Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

Viktigast för rådgivningen blev de periodiska skrifterna, låt så vara att de
ganska sällan gav konkreta råd. De spred kännedom om förhållandena i landets
olika delar, informerade om sällskapets verksamhet, förde fram nya rön och
väckte diskussion om dessa. Sålunda tjänade de den rådgivning som medlemmarna
på var sin ort förväntades bedriva bland allmogen.
Tanken att sällskapet borde ge ut en egen hushållsskrift föddes tidigt (A I s. 148
– P § 4/1.7.1799). Den gav Tengström anledning att föreslå samarbete med Åbo
Tidning (D II 1 s. 36) och ledde snart till att sällskapet började utgiva först Utdrag
af Kongl. Finska Hushållningssällskapets Dagbok och senare Underrättelser från
Kongl. (Kejserliga) Finska Hushållnings Sällskapet. Den år 1823 inledda andra
samlingen av dessa Underrättelser upptog inte sällskapet som utgivare, utan
sekreteraren Böcker och den efterföljdes 1827–1831 av dennes Tidning för
Landthushållare. Böckers bemödanden att utge också en finsk version av sin
tidskrift stannade vid ett försök (D VI 3 s. 133, Cygnaeus s. 310).
När Böcker redan frånträtt sekretariatet vände sig Finströmsprosten F.P. von
Knorring till honom med planer på ”en svensk bondetidning för ålänningar och
svenskar i Finland” (BS 19 – 4.10.1839). Det stannade vid planer.
Svårigheterna för tidskriftsföretag under slutet av perioden belyses av en
begäran som J.G. Hammardahl 13.7.1848 riktade till sällskapet om stöd för
tidskriften Teknologen (D XVIII s. 139, A I 43 s. 101 – U § 9/11.9.1848). Följande
år utgav han tillsammans med N.H. Pinello Tidning för landtbrukare och
näringsidkare (Cygnaeus s. 407). Båda tidskrifterna stod sällskapet nära genom att
de två redaktörerna tidvis var i sällskapets tjänst.
Åren 1851–1853 utgav sällskapet en populärt hållen jordbrukstidskrift på
finska: Suomen Huoneenhallitusseuran Sanomia. Tyvärr saknas protokollen från
år 1850 då beslutet om att utgiva tidskriften fattades och då en kommitté för att
föra ärendet vidare tillsattes. I sin till generalguvernören 6.11.1850 (B I 21) riktade
anhållan om att få trycka tidskriften redogjorde sällskapet för dess syfte. Vid
kommitténs sammanträde 14.1.1851 (A I 46 s. 37) antecknades att gymnasieadjunkten
Erik Eurén hade åtagit sig att redigera tidskriften och beslöts om
tryckning och distribution. Upplagan skulle till en början bli 1.000 exemplar.
Trots att både guvernörer och pastorer anmodades att främja spridningen
stannade antalet prenumeranter första året vid 204 (A I 46 s. 56 och 74 – U §
8/12.4 och U § 7/10.10.1851 samt B I 22). Restupplagan utdelades följande år
gratis. År 1852 ökade antalet prenumeranter med 26. Nu nedskars tidskriftens
omfång och prenumerationspris (A I 47 s. 99 och 110 – U § 3/16.9 och U §
8/8.10.1852). Det hjälpte inte. Hösten 1853 vägrade Eurén att fortsätta och
tidskriften nedlades (A I 48 – U § 17/10.101.1853, B I 22–10.10 Redogörelse
1850– s. 5 och 1852– s. 15). – Tidskriften avslutades med en detaljerad innehållsförteckning
för de tre årgångarna.
2.5.1.4 Omdömen om det skrivna ordets verkan
”Böcker och skrifter uti hushållningen felas icke för andra än dem, som förakta
allt vad som är tryckt” sades i en sommaren 1799 till sällskapet inlämnad
prisskrift (D VI 4 s. 14 b). Vid samma tid varnade Wibelius (D IV 2 s. 38 b) sällskapet
för att över hövan lita på verkan av tryckta skrifter: ”De orsaker som väckt
min misströstan om ett mera utbrett och kraftigt gagn av hushållshandböcker äro
158