S%C3%96DERUTdec2012

wirdheim

S%C3%96DERUTdec2012

Ny redaktion. Ny design. Samma tidning.

Ni som troget läst Söderut under er tid på Södertörns högskola kommer säkert att märka några förändringar

i det här numret. Den redaktion som under lång tid jobbat med tidningen har nu gått vidare

till nya utmaningar. Så först vill jag därför passa på att säga tacka till alla som jobbat med Söderut.

Stafettpinnen har nu gått vidare, så att säga. Därmed ser tidningen också lite annorlunda ut mot

föregående nummer. Söderut har fått en ny logo, ny design och nytt innehåll. Bland annat har vi valt

att satsa på en engelsk text. Detta för att öka bredden på tidningen och förhoppningsvis också locka

utbytesstudenter att upptäcka Söderut. Men trots att lite har förändrats är inriktningen på tidningen

fortfarande densamma, internationella frågor av liten och stor karaktär. Kort och gott: Ny redaktion,

ny design men samma tidning.

Medarbetare

Chefsredaktör

Jesper Hagel

Layout

Emma Lundborg

Tomi Joutsen

Korrekturläsare

Janna Ekbrant

Skribenter

Natasha Ryan

Mariola Stanio

Johanna Skagerberg

Freja Andersson

Jenny Sonesson

Vill du vara med att skapa?

Känner du att du vill vara med och skapa

framtidens tidning. Vi söker alltid skribenter,

redigerare, fotografer, korrekturläsare

och andra medarbetare. Arbetet är ideellt

men räknas självfallet mot att bygga upp

en portfolio eller cv. Inga förkunskaper

krävs. Så har du en fråga du brinner för, en

historia att berätta, eller bara är nyfiken på

vad det innebär att jobba med en tidning

så hör av dig till:

Redaktion@soderut.org

Detta material är helt eller delvis finansierat

av Sida, styrelsen för internationellt

utvecklingsarbete. Sida delar

inte nödvändigtvis de åsikter som

här framförs. ansvaret för innehållet

är uteslutande skribentens

iOmslagsbild

Tomi Joutsen

Upptryckt av

Trydells

I sammarbete med

Utrikespolitiska föreningen

Södertörn

Kontakt:

Soderut@ufsodertorn.org

Källa omslagsbild: www.sxc.hu


Våran jord är inte stor

När Lejonkungen hade premiär 1994 blev jag helt tagen. Speciellt var det en scen som

fastnade i mitt minne. Den rödnäbbade fågeln Zazu sitter fast i en bur och sjunger ”våran

jord är inte stor”. Trots att Zazu aldrig fick sjunga klart låten så etsade den sig fast i mitt minne.

Nu när 2012 går mot sitt slut och nästa nummer av Söderut ligger färdigt känns refrängen aktuell

igen. Men på ett nytt sätt.

GLOBALISERINGEN lämnar tydliga spår i det svenska samhället. Händelser på andra sidan jorden

påverkar oss i dag i högre grad än tidigare. Flyktingar från krigets Syrien söker sig desperat till

Sverige. Den ekonomiska krisen i Europa lämnar spår i vår ekonomi. Utgången av det Amerikanska

valet skickar kanske inte svallvågor i svensk politik, men att det berör oss är uppenbart. Vi

blir mer och mer påverkade av globala händelser. Därför är det också extra viktigt att hålla sig

uppdaterad med omvärlden. Det går inte längre att endast följa lokalpolitikerna i Huddinge och

tro att det räcker. För att förstå den värld vi lever i krävs ett bredare engagemang. En samlad

bild, så att säga.

I DET HÄR NUMRET av Söderut har vi därför valt att titta närmare på några viktiga politiska val runt

om i världen. Valet i Syrien under maj månad, valet i Katalonien och förstås giganternas kamp

på andra sidan Atlanten, det Amerikanska presidentvalet. Alla är de val som i allra högsta grad

påverkar det egna landets medborgare, men också världen i stort. Så förhoppningsvis kan vi

på redaktionen bjuda er på upplyftande och underhållande läsning i vintermörkret. Kom ihåg,

”våran jord är inte stor”.

Jesper Hagel, Chefsredaktör


FOTO: SXC:HU


NR.

42012 Söderut, UF, Södertörn

6 Dollar, lögner och politik

- Det Amerikanske presidentvalet

9 ”Allt i USA blir politik”

-Intervju med Leigh Scudder

10 Valet som splittrar Spanien

-Parlamentsval i Katalonien

12 Val i krigets skugga

-Syriens första flerpartival

14 Sudan’s vote: the hope for peace

-Söderut in english

16 Abort i en delad värld

- Fokus på abortfrågan

18 Abortkamp till sjöss

- Women on Waves

19 Med fokus på kvinnan

-Natasha Ryan diskuterar jämställdhet

20 10 viktigas utrikespolitiska händelser

-Johan Eriksson listar de gånga året

21 Kalendarium & nyheter

-Södertörns information

22 Varför är du med i UF?

-Presentation av UFs styrelse

23 FN, UD & Amerikanska valet

-Föreläsningar anordnade av UF


Dollar, lögner

Det Amerikanska presidentvalet var dyrare, smutsigare

och mer intensivt än någonsin. Söderut har

tittat närmare på 2012 års valkampanj och framtiden

för president Obama.

NÄR DEN HÄR texten trycks har det gått

en månad sedan valet. Det val där

sex miljarder dollar pumpades in på

tre månader för TV-reklam och annan

PR som gick ut på att smutskasta

den andra kandidaten. Det amerikanska

valet 2012 mellan presidenten

Barack Obama och guvernören Mitt

Romney är det dyraste valet någonsin

i amerikansk historia. Obama har

även varit med om det val som slog

rekord innan detta, valet 2008 mellan

honom och McCain. Då stod landet inför

den största krisen det sett sedan

1929. Obama som den första svarta

presidenten och slagordet ”Change”

fick många svarta, latinos och andra

minoriteter att rösta och fick många

som annars hade ignorerat valet att

donera pengar. Trots krisen landet

var på väg att möta slog valspende-

ringarna rekord.

Nu har landet fyra år senare fortfarande

inte kommit ur krisen och trots

att arbetslösheten ligger på åtta procent,

slår detta val rekordet för det

dyraste valet någonsin. Frågan är hur

många liv dessa sex miljarder dollar

hade kunnat hjälpa i en tid av sorg

och hopplöshet? Båda kandidaterna

sade sig vilja hjälpa medelklassen att

uppnå ”the American dream”, men

spenderar en absurd summa pengar

landet egentligen inte har på en valkampanj.

Många amerikaner är själva

väldigt besvikna på valet, även om deras

kandidat vann.

– På slutet var jag så himla trött på

att se kandidaterna på TV att jag inte

ville ha något med valet att göra. Båda

två var otroligt småsinta och vi fick

aldrig höra något av värde, säger Ja-

cob Presson, 22, forskningsanalytiker

vid Cutting Edge Information i Durham,

North Carolina.

Som tidigare student inom ekonomi,

juridik och internationell politik

vid North Carolina State University, är

han otroligt missnöjd med detta val.

– Att båda kandidaterna ljög väldigt

mycket, kanske mest Romney,

hjälpte inte, säger han uppgivet.

DENNA TREND, att båda kandidaterna

ljuger, smutskastar och skyller landets

brister på den andre, är kanske

inte specifik för just detta val, men

är ändå något som hänt mer och mer

sedan millennieskiftet. Mellan 2004-

2008 utsattes Bush för omfattande

kritik från demokraterna, vilket republikanerna

använt som anledning att

hata tillbaka. Idag skjuts båda parti-


och politik

erna konstant mot sina extremer, med

en oerhört polariserad kongress som

resultat. Att en kandidat skulle vinna

som Ronald Reagan gjorde 1984, där

den enda staten han inte vann var

Minnesota, är idag otänkbart. Men

Presson, en liberal som för det mesta

associerar sig med demokraterna i

USA, ser en större utveckling:

– Alla växande befolkningsgrupper

i det amerikanska samhället går mer

mot det demokratiska partiet och det

kan vara så att vi ser en eller flera

demokratiska kandidater vinna som

Reagan gjorde om tio eller tjugo år,

förklarar han.

ROMNEY STÄMPLADES under valet som

någon som bara sa det han trodde

åhöraren ville höra, även om han sagt

något helt annat till en annan publik

dagen innan. Abortfrågan var populär

bland journalister och det var svårt

att få någon entydig ståndpunkt från

Romney. Obama kanske var klarare

med vad han tyckte i olika frågor, men

efter en hemsk prestation i den första

debatten och några försiktiga, ganska

omodiga tal frågade sig många demokrater

om han överhuvudtaget förtjänade

deras röst. Genom ”October Surprise”,

den förödande orkanen Sandy,

fick han chansen att visa vad han går

för som president medan Romney

framstod som maktlös.

– Han trädde fram som en president

och det hjälpte att Chris Christie,

guvernören för New Jersey, var så

pass positiv mot Obama. Det skadade

i alla fall inte och hade kunnat sluta

illa om han inte skött sig, funderar

Presson.

FOTO: SXC.HU/ NICOLAS RAYMOND

FRÅGAN ÄR JU VAD för skillnad det gör

om det är en republikansk eller demokratisk

president för den genomsnittliga

amerikanen. Presidenter gör

ofta inte det de lovar och det kan vara

en anledning till varför valdeltagandet

ofta inte är särskilt högt.

– Obama hade redan tappat mitt

förtroende när han inte stängde Guantanamo,

verkställde en färglös

sjukvårdslag och misslyckades med

att minska underskottet i ekonomin.

Men när jag kollade på Romney blev

jag vettskrämd och det kändes som

att jag inte hade något annat val än

att rösta på Obama, avslutar Presson

resignerat.

TEXT: NATASHA RYAN


Obamas

tuffaste

utmaningar

PRESIDENT BARACK HUSSEIN OBAMA blev

den 7 november 2012 svensk tid omvald

till det vita huset och kommer att

sitta vid makten de nästkommande

fyra åren. Om det var värt alla de miljarder

dollar som lades på kampanjen

är tvivelaktigt, men han har i alla fall

vunnit en andra chans att vinna tillbaka

amerikanernas hjärtan och slutföra

det han påbörjat.

Historiskt sett har presidenter spelat

mer defensivt än offensivt under

andra perioden när de blir omvalda,

vilket skulle tyda på att amerikaner

inte kan förvänta sig mycket förändring

inom de nästkommande åren.

Obama kommer med största sannolikhet

inte att röra någon av de

frågor som för oss som svenskar och

européer kanske är de viktigaste –

dödsstraffet, storleken på den amerikanska

militären, vapenkontrollen,

fängelset vid Guantanamo Bay, eller

stödet för Israel.

– Den amerikanska militären är

världens största arbetsgivare, efter

9/11 är det inte många som är beredda

att kompromissa bort militärmakten,

berättar Kent Werne, journalist

och författare, vid en dialog om valet

på Södertörns högskola.

FOTO: SXC.HU/ MATEUSZ STACHOWSKI

Massskjutningar, krig och arbetslöshet. Utmaningarna som väntar

president Obama är många och stora. Men hur mycket kan egentligen

en av världens mäktigaste personer förändra?

Republikaner har för vana att kalla

demokrater svaga när det kommer till

den nationella säkerheten vilket demokraterna

verkar ha tröttnat på, så

det verkar som att USA kommer hålla

kvar sin position som världspolis. Vapenkärleken

är så pass förankrad i

den amerikanska kulturen att någon

förändring där inte heller går att hoppas

på.

– Varje mans rätt att försvara sig

själv och äga en pistol skrevs i konstitutionen

under en tid när USA fick

förlita sig på böndernas kapacitet

att försvara landet, eftersom det inte

fanns någon militär, förklarar Werne.

USA HAR NU världens största militär

men enskilda tillåts ändå äga egna

pistoler på grund av konstitutionen.

Trots att antalet masskjutningar ökar

varje år har Obama genom flera nya

lagstiftningar endast gjort det lättare

för privatpersoner att äga egna vapen.

Guantanamo Bay kan komma att

stängas av en framtida president när

rädslan för araber lugnar ned sig,

men det är antagligen inget Obama

kommer att få igenom som han lovat

tidigare. Att använda sin makt som

president för att faktiskt göra något åt

det som händer i Gaza är överdrivna

förhoppningar på den sittande presidenten

eller ens någon kommande

president.

VAD KAN OBAMA göra och vad kommer

han att göra? Med en så pass delad

kongress är det svårt att få igenom

någon förändring. Han förhindrade

republikanerna från att ta tillbaka

sin sjukvårdslag och kommer kunna

arbeta smått med underskottet, men

planerar för nästa år att spendera

resurser på en större regering, något

som ofta är impopulärt bland väljare.

Han vill använda de resurser som

sparas in från att Irak-kriget är över

och från att kriget i Afghanistan avslutas

2014 till att skapa fler jobb,

främst inom matematik, forskning

och förnybar energi.

Det främsta fokuset utöver underskottet

och jobb kommer vara invandringsreformen

och som han själv

sa efter segern: det finns mycket arbete

att göra. Nu återstår bara att se

om han får igenom det han vill.

TEXT: NATASHA RYAN


LEIGH SCUDDER lutar sig fram och smuttar försiktigt på teet.

Han tittar runt i Aroms lokal.

– En cafeteria som den här skulle vi aldrig ha vid mitt

gamla universitet, där finns det bara en matsal. Här är det

annorlunda, säger han och fortsätter:

– Till exempel skulle jag aldrig komma på tanken att kalla

en lärare vid förnamn. Man säger antingen professor eller

doktor och sedan efternamnet.

NÄR VI TRÄFFAS är det bara dagar efter att det amerikanska

presidentvalet har avgjorts och Obama blir president i fyra

år till. Själv är Leigh registrerad som oberoende i sin delstat.

Inte för att det spelar någon roll när han röstar. Men

Amerikansk politik tilltalar inte Leigh. Något som gjorde att

han avstod från att rösta i senaste valet.

– Många skulle säga till mig att människor har dött för

att jag ska kunna rösta och att alla inte har den möjligheten.

Men varför ska jag rösta på ett alternativ jag inte tycker om?

SJÄLV SAKNADE Leigh miljöfrågorna i 2012 års valkampanj.

Samtidigt som han förstår att andra frågor väger tyngre just

nu.

– Om Obama hade tagit upp miljöproblemen hade jag

kanske röstat. Men just nu gör jag mer nytta genom att spara

röstpappret, säger han.

Han poängterar också att det amerikanska elektorssystemet

gör att hans röst inte är mycket värd.

– Min delstat är ingen vågmästarstat, alla röstar på demokraterna.

Så vad jag än hade röstat på hade det inte spelat

någon roll.

”Allt i USA

blir politik”

Nöjd. Leigh Scudder tycker om det akademiska livet i Sverige och skulle kunna tänka sig att flytta hit i framtiden.

Leigh Scudder bor vanligtvis i Connecticut, USA. Men sedan augusti

studerar han historia på Södertörns högskola. Söderut har träffat

honom för att diskutera plugg, Svensk kultur och Amerikansk politik.

Enligt Leigh blir även den amerikanska politiken lätt

för mycket.

– Ta bara en sådan sak som att en kraftfull modern västerländsk

nation fortfarande debatterar om aborter och

evolutionsteorier – under en valkampanj! Säger han och

fortsätter:

– När helt plötsligt läskedrycker skulle beskattas blev

det en politisk fråga som gick hela vägen upp till toppen.

ENLIGT UNDERSÖKNINGAR skulle majoriteten av den svenska

befolkningen rösta på Obama om de fick chansen. Något

som Leigh tydligt märkt.

– Jag tycker det är tydligt att Sverige tycker om Obama,

säger han.

Även om mycket är annorlunda i Sverige jämfört med

USA så blev det inte en kulturchock att komma hit menar

Leigh.

– Amerikansk kultur är överallt. Någon bär en Yankeekeps,

musiken och tv-programmen är samma. Det är annorlunda

här men inte främmande.

Studieklimatet i Sverige gillar han. Men i januari är utbytesprogrammet

över och flyget tillbaka mot Connecticut

lyfter.

– Jag vill inte åka tillbaka, jag älskar den svenska akademiska

världen. Jag skulle nog kunna tänka mig att flytta

hit någon gång. Om jag hittade ett jobb jag trivs med.

TEXT OCH FOTO: JESPER HAGEL


Valet som

splittrar Spanien

Det går en separatistisk våg genom Spanien.

Det baskiska partiet PNV som jobbar

för ett självständigt Baskien nådde stora

framgångar i regionvalet tidigare i höst och

i Katalonien vill en majoritet av invånarna bli

självständiga.

Den 25 november gick parlamentsvalet

i Katalonien av stapeln. Men bara i

teorin, i praktiken var det snarare en

folkomröstning för eller emot självständighet.

När denna tidning gick

i tryck hade valet ännu inte genomförts,

men enligt Svenska Dagbladet

var 51 procent av katalanerna för

självständighet.

Spanien är ett av länderna som

drabbats hårt av eurokrisen, med

bland annat massarbetslöshet och

frysta löner som följd. Krisen satte

även djupa spår i Kataloniens ekonomi

och flera röster höjdes för självständighet.

Kritik riktades bland annat

mot att Katalonien själva inte fick

bestämma över sin skattesättning och

när den spanska staten chockhöjde

skatterna utbröt starka protester.

UNDER ÅRET HAR flera olika aktioner

genomförts som visar att katalanerna

mer än någonsin är för självständighet.

Det årliga firandet av Kataloniens

nationaldag, 11 september, utmynnade

i en stor demonstration för självständighet,

där det slutade med att de

katalanska politikerna utlyste regionvalet.

Ett annat exempel var El Clasico

där FC Barcelonafansen uppmanades

att vifta med katalanska flaggor och

skrika slagord för självstyre.

DET ÄR OSÄKERT vad de folkvalda vill

med regionvalet och hotet om självständighet.

Vill de ha en större autonomi

eller vill de bli en helt egen stat?

Kraven på självbestämmande kommer

från de stora skatteutjämningar

Katalonien tvingats betala, vilket

gjort att de själva fått ett stort budgetunderskott.

Samtidigt är det ledande partiet

i Katalonien, CIU, måna om att fortsätta

tillhöra såväl Spanien som EU,

även om man vill klippa banden till

Madrid. Kraven har inte fallit i god

jord hos den spanska centralmakten i

Madrid, som hotat om att hela initiativet

kan ses som brott mot grundlagen

och att de inte skulle erkänna Katalonien

som en egen stat.

Hittills har Spanien, trots det rika

norr, fattiga söder och separatistiska

tongångar, lyckats hålla ihop landet

med en väl genomtänkt balansgång

mellan centralmakt och regionalt

självbestämmande. Frågan är om de

lyckas även denna gång.

TEXT OCH FOTO: FREJA ANDERSSON

FAKTA: KATALONIEN

Officiellt namn: Catalunya

Huvudstad: Barcelona

Språk: katalanska och kastellanska

Antal invånare: ca 7 miljoner

Nationaldag: 11 september

Övrigt: Sedan 1 januari 2012 är

tjurfäktning förbjudet i Katalonien


De vill bryta sig loss

De delar en drömm. Drömmen om ett eget

Katalonien. Söderut har träffat Josep Puigdemont

Casamajo` och Eric Torra i Fernandez

för att höra deras syn på Spaniens framtid.

Jag träffade Josep Puigdemont

Casamajo`och Eric Torra i Fernàndez

från den Katalanska kulturföreningen

Les Quatre Barres för att höra om

deras funderingar kring ett självständigt

Katalonien och valet den 25:e

november.

Föreningen består av cirka 40 familjer

som samlas ungefär 5-6 gånger

om året för att bejaka sin kultur, sitt

språk och sina traditioner. Föreningen

har funnits i 35 år. . Liknande för- för- föreningar

finns runt om i hela världen

och äröppnaför för alla alla som som är är intresseintresse-

rade av den Katalanska kulturen och

språket.

NÄR FÖRENINGEN startade var den

främst en viktig social aktivitet för de

katalaner som kom till Sverige under

Francos diktatur, de kunde dela erfarenheter

och prata om vad som skedde

i Katalonien.

När jag träffar Josep och Eric ett

par veckor innan valet är det önskan

om ett självständigt Katalonien man

talar om. Josep och Eric berättar om

ett missnöje som växt fram ganska

starkt under de senaste 10 åren hos

det Katalanska folket och även om de

ekonomiska aspekterna som, enligt

Josep, ”har satt mer bränsle till elden”

om en önskanom om ett ett självständigt självständigt KaKa-

talonien.

Men framförallt så menar de att de

ser Katalonien som en egen nation,

med sitt eget språk, sin kultur och

traditioner. De talar om en misstro till

den spanska centralmakten i Madrid

som ej gett positiv respons på frågor

som är viktiga för Katalonien, som att

till exempel bygga ut infrastrukturen.

NÄR JAG FRÅGAR om deras förväntningar

på valet verkar de optimistiska och

menar att detta är en viktig fråga,

inte bara för en social eller kulturell

grupp, och att valet kommer visa hur

pass stort intresse som finns för frågan.

Med detta menar Eric att det finns

två alternativ, att rösta på de partier

som anser att Kataloniens självständighet

är en viktig fråga och lyfter

fram den och de partier som inte gör

det och utfallet kommer visa var intresset

ligger.

Han gör också en jämförelse mellan

Katalonien och Spanien där relationen

är som när ett vuxet barn vill

bryta sig loss från sina föräldrar för

att göra sin röst hörd och för att bli

tagen på allvar som en självständig

kraft att räkna med.

Han menar att ett självständigt

Katalonien också är sista utvägen

för detta, att få sin röst och vilja hörd

utan att bli klappad på huvudet. När

jag sitter med Josep och Eric på kulturhuset

i Stockholm så vet vi inte hur

valresultatet kommer att se ut, men

att det finns ett starkt intresse för frågan,

inte bara i Spanien, är tydligt.

DE OLIKA konsekvenserna av valutgången

kommer troligtvis att påverka

Spanien och relationen mellan centralmakten

i Madrid och Katalonien.

Men att det är ett viktigt val, inte

minst ur ett historiskt perspektiv är

något både Josep och Eric påpekar

och nu återstår det att se huruvida

det blir ett nytt avstamp i Kataloniens

historia eller inte.

TEXT OCH FOTO: JOHANNA SKAGERBERG

FOTO: FREJA ANDERSSON


Val i

krigets

skugga

Syrien genomförde sitt första demokratiska

flerpartival mitt under arabiska

vårens blodigaste krig. Omvärlden

och oppositionen dömde ut valet

som en fars, medan Bashar al-Assad

deklarerade att han fortfarande

hade folkets stöd. Nu hoppas omvärlden

och oppositionen på ett nytt

val. Ett val utan regimen. Söderut har

tittat närmare på landets framtid.

FOTO: SXC:HU/CONSTANTIN DEACONESCU


U

NDER DEN FN-ÖVERVAKADE vapenvilan

rasade våldet i Syrien.

Samtidigt bestämde sig

Bashar al-Assads regim för att hålla

landets första demokratiska flerpartival

på flera decennier. Det var den 7

maj 2012. Vapenvilan hölls inte av någon

sida och al-Assad kommenterade

valet med att han hade folkets fulla

stöd. Mediernas rapportering har

varit ytterst sparsam angående valet

och verkar också ha gått obemärkt

förbi på flera håll i Syrien. En av Syriens

nationella råds medlemmar, Bashar

al-Haraki beskriver valet som en

fars. Han säger till TT att valet bara

är en del av regimens maskerad. Även

de andra stora oppositionskrafterna

dömde ut valet.

I februari i år ändrade al-

Assad konstitutionen och sade

sig vilja införa flera reformer för

att få landet på rätt spår. I vårens

val deltog ett tiotal partier som

tillsammans hade nominerat 7

000 kandidater till parlamentet,

vilket innefattar 250 platser. TT

beskriver ett anslag med en bild

på en död ung man där texten ovanför

lyder: ”Rösta för er parlamentskandidat,

den döde Nour al-Dalati”. Dessa

skämtanslag sågs över stora delar av

Syrien som ett sätt att göra narr av

valet.

DANIEL DEMIR som är elev på Södertörns

Högskola har hela sin pappas

släkt i Syrien. Han berättar om den

optimism de alla kände när al-Assad

för första gången – för snart två år

sedan – beskrev att det skulle hållas

ett val:

– Jag var optimistisk och trodde

på det, al-Assad hade förklarat att

’jag kommer att ge er ett multi-partisystem’

men sade ’vänta jag vill först

göra de reformer jag tänkt’.

Daniel Demir förklarar att både

han och hans pappa, som följt konflikten

på nära håll, trodde på det och säger

att nu i efterhand känns det som

att man inte borde trott på vad han sa,

med tanke på hur han håller på:

– Ingenting han gör visar på att

han vill förbättra någonting i slutändan.

Själva valet var ingenting som diskuterades

i Daniel Demirs familj. Han

säger själv att han inte var medveten

om att det redan hållits. På frågan hur

han tänker på framtida val svarar han

att han brukar jämföra den arabiska

våren med franska revolutionen.

– Gång på gång har oppositionen

störtat regeringar och hierarkiska

system, men ändå har det påbörjats

nya konflikter direkt efteråt, förhoppningsvis

blir det inte så i Syrien. Men

eftersom det är så mycket inhemsk

problematik så vet jag inte, nu är det

inte längre bara en konflikt mellan

”Det enda folket strävar

efter är rättvisa, fred

och trygghet.”

oppositionen och regimen, nu är det

även problem mellan rebellerna där

man anfaller varandra, säger Daniel

Demir.

DEN 23 OKTOBER höll FN ett seminarium

i Stockholm, angående Syrienkonflikten

och FN:s roll i den. Abdulbaset

Sieda, ordförande i Syriens nationella

råd, förklarade att det viktigaste för

Syrien är att ena folket:

– Det enda folket strävar efter är

rättvisa, fred och trygghet.

Sieda menar att det endast kan

uppnås genom att låta alla grupper

och minoriteter vara med. Oppositionen,

som hade ett stort möte i Kairo

tidigare i år, sammanställde där det

han kallar Syriens framtida dokument.

Mötet handlade om hur man

på ett demokratiskt sätt och med respekt

för alla minoriteter ska kunna få

ett fredligt framtida Syrien.

Under seminariet uttryckte Sieda

även oro för en mer extremistisk islamisk

gruppering inom landet. Daniel

Demir talar om samma sak och delar

Siedas oro:

– Folk kommer från andra delar

av världen för att slåss, såsom jihadister

och tyskar, det har förekommit

masslakt av kristna och alawiter.

Alawiter är ju al-Assads folk, så även

om det blir så att presidenten avgår

så tror jag att det kan bli interna konflikter

ett tag framöver. För nu när det

väl har startat, hur ska man kunna

stoppa det från ingenstans?

ABDULBASET SIEDA menar att extremismen

i Syrien är helt oacceptabel och

kommer inte att lagligt få förekomma

i framtiden. Han talar i termer som att

det är ett absolut faktum att

al-Assad antingen kommer

att störtas eller ge sig för oppositionens

krav.

Gång på gång poängterar

Sieda under seminariet,

med desperation i rösten, att

människor inte är siffror, de

är inte bara ännu en dödad,

de är någons bror, mamma eller

pappa, någon som gillade

tavlor eller älskade film. Han säger

att omvärlden inte gör någonting, att

det i dagsläget inte finns någon som

reagerar. Han liksom Daniel talar om

Ryssland som den största orsaken till

varför kriget fortsätter utan att omvärlden

hjälper. Ryssland lade in sitt

veto gentemot en FN-insats i landet,

när det hölls val i säkerhetsrådet om

just Syrien. Detta är den främsta anledningen

till varför det inte har kommit

något militärt ingripande från

omvärlden.

– Om det blir val igen så kommer

majoriteten att vilja rösta på något

islamistiskt för i slutändan är man

mest bekväm inom islam, som Egypten

exempelvis, på så sätt tror jag att

de kommer tillbaka till något sådant

egentligen. Man vet aldrig vad som

händer, säger Daniel Demir.

Fotnot: Daniel Demir heter egentligen

någonting annat.

TEXT: JENNY SONESSON


Söderut in english

SUDAN’S VOTE

BETWEEN THE 9TH and 15th of January

2011 a referendum took place in the

southern part of Sudan, which settled

if this region would still be a part

of Sudan or become an independent

state. The final result of this referendum

weren’t questionable: 98.83% of

population voted for independence.

Strong support for an own and

sovereign country among people in

southern Sudan isn’t surprising if we

look on the aspect, which divided Sudan

in two different parts already since

1956, when the dominance of the

Muslim and Arabian northern part of

Sudan over the Christian and African

south had become more visible. Continuous

conflicts and civil war became

an everyday life for people. Power

was in the hands of the northern elite,

which discriminated the south part of

the country by letting people starve,

neglecting children’s education and

lack of health care. Differences bet-

The hope for peace

Ethnical, religious, cultural and language differences as well as the oil

question divided Sudan in a north and south part long before the referendum

2011. However, this historical election did not manage to erase

old conflicts, of which oil is the biggest issue and this clash can lead to

other tensions.

ween those big groups have also had

a religious ground.

Year 1978 oil deposits were discovered

in the southern part of Sudan.

This resource became another conflict

issue in the country. The ambition

of the Northern part of the country

was to control all benefits from the

oil. In order to do this the Khartoum

regime built up, in cooperation with

others actors, a pipeline and refinery

in the northern part of the country. In

this way they appropriated both profits

and workplaces.

IT IS ALSO important to emphasize that

in conjunction with getting out oil,

Sudan attract more and more companies,

which started to throw their

weight around and it was particularly

negative for the local population. People,

which traditionally had been

living in those rich in oil areas was

thrown out from their houses.

Human rights violations in Sudan

drew charity organisations attention.

Year 1999 the UN General Assembly

presented a report that in one

of these exploited areas people were

evicted with use of massive violence

in the course of ten days. Later UN´s

report from year 2002 showed that

the situation given to human rights

has not changed. This report underlines

even that oil exploration do have

an interconnection with the conflict.

Human Rights Watch in turn points

out that oil in Sudan instead of bringing

peace, prosperity and security; it

brings out conflicts, people expulsion

and widespread abuses.

Nevertheless the possibility that

Sudan is going to be condemned as a

genocidal regime by the UN Security

Council is very small because the involved

foreign oil companies comes

from countries, which has veto in the

Security Council.


PEACE NEGOTIATIONS with help of the

Intergovernmental Authority on Development

(IGAD) and Sudan’s government

lead to that an agreement

were signed between Southern and

Northern Sudan. The agreement include

for instance that Southern Sudan

got a six years transition, which

included a broad autonomy for this

region with own parliament and president.

At the end of the transition

was scheduled, aforementioned referendum

on self-determination for

Southern Sudan under international

surveillance. A majority of votes lead

to the independence of South Sudan,

which officially became a new country

on the 9th of July 2011.

DESPITE THAT South Sudan got its sovereign

status the conflict about the

oil issue is still current. Of the oil

deposit, 75 percent is located on the

South Sudan side but the possibility

to bring out oil and transport it by

pipelines is in possession of Sudan.

Both countries went through long

negotiation about how much an oil

barrel should cost. Because of longlasting

disagreement, Sudan regarded

South Sudan as defaulter and decided

to confiscate the neighbor´s oil

as compensation. South Sudan reacted

on this by closing access to oil in

January this year.

The African Union’s efforts to solve

this conflict didn´t help and tension

between the countries had been growing.

South Sudan accused Sudan

for bombing their border area while

Sudan accused South Sudan for their

support for the rebel groups, which

are active on their territory. Accusations

and bitter rhetoric from both

sides almost lead to a new war between

the two countries in April.

However during US Secretary of

State Hillary Clinton’s visit to South

Sudan´s capital Juba in August urged

to strike a deal between the countries.

NEVERTHELESS South Sudan is working

towards building a pipeline trough

Kenya. This project would end the

country’s dependence from its neighbor

but it’s doubtful if it helps to unravel

all disputes on intergovernmental

but also domestic level. South Sudan

government has explained clearly

what the most important issues in

this new country are: oil revenues,

national security and distribution of

power between national institutions.

People’s life situation, women´s rights

and equality, education for children is

of secondary importance.

TEXT: MARIOLA STANIO


Abort i en delad värld

ABORT HAR LÄNGE BETRAKTATS SOM ETT KONTROVERSIELLT VAL. MÅNGA

RESTRIKTIONER OCH LAGAR VÄRLDEN ÖVER REGLERAR DETTA BESLUT. DET ÄR

IDAG BARA 29 % AV VÄRLDENS LÄNDER SOM TILLÅTER ABORT PÅ MODERNS

DIREKTA BEGÄRAN. SÖDERUT GRANSKAR LAGSTIFTNINGEN I VÄRLDEN FÖR ATT

SE VEMS VAL DET EGENTLIGEN ÄR.

Abort har genom tiderna alltid varit

ett väldebatterat ämne. Redan på

antiken påträffas fenomenet i text.

Frågan om abort väcker hos många

fundamentala tankeställningar kring

mänsklig existens: När börjar ett liv?

Det har oftast skapats en dikotomi

mellan ytterligheter i denna fråga så

som sekulära mot religiösa och individen

mot samhället. Lägren är oftast

indelade i pro-choice eller pro-life.

Den sistnämnda gruppen förespråkar

ett totalt förbud mot abort och

anser att ett mänskligt liv startar vid

befruktning, men att undantag kan

göras vid fara för moderns liv eller vid

graviditet som resultat av våldtäkt eller

incest.

Pro-choice rörelsen förespråkar att

valet skall vara moderns och inte statens,

men brukar också framhålla att

det skall finnas en övre gräns för när

abort kan utföras.

SOVJETUNIONEN VAR det första landet

att legalisera abort. På trettiotalet

spreds detta – fast under restriktion

– till Polen, Sverige, Island, Danmark

och Mexiko. I takt med att tillgången

till preventivmedel ökade på femtio-

och sextiotalet blev flera länder

mindre restriktiva med abort. Majoriteten

tillät dock endast abort om

graviditeten innebar en direkt fara för

moderns liv.

Idag är Kanada ett av tre länder

som inte har någon lagstiftning rörande

abort. Istället är det kvinnan

och hennes läkare som tar ett gemensamt

beslut.

I Sverige finns ett abortförbud efter

artonde graviditetsveckan, men un-


dantag med socialstyrelsens godkännande

kan göras efter denna vecka.

TROTS ATT STORA delar av världen tilllåter

abort i någon form skiljer sig regelverken

i många avseenden. I 97 %

av länderna tillåts abort då moderns

liv är i fara, i 67 % om det finns risk

för fysisk skada.

Det är idag bara 29 % av världens

länder som tillåter abort på moderns

direkta begäran. Trots att en våg av

friare lagstiftning kring abort kom för

sextio år sedan, så har inte utvecklingen

fortsatt i en mer tolerant riktning,

utan tvärtom.

De tidigare Sovjetstaterna i Östeuropa

som har haft en liberal lagstiftning

går nu mot hårdare restriktioner.

Liknande tendenser syns också i La-

tinamerika, i länder som Chile och El

Salvador, där abort är förbjudet även

då moderns liv är i fara.

Åsikter kring abortfrågan skiljer

sig radikalt mellan länder och inom

dem. Det gemensamma draget är att

alla nästan använder sig av en lagstiftning

för att kontrollera valet.

TEXT: JENNY SONESSON


ABORTKAMP

TILL SJÖSS

Women On Waves är ett skepp med en

abortklinik ombord. De vill hjälpa och uppmärksamma

kvinnors rätt till fri abort. Stora

protestvågor har mött dem i varje hamn.

Trots detta fortsätter de att utmana länders

lagar och har sedan 1999 åkt världen runtför

att få fram sitt budskap. Söderut kollar närmare

på organisationen och granskar anhaltsländerna.

Women On Waves har beskrivits som

abortens Ship to Gaza. De orsakade

senast ett ramaskri i Marocko sedan

de försökte ta sig i land i hamnstaden

Rabat.

En stor protestvåg mötte dem med

bilder som visade blödande foster och

anslag som skrek ut att ett embryos

liv är lika mycket värt. Innan de kunde

landstiga möttes de av Marockos flotta

och blev förbjudna att lägga till.

Ett embryos liv är viktigt och det

är inte genom dödande och att bryta

mot lagen som man kommer att lösa

samhällsproblemen. Ett embryos liv

är heligt. Här i Marocko, som muslimer,

måste livet respekteras, sade en

av de protesterande till DN.

FARTYGET SEGLAR under Nederländsk

flagga på grund av deras liberala

abortpolitik. Detta gör det möjligt

för skeppet att på internationellt vatten

lyda under Nederländernas lagar.

Trots detta har det tagit organisation

åratal att få fram tillstånd för att driva

den portabla abortkliniken.

Enligt grundaren Rebecca Gomperts

är det viktigt för organisationen

att kunna utmana föreställningarna

om kvinnan och kunna skapa en debatt

till kring kvinnans autonomi.

Samtidigt som man handfast hjälper

kvinnor.

På sin hemsida skriver Women on

Waves att 42 miljoner kvinnor årligen

genomför en abort men att det var tionde

minut dör en person till följd av

en illegal abort.

Därför har de startat en tjänst på

sin hemsida där kvinnor från länder

som har restriktiva abortlagar kan

beställa abortpillret misoprostol som

kan tas upp till vecka nio i graviditeten

och som framkallar ett missfall av

fostret.

Man kan genom hemsidan också

beställa tid för abort ombord på skeppet.

VARJE ÅR GENOMFÖRS över hela världen

cirka 20 miljoner illegala aborter, detta

enligt Världshälsoorganisationen,

som även påpekar att majoriteten

sker i de fattigaste delarna av världen.

Av de, över en halv miljon kvinnor,

som varje år i anslutning till graviditet

eller förlossning avlider är cirka

sjuttio tusen direkt relaterade till

osäkra aborter. Smutsiga instrument,

ingrepp sent i graviditeten eller att

ingreppet utförs av kvinnorna på sig

själva är de vanligaste orsakerna till

dödsfall och infektion.

Att Marocko valdes som anhalt för

Women On Waves beror på den hårda

lagstiftning som gör att inga kvinnor

får genomgå abort även om graviditeten

är våldtäkts- eller incestrelaterad.

På grund av detta, menar organisationen,

görs cirka 700 illegala aborter

årligen i landet.

Marocko var inte det första landet

som förbjöd skeppet tillträde. 2004

skulle Women on Waves besöka Portugals

kuststad Lissabon, som på

grund av starkt katolskt inflytande

också haft stränga abortlagar. Där

tilläts endast abort om kvinnans liv

eller mentala hälsa var i fara. Sedan

2007 har landet fri abort.

I POLEN som också är ett strikt katolskt

land, men inte har genomfört någon

lagändring, möttes skeppet av 200

personer som kastade ägg och röd

färg på dem. Detta var en av organisationens

första anhalter. Anledning till

varför just Polen valdes som land att

besöka var enligt organisationens talesperson

Margaret Moore att landet

har en av Europas striktaste abortlagar.

Ärkebiskopen i Gdansk, Tadeusz

Goclowski, uttalade sig i frågan och

sade att målet för båten endast var att

döda polacker. Även Polens president

Alexandr Kwashiewski sade att detta

skapade ett moraliskt problem:

Varje person måste skapa sin egen

moraliska övertygelse, min är 100%

negativ.

NÄR ORGANISATIONEN var i Polen framhöll

de att inga aborter skulle genomföras

eftersom detta var emot polsk

lagstiftning. Istället anordnade man

sexual workshops där elva kvinnor

följde med skeppet ut på internationellt

vatten under en dag. De kvinnor

som följde med blev enligt den ultranationella

organisationen League

of Polish Family Party fotograferade,

och ska enligt dem ställas inför rätta.

En opinionsundersökning gjordes

i Polen samtidigt som skeppet var i

landet, 44 procent sade sig då vilja

lätta på abortlagarna eller ta bort

dem, 38 procent ville däremot att lagarna

skulle vara kvar oförändrade

eller göras striktare.

Idag tillåts abort upp till vecka 12

om moderns liv är i fara eller om graviditeten

är ett resultat av våldtäkt eller

incest. Innan Sverige fick fri abort

gick det bussar till Polen för att där

kunna genomföra aborten.

Idag är det tvärtom, förutom att

polacker illegalt måste genomföra sin

abort i Sverige, då svensk lagstiftning

förbjuder utomstående att genomföra

abort.

Women on Waves vill fortsätta sin

kampanj och uppmärksamma vad

de anser är ett brott mot mänskliga

rättigheter. Det handlar enligt dem

om sociala rättigheter och rätten till

autonomi. Frågan är bara hur nästa

land som skeppet besöker kommer

att reagera.

TEXT: JENNY SONESSON


Med fokus på kvinnan

Krönika: Natasha Ryan diskuterar jämnställdhet

Jag har en romantisk bild av

kampen för jämställdheten i

västvärlden på 70-talet. Kvinnor

som dessförinnan hade till

uppgift att ta hand om hus och hem

fick en plats i samhället och fick vara

starka.

De var mammor, de var studenter,

de var arbetare, som beredde vägen

för sina döttrar och de kommande generationerna.

De jobbade tre gånger

så hårt som männen och fick äntligen

ta plats.

Som kvinnlig 90-talist är det den

bilden jag har. Nu är det bara feministblaj

om man tar upp det. Vad har

jag för rätt att prata om det egentligen,

jag har alltid haft lika stor chans i

skola och jobb som männen i min omgivning.

Kanske ännu större chans, så

jag ska inte klaga. Processen är klar.

Vi är ett jämställt Sverige, kan vi fokusera

på annat nu.

ÄVEN OM det pratas om lika lön, inkvotering

av kvinnor i bolagsstyrelser

och att kvinnor är underrepresenterade

i chefspositioner, alla olika metoder

för att åtgärda klyftorna mellan

könen, behandlas kvinnor fortfarande

som en minoritet.

Här tål att påpekas att vi representerar

50% av världen, så att vi är en

minoritet behöver inte ens kommenteras.

Trots det kläcker Mitt Romney ur

sig kommentarer som, ’we got binders

full of women’, när han ställs

inför en mamma som vill veta att

hennes dotter kommer att ha samma

chans i arbetslivet som någon annans

son. Ja men visst, var är dom där,

kvinnorna, vi behöver några sådana

för att ’åtgärda’ problemet här, det

finns ju bara män. Kan vi få kontakt

med en kvinnogrupp som rekryterar

kvinnor, de är ju så sällsynta.

Då undrar jag varför det är så svårt

att hitta denna ’sällsynta’ grupp av

människor i samhället för rekrytering?

Om vi utgör 50% av befolkningen

borde chefer som Romney var inte

behöva beställa fram kataloger med

framgångsrika kvinnor, de borde väl

bara finnas där.

FAST.. NEJ. Det finns en stor skillnad

mellan män och kvinnor, oavsett hur

jämställd och feministisk du är, en

”Nu är det bara

feministblaj om

man tar upp det ”

skillnad ingen kan komma bort ifrån.

Kvinnor kan bara bli med barn fram

till en viss tid i livet, medan män kan

bli pappor ända fram till de dör. Någonstans

i karriären måste kvinnor

bestämma sig om de ska bli biologiska

mammor eller inte.

Nu blir det vanligare och vanligare

med IVF för att köpa sig lite tid, men

kvinnor tvingas bestämma sig om de

ska pausa karriären för familjelivet

eller inte.

Ofta leder familjebildandet till ett

steg tillbaka för kvinnor. Michelle

Obama var Barack Obamas chef när

de träffades, men fokuserade på familjen

så att han kunde bejaka sin

dröm när de skaffade barn.

Alla gör inte så, naturligtvis. Tysklands

arbets- och familjeminister

Ursula von der Leyen har sju barn,

och har uppenbarligen inte låtit det

komma i vägen för karriären.

Von der Leyens situation kan dock

inte ses som normen, de flesta har

inte råd med så mycket extra hjälp.

Vilket innebär att de själva får stanna

hemma ett tag med barnet, i Sverige

är det oftast 1-2 år. Hur kan man då

konkurrera med de manliga kollegorna

som bestämt sig för att vänta

ett tag med familjebildandet, och som

resultat kommit 2 år längre fram?

VISSA KVINNOR bestämmer sig för karriären.

Angela Merkel, till exempel,

har inga barn. Hennes förslag för att

minska gapet mellan könen i arbetsmarknaden

var för ett par år sedan

tvungen inkvotering i EU-zonen, vilket

kommit upp nu igen.

Det är ju bra att det tas upp. Men

var finns diskussionen om hur gamla

mödrar börjar bli därför att de tvingas

etablera en karriär innan de börjar

tänka på barn?

Var finns diskussionen om hur

kvinnor inte ens övervägs för ett jobb

därför att de är gravida eller nyblivna

mammor och kommer att behöva

vabba? Var finns diskussionen om de

många europeiska och amerikanska

företagens barnfientliga arbetspolitik?

Det är där den riktiga ojämlikheten

finns.

TEXT: NATASHA RYAN

FOTO: JESPER HAGEL


Årets utrikespolitiska händelser

- Johan Eriksson listar de tio viktigaste

1ARABISKA VÅREN ÖVERGICK I HÖST.

Den arabiska våren 2011 innebar

att detta år var mer omvälvande

än utvecklingen hittills varit under

2012. Eftersom jag gör listan nu

i november 2012, vill jag ändå räkna

in det som hände hösten 2011 i min

lista.

Libyens diktator Khadaffi dog i

slutstriderna och en ny regim började

ta form – samtidigt som nya problem,

inklusive våldsamheter, tog fart. Även

i Tunisien och Egypten störtades regimerna

och val genomfördes, och även

i dessa länder.

2PUTIN ÅTERVALD som rysk president.

En jordskredsseger för

Putin, som bekräftade det maktinnehav

han hade även under

”viloperioden” som premiärminister.

Däremot var det knappast en seger

för demokratin, vilket också

visades av hanteringen av ”Pussy

riot” och andra proteströrelser.

3FRANSKT MAKTSKIFTE. Frankrike

fick en betydelsefull politisk

kursändring i och med att Hollande

vann över Sarkozy i presidentvalet

i maj 2012.

Valet innebar att den tidigare

franska egensinnigheten inom EU

mattades, liksom att inrikespolitiken

bytte kurs från höger till mitten.

4KLIMATFÖRHANDLINGARNA I RIO i

juni blev tyvärr ingen framgång.

Särskilt oroande är att flera länder

som tidigare framstått som

främjande för hållbar utveckling,

däribland Kanada, nu istället blivit

bromsklossar.

Tyvärr tycks också EU tappat en

del av sin tidigare framträdande roll

som ledande i klimatförhandlingarna

Att lista det gångna årets största utrikespolitiska händelser är på samma

gång både lätt och svårt. Det är lätt utifrån att vissa händelser, särskilt sådana

som fått omfattande uppmärksamhet i nyhetsrapporteringen, nästan

ger sig själva. Svårt är det därför att hur man än väljer och vrakar blir

listan ett subjektivt urval. Man kan också fråga sig vad man vinner eller

förlorar på att sammanställa sådana listor. Nåväl, jag tycker det är en rolig

övning att blicka tillbaka över det gångna året och lyfta fram några av

de i mina ögon mer betydelsefulla händelserna. Så här ser min lista ut – i

tidsföljd snarare än någon form av rangordning i vad som betytt mest.

Johan Eriksson är forskningchef på Utrikespolitiska institutet och professor i statsvetenskap vid Södertörns högskola.

FOTO: Utrikespolitiska institutet

– förhoppningsvis kan EU återta initiativet.

5

OLYMPISKA SPELEN är per definition

en världshändelse, som

blixtbelyser globaliseringen –

stora delar av världens befolkning

tittar samtidigt på samma evenemang

på TV.

2012 års spel i London var både organisatoriskt

och sportsligt en framgång.

Särskilt viktigt var att inga av de

hot som fanns mot OS förverkligades.

8BARACK OBAMA VANN presidentvalet

i USA, och åtminstone i

Europa var det många som drog

en lättnadens suck. Den amerikanska

multilateralism som Obama

satsade på kommer fortsätta.

Det är dock inte glasklart hur USA

kommer att hantera de stora oroshärdarna

i Mellanöstern. Noterbart är att

USA kommer fortsätta sin fokusering

på Östasien, vilket även i USA uppfattas

som ett allt viktigare maktcentrum.

6EU-KRISEN är pågående och innebar

ingen specifik händelse, men

den måste. Noterbart är att kri-

9MAKTSKIFTET I KINA, som skedde i

november, innebar som förväntat

ingen större eller ännu märksen

inte enbart är en ekonomisk bar förändring i den kinesiska

fråga, utan i minst lika hög grad poli- politiken.

tisk och institutionell.

Att Kina har omfattande utma-

Krisen har också öppnat för nya ningar att hantera är uppenbart (eko-

och tämligen radikala förslag för EU:s nomiskt, miljömässigt, energimässigt

utveckling, särskilt i federalistisk rikt- och även säkerhetspolitiskt i bl.a. rening,

vilket stöds av drygt hälften av lationen med Japan), men uppenbar-

medlemsländerna.

ligen är det framförallt kontinuitet vi

Samtidigt har Storbritannien bör- bör räkna med.

jat ta steg mot vad som kan bli ett ut- Den stora frågan är om och i så fall

träde ur EU, kanske inte i alla delar, hur Kina kommer utnyttja sin globala

men själva diskussionen belyser tyd- ekonomiska makt för att driva frågor i

ligt EU:s institutionella kris.

globala forum – där de framstått som

reaktionära och suveränitetskraman-

7FREDSPRISET GICK TILL EU. Detta

omstridda och som alltid omdebatterade

pris gick i år till

de snarare än som framåtblickande

och förändringsbenägna.

EU, som ett erkännande av EU:s

10

INBÖRDESKRIGET I SYRIEN är

fredsskapande förmåga via integra-

en fruktansvärd och forttion

och utvidgning, processer som

farande pågående tragedi

fortsätter än idag.

som världssamfundet står

Intressant är att det tog ett tag handfallen inför.

innan det blev klart vem (eller vilka) Här framstår låsningarna i FN och

som skulle ta emot priset. Nu blev det vetorättens negativa effekter mycket

företrädarna för de tre tyngsta insti- tydligt. En konstitutionell reformetutionerna

inom EU – kanske också ring av FN framstår som alltmer an-

symptomatiskt för ett EU som har gelägen, men är mycket pessimistisk

problem med sitt ledarskap.

inför möjligheten att åstadkomma

detta.


Södertörns information

KALENDARIUM

06 December: What it the problem with historicity? Scrutinizing a central concept

from the point of view of poststructuralism, feminism and the politics.

Higher seminar arranged by the subjects of Ethnology and Gender Studies at Södertörn University.

14 December: Grupp 8, Stödstrumporna, Feministiskt initiativ och offentligheten.

Feminismen och medierna från 1960-tal till 2000-tal.

Högre seminarium arrangerat av ämnet journalistik vid Södertörns högskola.

16 Januari: Use of Job Evaluation in a Wage Discrimination Case at the Swedish

Labour Court. - A Case Study.

Higher seminar arranged by Economics at Södertörn University.

NYHETER

Omorganisation av Södertörn

VID ÅRSKIFTET genomgår Södertörns högskola en omorganisation. Du nuvarande

sex institutionerna (Ekonomi och företagande, Livsvetenskaper, Samhällsvetenskaper,

Kultur och kommunikation, Kommunikation, medier och IT samt Genus,

kultur och historia.) upphör att existera. De kommer ersättas av fyra nya.

SH innovation satsar på kvinnor

TILLVÄXTVERKET HAR finansierat ett projekt för att öka entrepenörskap bland

kvinnor på Karolinska institutet och Södertörns högskola. Projektet heter Q Flemingsberg

och ska hjälpa kvinnor med affärsutveckling, kreativitet och handlingskraft.

Ansvarig för projektet på på Södertörn är SH innovation.

FOTO: JESPER HAGEL


Presentation: UF:s styrelse

Den tolfte september valdes en ny styrelse till Utrikespolitiska föreningen på

Södertörn. Några har varit med sedan en lång tid tillbaka, andra är helt

nya. Men vilka är de egentligen? Söderut har tittat närmare.

Fråga: Varför är du med i UF?

Övriga styrelsemedlemmat: Sara Biesheuvel, kassör.

TEXT OCH FOTO: JESPER HAGEL

Bli medlem!

Emilia Eriksson, 23 år, läser utveckling

och internationellt samarbete,

ordförande i UF.

– Jag är med i UF för att jag verkligen

brinner för utrikespolitiska frågor, sen

är det ju så himla kul också!

Johanna Stephan, 25 år, läser Europaprogrammet

med inriktning på

offentlig rätt, informationsansvarig.

– Jag har alltid varit intresserad av internationella

frågor, speciellt migrations–

och genusfrågor.

Natasha Ryan, 21 år, läser Europaprogrammet

med inriktning offentlig

rätt, sekreterare och tidningsrepresentant.

– Jag har alltid gillat utrikespolitiska frågor.

Sen tycker jag om att engagera mig

och vara med bakom kulisserna.

Frida Holmdahl, 27 år, läser Internationella

relationer och franska, styrelserepresentant

– Jag är med i UF för att jag vill belysa utrikespolitiska

frågor, både på lokal och

nationell nivå.

Christina Móra, 24 år, läser statsvetenskap,

vice ordförande i UF.

– Jag är med för att jag alltid varit intresserad

av utrikespolitiska frågor och

mänskliga rättigheter, sen vill jag gärna

engagera mig också.

Martin Viberg, 23 år, läser Europaprogrammet

med inriktning sociologi, informationsansvarig.

– Jag är väldigt intresserad av just utrikespolitik.

Speciellt konflikt hantering.

Kristina Johansson, 25 år, läser Internationella

relationer, programansvarig.

– Jag är med för jag tycker det är viktigt

att ha en koppling till den ”riktiga” världen.

Så man som student inte bara läser

om teorier.

Lola Gevargez, 32 år, läser uteckling

och internationellt samarbete, aktivitetsansvarig.

– Jag har ett stort intresse för internationella

relationer och globala frågor. Sen är

det kul att få träffa nya människor!

Du är hjärtligt välkommen på föreningens olika sociala aktiviteter. Bli medlem i Utrikespolitiska föreningen Södertörn genom att

skicka ett mejl till: info@ufsodertorn.org och i mejlet ange namn, adress, födelseår. Medlemskapet gäller ett verksamhetsår och

kostar 50 kronor. Medlemsavgiften betalas in på bankgiro: 5643-2354


UF anordnar

Inga svar för syrier vad gäller samlad FN-insats

Den 22 oktober var UF:s styrelse och medlemmar

inbjudna till ett seminarium anordnat av FN-förbundet

om Syrien. Alexsander Gabelic, ordförande för

förbundet, ställde sig i sitt tal kritisk mot att EU och USA

inte gjort mer för de 30 000 syrier som dött och dryga

300 000 som är på flykt.

GABELIC FÖRDÖMDE även barnäktenskap i världen och

kritiserade allmänt att fler länder inte skrivit på FN:s

barnkonvention. Försvarsminister Karin Enström

beklagade att FN:s säkerhetsråd inte har agerat starkare

mot Assad-regimen och talade för ett enat samarbete.

Sveriges roll i Syriens konflikt och att Sverige inte agerat

starkare både innanför och utanför FN fick kanslirådet

Sofia Calltorp ifrån Utrikesdepartementet försvara sig

inför under debatten den sista timmen.

AVSAKNADEN AV SVENSKA militärinsatser ifrågasattes

särskilt av ordförande för det Syriska nationella rådet,

Abdulbaset Sieda. Det samlade svaret var att FN:s

säkerhetsråd hellre ser ett starkare ingripande genom

exempelvis Nato än att länder börjar tvista om vem som

skulle leda en insats.

Utrikesdepartementet mot en offentlig diplomati

Under ett studiebesök vid Utrikesdepartementet

den 25 oktober fick UF:s styrelse och medlemmar en

genomgång om UD:s verksamhet och eurokrisen.

Enligt Lina Eidmark, kommunikationsstrateg på

press-, informations- och kommunikationsenheten går

mycket av UD:s verksamhet till att främja sociala medier

som medel för demokrati. UD utvecklar en offentlig

diplomati som inte funnits innan.

ISABELLA TÖRNGREN, gruppchef på UD:s EU-enhet,

argumenterade för ett främjande av Sverigebilden i EU

och för ett fortsatt EU-utvidgande. Detta menar enheten

vore bra för Sverige, eftersom Sveriges ekonomi är så

pass beroende av export till EU-länderna.

UD ÄR POSITIVA till ett turkiskt medlemskap trots ett

negativt förhållande med landet för bara 10 år sedan.

Frågan om Turkiets inträde har funnits länge men

på grund av Syrien-konflikten kan det antas att det

kommer skjutas upp ytterligare.

TEXT OCH FOTO: NATASHA RYAN

Tron på den amerikanska drömmen allt mindre

En vecka innan det amerikanska valet gästades SH av

journalisten och författaren Kent Werne som besvarade

frågor i en dialog med retorikern Martin Åberg.

DEN AMERIKANSKA DRÖMMEN, Obamas inflytande på

de svartas valdeltagande och klyftorna mellan rika

och fattiga diskuterades. Werne resonerade kring

varför USA ser ut som det gör idag, med dödsstraff,

vapenkärlek och kriget mot terrorismen.

USA HAR DEN största militären i världen och det kommer

enligt Werne inte att förändras någon gång i den

närmaste framtiden. Wernes bok om dessa frågor och

USA bortom valet heter Amerikansk höst och finns att

köpa på nätet.

TEXT: NATASHA RYAN

FOTO: JESPER HAGEL

Similar magazines