapellet kännas både
lite omodernt och trångt.
På 1950-talet under Alvar Lundgrens tid
Så här såg det ut på 40-talet när söndagsskolan
hade sommarfest och drog iväg med hästskjutsar
från kapellet.
38
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r

Alvar Lundgren skrev 1974: ”Församlingen greps av en underbar
nybyggaranda och framtidsvision under förberedel-
v å r h i s t o r i a
Vad betyder din tro och
församlingen för dig?
Strax innan gamla kapellet revs 1964 så såg det ut så här när församlingens
medlemmar kom till gudstjänst. Man parkerade
stolt sina nya, fina bilar nära ingången.
som pastor väcktes tankar på en ny och större lokal. Alvar
Lundgren hade varit med och genomfört kyrkbyggen i flera
församlingar innan han kom till Sollentuna 1954. Han var
väl medveten både om problem och möjligheter i sammanhanget.
År 1959 gick man till handling och startade en byggnadskassa.
Då räknade församlingen 251 medlemmar. Fram till byggstarten
1965 hade man samlat in 300 000 kronor (ca 3,7 milj
i dagens värde). Den totala kostnaden blev 1,3 miljoner kronor
(16 milj i dagens värde).
Tine Christiansson
Min tro är min fasta grund, mitt DNA, mitt ankare, där jag
ligger fast och trygg även om det blåser upp runt omkring.
Inte för att jag är perfekt och läser Bibeln eller ber så mycket
som jag önskar, utan tvärtom, för att jag inte gör det och
är älskad ändå! I all min brist får jag gå hand i hand med
honom som är helt utan brister. Det gör något med mig!
Jag älskar vår församling! Att det är en plats för alla åldrar
där människor kommer från så många olika sammanhang.
Jag ser den som ett växthus. Här kan man växa i tro, i vänskap,
i ödmjukhet och i kärlek till Gud och varandra! Här
är det okej att misslyckas och sedan komma igen! Det är
för mig målet. Sedan vet jag att vi inte alltid hamnar där.
Men när vi alla hjälps åt och fäster vår blick på Gud, tror
jag att vi kommer en bra bit på vägen!
Skulden var inte oroande stor, förklarade Alvar Lundgren,
som höll noggrann koll på kostnaderna. Han gjorde
fortlöpande egna anteckningar om alla utgifter, har dottern
Lotta Lidbrandt berättat. Hon har fortfarande hans bokföring
i sin ägo. Om jag minns rätt var skulden helt amorterad
under 80-talet. När man nu planerade ännu ett nybygge
talade man inte längre om ett kapell utan om en kyrka.
Några år senare tog man beslutet att bygga och att samtidigt
köpa in ett par angränsande tomter för parkeringsplatser.
Det var en församling med mindre än 300 medlemmar
som tog beslutet att uppföra den stora kyrkobyggnaden som
fram tills nu har använts. Det var en trosstark satsning och
den har visat sig välmotiverad och framsynt. Den meriterade
kyrkoarkitekten Ingemar Lundin fick uppdraget att rita kyrkan.
Den blev enligt Dagen en ”modern och sober skapelse”.
Hans målsättning var att skapa en funktionell kyrka och samtidigt
ge den estetiska värden. Den är ett stiligt inslag i samhällsbilden,
enligt en tidningsartikel. Där står också att den
fått epitetet ”Sveriges vackraste kyrka”.
Kyrkan invigdes under Allhelgonahelgen 1965 med stora
möten där bland andra Filadelfias i Stockholms föreståndare
Willis Säwe var en av talarna. I statistiken kan man se hur
medlemstalet ökade sedan den nya kyrkan tagits i bruk, det
gäller både dopsiffror och inflyttningar.
Martin Johnson
Min tro ger mig en trygghet i livet, en trygghet som finns
oavsett hur vardagen ser ut. Ibland har jag svårt att känna
tryggheten mitt i stunden, men innerst inne vet jag att den
finns. Församlingen ger mig en tillhörighet och ett sammanhang,
större än min familj. Jag har gemenskap, vänner
och får möjlighet att lära känna nya människor där vi på ett
naturligt sätt får umgås över generationsgränser.
Församlingen är också en plats där jag har möjlighet att
göra en massa roliga saker, använda mina gåvor och bidra
till glädje för andra.
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r 39

v å r h i s t o r i a
Många har under åren gjort ideella arbetsinsatser i församlingen
- här några av dem: Gunnar Näslund, Ruben
Larsson och Martin Larsson.
Strängmusiken var en stor del av sång- och musiklivet.
Kornettkvartett på 70-talet ledd av Leif Lindvall.
serna och byggnationen.” Hans efterträdare
Lars-Erik Lindvall skrev samma
år att kyrkbygget var ”ett trosföretag
som förde församlingen ett stort stycke
framåt och mycket ändrade hela dess
verksamhetssituation.”
1966, året efter invigningen skedde en
nettoökning med 34 personer. 1970 kom
43 nya medlemmar på flyttningsbetyg
och församlingen nettoökade med 42
personer till 405 medlemmar. Vad som
ligger bakom det stora antalet inflyttade
har jag inte haft möjlighet att undersöka.
Ny missionsinspiration
När Lars-Erik Lindvall tillträdde som
pastor 1969 fann han att nästan alla
pengar som samlades in, gick till kyrkan.
Missionsbudgeten var ganska liten. I
Gävle hade Josef Östby infört troslöftesoffer
som hade kraftigt ökat missionsinsatserna.
Pastor Lars-Erik Lindvall
inspirerade församlingen att pröva
”
Församlingen greps av en
underbar nybyggaranda
och framtidsvision
metoden med att medlemmar lovade
offra ett visst belopp till missionen.
Åren 1974-1975 ökade detta missionsoffren
med 350 procent. Detta
gjorde att församlingen kunde ge
stöd till nationella församlingar och
bland annat 35 evangelister i Thailand,
Burma, Kambodja, Laos, Sri Lanka, Sikkim,
Indien, Liberia och Tanzania.
1976 reste Lars-Erik Lindvall tillsammans
med Arne Pergert och Gunnar
Olsson till Asien, undersökte behoven
och ordnade stöd till dessa evangelistteam.
Detta arbete fortgår ännu i delvis
ändrade former.
Under alla år har olika verksamheter
och verksamhetsformer vuxit fram.
Söndagsskolan fanns med redan innan
församlingen bildats och barn- och
ungdomsarbetet har alltid haft stor plats
i församlingen.
I söndagsskolan började också insamlingarna
till missionen. En lång rad
missionärer har sedan dess underhållits.
Musiklivet har varit och är livligt och
mångfacetterat med körer och grupper
för alla åldrar och stilar. På 1980-talet
hade vi närradiosändningar sex dagar i
veckan.
Samarbetet med andra kyrkor i kommunen
har alltid varit gott.
Detta är bara axplock i den rikliga floran
av verksamheter. Det är inte möjligt att
nämna namnen på alla de människor
40
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r

v å r h i s t o r i a
Nattvardsfirande med pastor Lars-Erik Lindvall
någon gång på 70-talet. Här finns också, från
vänster, Berndt Hedman, Eugen Åström, Arne
Pergert och Axel Blomqvist.
”
Vad som är stort eller
litet är oftast svårt för oss
människor att avgöra.
som har gjort viktiga insatser i vår församling
i alla dessa sammanhang.
Och vad som är stort eller litet är ofta
svårt för oss människor att avgöra. Endast
Herren själv känner halten i det
som görs. Men några som ändå måste
nämnas är våra föreståndare. Vi har
haft tolv ordinarie föreståndare och två
vakanspastorer under dessa 100 år. (Se
lista på sidan 44)
Det går inte att tänka på alla de människor
som varit och är engagerade i vår
församling utan att bli tacksam och gripen
i sitt hjärta. Vilken stor Guds nåd att
vår församling levt vidare och utvecklats
från sin ringa begynnelse.
Detta beror ytterst på Guds kärlek och
trofasthet och bevarande nåd och på att
människor tagit emot denna nåd och
efter bästa förmåga sökt tjäna Gud och
sina medmänniskor.
Närradion hade stor plats i församlingens utåtriktade arbete på
80-talet - här sitter Martin Vare vid spakarna i studion.
Vi är insatta i ett mycket större sammanhang
än vi oftast tänker på. Vi är med
i Guds stora rike och bär evangeliet vidare
i världen till fler och fler människor.
Låt oss tacka och prisa Gud och be om
nåd och kraft att föra detta verk vidare
tills Han kommer!
Annika Bjurling sjunger solo tillsammans med
kören, där hennes man Kjell Bjurling också hade
en central plats som musiker och körledare.
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r 41 15

Tidslinje över händelser i församlingen
och Sollentuna kommun under 100 år
Beige rutor markerar
händelser i kommunen
Vita rutor markerar
händelser i församlingen
42
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r

v å r h i s t o r i a
”Ekumenik är
som en god
fruktsallad”
När ekumeniken blomstrade på 80-talet
fanns ett 50-tal samtals- och bönegrupper
som var gränsöverskridande mellan kommunens
olika kyrkor, berättar Britt Sandberg,
då anställd i församlingen.
I mitten av 80-talet fanns det också ett ekumeniskt skolteam
i Sollentuna under några år. Det var ungdomar från olika
kyrkor som var ute i skolorna, främst på gymnasiet, undervisade
och byggde relationer.
Det ekumeniska arbetet fortsätter genom att präster och
pastorer träffas regelbundet. Det finns även annan god ekumenik
genom den ekumeniska böneveckan i januari, världsböndagen
i mars, några ekumeniska bönegrupper och också
relationer med människor från olika kyrkor.
Vi firar gudstjänst på olika sätt och har lite olika syn i teologiska
frågor och det kan visst skapa problem men vi har så
mycket gemensamt.
När vi möts för gudstjänster och bön märker vi att vi delar
samma grund tro - Jesus Kristus som Herre och Mästare.
Det har gått många år sen 80 – talet men jag har kvar vänner
i de olika kyrkorna och med tacksamhet ser jag tillbaka på
det jag lärt mig genom det ekumeniska samarbetet.
Jag är också med i en ekumenisk förböns- och själavårdsrörelse
Helhet genom Kristus. Där finns vi med från alla
olika kyrktraditioner präster, pastorer och lekmän. Helhet
genom Kristus har hjälpt mig genom samtal och förbön att
Ekumenik är som en god fruktsallad, hävdade Lars-Erik Lindvall
tidigare pastor i Sollentuna Pingst. Vi bidrar med olika smaker
och tillsammans skapar vi en härlig upplevelse.
bli mer rustad för att möta människor i olika livssituationer.
Meditationer och tysta retreater har betytt mycket
för mig under åren som ligger bakom! Har ni sånt i
kyrkan kanske någon tänker?
Ja, tystnad är en bristvara idag och åka på retreat där bön,
bibelord och tystnad är centralt – det är som balsam för hela
människan. Meditation kan vara ett laddat ord men det är ett
neutralt ord och betyder eftertanke, reflektion.
Tänk dig att utifrån Psalm 23 Herren är min herde under en
förmiddag, läsa, meditera och be med orden från Psaltaren –
det gör något gott med oss.
Vi har i Sollentuna Pingst haft några endagsretreater och
hoppas kunna bjuda in till det också framöver. Då blir det
här i Sollentuna en dag i tystnad tillsammans med en liten
grupp människor.
Filippa Kåhre
Vad betyder din tro och
församlingen för dig?
Tron betyder väldigt mycket för mig för den är grunden för mitt liv och ett beslut om att dag för dag,
genom hela livet följa Jesus. Jag vill därför försöka låta Honom få styra riktningen, valen och målet.
Tron ger mig även trygghet i att jag har någon att vända mig till som finns där oavsett hur livet ser ut.
Jag känner otroligt stor tacksamhet för att ha fått växa upp i gemenskapen i vår församling. Församlingen
har stor betydelse för min tro, för den är en stor familj som jag får dela det kristna livet med och
där det finns möjlighet att både få tjäna, utrustas och bygga relationer.
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r 43

v å r h i s t o r i a
Vi drog igång
Alpha och nådde
nya människor
Under Jan-Anders Petterssons tid som ansvarig pastor
i Sollentuna Pingstkyrka startade såväl Alpha-kurserna
som Språkcaféet.
Pastorer under 100 år
1924–1934
Carl Stenerdahl
1934–1939
Arvid Rönnholm
1939–1940
Jöns Christensson
1940–1952
Daniel Holm
1952–1954
Arne Peterson
1954–1969
Alvar Lundgren
1969–1982
Lars-Erik Lindvall
1982–1995
Hasse Andersson
1995–1997
Bertil Olingdahl och Sigurd
Perder, vakansföreståndare
1997–2016
Jan-Anders Pettersson
2016–2021
Marica Reid
2021–idag
David Norberg
Är det någon speciell händelse som
sticker ut när du tänker på Sollentuna?
Under min tid kanske det inte var så
mycket som stack ut, utan det var mer
en tid av samling med varandra och en
medveten längtan att nå nya människor
i Sollentuna. Vi startade Alphakurser,
och tänk vilken succé det blev med
körsång genom "Sjung i Sollentuna" och
dessutom blev Språkcafé 2015 en viktig
insats för många nysvenskar.
Före min tid hade församlingen haft en
fantastisk missionsperiod, det ekumeniska
klimatet hade förändrats med en ny
kärlek över samfundsgränserna, dessutom
hade församlingen brutit ny mark
vad gäller kvinnligt ledarskap i pingströrelsen.
Nu är jag så tacksam att jag som pensionär
kan konstatera att tron på Jesus
berör mig lika djupt i dag som när jag
var ung. Efter att ha haft en pastorstjänst
som "levebröd" ett helt liv så har
aldrig Jesus blivit bara ett "levebröd"
utan är fortfarande ett Livets bröd!
Vad är du mest nöjd med när du ser
tillbaka på din tid i Sollentuna?
Jag blev så berörd när Ivar Lundgren
berättade i våra avskedsmöten, efter 19
år, att Gud talat till honom innan jag började:
"den mannen ska du be för och ge
ditt stöd". Då förstod jag åter igen Guds
”
Vi hade en medveten
längtan att nå nya
människor i Sollentuna
omsorg och storheten i församlingen
som ett Guds verk och varför Ivar och
många, många fler gett ovärderligt stöd
och uppmuntran under alla år: detta
gäller Guds sak och vi får alla vara
tjänare. Är så glad att jag sett det sambandet!
Jag är så tacksam att jag fått vara en del
av en stafett med personer som fått tjäna
Herren i Sollentuna. Är också tacksam
för det stora stöd i församlingen som jag
hela tiden upplevt.
Jag är också glad att jag såg församlingens
stora varma HJÄRTA för Jesus och
Guds verk som en enande faktor även
om man ibland såg olika möjliga vägar
att gå framåt.
44
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r

v å r h i s t o r i a
Under pandemin
var vi tvungna
att ställa om
Marica Reid ledde pingstkyrkans arbete under pandemin:
församlingen var kreativ och hittade nya sätt att nå ut trots
problemen.
Marica Reid är genuin Sollentunabo,
uppvuxen i Tureberg och bor nu i
Edsviken med sin man Monte. Barn och
barnbarn bor också i regionen och alla
somrar är storfamiljen samlad i den finska
skärgården. Hon fick lotsa församlingen
igenom pandemin, det kanske
är den i särklass starkaste upplevelsen,
säger hon.
– Jag är extremt tacksam och nöjd över
hur vi som församling tog oss igenom
pandemin. Vi ställde om gång på gång
och församlingen höll ihop.
En fantasisk sammanhållning
Pandemin på våren 2020 tvingade församlingen
till drastiskt ändra planeringen
och göra något helt nytt. Till exempel
fick, under en tid, max 50 personer
samlas, man fick i stället ha flera gudstjänster
och firade exempelvis nattvard
utomhus.
– Just nattvarden utomhus bär jag med
mig som ett väldigt fint och vackert
minne, säger hon.
Marica och andra i församlingen ringde
runt till alla över 70 år för att kolla att
de mådde bra. Man testade tekniken att
spela in gudstjänster och musikprogram
för digital produktion.
– Det var en fantastisk sammanhållning,
trots allt, säger Marica. Pandemin
”
Jag är hedrad av uppdraget
och jag tycker att min
församling är modig
tvingade församlingen att vara kreativ,
flexibel och bry sig om gemenskapen.
Hon är också väldigt tacksam för de
team som fanns i församlingen under
sin tid i tjänst. Fantastiska kollegor som
hon fortsatt har kontakt med.
– Pandemin förde med sig att det också
kom ut något vackert från denna svåra
period, trots allt. Jag hoppas att den
elasticiteten församlingen visade då
kommer att finnas kvar, säger Marica.
Första kvinnliga föreståndaren
Marica Reid blev den första kvinnliga
föreståndaren i församlingen.
– Jag är hedrad av att haft det uppdraget
och jag tycker att min församling är
modig. Jag vill också vara ett föredöme
för kvinnor i ledarroller i församlingen,
säger hon.
Även generationsskiftet i ledningen ser
hon som en viktig del i det ledarskap
hon utövat som föreståndare. Hon har
arbetat för att vara en brobyggare.
– Jag ser framtiden an med stor förväntan
och är övertygad om att församlingen
kommer att fortsätta utvecklas,
säger hon. Jag blir berörd varje gång jag
tänker på alla ideella i församlingen som
gör insatser i det tysta men gör det av
kärlek till Gud och församlingen.
– Jag har tillhört den här församlingen
i hela mitt liv. Här har jag gift mig, här
har våra barn välsignats, här har jag begravt
mina föräldrar och min bror. Allt
har skett i den här gemenskapen som vi
flätats in i. Det är fantastiskt.
Marica Reid framhåller kören Sjung i
Sollentuna som ett av de viktigare initiativen
som föddes när hon var pastor i
församlingen. Hon nämner också arbetet
med Alpha-konceptet som introducerades
för att möta människor som är
nyfikna på grunderna i den kristna tro.
– Sjung i Sollentunakören har gett mig
ovärderliga kontakter med personer
som inte är med i vår kyrka, men som
jag ändå blivit som en pastor för. Det är
stort och fint på alla sätt.
Även om 100 år kommer församlingen
att finnas kvar, om inte Jesus har kommit
tillbaka, som hon säger.
– Församlingen är Guds plan för den
här världen och uppdraget kommer inte
att vara mindre framöver, tvärtom.
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r 45

1 0 0 - å r s - j u b i l é e t
”Grattis, Sollentuna Pingst!”
Det var 30 personer som bildade Sollentuna pingstförsamling för 100 år sedan. Idag är man
runt 600 medlemmar och står i begrepp att bygga sin tredje gudstjänstlokal på Sollentunavägen
193, där den nuvarande kyrkan kommer att rivas. Några av Sollentunas ledande politiker
samt pastorer från övriga kyrkor i kommunen ger här sina hälsningar till 100-åringen.
Mattias & Stephanie Neve, pastorer och föreståndare,
Stockholm Vineyard
Älskade Sollentuna Pingstkyrka! Det är en glädje och ett privilegium
att få vara Guds medarbetare tillsammans med er i Sollentuna. Vi
tackar Gud varje gång vi tänker på er, för er uthålighet i bönen och
missionsuppdraget, i tillbedjan, undervisning, omsorg och generositet.
Vi är medvetna om och tacksamma för den goda grund ni har
lagt i Sollentuna genom troget arbete och bön under 100 år; en grund
som även vi som Stockholm Vineyard blir välsignade av. Vi ser med
stor förväntan och glädje fram emot att få se Guds löften till er gå i
uppfyllelse.
Robert Thysell, kyrkoherde, Erik Ringheim,
bitr. kyrkoherde, Sollentuna församling
Tacksam för helig avund! Harvardteologen och sedermera
Svenska kyrkans biskop i Stockholm, Krister
Stendahl, hade ett uttryck som fått vingar världen
över. Uttryck är fel ord, det var mer av en livshållning
att lära sig av. I den interreligiösa dialogen kom han
att tala om vikten av ”helig avund”. Med detta menade
han att kunna se och glädjas över andra traditioners
liturgier, böner och uttryck. Att tänka ”wow,
vilken grej att de gör det där”, utan att för den sakens
skull ta över praktiken. Det finns mycket i den pentekostala
rörelsen i allmänhet, och i Sollentuna pingstförsamling
i synnerhet, som vi kan känna helig avund
inför. Musiken, församlingstätheten, entreprenörskapet
och innerligheten. Det är en fröjd att Sollentuna
pingstförsamling har berikat Sollentuna under 100 år.
Gud välsigne de nästkommande hundra! Tack för den
goda ekumeniska samverkan!
Cai Berger, pastor Edsvikskyrkan
Edsvikskyrkan hälsar och gratulerar våra vänner i Pingstförsamlingen
till Ert 100-årsfirande 2024! Genom åren har våra församlingar
haft många olika samarbeten, firat gudstjänster tillsammans och
där det fina samarbetet med RPG och pastorsgemenskapen varit
bärande under lång tid. Hundra år är ett hedrande bemärkelsedatum
för en enskild människa, såväl som en församling. När det är
en levande församling med hopp och en vision för framtiden än mer
så. Edsvikskyrkan önskar Er Guds rika välsignelse och må Herren
Jesus fortsätta leda Er idag och in i framtiden.
46
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r

1 0 0 - å r s - j u b i l é e t
Anton Lindgren, S, Kommunalråd i opposition
Thomas Nyman, KD,
ordförande i kultur- och fritidsnämnden
Kommunen varken kan eller ska göra allt. Inte heller föreningslivet
eller kyrkorna. Men tillsammans kan vi göra massor. Vi behöver
ha en levande dialog. Om något tragiskt skulle hända i
Sollentuna så vet man att kyrkorna håller öppet, tar emot och
stöttar. Det är dock inget vi ska ta för givet. Därför behövs en
nära dialog och ett löpande samarbete hela tiden. Så bygger
vi samhällsgemenskap. Sollentuna Pingstkyrka har varit en del
av, framför allt, min musikaliska skolning. En församling som tog
emot mig med öppen famn år 1993 och fortfarande ligger mig
varmt om hjärtat. Er satsning på barn och unga är helt fantastiskt
och ni är förebild för övriga civilsamhället i vår fina kommun.
Mitt uppdrag i Sollentuna kommun skulle inte vara densamma
om jag inte hade min tro att luta mig emot.
Tro är för många människor en av livets grundbultar. Den
mänskliga kulturen kan inte beskrivas utan trossamfund,
och med er långa historia är pingstförsamlingen en viktig
del av Sollentunas kulturarv. Själv har jag tillbringat mycket
tid på gudstjänster runtom i Sverige och Europa som gossoch
manskorist sedan nio års ålder. Ett trossamfund är mer
än en fråga om religion. Det handlar också om gemenskap,
ett sammanhang som alla behöver. I en orolig värld, som
kan kännas alltmer osäker, farlig och splittrad, blir mellanmänsklig
värme än viktigare. Därför vill jag, utöver mina
varmaste gratulationer, också rikta mitt tack till er, för den
glädje och gemenskap ni erbjuder. Den medeltida hymnen
Ubi caritas inledningsrad slår an hos mig: “Där barmhärtighet
och kärlek bor, där finns också gud.”
Eugene and Helene Betts, New Life Sollentuna
Varma gratulationer från New Life församlingen i Sollentuna, er yngre
systerkyrka i Sollentuna. Det är en milstolpe att ha funnits i 100 år. Ett
vittnesbörd om uthållighet, av att stå fast i uppdraget och av mod. Vi
kan föreställa oss att det har funnit utmaningar under dessa år, men vi
tackar Gud för hans nåd och att ni står stadigt och strävar framåt.
Ni har blivit en institution i vårt område inte minst genom de dagliga visdomsord
som möter oss från er digitala skylt. Tack för att ni varit trogna
i kallelsen, att ni inte tagit tillbaka handen från plogen eller vänt om.
Vi ber att tillsammans med er vara medarbetare i att sprida de Goda
nyheterna.
Henrik Thunes, M, kommunstyrelsens ordförande
Carina Duvell, pastor Rotebrokyrkan
I år fyller ni 100 år som församling i Sollentuna.
Grattis! 100 år av gudstjänstfirande, bön, evangelisation,
lovsång, nattvardsfirande och gemenskap,
men också många år av ekumenik.
Att vara en del av en sann ekumenik handlar
sällan om att tycka och tänka lika. Snarare
handlar det om att öppna dörren för varandra
och berikas av varandras olikheter. Tack för allt
som ni bidragit med till Sollentunas ekumeniska
arbete! Rotebrokyrkan vill önska er Guds rika
välsignelse!
Pingstförsamlingen har utvecklats starkt under åren och står nu inför
en stor utmaning, att bygga en ny kyrka. För att klara det krävs ett stort
ideellt engagemang och uppoffringar både av sin tid och sina ekonomiska
resurser. Personligen har jag en positiv inställning till den kristna
tron och har respekt för en andlig dimension i livet som inte kan mätas.
Jag vet att tron betyder mycket för många och ger en extra styrka i
livet. I mitt barndomshem bad vi alltid aftonbön. Den traditionen fick
vi med oss från farmor och farfar i Norge. Och den traditionen har jag
fört vidare i min familj. Jag tycker det är fint och tryggt att avsluta en
dag med en aftonbön. Som musikintresserad trummis och hårdrockare
var det intressant att på 80-talet fanns det kristna hårdrockband när
andra kristna talade om hårdrock som något ont och djävulskt. Kommer
särskilt ihåg ett USA-band som hette Strypers och deras låt In God
We trust. Det svenska kristna rockbandet Jerusalem fanns också med
på radarn.
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r 47

1 0 0 - å r s - j u b i l é e t
En kyrka som älskar Jesus,
livet och varje människa i
Sollentuna
David Norberg är föreståndare för Sollentuna pingst. ”Trots
att den gamla kyrkan rivs så blir det inget avbrott i våra
aktiviteter under byggtiden” berättar han.
Kyrkans budskap har alltid beskrivits som ett evangelium, det ordet kommer ifrån
grekiskan och betyder ordagrant ”goda nyheter”. Våra goda nyheter är inte bara
riktade till kyrkobesökare eller redan kristna utan till alla människor.
I centrum av vårt budskap finns Jesus.
En person som förbryllat och inspirerat
människor i över tvåtusen år. För vissa
är Jesus en profet och för andra en morallärare.
Men Jesus själv hade mycket
större anspråk. Han sa att han var Messias,
Herre, Guds son, och den som öppnar
vägen till Gud. Genom sin död och
uppståndelse vann Jesus över döden!
Att älska Jesus
Vi vill vara en kyrka som älskar Jesus.
Du måste såklart inte älska Jesus, eller
ens tro på honom för att komma hit,
men du kommer snart att märka att
det är något speciellt med Jesus! Han
förändrar fortfarande människors liv.
Att älska livet
Vi vill vara en kyrka som älskar livet. Jag
vet att det kan låta lite glättigt, ungefär
som att vi skulle låtsas som att allting är
bra hela tiden.
Här finns såklart utrymme för sorg,
smärta och livets förluster. Men livet är
en gåva ifrån Gud och därför en källa till
tacksamhet. Varje människoliv har mening,
är värdefullt och är värt att älska. Vårt
hopp är att Gud en dag göra allting nytt,
döden ska besegras och livet ska segra
– därför älskar vi livet!
Att älska varje människa
Vi vill vara en kyrka som älskar varje
människa i Sollentuna. Som kyrka är
vi kallade att betjäna vår omgivning –
sprida kärlek, hopp, mening och framtidstro.
I både ord och handling vill
vi älska våra medmänniskor. Vi lyckas
inte alltid hela vägen med detta, vi
både snubblar och misslyckas titt som
tätt. Men vårt uppdrag står fast: att
vara ljus. Vi vill älska varje människa i
Sollentuna.
David Norberg,
Pastor och föreståndare
48
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r

Det här härliga teamet håller i trådarna för pingstkyrkans arbete. Du
möter dem i den nya expeditionen på Tellusvägen 1 – intill hörnan vid
rondellen nedanför nuvarande pingstkyrkan. Kom gärna och hälsa på!
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r 49

Isabella, Sara och Greta är tre tjejer som träffas både i och utanför
kyrkan. Kyrkan betonar vikten av gemenskap och har under 100
år varit en bra plats att få nya vänner.
50
s o l l e n t u n a p i n g s t | 1 0 0 å r