17.10.2016 Views

EU-kommissionens förslag till skyddsgrundsförordning

fJcql2

fJcql2

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

YTTRANDE

Vårt ärendenr:

16/04586

2016-09-30 Ert dnr:

Ju2016/05297/EMA

Arbetsmarknadssektionen

Mia Hemmestad

Justitiedepartementet

10333 STOCKHOLM

EU-kommissionens förslag till skyddsgrundsförordning

Sammanfattning







Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anser att det måste göras en

grundlig översyn av regelverket kring bl.a. folkbokföring, socialförsäkring och

studiestöd för att undvika hinder i etableringen för den som får

uppehållstillstånd i ett år enligt EU-kommissionens förslag till

skyddsgrundsförordning (nedan benämnd skyddsgrundsförordningen).

SKL bedömer att ändringar i regelverket kring bl.a. mottagande av

asylsökande och socialförsäkring måste göras för att säkerställa att den som

ansöker om ett nytt uppehållstillstånd kan behålla tidigare beviljade förmåner

under tiden som förlängningsansökan handläggs, även om giltighetstiden för

det tidigare tillståndet går ut. Rätten till hälso- och sjukvård under den aktuella

tidsperioden behöver också klargöras. Vidare måste kommunernas och

landstingens rätt till ersättning säkerställas.

Det är enligt SKL angeläget att lagstiftningen ändras så att familjemedlemmar

som beviljas uppehållstillstånd under kortare tid än ett år får rätt till samma

förmåner som den s.k. anknytningspersonen samt att kommuner och landsting

har rätt till statlig ersättning för mottagandet av dessa personer.

SKL anser att det finns behov av klargöranden angående om svensk rätt

uppfyller kraven i artikel 36 i skyddsgrundsförordningen angående förmyndare

för ensamkommande barn som beviljas uppehållstillstånd.

Om artikel 36 ska tolkas på så sätt att en särskilt förordnad vårdnadshavare ska

utses inom den i bestämmelsen angivna tidsfristen måste det svenska systemet

och regelverket i denna del ses över och ändras.

SKL vill även lyfta viss problematik knuten till tillsynen över särskilt

förordnade vårdnadshavare och deras rätt till ersättning.

Sveriges Kommuner och Landstings synpunkter

Giltighetstiden för uppehållstillstånd

Uppehållstillstånd i ett år

SKL har i remissvaret som föregick lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av

möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige (begränsningslagen) belyst vissa

Sveriges Kommuner och Landsting

Post: 118 82 Stockholm, Besök: Hornsgatan 20

Tfn: växel 08-452 70 00, Fax: 08-452 70 50

Org nr: 222000-0315, info@skl.se, www.skl.se


2016-09-30 Vårt dnr:

16/04586

2 (7)

Ert dnr:

Ju2016/05297/EMA

konsekvenser av ettåriga uppehållstillstånd (dnr 16/00873). Om tidsbegränsade

uppehållstillstånd blir en permanent ordning är det än mer angeläget att regeringen gör

en noggrann översyn av regelverket som berör asylsökande och nyanlända för att

undgå onödiga hinder i etableringen och integrationen.

Det måste, enligt SKL, säkerställas att den som beviljas uppehållstillstånd i ett år har

möjlighet att folkbokföra sig och att sådan folkbokföring är möjlig även om personen

inte ansöker om detta omedelbart efter att uppehållstillståndet beviljats. Flera sociala

förmåner förutsätter att den sökande är bosatt i lagens mening, vilket ofta är knutet till

frågan om folkbokföring. Det måste säkerställas att den som får uppehållstillstånd i ett

år har rätt till förmåner enligt bl.a. studiestödslagen (1973:349) och lagen (2010:197)

om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare. I annat fall riskerar detta att få

konsekvenser för landets kommuner.

Det är oklart om personer med uppehållstillstånd i ett år är att betrakta som bosatta i

den mening som avses i socialförsäkringsbalken (2010:110), SFB. Om den som får

uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande inte har rätt till

socialförsäkringsförmåner kommer detta att medföra en ökad belastning såväl

administrativt som kostnadsmässigt för landets kommuner. Reglerna i SFB måste

därför ändras på så sätt att den som får uppehållstillstånd i ett år är att anse som bosatt

i lagens mening.

Som SKL framhållit i remissen över begränsningslagen finns det en risk för att

tidsbegränsade uppehållstillstånd får negativa konsekvenser för etableringen och

integrationen. Om valet av etableringsinsatser blir beroende av längden på

uppehållstillståndet kan etableringen försvåras. Vilka konsekvenser som

tidsbegränsade uppehållstillstånd får för arbetet med s.k. snabbspår är för tidigt att

uttala sig om eftersom begränsningslagen endast varit gällande sedan juli 2016, men

det är viktigt att denna fråga bevakas och följs upp. I det tidigare remissvaret lyfte

SKL även frågan om risken för att tidsbegränsade uppehållstillstånd påverkar hälsan

negativt, vilket kan få konsekvenser för hälso- och sjukvården, särskilt barn- och

ungdomspsykiatrin. Även verksamheten vid boenden för ensamkommande barn kan

komma att påverkas av ökad oro och osäkerhet över framtiden.

Det är därtill angeläget att åter lyfta frågan om långvariga behandlingar för den som

fått ett tidsbegränsat uppehållstillstånd och de svåra ställningstaganden som

personalen inom hälso- och sjukvården kan komma att stå inför. Det är SKL:s

uppfattning att sjukvårdspersonalen behöver vägledning i hur de ska resonera i frågan

om långvariga behandlingar för den som har ett uppehållstillstånd som går ut innan

behandlingen bedöms kunna bli fullföljd.


2016-09-30 Vårt dnr:

16/04586

3 (7)

Ert dnr:

Ju2016/05297/EMA

Tidsperioden mellan två uppehållstillstånd

I remissförfarandet som föregick begränsningslagen har problematiken rörande tiden

från när ett uppehållstillstånd går ut fram till dess att beslut om nytt uppehållstillstånd

har fattats belysts. Denna problematik är ännu inte löst. När en asylsökande ansöker

om förlängning av uppehållstillståndet pga. skydd kan denne åter komma att omfattas

av lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl., LMA. En sådan lösning är

högst otillfredsställande ur den enskildes perspektiv eftersom denne då kan bli

tvungen att åter bosätta sig i ett anläggningsboende samt förlora sin etableringsplan

och vissa sociala förmåner. SKL anser därför att regelverket i denna del måste ändras.

Den som har haft ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som gått ut har inte rätt att få

utbetalt socialförsäkringsförmåner under tiden som förlängningsansökan handläggs

(se Högsta förvaltningsdomstolens dom den 13 juni 2016 i mål nr 3297--3298-15).

Detta kommer att innebära ökade kostnader för ekonomiskt bistånd för landets

kommuner. Kommunen kan begära att retroaktivt beviljad ersättning från

Försäkringskassan utbetalas till kommunen om ekonomiskt bistånd utgetts för samma

period (107 kap. 5 § SFB), men ett sådant förfarande innebär en stor administrativ

belastning på socialtjänsten. Det är SKL:s erfarenhet att landets socialtjänster redan är

hårt pressade och att utrymme för ytterligare administrativa arbetsuppgifter saknas.

Dessutom kan endast tre månader återbetalas och det är troligt att tiden mellan två

uppehållstillstånd kommer att uppgå till en längre tid i vissa fall (5 kap. 12 § SFB).

Alla socialförsäkringsförmåner, däribland barnbidrag, omfattas inte heller (107 kap.

5 § andra stycket SFB). Med hänsyn härtill måste SFB ändras på så vis att de personer

som inväntar beslut i frågan om förlängning av uppehållstillståndet kan fortsätta att få

utbetalt socialförsäkringsförmåner under tiden som ansökan prövas.

SKL förutsätter att vissa skyddsbehövande inte ger in ansökan om förlängning av

uppehållstillståndet innan det tidigare tillståndet går ut. Det bör därför klargöras om

rätten till förmåner påverkas av att ansökan om uppehållstillstånd ges in för sent. Om

denna grupp inte omfattas av LMA kommer personerna troligen att söka sig till

socialtjänsten och ansöka om ekonomiskt bistånd. Kommunerna behöver då

vägledning kring rätten till bistånd för denna grupp. Det ska tilläggas att det råder

oklarheter kring tillämpningen av 1 § första stycket 3 LMA. Det är inte klarlagt vem

som omfattas av denna punkt samt hur kommunen, som är ansvarig för att lämna

bistånd enligt LMA till denna grupp, får kännedom om en person har medgetts en

sådan rätt att vistas i Sverige under tiden som ansökan prövas som anges i paragrafen.

När det gäller hälso- och sjukvården måste det enligt SKL klargöras vilken

lagstiftning som aktualiseras för den som har haft ett uppehållstillstånd som gått ut

och väntar på Migrationsverkets beslut i ansökan om förlängning av tillståndet. Enligt


2016-09-30 Vårt dnr:

16/04586

4 (7)

Ert dnr:

Ju2016/05297/EMA

SKL:s uppfattning är det inte lämpligt att dessa personer åter ska omfattas av lagen

(2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. Rätt till sjukvård utifrån

bestämmelserna i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) bör således finnas under tiden

som förlängningsansökan handläggs.

Avslutningsvis är det enligt SKL av central betydelse att landets kommuner och

landsting inte går miste om ersättning till följd att det uppstår ett glapp mellan de två

uppehållstillstånden, varför en grundlig översyn av regelverket i denna del är

nödvändigt.

Omprövning av skyddsbehovet

Regelbundna omprövningar av uppehållstillstånd kan, i kombination med förändrade

säkerhetslägen i de länder som asylsökande kommer ifrån, innebära att fler personer

får avslag på sin ansökan om förlängning av uppehållstillstånd. Därmed aktualiseras

frågan om bistånd till den som fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd och ett

lagakraftvunnet beslut om utvisning, men som inte vill åka tillbaka till sitt hemland.

Kommunen har enligt 2 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) det yttersta ansvaret för

alla som befinner sig i kommunen. Bistånd till den som befinner sig i kommunen utan

giltigt tillstånd utgår som regel endast för att undgå en akut nödsituation. Tanken är att

biståndet ska ges i avvaktan på att ansvarig huvudman övertar ansvaret. Detta blir

dock en utmaning för kommunerna om den enskilde inte vill återvända hem. SKL

bedömer att kommunerna redan idag behöver vägledning i hur de ska arbeta med den

aktuella gruppen. Med regelbundna omprövningar och fler som får avslag på ansökan

om förlängning av uppehållstillståndet kommer detta behov att öka. Fler personer som

visats i kommunen utan tillstånd kan även innebära en ökad belastning på

socialtjänsten genom fler biståndsansökningar.

Regeringen bör även säkerställa att lagstiftningen kring folkbokföring anpassas på så

sätt att en person som fått ett avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd och beslut

om utvisning som vunnit laga kraft inte längre kvarstår som folkbokförd i landet.

Vidare måste det införas en skyldighet för Migrationsverket att informera kommunen

om ensamkommande barn och unga som är placerade i kommunen får avslag på sin

ansökan om uppehållstillstånd och ett beslut om utvisning. I nuläget finns ingen sådan

informationsskyldighet. Det förekommer att varken den unge eller eventuell god man

informerar kommunen om denna omständighet.

Sammanhållning av familjer

Enligt skyddsgrundsförordningen ska giltighetstiden för det uppehållstillstånd som

beviljas för familjemedlemmar i princip inte förlängas utöver den sista giltighetsdagen

för det uppehållstillstånd som innehas av den s.k. anknytningspersonen (artikel 25.2).


2016-09-30 Vårt dnr:

16/04586

5 (7)

Ert dnr:

Ju2016/05297/EMA

Familjemedlemmar kan därmed beviljas uppehållstillstånd som är kortare än ett år och

det finns då en risk att kommunen inte har rätt till statlig ersättning enligt förordningen

(2010:1122) om statlig ersättning för insatser för vissa utlänningar. För rätt till

ersättning enligt förordningen krävs ett uppehållstillstånd som kan ligga till grund för

folkbokföring. Det är, enligt SKL, tveksamt om uppehållstillstånd under ett år kan

utgöra ett sådant uppehållstillstånd och en ändring av regelverket behövs därför.

En person som beviljas ett uppehållstillstånd med kortare giltighetstid än ett år kan

dessutom komma att nekas folkbokföring och socialförsäkringsförmåner. En avsaknad

av folkbokföring har en stor påverkan på möjligheten att etablera sig och ta del av

olika samhällsförmåner. Om en make/maka som inte omfattas av den svenska

socialförsäkringen bor ihop med en person som är bosatt i Sverige i SFB:s mening kan

rätten till bostadsbidrag gå förlorad även för den bosatte (se t.ex. Kammarrättens i

Sundsvall dom den 16 december 2015 i mål nr 632-15). Dessa omständigheter kan

innebära ökade kostnader och ökad belastning på landets kommuner.

Ensamkommande barn

Åtgärder för att säkerställa att barnet företräds av förmyndare

Av 5 § lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn, Lgeb, följer bl.a. att

godmanskapet ska kvarstå till dess att en särskilt förordnad vårdnadshavare enligt

föräldrabalken (1949:381), FB, har utsetts. Enligt SKL:s bedömning omfattas det av

den gode mannens uppdrag att säkerställa att den underårige har tillgång till

rättigheterna i skyddsgrundsförordningen. SKL vill dock uppmärksamma att den gode

mannens uppdrag är begränsat i förhållande till den särskilt förordnade

vårdnadshavaren bl.a. genom att den gode mannen inte kan ansöka om barnbidrag. En

översyn av lagstiftningen i denna del kan därför behövas så att det ensamkommande

barnet som fått uppehållstillstånd får möjlighet att uppbära detta bidrag även om en

särskilt förordnad vårdnadshavare inte har förordnats.

Det framgår inte tillräckligt tydligt, enligt SKL:s uppfattning, om det svenska

regelverket är förenligt med artikel 36 i skyddsgrundsförordningen genom att den

gode mannen kvarstår i uppdraget eller om det krävs att åtgärder vidtas för att

säkerställa att en särskilt förordnad vårdnadshavare eller annan förmyndare utses inom

fem dagar från det att uppehållstillstånd beviljats. Om den gode mannen kan kvarstå

och utgöra en sådan förmyndare som avses i artikel 36 bedömer SKL att termen

förmyndare kan bli vilseledande och att begreppet företrädare även bör skrivas in.

Förmyndare enligt svensk lagstiftning har inte samma innebörd som förmyndare i EUrättslig

mening.

Om förmyndaren i artikel 36 ska avse en annan person än en god man (eller den

förmyndare som utsetts enligt artikel 23 i EU-kommissionens förslag till nytt


2016-09-30 Vårt dnr:

16/04586

6 (7)

Ert dnr:

Ju2016/05297/EMA

mottagandedirektiv) uppkommer frågan vad som menas med nödvändiga åtgärder för

att säkerställa att ensamkommande barn företräds av en förmyndare i artikel 36.1.

SKL tolkar bestämmelsen som att det inte är tillräckligt att socialtjänsten har inlett en

utredning i frågan om särskilt förordnad vårdnadshavare för barnet.

I denna del noterar SKL att motsvarande bestämmelser i EU-kommissionens förslag

till asylprocedurförordning respektive reviderat mottagandedirektiv är formulerade på

andra sätt. Enligt förslaget till asylprocedurförordning ska en förmyndare utses inom

en viss tidsfrist (artikel 22), medan det i förslaget till reviderat mottagandedirektiv

anges att åtgärder ska vidtas för att se till att barnet har en förmyndare (artikel 23).

SKL anser att en större enhetlighet mellan bestämmelserna i de två förordningarna

respektive mottagandedirektivet är behövlig för att förenkla tillämpningen.

Av svensk rätt följer att socialnämnden i den kommun där det ensamkommande barnet

vistas ska väcka talan om eller anmäla behov av en särskilt förordnad vårdnadshavare

enligt FB, om barnet beviljas uppehållstillstånd och inte särskilda skäl talar emot det.

Överförmyndaren ska underrätta socialnämnden om att förutsättningar för en sådan

talan eller anmälan föreligger (10 § Lgeb). Det är SKL:s erfarenhet att

handläggningstiden vid socialnämnden kan uppgå till cirka fyra månader och att

domstolsprocessen vid tingsrätt tar mellan tre och sex månader. Den totala tiden för att

utse en särskilt förordnad vårdnadshavare kan således vara förhållandevis lång.

Anledningen till den långa handläggningstiden vid tingsrätten är i flera fall, enligt

SKL:s erfarenhet, att tingsrätten utreder frågan om förmyndarskap i annat land, trots

att detta inte ska göras för barn som omfattas av Lgeb (se 4 kap. 2 och 3 §§ lagen

[1904:26 s.1] om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och

förmynderskap samt prop. 2004/05:136 s. 57). Om förmyndaren i artikel 36 avser en

särskilt förordnad vårdnadshavare bedömer SKL att det med nuvarande ordning inte

är möjligt att uppfylla kraven i bestämmelsen. Det är ett omöjligt uppdrag att ens

kunna lämna in ansökan om särskilt förordnad vårdnadshavare till tingsrätten inom

fem dagar från det att uppehållstillstånd beviljas.

Med hänsyn härtill anser SKL att det finns behov av en översyn av det svenska

regelverket och systemet kring förordnande av särskilt förordnade vårdnadshavare för

ensamkommande barn. I denna del hänvisas även till SKL:s yttrande över EUkommissionens

förslag till asylprocedurförordning respektive reviderat

mottagandedirektiv (se dnr 16/04585 och 16/04587).

Bedömning av förmyndarens prestationer

I det s.k. skyddsgrundsdirektivet anges att behöriga myndigheter ska göra regelbundna

utvärderingar av att den underåriges behov tillgodoses på ett korrekt sätt av den

förmyndare eller företrädare som utsetts (artikel 31 i direktiv 2011/95/EU). I


2016-09-30 Vårt dnr:

16/04586

7 (7)

Ert dnr:

Ju2016/05297/EMA

skyddsgrundförordningen anges att lämpliga myndigheter regelbundet ska bedöma

den utsedda förmyndarens prestationer. Det är enligt SKL oklart om förändringarna i

formuleringen innebär en skillnad i sak. SKL vill i denna del påpeka att den gode

mannen är skyldig att lämna in regelbundna redovisningar för hur uppdraget har

utförts för att ha rätt till arvode. Överförmyndaren utövar tillsyn över gode män.

När det gäller särskilt förordnade vårdnadshavare har överförmyndaren tillsyn över

den del som avser förmyndarskapet, dvs. förvaltningen av barnets eventuella

ekonomiska medel (se 16 kap. FB). Den särskilt förordnade vårdnadshavaren lämnar

normalt in en årsräkning med en redogörelse för hur barnets medel har förvaltats. När

det gäller tillsynen gällande den del som avser vårdnad anser SKL att den svenska

lagstiftningen behöver kompletteras och förtydligas. Den särskilt förordnade

vårdnadshavarens prestationer i vårdnadsfrågan bedöms inte av överförmyndaren. Om

landets socialnämnder direkt ska ansvara för sådana bedömningar av den särskilt

förordnade vårdnadshavarens prestationer, måste landets kommuner, i enlighet med

finansieringsprincipen, kompenseras för detta.

En problematik som bör lyftas i sammanhanget är att en särskilt förordnad

vårdnadshavare, enligt gällande rätt, inte har rätt till ersättning i den del som avser

vårdnaden såvida denne inte samtidigt är familjehemsförälder (se SOU 2003:51

s. 132.). SKL anser att en ändring av lagstiftningen i denna del är nödvändig.

Sveriges Kommuner och Landsting

Lena Dahl

Per-Arne Andersson

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!