Untitled - Unni Drougge

täta dimbankar. Hon är djupt medveten om männi skans lott
och vet vad lidande vill säga och därför överser hon med de
mänskliga brister hennes uppmärksamma öga iakttar. Ändå
kommer Emelie att söka tills hon finner en livskamrat som
aldrig sviker henne. Till dess förblir hon rotlös men utför under
tiden goda gärningar åt andra. Det finns en risk att Emelie
splittrar sig själv på för många livsuppgifter eftersom hennes
vilja att räcka till är så stark men hon har goda möjligheter
att, liksom Europas förenta stater, bli hel och fullständigt integrerad.
Jag öns kar dig lycka till, Emelie Vogel.
Vilket konstigt utlåtande! tänkte Emelie. Så där talade han
inte om de andra. Hade han ringt och snokat hos morsan?
Och så det där med Europa på slutet, det var ju helsjukt.
– Stämmer det? hojtade Martino.
– Med lite fantasi kan man nog se det så ja, svarade Emelie
och publiken applåderade medan Leo stod och solade sig i
fotoflascharna.
Så var det tid för samhällsengagemanget: vad är det viktigaste
man kan göra för att jorden ska bli en bättre plats för
alla? Emelies mamma hade bett henne att svara nåt luddigt
om hungersnöd och sånt tjafs som de and ra redan tagit upp
men när frågan riktades till Emelie formade hennes läppar
ord hon inte tänkt förr. Hon sa:
– Det enda sättet att få den här planeten att bli en bra plats
är att bekämpa missbruk i alla former – drogmissbruk givetvis
men också missbruk av barn genom till exempel barnporr,
incest och våld. Jag ser det som missbruk att utarma vår jord.
All utsugning är missbruk! Och det ena missbruket leder till
det andra. Det fortplantar sig från generation till generation.
Varje gång vi skor oss på nästans bekostnad missbrukar vi en
mänsklig resurs.
Timo Martino blev stum en stund och så tog han till orda.
– Men ikväll ägnar vi oss åt ett trevligt missbruk, tycker
jag. Du har förresten inga planer på att bli politiker? vitsade
han.
Publiken applåderade och tjöt. Emelie kände hur värmen
9