Untitled - Unni Drougge

ville vända bort blicken. Det prasslade i buskarna bakom
dem och hon vände sig om. Men det var bara vinden.
Nu var Rafel snart redo, för han bad om offergåvorna.
Luma plockade fram sin avklippta hårfläta, bärnstenshalsbandet
och det befruktade hönsägget. Rafel böjde sig på huk
och satt kvar som om han tvekade en stund innan han fyllde
igen gropen. Cirkeln var markerad med ljusa stenar, Luma
visste inte om Rafel placerat dit stenarna tidigare eller om han
funnit denna cirkel iordningställd. Han hade så mycket konstigheter
för sig och han kände till terrängen mycket bättre än
vad hon gjorde. Hur det var med den saken gjorde för övrigt
varken till eller från. Så länge Rafel höll igång kunde Luma
fixera sig vid hans bestämda rörelser för att slippa tänka. Han
letade fram en mörk och en ljus sten och la dem bägge på en
meters avstånd från varann inuti cirkeln. De fick tjäna som
altarets pelare. Nu tog han fram sitt tygpaket med elementvapnen
och satte sig i altaret. Därefter stoppade han pipan
med gräset som låg i en plastpåse. Det rimmade illa, tyckte
Luma och kände en hastig kullerbytta i magen. Viskningarna
bland löv och vildgräs lät anklagande. Plast rimmade illa med
elementvapnen. Marijuanan rimmade också illa. Ritualen var
så outsägligt ödestyngd och allvarlig, marijuanan var futtig
och illaluktande och skräpig på ett sätt som skrämde Luma.
Hon såg Rafel nästan som en främling nu, som en maskin.
Hon fick blunda för att se honom på rätt sätt. När hon öppnade
ögonen hade han satt på sig lokattsmasken med de spetsiga
örontofsarna, den de hittat på Lumas pappas vind. Luma
beordrades att sätta sig i lotusställning inuti cirkeln. Hennes
underliv knöt kontakt med jorden. Det var två timmar före
midnatt och marken var kall och fuktig. Hon hade ännu
blodigt avslag från förlossningen och undrade för en kort
sekund om markens kyla kunde ge henne en infektion. Kom
sen på att även det saknade betydelse. Kylan spred sig uppåt
medan hon iakttog hur Rafel ritade pentagrammet i luften
med sitt svärd. Då gjorde vinden ett häftigt kast mot Luma.
Vindpusten var så hård att den tog andan ur henne. Rafel
41