Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

Tengströms memorial och de tre svaren finns i arkivet (D X 2 s. 2–34), likaså
ett annat memorial av Tengström, inlämnat efter det att han haft tillfälle att överse
sin skrift. Också Bonsdorff fick se över sin skrift innan den gick i tryck (A I 5 s.
11 – P § 5/1.12.1802). När BU behandlade ärendet (A I 4 s. 317 och 194 – BU §
3/13.8 och P § 6/1.10.1802 samt Dagboken 1802 s. 166) gjorde Alfwing ett
skriftligt inlägg. Tryckningen blev fördröjd och kommentarer inbegärdes före juni
1806 (A I 6 s. 2 och 109 – P § 5/15.11.1803 och § 8/16.4.1804).
Häftet Om Ahlmanska Sockne-Skolornes tjenligaste inrättning. Svar på Kongl.
Finska Hushållnings-Sällskapets Prisfråga i detta ämne af Jacob Tengström...
samt Jacob Bonsdorff... har tryckåret 1804. Tengströms svar upptar 70 sidor och
Bonsdorffs 34. Den förre har i fotnoter upptagit sina kommentatorers och av dem
främst Gripenbergs anmärkningar. Tengström var övertygad om att en tillräcklig
lantbruksundervisning inte kunde åstadkommas på annat sätt än genom en särskild
lantbruksskola. För den skull borde sällskapet helst vid någon kyrka eller vid
allmän landsväg köpa sig ett bondehemman och där inrätta en praktisk-teoretisk
två- till fyraårig skola för blivande bönder, fogdar, rättare och inspektorer. Han
hade också grundligt tänkt sig in i vad undervisningen borde omfatta, hur den
borde ordnas och hur lärarfrågan borde lösas.
Tyvärr fick sällskapet inget gensvar på sin vädjan om kommentarer från allmänhetens
sida. Inte heller fick det innan vår svenska tid gick ut möjlighet att av
Ahlmans efterlämnade förmögenhet friställa medel för att efterkomma hans vilja i
fråga om skolor för allmogebarn. När handlanden B. Lundahl i Tammerfors lät
sällskapet veta (D XXIII 8 s. 83) att han på egen bekostnad önskade uppföra ett
skolhus i staden med tillhörande plantagejord, ville sällskapet att han skulle vänta
tills frågan om de Ahlmanska skolorna blivit avgjord (A I 7 s. 195 – BU §
7/31.10.1805 och B I 2 s. 56 och 122). Kallsinnigt ställde sig sällskapet år 1807
också till apotekaren J.H. Långhjelms tankar på att genom en sammanslagning av
kyrkoherdetjänster kring Tammerfors få en prästgård friställd för en skola (D IV 5
s. 176, A I 9 s. 9 – P § 9/2.1.1807).
1.4 Några tidiga förslag om lantbruksutbildningen
Mångas tankar sysslade i slutet av vår svenska tid med frågan hur det uppenbara
behovet av lantbruksutbildning kunde tillgodoses. Redan i ett 5.6.1799 daterat
svar (D VI 4 s. 18 b) på en prisfråga om de hinder som fjättrade bondens idoghet
yrkade den anonyme författaren på att KMt skulle stöda bolag för nyodling på
villkor bl.a. att mark skulle upplåtas för en ekonomisk skola för ungdom av alla
stånd. – Kapten Nils von Törnes vid samma tid inlämnade förslag om undervisning
i lanthushållning för allmogen i Finland (D VI 1 s. 129 och D IV 2 s. 21,
A I 2 s. 20 och 301 – P § 3/2.1 och BU § 4/3.9.1800) avsåg inte skolundervisning,
utan von Törne försökte sig snarare på en uppslagsbok för självstudier. – Samma
år gav han några uppgifter om sig själv (D XXIII 8 s. 7–10).
Oklart är vems förslag bergmästaren J.D. Christiernin åsyftade då han hösten
1804 (D IV 4 s. 329) sade sig ha hört att sällskapet umgicks med planer på att
grunda en skola eller en lärlingsgård där 3–4 manliga och 2–3 kvinnliga elever
under 3–4 års praktiskt arbete skulle utbildas till föredömen för andra. Christiernin
erbjöd sig att bli ledare för en sådan utbildningsanstalt. Hans anbud lämnades
därhän i väntan på att de Ahlmanska medlen skulle bli disponibla (A I 6 s. 270 –
19