En Riktigt God Jul och Ett Gott Nytt År Till alla ... - Hamrångebygden

Tjejer som kan
Att köra travlopp har länge varit männen förbehållet
och för dragracing, ja då krävs det förstås en man.
Trodde ni ja. Men i Hamrånge har vi två tjejer som
ordentligt visat framfötterna i bägge sporterna.
Susanne Bengtsson, Hamrångefjärden
sopade mattan med sina
manliga konkurrenter vid
dragracingtävlingen Söderhamn
Open i augusti. Körde den
201 meter långa banan på 6,35
sekunder med sin Chevrolet
Impala och vann tävlingen.
−Fattade inte att jag vunnit,
men när jag körde tillbaka mot
starten och hörde stödet från
publiken, applåder och jubel, ja
då förstod jag.
−Det var härligt att känna
bilen fungera helt perfekt och
sen att få vinna, ja det var hur
häftigt som helst.
Alla Tider´s Smått & Gott i Hamrångebygden
Susanne kommer från Blekinge, men flyttade med sin
familj till Söderhamn när hon var 12. Och hon är uppväxt
med raggarbilar.
−Mamma och pappa körde ju raggarbil, så för mig var
det bara att fortsätta och sen är det amerikanare som gällt.
Att motorintresset är stort hos både Susanne och sambon
Mats, vittnar inte bara dragracingbilen om.
−I våra garage ryms ytterligare fem körbara bilar plus
några projekt.
Och farten , den är en tjusning, tycker hon.
−Så jag har en motorcykel också, en Suzuki Intruder
1400, men tyvärr för lite tid att köra den just nu.
Kör dragracing för andra året
För, som sagt, nu är det dragracing som gäller. Det var
egentligen sambon Mats som fick henne att börja.
−Han tävlade lite själv, men mekade helst och tyckte, att
då kunde väl jag testa. Så för två år sedan började jag och
blev ordentligt biten.
Och framgången lät inte vänta på sig, redan andra
säsongen visade hon grabbarna med besked var skåpet
skulle stå. Siktet är redan inställt på nästa säsong och nu
ska bilen förberedas. Taggas om, för att kunna startas i en
ännu snabbare klass.
−Men vi får se om den klarar ombesiktningen, för
den omges av ett stort regelverk och det är många
säkerhetsklasser som ska passeras. Om inte, ja då får vi
tävla i samma klass som i år och det gör vi naturligtvis, för
tävla, det ska vi.
Marginalerna i dragracing är mikroskopiska, det finns
inte plats för minsta tvekan och Susanne startar, i motsats
till sina konkurrenter, med raggarstart.
Susanne Bengtsson från Hamrångefjärden sopade mattan
med killarna, när hon vann dragracingtävlingen i Söderhamn
i augusti
sid 4
−De flesta kör med transbrake eller linelock, där
man låser bromsarna och sedan bara trycker på en
knapp, medan jag kör med raggarstart, där det gäller att
bromsa och gasa precis rätt, för du måste iväg exakt i
startögonblicket.
−Så du måste känna din bil, veta exakt vad den går för.
Säsongsmässigt förbereder sig Susanne genom att köra
Test and Tunekörningar, men för en enskild tävling är det
svårare att förbereda sig. Det viktiga är att bilen funkar.
−Men det är klart, natten före,
så ligger jag och räknar hur jag
ska kunna tjäna tiondelar vid
startögonblicket, skrattar hon.
−Före tävlingen kan jag
vara nog så nervös, men på
startlinjen, då är det stenhårt
fokus på startgranen som gäller.
Bilen, den måste vara i
toppskick, om man ska lyckas,
säger Susanne och det ser Mats
till.
−Vi är ett team helt enkelt
och vi kör helt utan sponsorer.
I maj nästa år börjar Test and
Tunekörningarna och sen är det
bara att gasa på, säger Susanne.
Linn Stolt, Bergby
Det började med ponnytrav och framgång efter framgång
och det gav Linn mersmak. Nu går hon på Wångens
travskola utanför Östersund med målet att först bli
hästskötare och sedan tränare. Och att köra lopp förstås.
−Det är en härlig känsla att vinna och under ponnytiden
blev det tre segrar med min shettis Ping Pong Lanzo och
sju med russet Tilli 2, berättar hon.
Numer är det förstås stora hästar som gäller. Montélicens
tog hon, när hon var sexton och körlicens förra året. Och
framgångarna har inte låtit vänta på sig här heller. I augusti
tog hon hem segern vid en Montétävling på Åland.
−Att rida montétrav är nog snäppet roligare än
traditionellt trav, säger hon.
Seger redan i första loppet
Och när hon för första gången satte sig i sulkyn, ja då blev
det seger där med.
−Det var på Bergsåker som jag i höstas fick köra Milan
Töll, en jättefin och trevlig hingst, som ägs av Tomas
Åhlund i Hamrångefjärden. Han var faktiskt favorit i
loppet och då blev ju pressen ännu större för mig.
Men Linn och Milan Töll höll för favorittrycket och när
hon kom ut när det var 500 kvar, då kände hon att segern
var inom räckhåll.
−Jag såg ju att hästen framför mig var trött och kände att
jag själv hade hur mycket som helst i tömmarna, så då var
det bara att köra.