t/iL Lp^^L -tiCC fc3 ^Cc

Västerbotten • 

1*80 

P ä 

om konsten attawerka 

norrlandsskogarna 

utan aU bryta för mycket 

mot lagen 

Gunnar Balgård och Sven Gaunitz om Baggböle och baggböleri • Bildsvit från miljon drivningen i Gunnarn 

• Katarina Ågren och Karin Holmberg om bandskedar och band

I detta nummer Fäderneslandet 4.12 1867. 

»Timmeravuerkningstiden» är den stora vattendelaren 

i det västerbottniska inlandets historia. Först 

med »trävarurörelsen» blir från 1850-talet industrialismens 

genombrott på ett påtagligt sätt märkbart, 

rubbas den gamla naturahushållningens slutna, till 

familjeekonomin begränsade ordning och ersätts av 

penningekonomin. Då en naturresurs oförutsett får 

exploateringsvärde, brukar det regelsystem, varmed 

samhället reglerar resurshushållningen, inte vara 

funktionsdugligt. De fria marknadskrafterna kan 

operera fritt, innan samhället hinner mobilisera 

mer eller mindre effektiva motåtgärder. Det är i 

den situationen fenomenet »baggböleri» uppstår, 

det fenomen som detta häftes huvudartiklar av författaren 

Gunnar Balgård och fil lic Sven Gaunitz beskriver 

och analyserar. »Timmeravverkningstiden», 

ett uttryck som ofta återkommer i O P Petterssons 

uppteckningar från Sorsele på 1930-talet, ingrep på 

ett många gånger smärtsamt sätt i byarnas sociala 

struktur och kulturella liv. Men den innebar samtidigt 

äntligen en öppning mot världen. 

Innehåll 

BAGGBÖLERIET — OM KONSTEN ATT 

AVVERKA NORRLANDSSKOGARNA 

UTAN ATT BRYTA FÖR MYCKET 

MOT LAGEN 

Sven Gaunitz 2 

»ÖDEMARKEN, SOM ENSAM BEVITT- 

NAT DÅDEN, ÄR STUM» 15 

Gunnar Balgård 

DE 117 STOCKARNA I DJUPSKOLAVAN 41 


Är tiden ännu inne? 

En rättsfråga som håller på att lösas i de norrländska skogarne. 

»Quouaque nbulere... i» 

En riitlstjenarc (framräcker ett papper): Sc liar... du lilir allt stiarl 

mogen ... stunden nalkas... 

I numret kommer också det länge utlovade materialet 

om västerbottnisk bandvävning, och en beskrivning 

av något så sensationellt som en nyfunnen 

senmedeltida skulptur i Bygdeå av Aron Andersson, 

avdelningsdirektör vid Statens historiska museum. 

MILJONDRIVNINGEN 60 

OM BANDSKEDAR OCH BAND I 

VÄSTERBOTTEN 71 

Katarina Ågren 

KRISTUSHUVUDET FRÄN BYGDEÅ 81 

Aron Andersson 

ETT KVARTS SEKEL MED NORRLAND 

I ORD OCH BILD 83 

Staffan Rosén

I Svenska Turistföreningens nya landskapsserie har 

turen kommit till Västerbotten (förra gången var 

1937). Natur och kultur balanseras på traditionellt 

sätt i årsskriften. Särskilt tydlig träder landskapsbilden 

fram i Pål Nils Nilssons slösande rika färgbilder, 

där flygfotografins möjligheter att ge oss nya kunskaper 

om den topografiska strukturen särskilt utnyttjats. 

För VÄSTERBOTTENS läsare är det lämpligt 

att avrunda studierna av baggböleriet genom att 

läsa Gunnar Balgårds porträtt av skogsbolagets 

inspektor i Lycksele, Carl Svedmark. Erik Bylund 

ger rutinerat suveränt en helhetsbild av länshistorien, 

fint kompletterad av Tore Frängsmyrs närbild 

av hembyn Sjöbotten i Bureå. Tore Abrahamsson 

skriver om människors liv mellan vildmark och 

bygd vid Biellojaur och Siv Kristoffersson skriver 

en dagbok från Hemavan, vars vardagston Sture af 

Ekenstam utmärkt träffar i sina fotografier. Om sin 

slöjdvardag filosoferar Sune Enoksson i Tärna. 

Svenska Turistföreningens årsskrift är en ovärderlig 

institution. Volymerna om Västerbotten bildar 

tillsammans ett ojämförligt rikt uppslagsverk 

om länets natur- och kulturhistoria. Och betraktade 

bredvid varandra lär de oss om synsätts förändringar 

under 40 år, både bildmässigt och textmässigt. 

Om förändrade synsätt handlar det också i den 

nya basutställning om renskötsel, fångstnäringar 

och nybyggarliv som nu växer fram i länsmuseet. 

I båda fallen kan kanske attitydförändringen anges 

som en övergång från åskådande till medlevande. 

Och nu är det bestämt — utställningen skall vara 

klar den 28 september. 

Anders Huggert har utnämnts till ny länsmuseichef 

från 1 mars. Han har sedan 1974 varit anställd 

vid museet som antikvarie med ansvar för den 

arkeologiska verksamheten. Anders Huggert inträder 

därmed från och med detta nummer som ansvarig 

utgivare för VÄSTERBOTTEN. 

1

2 

Baggböleriet 

om konsten alt avverka 

norrlandsskogarna 

ntan att bryta för mycket 

mot lagen

Baggböleriet 

Sven Gaunitz 

Många ord i vårt språk har sitt ursprung i en händelse 

för länge sedan, som satte känslorna i svallning. 

Med tiden böljar de leva sitt eget liv och får nya 

betydelser. Ordet baggböleri är ett sådant. 

Som varje västerbottning vet, har det anknytning 

till herrgården och den gamla sågplatsen vid Baggböle 

såg strax ovanför Umeå landskyrka. Där låg 

centrum för Umeälvens sågverksindustri under större 

delen av 1800-talet. Man kan undra över vad 

som försiggick där, eftersom platsen fått ge namn 

åt några av de värsta avigsidorna på norrländsk sågverkshantering. 

Nu för tiden används ordet baggböleri 

framför allt i två betydelser. Den första är 

olovlig avverkning på kronans skogar. Detta är den 

ursprungliga, men den används sällan i vanligt 

språkbruk. 

Den andra betydelsen är ohederliga metoder för 

att köpa in timmer och fastigheter från bönderna. 

Den används ofta, särskilt på tal om den tid, då 

bolagen köpte in sina stora skogsegendomar. I det 

första fallet gäller det förhållandet mellan bolagen 

och kronan, i det senare förhållandet mellan bolagen 

och bönderna. 

DET KLASSISKA BAGGBÖLERIET 

Juni 1850 — brukspatron Dickson svär sig fri 

Den händelse som först på allvar fäste uppmärksamheten 

på Baggböle inträffade vid tinget i Lycksele 

den 15 juni 1850. Det var denna dag som chefen 

för Baggböle sågverksägare, brukspatron James 

Dickson junior, svor på att han inte vetat om, att 

hans underlydande uppmanat bönderna i tingslaget 

att hugga timmer på kronans skogar. Dessa avverkningar 

var klart olagliga, och vid tidigare rättegångar 

hade det bevisats, att Baggböles inspektor var 

skyldig. Även Dickson och de övriga sågverksägarna 

hade blivit fällda på indicier i målet. På den tiden 

fanns dock en möjlighet för den som dömts på indicier 

att fria sig genom att gå ed på sin oskuld. 

Det var detta som Dickson gjorde. Två dagar senare 

upprepades samma skådespel i Degerfors tingshus, 

där Baggböle sågverksägare dömts för liknande 

brott. 

De två tingen var urtima, dvs extra inkallade. 

De hölls enbart för att ge den utpekade möjlighet 

att gå eden. En sådan ed kallades värjemålsed. Den 

som utpekats som skyldig kunde genom den värja 

sig mot anklagelsen genom att lägga sin hand på bibeln 

och sätta sin själs salighet i pant. På den tiden 

var detta ett högre pris än nu. Edgång användes bl a 

i faderskapsmål, där den som far utpekade kunde 

svära sig fri från skuld och underhållsbidrag. Selma 

Lagerlöf har beskrivit ett sådant mål i sin novell 

Tösen från Stormyrtorpet. Skulle fadern våga gå 

eden? Lagerlöfs hjältinna härdade inte ut att se honom 

göra det utan rusade fram och hindrade honom. 

Förspelet 

Bakom Dicksons ed låg händelser åtta år tillbaka i 

tiden. Vintern 1842-43 hade nämligen en hel 

mängd timmer avverkats på kronoskogarna utmed 

Ume- och Vindelälvarna. Det gick så till, att bönderna 

i älvdalarna åtog sig att leverera timmer till 

Baggböle sågverksägare. En del av detta leveranstimmer 

höggs på böndernas egna marker, men mycket 

— troligen det mesta — högg bönderna på andra 

sidan kronans rågångar. Så långt var allt klart bevisat. 

Baggböle sågverksägare hävdade, att hela målet 

var en fråga mellan huggarna — de som gjort åverkan 

— och kronan. De själva kunde, menade de, inte 

beskyllas för att bönderna inte höll reda på rågångarna. 

Kronans representanter nöjde sig emellertid inte 

med detta. Utan köpare ingen åverkan, tycks de ha 

resonerat. De försökte leda i bevis, att sågverksägarna 

anstiftat de olagliga avverkningarna. Det fanns 

så mycket mer skäl till att syna den sidan av saken 

som denna awerkningssäsong var den första efter 

det att de nya ägarna, firman James Dickson & Co, 

hade övertagit hela verksamheten vid Baggböle och 

drev den i full skala. Sågverket övertogs till ena 

hälften 1838, och till andra hälften 1841. Under 

1841-42 organiserades verksamheten. 1842 tillträdde 

bl a inspektörerna C W Bergström i Brännland och 

Johan Svedmark i Baggböle sina tjänster. Hade dessa 

herrar verkligen inte fått tydliga order om hur 

virket skulle anskaffas och själva fört dem vidare? 

3

Rättegångarna pågick parallellt vid Lycksele och 

Degerfors tingslag. De fördes i flera turer. Kronans 

talan fördes av länsman Bjuhr från Skellefteå och 

riktades mot sågverksägarna samt inspektor Svedmark. 

Vid det första tingssammanträde då målet 

var uppe uppträdde emellertid även en landsfiskal 

Henrik Fougt. Han ville åtala en del av de bönder 

som Bjuhr åberopade som vittnen för stöld av kronotimmer. 

Eftersom Fougt stämt dem, kunde de 

inte avkrävas vittnesmål i den aktuella saken. Vad 

de nu sade om den under vittnesed skulle nämligen 

kunna användas mot dem själva i Fougts mål. 

Denna dubbla taktik, där en av kronans tjänstemän 

lägger krokben för den andre, är förbryllande. 

Därtill kom, att det visade sig svårt att få vittnena 

till tings, och de som inställde sig hade mycket lite 

att berätta. De hade varit betydligt öppenhjärtigare 

mot Bjuhr vid de första förhören. Själva denna deras 

jävsfråga löstes emellertid av sig själv när målet 

drog ut på tiden, eftersom åverkansbrottet — avverkningen 

av kronotimmer — preskriberades efter 

två år. Trots detta fortsatte det att vara svårt att få 

vittnena att inställa sig, och svarandesidan gjorde 

sitt till för att underblåsa deras rädsla. 

Först vid tingsdagar i januari och mars 1846 kunde 

målen fullföljas. Minst ett hundratal vittnen från 

Degerfors och Lycksele vittnade då om att de huggit 

kronotimmer utan tillstånd. Det rörde sig om 

minst 13.100 timmer. Hälften av dessa kom på Degerfors 

socken, där mer än vart femte bondhushåll 

bevisligen deltagit i åverkan. I vittnesmålen utpekades 

även tjänstemännen, och domstolarna fällde 

sågverksägarna att betala sammanlagt 17.525 rdr i 

skadestånd. Efter överklaganden fastställdes domen 

slutgiltigt av högsta domstolen år 1849, med rätt 

för sågverksägarna att värja sig genom edgång. 

Vad gällde striden? 

Många frågor reser sig för oss efterkommande. Vad 

var det som stod på spel för Dickson, när han gick 

eden? Att åverkan skett kunde inte längre bestridas. 

Att han själv varit helt ovetande verkar osannolikt. 

Att han givit direkt order till sina underlydande 

att beordra brott är fortfarande tänkbart, men 

inte på något sätt bevisat. 

Kronans roll är inte heller så enkel. Varför fort- 

4 

satte den målet trots alla svårigheter? Vad fick det 

för betydelse att kronan — efter edgången — trots 

den utförliga bevisningen framstod som förlorare? 

Den hade avstått från att fälla bönderna men misslyckades 

ändå att vinna målet mot huvudmotståndaren. 

Böndernas roll var också komplicerad. Det framgår 

tydligast av hur många personer som var inblandade 

redan under denna Baggböles första stora avverkningssäsong. 

Det framgår också t ex av sockenstämmoprotokollen, 

att befolkningen inte var avog 

mot Baggböle. I Degerfors protokollsbok för år 

1845 står det, att socknemännen ville uttrycka sin 

tacksamhet för de förmåner, som Baggböle sågverksägare 

tillskyndat dem under flera år. Det var 

fyra månader före den fällande domen. 

Bakgrunden till konflikterna: 

Restriktiv skogslagstiftning 

Vid tiden för Dicksons köp av Baggböle gällde fortfarande 

starkt restriktiva lagar för skogsbruket och 

sågverksindustrin, men de höll på att mjukas upp. 

För att förstå parternas ställningstaganden måste vi 

gå ännu längre tillbaka i tiden, då ett äldre system 

härskade orubbat. Före 1800-talet gick den ekonomiska 

utvecklingen mycket långsamt. Ur nationell 

synvinkel var det därför särskilt viktigt att utveckla 

de näringar som redan fanns, i synnerhet jordbruket, 

för att landets fredliga och militära styrka 

skulle växa. Framför allt satsade myndigheterna på 

nyodling för att kunna föda en större befolkning 

och minska behovet av livsmedelsimport. Dessutom 

understöddes de viktigaste exportnäringarna, särskilt 

järnhanteringen. Denna var underkastad 

stränga regleringar, som syftade till att möjliggöra 

största möjliga produktion utan att resurserna — 

järnmalmen och skogen — tog slut. Lagarna syftade 

alltså till uthålligt resursutnyttjande. 

Västerbottens skogs- och jordbruksresurser utnyttjades 

då endast nere vid kusten. Inlandet var 

ur kronans synpunkt ett ingenmansland, som stod 

öppet för nybyggare och sågverksägare. Endast några 

få järnbruk fanns, och deras virkesbehov tillfredsställdes 

i kustsocknarna. I övriga delar av landet var 

odlingen mycket längre kommen, och de rättsliga 

förhållandena var i stort sett reglerade. I övre Norr-

land rådde däremot fortfarande ett osäkert rättstillstånd, 

som kännetecknat kolonisationsepokerna 

överallt i världen. Där fanns större resurser än vad 

befolkningen behövde. 

Kronan kontrollerade nyanläggningarna. Man 

gjorde syn, bestämde verksamhetens omfattning, 

beviljade skattefrihet för vissa år och kontrollerade 

efter anläggningsperiodens slut att planerna följts. 

Detta gällde såväl järnbruk och sågverk som nybyggen. 

Nyodlings- och anläggningsverksamheten tog 

fart under senare delen av 1700-talet. Då var endast 

obetydliga delar av Västerbottens inland kartlagda. 

Resurstilldelningen bestämdes därför med hänsyn 

till nybyggenas inägomarker, dvs åkrar och slåtterängar, 

och sågverkens stockfångst. Från och med 

1789 började man avskilja också böndernas skogsmarker 

från varandra och från kronans marker genom 

den s k avvittringen, som gjordes byavis. Fram 

till den slutliga awittringsförhandlingen för hela 

socknar, som pågick från 1858-60 (Degerfors) till 

1880-talets slut, var emellertid rättsbegreppen något 

flytande. 

För att få anlägga en avsalusåg, måste ägarna presentera 

inte bara en plan för sågen utan också kontrakt 

som visade att de skulle kunna förse den med 

timmer för framtiden. Grundresursen var ibland 

egna skogar. Dessutom presenterades ofta leveranskontrakt 

på virke från byallmänningar i trakten. 

De gällde all avverkning, och priset skulle fastställas 

med hänsyn till gällande pris under respektive avverkningssäsonger. 

I många fall tilldelades sågverksägaren 

dessutom stockfångsträttigheter på kronomarker. 

Avkastningen från skogarna beräknades 

minst sagt försiktigt av myndigheterna. Den årliga 

avverkningen från dåtidens kronoskogar vid Umeoch 

Vindelälvarna beräknades år 1820 till sammanlagt 

ca 4.800 träd. Den var tilldelad sågarna i Norrfors, 

Baggböle, Pengfors, Degerfors och Rödåfors. 

Sågverkets storlek bestämdes med hänsyn till 

den totala stockfångst, som ägarna förfogade över. 

En maximiproduktion fastställdes. Med ledning av 

denna fastställdes också skatten för anläggningen. 

Varje utbyggnad kontrollerades på samma sätt. 

Stockfångsträttigheterna på kronoskogarna var 

knutna till sågverken. De kunde säljas och köpas 

tillsammans med dessa, och i de fall då en såg aldrig 

blev uppförd — t ex Rödåfors — kunde de över- 

föras till en annan. Så länge avvittringen inte var 

genomförd i Västerbotten, var det svårt att erhålla 

tillräckliga virkesmängder från enskilda skogsägare. 

Desto större betydelse fick därför stockfångsträttigheterna. 

De utgjorde inkörsporten till en affärsmässig 

kontroll över alla skogar. 

Liberal näringspolitik under 1800-talet 

Den skogspolitik som nu beskrivits kan karakteriseras 

som konservativ i betydelsen återhållsam och 

resursbevarande. Vid början av 1800-talet började 

emellertid nya ideer bryta fram om hur samhället 

bäst skulle utvecklas. De innebar en satsning på enskild 

verksamhet, avveckling av statlig egendom, 

t ex kronoskogarna, och upphävande av statliga 

regleringar. Syftet med detta var att öka pulsen i 

den ekonomiska verksamheten och snabbare använda 

landets resurser för att utveckla näringslivet. 

Som höjdpunkter i denna liberalisering kom avvecklingen 

av skråtvånget och införandet av frihandel på 

1840- och 1860-talen. 

Bland de åtgärder som vidtogs för att göra skogstillgångarna 

tillgängliga var dels att börja bygga ut 

flottleder i de stora norrlandsälvarna, bl a Umeoch 

Vindelälvarna, dels att påskynda avvittringen. 

På så sätt skulle bönderna och kronan få sin äganderätt 

till skogarna avgränsad, och det skulle bli lättare 

att överföra statsskogar till sågverken. Däremot 

stred principen om stockfångsttilldelning mot 

de nya äganderättsprinciperna. Nya stockfångstskogar 

inrättades därför inte efter 1820. 

En följd av den nya, liberala politiken var, att 

staten medvetet avstod från att kontrollera hur resurserna 

användes. Denna kontroll lämnades i stället 

åt markägarna att utöva. Därigenom gavs äganderätten 

ett nytt och väsentligt mer maktfullkomligt 

innehåll än tidigare. Även de marker som kronan 

själv behöll, förvaltades efter dessa nya principer. 

Dickson & Co — ett företag i tidens anda 

Den konflikt som ledde till James Dicksons edgång 

år 1850 kan lättast beskrivas i motsatsparet uteslutande 

äganderätt och flera parters nyttjanderätt. 

Som en kvarleva av denna nyttjanderätt har vi fort- 

5

farande en begränsad allemansrätt i Sverige. Den 

ger oss alla rätt att vistas i markerna, att plocka bär 

och örter. Tidigare var förhållandena krångligare. 

Då gjorde kronan anspråk på allt virke som inte behövdes 

till husbehov i jordbruket — alltså på de 

växande träden — medan bönderna hade rätt till 

bl a bete. Man kan säga, att skogsområdena var indelade 

i olika höjdskikt — träden till kungen, buskar, 

stubbar och bete till bönderna, bär och ris till 

alla och envar. Det säger sig självt, att denna skillnad 

inte upprätthölls särskilt noga i de stora västerbottensskogarna 

före år 1842. Initiativet till att 

hävda de uteslutande äganderättsanspråken kom 

utifrån, från »Stockholm». Något direkt behov att 

införa dem på grund av lokala förhållanden fanns 

egentligen inte. Därmed var det bäddat för konflikter, 

när de skulle tillämpas. 

Det företag som köpte Baggböle var inte vilket 

litet sågbolag som helst. Dickson & Co var vid denna 

tid ett av de största handels- och rederiföretagen 

i landet, med huvudkontor i Göteborg. Ägarna hade 

startat sin firma under napoleonkrigen och sedan 

skaffat sig stora intressen i värmländsk sågverksindustri. 

Dessa avvecklades emellertid snart, 

och i stället sökte de sig till Norrland och gick målmedvetet 

in för att behärska Ljusnan, Ljungan och 

Umeälven. De köpte Matfors 1831 och Askesta 

1852. Vid de två sydligare älvarna var avvittringen 

i stort sett klar, och virket anskaffades genom fastighetsköp 

och leveranskontrakt. 

Dickson & Co utnyttjade de nya liberala vindar 

som blåste över landet. Genom sin storlek var bolaget 

en makthavare redan när det kom till Baggböle. 

Samtidigt handlade det för att maximalt utnyttja 

situationen till sin egen fördel: det hävdade företagens 

frihet att själva bestämma, men försökte att 

skaffa sig enväldig ställning vid de tre älvarna genom 

att ta kontroll över de bästa sågplatserna nära 

älvmynningarna — det var ännu på vattensågarnas 

tid — och behärska flottlederna. Vid Umeälven gav 

baggböleanläggningen och stockfångsträtterna en 

utmärkt maktposition. För Baggböle sågverksägare 

gällde det endast att avvakta tillfället att kunna utnyttja 

alla de skogar som de direkt eller indirekt 

behärskade. 

6 

Ett gap mellan skogstillgång och tillåten avverkning 

Är 1842 ägde Baggböle rätt att fälla ca 3.000 träd 

eller ca 4.500 timmer på stockfångstskogarna. Sågverket 

var emellertid nyligen utbyggt och kunde 

såga betydligt mer. Detta timmer kunde köpas från 

bönderna. Bönderna fick även vid denna tid rätt att 

avverka timmer på kronoskogarna mot erläggande 

av ungefär samma avgift som sågverken, om de anhöll 

om särskilt tillstånd. Otvivelaktigt ansåg Dicksönerna 

att skogarna Kunde leverera mycket större 

mängder virke, och de arbetade oförtrutet på att få 

tillstånd att bygga ut sågen och avverka mer kronotimmer. 

Sågen i Matfors byggdes vid mitten av 

1850-talet ut till en förbrukning om ca 100.000 

timmer per år. 

Mot de gammaldags skogsskötselprinciperna stod 

alltså den efterfrågan på virke, som landets störste 

trävaruexportör väl kände till. Exportfirman representerade 

framtiden, och kronans kamp för att hävda 

de gamla rättsreglerna måste drivas ur underläge. 

De gällande reglerna var så utformade, att Dickson 

varken fick såga eller avverka mer än en viss volym 

virke. Oavsett om han var beredd att betala skatt 

och stubbören för den ökade produktionen eller ej 

fick han inte överstiga sin tilldelning. Därigenom 

uppstod en olöslig konflikt mellan å ena sidan lagstiftningen 

och å den andra resurstillgång och efterfrågan 

på marknaden. 

Den stora baggbölerättegången 1850 underströk 

detta på alla sätt. För det första gjorde den kronan 

till åtlöje, därför att den inte kunde hävda sina anspråk. 

Så länge Dickson gick fri, fanns det nämligen 

en köpare av timmer vid Umeälven, som kronan inte 

hade resurser att kontrollera. För det andra gjorde 

lagen Dickson inte bara till överawerkare i brott 

mot den föråldrade inskränkningen i awerkningsvolymen, 

utan också till tjuv — eftersom han inte kunde 

betala timret, även om han velat. I välvilligaste 

tolkning framstod han som en hälare, som tog hand 

om det timmer som bönderna stulit. För det tredje 

gjorde kronans försök att driva igenom sina anspråk 

på uteslutande äganderätt bönderna till tjuvar, 

när de högg virke på marker som de tidigare 

mer eller mindre betraktat som allmänna — dvs 

fria till eget och andras bruk.

Rosen i skogen. 

Illustration till skogsfrågan. 

Då hr Almqvist i första kammaren väckte sin motion om tillsättande af en komité för ordnandet af skogshushållningen 

i Norrland, afstyrktes densamma af generaldirektören Ros på den grund, att »skogsstyrelsen kunde 

enklare och med mindre kostnad reda frågan». 

Ganska naturligt; ty får skogsstyrelsen hällas ännu någon tid, så reder sig fif.gan pä det aldra »enklaste» 

sätt i verlden derigenom att ekogarne — upphöra att vara till. 

Fäderneslandet 5.2 1868. 

Som vi sett bröt sig de gamla och de nya rättsbegreppen 

så starkt mot varandra, att kronan inte 

kunde komma någon vart på kort sikt. En tillämpning 

av lagen som gör både bönder och sågverksägare 

till förbrytare utan att de själva anser sig vara 

detta, är inte effektiv. Följden av kronans nederlag 

mot Baggböle blev, att skogslagstiftningen inte kunde 

tillämpas i övre Norrland. Myndigheterna fick 

avvakta, till dess att avvittringen genomfördes och 

kronan kunde bygga upp en egen förvaltning. 

De olagliga avverkningarna av kronotimmer fortsatte 

i hela övre Norrland. I Västerbottens län beslagtogs 

de flesta år under 1850- och 1860-talen 

30.000-50.000 st olagligt avverkade timmer. Detta 

var ungefär två tredjedelar av hela den tillåtna 

stockfångsten på 43.050 träd (ungefär 60.000 timmer). 

Kampen fördes överallt ute i skogarna: virket 

stoppades in under isen för att det inte skulle gå att 

identifiera, beslagsstämplarna höggs bort, timmerbommar 

med beslagsvirke öppnades. De personer 

som öppnade bommarna anförde ibland oegennyttiga 

motiv. Vid Hjuksån i Degerfors år 1856 påstod 

de, att det var nödvändigt för att inte landsvägsbron 

skulle dras med. En omständighet som kastade 

tvivel på detta motiv var dock, att det skulle ha 

hållits auktion på timret följande dag, och den fjärdingsman 

som hamnade i vattnet under ett handgemäng 

den natt när bommen öppnades, ansåg inte 

att bron var hotad. 

7

Vid Umeälven fördes dock striden framför allt 

vid domstolarna. Efter nya mycket stora beslag av 

baggböletimmer vintern 1866-67 följde den andra 

stora baggbölerättegången, som Gunnar Balgård berättar 

utförligt om. Utgångspunkterna var i stort 

sett desamma som vid det första baggbölemålet, 

men kronan stod mycket starkare, och domstolen 

kunde denna gång hävda det nya, liberala äganderättsbegreppet 

om uteslutande äganderätt. 

Den fortsatta kampen mot baggböleriet 

Efter domen i det senare baggbölemålet upphörde 

i stort sett den olagliga avverkningen vid Umeälven. 

Den fortsatte dock ännu något år vid Skellefteälven 

och ännu något längre vid Piteälven. Vad som hände 

där är värt att återberätta. 

Under flera år hade beslag gjorts i Piteälven, men 

virket hade släppts ut ur bommarna eller kunnat 

köpas billigt på exekutiv auktion av sågverksägarna. 

År 1867 sköt bondbefolkningen skarpt och hotade 

det manskap som bevakade en bom med beslagsvirke, 

och kronan såg sig nödsakad att tillkalla 40 

man ur Norrbottens fältjägarkår för att skydda virket. 

Åverkan fortsatte. Läget i Piteälven var mer 

komplicerat än i Umeälven, eftersom det fanns 

ganska många sågverksägare som flottade där. År 

1871 lät jägmästare Degerman helt resolut stoppa 

flottningen från Apmorälven genom att lägga en 

bom vid Moskosel. Därigenom ställdes sågverksägarna 

inför hotet att bli utan virke. Detta var ett 

effektivt påtryckningsmedel, eftersom de redan hade 

förskotterat en stor del av kostnaderna för avverkningen. 

De föll till föga och undertecknade en 

överenskommelse med jägmästaren, som bl a innehöll 

följande punkter: 

1. Att ingen av oss (sågverksägare), personligen 

eller genom biträde, må från kronans marker åverka 

(olovligen avverka) skog eller på något annat 

sätt göra sig till sådan försummelse direkt eller indirekt 

delaktig. 

2. Att ingen av oss må själv eller genom annan, 

förmedelst köp eller annorledes, förvärva från kronans 

marker veterligen åverkade effekter, om de inte 

försäljes i laga ordning, utan vederbörande ämbetsmyndighets 

tillstånd taga någon slags befattning 

i eget eller åverkarens intresse. 

8 

Därmed var både sågverksägarna och bönderna 

bundna. I likhet med andra kungörelser under denna 

tid spreds den i byarna och lästes upp från predikstolarna 

och kom därigenom till allas kännedom. 

Det var just detta, att binda både sågverksägare och 

bönder vid en ny rättspraxis, som länsman Bjuhr 

hade försökt uppnå under det första baggbölemålet. 

Efter dessa fejder syns kronans rätt i stort sett 

ha respekterats. Det klassiska baggböleriets tid var 

förbi. 

Ordet baggböleri 

De första belägg på ordet som vi hittills stött på är 

från rättegångsåret 1867-68, då flera tidningar talade 

om att baggböla och baggbölare (Fäderneslandet, 

Nya Dagligt Allehanda, Söndagsnisse, Aftonbladet). 

Det av Akademiens ordbok anförda tidigaste belägget 

är från Söndagsnisse 1867. Vid denna tid drevs 

en hård kampanj mot Baggböle sågverksägare i riks- • 

pressen för deras awerkningsmetoder och utnyttjande 

av oklara rättsregler. Denna kampanj drevs 

utifrån den lagsyn som var gängse i Sverige i övrigt 

men ännu inte vunnit gehör i övre Norrlands skogsbruk. 

Enligt den var åverkan av kronotimmer stöld, 

och ingenting annat. Detta var att baggböla. 

Min gissning är, att ordet skapades under den 

långa presspolemiken på 1860-talet. I varje fall var 

det då, som det blev riksbekant. 

NYA FORMER AV BAGGBÖLERI 

Skogarna blir bondeägda 

Från och med 1860-talet genomfördes den slutliga 

avgränsningen av bondeskogarna från kronans skogar. 

Rågångar drogs upp ute i markerna och stadfästes 

på avvittringskartorna. Bönderna tilldelades 

vanligen 1.400 tunnland skog per helt mantal och 

dessutom en del oväxtlig mark, s k impediment. På 

detta sätt kom bönderna i besittning av 74 % av 

den produktiva skogsmarken i Degerfors, 50 % i 

Lycksele, 37 % i Stensele och 32 % i Sorsele. I de 

redan tidigare awittrade socknarna dominerade 

bondeskogen helt: 97 % i Umeå och 88 % i Vännäs. 

Från 1870-talet, då även Lyckseleskogarna awitt-

ats i stort sett, stod det klart, att det var bönderna 

som hade nyckeln till den råvara som Baggböle sågverksägare 

behövde. 

Baggböle säkrar sin virkesfångst för framtiden 

Som jag tidigare antytt, innebar awittringen att 

äganderättsförhållandena vid Umeälven anpassades 

till vad som gällde i övriga Sverige. Det blev nu lättare 

för sågverksägarna att veta vad de skulle göra. 

De hade dock inte intresse av att köpa bondehemmanen. 

De nöjde sig med att köpa avverkningsrätten 

till det stående timret på hemmanens skogar. 

Detta gällde i synnerhet Baggböle sågverksägare, 

som konsekvent tycks ha bestämt sig för denna anskaffningsmetod. 

Awerkningsrättskontrakten omfattade 

vanligen all skog över 8 tum, som kunde avverkas 

under en femtioårsperiod. Avverkningsrätten 

betalades med en engångssumma när kontraktet 

ingicks. Säljarna kunde vara en eller flera. Inte 

sällan såldes en hel byskog. Denna kontraktstyp ersatte 

de tidigare leveranskontrakten, som visserligen 

gett sågverksägaren/köparen uteslutande rätt till alla 

leveranser, men lämnat rum för årliga förhandlingar 

med säljarna om priset och leveransens storlek. 

Den nya kontraktsformen var klart fördelaktig 

för sågverksägarna. Den fick en flygande start i Degerfors, 

så snart awittringen avslutats. Under åren 

1858-61 tecknades avverkningsrättskontrakt mellan 

Baggböle och degerforsbönder i 46 byar. Köpesumman 

var 127.000 rdr, och avverkningen låg årligen 

på drygt 30.000 timmer. Detta var minst en 

femtedel av Baggböles totala årsbehov och ungefär 

lika mycket som dess totala lagliga tillgång på kronotimmer 

från hela älvdalen. 

Senare gjordes relativt stora köp i Lycksele i början 

på 1870-talet, då awittringen nått dit. På 1880talet 

inträdde en ny situation, eftersom lagstiftarna 

fått ögonen på avverkningsrätterna och sökte avveckla 

dem. Motivet var att varken avverkningsrättsägaren 

eller markägaren kände något ansvar för att 

säkra skogens återväxt. Därigenom försummades 

skogsvården totalt. Ett förbud mot femtioåriga avverkningsrättskontrakt 

infördes därför 1889. Inför 

detta hot ökade Baggböles inköp på 1880-talet. De 

nådde då också i viss mån Stensele och Sorsele. 

Anledningen till att Baggböle så klart föredrog 

denna kontraktsform framför att köpa hela hemmanen 

är inte utredd. Allmänt sett innebar den 

dock vissa fördelar. Sågverksägarna slapp ifrån ansvaret 

både för skogsvården och för att hålla jordbruket 

i stånd. Dessutom kunde de räkna med att 

markägarna bodde kvar på sina hemman och därmed 

fanns tillgängliga som arbetskraft i avverkningarna. 

Nackdelarna var främst, att Baggböle inte 

byggde upp en råvaruresurs för all framtid. Femtio 

år kan verka vara en tillräckligt lång tid att överblicka 

för vilket affärsföretag som helst, men faktum 

kvarstår, att flera andra norrländska sågverksägare 

såg längre och tidigt satsade på hemmansköp. Frågan 

om Dickson & Co medvetet förde denna begränsade 

inköpspolitik eller ej, vore värd en grundlig 

undersökning. 

Stockfångstskogarna avvecklas 

Fortfarande fanns den årliga stockfångsten från 

kronoskogarna kvar. Den hade mer än fyrdubblats 

år 1852 (till 20.040 träd). I sina försök att hävda 

uteslutande äganderätt sökte kronan avveckla dessa 

rättigheter. År 1860 avsattes 8.000 hektar skogsmark 

(och 5.000 ha impediment) för leverans av 

4.875 träd per år. Även detta sätt att ordna upp saken 

var otillfredsställande. Man beslöt därför på 

1880-talet att helt aweckla stockfångsträttigheterna 

på kronoskogar mot att innehavarna fick avverka 

alla timmerträd på vissa områden under en tioårsperiod. 

För Baggböles del awerkades 623.000 

timmer på sådana områden åren 1889-95. Under de 

tre år då dessa avverkningar bedrevs mest intensivt, 

1890-92, upphörde Baggböles övriga awerkningar i 

Degerfors nästan helt. 

Det nya baggböleriet 

Det bestående intrycket av det baggböleri som riktades 

mot kronan var att sågverksägarna satte sig 

över gällande lagar och använde hårda metoder för 

att driva igenom sina intressen. När intresset nu direkt 

vändes mot bondeskogarna, överfördes också 

begreppet baggböleri på förhållandet till bönderna. 

Otvivelaktigt hade Baggböle ett starkt övertag över 

varje enskild bonde. Bara baggböletjänstemannen 

kände till timmerpriserna på världsmarknaden, bara 

han hade tillgång till kontanter, bara han kunde läg- 

9

ga ut skogsarbete till de personer han ville. Bonden 

var å sin sida i behov av att få åtminstone några 

kontantinkomster varje år, och han var inte sällan 

skuldsatt till sågverksägarna eller något av handelsbolagen 

i Lycksele, Degerfors eller Umeå. 

Vad som under vintrarna i början på 1840-talet 

hade framstått som en chans till förbättrade inkomster 

för många bönder hade på 1860- och 

1870-talen utvecklats till ett beroendeförhållande, 

där bönderna var i underläge. Detta är bakgrunden 

till det myckna talet om Baggböles — och andra 

bolags — lurendrejeri mot bönderna. 

Vi kan också urskilja två olika tillvägagångssätt. 

Det första var helt enkelt att föra bonden bakom 

ljuset, med eller utan hjälp av en sup. Detta kunde 

gälla både arbetskontrakt och hemmansköp. Bonden 

trodde att kontanterna var mer värda än de 

verkligen var. Sådana händelser har förekommit, 

men hur ofta är svårt att fastställa. 

Det andra var att utnyttja bondens nödsituation 

för att tvinga honom att sälja. Detta förekom också. 

Särskilt under nödåren på 1860-talet och tiden 

närmast därefter drevs ganska många hemmansägare 

i konkurs, och hemmanen köptes av fordringsägarna 

— ofta någon handlande på orten, mindre 

ofta Baggböle. Hur de nya ägarna förfor med dessa 

hemman varierade. I Degerfors, som blivit särskilt 

undersökt, såldes ganska många tillbaka till bönder. 

Detta tyder på, att fordringsägarna — just vid denna 

tidpunkt — mera tänkte på att skydda sina tillgångar 

än att bygga upp SKogsegendomar. 

Utan att kunna anföra bevis, vill jag återge ett 

exempel från Degerfors, där bolagstjänstemannen 

genom försumlighet skall ha bidragit till hemmansägarens 

obestånd. Det var en bondson, som övertagit 

hemmanet efter sin far och då åtagit sig en stor 

timmeravverkning. Timret var nedkört på flottleden, 

och islossningen närmade sig. Bonden budade 

bolagstjänstemannen att komma genast, men denne 

dröjde, och innan han kom fram, hade timret 

farit iväg. Timret blev alltså aldrig intummat, och 

bolaget stämde bonden för att han inte uppfyllt 

sitt kontrakt. Resultatet blev att bonden måste sälja 

hemmanet för att kunna betala skadestånd för 

den uteblivna leveransen. Mina sagesmän menar att 

bolagstummaren dröjde avsiktligt. Dessutom påpekar 

de, att bolaget drev sin sak helt utan misskund 

10 

med den — enligt dem — oskyldigt drabbade. 

Denna typ av baggböleri har lämnat efter sig stor 

bitterhet i bondbygderna. Det fallet att ett bolag 

utnyttjat sin egen ställning till det yttersta är inte 

ovanligt. Särskilt gäller detta i rättssaker, där bolagen 

haft ett mycket stort övertag. 

Den största bitterheten tycks emellertid gälla 

att bönderna över huvud taget gjorde sig av med 

släktgårdarna. I efterhand är det uppenbart, att det 

skulle ha varit en bättre affär att behålla dem. Vi 

måste emellertid se till de förhållanden som rådde, 

när försäljningarna skedde. Det är troligt, att många 

bönder starkt värdesatte chansen till det skogsarbete, 

som de trodde sig kunna få om de sålde hemmanet 

och fortsatte att arrendera det. Alternativet 

kunde på kort sikt vara, att de blev utan skogsarbete 

i hemtrakten. Bolagen var inte främmande för 

att gynna sina egna och missgynna andra på det sättet, 

och bonden vågade kanske inte ta risken att stå 

emot dem. 

Är detta exempel på hårda affärsmetoder? Möjligen, 

men liknande grepp är vanliga även nu. Såvitt 

jag kan bedöma, höll de sig inom lagens råmärken. 

Dock var bolagen beredda att utnyttja lagen till det 

yttersta om stora värden stod på spel. Den gynnade 

bolagen i deras arbete på att bygga upp stora skogsegendomar. 

De stora bolagsskogarna byggs upp 

Endast under 1850-talet var Baggböle sågverksägare 

ensamma vid Umeälven. Från 1858-59 böljade 

några umeköpmän driva en ångsåg vid Sandvik (i 

Holmsund) och köpte en del hemman för denna. 

Verksamheten vid Sandvik var jämförelsevis liten 

fram till 1876, då den utvidgades ganska starkt. 

Sandvik baserade sin virkesfångst delvis på hemmansköp, 

delvis på leveranstimmer. Fram till 1890 

förvärvade bolaget hemman om drygt 50.000 hektar 

och avverkningsrätter om ca 100.000 hektar. Av 

dessa låg 45.000 respektive 80.000 inom själva 

kärnområdet — Lycksele och Degerfors. 

Som nämnts köpte Baggböle sågverksägare endast 

få hemman. I Degerfors rörde det sig om ett 

tiotal, och några av dessa såldes vidare. De stora 

hemmansköpen till Baggböle gjordes först sedan 

Baggböle sågverk lagts ned, sågningen flyttats till

»Aktiebolag och hemman i 

norrlandsgiggen», Norrlandsfrågan 

så som Gustaf Anckarcrona 

såg den i en teckning i 

Strix från 1899. 

"Aktiebolag och hemman i norrlandsgiggen.' 

! ii intml¡-Ji tfckninj i[ Gustaf Ankarcrona. 

11

Holmsund och Dickson & Co sålt bolaget till G P 

Braathen i Sundsvall. Det skedde år 1896, och bolaget 

framträdde därefter under firman Holmsunds 

AB. Till följd av att företaget så länge byggt sin 

virkesfångst på avverkningsrätter, som redan utnyttjats 

tämligen hårt, och stockfångsträttigheter, 

som just avvecklats, var Holmsunds AB:s virkesförsörjning 

illa tillgodosedd. Holmsund startade därför 

en intensiv period av hemmansköp, som på tio 

år tillförde det ca 100.000 ha skogsmark och impediment. 

Från denna tid berättas en hel del historier 

om skrupellös framfart. Vi kan alltså konstatera, 

att baggbölemetoder i fråga om hemmansköp framför 

allt inträffade efter det att Baggböle sågverksägare 

lämnat arenan för gott. 

Under 1890-talet fick bolagens hemmansköp i 

Norrland mycket stor omfattning, och det ansågs 

nödvändigt att ingripa med lagstiftning mot dem. 

De förbjöds år 1906 i övre och mellersta Norrland. 

Detta blev ytterst betydelsefullt. Från denna tid 

var bolagen hänvisade till de skogar som de redan 

lyckats förvärva under den korta liberala inköpsperioden 

och till inköp av timmer från kvarvarande 

bonde- och kronoskogar. För de redan etablerade 

företagen var detta en fördel, men för tänkbara 

nya konkurrenter var bolagsförbudslagen ett effektivt 

hinder. 

Det var mycket stora delar av bondeskogarna 

som överfördes i bolagshand efter avvittringen vid 

Umeälven. I det centrala skogsområdet, Lycksele 

och Degerfors, var det nästan halva skogsarealen. 

Om hänsyn också tas till avverkningsrätterna, 

kan vi våga antagandet, att betydligt mer än halva 

den avvittrade bondeskogsarealen vid Umeälven 

övertogs av skogsbolagen för totalawerkning av 

sågtimret i egen regi. Vid andra älvar, t ex Ångermanälven, 

där konkurrensen mellan skogsbolagen 

var större och sågverksindustrin utvecklades tidigare, 

fick hemmansköpen ännu större omfattning — 

upp emot 2/3 i Åsele och Dorotea. 

Vi kan alltså konstatera, att genomförandet av 

avvittringen och tillämpningen av den absoluta 

egendomsrätten blev effektiva instrument för 

sågverksägarna att bygga upp sina råvaruresurser 

med inför framtiden. 

12 

Andel i procent av 

bondeskogsarealen 

1860, som köpts upp 

av skogsbolagen 

Bondeskogens andel 

i procent av totala 

skogsarealen år 1938 

Umeå 25 73 

Vännäs 9 80 

Degerfors 47 39 

Lycksele 45 28 

Stensele 15 31 

Sorsele 16 27 

Åsele 61 26 

Dorotea 67 22 

Vilhelmina 34 41 

Kronan söker öka konkurrensen 

Sandvik och Baggböle var i praktiken ensamma om 

Umeälven fram till 1889. De byggde ut flottlederna 

gemensamt. Sandvik deltog med 1/3 av kostnaderna, 

vilket ungefär svarar mot dess andel av produktionen. 

Kronan var emellertid missnöjd med att endast 

ha två köpare för sitt virke. Den erbjöd därför 

några sågverksägare från sundsvallsområdet stora 

avverkningar på tioårskontrakt i Lycksele. Detta 

blev grunden till Obbola ångsåg. Ur kronans synpunkt 

slutade detta äventyr med ett bakslag — när 

tolv år gått och de ursprungliga kronostämplingarna 

förbrukats, avvecklades företaget, och sågen såldes 

till Holmsund. 

Efter det att flottleden i Umeälven öppnats för 

alla år 1889 uppstod en viss konkurrens. Ett nytt 

försök att locka till nyanläggning gjordes under 

1900-talets första år, då kronan garanterade tioårsleveranser 

av massaved till ett tilltänkt träsliperi. 

Det blev Umeå träsliperi, anlagt av Scharinska firman, 

som anlades 1909-10. Sekelskiftet representerade 

dock en topp i avverkningarna som inte överskreds 

förrän omkring 1920. 

Efter denna tid har konkurrenssituationen förändrats 

flera gånger. I stort sett har dock de två 

stora — Sandvik övertogs 1914 av Mo och Domsjö — 

behållit sin position. Kronan gjorde ett försök att

Ett nytt slags a n m a n i n g s b r e f 

eller 

Huru justitiekansleren ruskar upp landshöfdinge-embetet i Umeå, så att det måtte 

taga i tu med de beryktade "Baggbölingarne 1 ". 


få fotfäste i slutet på 1930-talet, när Mo och Domsjö 

ville lägga ned Sandviks sågverk. Domänverket 

avsåg att själv driva sågen, men tvingades efter protester 

från stora delar av näringslivet att acceptera 

ett avtal om legosågning med Holmsund, som övertog 

den. Detta avtal upphörde 1962, då Sandvik 

lades ned. 

Stabiliteten på virkesmarknaden hotas på nytt 

Under efterkrigstiden har ett nytt element kommit 

till genom att bondeskogsägarna organiserat sig fastare 

och köpt in egna förädlingsindustrier. Därige- 

nom har den påtvungna marknadsuppdelningen 

från 1906, bolagsförbudslagens år, ändrats. Då bestod 

virkesmarknaden av tre delar, som var ungefär 

lika stora, och som alla stod till sågverksbolagens 

förfogande. Den första var bolagsskogarna, som varje 

bolag helt kunde bestämma över. Den andra var 

kronoskogarna, som visserligen var underkastade 

vissa speciella skötselregler men i stort sett också 

utgjorde en hemmamarknad för sågverksbolagen. 

Den tredje var bondeskogarna, som också utgjorde 

en pålitlig hemmamarknad. När nu bondeskogsrörelsen 

skaffade egna industrier uppstod hotet att 

en tredjedel av virkesmarknaden skulle falla bort. 

13

De senast anförda exemplen på hur nya kombinationer 

skapats på virkesmarknaden är tillräckliga 

för att visa, att den maktposition som Baggböle sågverksägare 

eftersträvade och deras efterföljare i 

stort sett lyckats behålla, är mycket känslig och 

ständigt måste erövras på nytt. Det är en kamp om 

hur råvaruresurserna i skogen skall utnyttjas. 

Såvitt jag vet, brukar ordet baggböleri inte syfta 

på strävan efter makt över råvaruresurserna. Det är 

inte heller min avsikt att försöka ge det denna innebörd. 

Däremot vill jag understryka, att Baggböle 

sågverksägare — och med dem James Dickson junior 

och hans kompanjoner i Dickson & Co — på 

allt sätt försökte skaffa sig denna makt över centrala 

delar av de då outnyttjade norrländska skogarna 

för att utnyttja dem effektivt. I försöken att hävda 

denna ekonomiska maktposition tillgrep de en rad 

metoder, som av samtiden och eftervärlden kommit 

att betecknas som baggböleri. 

Fortfarande framstår det som en gåta, varför 

Dickson & Co inte utvecklade den maktposition 

som de skaffade sig under sågverksindustrins första 

decennier. De hade redan vid mitten av 1800-talet 

en starkare ställning än något annat svenskt skogs- 

14 

• Uppsatsen har skrivits i anslutning till arbetet på en 

historik över Degerfors socken/Vindelns kommun, som 

beräknas komma ut i slutet av 1980. 

Det viktigaste källmaterialet är Nya Dagligt Allehanda 

för den 9, 11, 13, 14, 15, 16 och 17 januari 1868, 

där en stor del av rättegångsprotokollen från åverkansmålet 

1842-43 finns återgivna. Vidare Degerfors och 

Lycksele tingsrätters protokoll samt Degerfors sockenstämmoprotokoll, 

alla i Landsarkivet i Härnösand. 

Muntlig tradition har antecknats under Vuxenskolans 

hembygdsstudiecirklar i Vindelns kommun. 

Skogslagstiftning, skogspolitik och skogsvård behandlas 

bl a i Skogsbruk och skogsindustrier i Norra 

Sverige (Norrländskt handbibliotek X), Uppsala 1925. 

Se särskilt uppsatserna av Mauritz Carlgren! Vidare i 

Sveriges skogar under 100 är, del I-II, Stockholm 1959, 

utgiven till domänstyrelsens hundraårsjubileum, samt 

Tirén, Lars, Skogshistoriska studier i trakten av Degerfors 

i Västerbotten (i Meddelanden från statens skogsförsöksanstalt 

30:2). 

Baggböleriet behandlas bl a av Carlgren, W, under 

bolag före SCA, som bildades först 1929. Deras belackare 

har hänvisat till att firman snabbt drog sig 

tillbaka från Värmland, när de funnit konkurrensen 

hårdna. De skulle ha nöjt sig med att skörda de 

första stora exploateringsvinsterna och sedan rymt 

fältet. De antas ha haft samma avsikt i Norrland. 

Det faktum att handelsrörelsen spelade så stor roll 

för de dicksonska företagen kan tala för att de inte 

ville binda alltför mycket kapital på lång sikt. De 

tidiga åtgärderna i Norrland pekar dock på en klar 

och långsiktig planering, som gick ut på att skörda 

vinster som endast kunde väntas utfalla långt fram 

i tiden. 

Möjligen blev svårigheterna i samband med tvister 

och presskampanjer övermäktiga. Vi får komma 

ihåg, att även denna affärsrörelse drevs av några få 

personer. Den hade inte den institutionaliserade 

form, som dagens storföretag har. I varje fall avvecklades 

hela det dicksonska intresset i sågverksindustrin 

under 1880- och 1890-talen, då exploateringstiden 

var förbi och företagarna alltmer inriktade 

sig på nya arbetsmetoder. Baggböle har därigenom 

även blivit förknippat med själva pionjärtidens 

skogsexploatering. Detta ger ännu en underton åt 

ordet baggböleri. 

rubriken Dickson i Svenskt biografiskt lexikon och 

Ternstedt, B, Baggböle sågverksindustri och »Baggböleriet» 

(i VÄSTERBOTTEN 1944). Liknande förhållanden 

i Norrbotten behandlas i Holmgren, A, Norrlandsminnen, 

Stockholm 1950. 

Synpunkter på sågverksindustrins betydelse för 

Umeälvsområdet ges av Tirén (se ovan!) samt i bl a följande 

uppsatser: Fagerberg, B, The transfer of peasant 

forest to sawmill companies in Northern Sweden (i 

Scandinavian Economic History Review 1973),Gaunitz, 

S, Sågverksindustrins roll för norrländsk tillväxt 

under 1800-talet (i Samhällsforskning kring historiska 

problem. Umeå 1977) och dito, Local history as a 

means of understanding economic history (i Economy 

and History 1979), Layton, I, Hamnar och sjöfart i övre 

Norrland (i SCA 50 år, Sundsvall 1979), Umeå sockens 

historia (red Fahlgren, K), Umeå 1970, s 247 ff. 

En översikt av sågningsteknik och sågverk i Västerbottens 

län före 1900 lämnas i VÄSTERBOTTEN 1976. 

För en överblick av industrialiseringsskedet i Sverige 

hänvisas till Montgomery, A, Industrialismens genombrott 

i Sverige, Surte 1969 eller tidigare.

"Odemarken, som ensam bevittnat dåden, är stum" 


»Skogsåverkningarne äro i verkligheten icke allenast 

de största stölder, som i riket ega rum, utan äfven 

de förderfligaste. Alla de stölder, som tillsammans 

inom hela riket föröfvas äro sannolikt af långt 

mindre penningevärde, än det som de i Norrlands 

skogar åverkade timmerträden i verkligheten eger.» 

Skogsinspektor Albert Magnus Österdahl i 

reservation till Skogsutredningen 1871. 

1860-talets präktigaste skandal 

På sensommaren det av missväxt ödesmärkta året i 

Norrland 1867, detonerar en präktig skandal i den 

svenska nationen. 

Den utlösande händelsen kan synas obetydlig, 

men den hade de vidaste konsekvenser. 

Det lilla lokala Umebladet var först om nyheten. 

Den 26 juli publicerar tidningen, under rubriceringen 

»ett nytt bidrag till skogsafwerkningens historia», 

delar av den rapport som överjägaren Gustaf Erik 

Lind några veckor tidigare inlämnat till länsstyrelsen. 

Lind hade under vintern och våren haft i uppdrag 

att bevaka Kronans timmer inom 7 :e reviret, 

Lycksele norra. Han tvangs rapportera om ett fullständigt 

misslyckande, överallt flöt timret bort. En 

bom med 117 stockar vid Lycksele hade brutits. 

Lind tillät sig också, utan namns nämnande, göra 

några i tjänstesammanhanget tillspetsade formuleringar 

om den huvudman som otvivelaktigt låg 

bakom timmermassans försvinnande. 

Efter Umebladet citerades Linds rapport i en 

stor del av den svenska pressen. 

Upprördheten var synnerligen enhällig. Det var 

som om redaktionerna bara väntat på detta tillfälle 

15

att få släppa loss en genom åren samlad aggression 

mot sågbolaget i Ume älvdal. Otvivelaktigt hade bolaget 

också länge utmanat rättskänslan och opinionen. 

Även om det ingalunda var ensamt om att tilllämpa 

vissa mindre nogräknade och välbelysta metoder 

i sågtimmerhanteringen, så hade det genom 

sin storlek och dominerande position i branschen 

en särställning. 

Det utpekade företaget var grosshandelsfirman 

James Dickson & Co i Göteborg, som genom underbolag 

bedrev timmerförsågning i stor skala efter i 

första hand Ljusnans, Ljungans och Umeälvens vattendrag. 

Nu var räfstens stund inne, och tidningarna överbjöd 

varandra i lusten att söka drastiskt språk. 

Konservativa och folkligt rabulistiska blad samverkade. 

»När man läser sådana saker ... känner man 

sig verkligen frestad att betvivla, att vi lefva i ett 

lagbundet samhälle», skrev Nya Dagligt Allehanda, 

som tillhörde den förra kategorin, apropå Linds 

rapport. Och Fäderneslandet, som räknades till den 

senare, höjde ytterligare tonen: »Skamlösheten synes 

här verkligen redan ha öfverskridit alla gränsor, 

att det nu blott torde återstå för herrar Dickson 

att, i förlitande på de tillroffade millionerna, förklara 

kronan Sverige öppet krig.» Det ansedda Aftonbladet, 

som vid denna tid hade en stark ställning 

— också i Oscar Dicksons ögon — som en oväldig 

och stabil framstegsvänlig tidning, intog en fast 

och orubblig hållning emot de aktualiserade missförhållandena. 

»Frågan är», menade Aftonbladet, 

»hvem har haft nytta av brottet», och »hvem har 

betalt skogsåverkarne?» 

I ett flertal tidningar från landsorten varierades 

uttrycken för avsky, häpnad och bestörtning. 

Helt ensam stod Göteborgs Handelstidning i den 

förvisso otacksamma och lätt genomskådade uppgiften 

att försöka föra sågbolagets talan. 

Under den kommande hösten och vintern fortsatte 

i första hand Nya Dagligt Allehanda och Fäderneslandet 

med att hålla den svenska allmänheten 

informerad om alla tänkbara hithörande omständigheter. 

Till den stora rättegången i Lycksele tingshus i 

september mellan Kronans och Dicksons intressen, 

sände både Aftonbladet och Allehanda egna reportrar, 

vilka med synnerlig noggrannhet vidarebeford- 

16 

rade varje tonfall och synpunkt som förekom i rätten. 

Man kan lugnt påstå, att Baggböle Sågverksegare 

under åren 1867 och 1868 stod mitt i det nationella 

rampljuset, så bjärt belysta som det över huvud 

taget var möjligt för tidens massmedier att åstadkomma. 

Detta var det sena 1860-talets stora och präktiga 

skandal i Sverige. 

Som sådan tjänade den också som brukbar ammunition 

i vissa läger, där man till varje pris ville 

söka sak med en nyuppkommen överklass i landet, 

den nya penningaristokratin. Finansfamiljen Dickson 

från Göteborg var ett ledande exempel, Aftonbladets 

förre ägare Lars Johan Hierta ett annat. 

Dessa män var genuina kapitalister vid en tidpunkt, 

när ordnade förhållanden kring samhällets kapitalbehov 

och kapitalbildning ännu inte hade skapats. 

Deras enskilda förmögenhet stack i ögonen. Samtidigt 

var deras framgångar en spegling av den inledda, 

stora förvandlingen av Sverige i riktning mot en 

allmän industrialisering. De gamla samhällsklasserna 

höll på att brytas upp, den gamla ståndsriksdagen 

hade just efter segt motstånd ersatts med en 

modernare konstitutionell form om två kamrar år 

1866. 

Ett nytt, tekniskt Sverige var i vardande. Den expanderande 

sågverksindustrin var i realiteten den 

tunga hävstången, som lyfte riket. I ingen bransch 

fanns så mycket pengar att tjäna, för den som hade 

pengar att investera. 

Denna antydda bakgrundsbild hör till förutsättningarna. 

I det avlägsna Norrland stod sågtimmerträden på 

rot och växte. Deras värde var i det längsta obekant. 

När värdet uppenbarades, skedde det i hög grad på 

de sågägande kapitalisternas villkor. Statsmaktens 

räckvidd och beredskap var mycket länge helt otillräcklig, 

myndigheterna och rättsapparaten förde en 

ojämn kamp. Deras intresse var också kluvet. De 

hade fördel av utvecklingen i stort, men stod maktlösa 

i sin önskan att reglera formerna. 

Det är inte utan att man vid betraktandet av sågverksindustrins 

första decennier i Norrland vid 

1800-talets mitt får vissa associationer till Amerikas 

Vilda västern. Här fanns inom Sveriges gränser ett 

okänt, väglöst land, vari en rikedom upptäckts, skogens 

guld. Det kunde inte exploateras enskilt, men

"Baggbölingarnes" tingsfärd. 

Till tings, till tings! budkaflen går 

liland olla mina drängar. 

Blott om I neken fräckt, jag rår 

Ocli Rättvisan lång näsa får, 

Tack vare mina pengar! 

Till tings, till tings! Usch, hvad det 

H v ad skogens luft mig lockar! 

Jag ibland furor riktigt mår, 

Helst när, likt Thor, jag åka ffir 

Med spann af tvenne »bockar». 

väl av dem som hade medlen att bygga upp och organisera 

utvinningen. Villiga händer kunde köpas 

att biträda i arbetet. Norrlands inland var i realiteten 

laglöst land. Juridikens formler nådde inte 

fram, och de var för övrigt ännu ofullständigt skrivna. 

Om. detta tillstånd hade naturligtvis klarsynta bedömare 

i samtiden haft sin kännedom. Rapporter 

om metoderna i det norra skogslandet hade heller 

inte saknats genom åren. 

Det var på det samlade intrycket av sådana rapporter 

som den svenska pressen reagerade så högljutt 

och samfällt hösten 1867. 


Till tings, till tings! Ur vägen der! 

Jag kommer med långsjalar. 

Hvad nu? — en bibel och hvad mer? 

En lagbok jag med harm der ser. 

Men — jag har hvad som talar, 

Till tings, till tings! det gäller ju 

Blott hundra tusen stockar? 

Förr alltid pengar hjelpt, men nu? 

Ja, om det skulle svika, hu! 

Jag offrar mina bockar. 

Skäms Dickson

sägas förbli rådande i branschen ännu under åtskillig 

tid. Men norrlandsskogen är inte längre obevakat, 

laglöst land. 

Vad konflikten gäller är alltså den fällning av 

timmer på Kronans skogar, utan erläggande av någon 

som helst betalning, som går under beteckningen 

skogsåverkan. 

Detta är också den ursprungliga innebörden av 

begreppet »baggböleri». 

Hur hade den verksamheten uppkommit? 

Naturligtvis var olaga huggning av Kronans träd 

ingen nyhet för rättssamhället. Sådant hade varit 

kungliga jägeristatens ständiga bekymmer sedan urminnes 

tider. Men problemet hade ändå haft försumbar 

betydelse intill dess den industriella försågningen 

av timmerträden i ett slag förändrar läget. 

En kalkylerad olaglighet 

I sina försök att försvara sig inför offentligheten 

under den trängda hösten 1867, hänvisar också 

Oscar Dickson till gammal hävd. Han känner sitt 

bolag orättvist utpekat, och hävdar att Baggböle 

orättmätigt får klä skott för allmogens sedan länge 

etablerade vanor att hugga timmer till försäljning 

alldeles på egen hand. Inte heller bolaget kan kontrollera 

denna handel. Oskicket är äldre än Dicksons 

rörelse, menar han, och »de äldre rättegångar som 

väckts emot Dicksönerne för delaktighet uti åverkan, 

hafva icke emot dem blivit bindande». 

Med andra ord, ingenting har kunnat bevisas. 

Det nya i situationen är att Kronan på ett helt 

annat sätt än tidigare är inriktad på att söka bevisning 

och instämma uppdagade fall till rättegångar. 

Statsmaktens markering av en ny inställning är i 

själva verket så kraftfull, att även Oscar Dickson inser 

att låt-gå-systemets tid är ute. Bakom en fasad 

av motanklagelser och officiell indignation föranstaltar 

han om en uppstädning av arbetsformerna 

inom sitt bolag. Den högt betrodde förvaltaren vid 

Baggböle sågverk, Ludvig Nelzon, som med stor 

myndighet förestått verksamheten i drygt 20 år, 

blir omsider avskedad i tysthet. I ett privatbrev till 

Handelstidningens redaktör S A Hedlund motiverar 

Dickson åtgärden med Nelzons »förkärlek till gammal 

surdeg». 

18 

Sålunda blir den stora striden om sågverket vid 

Baggböle åren 1867 och 1868 ett sorts typfall, och 

ett gränsfall, i den svenska skogshistorien. Baggböle 

har till eftervärlden för evigt fått låna ut sitt namn 

till att beteckna orättfärdiga metoder i timmerhandeln. 

Begreppet »baggbölat» timmer har sin uppkomst 

ur dessa händelser, och av allt att döma är 

det tidningen Fäderneslandet som äran tillkommer 

att först och hårdast ha hamrat in denna språkliga 

nyhet i folkets medvetande och vår samlade ordskatt. 

Men var det rättvist att just Baggböle ställdes vid 

skampålen? 

Om nu oegentligheter av samma slag faktiskt bedrevs 

tämligen friskt av andra bolag på andra håll, 

kanske framför allt i Dala- och Norrbottensskogarna, 

borde inte historiens dom med lika goda skäl 

ha kunnat drabba någon annan än familjen Dickson, 

och deras bolag Baggböle Sågverksegare? 

Knappast. 

Förhållandena vid Umeälven var i flera avseenden 

unika, och det är min avsikt att i denna uppsats 

försöka påvisa sammanhangen. Det kan med 

fog hävdas, att försågningen vid Baggböle i Dicksons 

regi byggde på en kalkylerad olaglighet redan 

från början. Därmed var det också logiskt att Kronans 

myndigheter just i Västerbotten fick föra själva 

slutstriden kring åverkanssystemet. 

Vissa tidigare obeaktade tidsangivelser och sammanhang 

gör att jag kan våga det påståendet. 

I själva verket har Baggböle en exakt daterbar 

första storhetstid mellan åren 1842 och 1868, med 

en närmast obestridd monopolställning efter vattendraget, 

och med ett högst medvetet uppbyggt system 

för åtkomsten av timmer. Det första årtalet 

markerar den första stora drivningssäsongen sedan 

sågen förvärvats, det andra är tidpunkten när Oscar 

Dickson upplever måttet rågat i fråga om offentlig 

uppmärksamhet, och offentligen förbjuder sina anställda 

att alls ta någon befattning med åverkat timmer. 

I fråga om båda dessa årtal är det rättegångar 

som synliggör förhållandena. 

Innan jag sålunda övergår till att mera i detalj 

redogöra för den stora intressekonflikten 1867, 

måste jag därför först beskriva förhistorien och förutsättningarna 

efter Ume älvdal. Till sist ska jag också 

i ett avslutande avsnitt försöka summera efterverk-

ningarna och de faktiska resultaten av Kronans stora 

kamp med sågägarna om skogens stora rikedom. 

Förvärvet av Baggböle 

I april 1839 anlände James Dickson jr, utsänd av 

familjeföretagets offensive grundare James Dickson 

sr, till Svartvik för att ta hand om de snabbt expanderande 

norrländska intressena. Ett brev till C D 

Skogman omförmäler saken. Matfors drevs sedan 

länge. Baggböle stod under inköp. 

Elva år senare avlade samme James Dickson jr 

värjemålsed inför menigheterna i Lycksele och Degerfors. 

Han svor att han varit personligen obekant med 

de metoder som bevisligen tillämpats av Baggbölebolaget 

i timmerskogarna i Västerbotten. Detta är ett 

högst famöst tillfälle, och en beskrivning av det senare 

framträdandet i Degerfors har lämnats av skvallersignaturen 

Lazarus i boken »Svenska millionärer»: 

På den vackra sommarsöndagen infann sig vid 

tingsstället en mängd allmoge, till och med från aflägsna 

trakter. Brukspatronen anlände verkligen, 

och i hans vagn äfven domaren. 

En rysning genomgick den församlade menigheten, 

och när Dickson lämnade sitt ekipage, såg man 

gamla och unga kvinnor knäfalla omkring honom 

samt med tårfyllda ögon framställa sina böner till 

honom att afstå från edgången, men hvad heder, 

rättskänsla och samvete icke förmådde åstadkomma, 

det förmådde ej heller oskyldiga, godhjärtade 

naturmänniskors rörande varningar. 

Den tilltalade hade redan uppnått förhärdeisens 

ståndpunkt och — begick eden. 

Under de hemska ögonblicken för denna handling 

rådde dödstystnad i tingssalen, och vid dess 

slut genombäfvades rummet af en enda djup suck 

ur alla närvarandes bröst — en suck, vältaligare än 

alla världens domslut. 

I själva verket är denna skildring nästan ordagrant 

lånad från en artikel av Fäderneslandets krönikör 

den 22 januari 1868. 

Genom väijemålseden hade huvudpersonen enligt 

tidens juridiska praxis löst sig från ansvar. Han 

var frikänd. 

Vid denna tidpunkt, 1850, befann sig likaledes 

Oscar Dickson vid Svartvikskontoret för sina läro- 

år. Denne sysslade visserligen mest med att bygga 

upp företagets maktställning efter Ljusnan, och ett 

intressant dokument om hans iakttagelser från norrlandsåren 

finns på annan plats i detta nummer. Därav 

kan man se hur den jungfruliga urskogen uppfattades 

med en företagsledares ögon. Inlagan är dock 

författad vid en något senare tidpunkt, sedan både 

James och Oscar Dickson återflyttat till Göteborg, 

varifrån det stora företaget i fortsättningen heltigenom 

leddes. 

Men när den slutliga domen äntligen föll i den 

första omgången av mål mot Baggböle, befann sig 

båda på Svartvik. Det är av betydelse att fastslå 

detta. 

De lagöverträdelser som utslagen år 1850 egentligen 

gällde, var nämligen av betydligt äldre datum. 

De hänförde sig till den första stora avverkningssäsongen 

vid Baggböle, sedan företaget blivit helägt 

av James Dickson & Co, 1842-43. Tidsfördröjningen 

hade uppnåtts genom tredska i rätten. Genom 

resande av formella, juridiska hinder hade bolaget 

så när uppnått att ingen prövning alls hade kommit 

till stånd. 

Före Dicksons förvärv var vattensågen i Baggböle 

av obetydligt format. Under 1830-talet leddes försågningen 

av en inspektor, med hjälp av en ensam 

bokhållare. I två poster inköptes sågverket 1838 

och 1840, till en sammanlagd köpesumma av 

17.333 Rdr banco. Vid höstetinget i Umeå lands i 

oktober 1841 var alla lagfartshandlingar klara. I 

augusti 1842 hade den nyutnämnde bruksförvaltaren 

Johan Svedmark anlänt, och ansökte om att få 

utvidga sågkapaciteten vid verket. Vid syneförrättning 

bara två månader senare befanns det gamla 

såghuset redan bortrivet och ersatt med ett nytt 

om 6 blockramar och 2 kantramar. Svedmark hade 

hämtats från bolagets bokhållarstab vid Matfors. 

Hela familjen Svedmark registrerades i kyrkoboken 

inflyttad den 20 november 1842 på Baggböle. 

Nu gällde det att skaffa timmer. 

Besök hos skogsbönder 

Med omedelbar verkan återfinner vi Svedmark i 

sällskap med Carl Wilhelm Bergström — son till avlidne 

J P Bergström i Kåddis, inspektor under förra 

ägarna — i full färd med att tubba allmogen till 

skogsavverkningar i stor skala. 

19

20 

Min erfarenhet om skogarnes tillstånd stödjer sig på 

den kännedom rörande desamma, som jag vunnit under 

vandringar efter Ljungå och Gideå elfvarne från 

deras källor till utloppen, efter Ljusne, Indals, Ångermanna 

och Moelfvarne samt många af dessa bifloder, 

och har jag på mine vandringar genomströfvat skogar 

inom Helsingland, Medelpad, Jemtland, Härjedahlen, 

Ångermanland samt Åsele, Lycksele, Fredrika, Wilhelmina 

och Dorothea Lappmarker. Den som eger 

kännedom om den ofantliga grundmassa skog, som 

finnes uti den del af landet, hvilken är belägen norr 

om Dalelfven, således den största delen av riket, måste 

häpna af förvåning om någon sakkunnig person 

framstellde den åsigten, att skogsafverkningen under 

de sednast förgångna åren uppdrifvits till en sådan 

höjd, att den hotar inverka på skogarnes framtida bestånd. 

(...) Men fastän landet eger en af ganska få 

anad tillgång på skog, är derföre icke något skäl att 

misshushålla med dess skatter, hvilket tyvärr i främsta 

rummet sker i Norrland, troligen derföre att skogen 

derstedes, genom den ofantligt stora tillgången anses 

ega föga värde. Den största årliga consumtionen af 

skog sker utan ringaste tvifvel genom skogseldar. Jag 

har på mina skogsvandringar alldrig tillryggalagt 2 mils 

väg utan att finna spår efter skogseldar, äldre och nyare, 

såvida ej min färd rigtats åt trakter, som blott sällan 

eller alldeles icke besökas af menniskor eller deras 

valldjur. Otrolig ovarsamhet begås med eldens användande 

i skogen, vallhjonen upptända flera gånger om 

dagen eld, dels för att koka och dels för att skydda sig 

och kreaturen från de besvärliga myggens anfall, sammaledes 

bondfolket, som vandrar till de ofta 5 till 6 

mil aflägset belägna fäbodarne; på samma sätt förfara 

flottfolk, timmerdrifvare, tjärubrännare och kolare, 

eldarne släckas såsom regel icke. Om skogseld uppkommer, 

så får den merendels rasa till dess att den 

sjelfdör, ty dels är stor svårighet att samla erforderligt 

antal släckningsmanskap på de glest bebodda skogstrakterna, 

och dels försumma allmogen inställelse vid 

uppbåd. (...) 

Misshushållningen med kronoskog består deruti, att 

den dels alldeles icke, och dels i högst inskränkt mån 

får begagnas. Den 3 Junii 1820 stadgade Kongl Majt 

(...) förbud emot tillstånd (...) till årlig stockfångst 

från kronans skogar för Sågverk uti de norra Länen, 

hvilket förbud (...) 1852, förklarats fortfara tills vidare. 

Man tänke sig hvilket antal träd som öfvergådt till 

förruttnelse på de vidsträckta Kronoskogarne, under 

de 35 års tid som detta Lagbud egt tillämpning, huru 

värdet af dessa skogar skall skattas af den fattiga Krono 

åboen, som omringad af snart sagt, outtömlig skogs 

skogsrikedom, endast får gagna träden till husbyggnad, 

vedfång och för att skaf va rinden af de ståtliga träden 

till beredande af det barkbröd, som han bryter med 

de sina. (...) Föran 1820 års förbud tillkommit, blefvo 

åtskillige kronoparker upplåtne till Sågverken emot 

stubböres af gift. (...) Därvid tillgick på följande sätt: 

på en skogssträcka uppmättes åtskilliga tunnland an* 

tagne såsom generalprof på hela skogens beskaffenhet, 

på de sålunda af mätta tunnlanden uppräknades alla 

de mogna träden, ett eller ett par fäldes, och sedan genom 

safringarnes räknande utrönts, huru mänga år, 

som erfordrades för trädens återväxt så dividerades 

träden uti numret af safringarne, hvarefter man ansåg 

sig hafva funnit, huru många träd, som hvarje tunnland 

årligen kunde lemna med skogens framtida bestånd. 

Då uti Wester- och Norrbottens län återvexten 

varierar mellan 100 och 240 år för ett träd som på 12 

alnars längd håller 12 tum i lilländan så erfordrades i 

medeltal 1 70 styck mogna träd på ett tunnland, för 

att tillåtelse skulle kunna vinnas att på detsamma få 

hugga ett träd årligen; då nu träd, som på den uppgifna 

längden hålla öfver 15 tum i toppens diameter, i 

allmänhet anses mindre säkra för röta, så är antagligt, 

att de träd som fingo först fällas 100 eller 50 år efter 

den tid då de hunnit till mognad, måste blott undantagsvis 

befinnas dugliga efter en så lång tids förlopp. 

Genom dylika, så kallade, skogssyner hafva flera verk 

erhållit sig tillslagne 100,000tals tunlands skog, 

med afverkningsrätt till blott några få tusende träd 

årligen. (...) 

Sedan tillåtelse till hygge på Kronoskogarne en 

gång meddelats, blefvo alla försök till Controll wanmäktige, 

ty då skatteskogar lågo blandade och i bredd 

med Kronans skogar, så hette det alltid, att det hufvudsakliga 

antalet träd hemtades från skatteskogarne

och att privilegiet på Kronoskogarne icke öfverskreds. 

Försök gjordes visserligen att hämma ofoget, men de 

blefvo fåfänga, ty hvad kunde en länsman förmå att 

egna tillsyn öfver ett district, som i flera fall var större 

än månget furstendöme. (...) Åskillige åverkans åtal 

ansteldes emot Sågverksegarne, men det befans snart 

att dermed intet kunde vinnas, ty det voro ej afverkarne, 

utan allmogen som fält skogen. Nu skulle åtal anstellas 

emot hvarje bonde enskildt och serskilde bevis 

anskaffas för hvarje sådant mål och detta blef i de 

flesta fall ett lönlöst arbete; ty hvarest få vittnen, der 

alla voro delaktige i samma brott och om åverkan äfven 

kunde ledas i bevis, sä fans sällan tillgång för böternas 

utgörande. Enligt min öfvertygelse fällas genom 

åverkan årligen i Norrland många hundratusende 

träd, hvarpå Kronan ej har ett öres direkt inkomst 

och allmogen i många Socknar betracktar Kronans 

skogar såsom ingens tillhörighet, i följd hvaraf åverkan 

icke gäller för brott. Sågverksegarne hafva egnats 

en stor andel ovillja, såsom de der uppmuntrat allmogen 

till åverkan på Kronoskogarne, men jag tror ej att 

så skett i något fall, ty det faller sig så naturligt för 

den behöfvande bonden att tillgripa skogarne, att särskildt 

anmaning dertill är alldeles öfverflödig. Deremot 

vet jag att åtskilliga Sågverksegare försökt stäfja 

åverkan derigenom att Kungörelser uplästs i Kyrkorna, 

att de ej emotaga olofligen hugget virke, men sedan 

timret af allmogen nedkörts till vattendragen och intumningen 

skall börja, är det omöjligt att skilja mellan 

det förbrutna virket och det som lofligen huggits. 

(...) 

Den enda skogshushållning som jag sett i Norrland, 

har utöfvats af Bruks- och Sågverksegare på de trakter 

som lyda under werken och hvilka till stor del slagits 

under dem genom köp af sådan skog, som endast blifvit 

åtkomlig medelst rensningar hvilka bönderna sjelfva 

ej förmått utföra. Dessa skogsköp uppgöras merendels 

på 50 års afbrukningstid, och då ett Bruks eller 

Sågverks värde, såsom sådant, helt och hållet beror på 

tillräcklig skogstillgång så ligger i verksegarens intresse 

att icke hårdare anlita sina skogar, än hvad deras bestånd 

medgifuer. Jag har mig särskildt och tillförlitligt 

bekant, att på sednare år de flesta dylika skogskont- 

rakter uppgjordts med bland andre det villkor, att intet 

träd får fällas, som ej pä 111/2 alnars längd, håller 

minst 11 tum i toppändans diameter; då allmogen, 

som betingadt sig rättighet till all den arbetsförtjenst, 

som uppkommer vid skogens afverkning, sjelf verksteller 

hygget så är ej heller troligt att något mindre 

träd lemnas med på köpet, och blifva bönderna på så 

sätt sjelfva Controllanter öfver skogen. Genom uthuggningen 

af de mogna träden, tilltager skogens vextlighet 

så att vid de 50 årens förlopp återgår densamma 

ånyo i böndernas ego närapå lika god, som när den 

först såldes. Jag har ingen erfarenhet deraf, att skogseldar 

härjat sådan egendom, den vårdas deremot af 

allmogen såsom ett räntebärande kapital, ty den lemnar 

årligen tillfälle till arbetsförtjenst och då rökmoln 

uppstiga i skogen, behöfvas ej Länsmäns uppbåd för 

att skaffa släckare. (...) 

I Norrland finns onäkligen skogstrakter, som blifvit 

alldeles för hårdt anlitade, hvartill felet till stor del 

bör sökas uti afvittringarnes långsamma gång, ty om 

hygget kunnat fördelas på större streckor, så hade behofvet 

kunnat flyttas utan att tillgripa den mogna 

skogen. (...) Derigenom att Kronoskogarne fått till 

bestämmelse att förmultna, och den största delen af 

landets skogar varit utesluten från begagnande, under 

afvaktan på afvittring, så har den fria skogen ofta blifvit 

afverkad mera än hvad som var förenligt med dess 

bestånd. (...) Inom Westerbottens Län war (...) 1850 

ingen afvittring slutad (...). således hade ingen Socken 

hunnit afvittras på 26 år. Afvittringen hade kommit 

långt i Nordmaling, men ännu återstodo 14 Socknar 

att afvittra sä att 300 är åtgå minst för nämde Läns 

afvittring. (...) 

I afseende på sättet för Kronoskogarnes skötsel, 

tillstyrker jag i första rummet att förbudet (...), mot 

deras upplåtelse till begagnande af Sågverken måtte 

upphäfvas, och att vilkoren för deras begagnande blifva 

så billiga och liberala, att frestelsen till föreskrifternas 

öfverträdande eller kringgående måtte upphöra. 

Götheborg i Februarii 1856. 

Oscar Dickson. 

Merlo arkiv 

21

Att så faktiskt skedde, framgår tydligt av uppgifterna 

i de rättegångar som sedan följde. 

Tillvägagångssättet måste betecknas som påfallande 

oförskräckt och tilltagset, även sett med samtidens 

ögon. Det torde knappast ha förväntats kunna 

passera obemärkt. Mycket riktigt fann sig Kronan 

uppfordrad att söka åtal mot Baggböles ledning. 

Den person som fick uppgiften om hand var kronolänsman 

Olof Bjuhr från Skellefteå södra distrikt. 

Genom sin väldiga omfattning kom uppgiften faktiskt 

att uppfylla Bjuhrs hela återstående livsgärning. 

De mål som han med början hösten 1843 

väckte i Ume lands, Degerfors och Lycksele tingslag 

kom att i olika instanser fortgå i hela tio år. 

Kronans första försvarsstrid har sålunda en uppseendeväckande 

bredd. Vid samtliga tre häradsrätter 

efter Umeälvens vattendrag väcks åtal samtidigt. 

Målen i Umeå jävades synbarligen ut, och i Degerfors 

och Lycksele dröjde det efter årliga uppskov 

intill 1846 innan vittnena började tala. Då hade 

nämligen preskriptionstiden för deras enskilda tillgrepp 

inträtt. 

Deras berättelser var mycket entydiga. 

C W Bergström tycks ha varit först ute. Redan 

under sommaren 1842 hade han färdats bland allmogen 

och gjort upp om fällning. Senare på hösten 

hade Svedmark anslutit, och de båda kontrahenterna 

gjort följe. Det var bönder på bästa tallskogen 

vid Hednäs, Helsingfors, Ekorrsele, Tuggensele, Åmsele 

m fl platser, som fått besök. Flera omvittnade 

att de fällt träd av sådana dimensioner, att de kunnat 

utvinna 3 av tidens grova sågblock ur samma 

stam. (Det rör sig alltså delvis om timmer som på 

20 meters höjd håller 25 centimeters diameter.) 

Baggböles uppköpare hade inte lämnat någon som 

helst uppgift om var timret fick huggas, utan lämnat 

den saken öppen. Inga begränsningar om virkesmängd 

hade heller getts. Bergström hade låtit förstå 

att Baggböle oinskränkt köpte allt virke som 

huggarna förmådde ta ner. 

Det framgår också att dessa känt sig väl kompenserade. 

Förskotter och frikostig betalning hade lämnats. 

På vårsidan 1843 hade Bergström rest runt 

och lämnat 

22 

De första målens betydelse 

Länsman Bjuhrs problem var att han inte i första 

hand var ute efter att lagsöka allmogen, utan att 

försöka binda bolagsledningen vid anstiftan. Han 

lyckades ju också så långt som att James Dickson 

jr ålades edgång. 

Men genom dennes fullföljande av eden hade 

Kronan i realiteten förlorat. 

Och Baggböle hade vunnit tid. Det hade dessutom 

visat sig, att ett effektivt drivande av så omfattande 

mål som dessa, översteg Kronans krafter 

och resurser. Medan striden stod i 10 år om enbart 

Baggböles första avverkningssäsong, hade bolaget i 

realiteten handlingsfrihet att gå vidare på den inslagna 

vägen. Kronan orkade helt enkelt inte med 

att beivra en fortsatt avverkning enligt samma modell, 

om den bleve återkommande år efter år. 

Det är riskfritt att anta, att den ägde rum. 

Med så nöjda huggare, som dem som vittnade i 

Degerfors och Lycksele 1846, är det osannolikt att 

tro att de skulle avstått från fortsatta affärer. De 

syns ha fått blodad tand. Inte heller blev de fällda 

till ansvar. 

Och ryktet var nu väl spritt, att Baggböle köpte 

timmer. Osedvanliga förtjänster vinkade. 

Medan de första åtalen segade sig fram, hade 

Baggböle i realiteten försäkrat sig om den fasta arbetarstam 

av åverkare och leverantörer som i fortsättningen 

kunde förse sågverket med billig råvara. 

Timret blev gratis för köparen, som bara hade att 

betala arbetslön till sina huggare. 

På de obevakade kronoskogarna fälldes en stor 

del av timret. 

Var denna strategi slumpmässigt tillkommen? 

Det är inte troligt. Målmedvetenheten hos Baggböles 

tjänstemän är alltför påfallande. De handlade 

helt uppenbart efter riktlinjer som torde dragits 

upp på Svartvik, och som under Johan Svedmarks 

ledning omedelbart sattes i verket. De var välförsedda 

med kontanter. De var redskap i en offensiv. 

Firma James Dickson & Co hade utan tvivel spekulerat 

i Kronans maktlöshet på förhand. Lagstiftningens 

tänjbarhet gav trumf på hand. Det är också 

väl belagt att liknande affärsmetoder redan tidigare 

tillämpats och utprovats av Dicksons bolag i Värmlandsskogarna, 

och möjligen även vid Matfors. 

Landet efter Umeälven var ovanligt jungfrulig

Det rinner mycket vatten, medan mjölnarn softer. 

Bagfg-bölemonolog'. 

Hvad är det för pysslingar, som komma frän skogs!... jag tror det är små »Baggbölingar», riktiga tomtar 

till på köpet. Ah, se hvilka präktiga timmerstockar de knoga med! Det kan man kalla »tomtebolycka». Men 

inte går det an för mitt »anseendes» skull att sådant dragande med tjufgods till mitt bo sker öppet och inför mina 

ögon, jag måste derföre låtsas som jag sjelf sof och drar mina modiga »timmerstockar»; under tiden ställer nog 

min kära »flottchef» Ström om resten. När oskulden sofver, små englar 3tå vakt, heter det; och för öfrigt har 

jag ju eftertryckligt befallt att intet tjufgods ta's emot vid Baggböle — när jag ser det förstås. 


mark, och fri från allvarlig konkurrens. Bolaget 

kunde självt diktera sina villkor. 

Och tiden verkade för det. Efterhand som ägorättsliga 

och samfundsmässiga förhållanden stabiliserades 

efter vattendraget, kunde åverkanssystemet 

i sin grövsta form tonas ner. Glömskan medverkade 

till att skymma bort de tidiga intrycken. Men det 

är mycket osannolikt att avsiktlig åverkan helt skulle 

ha försvunnit ur hanteringen vid den tidpunkt 

1867, när den stora konfrontationen med Kronans 

intressen utspelas. 

Oscar Dicksons indignation kan påstås ha varit 

tämligen spelad. På Svartvik i sin ungdom var han 

säkerligen högst välinformerad. Möjligen är det 

tänkbart, att han senare i livet undvikit att alltför 

ingående förhöra sig om rådande förhållanden. 

Vid Baggböles uppbyggnad var åverkan en inbyggd 

förutsättning. 

Drygt 25 år senare hade bolaget nått en ställning 

att det också hade råd att avstå. 

Under mellantiden hade endast mindre rättsfall 

utspelats med Baggbölebefäl inblandat, bl a en öppnad 

timmerbom vid Hjuksån år 1856. I stort sett 

hade Kronan tvingats att förhålla sig passiv. Endast 

av landshövdingeämbetets kontinuerliga 5-årsrapporter 

framgår hur Kronan med halvt resignerad 

23

förbittring följer hur den omfattande skogsåverkan 

hela tiden hålls vid makt. 

Men gällande förhållanden tolererades de facto. 

Möjligen hade Baggböles arbetsledning därav invaggats 

i en viss trygghet, som röjer sig vid uppvaknandet. 

Det resonemang jag här fört är naturligtvis av 

indiciekaraktär, och därmed av samma art som 

länsman Bjuhrs för nästan 150 år sedan. Men det 

samstämmer med alla omständigheter som kommer 

i dagen vid 1867-68 års strid. Och — som skolinspektör 

A M Österdahl redan den gången framhöll — 

om Baggböle inte haft saker att dölja, hade de ju 

kunnat visa upp sina kassaböcker och verifiera hur 

deras utbetalningar till skogsbönderna i verkligheten 

gått till. 

Men med något undantag är alla kontoböcker 

från huvudkontoret på Baggböle före 1868 förstörda. 

Efter 1868 finns alla kvar. Det är knappast en 

slump. 

Det fanns saker att dölja. 

Förhållandena kring Umeälven 

På vilket sätt var då situationen efter Umeälven så 

tämligen unik och så gynnsam för Baggböle sågverksegares 

strategier? 

Många omständigheter samverkade. 

Låt oss först konstatera att Umeälven var det 

nordligaste vattendraget i vårt land där storkapitalet 

från södra Sverige uppnådde att få bestämmande 

fäste. Norr därom, både efter Skellefteälven och 

i hela Norrbotten, skedde exploateringen genom 

lokala intressenter. 

Här fanns sålunda ett bolag med ekonomiskt försprång. 

Och det var mycket tidigt ute. När familjen Dickson 

i ett slag gjorde storindustri av Baggböie, fanns 

inga konkurrerande verk i älvdalen med större kapacitet 

än 2 sågramar. Inom tio år var alla rivalerna 

uppköpta, och deras privilegier överförda på Baggböle. 

Inte förrän Sandviks ångsåg startade — till en 

början i mindre skala — år 1858, tvangs Baggböle 

att ta någon större hänsyn till omgivningen. 

Vattendraget var jämförelsevis fördelaktigt för 

flottning. Och — framför allt — sågtimmermassan 

var nästan orörd och till synes outtömlig. 

24 

Ingen visste hur mycket skog som fanns, allra 

minst Kronan. 

Ändå gjorde Kronan anspråk på att äga det mesta. 

Den vaktade på vilande resurser, dess awerkningsvanor 

var konservativa. Alltsedan 1820 rådde 

totalt awerkningsförbud på kronoskogen, och ingen 

utsyning förekom bortsett från de stockfångster 

som beviljats industriella verk. Bondehemman i 

Västerbotten med egen tilldelad skatteskog fanns 

ännu bara i kustlandet samt i vissa reglerade byar 

längs efter strömdraget. Som Aftonbladet påpekade 

1867, hade fullständig awittring i länet bara 

slutförts i tre socknar, Degerfors, Bjurholm och 

Nordmaling. Hela Lappmarken var obehandlad. 

Från Lycksele och uppströms kunde Baggböle sålunda 

hämta timmer i okända former i 30 år innan 

en avvittringsstadga tillkom. 

Men skatteskog fanns ändå här och var på kartan. 

På många ställen var dock ägogränserna mot 

kronoskogen inte alls uppdragna. 

Det var alltid möjligt för Baggböle att i trängt 

mål hänvisa till att övertaligt timmer varit inköpt 

av skattebönder. Kronan var ur stånd att bevisa 

motsatsen. 

1850-talet Baggbölesågens glanstid 

De oklara ägoförhållandena gav Baggböle tämligen 

fritt spelrum. De tänjbara gränserna för timmerupphandling 

i övre Norrland har med visshet 

ingått i Dicksons affärskalkyler. 

Det framgår inte minst av ett syneprotokoll från 

sågverket år 1852. Vid den tiden har det andra såghuset 

redan byggts, och företagsledningen argumenterar 

för tillstånd om utbyggnad till full och slutgiltig 

sågkapacitet om 16 sågramar. Man begär omdisponering 

och 4 blockramar till, och »bifalles denna 

vår ansökan skulle Ramarnes antal blifva 7 Blocksågnings 

och en kantsågningsram i hwardera såghuset». 

Hänvisning görs till nya timmerkontrakt, som 

uppgjorts. Men synemännen syns först inte övertygade, 

liksom Kammarkollegium inte heller varit det, 

utan tyckte »att det timmer, som nu kommit i fråga, 

kunde vid Baggböle Sågverk afverkas». Med andra 

ord, resurserna ansågs redan tillräckliga för volymen. 

Förvaltare Nelzon och häradsskrivare C G 

Lind — som f ö är far till Gustaf Erik Lind! — argu-

meriterade då vältaligt för att arbetstakten och villkoren 

för sågpersonalen vid Baggböle skulle väsentligt 

kunna förbättras, om den förstorade volymen 

beviljades, och arbete vid mörker och senhöst kunde 

inskränkas. Hetsen skulle bli mindre och säkerheten 

öka. Särskilt påpekades att ett år 1849 beviljat 

tillstånd att experimentera med ångsågning visat 

sig mindre lyckosamt. 

Synemännen gav med sig, och verket fick sina 

16 ramar. 

Det är likväl mest troligt att Baggböle utnyttjade 

tillståndet till att ta hand om sådant timmer som 

varit oregistrerat i officiella journaler. Hänsyn till 

arbetarkåren har knappast fått väga tyngre. 

1850-talet är i själva verket Baggböles oinskränkta 

glanstid. Det är också nu som de första awerkningskontrakten 

på 50 års omloppstid börjar uppgöras 

med bönderna. 

Kronan organiserar motståndet 

Samtidigt är det också det decennium när Kronan 

sent omsider och mycket långsamt böljar bygga 

upp ett eget skogsväsende. 

Genom statliga förordningar 1854 och 1857 tilllåts 

att viss utsyning till försäljning av timmer på 

kronoskogen blir möjlig. En statlig skogsutredning 

år 1856 föreslår inrättande av ett nytt centralt ämbetsverk 

som ska ta över hithörande ärenden från 

Kammarkollegium. År 1859 bildas Skogsstyrelsen, 

som till sin förste chef får landshövdingen i Norrbottens 

län, Anders Erik Ros. 

Och äntligen får Kronan också viss bevakningspersonal 

till sina skogar, något som dittills nästan 

helt syns ha saknats. 

Västerbottens landshövdingeämbetes 5-årsrapport 

åren 1856-60 berättar därom: »I öfverensstämmelse 

med Eders Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 24 

April 1856, angående inrättande af Skogs- och Jägeri-stat 

uti länet, finnas derstädes anställde: en 

Jägmästare, som är distriktsförvaltare och derjämte 

förestår ett revier, tvenne öfverjägare, för hvilka 

särskilda revier likaledes äro bestämda, samt sex 

Skogsuppsyningsmän, fördelade två på hvarje revier...». 

Tre man i södra reviret ska alltså nu gå ut och ta 

reda på hur Baggböle sedan länge organiserat tim- 

merutvinningen i södra länsdelen. Tidigare hade 

detta helt varit länsmännens sak. Landshövdingen 

inser redan från start det orimliga i uppgiften, och 

tillfogar: »I anseende till länets stora vidd är ofvanstående 

antal Jägeritjenstemän och betjente otillräckligt 

för behörig kontroll öfver hushållningen 

med Kronans skogar och de åt sågverken för stockfångst 

upplåtne allmänningar.» 

Under ytterligare tio år skulle jägeripersonalen 

tvingas befinna sig i underläge, och ge sig till tåls. 

Den animositet emot skogsbolagen som beständigt 

för framtiden står att återfinna inom kronojägarkåren, 

har här god tid på sig att slå rot och tillväxa. 

Först genom den av J A Gripenstedt genomförda 

nya statliga utsyningslagen, som började tillämpas i 

norrlandsskogarna den 1 juli 1866 och ersatte den 

gamla av 1820, får jägarna vapen i hand. 

De får nya stämpelyxor. 

Den nya lagen stadgar nämligen att varje rättfånget 

träd i flottled ska vara försett med utsyningsmärke 

på stocken, vid sidan av skogsbolagets eget 

ägomärke, vilket för Baggböle var tre raka yxhugg. 

Saknas utsyningsmärket, ska stocken betraktas som 

åverkad, och förses med beslagsstämpel vid avläggen. 

Som sådan kunde den inte intummas. 

Vad tumningen beträffar, hade den alltid skett 

med ett rödkors i lilländan på stockarna. 

En stock med både årets beslagsstämpel och rödkors 

blev sålunda nu en omöjlighet, om inte kronobetjäningen 

själva kritat stockarna efter fullföljd 

försäljning av timret på auktion. 

Vi ska i det följande se effekterna av det nya systemet 

vid Baggböle vintern 1866-67. 

Det är likaså viktigt att framhålla att kronojägarnas 

antal vid länsstyrelsen i Västerbotten samtidigt 

ökats väsentligt. Den 27 juli 1866 utannonserar 

Umebladet å myndighetens vägnar 9 nya tjänster 

som skogsuppsyningsmän, med omedelbart tillträde. 

I samband därmed görs en omstrukturering av 

bevakningsområdena, så att länet i fortsättningen 

indelas i 7 revir, »till följd hvaraf en hvar fick så 

mycket mindre tjänstgöringsområde och kunde 

med större noggrannhet detsamma bevaka». 

Dessutom har nu till länet anlänt två nya ledargestalter, 

som kommer att sätta sin prägel på den 

förestående kampen. 

Den 20 december 1864 hade Erik Viktor Almqvist 

— halvbror till författaren C J L Almqvist — ut- 

25

26 

Under mitt sökande efter material om Baggböle under tre års tid är detta det enda dokument jag 

stött på, som egenhändigt skrivits av en arbetare vid Baggböle på vattensågningens tid. 

Skrivaren är Olof August Andersson, född 5.1 1862, död 18.5 1934. Familjen där han växte upp bodde 

först i ett dåligt hus i sågverkets närhet, senare i arbetarbostäderna nere vid älvstranden. På 1880talet 

lämnade August Andersson arbetet som sågdräng. I slutet av 1890-talet blev han blind, och fick då 

arbete som telefonvakt åt Flottningsföreningen. Han satt i en kur vid stadsbron i Umeå stad. Under hela 

den senare delen av sitt liv var han bosatt i en fastighet i Alvik, på Teg. 

Dessa livsomständigheter har berättats av August Anderssons son, Allan Andersson, född 1908, tidigare 

rektor i Umeå, numera bosatt i Kvissleby utanför Sundsvall. Denne har bevarat de 14 blyertsskrivna 

pappersarken i sin ägo. Texten återges starkt förkortad. För förståelsen bör man veta, att det chefsbyte 

som omtalas, är avskedandet av Ludvig Nelzon, vilken sedan dog 1875, och Per Wilhelm öhléns tillträde. 

För att få ett begrepp om vilken nöd som var oundviklig 

för de arma slavarna må nämnas att dagavlöningen 

under den första tiden var 18, 20, 22 skilling 

per dag. Familjen, bestående av 6, 8, 10 personer, 

skulle kläda och föda sig av denna inkomst vintertid, 

och vad beträffar mjölprisen voro de fullkomligt 

lika dyra som nu. Sommartid var dagavlöningen 

litet högre, men ändå ovanligt knapp. Den 

varierade mellan 8 och 9 kronor per vecka. 

Att arbetarna denna tid rönte i allt den mest tyranniska 

behandling som kunnat existera, därom 

vittnar mångt och mycket. I början av 1870-talet 

företogs en ombyggnad med ett av de gammeldags 

sågverken för att uppföra ett mera tidsenligt sådant, 

vadan den verkställande chefen för nämnda arbete 

kom söderifrån. När han fick se den arbetsmetod 

som tillämpades på på platsen varande arbetarna, 

utropade han: Här är fullt slaveri, fattas endast piskan, 

och den hade nog på visst sätt begagnats. Vid 

denna tid hade den förutvarande regent-förvaltaren 

gått ur tiden, och efterträddes på platsen av en dito 

allherskare, som förstod att draga nytta av den förut 

upparbetade enväldet, vadan det dröjde länge innan 

någon vindfläkt av svalka trängde igenom den 

hårt arbetande och i träldomen försmäktande arbetarskaran. 

En och annan började vakna till liv, men 

långsamt och bävande inträngde den nya tidsandan. 

Det var som om Baggböle verket varit den enda 

plats på jorden där man kunde leva. 

Tidigt blevo barnen utrustade i slaveriet. Jag hade 

på vintern fyllt mina 8 år och på sommaren fick 

jag börja bland mina två äldre syskon. Arbetet gick 

på skift, ena veckan om nätterna, andra veckan på 

dagen. Det var så tungt och ansträngande att icke 

mindre än två fullvuxna karlar hade behövts för att 

uträtta det samma. Den avlöning, som Patron Dickson 

kunde betala för detta gemensamma arbete var 

1 Riksdaler; fördela detta på tre och man har klent 

nog till den vanliga fångkosten, varifrån skulle då 

pengarna tagas till skor och kläder? I tolv timmar 

fick man stå i arbete, hela tiden så hårt att svetten 

lackade. Och födan, ja den var av så torftig beskaffenhet 

att den kunde ej sämre bliva. Den mat som 

bestods oss på natten var endast bröd och litet 

mjölk, brödet ofta sparsamt beräknat. Ofta fick du 

försumma hungerns kännbara krav, och de späda 

lemmarna danades mången gång genom denna brist 

förenat med överansträngande arbete. Men vad var 

att göra, dina föräldrar voro ju slavar, och barnen 

var ju tvungna att dela samma öde. 

Min barndomstid förflöt. Med åren blev arbetet 

undan för undan allt tyngre, oaktat avlöningen stod 

jämförligtvis långt efter, ty när jag hade avslutat 

nattvardsskolan och läst mig fram, hade jag redan 

då vuxit upp och blivit van att arbeta som en hel 

karl, och började då dela arbetet med de äldre. Men 

du fick ej vänta dig erhålla den vanliga eller gällande 

dagavlöningen förrän du gjort bort dina båda be-

väringsår, då först var du fullkomlig att erhålla den 

bestämda avlöningen i slavanstalten, detta fastän 

du ett par år förut av läkare ansågs kompetent till 

vapenövning, och till och med vid 18 års ålder utförde 

samma arbete som då du fullgjort vapenövningen. 

Att det på denna tid var fullkomligt slaveri vid 

Baggböle sågverk, hava vi rättighet att säga med anledning 

därav att arbetarna emellanåt blevo uppkallade 

på kontoret, där de skulle själva lägga ned sin 

arbetsslitna kropp över ett par stolar för att mottaga 

en 15 ä 20 slängar av en särskilt avpassad tågändå 

som med kraftiga armar serverades å arbetarens 

eller slavens kropp, överhuvudet som bar titeln 

förvaltare stod och åsåg med största begärlighet 

samt utförde kommandot till sina båda tjänsteandar 

(bokhållare) som verkställde exekutionen. 

Det fanns verkligen den tiden också en och annan 

arbetare som, då han kom upp till straffplatsen och 

befalldes att lägga sig ned, ej straxt åtlydde befallningen 

utan vägrade, då han visste att han ej något 

hade gjort. Alla tre barbarerna sprungo då på honom 

och det uppstod vilt tumult, som slutade med 

att arbetaren gick segrande därifrån. Plågoandarna 

hade i sin tjänsteiver fått göra bekantskap med arbetarens 

säkra nävar och det med ett sådant eftertryck 

att ansiktet antog mindre passande färger 

samt kläderna på dess värda lekamen illa åtgångna 

och behövde mer eller mindre reparation om de 

skulle kunna tjänstgöra vid nästkommande batalj. 

De som egde sådant mod voro visserligen ej många, 

utan alltför få, och därför växte barbarernas mod, 

synnerligast då det gick så långt, att en fader med 

flera vuxna söner på 20-25 år blev uppkallade, de 

sistnämnde för att mottaga straffet och den förstnämnde 

att åse detsamma, och följande hände. Då 

sönerna gjorde min av att försvara sig, utropade fadern: 

Du vågar dig taga emot pojke! så att i stället 

för att hindra utförandet av den hemska prygeln på 

sina söner, så var han med att hjälpa till. Arma söner, 

beklagansvärde fader, vi beklaga dig därför att 

du bär namnet fader, eljest hade vi velat att du 

kommit på stolen i stället för dina söner. 

nämnts till ny landshövding i Västerbotten. Redan 

från sitt första framträdande hade han visat prov på 

en egen hållning i skogsfrågorna, och ett beslutsamt 

uppträdande mot skogsbolagen. Vid hans sida hade 

Skogsstyrelsen den 31 mars 1865 placerat Albert 

Magnus Österdahl, med titeln skogsinspektor och 

högste chef för Kronans skogar i de två nordligaste 

länen. Denne var om möjligt ännu oresonligare mot 

åverkanssystemet än Almqvist. 

Från länsresidenset i Umeå ledde dessa bägge 

herrar Kronans motangrepp på Baggböle sågverksegare. 

Det hade tagit lång tid för staten att nå därhän, 

25 år. 

De nya utsyningsformerna gav omedelbart utslag 

år 1867. 

En rekordmassa om 103.540 åverkade sågtimmer 

togs i beslag i Västerbotten. 

Ett huvudmål och 7 sidomål 

Bland dem som reagerade när Linds rapport dök 

upp i pressen var Justitiekanslern i Stockholm. I ett 

brev den 10 augusti 1867 till landshövdingen i Västerbotten 

undrade han om något gjorts för att ställa 

Baggböle sågverksegare inför domstol. 

Almqvist kunde svara JK att saken redan var ombesörjd 

och att rättegångsdagar för urtima ting i 

Lycksele redan var fastställda. 

Han kunde meddela en annan sak också. Redan 

den 29 juli hade han gett överjägare Lind order att 

gå in på privat område på Baggböle och med biträden 

söka efter kronovirke inne i själva såghusen. 

Detta var en direkt extraordinär handling. Den 

vittnade tydligt om Kronans beslutsamhet. Och 

Oscar Dicksons trångmål var så stort, att han inte 

ens ansåg sig kunna offentligt »protestera mot en så 

förhatlig åtgärd, som husvisitation inom vårt verk». 

Mycket snabbt hade händelserna accelererat, och 

konfrontationen blivit akut. 

Den 10 september skulle Baggböles flottningschef 

efter Umeälven, Jonas Ström i Granön, stå inför 

rätta i Lycksele, anklagad för att ha beordrat 

fritagandet av 117 timmerstockar ur en bom vid 

Djupskolavan. 

27

28 

Afskedsfest. (Insändt.) »Söndagen den 25 

dennes hade Herr Bruksförwaltaren L. Nelzon, 

som numera lemnat inspektorsplatsen wid 

Baggböle sågwerk, inbjudit samtliga arbetare 

till en afskedsfest å Håkansdal. Rikliga förfriskningar 

kringbjödos och sinnesstämningen 

bland de närwarande war liflig och angenäm. 

Under festen framträdde Byggmästaren Lundberg 

och höll följande tal: 

Mina wänner! Wi äro nu samlade till en afskedsfest, 

men jag tror, att wi borde kalla den 

en sorgefest, ty wi skola idag taga af sked af en 

man, som i 24 års tid haft sin werkningskrets 

wid Baggböle sågwerk. Wi hafwa i honom lärt 

oss wörda, icke allenast en god förwaltare och 

husbonde, utan äfwen en huld fader; Han har 

warit enkors stöd och de faderlösas förswarare 

och ingen nödlidande har ohulpen gått från 

hans dörr; med rastlös werksamhet och outtröttlig 

ihärdighet har han upprätthållit ordning 

och skick inom förwaltningens grenar 

och derunder alltid haft till ögnamål werkets 

och sina underhafwandes rätt och bästa. Han 

kan idag med Profeten Samuel utropa: Jag är 

glad, att jag ingen af eder tagit något ifrån, 

utan alltid arbetat för edert andliga och lekamliga 

wälstånd och utweckling. Wi anhålla, i 

följd häraf, att i denna högtidliga stund få 

gifwa Herr Bruksförwaltaren Nelzon en gåfwa, 

till bewis på den högaktning och wördnad wi 

äro honom skyldiga för den ordning, redbarhet 

och godhet han

tontraft. 

2Si 3ame8 Steffen & E:o antaga ^üritieb i wir tienfl, för tiben emellan bett 24 Otto« 

6er 18/iVtill lita bag Sfvtctaren rdn 

att famma tjenft tili ofj eile/ ben eller be, dt ^willen toi ûSionbetoälbet nppbraga, mebelft 

artete, fem toib |jetinfunb8 Saftagej>lat8 eller d alman af ofj imiet;aftoanbe egeubom inom 

ÜBcfterioften förefommer, uträtta i ben orbning förejTrift bercni mebbelaSJ eganbe 

^vf ¿¡7-ntt bertoib af ofj tillgobonjnta fetjanbe toitfcr: 

a) .puirum meb toebbranb. 

b) SäfareWdrb od) nicbifanicuter. 

c) gritict frSn alla fmfliga, prefterliga afgifter. 

b) Sltt Mifwa lnautafijTiiflrat fyärftäbe«. 

e) Siättigêt till ftelanf begagnanbe för egna barn. 

f) Sifont [täbja för Aret tontant 5 9ibr mit. 

g) Heft tön luitf.iv f' fä fätt, att (jenem tillforfäfras för Ijhwrje 

fullt bagSttcrte, d tiben mellan ben 1 3)?aj oc§ 1 92ot>emfcr mmft . . . 9ibr 1: 50 fre. 

Siftnäiwibe bag 1 2)?ar« „ — 84 „ 

(öiflnäimibe bag ccfy 1 SDinj „ 1: —• „ 

bed fd, att, bd aeferfarbetc giftoeS, bet flår fyonem öppet att berpd bereba ftg ben ftörre 

infrinft. fem beraf teanligeti jiärflyter, enligt omftåenbe aderb8piifer. 

Ii) Cin .^/¿n -n./H\igrar förrätta Rollern antoifabt arbete, eller .ort toifar för* 

fummelfe eller trebfia h)ib bef; ntföranbe, ftall betjld ofi öppet, att anftaffa i $an6 

ftälle infatta annor man, et%^^t' /f/jm/J/i"" 1 bd toara fit>lbig att gätba ben möj« 

ligen Hifteanbc ftilnaben i aflomngen oc$ be onifoffnaber, fora meb anffaffanbet af fåban 

Yoarit förenabe. 

Sitt {>an ialttager, fåtuäl i fitt arbete fem eljeft, ett nytert, ftilla ocfy orbentligt lefroerne, 

famt för öfrigt noga iafttager ed; eftertefluer ftoab omftåenbe för platfen antagne Drb» 

ningSregtoi ftabgar, Imnlfet ed gäller för l;an8 Ijitftru oc§ barn, ont tyan äger jibaita, fd« 

fem iättbanbe ^cncm o tjenare ej fär fatnag. 

3Tieb inneljållet 

tillifa att betfamma 

.ôlmfiinb ben is / V ' 

. ^¿^r i ,L y Vi. (./,*.-• ~- 

af oftoanftdenbe förflarat jag mig till alla belar nöjb förpligfar mig 

neggrannt uppfylla. ipelmfunb fem eji®n. 

2¿t i -1 V- s?'» ^

få utredt, huruvida beskyllningarna äro grundade 

eller osanna». 

I målet anmälde sig Ström vid Nordströms sida 

som dennes ombud. Men Nelzon var inte på plats 

för att precisera bolagets självrannsakan, och åklagaren 

hade inte förberett någon talan. Rätten avskrev 

målet. 

I det andra målet, vid Umeå rådhusrätt, hade 

Baggböle sågverksegare instämt Gustaf Erik Lind 

för »falsk angifvelse och ärekränkande tillmålen» i 

dennes riksbekanta rapport. Särskilt hade bolaget 

känt »sitt goda namn och medborgerliga anseende» 

kränkt av de passager i skrivelsen, som påtalade att 

bolaget inte ropat in något beslagstimmer vid auktioner 

under året, och vidare med avsikt satt sig 

över gällande lagar. 

»Väl vill det synas, som om Lind af arghet skulle 

hafva pådiktat oss» dessa brott, skrev Oscar Dickson 

och hans båda medägare James J Dickson och 

M E Waern i inlagan till rätten. 

Lind bestred talan. Han påpekade att han aldrig 

nämnt Dicksons bolag vid namn i rapporten, och 

att för övrigt det han skrivit inte var något annat än 

sanningen. 

Målet förekom i rådhusrätten vid inte mindre än 

6 tillfällen, med ideliga uppskov, medan parterna 

försökte precisera sina angrepp på varandra. Den 

16 mars 1868 meddelades utslag, varvid stämningen 

för falsk angivelse underkändes, men ärekränkningen 

ansågs bestyrkt. Lind ansågs ha pådiktat 

Baggböle sågverksegare »bestämt brott», alltså 

skogsåverkan, och dömdes att betala 300 Rdr riksmynt 

i böter. Bötessumman betalades av Nya Dagligt 

Allehanda, som i ett upprop bett allmänheten 

lämna bidrag till en skogsfond för att stödja Lind 

och dennes »epokgörande dokument». Men i mars 

1869 ändrades domen av Svea hovrätt, och Lind 

frikändes helt. 

Också från Kronans sida fanns några mål av mer 

enskild karaktär och mindre principiell betydelse. 

Sålunda instämdes Baggböleskogvaktaren Jonas 

Gabrielsson till Lyckseletinget i januari 1868 för 

att han skulle uppmanat »åtskilliga personer» till 

åverkan. Åtta tillkallade vittnen uteblev, ett hade 

inget att säga. Efter uppskov till nästa års ting upprepades 

samma sak. Vittnena teg. Målet avskrevs. 

Likaså avskrevs, efter uppskov, ett annat mål i 

30 

Lycksele mot Baggböles flottningsförman G V 

Forsman i Gargnäs, vilken stod åtalad för att ha 

anlagt en skogsbrand av lämpligt omfång, möjligen 

för att förskaffa Baggböle billigt åverkansvirke på 

kronoskogen. Efter flera års uppskov genom vittnenas 

uteblivande, frikändes Forsman år 1871 både 

från vållande av branden och skadeståndsanspråk 

från Kronan. 

Ett sidomål av betydande intresse är det åverkansmål 

som under en följd av år utspelades i Arvidsjaurs 

tingsrätt. Återkommande uppskov förekom 

av skälet att Baggböle bestred målets behörighet 

i Arvidsjaur, och menade att det geografiskt 

hörde hemma i Lycksele. Förvaltare Nelzon var 

personligen instämd. Ar 1863 hade 883 beslagstagna 

och åverkade stockar från trakten av Kalvträsket 

ovanför Vormsele flottats bort av flottchefen Carl 

Hultdin och blandats med Baggböles övriga timmermassa. 

En slutlig friande dom av häradsrätten 

den 7 februari 1871 upphävdes på hösten samma 

år av Svea hovrätt som fann »bindande omständigheter 

och liknelser mot Förvaltaren Nelzon». 

Nelzon ådömdes edgång till nästa ting i häradet, 

och svor eden den 1 februari 1872. 

Detta är sålunda ett mål som är äldre än det akuta 

konfliktåret, men det var först vid laga ting den 7 

februari 1868 som det lossnade ur de juridiska fintligheterna, 

och kunde upptas till reell behandling. 

Baggböle syns inte ha tagit det på större allvar. 

Nelzon företräddes i rätten hela tiden av flottchefen 

L A Malm i Vindelgransele. När det till sist avgjordes 

var Ludvig Nelzon redan avskedad från sin 

befattning vid Baggböle. 

Men hovrättens ändring av utslaget är anmärkningsvärd. 

Det kan med fog hävdas att rättsläget i 

domstolarna bara på några år förändrats till följd 

av händelserna 1867-68. En ny fasthet från statsmaktens 

sida har redan inträtt. 

Ett decennium tidigare skulle ett mål som detta 

med all sannolikhet bara runnit ut i sanden. 

Det återstår nu — vid sidan av det dominerande 

Strömska målet, som förekom i Lycksele vid fyra 

tillfällen under tiden september 1867 till mars 1868 

— att redogöra för två rättsfall av större vikt. Det 

ena är det s k såghusmålet vid Umeå tingsrätt den 

15 oktober 1867, det andra intumningsmålet i 

Lycksele den 18 mars 1868.

Såghusmålet 

Rättvisa och Penningar. 

(Illustration till öfverjägaren Linds bötfällande,) 

Baggbölingar! fröjdens och råren glada, ty lagens glafven har då ändtligen nätt eder förföljare, hnlken i 

6in ryktbara rapport sä »förklenat» och »smädat» eder. Fru Justitia hsr nu gjort sitt värsta, och I hafven fått 

en lysande upprättelse. Mätten I blott icke få skäl att säga: »En sådan seger till — och vi äro förlorade!» 


Gustaf Erik Lind hade sålunda med 4 biträden 

beordrats in i de båda såghusen på Baggböle. Han 

påbörjade kontrollen på morgonen den 8 augusti 

och slutade den 13 september. Dag och natt under 

5 veckor hade Kronans män bevakat apteringen 

av sågblocken på rambäddarna vid sågverket. De hade 

följt intagningen av virket vid timmerdammarna. 

Under perioden hade 40.688 timmer försågats, 

enligt verksledningens uppgift, vilket i förbigående 

ger en bild av Baggböles kapacitet. 

Fanns de 117 bortflutna stockarna från Djupskolavan 

bland dem? 

Just den frågan var ogörlig att besvara. Men varje 

dag i arbetet hade Lind och hans medhjälpare hittat 

beslagsstämplade stockar, som utstuckits till särskilda 

bommar. I dammarna framför sågen hade Lind 

tagit hand om över 500 stockar, och redan intagna 

i såghusen återfanns 121 stycken. Möjligen var denna 

mängd ändå mindre än Kronan förväntat sig att 

hitta. 

31

Linds uppdrag var egentligen motsägelsefullt. 

Dels skulle han se till att kronovirke inte sågades, 

dels skulle han helst bevittna att så likväl skedde 

för att skaffa Kronan bevismaterial mot bolaget. 

Inget beslagstimmer blev under bevakarnas ögon 

uppsågat. Däremot hade det i många fall blivit rammärkt, 

och det hade förekommit att det redan fästs 

vid bäddarna för sågning, innan bevakningspersonalen 

upptäckt det och påfordrat beslag. 

Klart var, att utan Linds närvaro skulle timret ha 

sågats. Nu hade sågning förhindrats. 

Hur skulle ett åtal ställas på underlag av denna 

husesyn? 

Man valde att åtala arbetsfolket enskilt, inte 

verksledningen för anstiftan. 

Under rättegångsdagen i Backens tingshus framträdde 

allt sågramsbefäl på Baggböle, 32 försågare 

samt 2 intummare, och lämnade tämligen samstämmiga 

uppgifter. De hade inte av Nelzon eller sågställaren, 

byggmästare Johan Petter Lundberg, fått någon 

särskild tillsägelse att undvika kronostockar. 

De kände inte till beslagsmärkena. Inte förrän Lind 

anlänt, hade de förstått »att olofligt virke i år funnits 

i vattendragen». Däremot hade Nelzon och 

Lundberg sagt, att de borde uppträda hövligt och 

hjälpsamt mot kontrollanterna. De hade biträtt vid 

utstickningen utan att klaga. De visste sig inte ha 

begått något brottsligt. 

Domaren i målet, vice häradshövdingen Krook, 

syns ha blivit tämligen villrådig inför denna försågarnas 

kör. Någon särskilt energisk utfrågning förekom 

inte. Redan påföljande dag lämnades utslag, 

som frikände alla de instämda arbetarna. 

Åklagaren fullföljde målet till Svea hovrätt vad 

beträffade de 2 intummarna, som ansågs med större 

skäl ha bort förstå, vad deras inmärkning av stockarna 

betydde. Men hovrättens dom den 17 november 

1868 stadfäste utslaget. 

Intumningsmålet i Lycksele handlade djupast 

sett om samma förhållande. Hur sann skulle de instämda 

personernas föregivna oskuldsfullhet anses 

vara? 

I Lycksele var förloppet närmast helt farsartat. 

Men det hade haft en mycket hotfull bakgrund 

för Baggböles ledning. 

Den 7 februari 1868 hade Umebladet publicerat 

en rapport från skogsinspektor Österdahl, vari denne 

beskrivit den pågående åverkanshanteringen in- 

32 

om 7:e reviret efter Vindelälven. Rapporten åtföljdes 

av 5 undertecknade bekännelser från bönder i 

Björksele, Vormsele och Siksele. På sin ed intygade 

de att de under många år fått pengar av Baggböles 

inspektor C W Bergström för att tjuvhugga timmer 

i sina hemtrakter. 

När detta dokument kom till offentligheten, 

vacklade till och med Oscar Dickson nere i Göteborg. 

Det framgår av korrespondensen med S A 

Hedlund att Dickson är ängslig och »fattar nog, att 

Österdahl nu vill bringa det därhän» att sågverksägaren 

själv ska »nödgas personligen skyldra inför 

Härads Rätten». 

Omedelbart tvangs Bergström att rycka ut med 

gensagor. 

Ådalsinspektorn lyckades förmå bönderna till 

ändrade uppgifter, där de nu i stället påstod att de 

inte alls visste om Bergström visste, att affärerna 

gällt åverkat timmer. Med den enskilda preskriptionstiden 

i åtanke underströks, att i varje fall ingen 

handel förekommit »de sista tre åren». Några av' 

de nya intygen innehöll uppgifter om att de första 

skrivelserna skulle ha frampressats under tvång från 

kronojägarna, eller köpts av dem med passande dusörer. 

Särskilt kronojägaren Lind, som »till verket 

hördes hysa ett oblidkeligt hat», skulle därvid ha 

utmärkt sig. 

Alla de nya intygen var datumfästa på samma 

dag, den 9 februari, och de publicerades sedan av 

Umebladet. Inspektor Bergström hade därtill fogat 

en egen svarsartikel där han utredde bekymren med 

att försöka inskränka det olovliga hygget, särskilt 

svårt en nödårsvinter som den innevarande. 

Naturligtvis måste dessa uppseendeväckande uppgifter 

få rättsligt efterspel. 

Intumningsmålet 

Samma dag som slutplädering pågick i målet mot 

Jonas Ström stod Baggböles skogvaktare Israel Andersson 

och flottchef Carl Hultdin i Aspliden åtalade 

för olaga tumning i skogarna vid Björksele. Inspektor 

Carl Svedmark i Lycksele — son till den 

gamle förvaltaren — biträdde dem. 

Under två ljusa vårnätter den 28 och 29 maj 

1867 hade Baggböles båda tjänstemän satt korsmärke 

med rödkrita på 4 bjälkar och 1.249 sågtim-

mer. Träden hade av kronobetjäningen varit tagna i 

beslag. 

Vilken innebörd hade nu detta? 

Här ställs vi konkret inför betydelsen av den nya 

skogslagen av den 1 juli 1866. 

Rödkritemärket som under hela Baggböles tid 

gällt som tecken på att ett träd i rättfärdig ordning 

kunde bortflottas, var inte längre tillfyllest. Kronoutsyningsmärke 

skulle också finnas. Men alla uppgifter 

samstämmer kring den iakttagelsen, att Baggböle 

sågverk inför flottningen 1867 tänkt strunta i 

den nya bestämmelsen. Om bara korsmärket fanns 

på stockarna, på sätt som det förr alltid gjort, så 

räknade bolaget med att allt arbetsfolk av gammal 

vana skulle hantera stockarna enligt rutiner som tidigare 

alltid gällt. 

I varje fall tänkte man inte alls upplysa sin personal 

om nyheten. 

Inte minst av det Strömska målet framgår detta 

tydligt. 

Sålunda var det inte någon betydelselös handling 

som Baggböles skogskarlar utförde under de båda 

vårnätterna i maj. Bivattensflottningen förestod. 

Beslagsvirket vid Björksele skulle sålunda diskret 

flyta bort, om kritkorset fanns på stockarna. 

Uppenbarligen hade domaren, auditören Huldt, 

inte fattat den galoppen, trots att han själv suttit 

och lett båda de sista förhörsomgångarna mot Jonas 

Ström. När Carl Svedmark, till stöd för sina arbetskollegor, 

frågade ett inkallat och preparerat 

vittne följande (enligt Aftonbladets referat) — 

Inspektor Svedmark: Hvad är således ändamålet 

med detta rödkritstreck, som vid uppmätningen påsätt 

es stockarne? 

Aug. Andersson: Det tjenar endast till minne eller 

rättelse vid sjelfva uppräkningen, att ej någon 

stock skall blifva omfaren eller tagen två gånger. 

— så är det en fint med berått mod, vilken domaren 

inte genomskådade. Huldt gjorde inga följdfrågor. 

Däremot kunde han inte undgå att se att Hultdin 

uppträdde berusad inför rätten. Och herrarna Svedmark, 

Hultdin och Andersson hävdade envist och 

samfällt att deras uppdrag bara varit att inspektera 

timmervältorna, i avsikt att ge Baggböle underlag 

för budgivning på virket vid en eventuell auktion. 

Men Baggböle köpte inte beslagsvirke denna sä- 

Ordet »baggböling» i nedanstående lilla kåseri 

ur Fäderneslandet den 14.8 1867 är möjligen 

det första belägget i vårt språk på ordbildningar 

av ortnamnet Baggböle. Orden »baggböla» 

och »baggböling» förekommer flera gånger i 

svensk press under hösten 1867, medan ordet 

»baggböleri» dröjer ännu ett tag med att uppstå. 

Nya Dagligt Allehanda har »baggböla» i sitt 

referat den 19.9 från första rättegångsdagen i 

Lycksele. 

Svenska Akademins stora ordbok (SAOB) 

anför Söndags-Nisse, som den 6.10 har en hel 

skämtsam »Baggböle-katekes» med ordförklaringar, 

som första nedslag. Men det är alltså fel. 

Schene Rariteten. 

Samtal mellan Per och Pål. 

Per: Har du nånsin sett någon riktig 

gentleman? 

Pål: Jag har sett herrar James Dickson 

& komp., Göteborgs likaste, förnämsta 

och hederligaste »storhuggare». 

Per: Äro de sä ofantligt ansedda, 

dessa herrar, då? 

Pål: Jo, det må du tro! Så snart 

någon af dem visar sig på gatan, hvi- 

6kar genast folket, till och med små 

barn, som ännu icke kunna tala rent: 

der går en Baggböling! 

Per: Är det en hederstitel? 

„Pål: Jo jo men ! Det är en titel, gifven 

af opinionen, som anstår sådana 

»utmärkta» gentlemän, som herrar Dickson 

& komp. 

33

34 

KRONOMÄRKEN BOLAGSMÄRKEN 

mmb7 VI X 

Utsyningsmärke 

Beslagsmärke 

Ägaremärke 

Intumningsmärke 

Uppkommer genom den 

nya skogslagens bestämmelser 

den 1 juli 1866, 

och påsätts av Kronans 

tjänstemän. Stämplas både 

nertill på stubben 

och i manshöjd på trädet, 

så att märket hela 

tiden följer stocken. 

Utsyningsstämplama användes 

på allt Kronans timmer 

from 1866. Både privilegievirke 

och utsynta postar till 

försäljning skulle stämplas. 

Först genom denna märkning 

av trädet »på rot» kunde 

Kronan omsider få kontroll 

över avverkningen på sina 

skogar. Från 1873 blev 

utsyning obligatorisk även 

på enskild skog inom Lappmarken, 

genom bestämmelse 

i awittringsstadgan. Kronobetjäningen 

uppbar en 

viss stämpelavgift för förrättningen. 

Årtalet på stämpeln visar 

den säsong när timret varit 

utsynt till fällning. Om trädet 

inte fälldes då, måste utsyningen 

göras om. 

Betecknar att timret är 

belagt med kvarstad. Påsätts 

av kronobetjäningen 

allt åverkat timmer, 

som påträffas vid timmeravlägg 

eller i flottled. 

Var före 1866 den enda 

kronostämpel som förekom. 

Påsätts med vissa 

variationer både stockens 

långsida och kortändar. 

Före 1866 var förhållandena 

vanligen att allt övertaligt 

timmer — utöver bolagens 

lagliga stockfångst — som 

hittades vid flottled beslagsstämplades, 

och uppgift härom 

lämnades till sågverksägaren. 

Denne inköpte sedan 

vanemässigt det åverkade 

och beslagtagna timret på 

auktion i efterhand, enligt 

priset i gällande markegångstaxa. 

Är 1867 hade dock 

Baggböle inte inköpt något 

beslagsvirke. 

De romerska siffrorna i 

stämpeln betecknar det revir, 

där beslaget gjorts. »VI» 

är sålunda 6:e reviret (Umeälven 

inom Lappmarken), 

Betecknar det bolag, 

för vilkets räkning en 

stock nedhuggits. Inhuggs 

med yxa av avverkaren 

vid fällningen, på 

långsidan av timret. 

Baggböle Sågverksegares 

märke var tre raka hugg, 

tre tum långa, och Sandviks 

Ångsågsbolags ett 

kors. 

Huggaren visste genom förhandsuppgörelse 

och kontrakt 

vilket bolag han arbetade 

för. Timmerstocken 

märktes automatiskt med 

detta bolags märke. Missbruk 

förekom. Genom åverkanssystemet 

inträffade till 

och med att kronotimmer 

kunde stå på rot och bära 

Baggböle-märke. Det var i 

sådana fall bolagets egna 

skogvaktare som utfört utsyning 

i eget intresse för att 

komma åt de bästa träden. 

Ägandemärket var före 

1866 oftast det enda märke 

som förekom på timmerstockarna. 

Ritas med rödkrita på 

lilländan av timmerstocken. 

Påsätts av bolagets 

tjänstemän, som klartecken 

att timret är avräknat 

vid vattendrag. 

Huggarlönen bestäms av 

avräkningen, och flottning 

av virket kan vidta. 

Under flottningssäsongen 

1867 kommer detta märke 

i centrum för uppmärksamheten, 

eftersom Baggböle 

hävdar att det också automatiskt 

innebär klarsignal 

för flottning. Men intumningsmärket 

hade inte automatiskt 

den betydelsen. Endast 

i kombination med utsyningsmärke 

från innevarande 

säsong var virket tilllåtet 

att bortflottas. Under 

försommaren 1867 kritade 

Baggböles skogsbefäl beslagsvirke 

i smyg, och gav 

därmed intumningsmärkena 

en helt ny betydelse.

song. Det hade Oscar Dickson själv beordrat. 

Intumningsmålet gav säkert Baggböles befäl anledning 

till flera goda skratt bakom rättens rygg. 

De inkallade vittnena, som delvis var desamma 

som i februari författat intyg i två versioner, hade 

i allmänhet ingenting att berätta. Målet uppskjöts 

till en ny omgång den 13 januari 1869, då en löjtnant 

Hörnell uppträdde som ombud för svarandena. 

Bevisningen brast på nytt, och luften hade gått ur 

målet. Rätten fann det inte bevisat att Baggböles 

anställda satt sina kritstreck »i afsikt att timret sig 

eller annan tillegna», och frikände dem. Skogsuppsyningsmannen 

Edholm fick själv stå för rättegångskostnaderna. 

Genom intumningsmålets fördolda innehåll har 

vi nu kommit fram till pudelns kärna. 

Intumningsmärkena är gåtans nycklar. 

Intumningsmärkenas betydelse 

Om detta var såväl Baggböles befäl som Kronans 

jägare oerhört medvetna, men knappast någon annan. 

I målet mot Ström förekom det till och med 

att parterna råkade i öppet gräl om timmermärkena 

och deras betydelse, och begärde att få respektive 

åsikter tagna till protokollet. Domaren beviljade 

det, »likvisst anmärkande, att han icke kunde förstå, 

hvad detta genmäle hade med saken att göra» 

(NDA:s referat). 

Det hade i högsta grad med saken att göra. 

Det handlar otvetydigt om taktik och beslut på 

hög nivå inom Baggböle bolag. 

Oscar Dickson förde sin och bolagets försvarsstrid 

huvudsakligen genom inlagor till landshövdingeämbetet 

i Umeå och till Skogsstyrelsen, vilka 

också publicerades i pressen. Genomgående intog 

sågverksägaren den attityden, att åverkan var en 

olägenhet som borde genom samverkan mellan stat 

och bolag kunna fås att upphöra. Bästa sättet vore 

att på allvar öppna kronoskogarna för utsyning i nivå 

med sågverkens behov. Sålunda föreslog Dickson 

i sin första skrivelse den 13 september, att om Kronan 

garanterade honom 120.000 grova träd årligen 

i Västerbotten, så lovade han att köpa hela massan 

för 30 öre styck. Då skulle bönderna få sin huggarförtjänst 

genom att ta ner dessa träd, och de kunde 

upphöra med att hugga olovligt på kronoskogen. 

På detta svarade Almqvist omsider mycket kort, 

att begäran var oförsynt. Vid två tillfällen under 

hösten hade utsynat virke — alltså inte beslagsvirke 

— utbjudits till försäljning, »utan att antagliga bud 

derå kunnat erhållas». 

Här är också en träta om priset. 

Den hade uppkommit genom formuleringarna i 

den nya lagen 1866. Tidigare hade allt virke enligt 

sedvänja betalats enligt markegångstaxan, och ingen 

part hade ifrågasatt detta. År 1867 låg styckepriset 

i Västerbotten vid cirka 40 öre. Men i den 

nya lagen hade ordningen ändrats så att bud kunde 

fritt läggas vid auktioner, och dessa hade sedan att 

godtas eller förkastas av säljaren. Om budgivaren — 

som Baggböle — hade näst intill monopol på vattendraget, 

eller kunde göra upp med konkurrerande 

bolag om prisgivningen, så kunde man diktera 

marknadspriset. Så hade tydligtvis skett första 

gången hösten 1866 i kartell med Sandvik. Baggböle 

hade erbjudit 20-25 öre för virkesposterna, 

och Almqvist hade underkänt buden. 

Inget utsynat kronovirke kunde avverkas 1866- 

67. Inte heller hade några antagliga bud lämnats på 

beslagsvirket under försommaren 1867. 

Redan detta bäddade för misstankar och konflikt 

mellan Kronan och Baggböle. 

Därtill kom, att bland de bilagor som Dicksons 

första skrivelse till länsstyrelsen innehållit, fanns 

ett utdrag ur ett brev av följande lydelse: 

Götheborg den 7 juli 1866. 

Bruksförvaltaren herr Ludv. Nelzon. 

Umeå & Baggböle. 

Med den lättnad, som nya skogslagen lemnar 

för utsyningen, bör åverkansoskicket upphöra, och 

vi anse att H.H. borde till hösten kungöra i kyrkorna, 

att vi icke komma att på auktionerna inropa sådant 

timmer, hvilket möjligen kommer att tagas i 

beslag. 

James Dickson & Comp. 

Detta var onekligen ett vackert alibi. 

Men det innehöll också ett hot. 

Man kan sålunda säga, att om den nya lagen givit 

kronojägarna ett nytt vapen i hand i form av stämpelyxorna, 

så hade den också givit Baggböle sågverksegare 

ett motsvarande, möjligheten till ekonomisk 

utpressning beträffande timmerpriset. 

35

En strategi för beslagstimmer 

Oscar Dickson kunde helt enkelt, med mycket 

goda kort på hand, lämna underbud på råvaran och 

sedan lugnt avvakta följderna. Taktiken var tämligen 

riskfri. Bolaget var ensam köpare. Vad gällde 

konsekvenserna för åverkansbönderna och deras 

timmer, kunde han samvetslöst strunta i dem. Genom 

Kronans beslag blev allt Kronans problem. 

Och Kronan hade ingen nytta av råvaran, om 

den inte kunde säljas. 

Till sist skulle Kronan sannolikt tvingas acceptera 

de dikterade, lägre priserna. 

Just frågan om auktionsbuden är också den ömtåliga 

punkten i de skrivelser, som författats nere i 

Göteborg. Saken förbigås utan förklaringar. I målet 

mot Lind i Umeå rådhusrätt heter det t ex bara, att 

ingen kan väl »låta twinga oss att köpa en wara, deraf 

större delen war för oss oanvändbar». Och vidare 

vill Dickson & Co framhålla det löjliga däri, att någon 

skulle vara »juridiskt eller moraliskt förbunden 

att vid auktioner göra anbud på den till försäljning 

utbjudna varan». Om så vore fallet, skulle ju hela 

allmänheten vara brottslig, som inte bjuder på timmer, 

argumenterade bolaget. 

Faktum var samtidigt, att det timmer som Baggböle 

vägrat köpa 1866-67 skulle med visshet finnas 

framkört till vattendrag vid flottningen 1867. 

Den detaljen skötte åverkarna i eget intresse. 

Vilken taktik skulle bolaget välja beträffande 

detta timmer? 

Det är uppenbart att man här bedrev ett hårt 

och utstuderat spel.'Varför sprang Andersson och 

Hultdin och tummade på nätterna? Varför flöt beslagsvirket 

bort »på ofantligt många ställen», som 

uppsyningsman Jonsson uppgav inför rätten i Lycksele? 

Varför gav varken flottnings- eller såghusbefälen 

vid Baggböle några som helst uppgifter till sitt 

manskap om att nya regler gällde för året, utan låtsades 

som om allt var vid det gamla? 

I Strömska målet vittnade flottkarlarna — och 

detta trots att deras uppgifter hela tiden försökte 

styras av Baggböles juridiska ombud, rådman Tengvall 

— att de helt visst varit tillsagda, att »medtaga 

allt i wattendraget varande timmen». Bara om de 

fann timmer »som icke var försett med intumningsmärke, 

bestående af ett kors ritadt med rödkrita i 

lilländan», skulle de fråga flottcheferna till råds. 

36 

Om nya utsyningsmärken och beslagsstämplar lämnades 

inga uppgifter, och togs ingen notis. Flottningen 

tillgick som vanligt. 

»Förr var alltid alltsammans inrop», som en konsternerad 

flottare uttryckte sig. 

Också vittnesbörden från försågarna vid såghusmålet 

i Umeå lands talar samma tydliga språk. Inte 

heller de syns ha haft någon aning om en nyordning. 

Slutsatsen är närmast given. 

Med berått mod hade Baggböle sågverksägare 

tänkt tillägna sig en hel årsproduktion av åverkanstimmer 

efter Umeälven, utan att betala ett öre i ersättning. 

Likväl betalades till sist en del i efterhand, 

vilket finalen i målet mot Jonas Ström förmäler. 

Men faktum kvarstår. 

Till denna punkt ledde ytterst den strategi och 

kalkyl, som Baggböle sågverksegare lagt upp vid 

nya skogslagens tillkomst. Det var naturligtvis inte 

ofrånkomligt, att det skulle gå så. Om länsstyrelsen 

godtagit underbuden på timmer, hade tillspetsningen 

inte skett. 

Avsikten var förstås också, att tvinga fram en 

öppning av kronoskogarna och en generösare statlig 

avverkningspolitik. 

Men Almqvist och Österdahl gav inte vika. 

Verkan förfelades. 

Efter Strömska målet 

På trots vägrade Baggböle sågverksägare sedan 

under flera kommande säsonger att alls lämna några 

anbud vid virkesauktionerna. Kronan tvingades 

oskadliggöra virket, och bränna upp det. Baggböle 

var skadeslöst. Genom 50-årskontrakten hade bolaget 

efter hand fått sin timmerförsörjning så tryggad, 

att det kunde med skadeglädje betrakta Kronans 

bryderi med osäljbart virke. 

En fråga kvarstår ändå. Kan det tänkas att bortflottningen 

av allt åverkanstimmer efter Urnans vattendrag 

år 1867 var ett lokalt beslut, som bara fattats 

av herrar Nelzon, Bergström, Svedmark, Ström 

m fl på eget bevåg? Med andra ord, hur mycket 

visste Oscar Dickson? 

Den saken kan knappast bevisas. I sin tid skulle 

den fört till ett edgångsmål, och den anklagade svurit 

sig fri.

I ställföreträdande funktion fick Jonas Ström 

begå den eden, och Ludvig Nelzon blev avskedad. 

Lägre huvuden fick ta smällen. 

Men det är mycket osannolikt att Oscar Dickson 

varit ovetande. 

Den ekonomiska taktiken hade ägarna ensamrätt 

att lägga upp, och risker och konsekvenser måste 

av dem ha förutsetts i alla led. Att bortflotta timret 

var sista steget. 

Ingen risk fanns egentligen med det heller. 

Men omedgörligheten från Kronans sida blev 

strecket i räkningen. 

Av korrespondensen med S A Hedlund kan Oscar 

Dicksons tankegångar i urval följas mellan oktober 

1867 och april 1868. De visar prov på sårad 

stolthet, växlande oro och lagom friserade informationer. 

I februari och mars 1868 finns dock en ton 

av förskräckelse, som bara delvis är spelad, och 

Hedlund får höra att »nu måste ljus spridas öfver 

åverkans historíeme» och förvaltare Nelzon rapporteras 

kallad till möte »i Gefle, vid hvilket sanningen 

skall prässas fram, af hvad beskaffenhet den vara 

må». 

Men vad ville Oscar Dickson höra av Ludvig Nelzon, 

som han inte redan visste? 

Av allt att döma blev den utsatta konfrontationen 

mellan de båda männen aldrig av, den uppsköts, 

eller i varje fall fick Hedlund och eftervärlden 

aldrig veta något mera om den. 

Och ingen annan- utväg fanns i realiteten för bolagets 

ägare enligt affärsvärldens lagar, än att avskeda 

sin förvaltare. Situationen var nedkörd i grunden, 

och Nelzon identifierad med en hel livsgärning 

i åverkans tjänst vid Baggböle. Om Oscar Dickson 

ville ha en nyordning till stånd, och en sådan var 

ofrånkomlig för fortsatt anseende, måste han byta 

förvaltare vid sågverket. 

Med sannolikt mycket fasta instruktioner kunde 

Pehr Wilhelm öhlén från Lit installera sig som efterträdare, 

på det nu famösa sågverket vid Umeå i 

september 1868. 

Ett spel var slut. 

Att ånyo till nästa säsong låtsas som de nya lagarna 

var obekanta var förstås ogörligt. 

Men efterdyningarna varade länge. 

I sin rapport hade Gustaf Erik Lind bl a skrivit, 

och träffat den ömma punkten: »Då nu hvarken 

Baggböle Sågverksegare eller Umeå Ångsågsbolag 

welat inköpa det åwerkade virket, följer af sig 

själft, att de tyckas hafva detta wirke så i sina händer, 

att de anse sig derför kunna bjuda, hwad dem 

godt synas.» 

Om Baggböle sålunda under striden förlorade 

sitt åverkanssystem, så behöll det — i fortsatt kartell 

med Sandvik — samma fasta grepp över vattendraget 

i kraft av det nyvunna, ekonomiska vapnet. 

Under ännu några säsonger fanns gott om åverkansvirke 

efter Umeälven. Bönderna kunde inte 

förväntas i en handvändning ändra vanor. Året 

1868 var beslagen i Västerbotten 74.961 timmer, 

1869 63.727, varav nästan allt måste förstöras. 

Men en yttre förändring fanns snart att registrera. 

I Almqvists 5-årsrapport 1871-1875 står att läsa, 

»att oloflig afverkning af skog å Kronans marker 

under perioden i betydlig grad minskats». Och vidare: 

»Anledningen till denna skogsåverkningarnas 

minskning torde vara att söka ej mindre i den kontroll 

och noggranna bevakning, som af skogsstatens 

till antalet ökade tjänstemän och betjente å kronans 

skogar utöfvas, än och deruti, att sågverksägarne 

numera i allmänhet icke köpa sågtimmer, hvars 

åtkomst kan anses tvetydig.» 

Baggböle hade bytt ut ett monopol mot ett annat. 

Det skulle dröja mycket länge innan Kronan fick 

sälja något virke efter Umeälven till annat pris än 

som bolaget ensamt bestämde. 

Om konfliktens facit 

De officiella dokumenten om Baggböles strid med 

Kronan uppvisar ett annat facit än det jag här har 

velat framställa. 

I samtliga förda rättegångar avgick Baggböle med 

segern. En oönskad omständighet var förstås, att 

flottchefen Jonas Ström dömdes att värja sig med 

edgång. 

Men på nytt hade det bevisats, att ingenting kunde 

bevisas. 

Sågverksägarnas fasad bestod intakt. 

Men deras heder och moral var fläckad. Inte 

minst var det smärtsamt för Oscar Dickson, som 

gärna rörde sig glansfullt i samhällets högsta kret- 

37

sar, och tom — som ett brev till Hedlund visar — 

var ekonomisk garant och personlig lånegivare till 

kung Carl XV, vilken hade dåliga affärer. 

Omständigheten är pikant. Oscar Dickson bekrigade 

inför offentligheten Kronan med hårda metoder, 

men var personligt intim med den som faktiskt 

bar den. 

Det fanns ett behov av upprättelse. 

Under årets första månader 1868 är Oscar Dickson 

sysselsatt med att »hopskrifva några tidningsartiklar». 

Med Hedlunds hjälp publicerades de först i 

Handelstidningen, och sammanställdes sedan till en 

broschyr under titeln »Några upplysningar rörande 

den Norrländska Skogshushållningen och Trävarurörelsen». 

Skriften trycktes i »en upplaga af 2.000 exemplar 

för att tillställas samtliga Riksdagsmän, Tidnings 

Redaktioner, Skogs Staten, samt serskilt kända antagonister». 

Innehållet är förstås en partsinlaga. Det upprepar 

mycket av det som Oscar Dickson redan 1856 sagt 

till Skogskommitten, understryker träindustrins 

välgörande arbete för rikets bästa, framhåller skogarnas 

väldiga vidd, och underkänner den statliga 

skogspolitiken. Intressant är dock, att den nya 

skogslagen 1866 får beröm. Lagstiftaren Gripenstedt 

erhåller goda vitsord särskilt för att han litat 

på marknadskrafterna, och undvikit att sätta något 

minimipris vid skogsauktionerna på kronovirket. 

Markegångstaxan ligger för högt, menar Dickson, 

»för en vara som måste bestå en täflingskamp i 

verldshandeln! » 

Fäderneslandet var den enda tidning som gick i 

svaromål. I tre stora artiklar sökte den bemöta den 

anonyma försvarsskriften, vilken enligt tidningen 

»hvimlar af oriktiga uppgifter, falska slutsatser och 

lumpna invändningar». Några enstaka insändare i 

pressen finns därutöver att notera. Men i huvudsak 

förbigicks den med tystnad. 

Utan tvivel var Oscar Dickson besviken. 

Men debatten om skogarna gick nu på andra vägar. 

Sedan målet mot Ström avdömts självdog den 

intensiva kampanjen i pressen tämligen tvärt. Inte 

mycket mer fanns att tillägga, indignationen var uttömd. 

I stället kom riksdagsarbetet i förgrunden. 

Och landshövding Erik Viktor Almqvist blir nu 

en huvudperson. 

38 

1871 års skogsutredning 

Som riksdagsman i Första kammaren hade Almqvist 

redan under första året av nya riksdagsordningen, 

1867, motionerat om tillsättande av en 

norrländsk skogsutredning. Han fick avslag. Han 

återkom vintern 1868 — mitt under den akuta 

Baggbölestriden — i samma ärende, och fick kamrarna 

med sig, dock först efter gemensam votering. 

När medlemmarna i juli befanns utsedda, hade 

Almqvist fått uppdraget som ordförande. Tillsammans 

med idel folk från övre Norrland, en jurist, 

förste lantmätarna i Västerbotten och Norrbotten, 

de två skogsinspektörerna, samt sågägare Erik 

Haeggström i Håknäs och Sävar, skulle han lägga 

förslag »om åtgärder för åstadkommande af en förbättrad 

skogshushållning» i Norrland. 

Kommitténs rekrytering, liksom personvalen, 

vittnar i sig om det genomslag som striden i Västerbottens 

skogar haft på opinionen. Almqvist och 

Österdahl blir dess ledande personer. 

Sågägarna är oroade. Protokoll från interna möten 

både i Umeå och Söderhamn — där Dicksons 

disponent Helleberg på Sandarne högläste Dicksons 

skrivna koncepter för de församlade — i september 

1869, vittnar om mobilisering i deras led 

för att inte överköras av eventuella, oönskade förslag 

från utredningen. 

Men de hade inte behövt vara så förfärade. 

När betänkandet framlades 1871, var det redan 

splittrat av olika reservationer från samtliga ledamöter, 

och därtill följt av ett remissyttrande från 

Skogsstyrelsen som mer eller mindre sönderkritiserade 

hela utredningen. Detta var heller inte första 

gången som generaldirektör Ros gått emot Almqvist, 

och betraktat denne som alltför otålig och 

benägen till »öfverdrivet mörka skildringar af norrlandsskogarnes 

tillstånd». 

Den gällande lagen var i huvudsak bra, den borde 

bara ges tid att avsätta sina goda och nyttiga resultat, 

menade Skogsstyrelsen. 

En proposition lades 1874, men föll efter olika 

beslut i kamrarna. Endast den s k Norrbottenslagen 

— awerkningsförbud på alla träd under 7 decimaltum 

på 16 fots höjd — bröts ut, och godkändes. År 

1875 kom ett beslut, enligt österdahls reservation, 

om skärpning av straff för åverkan. Brottet las under 

allmänna strafflagen, och därmed var edgångs-

De nya BaggbSlingarne i Norrland göra honnör för den 

"erkändt störste", allas herre och mästare. 

domarnas tid ute för timmerstölder. 

Bara tre av Baggböles ledare hade genom åren 

tvingats sätta sin salighet i pant, James Dickson jr, 

Ludvig Nelzon och Jonas Ström. 

Samtidigt slog Almqvist in på awittringens väg. 

Genom motion 1872 fick han en awittringsstadga 

för Lappmarken till stånd, varigenom de övre skogarna 

äntligen kunde börja regleras. Och en stor 

framgång noterade han, när riksdagen 1873 beslöt 

om inskränkning av den fria utsyningsrätten på enskild 

skog i Lappmarken. 

Äras den som äras bör I 


Utstämpling där skulle i fortsättningen endast 

få göras av Kronans betjäning. Detta retade Baggböle 

och skogsbolagen alldeles särskilt. Deras fria 

förfogande över avverkningsrätterna blev inskränkt, 

vilket just var själva poängen. 

Det är sålunda en serie nya och kompletterande 

bestämmelser som tillkommer under åren närmast 

efter Baggbölestriderna 1867-68. Tiden var helt enkelt 

mogen. Det var hög tid, vilket även skogsbolagen 

överlag erkände. 

Den fullständiga friheten hade upphävt sig själv. 

39

Hur stor var förödelsen? 

Till klangen och innebörden av baggböleriet hör ju 

också att skogarna blivit svårt härjade och förstörda 

av den oreglerade framfarten. Skogstjänstemännen 

framhöll det ofta. Oscar Dickson bestred det 

lika ivrigt. Vid sågägarnas möte i Söderhamn hade 

en talare yttrat, att »någon skogssköfling funnes 

icke, utan var blott ett tomt jernspöke». 

Frågan får här lämnas obesvarad. 

Men helt uppenbart måste såren och spåren i utsatta 

trakter ha varit oerhört synliga. Om enskilda 

åverkare under en halv mansålder fällt skog utan 

några som helst instruktioner, bara vägledda av den 

personliga nyttan att ta ner mesta möjliga antal 

träd på lättast åtkomliga ställen, måste stubbmarkerna 

på många håll ha erbjudit en utmanande syn. 

Allt det grova urtimret fälldes med yxor i midjehöj 

d. 

40 

• Mina båda uppsatser är grundade framför allt 

på genomgångar av dagspressen för perioden 

1866-69 — Aftonbladet, Fäderneslandet, Göteborgs 

Handelstidning, Nya Dagligt Allehanda, 

Söndags-Nisse, Umebladet — på handlingar angående 

Baggböle i Merlo-arkivet, på domböcker 

från Umeå rådhusrätt, Umeå tingslag, Degerfors, 

Lycksele och Arvidsjaur åren 1867-1873, 

på kyrkböcker, på brev från James Dickson till 

CD Skogman i Riksarkivet och brev från Oscar 

Dickson till SA Hedlund i Göteborgs universitetsbibliotek. 

Vidare har jag utnyttjat riksdagstryck 

i skogsärenden 1868-1874, skogsutredningarna 

1856 och 1871 samt landshövdingens 

femårsberättelser 1842-1875. 

I följande litteratur finns mer att läsa om Baggböle: 

GUNNAR BALGÄRD »I en obetydlig ådalsbefattning» 

— om Carl Svedmark (STF:s årsskrift 1980). 

B BOETHIUS Erik Viktor Almqvist (Sv. biografiskt 

lexikon). 

THORD BYLUND Matfors sågverk 1793-1850 (SCA 

50 år, 1979). 

En hel ådals befolkning efter Uman och Vindeln 

hade samma behov och strävan. Den blev en del av 

deras levebröd. Och det kan anses bevisat att folket 

inte fick chansen att upptäcka den nya inkomstkällan 

helt av sig själva. 

Baggböles tjänstemän föregick dem med lockelsen. 

Samma tjänstemän uppmuntrade dem så länge 

systemet höll. Avvecklingen blev dramatisk. Den 

skakade Sverige, och ägarna. 

Träden, värdet och vinsterna, exporterades. Västerbotten 

hade nåtts och intagits av den nya storindustriella 

ekonomin. 

Och ett omdöme blir till slut ofrånkomligt. 

Det är svårt att tänka sig ett mer klassiskt exempel 

på ett kolonialt, ekonomiskt mönster än familjen 

Dicksons tidiga timmerutdrivning efter Umeälven. 

WILHELM CARLGREN Norrländsk trävarurörelse genom 

seklen (Svenska kulturbilder, 4:e bandet, 1937). 

Dalaskogen. (Dalarnas museum 1977). 

CHARLES DICKSON Arbetsklassens i Danmark, 

Norge och Sverige nuvarande ställning. 1867. 

OSCAR DICKSON Några upplysningar rörande den 

Norrländska Trävarurörelsen. 1868. 

KARL FAHLGREN Umeå sockens historia. 1970. 

NILS AUGUST FLODÉN Sågverkspatronerna. 1949. 

NILS AUGUST FLODÉN Guld och gröna skogar. 

1959. 

Holmsunds köping. 1974. 

O HÖRSTADIUS Bagböle (Ny Illustrerad Tidning, 

34/1876). 

C F LINDAHL (»Lazarus») Svenska millionärer, I-IX, 

1897-1904. 

A F OLSSON Firman James Dickson eller Bidrag till 

skogshandteringens historia. 1874. 

HUGO SAMZELIUS Kongl. Skogs- och jägeristaten, 

III. 1898, 1902. 

BROR TERNSTEDT Livet vid och kring en vattensåg 

under 1800-talet — Baggböle sågverk (stencil, Merlo 

arkiv). 

HARALD WIK Norra Sveriges sågverksindustri från 

1850-talets mitt fram till 1937. 1950. 

Uppsatsens citerade rubrik är hämtad från Aftonbladet 

den 16.9 1867. Bilden därovan är 

Fäderneslandets första illustrerade kommentar 

till Baggbölestriden den 10.8 1867.

Rättegångens upptakt 

Tingssalen uppfyld.es snart med folk. Den var rymlig, 

aflång till formen och upplystes af en rad åt 

Urnan vettande fönster. 

Förhandlingarna leddes af ordinarie häradshöfdingen 

Lindberg, som intog sin plats vid dombordet, 

hvilket var placeradt framför en af tingssalens 

kortare väggar; till venster om dombordet var framstäldt 

ett mindre dylikt för länets höfding och justitiekanslersombudet 

häradshöfdingen Gahn, hvilka 

bägge bevistade rättegången, den förre iklädd fullständig 

uniform. 

Till höger om dombordet var likaledes placeradt 

ett bord för Af tonbladets och denna tidnings referenter. 

Invid dessa hade kärande parten och allmänna 

åklagaren sina platser. På motsatta sidans långvägg 

sutto nämndens ledamöter på en lång soffa. 

Salens nedre del uptogs av tingsmeningheten. Flera 

landtstats- och landtmäteritjenstemän, andra stånds- 

»•un«,., „«Jk,,,. 

41

personer och en (för att vara i Lappmarken) ej obetydlig 

skara allmoge närvoro. Äfven ett och annat 

fruntimmer af den bildade klassen märktes bland 

åhörarna. 

Jägeribetjeningen var naturligtvis talrikt representerad. 

Nya Dagligt Allehandas reporter betraktar uppmärksamt 

lokalen från sitt bord. Han hade rest 60 

mil med hästskjutsar dag och natt under 3 dygn för 

att hinna fram. 

Det är på förmiddagen den 10 september 1867 i 

Lycksele tingshus. 

Derefter påropades målet mot en af handelsfirman 

Dicksons representanter vid Ume-elfs vattendrag, 

s.k. flottchefen Jonas Ström, tilltalad att 

hafva bortstulit 117 stycken kronan tillhörande, 

i beslag tagna och för kronans räkning inbommade 

stockar. Tilltalade Ström framträdde. Med en bugning 

för domaren intog han sin plats på svarandesidan. 

Ström är en stor, starkt byggd man i sin kraftigaste 

ålder. Hans utseende är ej arbetarens (som 

man af hans officiella titel — f. d. korpralen — i jägeribetjeningens 

rapporter kunde antaga), men 

dock ganska simpelt. Hans halfengelska drägt och 

stora polissonger gifva honom ett visst utseende af 

en göteborgsk grosshandlare af medelsorten. Mörka 

ögonbryn, rödbrusig hy, mörkgrå, skarpa, men kalla 

ögon fullborda hans porträtt. Han bar guldringar 

i öronen. Hans sätt var nästan hela tiden det för en 

tilltalad passande och ganska städadt, hans språk i 

allmänhet ganska ledigt och vårdadt. 

Jonas Ström försvarar sig ensam, och till en början 

karskt. Att minsta skiftning i hans uppträdande 

genom journalisterna ska spridas över hela Sverige, 

kan han inte ha förutsett. Inte heller kan Baggböle 

sågverksegare ha förutsett det. Lycksele låg på betryggande 

avstånd från den civiliserade världen, 

bortom mil av skogar. 

Efter de första två rättegångsdagarna har Ström 

trasslat in sig så rejält att han inför fortsättningen 

beläggs med munkorg av bolaget, och bara får tala 

under uppsikt av Baggböles juridiska ombud, rådman 

Tengvall. Djupare dispositioner finns bakom 

det yttre förloppet, vilka till vaije pris inte får 

skymta igenom. 

42 

Om Jonas Ström 

Ström får först vittna om sina livsomständigheter. 

Han är född 1825, i enkla förhållanden. Fadern 

var död redan innan han föddes. Ström är välfrejdad, 

dvs inte tidigare dömd för brott. Dock har 

han en gång slagit en polis i Umeå och fått böter. 

Han tog tidigt värvning hos Westerbottens Fältjägarecorps, 

och genomgick korpralsskola med högsta 

betyg. Han hade haft roteplacering i Ersmarks by, 

och även där haft uppdrag som fjärdingsman. I maj 

1855 begär han avsked och övergår i tjänst hos 

Dickson. Året därpå inköper bolaget ett boställshemman 

åt honom i Granön. Han förestår alltsedan 

dess Baggböles flottning inom 5:e och 6:e reviren 

efter Umeälven. Han är gift och har 7 barn. 

Genom egna förfrågningar i bygden kan NDA:s 

rapportör tillfoga »det Ströms inkomster tycktes af 

allmänheten högst olika uppskattas, nemligen imellan 

3.000 och 5.000 riksdaler. Hans lefnadssätt lär 

varit öfverdådigt och, på vanligt norrländskt skogsafverkaremaner, 

lär han i synnerhet älskat att spela 

frikostig värd, anställa champagnekalas och i sitt 

umgänge indraga äfven embets- och tjenstemän.» 

I själva verket var Ströms grundlön enligt anställningskontraktet 

1.200 riksdaler, förutom fria förmåner 

i tjänsten. 

Om man dessutom tillägger vad Bror Ternstedt, 

den ende Baggböleforskare som varit tillräckligt tidigt 

ute för att ha kontakt med den muntliga traditionen, 

säger om Ström — »han var känd för sin 

hänsynslöshet, sina brännvinskaggar och sina många 

konkubiner ute i bygden, vilka efter byarnas namn 

smädades med öknamnen Tegströmskan, Hjukströmskan, 

Degerströmskan o.s.v.» — så är de flesta 

kända fakta om honom här redovisade. 

Ström syns ha velat vara en hejare till karl. 

Vad hade han nu själv att förtälja om det som 

lades honom till last? 

Vi låter rättegångsprotokollet berätta. 

Natten mellan 11 och 12 juli 1867 

Wäl hade Ström, som i sällskap med Krono fogden 

Holmström, Handlanden Lundmark, Veterinär 

Läkaren Bergström och Kardmakaren F. T. Markzin 

på aftonen den 11 sistlidne Julii uppehållit sig uti 

den sistnämndes gård i närheten af Djupskolafwan,

Utsigt af DJUPSKOL-AFVAN invid LYCKSELE KYRKPLATS. 

Holimlriim.kn sArdi Ii. I.niiilsvliiren 

der Ström mötte Eklund, och bron med 

ur atvan. eller brohyalfvcn. 

Två bilder inlämnades den 14 januari 1868 till Lycksele tingsrätt, för dess orientering. Den undre kartan 

är en fri teckning efter E T Tidströms Karta öfver Lycksele kyrko- och marknadsplats 1860. 

43

och jämte sistbemälde trenne personer kl. wid pass 

11 på qwällen derifrån vandrat till den på andra sidan 

om samma afwa belägna Nya Gästgifwaregården, 

wid återwandring derifrån till Ströms logis hos 

Markzin kl. 2 a 3 på natten warseblifwit något folk 

ute i en båt innerst på afwan men icke gifwit akt på 

hwilka de woro, eller hwad de förehade. Deremot 

sade Ström sig ihågkomma, att timret ute uti Djupskolafwan, 

då ännu fanns der qwarliggande, men 

att, då Ström, åtföljd af ofwanbemälde Lundmark 

och Bergström klockan mellan 4 och 5 på morgonen 

den 12 Julii å ny o passerade bron öfwer berörda 

afwa, för att begifwa sig till nya gästgifw are gården, 

ofwannämnde timmer uti en flock befunnits 

flyta ute på elfwen, hwarwid något folk dock icke 

af Ström anmärkts; medgifwande Ström, att samma 

timmer längre ner i älven kommit tillsammans 

med det, som för Baggböle Sågwerksegares och 

Umeå Ångsågs Bolags räkning dagen förut flottats 

förbi Lycksele kyrkoby och att något serskiljande 

deraf, Ström weterligen, sedermera icke egt rum. 

Varför denna livliga trafik på bron vid Djupskolavan 

just den aktuella natten? Här får NDA:s journalist 

svara igen. 

Justitiekanslersombudet (genom domh.): I hvad 

ändamål tilbragte S. den ifrågavarande natten, då 

kronans i Djupskolafvan inbommade beslagstimmer 

bortkom, utomhus? 

Ström (synbart förlägen): Jag hade ingen orsak 

dertill. (Raskt, med återvunnen säkerhet): Jag hade 

bjudit folk på toddyi 

Det hade sålunda varit supkalas i sommarnatten. 

Ett antal bättre herrar i Lycksele hade ideligen promenerat 

fram och tillbaka över en bro. Under tiden 

hade en timmermassa på okänt sätt försvunnit. Ingen 

visste hur det gått till. 

Hur trovärdigt var nu detta? 

Ströms version var suspekt. Det gällde för Kronans 

ombud att kunna motbevisa den. Utan bindande 

bevisning skulle Baggbölebolaget åter komma 

undan, precis som alltid förut skett. 

Ströms raljanta attityd vid upptakten i målet visar 

helt tydligt, att han har en hög tanke om den 

immunitet mot landets lagar, som hans bolag genom 

åren förvärvat i Ume älvdal. 

44 

Efter de två första rättegångsdagarna har dock 

Ström trängts därhän, att åklagaren begär att han 

ska häktas. Han är »med tvetalan beträdd». Inför 

häktningshotet börjar han stamma, vilket NDA:s 

reporter med nästan obehaglig närgångenhet förmedlar. 

Nu följde åter en djup paus. 

Domh.: Hvad har Ström att häremot invända? 

Ström vill tala, men rösten sviker honom, slutligen 

börjar han stammande: Jag be- bestri- stri- bestrider 

häktning så- såsom orimlig. Två - två vittnen 

hafva sökt kasta skuggor på mig, men jag bestrider. 

(Med återvunnen fattning): Häktningsyrkandet är 

sannerligen orimligt. Jag är en känd man, jag är ingen 

dålig karl. Jag skall ej ens rymma, om allmänna 

åklagaren än en gång uppmanar mig dertill. Om jag 

anmodat någon begå stölden, så hade jag säkert gått 

och lagt mig i stället för att stanna uppe hela natten 

och låta folk se mig. (Med växande säkerhet): Är 

det meningen att jag ska häktas för de kostnader, 

som målet medfört och ytterligare torde medföra, 

så är jag beredd att ställa borgen för mig. (Med 

pathos): Jag tager tingsmenigheten till vittnen derpå, 

att jag är en väl känd man; det är just jag, som 

infört ordning här på orten. (Med stigande pathos): 

Huru såg här ut, innan jag öfvertog det? Jo! Illa 

såg här ut! Man stängde sina dörrar, när flottarne 

och flottfolket kommo. Nu emottagas vi som vänner 

öfver allt, hvarest vi komma. Hvar och en vet, 

att detta är mitt verk. Och nu fordrar allmänna 

åklagaren, att jag ska häktas! 

Jag tager den här närvarande menigheten till vittnen, 

om det är räson deri. Jag är känd, jag är välbärgad, 

jag är bosatt. Jag vädjar till tingsmenigheten — 

ja, till sjelfva nämnden, till min vän och kamrat 

Nordström, om de vilja gå i borgen för mig. Det 

vilja alla här närvarande vid tinget — med undantag 

möjligen af allmänna åklagaren. (Munterhet bland 

en del af de närvarande tjenstemännen, bifallsmummel 

bland en del af sjelfva mängden.) 

Ström (högtidligt, bevekande): Sägen, viljen I ej 

detta, mina vänner! 

En annan s.k. flottchef i Dicksons tjenst, vid 

namn Nordström (gestikulerande med armar och 

hufvud): Ja, visst! Ström är en (Rösten dog 

bort i mummel.) 

Mumlande röster, äfven ur nämden. Ja visst!

Andra röster (i samma tonfall): Hr Ström är bra. 

Domh.: Rätten skall, för att öfverlägga, inträda i 

ett angränsande rum. 

Det är ett beundransvärt återgivet hörspel. 

Och Ströms vädjan hade möjligen effekt. Inför 

uppskovet, medan åklagaren sökte skaffa fram fler 

vittnen, beslöt rätten att Ström skulle förbli på fri 

fot. 

Det skulle bli sammanlagt fyra rättegångstillfällen 

innan målet avgjordes. 

Vittnesmålen 

Arbetsdagen den 11 juli 1867 jobbade storälvsflottarna 

på beting. De var drygt 20 man. De skulle under 

dagen hinna till Hällforsen strax söder om 

Lycksele kyrkplats, enligt uppgörelse med Ström 

och Sandviks flottchef, Olof Johan Johansson. De 

var framme vid 16-tiden, och gjorde sedan kväll. 

Flottarna spred sig över samhället till sina olika 

nattkvarter. 

Kronans timmer låg i Djupskolavan. Det är samma 

vattendrag, som än idag passeras vid infarten 

söderifrån till Lycksele tätort. 

Vid Djupskolavan låg Markzins gästgivargård. 

Den blev ett slags högkvarter för flottarstyrkan under 

dygnet i Lycksele. I huvudbyggnaden hade befälen 

Ström och Johansson, liksom dennes assistent 

Samuel Vidstrand, tagit logi. I en foderlada på 

gårdsplanen, bara 10 meter från stranden, fick 6 

flottare sova under natten. 

Hos Markzin hade också Gustaf Erik Lind och 

kronojägarna bott under veckan innan, medan de 

arbetat med beslagen och inroendet av timret i 

avan. I 3-4 dagar hade de hållit på, uppgav uppsyningsman 

Jonsson. Ström hade också tidigare i veckan 

bott där. På tillfälligt besök i samhället hade 

han tom stått på bron och betraktat bogseringen 

under dagen den 6 juli, omtalade uppsyningsman 

Frånberg. Veterinär Bergström, som bodde fast hos 

Markzin, kunde meddela att Ström fört saken på 

tal med honom. 

Det hade smällt från jägarnas beslagsyxor »som 

om de klappat kläder». 

Den 8 juli — tre dagar innan Baggböles manskap 

intog Lycksele — hade Lind upplöst sitt arbetslag, 

och gett jägarna order att »efterse och undersöka 

andra platsen). Även jägmästare Hedström i Lycksele 

utförde »andra undersökningar». Själv hade Lind, 

»warande i tvifvelsmål huruwida förordnandet för 

mig ännu fortfor», farit hem till Umeå för att rapportera. 

Det fanns sålunda ingen enda kronojägare kvar 

på platsen. De hade rymt fältet för att slippa konfronteras. 

Därmed fanns heller ingen bevakning av timret. 

Det fritogs av ett båtlag om 3 man mellan cirka 

klockan 12 och 4 på morgonen den 12 juli. 

Det fanns åtminstone 5 personer, som i morgonljuset 

sett det ske. 

Markzins tjänstefolk befann sig närmast intill. 

Genom ett fönster i bryggstugan, där de sov om 

natten, hade både pigan Anna Kajsa Sjögren och 

drängen Per Olof Eriksson betraktat flottarnas göranden. 

De hade vaknat av buller, och stigit upp. 

Pigan Sjögren hävdade bestämt, att hon också sett 

Ström tala med karlarna. Eftersom han varit inomhus, 

hade hon förstås inte hört några ord uttalas, 

men hon hade haft det intrycket. Fru Markzin hade 

också hört oväsen. Hon hade dragit upp sin rullgardin 

klockan 3, och sett ett båtlag på avan. 

Och från motsatta stranden hade madam Wahlström 

och änkefru Eurén, innehaverska av nya gästgivargården, 

gjort samma iakttagelser. Fru Eurén 

var dock närsynt, och kunde inte säga säkert. 

Men morgonljuset hade inte varit tillräckligt för 

att vittnena skulle kunna identifiera några ansikten. 

Pigan Sjögren var dock säker på att männen hört 

till Baggböles flottfolk, därför att deras klädsel var 

karakteristisk, och inte bars av några människor på 

orten. Hon ville också gärna tro, att förövarna 

fanns bland de 6 karlar som sovit i foderladan. Hon 

hade nämligen fått stiga upp längre fram på morgonen 

och släppa in dem, och då hade en av dem haft 

blöta skor. 

Orsaken till deras tidiga besök var att de kvällen 

innan fått ställa in sina tillhörigheter i brygghuset. 

Upprörda känslor förekom i brygghuset den morgonen, 

och anklagelser. Till på köpet hade Ström så 

småningom kommit in och sagt till flottkarlarna att 

inte lämna något timmer kvar efter stränderna. 

Pigan Sjögren var indignerad, därför att hon viss- 

45

46 

^r^fx, Cp^J l^J-Bf -t/iL Lp^^L -tiCC fc3 ^Cc^ 

Med anledning af Konungens Befallningshafvandes 

de 5 te sistlidne Juni mig gifna ordre, 

»att taga sådan vård om det i beslag tagna virket, 

att det ej måtte förskingras», begaf jag 

mig den 

10de derpåföljande Juni till de vattendrag 

inom sjunde Reviret, der största 

mängden bolagsvirke fanns, för att på stället 

iakttaga, det mina anordningar fullgjordes 

och att de ändamålsenligaste och minst kostsamma 

åtgärder vidtogos för att förhindra 

nedflottningen af de i beslag tagna skogseffekterna. 

Som det mesta åverkade virket var beläget 

efter vattendrag inom Lycksele socken, 

vidtogs åtgärd att stänga alla vattendragen inom 

denna delen af Sjunde Reviret för flottning 

af åverkat virke. För att biträda härmed 

beordrades uppsyningsmannen inom Sorsele 

Socken, emedan det åverkade virket inom 

denna delen af Reviret var af mindre betydenhet 

och dessutom så vidt kringspridt efter huvudvattendraget, 

att svårighet uppstod att 

med någon ändamålsenlig åtgärds vidtagande 

förhindra virkets nedflottning. 

Efter följande bivattendrag har det i beslag 

tagna virket blifvit i förvar tagit dels genom 

inbomning och dels genom vattendragets 

stängn ing, ne m ligen: 

Efter Mattjaukbäcken 1691 sågtimmer, uti 

Arf träsket 2 bjelkar 230 sågtimmerträd och 

1382 sågtimmer, uti Lappträsket, Mösuppbäcken 

och Ruskträsket 191 sågtimmerträd och 

388 sågtimmer, uti Svarttjernarne 6 Bjelkträd 

33 sågtimmerträd och 562 sågtimmer, uti 

Kalvträsken och Åjaursjön 692 sågtimmer, 

uti Renträsket 440 sågtimmerträd och 682 

sågtimmer, vid Dalfträsket 101 sågtimmerträd 

och 2 sågtimmer, efter Sillbäcken 51 sågtimmerträd 

och 224 sågtimmer, eller tillsammans 

i förvar taget beslagsvirke 6 bjelkar, 1 046 sågtimmerträd 

och 5 683 sågtimmer. 

Med flottningen och islossningen afgångne 

effekter: 

Inom Sorsele Socken 31 Bjelkar 170 sågtimmerträd 

1 932 sågtimmer. Inom Lycksele 

Socken 6 bjelkträd 16 bjelkar 276 sågtimmerträd 

1 303 sågtimmer. (...) 

Efter hufvudvattendraget har nedflottningen 

ej kunnat förhindras, dels i brist på medel, 

dels till följd af det ringa antal bevakare, som 

äro inom reviret stationerade, och dels till 

följd af effekternas vidt kringspridda belägenhet, 

hvarigenom det hade blifvit förenadt med 

alltför stora kostnader att taga vård om detsamma. 

Vid den tid virket togs i förvar, var 

äfven mycket svårt att erhålla folk till någorlunda 

måttligt pris, föda åt arbetsfolket var 

äfven svår att anskaffa, synnerligast till de vid 

Matejoukbäcken förlagde, till följd af efter 

vad Skogsuppsyningsmannen J. O. Åslin och 

J. Edholm uppgåfvo samt att efter hvad i Vindelgransele 

rycktesvis förmäldes, flottchefen 

L. A. Malms inverkan, hvilken påstods hafva 

uppmanat en del byamän i Windel-Gransele 

by, att ej lemna mat till de vid Matejoukbäcken 

förlagde bevakarne, dock afhjelptes denna 

olägenhet vid min ankomst till trakten. 

Innan min afresa från Lycksele för att taga 

vård om virket inom Sjunde Reviret, beordrades 

Skogsuppsyningsmännen inom Sjette Reviret, 

att samtlige biträda vid förvarstagandet 

af bolagsvirket efter Urnans bivattendrag, sedan 

utrönt blifvit att Öhråns vattendrag detta 

år ej behöfde någon serskild tillsyn, emedan 

beslagsvirket ej kunde komma längre än till 

Öhrträsk detta år, der det sedermera lät sig 

göra taga vård om detsamma, beordrades 

Skogsuppsyningsman Frånberg att biträda vid 

inbergandet af bolagsvirket efter Urnans vattendrag 

hvartill början gjordes med anbringandet 

af en bom i Lycksbäcken vid Lycksträs-

kets utflöde i Urnan för att förhindra nedflottningen 

af beslagsvirket samt att biträda vid utgallringen 

af detsamma. 

Efter att hafva underrättat Baggböle Sågverksegares 

i Lycksele ombud, Inspektor C. 

Svedmark, att utgallringen af virket i Lycksträsket 

komme att ske den 2 juli på e.m. protesterade 

bemälde Svedmark häremot, som 

ville hafva gallringen uppskjuten till Fredagen 

den 5 te Juli, men i trots af denna protest verkställdes 

gallringen natten mellan den 2 a och 

3dje 

Juli på tillstyrkan af Herr Jägmästare 

Hedström. 

Sedan virkesgallringen i Lycksbäcken verkställts 

vidtogs anstalt om att till den s.k. Djupskolan 

vid Lycksele kyrkoplats inberga det å 

Urnans vattendrag förbiflytande i beslag tagne 

äfvensom ostämpladt virke, hvarmed fortfors 

till den 8 sistlidne Juli, då jag, varande i tvifvelsmål 

huruvida förordnandet för mig ännu 

fortfor, lemnade Lycksele, inseende det omöjliga, 

att med de ringa medel som stodo mig till 

buds, vidare kunna uträtta något, och beordrades 

Skogsuppsyningsmännen att begifva sig 

hvar och en till sina bevakningsdistrikt. 

Utaf det i Lycksbäcken utgallrade och inom 

särskild bom i Lycksträsket förlagde virket 

befanns 412 sågtimmer tillhöra Kongl 

Majts och Kronan samt 766 enskilde personer. 

Det i Djupskolan i Lycksele intagna, inbommade 

virket har efter hvad på enskild väg till 

min kännedom kommit blifvit bortstulit natten 

mellan den 11 och 12 sistlidne, då flottningen 

passerade Lycksele, och troligtvis är 

äfven förhållandet detsamma på alla öfriga 

ställen efter vattendragen, ty då de kunnat 

handla så djerft på ett ställe, där de öfver allt 

äro omgifne af folk förmodar jag, de ej äro för 

noga på andra håll, der de ej behöfva frukta 

andra personers närvaro. 

Då nu hvarken Baggböle Sågverksegare eller 

Umeå Ångsågsbolag velat inköpa det åverkade 

virket, följer af sig sjelvt, att de tyckas hafva 

detta virke så i sina händer, att de anse sig derför 

kunna bjuda, hvad dem gott synes, d.v.s 

de tilltro sig att kunna utan den ringaste afgift 

till Kongl Majt och Kronan tillgodogöra 

sig allt det inom Sjette och Sjunde Reviren i 

beslag tagna, och troligtvis på deras föranstaltande 

åtverkade timret, uppgående till ej 

mindre än något öfver 20,000 sågtimmer. 

Man har anledning antaga att virkesuppköparne 

vid detta vattendrag ämna eller tro sig 

kunna erhålla sitt behof af virke fylldt genom 

åverkan, då de hvarken föregående eller innevarande 

år gjort antagliga anbud å utsynade, 

till försäljning utbjudne skogseffekter. 

Under sådana förhållanden och då man har 

att göra med personer som fullkomligt ställa 

sig utom lagen, som genom sina ombud omöjliggöra 

eller försvåra Statens tjänstemäns och 

betjentes bemödanden, att, dess pligt likmätigt, 

göra lagen efterlevd, som trotsa allmänhetens 

omdöme om deras yrke, som icke drager 

i betänkande att, efter hvad härofvan är 

nämndt, bryta bommar och bortföra Kronans 

egendom, under dessa förhållanden, säger jag, 

synes att hvarken gällande lag och författningar 

äro tillämpliga och tillfyllestgörande eller 

att den myndighet, som staten gifvit åt sina 

tjenstemän är tillräcklig. 

Jag vågar ödmjukeligen hemställa att I behag 

ad en å ort som vederbör, göra framställningar 

i ämnet, på det föreskrifter må utkomma 

som både beskydda tjenstemännen och 

iaktta Kronans rätt mot enskilda personers 

oförsynta och skamlösa bemödanden att för 

sin vinning och begär att trotsa, för kommande 

generationer göra ett helt landskap' öde 

och obeboeligt - - ty der t ill leder till sist deras 

skogsåverkan. Umeå den 1 7 Juli 1867. 

Gust. Er. Lind. 

Umeå rådhusrätts arkiv. 

47

te hur angelägen överjägare Lind varit om stockarna. 

Nu var de borta. Med sin rättskänsla förde hon 

i själva verket målet in på ett sidospår. 

De herrar som under natten pokulerat med 

Ström, och paraderat över bron, hade däremot inte 

sett något av utstickningen. Vid en viss tidpunkt 

hade de bara konstaterat att avan var tom. Att de 

undanhöll rätten sin kunskap, är sannolikt. Det var 

tydligt att den »intagna förplägnaden varit grundlig», 

som överjägare Holmblad anmärkte vid Bergströms 

vittnesmål. 

Festdeltagarna mindes bättre vad som hänt tidigare 

på kvällen. 

Bergström hade klockan 6 om aftonen »ingått efter 

inbjudning, uti Ströms rum, hvarest vid vittnets 

ankomst innevarit vittnena F T Markzin och Lundmark». 

Sprit hade börjat bjudas, herrarna »åto en 

sexa», och efter ett tag hade de alla flyttat ut i en 

kryddgård på andra sidan huset. Ström hade då och 

då gått ifrån i egna ärenden. Han hade biträtt Vidstrand 

vid utdelning av proviant till flottkarlarna, 

och smeden Holmlund hade fått betalt för lagningar 

av arbetsfolkets båtshakar. Ström hade sålt en 

båt till Bergström, som genast rott in den i avan 

och därvid noterat att stoppbommen vid ena brovalvet 

var borta. 

»Bommen för afvan är lös; flyter timret ut, får 

jag skulden härföre», skulle Ström då ha sagt, enligt 

Holmström. 

En episod i fyllan hände vid 10-tiden. Bergström 

gick ut ensam och patrullerade på bron, med en 

tänd cigarr. Ström försökte hämta in honom. Bergström 

påstod att han gick där »för att vakta timret». 

Men om han fick »50 riksdaler» skulle han sluta. 

Ström blev arg, och Lundmark fick i stället komma 

ut och hämta in Bergström. 

Vid 11-tiden gick hela sällskapet — utom kronofogden 

Holmström, som fått nog — över till nya 

gästgivargården, där det var gästernas tur att bjuda 

Ström.Gustava Andersdotter, piga på stället, vittnade 

att Ström även här gått i egna ärenden »ut några 

gånger, bland annat en gång för att tillkalla Markzin, 

hvilken ock kom». 

Nästa resa tillbaka till Markzins tycks ha varit 

vid klockan 3, när pigan Sjögren sett herrarna genom 

sitt fönster. Lundmark och Ström hade dansat 

runt Bergström på stranden. Man hade just upp- 

48 

täckt att dennes namnsdag hade inträtt, med namnet 

Herman. 

Uthålligast på benen i Ströms sällskap hade till 

sist varit handelsman Lundmark. Tillsammans hade 

de båda, »klockan 4 ä 5 förmiddagen», gjort sällskap 

till Lundmarks gård vid marknadsplatsen. I 

förbifarten hade Ström tittat in hos flottarna i 

brygghuset, och vid det laget sågs allt timmer flyta 

på älvsidan om bron. 

Lundmark hade påpekat det, och »Ström svarade, 

att det troligen vore utsläppt, och att han skulle 

få skulden derför, fast han ej föranstaltat derom». 

Därmed hade Ström för andra gången signalerat, 

att det kunde tänkas bli efterräkningar. 

Sandviks befäl, Johansson och Vidstrand, deltog 

inte alls i nattgillet. De hade vid 11-tiden gått till 

sängs i Markzins kökskammare, men länge hört rösterna 

från rummet intill. Vid ett par tillfällen hade 

fru Markzin passerat genom rummet. Timret i avan 

angick inte Sandvik, ansåg Johansson, det var 

Ströms bekymmer. Alla stockarna, på något undantag 

när, hade Baggbölemärke. 

Vid 4-5-tiden på morgonen hade Markzin inträtt 

i kammarn, rusig och tvär, och kungjort: »Nu är 

Djupskolafvan ren». Och Johansson steg upp och 

fann att det var sant. 

Han väckte Vidstrand, som konstaterade detsamma. 

Återstår nu i huvudsak bara flottkarlarnas vittnesmål. 

De sex som legat i foderladan blev förstås 

alla förhörda. De uppgav sig alla ha sovit tätt i en 

rad, men ville inte utesluta att någon kunde ha stigit 

upp under natten utan att de övriga vaknat av 

det. De misstänkte varandra. 

Åtskillig tid av rättens förhandlingar gick åt till 

att korsgranska deras inbördes uppgifter. Men det 

skulle visa sig att det var ett helt annat vittnesmål 

som ledde undersökningen vidare. 

Det avlades av flottaren Fredrik Andersson i 

Skurträsk, tillfälligt anställd som dräng i Granön, 

redan andra rättegångsdagen den 11 september. 

Andersson var kallad, därför att överjägare 

Holmblad hört misstänkliga saker sägas om honom. 

I NDA:s referat beskrivs vittnesmålet så här: 

Öfuerjäg. Holmblad: Vittnet skall hafua sagt, att 

om det blott kunde få 2 karlar med sig, som redan

förut vore straffade för stöld, så skulle vittnet taga 

ut timret. 

Vittnet: Det var bara skämt. Det sade jag hela 14 

dagar, innan något timmer för kronans räkning inbommats 

i af van. 

Det upplystes nu, att detta yttrande afsett annat 

timmer, beslagtaget på annat ställe, men likaledes 

bortstulet. 

Vittnet höll nu, oombedt och med blickarne 

stundom frågande fästa på S., ett litet försvarstal 

för denne. 

Vittnet afgaf derefter på frågor en särdeles svamlig 

och hoprörd berättelse om en rodd, hvilken berättelse, 

efter hvad referenten förmådde deraf uppfatta, 

berörde, huruledes flottningskarlar från Burträsk 

rott efter Baggböle-flottar, för att enligt uppdrag 

taga reda på möjligen kringspridt timmer. 

Domh.: Ja, jag tror, att en af dem var en viss 

Wikström, som redan förut var straffad för skogsstöld. 

Ström (på tillfrågan): En hette O.P. Wikström. 

Vittnet: En flottningskarl hette Eklund. 

Samma avsnitt, i mera städad upplaga, och efter 

domarens följdfrågor, fick i rättegångsprotokollet 

denna utformning: 

— hade vittnet jämte Anders Backman och Jonas 

Larsson i Granön, hvilka både biträdt vid flottningen, 

färdats tillsammans uti en båt från stranden nedanför 

Vittnet Marksins bostad och utför elfven till 

Hällforsen, under hvilken färd vittnet sett åtskilligt 

timmer ligga på södra stranden; att flottningskarlarne 

O P Wiklund, Olof Eklund och Johan Wiklund, 

hvilka, alla från Burträsk socken, färdats uti en annan 

båt och blifvit lemnade efter för att tillvarataga 

qvarlemnade timret; att vittnet likväl inte visste huruvida 

de härom erhållit tillsägelse af tilltalade 

Ström men att vittnet senare på dagen sett timmer 

komma flytande utför elfven; — 

Detta var på morgonen den 12 juli, och Anderssons 

båtlag var först i vattnet för dagens arbete. De 

rodde genom mängden av timmer från Djupskolavan, 

vilket blivit stannande nedom bron. 

Det var inte minst av detta vittnesmål som Ström 

blivit så provocerad att han förletts till den självförklaring 

som redan anförts. 

Till nästa rättegångstillfälle, den 29 oktober, blir 

mycket riktigt flottaren Olof Petter Wiklund från 

Burträsk inkallad som vittne. Enligt Holmblad ska 

han sannolikt också »komma att blifva tilltalad». 

Men Ström anmäler omedelbart jäv mot Wiklund, 

som han »icke kände», men undrade om »bemälde 

Wiklund vore välfrejdad». Wiklund erkänner frejdigt, 

att han år 1864 i Burträsk dömts till 2 års 

straffarbete för förfalskningsbrott. 

Rätten ansåg att han därmed var förhindrad att 

vittna. 

Det skulle dröja till den 18 mars 1868 innan 

Wiklund återkom, då efter hämtning. 

Rådman Tengvall biträder Ström 

Den 29 oktober inträder rådman Thor Tengvall 

från Sundsvall på scenen. 

Han anmäler sig som ombud för Ström. Åklagaren 

försöker hindra hans mandat, men rätten ansåg 

sig inte »kunna förvägra Ström att sig af ombud begagna». 

Tengvall håller i fortsättningen sin tunga hand 

över Ströms utsagor. Det är helt tydligt att han 

mycket väl vet, var de ömtåliga punkterna finns, 

var saker och ting bränns för Baggböle. 

Tidningen Fäderneslandet hade haft skvaller att 

förmedla i ombudsfrågan. Dicksons ordinarie jurist, 

herr Philipsson i Göteborg, hade »på inga villkor 

velat åtaga sig att försvara Ströms sak», men 

det hade nu Tengvall gjort, till bestående men för 

hela domarekårens anseende och till ett »ganska 

högt honorarium». 

Arvodet var högt. För de två inställelserna under 

1868 fick Tengvall enligt kassaboken på Baggböle 

1.900 riksdaler. Summan för rättegångstillfället i 

oktober 1867, som var själva skärselden, kan inte 

beläggas eftersom räkenskapsböckerna detta år har 

förstörts. Men den torde inte ha varit så mycket 

mindre. 

Tengvalls insats betalades alltså med vad som varit 

nästan 3 årslöner till Jonas Ström. Men det är 

begripligt, eftersom det också inkluderade ett köpt 

samvete av en lagens yrkesman. 

Tengvall var väl bekant med timmerhandel. 

I flera år hade han varit jurist åt hårdföre Fredrik 

Biinsow nere i Sundsvall, och han satt också i 

49

Den sista "intnmningen". 

Baggbölesccn. 

(Nattstycke.) 

Slcogsfurstm (till sina befallningsrnän): Går ut och håller ett vaksamt 

öga på allt folket, så att icke några flera attester inä komma i dagen om 

huru det tillgår under utöfvandet af vår »fria verksamhet». I veten ju at 

gammalt, huru allting bör tummas. 

Befallningsmännta: Vi göra i största underdånighet allt hvartill vi 

bli befallda; men dock... då det gäller sådana saker som att förmå... 

Skogs fursten: Strunt! Vi ha sjelfva icke hållit oss för goda... I 

förstån... kostar det några skrupler, så smakar och renderar det ock sä 

mycket mera... 

Skönviks styrelse. Han tillhörde Biinsows intimaste 

umgänge. Om Tengvalls verksamhet i de sammanhangen 

har Nils August Flodén hittat ett belägg i 

boken »Sågverkspatronerna». I inspektorn E J Hammarbergs 

brevkopieböcker från Sund finns Tengvalls 

arbete åt Skönvik så här beskrivet: »Detta bolags 

intriger genom mästaren Tengvall med goda 

biträden äro högst gemena.» 

50 


I tingssalen i Lycksele var Tengvalls uppgift inte 

att tänja lag, utan att hålla försvarsställningarna. 

Och anfall är bästa försvar. 

Genast på förmiddagen vid sin ankomst tar Tengvall 

ordet och framlägger Baggböles ståndpunkt. 

Han understryker att Johansson var lika ansvarig 

för flottningen som Ström, att Ström beordrat att 

inget orätt timmer fick tas, och att det för övrigt

ådde en oherrans förvirring med allsköns stämpelmärken 

på timmer från Kronans sida i vattendraget. 

Sedan börjar han föreläsa om utsyningsförhållandena 

före år 1866. 

När Holmblad påpekar att nu gäller andra regler, 

så erkänner Tengvall detta, »men tyckte det vara 

klart, att vid en så stor flottled som Ume elf virke 

skulle lemnas i forsar och å dylika ställen, hvarför i 

år måste hafva förekommit i flottningen både 

ostämpladt och stämpladt» virke, både av privilegie 

och annat slags timmer. Dessutom hade ju toppstockarna 

av träd, som lämnat mer än ett sågtimmer, 

inte kunnat nås för utsyningsmärke. 

Baggböle vill alltså bestrida, med hänsyn tagen 

till kvarliggande timmer från föregående år, Kronans 

rätt att automatiskt beslagta allt omärkt virke. 

Detta är nu lite motsägande. Dels har Ström inte 

tagit orätt timmer, dels vet man inte riktigt vad 

som är orätt timmer. 

Målet utspelar sig på två plan 

Det handlar visserligen i första hand om timret i 

Djupskolavan, men det handlar lika mycket om allt 

flottvirke efter Umeälven över huvudtaget. 

Den känsliga frågan är ju att Baggböle sågverksägare 

inte inköpt något beslagsvirke under säsongen. 

Sålunda hade bolaget skyldighet att lämna Kronans 

uppläggningsplatser i fred. 

Hur förhöll det sig med den saken? 

Vid första rättegångstillfället hade en belysande 

ordväxling ägt rum i anledning av ett vittnesmål av 

flottaren Erik Anton Andersson i Tuggensele. Denne 

hade sagt att han under 4 års arbete åt Baggböle 

bara varit med om att summa 2 stockar någonsin 

lämnats, och detta i år därför att en uppsyningsman 

personligen stod intill dem — 

Åklag.: Skullen I, om ej en skogsuppsyningsman 

närvarit, även tagit dessa? 

Vittnet: Ja, det kunde väl ha händt. 

Åklag.: Har Ström sagt, att I skullen efterse märkena 

och lemna kronans stockar eller att I borden 

medtaga dem? 

Vittnet: Ja- - -- Han sa just varken att vi skulle 

lemna dem eller taga dem. 

Ström: Jag har hittils saknat tillfälle att lemna 

några bestämda order. Jag har aldrig af jägeritjenstemännen 

fått uppgift på kronans beslag. 

Öfverjäg. Holmblad: Jag måste bemöta dessa S:s 

flerfaldiga gånger upprepade inkast, att han ej förutom 

till honom från jägeritjenstemännen afgifna 

rapporter kan hålla reda på sitt flottningstimmer. 

Ingen bör bättre än S. sjelf, som många år varit här 

på orten anstäld som flottningschef, skilja utsynadt 

timmer från beslagstimmer. Dessutom föras vid 

Baggböle böcker öfver inköpt timmer. Utdrag och 

uppgifter härur meddelas sedan åt flottningscheferna. 

Således talar ej S. fullkomlig sanning, då han 

beklagar, att han saknar nödiga uppgifter. Föras ej 

sådana böcker så ordentligt, att underlydande kunna 

få sina bestämda order, utan att blifva missledda, 

så blir det sågverkens egare och intressenter, som 

sjelfva få ansvara för de brott, som begås. 

Här är sålunda ett av de uttalanden, med understucken 

adress, som framtvingat behovet av Tengvalls 

tjänster i målet. 

Hur hanterade Tengvall dilemmat? 

När näste flottare, korpralen Nord från Tegsnäset, 

återigen bekräftade att inga instruktioner om timmermärken 

givits, ville Tengvall »förutskicka en erinran, 

att förr än detta år har icke något annat timmer 

varit under flottningsbehandling än det, som 

sågverksegarna varit berättigade att framflotta». 

Han återkom därefter med upplysningen — 

— att vid flottningarna användas dels karlar, som 

varit med förut vid dylikt arbete i dessa vattendrag, 

dels karlar, som för första gången äro med. Det vana 

flottningsmanskapet har alltid haft reda på hvilket 

timmer, som skulle medfölja flottningen. Det 

är nemligen sådant, som varit försedt med intumningsmärke. 

Fanns det annat timmer än sådant, har 

det icke medtagits, likaså om det har varit inbommadt. 

Har timret varit misstänkt, har flottningsledaren 

upplyst, om det finge medtagas eller icke. 

Olof Johan Johansson, som skall höras som vittne, 

kan härom afgifva upplysningar. 

Johansson förestavas mycket riktigt senare av 

Tengvall ett uttalande av den innebörden. Men det 

gör egentligen inte saken bättre, därför att intumningsmärkena 

under innevarande säsong är likaså 

tvetydiga. 

51

Åkl.: Huru ser intumningsmärket ut? 

Ström: Jag brukar krita stockarna med ett streck 

af rödkrita i lilländan. 

Åkl. anhöll, att skogsuppsyningsmännen Edholm 

och Thulin skulle höras, huruvida icke något af timret 

i Djupskolafvan var försedt med sådant intumningsmärke. 

Edholm tillkallades och yttrade, att en del stockar 

hade ett streck eller ett kors af rödkrita i lilländan, 

men kunde icke bestämt uppgifva antalet, 

äfvensom han inom 7:e revieret beslagstämplat 

mycket med dylikt märke försedt timmer. Timmertummarne 

hade om nätterna sprungit och tummat 

åverkadt virke. 

Tengvall ville inte bestrida, att en del af virket i 

Djupskolafvan varit intummadt, hvarefter åklagaren 

af stod från Thulins hörande. Vidare fortfor T., 

att då Baggböleprivilegier tillforene icke utstämplades, 

det var ganska sannolikt, att en del virke blef 

intummadt såsom privilegier, men hvilket varit 

olofligt, och att af sådan anledning misstag kunnat 

uppstå. 

Holmblad anhöll att få förevisa så väl beslagshammaren 

som utstämplingsyxorna, å hvilka beskrifning 

i protokollet intogs, samt anmärkte sedan: 

då svarande ombudet medgifvit, att sågverkens 

timmertummare, till följd af gammal vana, äfven efter 

den nya utsyningsförordningens trädande i verkställighet, 

allt fortfarande begagnat detta sätt att V 

tumma och märka olofligt åverkadt timmer och 

då sågverksegarne eller deras ombud icke upplyst 

timmertummarne om det lagstridiga deruti, synes 

det, som ett sådant förfarande skulle hafva skett 

med deras vett och vilja - - - 

Det är vid denna punkt som både domaren och 

NDA:s referent inte hänger med längre. De tror att 

de bevistar ett mål, som behandlar stöld av 117 

stockar i Djupskolavan. De känner inte igen sig. 

I själva verket symboliserar de 117 stockarna hela 

åverkansmassan efter Umeälven. Det vet kronojägarna, 

likaväl som Tengvall och Ström. 

Det är bara bråkdelen som har kunnat instämmas. 

Överallt där flottningen gått fram, har beslagsvirket 

bortstulits. Och det är Ströms flottare som utfört 

handlingen. Virket har varit kritat enligt Tengvalls 

recept, och därmed ansetts flottbart. 

52 

Vittnesmålen från flottarna är entydiga. 

Av 11 flottkarlar som hörs i målet på den frågan, 

inklusive befälen Johansson och Vidstrand, är det 

ingen enda som har uppfattat annat än att »allt timmer 

som låg i vattendraget» skulle medtagas. Några 

hade med eget förstånd räknat ut att beslag lagts på 

timret i Djupskolavan, men ingenting tydligt hade 

därom sagts. 

Hade Ström själv några förhållningsorder om det? 

Uppenbarligen inte. Han fick göra som han ville 

med Djupskolavan. Det var ändå bara en detalj i 

det stora hela. 

Första rättegångsdagen uppgav Ström att han 

skulle ha konfererat med ådalsinspektor C W Bergström 

saken. I ett brev skulle Bergström ha sagt, att 

Ström borde fråga kronobetjäningen om Djupskolavans 

virke var belagt med beslag. Men, säger 

Ström, det fanns ju ingen att fråga. När han nådde 

fram med flottningen till Lycksele, hade kronojägarna 

farit därifrån. 

Den 31 oktober säger Tengvall i stället, å Ströms 

vägnar, att denne helt oberoende av Bergströms 

åsikt 

— hade beslutat sig för att icke medtaga timret i 

afvan — och detta beslut står i konsekvens med de 

befallningar, som utgått från förvaltningen vid 

Baggböle, att, om han på minsta sätt förnärmade 

kronans rätt, skulle han genast blifva skild från sin 

befattning. 

Detta är en nyhet, och en ren lögn. 

Hot om avsked av den arten förekommer inte i 

några skrivelser från högsta ledningen på Baggböle 

förrän första veckan i september, när det skymtar i 

Nelzons skrivelse till tinget i Lycksele om flottchefen 

Nordström, och i bolagets stora skrivelse till 

landshövdingen i Västerbotten den 13 september. 

Hade de funnits tidigare, skulle förvisso Baggböle 

funnit anledning att offentligt citera dem, som så 

mycket annat av mindre vikt. 

Detta är sålunda ett tomt och kategoriskt påstående, 

som Tengvall blivit köpt att upprepa. 

Det kan fö noteras att Oscar Dickson själv bedriver 

samma spel. Den 18 januari 1868 — bara några 

dagar efter det att Burträsk-bröderna Eklund lämnat 

sina erkännanden, i den tredje ronden av målet 

— skriver han i brev till S A Hedlund lika katego-

iskt, att »Ström befallt att timret icke finge röras». 

Dickson försöker dessutom intala sin adressat, 

att Ström nu rätteligen genast bort skiljas från målet, 

eftersom »numera annan person blifvit tilltalad 

för de brott som lagts Ström till last». Men detta 

har »Rätten icke vågat sig på så helt tvärt», får Hedlund 

veta. 

Uppe i Lycksele strider Tengvall hårt för att få 

Ström fri. 

Vad hade nu inträffat? 

På samma sätt som alla flottkarlarna i oktober 

fått samma fråga om timmer, så hade de också förhörts 

om de visste var Burträskmanskapet tillbringat 

natten till den 12 juli. 

Ingen hade vetat det. 

Nu trädde bröderna Eklund fram och bekände, 

att de utdragit timret på order av flottchefen Johansson. 

Målets final 

Upplösningen av målet är närmast en antiklimax, 

och en täckt reträtt. Ur myllret av misstänkta träder 

sålunda båtlaget från Burträsk fram med fullständiga 

bekännelser. 

Det kunde finnas anledning att misstro dem, om 

de inte samstämde med så många andra omständigheter, 

och Ström inte in i det sista krånglat med sina 

uppgifter. 

Bröderna Eklund förefaller dessutom trovärdiga, 

däremot inte båtlagschefen Wiklund. 

Dessutom skulle målet onekligen ha kunnat nystats 

upp på ett rakare sätt, om inte Ström i den 

andra omgången jävat ut Wiklund, och Wiklund 

själv inte uteblivit från inställelse i den tredje. 

Det förefaller ändå finnas en systematik i förvirringen. 

En överrumplande nyhet är uppgiften att Sandviks 

Johansson skulle ha beordrat fritagningen. 

Den informationen lämnar bägge bröderna Eklund, 

därför att Wiklund sagt så till dem. Det var 

också därför som de litat på att nattarbetet var i 

sin ordning. Jobbet hade flottchefens sanktion, 

och karlarna skulle genom den få en extraförtjänst. 

Men förhörsdagen den 14 januari börjar med att 

åklagaren lämnar in två handlingar till rätten, dels 

en karta över Lycksele marknadsplats, dels en avritad 

vy över Djupskolavan, för att kommande berät- 

telser ska bli lättare att följa. De dokumenten har 

återgivits tidigare i artikeln. 

Därefter anmäler Ström en nyhet, vilken visar 

att han är väl medveten om vad som skall komma. 

När han på natten hade gått ut från nya gästgivaregården 

för att hämta in Markzin, hade han träffat 

på Olof Petter Wiklund. Han hade sagt till Wiklund 

att ta hand om Markzins båt. Vad Wiklund för övrigt 

gjorde ute på natten, visste Ström inte. »Detta 

nu sistomtalade vill jag minnas mig ej förut hafva 

nämnt», tillfogar han. 

När Olof Anton Eklund senare i sitt vittnesmål 

säger att han träffat på Ström, får Ström anledning 

att på nytt ändra sig. Det var Eklund han träffat, 

inte Wiklund, minns han nu. 

Eklund var först »mycket lågmäld och sen i sin 

berättelse», omtalar Aftonbladets referent, och fick 

först efterhand »mera ledighet». Bekännelsen tycktes 

smärta vittnet. 

Burträskarna hade gått mycket sakligt till verket. 

De hade vilat i sitt logi till efter midnatt, sedan tagit 

sina båtshakar och vandrat genom samhället. 

Vid en viss punkt hade Olof Anton Eklund gått 

rakt fram till bron, medan brodern och Wiklund 

vikit av ner mot avan. På andra sidan hade de tre 

sammanstrålat, och gått i båt, och sedan under några 

odramatiska timmar skjutit ut alla stockar. De 

hade sett Ström med sällskap på bron vid ett tillfälle. 

Vid deras ankomst hade Ström sagt: »Det var 

bra att ni kom, blott jag får bort den här karln», 

och menat den berusade Markzin. När avan var 

tom, hade laget vandrat raka vägen hem och vilat 

de återstående timmarna före nästa dags arbete. 

Vid avräkningen vid flottningens slut i Vännäs hade 

båtlaget fått en extra femkronorssedel att dela 

på. 

Det var allt. 

Tengvall hade under vittnesmålet anfört, att han 

tyckte det var »i högsta grad pinsamt att höra, huru 

mannen måste vittna mot sig sjelf», och undrat om 

inte mannen »borde jävas». 

Åklagaren hade invänt att tilltal mot Eklund inte 

var påtänkt, eftersom denne bara lytt förmans order. 

Jonas Wilhelm Eklund lämnade en med broderns 

nästan identisk berättelse. 

Ett nyuppkommet problem var angivelsen mot 

53

Penningmännens Echo. 

Solodans af en bekant tidningsutgifvare och representant, med 

accompagnement af en "stör"-bas från Norrland och ett 

"obligat"-positiv från Lilla Nygatan. 


Johansson. På grundval av den blev Sandviks flottchef 

tilltalad för brottet, vid sidan av Ström. 

Det var den omständigheten Oscar Dickson omedelbart 

hade hakat på, i förklaringen till Hedlund. 

Johansson försvarade sig i rätten indignerat mot 

påståendet. 

Men uppgiften kom ytterst från Wiklund ensam. 

Och när denne äntligen kunde höras den 18 mars, 

så blev dess uppkomst förklarad. 

Vid ett samtal som skulle ägt rum vid 16-tiden 

den 11 juli, när Johansson och Vidstrand kommit 

roende i båt längs efter stranden norrut från Djupskolavan 

för att kontrollera att inget timmer förbigåtts, 

hade Wiklund erbjudit sig till Johansson att 

ta ut beslagstimret. Johansson hade nekat blankt, 

vilket Vidstrand intygade. 

Men ett samtal fanns därmed att referera till, 

och uppgift skulle komma att stå mot uppgift. 

Därmed är vi också till sist framme vid en summering 

av detta märkliga rättsfall, vilket står som 

en milstolpe i skogshistorien. 

Vad var det egentligen som hände, bakom allt 

som hände? 

54 

Vi tar Ströms strategi först. 

Det kan anses klarlagt, att han skulle ha allt timmer 

med sig och att han också hade lyckats så långt 

som fram till Lycksele. Beslagsvirket vid Djupskolavan 

upptog hans tankar mycket, det var en utmaning. 

Ström hade stått på bron och grunnat medan 

det roddes in, han hade konfererat med C W Bergström. 

Han hade inte kunnat besluta sig. När timret 

visade sig vara obevakat den 11 juli, slog han ändå 

till. 

Flottarnas vittnesmål har bekräftat, att det inom 

arbetsstyrkan förekommit resonemang och skämt 

kring fritagande av kronotimmer under flottningens 

gång. Båda flottarna Andersson från första rättegångsronden, 

liksom Wiklund från Burträsk, hade 

medgivit det. Helst skulle det vara någon förut 

straffad person, som kunde jävas, som kunde få 

chansen att »derigenom förtjena mycket pengar» 

(Erik Anton Andersson). 

Olof Petter Wiklund var som klippt och skuren. 

Han var förut dömd, han var inte från trakten, 

hans båtlag jobbade i Umeälven för första gången 

och kunde inte förväntas känna till förhållandena, 

inga andra flottare kände dem, och de hade logi 

helt för sig själva i Lycksele under natten. 

Oddsen var goda. Wiklund syns själv ha varit 

mycket medveten om sin egen lämplighet. Preliminär 

uppgörelse mellan honom och Ström har förmodligen 

ingåtts i förväg. Ström visste nämligen, 

att timret var obevakat. Det är rådman Tengvall 

som omedvetet avslöjar det. Vid flottaren Anders 

Jonssons vittnesmål hade Baggböles ombud gått in 

och sagt, att Ström »den 8 och 9 juli var här i Lycksele 

och först om onsdagen gick upp till Betseleforsen, 

der han träffade på flottningsfolket». Tengvalls 

avsikt med upplysningen var förstås att därmed 

kasta skugga på Olof Johan Johansson, som ensam 

fört befäl över flottarna dagarna innan ankomsten 

till Lycksele. 

Men uppgiften till rätten blir här en bumerang. 

Därmed vet vi att Ström själv varit på plats i 

Lycksele och sett kronojägarna försvinna. 

När dessa fortfarande var borta på aftonen den 

11 juli, gav Ström sin klarsignal till Wiklund. Och 

Wiklund gick med anbudet till Johansson. Denne 

nekade. Uppgifterna kom på ett lämpligt sätt att 

gå i kors.

Det skulle onekligen vara en vacker fjäder i hatten 

för Baggböles flottchef, om han kunde snuva 

kronobetjäningen på beslagstimmer mitt inne i tätbebyggt 

samhälle. 

Och Wiklund framstår inte det minsta ångerfull 

inför rätten. Man kan undra över orsaken. I rättegångens 

allra sista repliker, uppfångade av Aftonbladets 

referent, finns dock mer än en antydan om 

att Wiklund haft Ströms uppdrag — 

Domaren: Jag får nu slutligen uppmana Wiklund 

till bekännelse. Har Wiklund alldeles på eget bevåg 

uttagit timret från Djupskolavan? 

Wiklund: Nej. 

Domaren: Har Johansson uppmanat Wiklund till 

denna handling? 

Johansson: Nej. 

Därmed var förhandlingarna slut, och dom kunde 

meddelas. 

Så långt Jonas Ströms situation och troliga bedömningar. 

Hade också Kronan en strategi? 

Men det fanns också Kronans andel i saken. Kanske 

Kronan också hade en strategi? 

Det är mycket lockande att spekulera kring det, 

och även om ingenting säkert kan fastställas, så är 

indicierna ändå ganska samstämmiga. 

Möjligen hade kronojägarna gillrat Djupskolavan 

som en fälla. 

Den var kanske utlagd som ett frestande agn för 

storgäddan att hugga på. Och i sådant fall var det 

just Baggböles olycka, att Ström högg på kroken. 

Han hade lika gärna kunnat låta bli, 117 timmer 

gjorde ju varken till eller från i Baggböles samlade 

sågtimmermassa. Men frestelsen blev för stor. 

Hur kan man hävda detta? 

Det är mycket som är egendomligt med inrodden 

av stockarna i avan. Den tillgick, enligt Linds 

vittnesmål den 29 oktober, »på Jägmästaren Hedströms 

ordres». Med hjälp av 4 uppsyningsmän skulle 

Lind ta rätt på allt förbiflytande, omärkt timmer 

av årets fällning, liksom redan beslagsmärkta stockar 

från tidigare år. Men antalet 117 stockar förefaller 

mera som en symbolisk fångst än som det 

fullständiga resultatet av nästan en veckas arbete. 

Alla omärkta stockar beslagsstämplades tämligen 

demonstrativt, och till och med under ögonen på 

Ström. När beslagsmängden var anskaffad, for jägarna 

oförklarligt därifrån i lagom tid före flottningens 

ankomst. 

Som Lind och flera av uppsyningsmännen uppgivit, 

så hade det visat sig ogörligt att få beslagsavläggen 

respekterade i skogarna högre upp efter älven. 

Kontinuerlig bevakning kunde inte ordnas, och 

ingen lokalbefolkning kunde föryäntas vittna om 

timrets försvinnande. 

Men mitt i Lycksele skulle i varje fall vittnen finnas, 

om saken upprepades också där. Timret låg 

mitt bland boningshusen. 

Därigenom skulle ett konkret fall uppstå att lagligen 

beivra. 

Det är annars mycket oförklarligt varför just 

detta timmer lämnades utan bevakning, när jägarna 

annars högljutt beklagat bristen på bevakning på 

alla andra ställen. 

Lind upplöste sitt manskap den 8 juli, och lämnade 

fältet fritt för Ströms intåg, »inseende» — som 

han skriver i rapporten till landshövdingen den 17 

juli — »det omöjliga, att med de ringa medel, som 

stodo mig till buds, widare kunna uträtta något». 

Det är också påfallande hur snabbt Kronan reagerade, 

sedan det bekräftats att Djupskolavan rensats. 

Linds skrivelse är daterad inom en vecka efter 

händelsen. Men det var ändå inte på underlag av 

den som åtalet formellt väcktes. Angivare var i stället 

överjägare Holmblad, som innehade den ordinarie 

tjänsten i &:e reviret, och som varit tjänstledig till 

den 15 juli, under vilken tid Lind vikarierat för honom. 

Vid sin återkomst i arbete hade Holmblad 

omedelbart rapporterat till jägmästare Hedström, 

som i sin tur förmedlat skrivelsen till Umeå, med 

uppmaning »till den åtgärd hvartill omständigheterna 

kunde föranleda». 

Redan den 26 juli publicerar Umebladet — som 

utkommer endast en gång i veckan — Linds rapport, 

och den 7 augusti har förundersökningarna i Lycksele 

genom jägarnas försorg nått så långt att landshövdingeämbetet 

begär att urtima ting ska utlysas 

för rannsakningen. 

JK i Stockholm behövde inte alls stöta på. 

55

ED högst ynkelig, men mycket 

sannfärdig 

om 

i B a 

Hertigen af Baggböle. 

I Norrland en Hertig så djerft slog sig 

ner — 

Det suckar så tungt uti skogen; 

Der lefde Han riktigt på röfvarmanér, 

För silfver och guld och perlor och 

ädela stenar. 

Och Hertigen byggde vid elfven ett 

hus 


Se'n gaf Han sig in uti skogen burdus, 



Det huset var landet till skada och 

sorg — 

Det suckar sa tungt uti skogen; 

Och Baggböle nämndes den röfvareborg, 



Och Hertigen rånade etter behag 


Ty aldrig för Honom det fanns någon lag, 



lian kände Regenten (Kung Orre) sa 

väl 


Och dertill kom kiara och klitif/ande 

skäl, 



Men framgången gjorde vår Hertig för 

blind - 

Det suckar sä tungt uti skogen; 

Och derfor Han såg ej en högstammig 

»lind», 



Den »linden»i vägen for Hertigen stod - 


Och nedstämde något Hans stigmannamod, 



Visst höll han sig rak uti sitt majestät 

— 


Men rättvisan fick dock ej" hindras för 

det, 



Justitia framtog derföre en lag — 


Fast gammal, den användes ännu i dag, 



»Hvad tjufvar beträffar, man hänge 

de små» — 

Det suckar sä tungt uti skogen — 

» Men årodc stora, man läte dem r/å!» — 

Kör silfver och guld och perlor och 


Sä lydde dess lag ... och den Hertig 

gick fri — 

]>et suckar sä tungt uti skogen; 

Och än gar Han på ined sitt »haggböleri». 



Nasu.s. 

Schene Rariteten. 

Samtal mellan Per och Pål. 

Per: Tror du Strömmen kommer att 

svura sig fri från delaktighet i skogsstölderna 

i Norrland? 

Pål: Har f-n skall jag kurma veit» 

detl Följer han sin herre och patrons 

exempel i tliy fall, så är det 

mer sitt troligt att han med största 

lugn och kfcllbiodighet gar eden, och 

dä fii »baggbölingarne» också njuta sin 

oskuld till godo. 

Per: Ja, men du minns ju, hvilka 

upprörande scener försiggiugo hos menigheten 

då, för några är se'n, en af 

wbaggbölepatronerua» sjelf skulle sträcka 

(ingrarne pä bibeln, för att afskudda 

sig en lika beskyllning, som den, 

hvarför Ström nu är föremål? 

Pål: Ja, meu patronen svor ju ändock 

med godt samvete. 

Per: Åhja, det gör nog syndabocken 

Ström med. »Sådan herre, sådan dräng!» 

Skillingtrycksvisan är hämtad ur Söndags-Nisses »Baggböle-nummer» 40/1867. Kåseriet ur Fäderneslandet 28.3 1868. 

Vredesmodet och desperationen inom kronojägarnas 

kår i Västerbotten var i sig alldeles tillräckligt 

stark för att mana till handling. Allt åverkansvirke 

efter Umeälven var borta. Om Kronan inte 

markerade sitt motstånd skulle jägarnas arbetsvillkor 

inför kommande år vara helt undergrävda. 

Kuppen i Djupskolavan var sannolikt en kalkylerad 

chanstagning från deras sida. 

Vilket blev då till sist utslaget i målet? 

Eftersom Ström nekade in i det sista, och indiciebevisningen 

inte räckte för fällande dom, ålades 

han att »genom värjemålsed leda åtalet ifrån sig». 

Johansson blev frikänd, och Wiklund, som »enständigt 

förnekat det han haft för afsigt att samma 

timmer sig eller annan tillegna eller vid timrets ut- 

56 

stickande ens afvetat, att det tillhört Kongl. Maj :t 

och kronan», dömdes till 250 riksdaler i böter. 

Blott en märklig omständighet återstår att omnämna. 

Det ersättningsanspråk på Ström som Kronan 

rest för de bortstulna 117 stockarna å 1 riksdaler 

styck, återtogs i sista stund före utslaget. Härom 

berättar rättegångsprotokollet: 

Holmblad upplyste häruppå att enligt honom 

nyss tillhandakommen skrifvelse från Landshöfdinge 

Embetet i länet af den 16 uti innevarande 

månad, Landshöfdinge Embetet antagit ett af Baggböle 

och Norrfors Sågegare framställt anbud å i beslag 

tagne skogseffekter, hvaribland jemvel voro

ifrågavarande timmer, samt att vid sådant förhållande 

ersättning till Kongl Maj.t och Kronan icke 

kunde ifrågakomma. 

Ström skulle i alla fall slippa betala timret själv. 

Tablå. 

Målet slutar med edgång 

Jonas Ström sökte nåd. 

Men det var Oscar Dickson som bestämde. 

I en snabb kommentar till utslaget, översänd till 

S A Hedlund redan den 26 mars 1868, hade Dickson 

i realiteten dikterat hur Ström skulle ställa sig — 

Jag har tillstyrkt Ström, att öfverklaga det utslag 

som dämmer honom till värjomålsed under 

tillkännagifvande, att han visserligen är beredd att 

taga eden, men att då detta antagligen icke skulle 

freda honom från illvilliga anfall i framtiden, då 

vill han i Öfver Rätt söka den frikännelse till hvilken 

rättegångsförfattningar ne lemna anledning. 

Då hade sågverksägaren ännu inte alls tagit reda 

på, vad Ström själv tyckte. Först en vecka senare, 

den 4 april, lämnas den upplysningen att Ström är 

beredd. Eller kanske det bör uttryckas så att Ström 

fogat sig. Hedlund kan läsa: »Herr Nelzon skriver, 

att Ström är redo att gå värjomålsed». 

Och den 8 april är hela uppstädningen på Baggböle 

beslutad — 

Ström är suspenderad intill dess han hunnit få 

slut på sitt mål — men med bibehållande af lön. Likaså 

en Forsman som är invecklad uti ett mål om 

skogseld, der han icke, efter åtagande, lemnat hjelp 

till släckningen. Nelzon är äfven uppsagd, men detta 

skall icke ännu vara kändt af allmänheten. Hans 

förseelser äro dryckenskap och förkärlek för gammal 

surdeg. 

Därmed hade Oscar Dickson markerat vem som 

makten ägde. Men han hade också röjt sin besvikelse. 

Den förhoppning som han under vintern närt, 

att en friande dom skulle kunna bilda underlag för 

en upprättelsekampanj för hans bolag, hade grusats. 

Rådman Tengvalls bemödanden i domstolen hade 

inte lett till önskad framgång. Genom edgångsdo- 

men mot Ström skulle misstron mot Baggböles 

uppgifter bestå. 

En helt annan sak var att misstron hade fog. 

Dickson hade velat köpa sig fri. 

Också Kronan var missnöjd med utslaget. Båda 

parter överklagade till högre instans. 

Ströms inlaga till Svea hovrätt är intressant. I 

den besvärssökandes namn upprepas där tämligen 

ordagrant skälen och tankegångarna i Oscar Dicksons 

första reaktion till Hedlund. 

»Ehuru helt och hållet oskyldig», skriver Ström, 

har han blivit »i allmänna opinionen stämplad såsom 

en grof förbrytare» och det förefaller som 

»denna opinion äfven influerat på Härads Rätten». 

Jag har blifvit formligen angifven för tjufnadsbrott 

och denna angifvelse har genom tidningspressen 

blifvit utspridd öfver allt Svea Land, och jag 

har derföre ett oafvisligt behof utaf upprättelse, 

samt kan icke låta mig nöja med blott ett frikännande 

på grund af gången värjemålsed, ty illviljan 

skulle då sannolikt stämpla mig jemväl såsom menedare, 

åtminstone att sluta af hvad jag nyligen sjelf 

läst i ett nummer af en i hufvudstaden utkommande 

tidning, der det heter, att ehuru min brottslighet 

vore uppenbar ingen lärer tvivla på att jag icke vore 

nog oförskämd att gå den förelagda eden. 

Dilemmat är Dicksons eget. Ström räknas inte. 

Suspenderade flottchefen uppe i Granön satt knappast 

och läste Stockholmspressen med samma vana 

och plågade uppmärksamhet som hans högste arbetsgivare 

kan antas ha gjort det. 

De grunder som annars anförs för en omprövning 

av målet, är skäligen tunna. Förutom ett förslag 

till omrubricering av brottet, görs mest vissa 

ansträngningar att förringa vittnesmålen. 

Till sin förmån vill Ström också anföra att »den 

högnordiska sommarnatten är ljus som dagen, emedan 

solen nästan hela natten om synes öfver horizonten», 

vilket synes vara en viss överdrift på Lyckseles 

breddgrad. Men, underförstått, vem vill väl begå 

några brott under så avslöjande omständigheter? 

Och varför dömdes inte Bergström och Lundmark 

likaväl till edgång, när också de stått vid stranden 

av avan mitt i natten och ingenting sett? Kunde inte 

de med lika goda skäl misstänkas för att ha »gerningen 

främjat»? 

57

E1TC c v b , f y ^ v v V w r i ^ M t ^ C 

Det finnes många Baggbölingar inom Westerbottens 

län och många sorgliga skogstjufuerihistorier 

att derifrån berätta. 

Här en: 

För omkring tio år sedan gjorde numera aflidne 

länsman Nyblad i Burträsk ett beslag å timmer, 

som Bure sågverksegare olofligen låtit afverka. 

Rättegång uppstod derpå emellan kronan 

å ena sidan och sagde sågverksegare å andra sidan. 

De böter, som kunde komma att drabba sågverksegarne, 

uppgingo till 28,000 rdr, och de försökte 

derföre på alla möjliga sätt att komma ifrån saken. 

I flera år utdrogs derföre rättegången, och 

slutet af densamma blef, att sågverksegaren Jöns 

Marklund sistlidne vår ålades värjemålsed. Dag 

för edens afläggande utsattes och ortens hela befolkning 

emotsåg med största spänning om Marklund 

skulle gå eden eller inte, ty hvar och en var 

öfvertygad om sågverksegarnes brottslighet. Kunde 

det vara möjligt, att patron Marklund tänker 

svära sig fri? — Denna fråga gick från mun till 

mun, och alla bäfvade vid tanken på att han skulle 

göra detta. Emellertid inträffade den dagen, 

då Marklund inför Burträsk häradsrätt skulle betyga 

sin oskuld och rädda 31 å 32 tusen rdr, 

hvartill beloppet genom rättegångskostnader omsider 

stigit. Redan tidigt på morgonen började 

stora folkhopar strpmma till tingsstället och, vid 

den tid tingsrätten skulle sätta sig, hade nästan 

hela socknens befolkning infunnit sig på platsen. 

Det var ett ohyggligt skådespel, man ville bevittna, 

och det var ungefär samma bedröfliga högtid, 

Svea hovrätt avslog besvären den 5 juli 1871. 

Högsta Domstolen gjorde sammaledes den 11 april 

1872. 

Där stod Jonas Ström till sist med sin förpliktelse 

att svära sig fri. 

Han hade enligt lagen och domstolens utslag att 

infinna sig hos hemsocknens präst, och underkasta 

sig en föreläsning om själanöd, förlorad salighet 

och de eviga straffen. 

58 

som då en menniska skall gå till döden. Rätten 

satte sig, och efter någon stund inträdde Marklund 

och gick med märkbart stapplande steg 

fram till dombordet. Sedan domaren i allvarliga 

och gripande ordalag bedt Marklund betänka, 

hvilka följder mened medförde, samt Marklund 

förklarat sig ämna begå eden, började domaren 

förestafva densamma. Dervid lät Marklund, som 

han trodde, o för märk t fingrarne glida ner från 

bibeln på bordet, hvilket dock observerades af 

domaren, som derföre afbröt edgången. Marklund 

skiftade oupphörligt färg och svetten stod 

honom i pannan vid domarens förnyade uppmaning 

till honom att afstå från edgången, om han 

visste sig saker till skogsstölden; men Marklund 

förklarade sig vilja fortsätta eden, hvilken han 

också gick. Oaktadt flera hundra menniskor voro 

närvarande, rådde den djupaste tystnad i tingssalen, 

och när edgången var slutad, hördes blott en 

enda suck, men denna var gemensam från flera 

hundra bröst. 

Så slutade detta skogstjufnadsmål, men hvad 

glädje lifvet för skogstjufven hädanefter kommer 

att medföra och hvad frid graven kommer att 

skänka, beror på en barmhertig Gud. 

X, Y och Z. 

»Ett och annat från Norrland» var den fasta rubriken för 

Fäderneslandets norrländske korrespondent, signaturen 

»X, Y och Z». Hans identitet framgår av Oscar Dicksons 

brev den 4.4 1868. Denne välinformerade krönikör, som 

regelbundet korresponderade med tidningen, hette Jean 

Alexis Heine och var sedan 1857 stadsfiskal i Luleå. 

Han gjorde så. 

Och det är svårt att föreställa sig detta möte mellan 

Baggböles flottchef Jonas Ström och kyrkoherden 

i Degerfors, O A Lindforss, utan att genomfaras 

av vissa rysningar. Vad sade de herrarna, och 

vad tänkte de om varann, när de på detta sätt kom 

samman i ortens prästgård? 

Ett möte mellan två världar. 

Och Lindforss skrev därefter i vederbörlig ord-

ning ett intyg, daterat den 8 januari 1873, att 

Ström — 

— försedd med Tingsrättens i målet förda protokoll, 

infunnit sig hos mig, första gången i sistlidne 

November månad, för erhållande af undervisning 

om värjemålsedens vigt samt följderna af dess missbruk, 

samt att han eger god kristendomskunskap 

och åtnjuter medborgerligt förtroende, betygas. 

Den 13 januari infann sig Ström enligt kallelse 

till lagtima tinget i Lycksele. Han var beredd. Åklagaren 

hade inget att invända. 

• Den 4 oktober 1979 hade teaterpjäsen »Vårt goda 

namn och rykte» premiär i Skellefteå. Med produktionen 

firade Riksteaterns Västerbottensensemble 

sitt 10-årsjubileum. Pjäsen spelades 30 gånger i Västerbotten 

och på turné i Norrland. Sista föreställningen 

var den 8 december i Robertsfors. 

Gunnar Balgårds pjäs beskriver baggböleriet med 

underlag i de dramatiska händelserna vid Baggböle 

sågverk åren 1867-68, och med övertoner till vår 

tids rovdrift. 

I centrum står sågverkets förvaltare Ludzig Nelzon, 

och kring honom rör sig personal på olika nivåer inom 

bolaget. Som Baggböles chef är Nelzon en betydande 

makthavare i Västerbotten, en siare om den 

tekniska framtiden, men djupast sett helt beroende 

av ägarefamiljen Dickson i Göteborg. Oscar Dicksons 

förlorade »goda namn och rykte» kräver upprättelse. 

Den lokale platschefen får avsked. 

Nelzons verkliga belägenhet som marionett i ett 

ekonomiskt system uppdagas. Pjäsen är på så sätt 

en studie i medlöparens psykologi, och i kapitalets 

offerväsen. Den vill också visa på skogsindustrins betydelse 

att för framtiden bestämma Norrland till en 

funktion av råvaruförsörjare till övriga Sverige. 

Henning Mankell var regissör till föreställningen, 

och Rutger Nilsson spelade den dominerande huvudrollen 

som förvaltare Nelzon. Övriga medverkande 

skådespelare: Anders Andersson, Anders Beling, Arne 

Eriksson, Lars Granberg, Berit Hinderson, Per Norelius, 

Gunnar Strömberg, Ulla Trulsson och Nadja 

Witzansky. 

»Ström fick med tu finger å den heliga skrift föreskrifna 

eden gå», omtalar domstolsprotokollet. 

Han själv, och Baggböle, och Oscar Dickson, var 

frikända. 

Därigenom föll kostnaden för alla vittnesinställelser 

helt och uteslutande på Olof Petter Wiklund 

från Burträsk, sammanlagt 631 riksdaler. 

Jonas Ström fortsatte att flotta timmer åt Baggböle 

till sin pension år 1888. Han flyttade då till 

Backen. Han avled på sin son Johan Oskar Ströms 

gård i Västerhiske i december 1895. 

VART GODA NAMN 

OCH RYKTE 

En första klassens skandal 

Ett spel om 

baggböleriet 

H^lOar 

VÄSTERBOTTEN ENSEMBLEN RIKSTEATERN 

59

I kronoparken Gunnarn i Stensele upplät domänverket 

1897 och nio år framåt avverkningsrätten 

till 804.419 utstämplade bjälkar och sågtimmer åt 

Gideå och Husum AB för 2,2 miljoner kr. Det var 

en av de s k miljondrivningarna och den genomfördes 

på entreprenad dels av bröderna Axel och 

August Persson från Östmark i Värmland, vilka 

åtog sig utdrivningen av nära 700.000 träd, dels 

av Per Olsson i Lycksele, som åtog sig resten. Virket 

var avsett för export till England. 

Av värmlänningarna kom Axel Persson att bo- 

60 

Miljondrivningen 

sätta sig i Gunnarn, eller Bastuträsk som det då 

ännu hette. Han gifte sig med Viktoria, dotter till 

gästgivaren August Fredrik Persson, och familjen 

fick av August Fredrik överta ett hemman vid 

Tjickiträsk. August Persson återvände efter storavverkningen 

till Värmland. 

Bröderna var — liksom många andra värmlänningar 

vid denna tid — sedan tidigare vana att söka sig 

upp till Dalarna för att få säsongarbete i skogen eller 

för att bygga flottningsdammar. Värmlänningarna 

var, ända sedan timmerawerkningarna började

i deras eget landskap, skogsbrukets specialarbetare 

som först till Dalarna och sedan till övre Norrland, 

då avverkningarna flyttade dit, införde nyheter i 

form av effektivare handredskap och kördon i timmerskogen. 

Från miljondrivningen finns en serie fotografier 

bevarade, tagna av fotograf S Risberg, Stensele, 

1905. Seriens bilder är numrerade med siffror som 

ristats i negativen. Tolv numrerade bilder är kända 

och finns reproducerade i museets bildarkiv, men 

eftersom det högsta inristade numret är 17, fattas 

åtminstone fem bilder. Ytterligare fyra — onumrerade 

— bilder, som tydligen tagits vid samma tillfälle, 

är kända. Ur hela materialet återges här tolv 

bilder med de knapphändiga uppgifter om dem 

som vi har. Vi är som vanligt tacksamma för kompletterande 

upplysningar om bildernas motiv och för 

uppgifter om ytterligare bilder. 

Efter Axel Persson finns en serie räkenskapsböcker 

från stordrivningens år kvar. Det är avräkningsböcker, 

där entreprenörens mellanhavanden med 

körare och huggare finns bokförda. På debetsidan 

införs de varor som lämnats ut — timmerdrivaren 

fungerade också som handelsman — på kreditsidan 

antal fällda träd om arbetet skedde på ackord, eller 

antal arbetsdagar om arbetet utfördes mot dagpenning. 

En detaljerad genomgång av materialet skulle 

ge en mycket konkret bild av levnadsförhållandena 

i skogsarbetet under 1900-talets första år. Här skall 

endast en antydan ges om böckernas innehåll. 

Den äldsta avräkningsboken är från 1899-1900. 

Under denna säsong finns 46 namn antecknade. 

Av dem kommer 7 personer från östmark i Värmland, 

17 från Ångermanland (Tåsjö, Junsele, Ramsele, 

Boteå, Backe och Örnsköldsvik), 3 från Lycksele, 

7 från byar i Stensele och Sorsele, en från respektive 

Bjurholm, Bygdeå, Dorotea och Vilhelmina, 

Småland och Norge. Namn som Liden, Lövön, Nordansjö 

går inte säkert att identifiera. Följande säsong 

finns avräkning för 63 personer och man kan 

se att andelen sysselsatta från Stensele, Sorsele och 

Tärna snabbt ökat. Ett par jämtlänningar, från 

Föllinge och Ström, finns med. Antalet anställda 

är de följande säsongerna: 1901-02 51, 1902-03 

42, 1903-04 53, 1904-05 50, 1905-06 39 och 

1906-07 32. Sistnämnda år kommer ännu 5 personer 

från östmark, mot 13 från Stensele och Sorsele, 

6 från Lycksele, en från respektive Vännäs, 

Dorotea och Vilhelmina. En jämtlänning, en västgöte 

och två ångermanlänningar finns med. Att döma 

av tidigaste och senaste datum för varuuttagen 

började arbetet så tidigt som i slutet av oktober eller 

början av november och pågick till i slutet av 

april. 

En av dem som återkommer i böckerna fr o m 

säsongen 1901-02 är timmerköraren Jöns Jönsson. 

Hans hemort anges som Rätan i Jämtland, men redan 

följande säsong har han flyttat till Stensele. 

Som körare får han dagpenning. Den första säsongen 

— 1901-02 — är dagpenningen 3:- under 62 dagar, 

2:- under 75 dagar. Av kreditsumman 357:- får 

han kontant ut 73:70, resten har han tagit ut i proviant 

och kläder. Han har köpt 51 kg bröd (0:45/ 

kg), 6 limpor (0:50/st), 9 bullar (0:25/st), 17 kg vetemjöl 

(0:40/kg), 14 kg ärter (0:35/kg), 70 kg fläsk 

(l:35/kg), 23 kg korv (l:-/kg), 2 kg smör (l:80/kg), 

2 åttingar potatis, 14 kg kaffe (l:50/kg), 23 kg socker 

(0:80/kg), 3 kaggar snus (å 2 kg?) och 2 par 

strumpor. I maj tar Jöns ut 1 »kostym kläder» för 

45:50. 

Säsongen 1902-03 är dagpenningen 3:- och 3:25. 

Av den totala förtjänsten på 369:50 får Jöns ut 

128:50 kontant. De uttagna varorna är ungefär desamma, 

men nu finns också margarin och »vetlimpor» 

med. Snuskaggen har chockhöjts från 3:50 till 

7:50, annars förefaller priserna vara ungefär desamma. 

1903-04 arbetar Jöns Jönsson tillsammans med 

»Edin». På 134 dagsverken vardera efter 3:- eller 

3:25 tjänar de tillsammans 857:-, varav de som 

»kontant liqwid» erhåller 154:- respektive 114:-. 

Bland de udda varuuttagen finns ett par skor för 

13:50. Snuspriset är åter normalt. 

1904-05 arbetar Jöns 49 dagar efter 3:-, 72 dagar 

efter 3:25 och 6 dagar efter 2:50. Totalförtjänsten 

är 406:97, varav han tar ut 153:- kontant, resten i 

varor. Nya i sortimentet är (rökt) kött, sill och sylta. 

1905-06. För »höstarbete» 6 dagar är dagpenningen 

2:50, i januari krediteras han 49 1/2 dagar efter 

3:- och i mars 72 1/2 dagar efter 3:25. Av hela förtjänsten 

420:- får han 175:- kontant och resten i 

varor. Denna säsong tar han bl a ut 12 kg renkött 

(0:55/kg— mot 0:70/kg för »lårkött») och mjölk 

vid ett par tillfällen under februari och mars. Detta 

år, liksom året innan, köper han en almanacka för 

14 öre. 

61

1906-07. Detta år kör Jöns 105 1/2 dagar efter 

3:- och 13 dagar efter 2:25, totalinkomsten är 

345:75. »Likviden» blir 160:-. Bland de uttagna varorna 

finns utom ett par vantar, kaffekoppar och 

tallrik för 40 öre, sulläder för 3:- och en skål för 

50 öre. 

1908-09. Jöns Jönsson arbetade 5 dagar efter 

2:50, 107 1/2 dagar efter 3:- och fick en totalförtjänst 

på 335:-. »Kontant liqwid» 110:32, dock har 

han tidigare i smärre summor utbekommit 18:37 

kontant och hans debetsedel på 6:51 har betalats. 

Den första debiteringen skedde 17 november och 

62 

Om brännvinet 

Jonas Stadling skildrar i sitt norrländska reportage 

— ett fint prov på undersökande journalistik 

- bl a de alkoholproblem som timmerdrivningarna 

medfört. 

Under Åsele marknad beslagtogos af ortens nitiske 

och dugande länsman bortåt 1.800 buteljer 

s.k. »konjak», hvaraf 1.360 i Gafseleby, 

hvilka voro destinerade till Wilhelmina. På 

marknaden doftade det starkt af »eau de cologne». 

»Karamellhandlare» från kuststäderna 

utöfvade en inbringande sidoaffär i våtvaror, 

och verkningarna visade sig i slagsmål och 

andra oordningar. 

Inom alla lappmarkssocknarna klagades öfver, 

att bolagsfolk insmugglade en mängd 

starkvaror, hvaraf allehanda oordningar uppstode. 

På flere ställen såg jag starkvaror utdelas 

under ögonen på bolagstjenare, hvilka sjelfva 

innehade rikliga förråd däraf. Vid ett nybygge 

mellan Arvidsjaur och Jockmock, hvarest 

var mycket bolagsfolk och godt om rusdrycker, 

lejde jag, utom en lappgosse, som åt- 

den sista 23 mars. Varuslagen fördelar sig på följande 

sätt: 44,6 kg bröd (0:48/kg), 3 påsar mjöl (2:10/ 

påse — en påse 5 kg?), 1 tunna potatis (24:80), 3 

kg ärter (0:40/kg), 51 kg fläsk (l:30/kg) 36 kg kött 

(0:60/kg), 8 kg korv (0:85/kg), 5 kg fisk (0:54/kg), 

3 kg smör (l:60/kg), 5 kg ost (l:30/kg), 9 kg kaffe 

(l:30/kg), 17,5 kg socker (0:80/kg). Gåtfullt är köpet 

av en tidning för 4:-. 

I en av volymerna har antecknats att den 20 maj 

1900 31.250 timmer fanns framkörda efter avslutad 

säsong och att motsvarande siffra 1 maj 1901 

var 46.987 timmer. 

följde mig på min skidfärd som lots, en karl 

att bära mina saker 11/2 mil. Då vi startade 

kl 7 på morgonen, var han redan drucken och 

tumlade oupphörligt af skidorna i den djupa 

snön, hvadan jag snart måste sända honom tillbaka 

och dela bördan mellan lappgossen och 

mig, hvarigenom vi båda voro nära att uppgifvas 

af trötthet, innan vi hunno fram till nästa 

nybygge. 

Under denna skidfärd kom jag till ett annat 

nybygge inom Jockmock, hvarest pågick timmerdrifning, 

och där alla, utom barnen, voro 

»påstrukna». Nybygget räknade två gårdar, på 

hvilka förr födts flere kor, men nu fans ej en 

liter mjölk att köpa i byn, men hade jag velat 

köpa bränvin i kanntal, hade jag fått. Sängkläderna 

stunko så af bränvinsspyor, att jag omöjligt 

kunde sofva, förrän jag aflägsnat dem och 

lagt mig på hö, iklädd mina lappkläder. Faktorn 

på platsen, hvilken ledde timmerafverkningen, 

var rikligt försedd med bränvin, meddelade 

mig, att han anlitade lappar till att med 

ett hundratal renar trampa upp timmervägar 

i den djupa snön, för hvilken tjenst dessa, som 

uppehöllo sig 4 mil från stället erhöllo — ett 

duktigt rus!

Afverkningslönerna 

hafva sjunkit mycket under de senaste 15 ä 20 

åren och äro för närvarande i allmänhet lägre i 

öfre Norrland än i det nedre, oaktadt prisen 

på hö och proviant äro högre i öfre Norrland, 

i all synnerhet inom Lappmarkerna. Vi hafva 

ofta hört talas om »de goda tiderna på 70-talet, 

då arbetarna drucko champagne och åto 

Schweizerost»; f.n. kunna de med knapp nöd 

förtjena sitt uppehälle. 

Timmerhuggarna reda sig i allmänhet bättre 

än timmerkörarna. Deras förtjenst pr dag varierar 

mellan 2 kr och 2,50. 

I nedre Norrland varierar förtjensteh för 

häst och karl, enligt de uppgifter jag erhållit 

från flere olika håll, mellan 4,50—6 kr per dag; 

i öfre Norrland mellan 1,75 kr ä 2,25 för en 

huggare och 3,50—5,50 kr för häst och karl. 

Provianten beräknas i nedre Norrland till 2 

kr för häst och 1 kr h 1,25 för en karl; i Lappmarkerna 

till 2,75 ä 3 kr för häst (höet kostar 

1 kr 1 1,25 per pund) och 1,25 ä 1,50 för en 

karl. Under gynnsamma förhållanden kunna 

förtjensterna blifva något högre, men i många 

fall blifva de mycket lägre, ja, det händer 

t.o.m. ej sällan, att en som åtagit sig af verkning 

af ett skogsskifte blir skyldig flere hundra 

kronor på vinterarbetet, oaktadt han arbetat 

strängt och lefvat ordentligt. Genom »knepiga» 

kontrakt kunna arbetare stundom gå förlustiga 

all ersättning för sitt arbete. Sålunda 

hände för ett par år sedan, att tre arbetare i 

östra Jämtland, efter att ha arbetat hela vintern 

och ej tagit ut ett öre af bolaget, blefvo 

skyldiga 300 kr vid sluträkningen. Utan tvifvel 

var bolagets chef okunnig om de knep, 

som ett par faktorer använde för att stoppa i 

sin ficka arbetarnas förtjenst. Jag har i min 

ego tumsedlar från Vesterbotten, som utvisa 

för flere fall, att, då »flottningsafdraget» frånräknats, 

så godt som ingenting återstår i ersättning 

för en vinters arbete med häst och 

karl. 

Stundom går det ännu sämre. En viss Ericsson 

i Åsele arbetade en hel vinter på ett skogsskifte 

med 4 hästar och blef skyldig 500 kr på 

arbetet, sedan han hade betalat huggare och 

»brotselkarlar» (vägunderhållare). I fjor, då nöden 

härjade i Lappmarkerna, trälade t.ex. en 

fattig bonde i Sorsele i skogen hela vintern åt 

ett stort bolag, men körlönerna äro däruppe 

till den grad nedtryckta, att det vid sluträkningen 

befans, att, då »flottningsafdraget» 

frånräknats och huggarelönen betalts, var bonden 

- - skyldig 37 kronor! Det är väl sant, att 

bolaget »af gunst och nåd» i detta och ett par 

andra fall, som kommit till min kännedom, 

lemnat litet extra ersättning, men detta skedde 

först, sedan »det började ringa» kraftigt 

bland allmänheten. Befolkningen är helt enkelt 

nödsakad att taga hvad den får, hvadan 

träpatronerna sjelfva kunna bestämma prisen. 

Afverkningsprisen längre nedåt kusttrakterna, 

såsom inom Degerfors m.fl. socknar, är för 

medelstort timmer 25 öre pr stock (a 8 alnar 

och 8 1/2 tum) för huggning, barkning och 

nedforsling till vattendrag. Om af ståndet är 

under 5.000 alnar, minskas beloppet med 3%, 

är det större, höjes det med 3% på hvarje 

3.000 alnar. Häst och karl kunna ej förtjena 

mer än 2:50 ä 3 kr per dag, d.v.s. de kunna icke 

lefva på skogsförtjensten, om de skola köpa 

proviant för sig och hästen. För jämförelses 

skull må härvid nämnas, att då det på 70-talet 

betalades 35 kr i forlön för ett lass från Umeå 

till Lycksele (13 mil), betalas nu endast 10 kr. 

Afverkningslönerna voro likaledes mer än tredubbelt 

högre än nu. 

Ur Jonas Stadling, Vår irländska fråga. Bref till Aftonbladet 

från en studieresa genom Norrland. Stockholm 

1894. 

63

t '' , * ^ « . ¿to ' , 

-S^V^ l> ;0: 4 

i o ) Ä w 

nos ? 

Under miljondrivningen 

användes ännu inga barkspadar. 

Innan trädet fälldes, 

barkades det så högt 

det gick med en särskild 

barkyxa. Trädet fälls med 

stocksåg som kräver två 

man för att hanteras. 

Onumrerad bild. 

Timmer lastas på avverkningsplatsen. 

Nr 2 ur bildsviten.

Timmer lastas. Huggaren ^ i/** 

t v använder lyftkrok. Nr 3. 

Timmer lossas. Köraren t v 

är Jöns Jönsson från Jämtland. 

Han kallades Stor- 

Jöns. Nr 16.

WM../ . . 

Timmer lossas på avlägg. 

På denna och föregående 

bild kan man se den av 

värmlänningarna införda 

»bogsläden» (eg »bordsläden») 

med sin rörliga framstötting 

och bakre breda 

laststötting. På vänstra lasset 

sitter t h timmerdrivaren 

Axel Persson. Nr 10. 

Virkestummare i arbete på 

avlägg på sjön Lankan i övre 

Gunnarn. t h i hatt Axel 

Persson. Nr 5.

Axel Persson (bakre paret 

tv) med tummare och virkesmätare. 

Basvägen är 

isad och har stödstockar i 

ytterkurvan för att hålla 

timmerlassen på vägbanan. 

Nr 13. 

Huggarlag gör kaffepaus. 

Stående en virkesmätare 

med klave för diametermätning. 

Lägg märke till 

verktygen t h på bilden — 

yxa, stocksåg och lyftkrok. 

Nr 11.

Grupp med timmerkojor 

och stall. Onumrerad bild. 

Skogskoja. Längst tv Johan 

på Berga, son till timmerdrivaren 

August Persson, 

med sprintar på bröstet. 

De användes för att 

fästa kättingen i stockar 

på lasset. Fjärde man fr v 

är Axel Persson. Andre 

man fr h ångermanlänningen 

P O Sköld. Han gifte sig 

med en gästgivardotter i 

Gunnarn och blev själv 

gästgivare. Onumrerad bild.

Tummare och mätare framför en skogskoja nära Gubbträsk. 

Här brukade bolagsfolk, inspektörer och tummare 

bo då de var ute. Nr 17. 

»Vid denna tid påbörjades de stora skogsavverkningarna 

i Lappland. Berg och dalar gen- 

Ijödo av stocksågens väsande ljud, de stora furornas 

dova fall, kättingarnas rassel, yxhuggens 

klämtningar, körkarlarnas tillrop till hästarna 

och kamraternas muntra och högljudda 

samtal med varandra. I och för arbetets drivande 

hade en mängd främmande arbetare införts 

från alla delar av landet. Man kallade i allmänhet 

dessa för 'sörlänningar'. Största antalet 

voro värmlänningar... Sörlänningarnas skicklighet 

i den moderna timmeravverkningen 

samt det faktum, att de varit ute i livet illuminerade 

dem med en viss auktoritet, varigenom 

de utövade stort inflytande på folket.» 

I lappkåtor och nybyggartorp, utg av Ragnar Thomson, 

1919.

70 

En efterlysning 

Är det någon som har eller 

känner till exempel på bandgrindar 

med särskilda konstruktioner 

för mönstertrådar, 

eller prov på band med uppplockade 

mönster, är vi 

mycket tacksamma för sådana 

uppgifter. Ringeller 

skriv till Västerbottens museum, 

902 34 Umeå, tel 

090/11 86 35. 

Bandskedar och band från österbottens 

museum, Vasa, i utställningen 

»Rosband och plockaband» 

1978. 

Mönstervävda band har i Finland 

haft många användningsområden, 

som skoband, strumpeband, 

förklädsband, hattband, 

brudtömmar, band till sälbössa 

och kruthorn, barnlindor... 

Materialet är i regel ullgarn i 

mönstertrådarna, medan bottnen 

kunde vävas i ull-, lin- eller bomullsgarn. 

Färgerna är ofta praktfulla, 

gult, rött och blått.

Om bandskedar och band i Västerbotten 

Katarina Ågren 

Bevarade redskap och band visar att man i Västerbotten 

i äldre tid använt flätade band, vävda band 

och — i vissa områden — pinnband. Dessa band presenterades 

i korthet i VÄSTERBOTTEN 1974/3. 

Här skall nu de mönstervävda banden behandlas, 

liksom de speciella bandskedar som en gång använts 

vid vävning av band med upplockade mönster. 

En inventering och en utställning 

Hösten 1978 visades i Västerbottens museum en 

kollektion mönstervävda band av textilkonstnärinnan 

Barbro Gardberg från Karis i Finland. Utställningen 

kompletterades med gamla band och redskap 

ur Österbottens museums och Västerbottens 

museums samlingar. I samband med utställningen 

ordnades i samarbete med Västerbottens läns hemslöjdsförening 

en veckoslutskurs i museet, då 

Barbro Gardberg undervisade i bandvävning, särskilt 

mönstervävning. Barbro Gardberg använder, 

då hon väver band, två typer av bandskedar, som 

skiljer sig från den vanliga, enkla grundtypen, typvarianter 

som hon genom sitt arbete kommit att 

ägna särskild uppmärksamhet. Den ena typen av 

dessa bandskedar har särskilda kortare springor för 

mönstertrådarna, den andra typen har dubbla hålrader. 

Under många års praktiskt arbete har hon utforskat 

dessa redskaps möjligheter, tekniskt och 

konstnärligt. Men hon har också studerat gamla 

band, försökt att rekonstruera deras tillverkning, 

och att finna ut vilka typer som kan ha vävts i olika 

bevarade typer av bandskedar. Sedan en tid inventerar 

hon systematiskt de olika typerna av bandskedar 

i Finland tillsammans med Kari Appelgren vid 

Österbottens museum. Arbetet är ännu bara påbörjat, 

och medan det pågår vill vi göra en parallell undersökning 

av bandvävningstraditioner i Västerbotten. 

Bandskedar och mönsterbandskedar 

I Västerbottens museums samlingar liksom i Skellefteå 

museums och många andra samlingar i länet 

finns många exempel på redskap för bandvävning. 

Vanligast är bandskeden (kallas i övriga Sverige i regel 

»bandgrind» eller »bandspjäll»). I det svensktalande 

Finland kallas de »bandgrind». 

De är i regel mycket enkla och relativt små, men 

undantag finns. De är gjorda ur ett ämne i vilket 

springorna skurits ut och hålen troligen bränts, att 

döma av spåren av svartbränt trä. Materialet är 

utom tall, gran och björk i något fall också bok. De 

stora bandskedarna är ofta lagade med träslåar eller 

metallbitar. I regel är de omålade. Den dekor som 

förekommer är skuren och har form av ändornament, 

genombrutna mönster eller ytornament. 

Hjärtat är ett omtyckt motiv på det krön som ofta 

markeras på bandskedarnas ena sida. Initialer, bomärken 

och årtal bidrar ibland till den dekorativa 

utsmyckningen. Det äldsta kända daterade redskapet 

är från 1705. Förvånansvärt många är från 

1770-talet. 

Vid sidan av de »vanliga» bandskedarna med 

springor och hål för trådarna finner man i de västerbottniska 

samlingarna också exempel på bandskedar 

med avvikande konstruktion av i princip två 

typer. Den ena typen utmärks av att bandskeden 

har en kortare springa i stället för hål i en rad spjälor, 

den andra typen utgöras av bandskedar med 

tre hål placerade i rad eller i triangel i varannan spjäla 

i en grupp av spjälor. 

Av den första typen med kortare mönsterspringa 

känner vi nu till 10 st. Sju kommer från Västerbottens 

kustland (socknarna Nordmaling, Hörnefors, 

Degerfors, Nysätra, Burträsk och Skellefteå). Två 

kommer från inlandet (Norsjö och Sorsele socknar), 

71

Bandskedar Bureå socken; Burviken. 

Från 1771. 10,7x15,9 cm. 

Nysätra socken; Ånäset. 26,5x23 cm. 

Skellefteå socken; Kåge. 

Skellefteå museum. 

Burträsk socken; Bygdsiljum. 11x15,5 cm. 


Burträsk socken; Bygdsiljum. 

14x19 cm. 

Burträsk socken; Svedjan. 

Degerfors socken. 

26x22,5 cm.

81 •i III 

Hörnefors socken 1777. 

Västerbottens museum. 

12x11,5 cm. 

Bjurholms socken, 1836. 


25,5x25,5 cm. 

Nordmalings socken, 1786. 


14x20 cm. 

Hortlax socken, Norrbotten. Hill 

Burträsk socken; Välvsjöliden. 1874. 

Skellefteå museum, 1758. 

m 

73

en är funnen vid en inventering i Hortlax, Norrbotten. 

Två av dem är daterade, Horneforsskeden till 

1777 och NordmalingssKeden till 1786. 

Antalet trådar i bandskedarna varierar mellan 91 

trådar och 31 trådar. 

Av den andra typen med tre hål i samma spjäla 

känner vi nu sju belägg, alla från Västerbottens 

kustbygd (från Bjurholms socken kommer en, från 

Bureå socken en, från Burträsk socken kommer fyra). 

En stor bandvävstol med insatt bandsked av 

denna typ kommer från Lövånger socken. Den 

äldsta daterade är från 1758, bandskeden från 

Bureå är från 1771, den från Bjurholm är daterad 

1836 och en av dem från Burträsk 1874. Vävstolen 

är daterad 1838. 

74

Bandsked från Ullbergsträsk, Jörns socken. Har tillhört 

Maria Lucia Boman, N Djupträsk, f 1859, d 1944. 

17x21,4 cm. 

Trådantalet håller sig mellan 33 och 35, utom i 

bjurholmsskeden som har 79 trådar. Vävstolens 

sked har 141 trådar, varav 78 i det mönsterbildande 

mittpartiet. 

Band i Västerbotten 

Inför dessa speciella bandskedar frågar man sig naturligtvis 

hur de band sett ut som vävts i dem. Ett 

sorgligt faktum är då att det dels finns ytterst få 

gamla vävda band bevarade, tom färre än det finns 

bevarade bandskedar, åtminstone i museer och 

hembygdsgårdar, dels att det inte finns traditionsuppgifter 

som sprider ljus över bruket av de olika 

typerna. 

Enkla linne- och bomullsband, vita eller med 

randningar i rott och blått har använts till knytband 

i underkläder, förkläden och andra plagg, i 

påsar, i örngott, som band i sängförhängens och 

gardiners dragskor och som dragsnören till storrockar 

för att nämna några användningsområden. 

Nära till hands ligger antagandet att de särskilda 

bandskedstyperna använts för framställning av 

mönstervävda band, då springor och hålkombinationer 

gjort mörtsterbildningen lättare. Plockade 

mönster är mycket sällsynta i linne- och bomullsband. 

Från Selet i Lövånger kommer ett strumpeband 

i bomull i rött, vitt och blått vars mönster är 

upplockat. 

Från Mårtensboda i Lövånger kommer ett par 

strumpeband av vitt och blått bomullsgarn, och 

rött ullgarn i mönstertrådarna, också de med uppplockade 

mönster. 

Vävda band av ylle har haft tre viktiga användningsområden 

— som strumpeband, som skoband 

och som pälsband. Även hängslen och barnlindor 

har vävts som ylleband. De vanligaste, ja helt dominerande 

färgkombinationerna är rött och svart 

samt grönt och svart. 

Hängslen, skoband och strumpeband kan ha 

vävts i bandsked, medan barnlindor och pälsband 

har vävts i vävstol. Några bandskedar med tillräcklig 

bredd för det antal trådar som pälsbandsvävning 

kräver, har inte påträffats. Bandskedarna kallas i 

Västerbottens museums förvärvskatalog inte sällan 

för »skobandskedar», vilket ger en antydan om deras 

huvudsakliga användning. Bara i ett enda fall 

har ett skoband med plockade mönster och en 

bandsked med särskilda springor för mönstertrådarna 

bevarats från samma hem. De är från Ullbergsträsk 

i Norsjö socken, där bandskeden har ägts och 

använts av Maria Lucia Boman, född 1859, död 

1944. Bandskeden har plats för 45 trådar, varav 7 

mönstertrådar i kortare springa. 

Ytterligare ett fragment av ett skoband i svart 

och rött ullgarn med plockade mönster kommer 

från Norsjö socken. Det har 47 trådar. Slutligen 

känner vi till ett band från Renbergsvattnet, Bur 

träsk socken, vävt i svart och rött ullgarn med 35 

trådar. 

75

Pälsbanden, eller »pälslisterna» som de också kallas, 

har använts till de stora hund- eller vargskinnspälsarna, 

som mera välbärgade bönder använde, 

särskilt vid körningar efter häst vintertid. Pälsens 

knäppning är gles och för att det inte skall dra in 

och bli kallt innanför pälsen användes breda bälten 

eller långa vävda eller virkade pälsband, »lister». 

Dessa lades runt halsen, sedan i kors över bröstet 

och därefter runt midjan. De är i regel långa, upp 

till 245 cm, och 7-8 cm breda. 

76 

• Vävning av band i bandsked med särskilda mönsterspringor. 

Varptrådarna träs genom springor och hål så 

att mönstertrådarna hamnar i de kortare springorna. 

När bandskeden lyftes eller sänkes bildar mönstertrådarna 

ett separat skikt mitt emellan de båda 

bottentrådsskikten. Mönstret plockas i båda skälen 

direkt i de separerade mönstertrådarna. 

I de få band som är kända från Västerbotten och 

som kan ha vävts i denna typ av bandsked är bottenstrukturen 

alltid i panama, vilket här 

också kallas »systertrampning». De 

återgivna bandmönstren kan vävas 

i denna typ av bandsked. Hur de 

band sett ut som vävts i bandsked 

med tre hål i spjälorna vet vi ännu 

ingenting om. 

De pälsband som har upplockade mönster är av 

två typer. Den ena har en tvärrandig botten med 

ripseffekt. Karakteristiska mönsterfigurer på dessa 

band är romber, trianglar, korsformer och V-former, 

som ibland kan byggas ihop till människofigurer, 

årtal och initialer. I regel är mönstervariationerna 

så många att de aldrig återkommer likadana på 

ett och samma band. Mönstertrådarna ingår i bandets 

tuskaftsbotten. 

Den andra typen av mönstervävda pälsband har

mönster med diagonala linjer, som tillsammans bildar 

rombiska mönster. Mönstret plockas upp med 

särskilda mönstertrådar, vilka kommer att ligga 

ovanpå bottentrådarna. För varje inslag måste 

mönstertrådarna plockas, varför dessa band är betydligt 

svårare att väva än de förut omtalade. 

Med Barbro Gardbergs hjälp har en metod att väva 

dessa band i vävstol men med mönstertrådarna 

separerade som i bandskedarna med särskilda 

springor för mönstertrådarna utprovats. Väven 

sätts upp i vävstol. De gröna bottentrådarna solvas 

i två skaft i tuskaftsbindning och de svart mönstertrådarna 

i solv på ett tredje skaft, som inte knyts 

till trampor utan fixeras i ett läge genom att t ex 

knytas fast vid vävstolens stativ. Då väven trampas, 

bildas ett skäl och mitt i det skälet löper de svarta 

mönstertrådarna separerade från övriga trådar. Därigenom 

går det snabbare och enklare att plocka upp 

upp mönstret. 

Bottnisk kontakt — ännu ett exempel 

Av hittills gjorda efterforskningar att döma, ser de 

bandskedstyper som använts för mönstervävda 

band ut att ha sitt egentliga spridningsområde längs 

Västerbottens kustland utsträckt mot Norrbotten 

och med ett par exempel från Västerbottens inland. 

Spridningsbilden kan jämföras med de belägg 

som Barbro Gardberg samlat från Finland. Hon har 

funnit att bandskedar med särskild springa för 

mönstertrådarna har förekommit rikligast i det 

svenska Österbotten. De är ofta mycket vackert utförda 

med rika sniderier, i form av genombrutna 

mönster, krönornament och ytornament, dessutom 

är det till skillnad från de västerbottniska ibland 

mycket dekorativt målade. I Österbotten förekommer 

också bandskedar som är runda till formen. 

Materialet är mycket rikt både till kvalitet och omfång. 

Typen påträffas också sporadiskt i den åländska 

skärgården, där den ibland går under benämningen 

»österbottnisk bandgrind». Även i det inre av 

Finland har den en gles spridning, men utförandet 

är här enklare, vanligen helt utan dekor. 

Bandskedar med tre hål i samma spjäla placerade 

i rad är däremot inte vanliga i Finland. Endast några 

få exempel av typen är kända, och hålen har då 

en annan placering, i triangel och med stort avstånd 

till det nedre hålet. 

Bandskedar med dubbla hålrader har påträffats 

vid kusten i det svenska Österbotten samt i Åbolands 

och Ålands skärgård. På Björkö utanför Vasa 

känner man än i dag till deras användning, men i 

övrigt är de bortglömda. Exempel på sådana finns 

i samiska samlingar från svenskt område, men har 

för övrigt ännu inte påträffats i Sverige. Även från 

Norge finns exempel på bandskedar av den tvåradiga 

typen. Det finska materialet är stort och rikt på 

variationer, inte bara konstnärligt, utan också när 

det gäller bandskedarnas tekniska utformning. Ett 

tiotal varianter är hittills kända, de flesta dock bara 

i ett eller ett par exemplar, om man bortser från 

dem som har kort mönsterspringa och dem med 

dubbla hålrader, som helt dominerar. 

De band som vävts i dessa bandskedar har delvis 

haft en annan användning än de västerbottniska 

banden. Framförallt har förklädsband till folkdräkterna 

och de långa vackra tömmarna som användes 

vid kyrkfärder vävts i dessa bandskedar. Men även 

strumpeband och hängslen har man utfört med rika 

mönster och starka färger. 

Också färgskalan avviker från den västerbottniska 

med starka inslag av gult, rött och blått. 

Alla skiljaktigheter till trots talar den begränsade 

spridningen av särskilda »mönsterbandskedarna» till 

Västerbottens kustland för att vi funnit ännu ett 

exempel på hur de nära kontakterna mellan Österbotten 

och Västerbotten avsatt spår i den materiella 

kulturen. Exemplen är ju för övrigt många på 

denna bottniska kontakt, som gjort Västerbotten i 

vissa stycken till ett gränsland mellan öst och väst. 

Kanske kommer vi att finna många fler varianter 

och en större spridning av »mönsterbandskedar» 

också i Sverige. Vi hoppas på många reaktioner på 

vår efter lysning! 

• Tidskriften HEMSLÖJDEN 1980/1 har 

bandvävning som tema. Liv Trotzig skriver 

om »Bandvävningen i Dalarna» och om »Band 

som saluslöjd». Barbro Gardberg skriver om 

»Två gamla typer av bandgrindar och mönsterplockade 

band». 

77

Vävnotor Vävnotor av konsulent Karin Holmberg, Västerbottensslöjd, Umeå. 

Nygjorda bandskedar, vävnotor och garn till salu hos Västerbottensslöjd. 

1. FÖRKLÄDSBAND FRÄN SELET, 

LÖVÄNGERSSN 

Inv nr 8836 Västerbottens museum. 

Originalets bredd 1,5 cm; längd 125 cm + 

tofs i ena ändan, vävt i bomull. 

Varp: oblekt, blått och rött bomullsgarn 

30/2, 2 tr i botten och 3 tr i mönster. 

Inslag: oblekt bomullsgarn 30/2, dubbelt. 

Trådantal: 45 tr, varav 7 mönstertrådar. 

2. STRUMPEBAND FRÄN MÄRTENSBODA, 

LÖVÄNGERSSN 

78 

Varpordning 

Originalets bredd 1,5 cm; längd 127 cm+ tofs i ena 

ändan ca 3 cm, vävt med bomull i botten och ull i 

mönster. 

Varp: oblekt och blått bomullsgarn 16/2 dubbelt i 

botten, rött Bergå gobelingarn dubbelt i mönster. 

Inslag: oblekt bomullsgarn 16/2 dubbelt. 

Trådantal: 41 trådar, varav 7 mönstertrådar. 

Oblekt 2 2 2 2 20 

Blått 3 2 2 3 10 

Rött 4 l x 

4 15 

x = mönstertråd x7 45 tr 

Varpordning 

Oblekt 2 1 2 1 2 18 

Blått 8 8 16 

Rött l x 

l x 

x6 41 tr 

7

3. BAND FRÅN ULLBERGSTRÄSK, JÖRN SN 


Originalets bredd 2,5 cm, längd 135 cm + fläta 

15 cm+ tofs 4,5 cm; vävt i ull. 

Varp: svart och rött Bergå gobelingarn. 

Inslag: svart gobelingarn. 


79

4. BAND FRÅN RENBERGSVATTNET, 

BURTRÄSK SN 

Originalet är 3,5 cm brett och finns dels 

som töm där längden är 637 cm och dels 

på en borste som använts till att borsta ur 

trillan, vävt i ett 2-trådigt ullgarn. 

Varp: svart och rött Bergå gobelingarn. 

Inslag: svart Bergå gobelingarn. 


5. PÄLSBAND FRÅN UMEÅ SN 

80 


Varpordning 

Rött 3 1 l x 

l x 

1 3 17 

Svart 1 3 2 3 1 24 

x8 41 tr 

Varp: svart och grönt gobelingarn, Varpordning 

Bergå. 

Inslag: grönt gobelingarn. 

Grönt 8 1 1 7 2 7 1 1 8 100 

Trådantal: 141 trådar, varav 31 

mönstertrådar. 

Svart 1 1 l x 

l x 

1 1 41 

x3 x2 x30 x2 x3 141 tr

Kristushuvudet från Bygdeå 

Aron Andersson 

De vigda bilderna av Kristus, Jungfru Maria och 

helgonen i medeltidens katolska kyrkorum behandlades 

med respekt och vördnad. Det hände väl att 

en bild blev skadad, genom brand eller annan 

olyckshändelse, eller att den behövde ersättas med 

en ny, eftersom den blivit alltför skröplig av ålder. 

I flera fall har man funnit sådana »utrangerade» bilder 

gömda under kyrkors golv eller i outnyttjade 

prång, på vindsutrymmen och liknande. Detta tillvägagångssätt 

visar, att man ogärna utlämnat sedan 

sekler vördade kultbilder till uppeldning eller annan 

lika drastisk förstörelse. Det kunde räknas som 

en handling av pietet att låta dem fortsätta sin tillvaro 

på en undanskymd plats inom kyrkans hank 

och stör. 

Sådana föreställningar har levat kvar i efterreformatorisk 

tid, när åtskilliga medeltida kultbilder under 

seklens gång av skilda skäl förpassats ur kyrkorummet 

men funnit en fristad på kyrkovindar och 

i klockbockar. Där återfanns de av entusiastiska 

hembygdsforskare och konsthistoriker och drogs 

åter fram i dagsljuset, framförallt i början av detta 

sekel, då medeltidskonsten vann ny uppskattning 

och blev mycket populär som ämne för studier. 

Kristushuvudet av trä, som hittats för några år 

sedan i klockstapeln vid Bygdeå kyrka, är återstoden 

av ett s k triumfkrucifix från medeltidens slut, 

sannolikt från slutet av 1400-talet. Kristus är segraren 

på korset, därav benämningen triumfkrucifix. 

Under medeltiden hängde ett sådant krucifix i varje 

kyrka vid ingången till det allra heligaste, i öppningen 

mellan långhus och kor. 

Anders Huggert har efterforskat om möjligen någon 

i socknen tidigare känt till Kristushuvudets 

existens. Carl Bäckström i Valsfäboda kunde då berätta, 

att när han konfirmerades i kyrkan 1921, 

fanns det tolv träbilder i klockstapeln. Hans farmor 

(född 1834) skulle ha berättat för honom, att dessa 

bilder tidigare förvarats ovan valven på kyrkans 

vind. 

Gunnar Wahlberg, sonson till kronolänsman Ludvig 

Wahlberg, berättar att han i början av 20-talet, 

då han på somrarna vistades i sin farfars hem i Skinnarbyn, 

blev vittne till att ett antal träskulpturer 

lagts upp på kyrkbacken i närheten av klockstapeln. 

»De torde ha varit i kroppsstorlek, företedde färgspår 

och var delvis defekta respektive isärtagna... 

Jag kan inte erinra mig antalet, men det bör ha varit 

minst tre.» 

Kristushuvudet är skuret i ett ljust träslag, kanske 

björk. Det har spjälkats loss från bakhuvudet 

och kroppen, och synes nu vara den enda återstoden 

av det forna triumfkrucifixet. Ansiktets form 

är sällsynt klar och summarisk, liksom arbetad i 

skilda plan ur ett parallellepidediskt block av trä: 

den släta pannan är hög och obetydligt välvd, ögongloberna 

starkt framträdande under plant skurna 

ögonbrynsbågar med svagt S-formig kontur på ömse 

sidor om näsroten. Näsan är kort och rak med 

hög, smal rygg, kindbenen starkt framträdande 

men utan närmare modellering. Den summariska 

skärningen är särskilt påfallande i mustaschen på 

den framskjutande överläppen, det kluvna hakskägget 

och kindskägget, som utan detaljering av formerna 

flyter samman i slätt rundade ytor kring den 

djupt nedskurna, framskjutande underläppen. Ansiktet 

inramas av ett slätt skuret hårfall i ömse sidor. 

Den kraftiga törnekronan kring den väl runda- 

81

82 

Kristushuvudet från Bygdeå är 

återstoden av ett s k triumfkrucifix. 

Nedan ses ett sådant triumfkrucifix 

från Bollnäs kyrka. 

Ur SHM:s samlingar.

de hjässan är återgiven som flätad av tre törnkvistar, 

framtill och i sidorna sammanhållen av tredelade 

tvärbindningar. I huvudets högra sida är större 

delen av törnekronan bortslagen, och de instuckna 

taggarna är överallt avbrutna. 

Huvudet är skuret av en säker hand, en professionell 

skulptör med tränad blick för den tredimensionella 

formen. Skulpturen är kraftfull, och en del 

av dess fina verkan bygger just på enkelheten, dess 

uppbyggnad i stora plan utan offrandet åt detaljering. 

Skulptören var säkert en inhemsk mästare, verksam 

i ärkestiftet, som då omfattade hela Norrland. 

I slutet av 1400-talet och omkring år 1500 upplevde 

Uppsala ärkestift en konstnärlig högkonjunktur, 

där många inhemska krafter utmärkte sig som målare, 

framför allt muralmålare, och skulptörer. Det 

var under den upplyste ärkebiskop Jakob Ulfssons 

tid (1470-1515). Jakob Ulfsson är känd för sina visitationsresor 

till Norrland och för den särskilda 

iver han lade i dagen när det gällde att främja den 

kyrkliga och konstnärliga utvecklingen i de nordligaste 

delarna av det stora ärkestiftet. 

Huvudets skulpterade form har kompletterats 

med målning och bär ännu rester av färgläggning. 

Vid dess konservering på Riksantikvarieämbetets 

och Historiska museets tekniska institution konstaterades 

att de bevarade färgresterna är en återstod 

av bildens ursprungliga målning. Den är primitivt 

utförd, på en mycket tunn, gulaktig grundering. 

Ansiktsfärgen är gråvit, skägget rödbrunt och blodspåren 

på kinder och näsa klarröda. ögongloberna 

är täckta av karnationsfärg, och tvärs över dem är 

en ögonspringa tecknad med bruna konturer och 

en skymtande brun pupill. 

Rimligtvis bör det finnas fler arbeten bevarade 

av denne bildhuggares hand i de norrländska kyrkorna 

— han verkade ju i det sista, rikt skapande 

skedet av vår medeltida kyrkokonst. Men för ögonblicket 

är det inte möjligt att sammanställa Kristushuvudet 

från Bygdeå med andra konstverk av samme 

skulptör. Särskilt intressant vore det naturligtvis 

att finna ett helt bevarat krucifix av samme 

mästare, som kunde ge oss en föreställning om det 

senmedeltida Bygdeå-krucifixets utseende. Det blir 

en uppgift för kommande forskare i den senmedeltida 

skulpturen i Norrland. 

Ett kvarts sekel med Norrland i Ord och Bild 

Staffan Rosén 

Det var för femtio år sedan då Inlandsbanan alltjämt 

höll på att byggas och riksdagen beslöt sig för 

att fara norrut och upptäcka Norrland. 

Det var på den tiden då järnvägsbyggen — särskilt 

långt uppe i norr — gärna betecknades som ekonomiskt 

vanvett. Helst ville man stoppa dem. 

Det gällde också vägbyggen och annan utveckling. 

För att ge både gästande riksdagsmän och turister 

och många andra större möjligheter att ta reda 

på vad som är värt att veta om Norrland startade 

min far — Gustav Rosén — tidskriften Norrland i 

Ord och Bild. 

Den var helt opolitisk. De första årgångarna utgavs 

i Luleå, sedan blev Umeå tryckort och till sist 

Härnösand. För egen del var jag större delen av tiden 

redaktör och ansvarig utgivare. 

Under nära ett kvartssekel försökte Norrland i 

Ord och Bild — trots alla mothugg — sprida ökad 

kännedom om Norrland. 

Visserligen betecknade Dagens Nyheter det som 

»lögn att Norrland är mera okänt i motsatta landsändan 

än det övriga Sverige», men det ledde till polemik 

som bidrog till att klarlägga förhållandena. 

Det var på den tiden då sorlet i riksdagen var aktuellt. 

Som svar på en tidnings rundfråga tyckte en 

riksdagsman att en skåning inte kunde vara vidare 

tjusad av att höra timslånga tal om hur det är i Korpilombolo. 

Den sortens nedvärderingar har vi nog vuxit ifrån 

83

på de flesta håll nu för tiden. Tidskriften tog under 

sin tillvaro bland annat också initiativ till en granskning 

av geografiböckernas syn på landet i norr. 

Hur är det egentligen — går det att odla frukt 

däruppe? 

Den frågan blev högst aktuell då Västerbottens 

läns hushållningssällskap på förslag av Gustav Rosén 

böljade exportera frukt söderut. Tidningarna i 

Stockholm fick exempelvis var sin provlåda och det 

visade sig att de helt oberoende av partigränser prisade 

äpplenas arom. 

Det skedde förresten samma år som Inlandsbanan 

invigdes då det visade sig att även storstadstidningarnas 

utsända kunde berätta om den stora publiksuccén. 

Plötsligt började det bli allt vanligare att även regeringsledamöter 

sökte sig norrut. Stats- och socialministrarna 

Per Albin Hansson och Gustav Möller 

reste upp till Boliden som blev aktuellt för sitt guld. 

Möller kastade fram tanken att det borde vara ett 

krav för var och en som går in i offentligt liv i Sverige 

att göra en ordentlig studieresa i norr. 

Som jordbruksminister hann Bramstorp med att 

två gånger besöka kronotorparkongressen i Vilhelmina 

och sameriksdagen i Arvidsjaur, medan utrikesminister 

Sandler och ecklesiastikminister Engberg 

gjorde en mycket omskriven utflykt till Tornedalen. 

Ett par månader senare upptäcktes Sandler i 

Karesuando, ensam skidande neråt gränsbygden under 

en tjänstledighet. 

Samlingsregeringskvartetten Möller-Sköld-Ohlin- 

Rubbestad samsades 1941 om att resa upp till 

Luleå för att tillsammans med landshövding Hansen 

inviga Norrbottens järnverk. Kronprins Gustaf 

Adolf öppnade i Östersund en stor idéutställning 

med Arnljotspel, konst och vattenkraft. 

En norrländsk jordbruksriksdag hölls 1942 i 

Umeå på initiativ av Svenska Vall- och Mosskulturföreningen. 

Samtidigt började flera industrier i norr 

för att lätta försörjningsläget mer eller mindre på 

försök tillverka aluminium, gummi och foderjäst. 

Det var samma år som Västerbottens bergslag besöktes 

av en grupp pressmän som fick se hur världens 

då största linbana byggdes på världsrekordtid. 

Det var just då ont om räls och det gällde för Boliden 

att fort få fram mer koppar, zink och andra 

metaller utan att använda järnväg. 

För att utreda Norrlands problem i stort tillsat- 

84 

tes en jättekommission av Bramstorp, som lite senare 

gjorde statsrådet Rubbestad till minister för 

norrlandsfrågor. Den kritiska bränslesituationen 

ledde till att järnvägslinjerna började blockeras av 

vedtåg på väg söderut. Samtidigt hotades planerade 

utställningar i Östersund och Skellefteå av tågindragningar. 

Man vred sina händer på kommissariaten. 

Ja, problemen var hur många som helst även på 

den tiden, och inte blev de färre när även universitetsfrågan 

kom med i debatten. Den behandlades i 

flera sammanhang i tidskriften, bland annat av professor 

Knut Lundmark som närmast pläderade för 

ett Norrbottens universitet plus ett i Härnösand. 

Ett påpassligt initiativ från Umeå gav dock resultat, 

som snabbt följdes av önskemål om högskolor även 

på andra håll. 

Kravet på bättre kommunikationer skärptes under 

krigsåren. Flygtrafiken hade ju ställts på avskrivning 

men började nu komma tillbaka. Statsminister 

Tage Erlander invigde Expo Norr i Östersund 

och framhöll att »även den okunnigaste vet vad 

Norrland betyder». 

Den mässan blev för övrigt en milstolpe i utvecklingen 

i norr. Sedan landsarkivarien Robert Swedlund 

talat om Norrlands kulturella eftersläpning, avslöjade 

justitieminister Zetterberg att femte exemplaret 

av varje tryckt skrift skulle få gå norrut. Så 

blev det efterhand och adressen blev Umeå. 

Ett gott stöd i tidskriftens strävan för kulturell 

utveckling i norr gav framlidne redaktören Gustaf 

Näsström i Stockholms-Tidningen, som bland annat 

vid kulturmässor i Östersund, Luleå och Gävle 

talade klarspråk om sin syn på konsten och samhället. 

Ja, vid en hastig genomgång av ett kvartssekel 

Norrland i Ord och Bild — som 1952 överläts till 

Norrländsk Tidskrift i Sundsvall — kan det inte 

hjälpas att man hittar massor av material som kan 

ha sitt intresse även i våra dagar. En av dem som på 

sistone har uttalat sin stora uppskattning, är landshövding 

Ragnar Lassinantti i Luleå, som efter att 

ha studerat några årgångar av Norrland i Ord och 

Bild betecknat dem som »en verklig guldgruva». 

Slutorden i brevet löd så här: 

— Tillkomsten av Norrland i Ord och Bild är en 

prestation vars betydelse tycks mig bli bara större 

med åren.

I nästa nummer 

Vilka fåglar är »myrmäckra», »kvirhöken» och »regnspira»? 

Det kommer Wilhelm Fischer att lämna svar 

på i en uppsats om västerbottniska fågelbenämning- 

POTATIS, POTATIS 

»Wäl wore om Lapparne så wäl som thetta folket (nybyggarna) kunde underwisas 

och wänjas at bruka och nyttia örter, såsom rötter af Jordpäron, Potatoes, 

eller rofwor, samt theraf tilreda sig bröd, hwilket wore både smakeligare 

och bättre än then torra barken the nu förtära, samt synes wäl kunna wäxa i 

thenna lösa sanden, hwarpå jemwäl Pastor Forsberg gjordt prof med potatoes 

samt rofwor, hwilka härstädes wäl wäxa.» 

Det borde vara intressant för våra läsare utanför Umeå att veta hur redaktionen 

ser ut — och redaktören. 

Redaktören själv har inte godkänt inslaget eftersom han inte satt på museet 

dagen för pressläggningen. Han firar nog — och har all anledning till det. 

ar och deras kulturhistoria. I numret kommer också 

kommentarer kring en gammal bildsvit om tenntrådsslöjd 

och nya notiser om traditionellt båtbyggeri. 

I denna notis i Arvid Ehrenmalms 

skildring av sin resa till 

Åsele Lappmark 1741 skymtar 

en av de tidigaste uppgifterna om 

potatisodling i Västerbotten. I nutiden 

har odling av potatis för utsäde 

visat sig kunna vara en viktig 

specialisering för västerbottniskt 

jordbruk, varvid utsädespotatisen 

bl a exporteras till potatisens ursprungsland, 

Sydamerika. Det är 

en fantasieggande kulturhistorisk 

cirkel som på detta sätt sluts. Vid 

Västerbottens museum har i år en 

undersökning kring potatisens historia 

i länet påbörjats, särskilt gäller 

det framväxten av den moderna 

på försäljning och export inriktade 

potatisodlingen. Undersökningen, 

planerar vi, skall under 

kommande år resultera i en stor 

utställning och ett häfte av VÄS- 

TERBOTTEN. Vi är tacksamma 

för hjälp från alla läsare som har 

något att berätta om potatisodling 

i äldre tid, om avsaluodlingens 

uppkomst, om gamla potatissorter 

och om användningen av 

potatis i bak och matlagning.

Västerbotten • 

En tidskrift om liv och arbete förr och nyss, 

om natur och kultur, om människor och djur. 

Prenumeration: årets häften 35 

häften i en bok 

häften och bok 

lösnummer 

Rekvisitioner och prenumeration: 

Västerbottens läns Hembygdsförening, 

Pg 6 26 22- 6. 

40 

55 

12 

Tidskriften utkommer med fyra nummer per år. 

Redigeras av tjänstemännen vid Västerbottens museum och 


Ansvarig utgivare: Anders Huggert 

Redaktör: Per-Uno Ågren 

Grafisk form: Göran Carlsson och Petter Perstrand. 

Redaktionens adress: Västerbottens museum, 902 34 Umeå. 

Offsettryck: UTAB, Umeå 1980. ISSN 0346-4938. 

Västerbottens läns hembygdsförening

t/iL Lp^^L -tiCC fc3 ^Cc - Västerbottens museum

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

t/iL Lp^^L -tiCC fc3 ^Cc - Västerbottens museum

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?