Utvalda ApoPlus-varor 10 april – 13 maj 2012 - Agneta Borgström ...

agnetaborgstrom.se

Utvalda ApoPlus-varor 10 april – 13 maj 2012 - Agneta Borgström ...

till sist Stephan Rössner

”Feta individer

jävlas inte

med samhället

utan kämpar

i en oändlig

uppförsbacke

och behöver

stöd, inte

meningslösa råd

som de ändå inte

orkar följa”

stephan rössner

professor emeritus

i hälsoinriktad

beteendeforskning

bor: I gammal trävilla i Bromma.

på fritiden: Numera mer

tid till kultur, teater, bio, museer,

mycket skönlitteratur, matlagning,

trädgård och familjeliv. Medlem i

VVG (=våga vägra golf!)

Vårplaner: skriver på tre

böcker, diverse föreläsningar,

key note speaker på kongress i

Venezuela.

läser just nu: einhorns

siri, Keplers eldvittnet, Timms die

erfindung der Currywurst.

ser framemot: 70-årsfest i

vår men bara med familjen.

inspireras aV: stockholm

som spännande stad.

34 | | nummer 2 2012

Vi har ett problem: Å ena sidan är fetma en av våra stora folksjukdomar med betydande

hälsokonsekvenser, å andra sidan har allmänna råd till de drabbade att lösa problemet

genom att gå ner i vikt inte fungerat. Man vill men kan inte. omgivningens attityder kan

försvåra snarare än hjälpa. Det visar forskning och det är Stephan Rössners, erfarenhet.

Kränk inte överviktiga!

det är inte lätt att vara

tjock. Diskriminering är

ett välkänt fenomen

när individer med

viktproblem pekas

ut. Det finns omfattande

forskning

i den vetenskapliga

litteraturen om

hur feta trakasseras

och förnedras.

Man har avskedat

feta stewardesser

och poliser, höjt

flygpriset för dem med

övervikt, givit överviktiga

högre försäkringspremier

och sämre lön, placerat feta barn

vid ett särskilt bord i skolan, angivit BMIvärde

på elevkort i skolan och hållit inne

skoldiplom för elever med fetma. Tanken

har naturligtvis varit att dessa hot ska få

individer med viktproblem att tänka om

men verkligheten är dessvärre inte sådan.

Att gå ner i vikt och bibehålla en lägre vikt

för framtiden hör till det svåraste man kan

företa sig. I mitt kliniska arbete ser vi tio

procent bestående viktnedgång som ett gott

resultat.

Registrering av kroppsvikt i olika sammanhang

må vara vetenskapligt välgrundad

men innebär i praktiken för många ett

personligt påhopp. Obligatorisk matlagning

eller sommarläger för feta skolungdomar

pekar ut dem som tvingas ta denna extra

utbildning. Tvångsomhändertagande

av feta barn väcker känslor och skapar

löpsedlar, men det kanske är den enda

möjligheten när föräldrarna tvångsmatar

sina telningar. Att förbjuda godis på dagis

när någon har födelse dag och istället hitta

på andra kalorifria belöningsformer låter

vettigt, men innebär faktiskt att kulturella

värden åsidosätts. Familjetraditoner som

upplevs viktiga förbjuds i hälsans namn. Att

ordineras ett antal frukter om dagen (till

exempel ”five a day” i en USA-kampanj) kan

kännas udda för individer som uppfostrats

med helt andra måltidsvanor. Förbud och

tvång utan djupare insikt i problemen

riskerar att endast kränka människor.

Listan nedan sammanfattar

etiska problem som uppstår när

man i välmening vill förebygga

fetma, enligt en analys i tidskriften

Obesity Review,

Effekterna för hälsan har faktiskt

inte utvärderats i alla program.

Programmet kan innebära

negativa effekter för psykosocialt

välbefinnande.

Den information som följer med programmet

är inte alltid rättvisande.

Programmen leder till ojämlik behandling.

Det sociala och kulturella värdet av att äta på ett

visst sätt kan undermineras.

Individernas rätt till självbestämmande ifrågasättas.

Fetmans roll i ett komplicerat psykosocialt spel underskattas.

Valfrihet för barn, vuxna, företagare eller policymakare

kan begränsas.

Bilder på överviktiga och feta i avskräckande syfte är ett

exempel på förlöjligande, som inte gör livet enklare för dem

som drabbats. Att berätta om fetmans risker kan vara positivt

för dem som kan förhindras utveckla övervikt men är

faktiskt skrämmande för dem som redan har viktproblem

och förgäves har kämpat för att gå ner.

Vi kan inte längre säga att ”tjockisar får skylla sig själva”

det finns ingen som önskar sig fetma. Feta individer jävlas

inte med samhället utan kämpar i en oändlig uppförsbacke

och behöver stöd, inte meningslösa råd som de ändå inte

orkar följa.

Det är få som sett flera feta människor i sitt arbete än jag,

och jag har ännu aldrig träffat på någon, som vill vara fet.

Många skulle vara villiga att offra år av sitt liv, eller en arm

om man bara kunde få makt över vikten. De feta förtjänar

vår respekt, inte vårt hån.

foto: Johan Bergmark

More magazines by this user