Charlotte_Wikhall_Nattskuggan_i_hans_ansikte
Charlotte_Wikhall_Nattskuggan_i_hans_ansikte
Charlotte_Wikhall_Nattskuggan_i_hans_ansikte
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
GUNILLA<br />
Teét är ännu för varmt för att dricka, men hon håller den stora<br />
vita koppen i sina kupade händer och drar in doften av svart<br />
vinbär, krusmynta och kamomill. Ribes Nigrum, Mentha<br />
Spicata, Matricaria Chamomilla tänker hon. Allt fler latinska<br />
namn kommer som rinnande vatten utan att hon behöver<br />
anstränga sig.<br />
Hon får däremot anstränga sig för att inte tänka Belladonna<br />
Atropa.<br />
Utanför köksfönstret sänker sig ett försiktigt mörker. Hennes<br />
dotter är född just en sådan här vårkväll. Tänk att hon blir<br />
trettiofyra nästa vecka. Vart tar tiden vägen? Alla år som bara<br />
glidit obemärkta förbi. Gunilla blåser på teét och tar en klunk.<br />
Aromerna fyller hennes gom, inte bara med smak utan med<br />
minnen. Svartvinbärsbladen som hon plockade på<br />
försommaren, samma dag som hon fått reda på att hon skulle<br />
bli mormor. De hade suttit på verandan i solen och just druckit<br />
kaffe. Glädjen hade fyllt henne då och en tår rullade ner för<br />
hennes kind.<br />
”Men mamma!”<br />
Dottern hade vänt sig bort från henne, som om hennes glädje<br />
var någonting fult. När hade de egentligen slutat att dela<br />
varandras känslor? När blev fysisk kontakt en omöjlighet<br />
mellan dem?<br />
33
Change language