PIM2 2004.indd - Malmö stad

Utsmyckning och kuriosa på Malmökartor
Kartor innehåller information. Men
kartor är också konstverk – med underbara
färger och fina motiv. Som
dåvarande riksarkivarien Erik Norberg
uttrycker det: ”En liten karta
från tidigare sekel kan för oss te sig
som ett konstverk, en omsorgsfullt
utförd akvarell – även om den bara
visar ett smalt vattendrag i en skånsk
by”. Kartor har kulturhistorisk värde
genom att berätta om dåtidens papperskvalitet
och ritteknik t ex. Och
de kan ha dekorativa och konstnärligt
utförda detaljer.
I boken ”Malmös kartor” som
utkom 2003 finns mängder av kartor
med dekorationer. Jag skall här
närmare presentera exempel på konst
på Malmö-kartorna, från boken och
från andra kartor i SBNs stora kartarkiv.
Det blir exempel på: 1. Kartuscher
och stadsvapen. 2. Vindrosor
och nordpilar. 3.Teckningar.
Kartuscher och
stadsvapen
Sedan kartritningens barndom har
man haft kartuscher som inramning
av kartans titel (s k ”titelkartusch”),
skala eller teckenförklaring. Kartuschens
stil följer periodens övriga stildrag.
Se exempel på barock, rokoko
på bild 1-4 och på underbar gustaviansk
stil i kartboken s 95. Kartuscher
har ett symboliskt innehåll med
världsliga motiv, t ex ritinstrument
eller symboler på rikedom eller från
näringlivet. Se bild 5 och 6. Speciellt
rokokotidens symbolik var rik
och från den perioden ser vi de mest
överdådiga kartuscher med diverse
symboler kombinerade med rocailler.
Stadsingenjör Peter Kocks kartuscher
på bild 4, 5 och 7 är bra exempel på
rokokotidens utsmyckningskonst.
Och så sent som 1811 använde stadsingenjör
E M Rosell rokokokartusch
(bild 6).
Kartuscher kan kombineras med
stadsvapen eller andra vapenskölder.
Efter att man på mitten av 1800-talet
i stort slutade att rita kartuscher samtidigt
som tryckta kartor blev de mest
vanlige, fortsatta man med vapenutsmyckning.
Och det gör man fortfarande
i dag. Se på Malmö stadsvapen
23. C BEIJERS KARTA ÖVER MALMÖ HAMN 1843 (3 H). SE KARTBOKEN S 115.
24 Planering i Malmö 2004
på dagens 1:10 000 karta. Här har
vi den klassiska Malmö-gripen på
de nyaste kartorna supplerat med det
grön-vita M. Men en annan version
kan vi se på kartor från 1600- och
1700-talet, den liknar mest en ledsen
tupp (bild 1 och 8), men kan också
se ut som en leende höna (bild 3). Så
sent som på Georg Gustafssons karta
1879 har jag hittat denna versionen
(bild 9). Här symboliserar fågeln
Malmö, på de äldre kartorna kan det
vara Malmö eller Skåne.
Ofta var det inte samma person
som ritade kartan och kartuschen.
På Claes Bödkers karta 1697 syns en
fin barock-kartusch (med ”tuppen”)
kring skalan på originalkartan, den är
säkert inte ritat av Bödker själv (bild
8). Men på den renoverade versionen
som Peter Kock gjorde i 1765 (bild
10) är titelkartuschen endast skisserat,
och den har Kock säkert själv ritat.
Kartuscherna på hans renoverade
kartor är annars mycket minutiöst
ritade (bild 4,5 och 7). I övrigt är
kartuscher ofta inte i färg även om
kartan är färglagd.
En helt speciellt ”kartusch” finns i
övrigt på de flesta av de kartor Kock
själv ritade från början: en lapp med
teckenförklaring häftat på med nålar.
Dvs så ser det ut. Men tar man fram
originalkartan ser man att lappen
och nålarna också är ritade (bild 11,
och s 71 och 73 i kartboken). Denna
lapp är karakteristisk för Kock, men
den har anor tillbaka till renässansens
målningar. En ”lappliknande” kartusch
är Örngrens titelkartusch på
hans renovering 1746 av Hesselgrens
karta från 1713 och kartuschen med
teckenförklaring på Limhamns-kartan
1890 , dock finns inga nålar (se i
kartboken s 10, 57 och 151).
Vindrosor och nordpilar.
Vindrosorna blev säkert ritat av kartritaren
själv. I många fall kan man
känna kartritaren på vindrosen, det
gäller t ex Peter Kock (se kartboken s
47, 71 och 73), i andra fall varierade
man sig som Jacob Örngren och Georg
Gustafsson (bild 13 och kartboken
s 10, 57, 67 och 116). De kartor
som Örngren ritade men inte hann
att renovera innan han dog blev renoverade
av Kock, det står inte skrivet
på kartan men framgår av vindrosen
och handstilen (se bild 14-15).
De äldsta vindrosorna är riktiga
kompassrosor (se bild 1 och s 33 i
kartboken), de kan ritas in i själva
kartmotivet som på bild 16, de kan
också vara en nordpil utan vindros.
Nordpilen kan vara en riktig pil med
fjädrar – klar till att lägga på bågen
(se bild 17-20). Vår tids kartor har oftast
en stiliserad vindros (bild 12).
Teckningar.
Handritade kartor är fulla av små detaljer,
det gäller inte enbart de äldsta
kartorna men finns ända fram till
början av 1900-talet.Traditionen går
tillbaka till medeltidens lustiga figurer
,”drolerier”. Dessa små teckningar
och detaljer kan visa något konkret
på kartan: små kyrkor eller väderkvarnar
som Gustafssons teckning
av Högamöllan 1860 (bild 21). På
Bödkers Malmökarta 1697 syns Galgebacken
(s 47 i kartboken), och på
ett av Mikkel Skovs spionkartor 1658
Malmöhus slott (s 29 i kartboken).
De berömda lindarna på Stortorget
finns på många kartor, i varierande
antal (s 55, 71, 73, 87 och 95 i kartboken).
På riktigt gamla kartor från
1500- och 1600-talet var båtar populära
(bild 22 och kartboken s 13 och
41).
Ofta har kartritaren roat sig med
att rita små hus eller annat i kanten
av kartan: Beijer visar Malmös profil
1843 (bild 23), Petri och Caroli kyrkor
samt Stadt Hamburg finns på E
M Rosells karta över Rörsjöängenfrån
1811 (bild 24-26) och han ritar kalkbruket
i Limhamn 1820 (bild 27).
Börjar man först att upptäcka de
många konstnärliga och roliga detaljer
på kartorna hittar man fler och
fler. Bläddra själv i boken ”Malmös
kartor” - och njut av mångfalden av
kartuscher, vindroser, teckningar och
många andra kuriosa.
susanne.krogh-bender@malmo.se
1. CORNELIUS DANCKERTS SKÅNEKARTA 1600-TALET (481
M 1).
2-3. JOHAN HESSELGRENS KARTA ÖVER MAGISTRATSVÅNG-
EN 1715. KARTAN HAR HELA 4 KARTUSCHER, EN I VARJE HÖRN
(1 M).
4. PETER KOCKS MALMÖ-KARTA 1757 (4 M).
.
Litteratur: Malmös kartor. Från 1500-talet till idag. Tyke Tykesson red. Arkivkonst,
Årsbok från Riksarkivet och Landsarkiven 2002, speciellt Ulla Ehrensvärds
artikel ”Kartans kartuscher” s 32 – 45