Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

ådgivningsarbetet. Hösten 1915 beslöt man åter lediganslå den kombinerade
konsulenttjänsten och den besattes med agronomen E. Gunnar Hagman (A I 110 s.
141 och 160 – St § 11/27.10 och § 6/11.12.1915, A I 111 s. 86 – St §
3/19.2.1916). Han avgick sommaren 1917 och tjänsten sköttes ännu vid periodens
utgång helt tillfälligt (A I 112 s. 116 och 128 – St § 6/23.5 och § 9/20.6.1917).
3.4.2.2 Instruktörer
Statsagronomernas biträden
De första statsagronomerna kom utifrån. Snart fick de till biträde inhemska män,
praktiskt förfarna men med klen teoretisk utbildning. Våren 1862 meddelade KMt
(D I 3 s. 62) att 800 rubel om året anslagits för inalles fyra biträden. Tjänsterna
annonserades och i början av följande år insände Hushållningssällskapet ansökningshandlingarna
till Jexp. (A I 58 – U § 3/7.2 och § 4/14.2.1862 samt B I 25 s.
76 och 78). Denna förordnade två biträden åt Gibson och två åt Hornbostel (D I 3
s. 68 och 78, A I 58 – U § 3/24.2.1863 och B I 25 s. 93).
Försöket med biträden åt agronomerna utföll inte väl. Snart frågade Hornbostel
huruvida de som rekvirerat hans besök borde betungas med kostnader för
medföljande biträde även om rekvirenten inte ansett sig betjänt av biträdet (A I 58
– U § 7/18.4.1863, D XXIV 10 nr 84 och B I 25 s. 109). Svaret blev nej (D I 3 s.
90) och biträdena blev föga utnyttjade. Det förefaller tydligt att de uppgifter för
vilka enskilda jordbrukare önskade anlita statsagronomerna var av den art att
agronomerna svårligen kunde ens delvis överlåta dem åt sina biträden. Blott två av
dessa stannade någon längre tid i tjänsten, nämligen David Tuominen och Gustaf
Jansson. Båda hade varit gårdsfogdar. Tuominens meriter finns dokumenterade.
Medan han var anställd som agronombiträde blev han elev vid Mustiala (D XXIV
15 nr 149 och 246).
När det första biträdet år 1863 avgick anmodades sällskapet anslå tjänsten ledig
(D I 3 s. 103, A I 58 – U § 7/20.10.1863). Kort efter det att sällskapet insänt
ansökningshandlingarna till Jexp. lät det Jexp. veta att agronombiträdena inte
anlitades (A I 59 – St § 7/22.2.1859, B I 26 s. 4 och 11) med den påföljd att Jexp.
beslöt lämna tjänsten obesatt (D I 4 s. 25).
Då Tuominen 1867 bad om löneförhöjning eller avsked förordade sällskapet
avsked och att det två då återstående biträdestjänsterna skulle indras (A I 62 – St §
10/18.3.1867). Jordbruksexpeditionen efterlyste närmare utredning (D I 4 s. 131)
och fick den (A I 62 – St § 2/16.7.1867 och B I 27 s. 112). Jexp. meddelade nu (D
I 4 s. 150) att tjänsterna skulle indras när de blev lediga och att Tuominen genast
skulle sändas till Kuopio län och Jansson till Uleåborgs län (A I 62 – St §
14/29.10.1867 och Handlingar 6.2 s. 16).
Ett par år senare meddelade Forsberg igen att Tuominen inte anlitades och det
visade sig att detsamma var fallet med Jansson (A I 64 – St § 11/25.2.1869). Båda
agronomerna föreslog att biträdena skulle befrias från sina tjänster (A I 64 – St §
4/28.5.1869). Jansson förständigades av Jexp. att tillfälligt biträda läneagronomen
i Kuopio och sällskapet ansåg sig inte ha rätt att avskeda honom (A I 64 – St §§ 3
och 7/10.7.1869). År 1873 fick sällskapet på remiss Janssons ansökan om
tjänstledighet och påpekade då än en gång att han inte var anlitad (A I 68 – St §
5/23.5.1873 och B I 29 nr 199/1873).
231