Charlotte_Wikhall_Nattskuggan_i_hans_ansikte

Recommendations

Info

alla mammor och barn. Linnéa har från första gången de sågs där haft en känsla av att känna igen Maria, men eftersom hon inte lyckats komma på vart ifrån på ett halvår så slår hon snabbt ifrån sig den irriterande känslan. Det är en aningen försent att fråga nu ifall de setts förr. Rummen tycks vara fyllda med mammor och barn i alla möjliga storlekar och färger. En liten flicka tultar förbi henne med snoret rinnandes i två gula rännilar. Linnéa tar sig snabbt förbi och fram till de mammorna med barn i Esaias ålder som hon vid det här laget tycker sig känna allt för väl. De är mitt inne i en diskussion om bajs när hon slår sig ner med en nyvaken Esaias i famnen. Hon lägger huvudet lite på sned och lyssnar tålmodigt på färg, lukt, konsistens och intervall, fascinerad över de andras innerlighet i ämnet. Vad skulle hända ifall hon började prata om religion eller politik? Inte för att det egentligen intresserar henne... Dessa mammor pratar inte ens om vädret ifall inte det räknas att vädret nämns i förbifarten när det har inköpts en ny solhatt med extra allt. De är så uppslukade av sina små att de själva upphört existera... Linnéa sitter mest tyst, glad över att de andra inte vet om att hon är läkare. Hon sa att hon var arbetslös den gången då Helny frågade. Hon avskyr oärlighet över allt annat, men att bli dränkt i frågor jämt och ständigt var heller inget alternativ, hon är ingen vandrande sjukvårdsupplysning. Det uppstår en ovanlig tystnad i mammagruppen så Linnéas uppmärksamhet riktas utåt igen. Alla tittar på Amelia. Stora tårar rullar ner för hennes kinder. ”Men gumman vad är det som har hänt?” Mikaela stryker den gråtande över ryggen. Amelia snyftar till. ”Min pappa dog förra fredagen... Han blev påkörd av en drogpåverkad tjej...” Linnéa förstår knappt vad det är som händer sedan, men det kramas och tröstas och helt plötsligt är de allihop på väg hem till Amelia med Mikaela och den stora tvillingvagnen i täten. Nu ska Amelia tas om hand. Mikaela som är massör ska massera, Nettan som jobbar i hemtjänsten ska städa och Helny som är kock har lovat en trerättersmiddag. Själv känner sig Linnéa som en skuggfigur, en iakttagare som på sin höjd får en extra bebis på 25
armen en liten stund då och då. Timmarna som följer är helt annorlunda från alla de som kvinnorna har tillbringat tillsammans bland blinkande och pipande plastleksaker som alla bebisar har stoppat i munnen. Det är som Amelias pappas död får alla att öppna sig, som om det dragit ut en kork ur dem alla. Linnéa tror knappt att det är hon som sitter där och äter en utmärkt brylépudding samtidigt som hon berättar om alla de gräl hon bevittnat som barn ”Jag tror att det är det som har gjort mig så konflikträdd...” hör hon sig själv bekänna. Om hon ändå kunde bita tungan av sig! Men de andra nickar och instämmer. Mikaelas mamma var alltid deprimerad. ”Alla dessa tårar och piller. Alltid något som rullade och trillade.” Hon skrattar ett sorgset skratt. ”Jag undrar ifall piller ens gör skillnad...” När Linnéa, efter att ha diskat all disk sedan går hemåt lovar hon sig själv att aldrig mer gå till öppna förskolan Solkatten och än mindre gå hem till Helny nästa onsdag. Och hon skäms över sig själv, att hon inte vågar tro på vänskapen. Och ännu mer skäms hon över sin plötsliga öppenhet och insikten över att det hon berättade inte ens har nått Torbjörns öron. Distansen mellan dem har gjorts tydlig. De har aldrig varit riktigt nära varandra och ingen av dem har tyckts ha ett behov av det heller. Avståndet har tyckts passa dem båda. Innanför dörren i lägenheten som hon lämnade för fem timmar sedan känner hon sig ännu mer som ett vilset barn snarare än den starka självständiga kvinna som gick hemifrån. Hon gråter... När gjorde hon det senast? Hon minns det inte ens. Men nu! Tårarna rinner hejdlöst ner för hennes kinder så hon knappt inte kan andas. Och hon måste ta sig samman. Snart kommer han hem och då kan hon inte se ut så här. Esaias vaknar i vagnen, men hon måste få tvätta av sig först. Skölja <strong>ansikte</strong>t i iskallt vatten. Ändå är det något i hennes ögon som oroar henne. Linnéa granskar sitt <strong>ansikte</strong> i badrumsspegeln. Gråten var lätt att tvätta bort, det andra är värre. I de blågrå ögonen finns en längtan som hon känner väl sedan barndomen då den viskade i henne: Pappa... Kom hem. Kom hem till oss och gräla inte mer med mamma. Älska oss som innan... 26
Page 2 and 3: NATTSKUGGAN I HANS ANSIKTE Charlott
Page 4 and 5: Clotho colum retinet, Lachesis net,
Page 6 and 7: ELIN “Gift dig med mig!” Hon h
Page 8 and 9: När hon kommer upp till ytan igen
Page 10 and 11: Det var vad han hade sagt den där
Page 12 and 13: Hon tillåter sig att ligga kvar ha
Page 14 and 15: ELIN Hon diskar omsorgsfullt. Det
Page 16 and 17: vinden som rycker i hennes hår. S
Page 18 and 19: GUNILLA Det är ovanligt varmt ute,
Page 20 and 21: Förväntningarna på Siv är näst
Page 22 and 23: det att dottern inte behövde henne
Page 24 and 25: LINNÉA Linnéa drar på sig den vi
Page 28 and 29: Esaias gråter allt häftigare i va
Page 30 and 31: ELIN Bergakungen. Biografen som är
Page 32 and 33: kunna gå utav sig själv när hon
Page 34 and 35: GUNILLA Teét är ännu för varmt
Page 36 and 37: var som mest intima med varandra. B
Page 38 and 39: LINNÉA På ytan ser allt perfekt u
Page 40 and 41: ara att det är roligt.” Även To
Page 42 and 43: ELIN Han vägrar att ge henne nycke
Page 44 and 45: GUNILLA Inbrottstjuvar! Det är Gun
Page 46 and 47: LINNÉA I vanliga fall försöker L
Page 48 and 49: GUNILLA Att han ligger brevid henne
Page 50 and 51: Ingen pension... Nej, hon skulle om
Page 52 and 53: telefonen igen och går systematisk
Page 54 and 55: LINNÉA Innan hon somnade tänkte h
Page 56 and 57: ”Här ser det ju ut som en privat
Page 58 and 59: ELIN Så skönt det är att sova ut
Page 60 and 61: De tar henne till mammans matoslukt
Page 62 and 63: ”Här, Gunilla, vid vårt sommarh
Page 64 and 65: ”Om du frågar mig så verkar han
Page 66 and 67: som hon egentligen är, inte som...
Page 68 and 69: Fredag - kväll 67
Page 70 and 71: Unga vackra kvinnor. Mjukglass. Fet
Page 72 and 73: hon inte trodde att Gunilla hörde?
Page 74 and 75: LINNÉA Hon känner sig inte alls m
Page 76 and 77:
vad tycker han om den i så fall? T
Page 78 and 79:
En ilning går genom hennes kropp n
Page 80 and 81:
Han tittar ut genom fönstret, som
Page 82 and 83:
GUNILLA Även denna natt vaknar Gun
Page 84 and 85:
na. I någon slags panik börjar ho
Page 86 and 87:
ELIN Promenaden hem från hotellet
Page 88 and 89:
Lördag - morgon 87
Page 90 and 91:
Senare, när de hade konstaterat at
Page 92 and 93:
LINNÉA Torbjörn ligger och sover
Page 94 and 95:
Torbjörn kommer ut ur duschen och
Page 96 and 97:
ELIN Ljuset fyller hennes sovrum oc
Page 98 and 99:
Lördag - dag 97
Page 100 and 101:
huvud. Hon hade inga andra drömmar
Page 102 and 103:
Finna mig i det, så som mamma gjor
Page 104 and 105:
ELIN Hur länge har hon egentligen
Page 106 and 107:
Nu bär hennes ben åtminstone så
Page 108 and 109:
Lördag - kväll 107
Page 110 and 111:
“Herregud, hur är det? Har det h
Page 112 and 113:
LINNÉA Allting är perfekt. Ingen
Page 114 and 115:
Hon ser honom rakt in i ögonen, de
Page 116 and 117:
“Ännu en idiot” suckar hon bar
Page 118 and 119:
“Ursäkta då, men det lät som o
Page 120 and 121:
LINNÉA Det var längesedan, om nå
Page 122 and 123:
GUNILLA Det borde inte vara möjlig
Page 124 and 125:
Hon går sedan upp till sängkammar
Page 126 and 127:
Sedan börjar hon gråta, som om sk
Page 128 and 129:
GUNILLA Klockan är närmare tio n
Page 130 and 131:
Och hon lovar sig själv att laga t
Page 132 and 133:
Obevekligt, vare sig Linnéa vill,
Page 134 and 135:
Ingenting var rätt. Men nu var det
Page 136 and 137:
ELIN Han vill inte att hon ska stan
Page 138 and 139:
Det är Allmänna Arvsfonden som ho
Page 140 and 141:
GUNILLA Det knorrar lite i magen fa
Page 142 and 143:
LINNÉA Hon sitter där i det främ
Page 144 and 145:
“Nej... jag tror faktiskt inte de
Page 146 and 147:
“Tre.” Och så går det upp fö
Page 148 and 149:
Tanken slår henne också att det k
Page 150 and 151:
Söndag - kväll 149
Page 152 and 153:
“Så hemskt med Stroken...” “
Page 154 and 155:
Själv får hon Gunilla ner i soffa
Page 156 and 157:
Men det är slut nu.” “Torbjör
Page 158 and 159:
GUNILLA Han ser mindre ut som död.
Page 160 and 161:
ELIN Hon trodde att hon skulle somn
Page 162 and 163:
LINNÉA “Äpplepaj, vaniljsås oc
Page 164 and 165:
GUNILLA “Brevet!” Det är som o
Page 166 and 167:
Ilskan har vällt upp i Gunilla som
Page 168 and 169:
Natten är alldeles stjärnklar och
show all

Charlotte_Wikhall_Nattskuggan_i_hans_ansikte

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?