Nya Phosphoros #1 2026

NYA PHOSPHOROS
ÖSTGÖTA NATION
#1 2026

REDAKTÖRERNAS HEJ
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Temat för detta nummer: Det som göms i snö kommer upp i tö
Kära Östgötar,
När Emma den här terminen
hoppade på ämbetet redaktör var
det inte första gången Tuva och
Emma träffades. Nej vårat första
möte sträcker sig längre bak i tiden
till en kväll förra terminen när
Emma (i vanlig ordning) jobbade ett
pass på Klubb Ostro och Tuva
tänkte testa hur det är att stå där
bakom baren. Snabbt töade den
stela, obligatoriska möteskonversationen
bort och efter att ha
blandat ett antal redbull vodka ihop
så märkte vi att vi klickade riktigt
bra! En litteraturstudent och en
fysiostudent har mer att prata om
än vad man kanske kan tro. Bland
annat kunde Emma (som är
litteraturstudent) lära Tuva
bakgrundshistorien till namnet
“Nya Phosphoros” som självklart
betyder “Morgonstjärna” eller
“ljusbringaren” och härstammar
från Uppsalas tidskrift från 1810-
1813 med samma namn. På den
tiden skrevs Phosphoros av P.D.A
Atterbom och V.F Palmblad och
tidskriften skrevs som en slags
revolt mot svenska akademien,
även kallat den gamla skolan. De
tyckte att gubbarna på svenska
akademien va såååå tråkiga och
gammeldagsa att de öppet och
ärligt kritiserade dem i tidningen.
Och nu har vi äran att föra
vidare detta kulturella arv med Nya
Phosphoros!
EMMA
TUVA
Tuva har också visat på sina
lärdomar efter några terminer som
fysiostudent och lärde Emma att
hon har dålig blodcirkulation. För
en quickfix av problemet ska man
pumpa med vaderna för att få igång
cirkulationen igen och eftersom
Tuva faktiskt vet vad hon pratar om
så visade sig det att det fungerade
väldigt bra, tips!
Men nu sitter vi är, sent på kvällen
och försöker få klart den här
förbaskade tidningen till er läsare.
Så sitt ner, ta nått att dricka och
njut av läsningen.
PoK <3
Emma och Tuva, era redaktörer
Kuratorsspalter
Landskapskallelse
Insändare
Hot or not
Speed horoskop
Whiplash eller inget alls
Tages tinder-torsdag
Vägen mot vasan
Melting snow
Kalendarium
Medverkarlista
4
7
8
10
11
12
14
16
18
20
21
2 3

KURATORSSPALTER
Kära Östgötar,
Det är ett lustigt koncept att sitta
som kurator. Ett år är en väldigt
kort tid i förhållande till nationens
380-åriga (!!) historia. Man kliver in
i ämbetet och tror att man mest ska
spendera dagarna med att svara på
mejl och gå på möten, men ibland
har verkligheten andra planer.
Temat för detta nummer är ”Det som
göms i snö kommer upp i tö”. För
min del innebar årets töväder att
vårt anrika hus från 1885 bestämde
sig för att visa sin ålder. Det skedde
naturligtvis bara några veckor in på
min ämbetstid; dolda skavanker har
en tendens att visa sitt fula tryne när
man minst anar det.
ologiska ventilationsritningar på
vinden. Men mitt i kaoset föddes
en enorm tacksamhet. Jag vill rikta
ett stort tack till alla ämbetsverkare
som utan tvekan ryckte in med
kantiner och pantsäckar för att
fånga upp vattnet. Ni är ovärderliga!
Nu rullar kuratorslivet vidare och jag
gör mig mentalt beredd på vad nästa
snöhög döljer – kanske en smaskig
elbrand? Men på den ljusa sidan ser
vi nu energin hos alla som vaknat
till liv efter julvilan. Pausen från
fritösen är över och vi går mot en ny
fantastisk termin tillsammans!
Ni är fan bäst,
Axel
Kära Östgötar,
Min första tanke när jag läste
temat ”Det som göms i snö
kommer upp i tö” är ju allt som
händer i vårt stora gula hus
kommer någon dag fram. Men sen
tänkte jag på det här med att vara
nyfiken. I majoriteten av tillfällen
anser jag att det kan vara en
otroligt bra egenskap! Att få vilja
veta, förstå och allmänt lära sig
mer är något som har många
positiva sidor.
Man kanske känner sig lite sänkt
de tillfällen när man ställer frågan
”Vad är det där?” och en
mellanchef eller kurator bevarar
med ett glatt leende och något i
stilen av ”Allt har sin tid” eller
”Sånt som märks”. Det är mycket
möjligt att jag själv har fått detta
svarat till mig när jag ställt alla
mina dylika frågor eller besvarat
någon annans nyfikenhet med
detta svar. Att veta att det finns
något i vårt stora gula hus men
man får svaret att man måste ha
tålamod.
Nu känner ni kanske att jag bara
pratar massor babbel men vad jag
vill komma fram till är att vara den
personen som är nyfiken är något
väldigt fint och otroligt bra
egenskap men dessvärre kan man
inte få reda på allt direkt. Vissa
saker måste man invänta och ha
tålamod med. Men som ordspråket
säger, och veckans tema, ”Allt som
göms i snö kommer upp i tö”.
Adrian Eriksson
Andre kurator å Östgöta Nation
2Q
Det hela började med ett samtal från
en panikslagen kökschef:
- Det regnar från taket!!
- Hahaha, vad menar du?
- Det forsar vatten från taket i
galleriet…
- Åh fan.
Ett ventilationsaggregat på vinden
hade kolat vippen efter en för kall
natt, och när värmen kom, kom även
vattenfallet. Plötsligt bestod min
vardag av försäkringsärenden och
att försöka dechiffrera
1Q
3Q
Kära östgötar!
Ordspråket ”det som göms i snö
kommer upp i tö” kan vid första
anblick verka negativt. Man
tänker på hemligheter och dolda
sanningar som förr eller senare
kommer fram. Men jag skulle
så här i början av terminen vilja
göra en mer positiv tolkning.
Vi är nu fyra veckor in på
terminen och all verksamhet är
i full gång. Fiket kämpar på med
lunchrush och serverar varje dag
en otroligt god dagens. Tages är i
princip varje kväll full av
pubrundor och andra glada
studenter så klubbverket flippar
burgare som aldrig förr. I
Östergyllen är trycket så högt
att vill man få en garanterad
plats och chansen att testa deras
otroliga meny måste man boka
bord två veckor i förväg. Vill
man sedan ta en liten brunch på
lördagen så kan man lita på att
4 5
vårt lördagsfik hittat på något
kreativt att servera er.
Bakom alla dessa verksamheter
finns det så mycket helt otroliga
verkare och mellanchefer som
får det hela att gå runt. Ibland är
det lätt att känna att allt det jobb
man lägger ner inte syns. Men i
och med temat så vill jag
verkligen trycka på att det gör
det. Alla ansträngningar, allt
slit, all tid, alla små handlingar
märks av.
Så är det överlag i livet och inte
bara här på nationen. Förr eller
senare så kommer alla
ansträngningar uppmärksammas
och ge resultat.Fortsätt att
kämpa!
Varma hälsningar
Thilda

Kära östgötar,
Jag skriver detta efter ett storstäd som jag själv fick ta
ledigt ifrån, vilken lyx. Däremot spenderades dagen i
skidspåret. Om två veckor ska jag åka stafettvasan (mot
alla odds feber) och efter tre träningspass så känns det
aningen som att jag inte tränat nog. Så personligen anser
jag att ni ska följa oss, det blir skitkul. Annars har
terminen dragit igång igen, huset fullt och vi har vårens
roligheter såsom majmiddag, vårbal men framförallt
valborg framför oss. Det ska bli jättekul att få spendera
min sista termin som kurator med er och hoppas ni tänker
likadant.
Men innan allt ska jag åka skidor i dalarna och jag hoppas
ni följer oss!
Nu kör vi!
Klubbmästare
4Q
Landskapskallelse
Kära Östgötar!
Härmed kallas ni till vårterminens första
lagtima landskap våren 2026.
Onsdagen 11 mars klockan 17:30
i stora salen.
Därefter följer en traditionsenlig sexa.
Hej bästa Östgötar!
Nu är vi igång på riktigt och det är en fröjd
att se huset fyllas av liv, skratt och peppade
studenter igen. Energin är verkligen tillbaka
på ÖG! Så även på Klubb Ostro som har varit
fullt varje fredag sen terminsstart! Som tur är
smälter snön snart och vi kan se ut över vår
fina gröna gård igen.
När jag sitter och funderar på vilken bar vi ska
ställa ut vid det stora trädet på Valborg, är det
bara att be till högre makter att marken under
det där snötäcket döljer samma stabila
underlag som förra året. För visst vet vi att det
som göms i snö kommer upp i tö.
Att Valborg 2026 dessutom blir med Skvalborg
är något jag har drömt om länge. Att äntligen
få berätta det och framför allt att få förverkliga
det tillsammans med er känns helt magiskt!
Det är mycket arbete kvar men tiden kommer
att gå i rasande fart och i allt planerande gäller
det att stanna upp och njuta också. Något
sådant här gör man faktiskt bara en gång i
livet.
En av mina absoluta favoritlåtar, Seinabo Seys
cover av “Samma saga”, innehåller raden: “Det
som göms i snön kommer upp i tö.” Den bär på
en bitterljuv känsla som passar så fint just nu.
Vi går mot ljusare tider, mot vår och sommar
och mot ett hejdundrande valborgsfirande på
ÖG, samtidigt som innebär att min tid som
klubbmästare sakta men säkert blir kortare.
Men vet ni vad? Det tänker jag inte lägga
någon vemodig ton på ännu. Först ska vi skapa
minnen för livet på dansgolvet, till vardags och
under ännu en oförglömlig Valborg
tillsammans!
Vi ses i vimmlet<3
Kramar,
Er Klubbmästare Liv
Föredragningslistan finnes på
anslagstavlan och på hemsidan.
Axel Gjessing
Förste kurator
6 7

”Det här är en studentnation inte
ett kloster”
Det som göms i snö kommer fram i tö, och det som kommer
fram från mig när snön töar bort är klagomål. Vad är det
värsta med att vara engagerad på ÖG?
Det är en fråga som säkert har många olika svar beroende
på vem man frågar men enligt mig finns det ett solklart rätt
svar.
Det värsta med att vara engagerad på ÖG är att skriva upp
sig på städsexalistan och se att det står ”alkfritt” bredvid
hälften av namnen på listan.
Det här är en studentnation inte ett kloster.
”Vi befinner oss mitt i en epedemi av
jurister”
Vad skickar det för signal till våra kära nya ämbetsverkare
när till och med heltidare spottar i glaset? En ny ämbetsverkare
kommer till nationen i tron om att de äntligen ska få festa
loss men möts istället av en kurator med fucking NYGÅRDA i
glaset.
”Det måste få ett slut”
Gott folk, om människor är nyktra på sexorna vad är det som står
på spel härnäst?
Kommer lördagsfiket byta namn till Moas Kaffecafé?
Kommer valborg att firas med läskgaloppen? Ska 3Q:s
bägare fyllas med vatten efter en gasque?
Vi håller på att erodera innebörden av att vara engagerad i studentlivet
och det måste få ett slut.
Med allt detta sagt vill jag ändå säga att min respekt för
alla som deltar på städsexan, alkholkonsument eller ej,
är tusen gånger större än vad den är för torrbollarna
som väljer att stanna hemma (host Östergyllen host).
Men kom ihåg: för en bättre sexa, varannan O.P.
- En DJUPT bekymrad ämbetsverkare
Text: Anonym
Jag förstår att ”lagen” säger att vi måste erbjuda alkoholfria
alternativ även på sexor men när vi befinner oss mitt i
en epidemi av jurister på vår nation är det då inte skönt att
för en gångs skull inte bry oss om lagtexten?
8 9

HOT OR NOT
SPEED HOROSKOP
STENBOCK VATTUMAN FISK
HOT
Tö
NOT
Snö
Ta en sväng ner i rave
cave och släpp loss lite
för en gångs skull.
Nej du behöver inte
ladda ner hinge en gång
till “ifall att” utbudet
har blivit bättre, det
har det inte.
Vi förstår att det är
tryggt i din relation
men snälla, ta en öl
och dumpa din trötta
partner.
Rave Cave
Honungspomelo
Curling
Dirty Martini
Ögonskugga
Salsiccia
Friluftsaktiviteter
Nyktra sexor
Academic sway
Klubb 7
67
Crudo vin (fortfarande gott men
kan vi vidga våra vyer?)
spela svår (bruh)
Brainrot
VÄDUR OXE TVILLING
Hur gick det med ditt
nyårslöfte att sluta snusa?
Eller juste du är ju inte
beroende så du kan ju sluta
när du vill och varför du
fortsätter är inte för att du är
beroende utan för att du vill ju
snusa.
KRÄFTA LEJON JUNGFRU
Kanske inte behöver ta alla
fighter och konflikter, det är
inte alltid värt det.
Speciellt om det går så långt
att man hamnar bakom lås
och skakar galler med en
annan kräfta vid namn
Chrippa Kräfta.
Sluta göra din
comfort meal!! Gör
nåt annat än
köttfärsås och
spagetti. Testa typ
quinoa eller släng i
lite ostronsås i
grytan.
Vi fattar att du
ÄLSKAR och
HATAR saker och
ting. Tagga ner lite
den här terminen.
Sluta ändra åsikt hela tiden
och stå fast vid det du
säger. Antingen följer du
med till klubben eller så
stannar du hemma. Båda
alternativen är lika valid
men gör det lättare för dina
vänner och byt inte plan 30
gånger på samma dag.
Häng med stenbocken
ner i Rave Cave och släpp
kontrollen lite för en
kväll. Allt behöver inte
vara planerat till punkt
och pricka jesus.
VÅG SKORPION SKYTT
Snälla börja ta lite ställning
till saker och ting. Man kan
inte alltid hålla alla nöjda
och glada och jag lovar att
dina nära och kära faktiskt
vill höra DIN åsikt.
Du kanske ska hålla
ner det till en sexuell
partner åt gången? Och
durationen på den
personen kanske ska
vara i några månader
åtminstone.
Tittade du ens på OSskidskyttet?
Vi förstår
att det är lätt att vara
impulsiv men snälla outa
inte din otrohet inför
hela världen.
10 11

Whiplash eller
Inget alls
Text: Fanny Källsner
Att spendera sin
fredagskväll på ÖGs klubb
är ett beslut många
studenter tar efter en lång
vecka av oavslutade
grupparbeten och
panikgooglade referensystem.
Är man en
rutinerad ÖG-klubbare kan
man snabbt dela upp
människorna där i två olika
fack, de som står kvar på
Ödeshög med ölen i handen
som ett sorts socialt
skyddsnät, och de som
följer basen ner i källaren.
För där, bortom rimliga
samtalsnivåer och
borttappade garderobslappar
finns ÖGs Rave Cave.
Där är pulsen ofta högre än
CSN-räntan och tidsuppfattningen
försvinner snabbare
än studiemotivationen en
regnig dag i november efter
en kuggad omtenta. Det här
är mer än ett rum. Se det
som en religion. En varm,
blinkande, bastuliknande
religion. Antingen dansar
du, eller så är du i vägen för
någon som gör det.
Dock har det uppstått en
märklig epidemi på ÖG den
senaste tiden: fenomenet
The academic sway. Det
är när personer, ofta med
armarna korsade och en
strategiskt placerad drink i
handen - försiktigt vaggar
2 till 3 centimeter åt varje
håll och analyserar musiken
snarare än att uppleva den.
Ett direkt slöseri med
källarens potential, och
kvällens...
Att ravea kräver
commitment. Det är inte en
plats för någon typ av
självmedvetenhet eller
ironisk distans. Nej! det är
en plats för svett, mascara
som ger upp och skor som
ifrågasätter sin existentiella
funktion.
Det är här du testar vad din
nacke egentligen tål. För låt
oss vara ärliga: om du inte
vaknar upp med
whiplash en lördag efter ÖG
har du gjort
något fel.
Rave är i regel inte snygga
eller värdiga, inte heller
överdrivet kompatibla med
din Linkedin-profil. Men det
finns något märkligt
demokratiskt i ett mörkt
källarrum, där kandidater,
mastrar och evighetsdoktorander
förenas i någon typ
av kollektiv rytm.Ingen vet
om du dansar bra. Ingen ser
ändå. Hela veckan tränar vi
på att vara analytiska,
kritiska och akademiska. På
fredagar räcker det med att
bara vara svettig.
Så nästa gång du
tänker att du ska “ta det
lite lugnt” en fredagskväll
på ÖG, gå ner i källaren och
släpp din
värdighet.
Varför läser du ens denna
artikel? ÖGs Rave cave är
inte till för att läsas om,
utan för att upplevas. Och
eventuellt masseras bort
dagen efter.
12 13

Svante och Alex testar
TAGES TINDER-TORSDAG
14:e februari: dagen då hälften av
befolkningen tänder stearinljus och
förbereder en trerättersmiddag,
medan andra hälften sitter hemma
med en flaska whisky och gråter. Vi
har alltför länge tillhört den senare
kategorin. Men i år ska det bli ändring
på det. Och då finns det bara ett givet
val – TAGES TINDER-TORSDAG. För
er som inte vet är det speeddating för
stackars ensamma studenter anordnat
en gång om året på Östgöta nation.
När solen gått ner, möttes vi,
Alexander Röckner och Svante Lingdén,
på ett dunkelt belyst Kalmars över en
öl för att stilla nerverna. Väl där slog
tanken oss att de värsta minuterna av en
dejt är de första tio. Man ger varandra
en stel kram, försöker prata om något,
samtidigt som man hopplöst letar efter
en nation som inte är fullproppad. Ikväll
skulle vi behöva genomlida dessa
minuter hela nio gånger. Våra
förväntningar övergick i skräck och
ångest, vad hade vi gett oss in på!? Öl
efter öl hävde vi i oss för att dämpa
vågen av fasa, men tiden rann snabbt
ut, och snart var vi tvungna att börja
röra oss mot denna sociala avrättning.
Tjugo minuter senare slogs dörrarna upp
till ÖG. Här kommer våra historier att
skiljas åt. Vi var båda lämnade åt våra
enskilda öden.
Direkt i kön hamnar jag, Alex, bakom
en kvinna som jag inser att jag har gjort
(Första och sista testet)
bort mig framför tidigare. På grund av
värdighetsanledningar kan jag inte ge
några ytterligare detaljer om varken
kvinnan eller vad jag gjort, men som en
van Uppsalastudent vet händer inget bra
efter en sen kväll på Palles. Vi blir
tilldelade varsin lapp med var vi ska
vara, och till min lättnad går kvinnan
ner i det som i folkmun kallas för The
Gay Cave. Dejtandet börjar, och det
hinner gå två dejter innan jag har
blandat ihop dem med varandra och
frågar en naturvetare om hon är
veterinär. Jag möter också på några av
den svåra typen “kan inte ställa frågor”.
Om du inte har den sociala förmågan att
hålla en konversation i åtta minuter, GÅ
INTE PÅ SPEEDDATING (eller gör som
jag och ta ett antal öl innan).
De flesta jag träffar som faktiskt kan
hålla en konversation är utbytesstudenter,
vilket bekräftar fördomen om (den
stereotypa) svensken. Och även framför
dessa lyckas jag göra bort mig; ett tips,
om hon säger fyra gånger att hon är från
Nederländerna är hon antagligen INTE
från Nya Zeeland (fastän hon har en
dialekt som låter mycket mer som
nyzeeländska). I slutändan fick jag ett
par nya vänner som jag aldrig mer
kommer träffa, en förkylning, och ännu
en ensam alla hjärtans dag, men jag är
säker på att någon där lyckades lösa en
dejt till årets sorgligaste afton.
Samtidigt, i en professionell
journalistisk anda var jag, Svante,
redan ganska full och minns inte
riktigt hur det såg ut där inne, men
det var garanterat fint: långa rader
av bord, vita dukar, levande ljus —
så lär det ha sett ut.
Vi tilldelades snabbt våra
platsnummer och gick för att köpa en
öl. Sedan drog dejtandet igång inom
kort. På åtta minuter skulle man nu
försöka göra ett gott intryck, verka
intressant, kanske vara lite rolig. Jag
kan inte själv bedöma om jag
lyckades med det, men avsaknaden
av nya nummer i min mobil pekar
mot ett nej. Hursomhelst, nu hade
dejtandet påbörjats för fullt.
Frenetiskt frågade man dejt efter dejt
vad de pluggade, om deras hobbyer
och så vidare, medan man blandade
ihop precis allt och alla.
”Horar jag ut mig
för journalistiken?”
Vid varje ny dejt kände jag mig som
en sådan där leksak med ljud som
upprepar samma sak om och om igen.
För att bli lite filosofisk var det
dessutom fascinerande hur åtta
minuter kan upplevas som ett
oändligt långt straff i den nionde
kretsen av helvetet. Men helvetet,
skall dock sägas, har i alla fall värme
jämfört med några av dessa möten.
Jag kanske överdriver lite och
säkerligen ligger nog stelheten hos
mig, men vissa konversationer jag
hade kan faktiskt likställas med att
titta på älgvandringen. Mot slutet
gick det till och med så långt att jag
Text: Alexander Röckner och Svante Lingdén
frågade en apotekare vad hennes
favoritläkemedel var. Hon svarade
Alvedon, sedan följde en smärtsam
tystnad där man kunde höra en
imaginär klocka ticka och fick tid för
reflektion, reflektion över varför jag
lät min kära redaktör (och vän för
den delen) Emma Svensson tvinga
mig till denna förnedring. Horar jag
ut mig för journalistiken? Har jag,
vilket varit min värsta mardröm
sedan urminnes tider, blivit likvärdig
med en skribent på Hänt? Sådana
tankar rusade genom mitt huvud.
Men kanske hade jag bara gjort mig
skyldig till att hysa ett hopp, ett
hopp om kärleken, värmen, den där
lyckan man har hört talas om ända
sedan barnsben. Jag fann den i alla
fall inte på Östgöta.
Även i år skulle jag inte få ingå i
den där gemenskapen av män som
plikttroget går runt med sina nyköpta
blommor. Aja, det är väl inte så dumt
att kolla Before Sunrise och dricka
japansk gin i år igen. Och kanske får
jag bättre lycka på nästa Tages
Tinder-torsdag. Detta var i alla fall
en lärorik kväll. Och slutligen, för att
citera Ovidius: ”kärleken är ett krig,
lär dig konsten soldat.” Kanske var
detta en av de fruktansvärda
erfarenheter man behöver, för att en
vacker dag hitta kärleken.
Sammantaget var vi inte så socialt
kompetenta som vi trodde och får
helt enkelt träna upp oss, om vi vill
öka chansen till en mindre ensam alla
hjärtans dag nästa år. Så, i lite mer
positiv anda, får vi ändå tacka
Östgöta nation för den självinsikten!
14 15

VÄGEN MOT VASAN
LÄR KÄNNA ÅKARNA
Varje år anmäler sig tusentals
människor för att få delta i det
största och längsta långloppet inom
längdskidåkning. Att för en dag
få känna sig som Gustav Vasa och
känna dansken flåsa en i nacken.
Den 27e februari går stafettvasan
2026 av stapeln och i år står några
av Östgöta nations egna ämbetsmän
och heltidare på startlinjen för att
göra nationen stolt. Det är dags för
dem att ta fram deras inre Gustav
Vasa och skida för nationen!
Har någon av er kört vasaloppet
innan eller har någon
tidigare erfarenhet av längdskidor?
Vi alla var väldigt oerfarna skidåkare, vi
kanske i snitt hade stått på ett par
längdskidor 1-2 gånger i livet innan.
Hur har uppladdningen sett ut?
Stabil uppladdning! För en del började
träningen på riktigt nu i januari, men det
har åkts mycket skidor i Storvreta och vid
Studenternas!
Kommer ni klara Risberg?
Ja förfan!
Blåbärssoppa ja eller nej?
Inget slår blåbärssoppa efter en dag ute i
spåren: självklart ja!
Vad tror ni sluttiden blir?
10h blankt!
ISAK:
Favorit längdskidåkare?
Bjørn Dæhlie
Vad är det bästa med Gustav Vasa?
Att han har slog danskarna
Hemort
Hjärup
Bästa material inköpt?
Mina stavar
Bästa Skidlunchen?
Våfflor
THILDA:
Favorit längdskidåkare?
Ebba Andersson
Vad är det bästa med Gustav Vasa?
Att han flydde från danskarna
Hemort
Höganäs (Viken)
Bästa material inköpt?
Mina snabba glajjor
Bästa skidlunchen?
Spaghetti med köttfärssås
ALICE:
Favorit längdskidåkare?
Frida Karlsson
Vad är det bästa med Gustav Vasa?
Hans snygga tajts! Är det föregångaren till
dagens längdskidsdräkt?!
Hemort
Stockholm
Bästa material inköpt?
Mina supersnabba stavar
Bästa skidlunchen?
Kexchoklad i spåren
ELSA:
Favorit längdskidåkare?
Blä svårt men typ Jonna Sundling
Vad är det bästa med Gustav Vasa?
Vadstena Slott
Hemort
Landskrona
Bästa material inköpt?
Köpte ett par snabba brillor förra veckan!
Bästa skidlunchen?
Schnitzel eller köttfärssås med spagetti
SELMA:
Favorit längdskidåkare?
Frida Karlsson
Vad är det bästa med Gustav Vasa?
Hans hatt
Hemort
Malmö
Bästa material inköpt?
Mina proffsiga längdskidor-byxor
Bästa skidlunchen?
Typ hamburgare
16 17

MELTING SNOW
~ Everything dies, baby, that’s a fact. Maybe everything that dies one
day comes back. ~ Bruce Springsteen, Atlantic City (1982)
We all know that the changes in seasons represent the passing of time, and if you’ve lived in
a place long enough, you notice the patterns. Here in Sweden, we get the winter, everyone is
indoors and dealing with the complete lack of daylight, people slip on the ice, and some might
even enjoy winter sports. Then comes the spring, a warm greeting (and many pollen allergies).
Then the summer, eternal light, freedom and leisure. Then things cool down over the autumn,
beautiful warm hues. Such is also the change over time in human life. Every season, we experience
events that define us, that change us, but also reveal to us more of who we are. Sometimes
this change is simply the revelation of what lies underneath, the snow melting to reveal
what is and isn’t underneath.
When my grandmother died, I was in the room with her. We had all anticipated it for months
now, but when it happened that Sunday morning, my mother was grieving the loss of her
mother, my father was trying to be supportive. I was too, but at the same time, I was trying
to process the fact that I wasn’t crying. Tears are a difficult thing, they don’t come at the time
you expect them to, that’s why actors practice crying. I remember thinking at the time “what is
wrong with me?”, and moreover I didn’t really know what I was feeling.
I’ve since learned that this is completely fine (in fact, I recently learned that Dave Grohl’s reaction
to the death of Kurt Cobain was quite similar) and that grief is different for us all. They say
that the human brain is “anti-fragile”, meaning that when put under stress or adversity it doesn’t
just go back to a base state once the challenge is over, it becomes more adapted to that challenge.
It changes with great bouts of emotional stress and stimulation. People change via their
circumstances.
This change often comes after a period of processing, often one does not feel very different and
initially it is hard to notice these changes. And often the reason for that is that it comes from
the inside. The change is subconscious, it may manifest itself immediately in some ways, but
much of it is subtle. This change is struggle, the struggle within ourselves to reconcile our past
with our present. It is pain and suffering, but there is a reason for it. It’s the signs of an emergence,
the emergence of a part of your inner light, slowly melting the ice that contains it from the
inside.
When I finally felt tears for the passing of my grandmother, it was a private affair, and it wasn’t
just sadness. It was like the ice melting from the inside. Which I was afraid of because I’d
thought, “What if there was nothing underneath?”. But the thing is, the ice wouldn’t ever melt if
something wasn’t inside, something must have been there. And something was.
It was the emergence of an idea, the understanding and the reconciliation of the life I had had
with a woman who had helped raise me since I was born, it wasn’t just grief, it was an understanding
of change, a manifestation of a new part of myself. I have since felt similar over a lot
of events in my life, and that is the challenge of life, growth and change, new challenges, new
events which you can’t control most of the time. Outside circumstances change, but they are
nothing compared to what changes inside.
~ Albert Camus said “in the midst of winter, I found there was, within
me, an invincible summer.” ~
And that is a defining quality of humanity, we change as the seasons do, but this change isn’t
simply without, it is also within, it comes from and is a reflection of our struggles and our triumphs.
It is the engine behind our growth as people. Over life, you will face many challenges
such as these, and will find many summers within yourself, and all that was covered with snow,
will be revealed in the thaw, and all that is revealed will be your own self.
Text: Ankur Roy
18 19

KALENDARIUM
MARS
11: Landskap I
21: Temagasque
APRIL
18: Inspektorsskiftesbal
28: Skvalborg
29: Kvalborg
30: Valborg
v.17-19: Verksamheten stängd
MAJ
1: Majmiddag
12: Landskap II
16: Vårbal
Medverkande
Tuva Röde - redaktör
Emma Svensson - redaktör
Axel Gjessing - kuratorsspalt och ansvarig
utgivare
Adrian Eriksson - kuratorsspalt
Thilda Engstrand - kuratorsspalt
Isak Bolinder - kuratorsspalt
Liv Juhlin - kuratorsspalt
Annelie Dorsell Svensson - illustratör
Anonym insändare - skribent
Fanny Källsner - skribent
Alexander Röckner - skribent
Svante Lingdén - skribent
Ankur Roy - skribent
Elsa Assarsson - stafettåkare
Selma Persson - stafettåkare
Isak Bolinder -stafettåkare
Thilda Engstrand - stafettåkare
Alice Krigström -stafettåkare
20 21

ostgotanation.se