2017 - Holmiensis 2

HOLMIENSIS
Nr 2 2017. Sedan 1963.
PRIMUS INTER PARES?
OF MEN AND MOTTOS
SOMMARLOV, SKÖNA SOMMARLOV?

R e d a k t i o n e n
Redaktören har
ordet.
Vänner och fiender,
Det är med separationsångestladdad lättnad jag
skriver mina sista ord i Holmiensis. I skrivande stund är det
en helt vanlig onsdagskväll och tidningsdeadline. Jag har ätit
omelett och en apelsin till middag och funderar lite över existensen.
Vi är i slutet av terminen och jag är på väg att ta examen
och lämna över detta ämbete till min efterträdare Mattias
Forsgren.
Dessa två år jag har ägnat åt att skriva artiklar, rätta
artiklar, tjata på AD om marginaler och jaga kuratorer efter
deras spalter, har varit det bästa jag kunnat göra av min Uppsalatid.
Inte nog med att jag har fått ägna mig åt det jag älskar,
det har kommit med en hel massa annat på köpet i form
av nationsgemenskap, baler och nya vänner. Att tänka på allt
det gör att det känns lite lättare att släppa taget. Jag har förvaltat
mina år som student.
Att jag hälsar både vänner och fiender är inte en
slump. I det nummer du håller i handen fokuserar vi nämligen
lite extra på nationens ordspråk, ”Primus inter pares”. Att kalla
oss själva ”främst bland likar” har ibland fått andra att associera
stockholmare med en dryg attityd och storvulen självbild som
störst, bäst och vackrast. Men då har man missuppfattat hela
konceptet, och för den delen låtit sina fördomar skymma sikten
för en. Läs vidare så ska vi klarna ut det hela.
Att tala om sig själv som ”främst bland likar” handlar
i mina ögon om att värdesätta det som gör en unik i en
konkurrenssituation. Ingen är bättre eller sämre än någon annan,
men för oss är vi det bästa valet.
Det för mig tillbaka till min egen situation som
jobbsökande. Konkurrensen på arbetsmarknaden är hård men
jag har aldrig varit den som trott på att man måste armbåga sig
fram och trampa på andra för att komma någon stans här i livet.
Men inte heller ge upp bara av tanken på att det finns andra
där ute med kompetenser som man själv inte har. Förmodligen
kommer man att tävla om samma jobb med kandidater som
har liknande utbildning men helt olika personliga kvaliteter.
Då gäller det att lyfta sig själv för de specifika egenskaper man
själv besitter och visa varför man är det bästa alternativet för
just den här tjänsten.
Det handlar om att förstå sitt egenvärde, vara sig
själv, för sig själv, i ömsesidig respekt gentemot konkurrenterna.
Stockholms nation är främst för sina medlemmar och
främst inom det vi gjort oss bäst och utmärkande på. På samma
sätt som alla andra nationer är det bästa valet för sina medlemmar
och sina syften.
Mitt i allt detta får man inte glömma bort Kuratorskonventet
som ju faktiskt samordnar alla nationer. I mitt
ämbete som Redaktör verkar man rätt så mycket i tystnad. Där
har Tidningskonventet fungerat som en utsträckt hand oss
nationstidningar emellan. Ett sammanhang för likasinnade
är guld värt, och det erkännande vi ges i form av utmärkelser
och medaljer. Med mig från min tid på Holmiensis tar jag
medaljerna för terminens ledare, allvar, tidning och avtryck –
utmärkelser som sporrat mig att fortsätta som jag gör och tro
på relevansen av en nationstidning.
Nu lämnar jag över rodret och önskar nästkommande
redaktion all lycka till!
Clara Monserrat Forssén
Redaktör
Ansvarig utgivare
Adam af Ugglas
1q@stockholms.se
Annonsförsäljning
Marcus Laurén
2q@stockholms.se
Tryck
Wikströms Tryckeri AB
tel: 018-15 62 90
Omslagsfoto
Nils Weber
Fotograf
Henric Mörch &
Nils Weber
Kontakt
Drottninggatan 11
753 10 Uppsala
tel: 0729647550
holmiensis@stockholm.se
2

R e d a k t i o n e n
Bästa glassen:
Stracciatella

ww
N a t i o n e n
1Q har
ordet
4
K ÄRA LÄSARE,
Nationens åtta restaurangverksamheter håller såväl
ämbetsmän som gäster sysselsatta. Vi är otroligt glada över att
kunna erbjuda våra medlemmar samt gäster mat och umgängesytor
under nästan alla dagar från tidig morgon till sen kväll.
Under de senaste åren har vi lyckats driva verksamheterna
på ett sätt som tillåter oss att fortsätta ha dem öppna.
Den stora vinningen där ligger bara delvis i det ekonomiska.
Ämbetena som uppstår erbjuder fler möjligheter för medlemmar
att engagera sig och bygger på så sätt en gemenskap som
blir mer lättillgänglig. Tyvärr finns det flera exempel på nationer
i staden som av olika anledningar tvingats stänga delar
av sin verksamhet. Något som naturligtvis får konsekvenser, då
nationen tappar attraktionskraft till följd av att det finns färre
saker att göra och engagera sig i. Den här möjligheten till en
sådan omfattande verksamhet verkar därför vara få förunnad,
och vi gör vårt allra bästa för att kunna behålla den över tid.
I arbetet med det här har vi till exempel under året gett vår
restaurangverksamhet ett lyft med pop up-restauranger som
vid utvalda tillfällen levererat fantastiskt god och kreativ matlagning.
Fullbokade varje gång har vi huvudsakligen David Asteberg
och RC em. Ludvig Eby att tacka för detta. Vi ser fram
emot de resterande tillfällena under våren.
Valborg flög precis förbi. Sen tidig höst har det
planerats flitigt vilket verkar ha gett resultat då biljetterna till
Stocken Garden sålde slut på bara ett par timmar. Vi kan med
glädje meddela att vi gästades av artister som: Hoffmaestro,
Thomas Stenström, Ana Diaz med flera. Hela huset stod öppet
i dagarna tre med Skvalborg, Kvalborg och avslutades med
Champagnegalopp på självaste Valborg.
Mer kultur! Nationen har ställt upp på att låna ut
några av våra alster till Bror Hjorts hus för en gemensam kon-
stutställning tillsammans med de andra nationerna. Konstutställningen
kommer att äga rum i början av juni och ska alltså
för allmän beskådan samla det mest intressanta som nationerna
har i sina ägor. Missa inte detta!
Jag nämnde i tidigare nummer att jag har fått en efterträdare.
Edward Nehlbäck kommer från första juli företräda
nationen som Förste kurator och det kommer han göra riktigt
bra. Överlämningen är igång sedan flera veckor tillbaka och
den känns nästan lite överflödig givet hur bra koll Edward redan
har på många av de ansvarsområden som står under ämbetet.
Med det sagt vill jag även passa på att tacka för
mig, då det här är den sista texten jag skriver åt Holmiensis
i egenskap av Förste kurator. Det har snart gått ett helt år sen
jag tillträdde och jag börjar lite försiktigt tänka över om jag fått
förverkliga de tankar och idéer jag hade då. Svaret är kanske
inte helt oväntat att det inte blev precis som jag hade tänkt
mig, men att det kom minst lika mycket bra ur det också! Jag är
riktigt tacksam över att ha fått förtroendet att verka som Förste
kurator under det gångna läsåret. De erfarenheter jag samlat på
mig här ska komma till användning resten av livet. Tack för det!
Har ni några frågor och funderingar så når ni mig
på 1q@stockholms.se fram till sista juni. I övrigt önskar jag er
fortsatt trevlig vår och sommar när den så småningom kommer!
Allt gott!
Adam af Ugglas
Förste kurator
www.stockholmsnation.se
1q@stockholms.se

ww
Primus inter pares
Främst bland likar?
5

N a t i o n e n
OF MEN
&
MOTTOS
TEXT KATARINA BUDRIK
“What’s in a name?” famously asked Juliet on the balcony of her room. “It ain’t what
they call you, it’s what you answer to,” proclaimed W.C. Fields. “I confused things with
their names, that is belief,” pinpointed Jean-Paul Sartre our common sin. Stockholmian
Primus Inter Pares has seen a fair amount of criticism, yet is the case decided? Are we
First or Best among equals? What’s in our name?
6

N a t i o n e n
It is rather commonsensical
that names
are beyond important.
What you are
called becomes your
identity, your look,
your aura. Mephistopheles
sounds threatening,
while
Jigglypuff not so much; Isabella will
probably dance through rose garden,
while Blobby will struggle to leave
the candy shop. In other words,
names make us, not the vice versa.
Yet in this case there is always
one underlying paradox – we, individuals,
rarely use our own names,
it is the courtesy of all others who
surround us. Only in the brief moments
of self-introduction the name
leaves our tongues. In everyday life,
our given names are shortened, tightened
and fitted in a narrow frame of
one letter – “I”. Or three letters “jag”
if you prefer to operate in Swedish.
Matters change dramatically
when we move from individuals to a
grouping, whatever that may be, an association,
an organisation or a nation.
Here we can choose what to call ourselves,
how to do it, and what meaning
will be paraded in each and every occasion.
The name of the organisation
usually reflects the existential crust,
giving cues on what exactly that thing
is and where it operates, – Association
of Proud Pineapple Pizza Lovers of
Iceland or Organisation of Spawns of
Satan of Uppsala – leaving not much
room for interpretation and imagination.
Motto, on the other hand, is
meant to summarize and present the
intent, motivation, and the core idea of
a group. Mottos are the way we want
to both see ourselves and others to see us.
The main problem with mottos
is that they are open for interpretation.
You simply cannot attach the
This Is What We Meant When We
Named This Thing That Way We Did
Stop Assigning Stuff To Us For The
Love Of God Manual 2017 to every
flyer, poster, official printing, and
website. Therefore, you can hope -
and only hope - that people who will
come in contact with your motto will
have enough decency, brain cells, and
common faith in humanity to unravel
the true meaning behind the phrase.
Unfortunately, sometimes
things do not go that way.
Case of “Primus Inter Pares”
– Implied Arrogance?
There has been certain amount of
controversy with the motto of Stockholms
nation. As a proud Stockholmian
I have spent a regrettable amount
of time hearing comments about the
fact that “even Stocken’s motto reeks
for elitism, poshness, and arrogance”
or “Stocken always thinks they are better
than the others”. Others have been
more empathic, saying that Stockholms
nation has only itself to blame for such
reaction – they simply chose not the
most fortunate motto that is too open
for interpretation by wider public.
Both of those claims are
simply – pardon my French – bullshit.
Let’s start with the case of “arrogance”.
The phrase “Primus Inter
Pares” originated from Roman Empire
where princeps senatus of the Roman
Senate was referred to in that manner.
He did not hold any extra-power,
nor the supremacy over fellow members
of the Senate – he was simply
obliged to speak first during the debate.
Later on, the Primus Inter Pares
became an honorary title awarded to
a person who has won the unofficial
respect of the fellow members. Emperor
Constantine the Great, for example,
received such naming. Initial
idea of ancient Romans was pretty
clear – Primus simply meant “the first”
in a numerical, sequential sense, and
not in the sense “the best” or “superb”.
Yet as it always is in the case of
history, things got a bit confused over
time. With the rise of dictatorship
in the 19th and 20th century, phrase
Primus Inter Pares, first among equals,
started to be used in ironic and
derogative sense as a way to refer to
power-hungry, self-promoting leaders
who pose as “equals” to their people
as a mean of propaganda. Take a
stroll through history books and you
will find plenty of examples of actual
dictators posing as mere citizens, fellow
comrades, ones-among-many, in
order to keep the social fabric intact
and power firmly in their tiny hands.
This ironic use of the phrase became
immortalized with the novel by George
Orwell “Animal Farm”, with famous
commandment written in the
barn “All animals are equal, but some
animals are more equal than others”.
This is where the distortion occurred,
and also the reason why many
people today seem to have troubles
with the initial meaning of Primus
Inter Pares. Even more confusion is
added when we consider the fact that
modern use of the phrase is highly
dependent of the field of usage. In
law and judiciary, Primus Inter Pares
refers to “an ideal state of Lord to its
Vassals”. In the most recent sense, this
principle was used in Court of Justice
of European Union in the case of Case
C-364/10 Hungary v Slovakia in 2012
when Hungarian president was denied
entry into Slovakia. Hungary argued
that since the president is simply
Primus Inter Pares, hence equal to his
citizens, ban on entry violates basic
7

N a t i o n e n
principle of free movement of people.
In politics, Primus Inter Pares was
supposed to be the governing principle
of relations between Prime Ministers
and other Ministers – all equal, all having
special powers only in their respective
fields. The name itself “Prime”
is referring to the “First” Minister who
rarely held the office themselves but
acted as chairmen of the cabinet. Yet
nowadays powers and jurisdictions of
Prime Ministers vary across countries.
Widely generalizing, the Prime Minister
is de jure superior to other Ministers,
while de facto situation may be
not so certain. The Primus Inter Pares,
hence, is used in Switzerland in reference
to the President of the Confederation,
and in the Netherlands in
reference to the Prime Minister if he
is not simultaneously holding the office
of Minister of General Affairs.
In business and economics things
get even more out of hand. Primus Inter
Pares has morphed from a principle into
strategy of management. There is a great
deal of articles discussing whether
one should be leader or primus as a
CEO of the company. The Economic
Times issue of 2015 argued that Primus
Inter Pares is becoming a mantra
for corporate leaders, since it replaces
the strict hierarchy with the scenario,
where CEOs vote is equal in weight
to opinions of others. Even more interestingly,
according to I. Holmberg
and S. Åkerblom research of 2007,
Primus Inter Pares is actually a “native”
principle of Swedish leadership culture
in local businesses and industries.
So, let’s get back to our honorary
patient. Does Primus Inter Pares imply
arrogance or superiority? In its initial
meaning – no, not at all. The disruption
in interpretation came from the
fact that it was first used by mockery
of dictators, and second from the fact
that different fields of inquiry have
Shiny golden letters above the main
entrance to the Assembly Hall of the
main building have been victims of
numerous calls for removal for decadifferent
usages. Hence, it is only natural
that people who lack a solid and
profound background in common
knowledge of history, politics, and Latin
will get slightly confused and use
the only interpretation they have ever
heard without proper fact-checking.
Yet why our motto is related to
the “first” numerical order if Stockholms
nation is not the eldest nation?
That depends on whom you ask, yet one
of the simplest explanation is that since
1753 Stockholms nation was labelled
as 01 in the order of student nations,
simply being the first on the list. Why it
was placed first remains a question that
only a spiritual session with Ouija board
and medium can solve, and – since I
lack such qualifications – it will remain
unanswered in the scope of this article.
This gently brings us to another
question – should we use the motto
that is constantly misinterpreted?
The answer is definitive “yes”. The fact
that people make mistakes does not
mean one should accommodate and
adapt for such faults. Stockholmians
bear no responsibility for level of
education of common public, nor shall
they assume such responsibility – that
would be sign of arrogance, not the
wording of the motto. Yet we do not
stand alone in the storm of accusations
that come from misinterpretation,
we have a surprising ally in this
matter – the Uppsala University itself.
Case of ”Tänka fritt är stort,
men tänka rätt är större” –
Trap of Misinterpretation
des. The quote that initially belongs
to Thomas Thorild, a lawyer, philosopher,
and alumnus of Uppsala University,
originating from his 1794 work
“Rätt, eller alla samhällens eviga lag”.
It was immortalized in stone in 19th
century under order of university’s
vice-chancellor Carl Yngve Sahlin.
As was jokingly said during my
introduction day at the Department of
Government – this motto is the dividing
stone between Natural Sciences,
and Social Sciences and Humanities.
Rumour has it that the Camp 1 demands
this motto to be taken down
– how dare you limit the free thought
in the name of “rightness”? Science is
here to debunk the right if it is not
scientifically sound and factually correct,
and for that freedom of thought
is crucial! Camp 2 strongly disagrees
with colleagues. Yes, free and unbound
thought is critically important, yet
being “right” in terms of facts is even
more vital, especially now, when we
live in post-truth society filled with
alternative facts. Ones see “right” as
something that is socially acceptable,
traditional, normative, while the other
interpret it as factually correct, objective,
and verifiable. In other words,
a giant mess out of almost nothing.
The problem here is that neither
of the camps is 100% right (pun not
intended). According to initial text,
“right” was understood as a synonym
to “virtue” and neither as “dogma”
or “objective”. According to Thorild,
there are no greater obstacles for being
wrong than to be right – both are
equally easy to be. Hence the freedom
of thought shall come with the sense
of rightfulness. Unfortunately, this did
not stop continuous misinterpretations
and accusations of university having
a “repressive quote” over its doorway.
The deep divide exists between university
professors and between common
8

N a t i o n e n
public – quick Google search led me
to the blog of Anna Troberg, previous
leader of Pirate Party, and manager of
Wikimedia Sverige. She, as many before
her, accused the slogan of “qualifying
as bullshit” because it promotes
dogmatism. That is rather saddening,
since the initial meaning in that case
is horribly distorted and twisted into
unnatural state. On the other hand,
madam Troberg claimed in the same
blogpost that you can learn “political
thinking” from the creative literature,
and by following examples of Sarah
Connor and Xena. I am Master-level
student of Political Science. I was deeply
traumatized, thank you very much.
Although misinterpretation and
re-interpretation are unlikely to stop
at all, the golden motto over the Assembly
Hall will be facing uncertain
future, and with it, the university will
be constantly accused of promoting
dogmatism in its lecture halls. Should
we give in to voices of criticism and
change the slogan to something more
user-friendly? No. The very essence
of university is to provoke thinking.
Whether you like the quote or not,
one thing cannot be denied – it fuels
the discussion and thinking damn well.
The Verdict
Let’s return to our initial issue. Does
slogan of Stockholms nation imply
arrogance and superiority? Considering
initial meaning of Primus Inter
Pares – nope, not a single bit. Should
we change the motto? Definitely not,
we are not responsible for intellectual
challenges some people are facing.
Therefore, there is only one thing left
to say.
Case Closed
9

N a t i o n e n
STOCKHOLMS NATION
FÖR AMATÖRER
TEXT HANNA BÄÄRNHIELM
Jag läste nyligen ut boken Litteratur för amatörer av Agneta Pleijel och som hon fastnade
jag också för det underbart knäppa och mångtydiga ordet amatör; som betyder
inte bara nybörjare utan också älskare (och icke-professionell, vän, lekamen, liebhaber
och vurmare). Vi har alla varit eller är amatörer. Okunniga om vad nationslivet egentligen
går ut på, eller hur andra har det på deras nationer, eller som älskare till vår egen
nation. Det här är den sista artikeln jag kommer skriva för Holmiensis. Efter tre terminer
som redaktionssekreterare känns det trist, men jag känner att det är dags för mig att
lämna plats för nya fräscha röster. Som adjö vill jag skriva en rad eller 97 om amatöriska
saker.
A
som i anta. Många tror
att de vet vilka vi är
och hur vår nation är.
Många sitter bara och
antar. I en artikel av
UNT från 2016 är vi ”Ekonomikum by
night, bara en massa jurister och ekonomer
som gärna framhåller sig enligt
nationens motto ’Primus inter pares’”.
Att vi har som mål eller underliggande
tanke att vara den ”främste bland likar”
blir ofta misstolkat. För det första har
detta inte på något formellt sätt tilldelats
oss. Utan detta var någon eller några
som tyckte det passade som devis för
vår nation. För det andra är det väl inget
att hänga upp sig på, alla vet ju att det
avser det som vår före detta tredje kurator
Louise Salomon poängterar i en
artikel från Ergo: ”Vi strävar alltid efter
att alltid göra så gott vi kan och hjälpa
våra medlemmar”. Det handlar inte
om att sätta sig över andra. Det handlar
bara om att vi skiter i jantelagen.
M
som i märkeskläder.
Man har väl
hört att vi kan vara
fixerade vid märkeskläder.
För fyra
år sedan, när jag var ny i Uppsala, sa
en student att alla på Stockholms nation
har på sig Lacostepikéer, Jag visste
att det var fel, för Lacoste var populärt
typ 2007 och att den snarare tänkte på
skjortor från Ralph Lauren, men det
är bara en petitess. Det kan hända att
vi har märkeskläder, men det är ju inte
som att vi har ensamrätt på det. Och
varför är det alltid de som har på sig
Ralph Lauren eller pluggar juridik eller
ekonomi som får all uppmärksam-
het? Jag är litteraturvetare och jag har
också märkeskläder! Vill inte någon
hata lite på mig? Som en representant
för kulturen på nationen är det
tråkigt att vi aldrig blir hatade på, jag
hoppas att det i framtiden kommer
finnas fördomar som handlar om oss:
”Stocken är Engelska parken by night”.
Det här kommer inte hända, det fattar
jag, men en kan alltid drömma :’).
A
som i att göra plats.
Att hålla fast vid det
nationen har varit är
ofruktsamt. Det är
dock svårt att inte göra
det då fördomar om oss sprids som
skrönor mellan studenter. Fördomar
som ibland bygger på hur vi har varit.
Detta har jag inte själv varit med
om men för länge sedan använde sig
10

N a t i o n e n
nationerna av slogans. Dessa skulle
sälja in nationerna. Vi på Stockholms
nation har exempelvis haft ”Om du
frågar har du inte råd” från 2008, eller
”Stockholms - undrar hur medelklassen
har det?” från 2007 och ”Nu ännu
drygare” från 2005. Man får väl medge
att detta kan ha lett till en å annan
fördom. Men kom igen, det här var
förra decenniet. Det går inte att avgöra
vad nationen är idag genom att blicka
tillbaka. Vad Stockholms nation är
bestäms i september varje år. Vad nationen
är avgörs av nästa generation.
T
som i att ändå tänka tillbaka.
Med vetskap om att
jag snart faktiskt, på riktigt
nu, ska lämna denna
nation och denna stad,
blir jag lite tårögd. Man kanske är lite
trött på det också, eller snarare trött
på att ständigt bli påmind om att man
börjar bli äldre och att denna tid i ens
liv är över. Utmattad efter att försöka
komma ihåg allt roligt och alla minnen
man skaffat sig under dessa år. På så
sätt är det viktigt att tänka tillbaka och
minnas. Det är viktigt att kunna bära
med sig dem i huvudet och inte bara gå
tillbaka bland bilder på sociala medier.
För de kan ge en lärdomar, eller bara
härliga verklighetsflykter, när vi sitter
vid vårt skrivbord och svarar på mejl.
jag inte hade vågat mig till Holmiensis.
Jag hoppas att fler av oss vågar och
vill använda oss av detta utrymme på
nationen. Under min tid gick tidningen
från att vara en nationstidning till
en nationstidning som vunnit pris.
Det skrev jag inte för att skryta, eller
kanske lite. Men! Det jag också vill
är att inspirera fler till att se nationens
kulturämbeten som seriösa och
lika viktiga som köksämbetena, till att
våga gå utanför din bekvämlighetszon.
R
som i något roligt. Har vi
inte varit seriösa för länge
nu? Ja, jag vet att man ska
vara seriös. Men det blir
så tråkigt om man alltid
ska vara det. Jag vurmar för det som
är roligt, det gör nog alla andra också.
Kan inte alla som är seriösa försöka sig
på att vara lite roliga? En vän till mig
som alltid är seriös drog ett skämt, jag
förstod inte det så det gick väl som det
gick, men efteråt så insåg jag att den här
personen också kan skämta. Och sånt
är alltid trevligt, när man måste omvärdera
något man var säker på. Det håller
en alert och det är ju viktigt för oss, så
vi inte hamnar i samma spår. Det är
viktigt att vi har det roligt på nationen,
men det är också viktigt att vi tar ansvar
på vår nation. Glöm inte att den utan er
bara är ett par väggar, golv och ett tak.
som en övning för resten av ditt liv.
Du kommer behöva visa varför just du
är den man vill ha i resten av ditt liv
och nationen är ett ypperligt tillfälle
att samla på erfarenheter. Se nationen
som ett tillfälle att lämna ensamheten
bakom din låsta dörr. Se nationen som
ett skyddsnät, gör nationen till den som
ska se till att du inte kvävs av middagen
och dör utan att någon märker.
Ö
som i ”egentligen
borde det vara ett
K så jag kan skriva
om kärlek”. Efter en
del artiklar har jag
märkt att det ämne jag har som mest
flyt i och det jag tycker är roligast att
skriva om är kärlek, eller jag gillar att
skriva om mat och att ragga och hur
man ska konversera på en sittning också.
Men det hade jag nog inte vetat om
I
som i att inte vara som alla andra.
Det kanske är så att många tror
att man måste vara på ett visst sätt
för att vara på Stockholms nation.
Då vill jag bara säga, nej, sluta
vara dum. Vi vill ha unika, icke homogena
medlemmar och ämbetsmän. Kan
du snälla bara komma och vara ditt
eget härliga jag. Kan du söka ämbete
om du inte redan har ett? Landskap
kan kännas rätt så jobbigt, men se det
11

N a t i o n e n
S
som i en snabb tanke.
När du läser detta är
det inte mycket kvar
på denna termin, tänk
”sommarlov”, att kunna
gå utan jacka, ljus, värme, juni,
juli, alla planer för sommaren, vila,
allt det spontana roliga, gå hem i soluppgången
och sen kommer augusti
och det blir mörkare och mörkare
och sen börjar en ny termin och kyla
och regn och höst och snö och is och
mörker och jul och ett nytt år och
...(verkligen icke-professionellt av mig
- hoppas ni får en toppen-sommar!)
K
som i att vara konflikträdd.
Jag har efter att
själv ha läst en artikel om
det, tänkt på det här med
att vara konflikträdd. Idag
ses konflikträdsla som något negativt.
Jag kan komma på mig själva med att
ursäkta mig för att vara det. Att ta konflikten
har istället hyllats och romantiserats
för det kan för att vara modigare
eller ärligare – det rensar luften. Luften
bör kanske rensas emellan åt. Men att
framstå som hård känns idag viktigare
än att framstå som god. Vad hände med
den gamla goda svenska konflikträdslan?
Med tanke på allt som händer i
världen, kan vi inte se till att värna om
den goda gemenskapen på nationen?
Men om det skulle bli en konflikt, för
det är ibland oundvikligt, kan man inte
då försöka komma åt sanningen istället
för att besegra motståndaren. Är det
så fel att vara konflikträdd emellan åt?
T
SOM I TACK OCH HEJ!
12

N a t i o n e n
HUSBANDET
VIBRATO
TEXT CLARA MONSERRAT FORSSÉN
Stockholms nations kulturscen har på senare tid expanderat – explosionsartat. Senaste
tillskottet är nationens alldeles eget husband Vibrato. Med start i höstas och sitt första
gig i november är de här för att stanna. På nationens festligheter har de fått både strängar
och dansgolv att vibrera av välbehag. Tillåt oss presentera Vibrato!
Hur uppstod idén med Vibrato?
Vår kapellmästare Dylan kläckte idén
med ett husband på en förfest för
Hedvig Heijne och Louise Enwall
som är engagerade i Stockholms
nations Kulturförvaltning. Dylan
själv glömde bort det men tjejerna
tog saken i egna händer och såg till
att det blev av. Nu är vi sex personer
i grundsättningen, men det kan skilja
sig lite på scen beroende på vad och
var vi spelar.
Vad innebär det att vara med i husbandet?
Att man får tacka nej till en j*vla
massa ligg hehe. Nej men det innebär
att vi får förgylla studietiden med det
vi älskar.
Hur skulle ni beskriva Vibrato och vad skiljer
er från andra band?
Vad vi vet är vi det enda nationsbandet
som framförallt är orienterade mot
soul- och funkmusik. Och eftersom
vi spelar på släppen på Stockholms
nation har vi jordens mest taggade
publik.
Vad är det roligaste med att spela i Vibrato,
och i band i allmänhet?
Vi har blivit ett väldigt tajt gäng
väldigt fort. Det har blivit så eftersom
vi har grundförutsättningen att
vi delar musikintresset, det blir ett
särskilt sätt att umgås på. Det som är
speciellt för Vibrato är att vi är väldigt
tillåtande och generösa mot varandra.
Berätta om ett roligt minne ni har tillsammans!
Några dagar innan vårt första rep
matchade Matilda och Dylan på
Tinder, utan att veta att de snart skulle
svettas i en trång replokal tillsammans
varje tisdag. Johanna visste om det
men Adam, Tor och Axel fattade inte
varför stämningen var så laddad. Den
stämningen fick bli inspirationen till
bandnamnet. Matilda och Dylan är
idag inget annat än vänner.
Hur gör man för att få spela med er?
Man snackar med Dylan och berättar
vad man kan erbjuda! Just nu är vi
tillräckligt många i grundsättningen
men man är alltid välkommen att höra
av sig. I höst kommer det eventuellt
hållas en audition.
Bildtext: I Vibrato
spelar Dylan Holtlind
(gitarr), Matilda
Lifvergren (sång), Axel
Sjöstrand (trummor),
Adam Post (bas), Tor
Hedling (gitarr) och
Johanna Frostling
(sång, keys)
13

N a t i o n e n
MARSGASQUEN
Lagom till premiären av Marsspexet varje år följer den traditionsenliga
Marsgasquen. Upplyfta efter en imponerande föreställning och
redan igång med skrattandet brukar Marsgasquen kantas av en exceptionellt
sprittande och trevlig stämning. Efter middagen följde
04-släpp där taggade middagsgäster och nationsbesökare röjde loss
med produktionsmedlemmarna. Lättade skådespelare och teaterföreståndare
omsatte frigjord nervositet i ohämmad fridans till det ofrånkomligen
blev dags att påbörja återhämtningen inför morgondagens
föreställning.
14

N a t i o n e n
15

N a t i o n e n
MARSSPEXET
Marsspexet 2017 ”Menigheten med livet” kommer kanske för alltid bli
ihågkommet för sitt något mörka och öppna slutnummer i kontrast
till de annars så gemytliga avslutningsakterna där kärleken övervinner
ondskan. Desto mer spänning och samtidsdebatt erbjöds i form
av karikerande humor och populärkulturella referenser. Stående
ovationer avlöste föreställning efter föreställning och utmattade
teaterföreståndare stod med glasartad blick och nästan borttappad
mening med livet när föreställningsveckan tog slut och det var dags
att riva scenen.
16

N a t i o n e n
17

N a t i o n e n
NATIONSKÖREN
AVEC
TEXT CLARA MONSERRAT
FORSSÉN
Lagom till att punchen kommer brukar Avec göra entré på
nationens sittningar. Nationskören bjuder på stämsång som
allt som oftast genererar stående ovationer och gåshud på
samtliga gäster. Avec äntrade scenen 2015 med dunder
och brak, eller kanske snarare med finstämd sång och harmoniserade
melodier. Med sina nio sångare i blandad kör
har de kommit att bli en av nationens stoltheter. Det var på
tiden att Holmiensis tog sig ett snack med Avec.
Hur uppstod idén med Avec?
Avec startade som ett initiativ, av några
av oss, med en önskan om att sjunga
i en mindre grupp där varje sångare
kunde ta mer ansvar än i en vanlig kör.
Ordet spreds vidare och vi hade turen
att hamna på Stockholms nation,
där vi togs emot med öppna armar.
Detta passar sig väldigt bra eftersom
majoriteten av oss också kommer från
Stockholm. Att sjunga varje måndag
på nationen har kommit att bli en av
veckans höjdpunkter och är väldigt
musikaliskt utvecklande.
Vad innebär det att vara med i en nationskör?
För oss i Avec innebär det att vi får
repa på Stockholms nation en gång
i veckan samt sjunga på nationens
gasquer och andra roliga tillställningar.
På så sätt får vi även träffa andra
engagerade på nationen och har vi tur
får vi ibland sjunga med Erato. Utöver
det anordnar vi egna konserter under
terminens gång, näst på tur är den
vårkonsert som hålls 12 maj i Helga
Trefaldighetskyrka och 13 maj i Sabbatsbergs
kyrka i Stockholm.
Hur skulle ni beskriva er kör och vad skiljer
er från andra nationskörer?
Det som skiljer oss mest från de andra
körerna är förmodligen att vi är så
få och att vi inte har någon dirigent
som leder oss. Alla är med och väljer
repertoar och alla tar lika stort ansvar
i gruppen.
Vad är det roligaste med att sjunga i Avec,
och i kör i allmänhet?
Vi alla brinner för musiken och har
det som passion i livet. Musiken
skapar i sig en väldigt unik gemenskap,
mycket för att alla strävar efter ett
gemensamt mål. Att sjunga är för oss
både motiverande och avslappnade
på samma gång, det kan jämföras
med stimulansen efter och under
ett träningspass. Något som vi har
gemensamt med de flesta körer är förmodligen
det konstanta och flerstämmiga
festsjungandet, vilket senare mot
kvällen går allt mer mot ett härligt
brölande.
Berätta om ett roligt minne ni har tillsammans!
Förra året var vi med i körkonventets
nationskörsfestival för första gången.
Festivalen håller vanligtvis en konsert
som är öppen för allmänheten. Därefter
avslutas kvällen med en gasque för
alla korister. Under gasquen hålls en
tävling där varje nationskör framför
ett spex som bedöms av en jury. Just
denna tävling vann vi! Då vi var lite av
ett wildcard blev vinsten oväntad, både
från vår sida men också från resterande
körer, vilket självklart gjorde det
extra roligt och minnesvärt.
Hur gör man för att få sjunga med er?
För tillfället har vi inga intagningar
men finns intresse att sjunga med
oss så håll koll på vår Facebooksida!
Där kommer vi annonsera framtida
antagningar.
Bildtext: I Avec sjunger David Holst,
Amanda Dahlin, Jakob Berggren,
Carolina Norberg, Sofia Ögren, Filip
Sibén, Karin Nordstöm och Tomas
Lundqvist
18

N a t i o n e n
Krönikan
2016 – 2017
TEXT ANDREA SJÖGREN
KARLSSON
Strax efter Valborgshelgen
kom solen
till Uppsala. Under
Majmiddagen
installerades Dag
Sebastian Ahlander
som hedersledamot.
Knappt var taffeln
bruten efter 2016 års Majmiddag så
var det dags för Vårbalshelg som inleddes
med ett mycket lyckat slabb.
Brunchmästarna Amanda Stenström
och Sofia Hedberg hade tillsammans
med klubbverket ställt till med midsommarfirande
med silltallrik och
Bäska droppar. Vidare till Vårbal,
med gäster från vännationen Malmö
nation i Lund. Sittningen bjöd på
tjo och tjim men även ett tårdrypande
farväl av 1Q Carl Wigow och 3Q
Carl Gustav Johansson. Under släppet
besöktes Norra scen av mellodrottningen
Carola, som fullkomligt lyfte
taket i Nya. Dagen efter var det dags
för Vårbalsbrunch med tema ”Aqua
Park”, solen sken och Mange Schmidt
bjöd på minst sagt glassig stämning,
något som undertecknad inte fick ta
del av då denna var fast bakom kakelbaren
med en trasig slushmaskin.
Under våren hade även Adam
af Ugglas tillsammans med arbetsgrupp
tagit fram träningskläder åt
nationen, som efter detta har följt
med ett gäng medlemmar mot en
svensk klassiker. Utöver detta anordnade
nationens trygghetsgrupp en
föreläsning i jämställdhet inom organisationer,
jag känner mig stolt att
vara medlem i Stockholms nation
som är i framkant med jämställdhetsarbete
bland nationer i Uppsala.
Sommaren kom till slut, vilket även
innebar generationsbyte inne på kuratorsexpeditionen,
Carl Wigow lämnade
över till Adam af Ugglas och Carl
Gustav Johansson till Felicia Enequist.
Höstterminen inleddes i augusti
med en riktig hemvändarkväll i
form av kräftskivan där ämbetsmännen
äntligen fick ses igen efter ha genomlidit
diverse sommarjobb och dyr
öl i Stockholm. Nya klubbmästarna
Hanna Risberg och Marcus Laurén
såg, tillsammans med sitt klubbverk,
till att borden dignade av kräftor
och att snapsglasen var välfyllda.
I början av september var det dags
för ämbetsmannamiddag, ett tillfälle
för nationens hårt slitande ämbetsmän.
En ny termin innebär självklart
även nya studenter, våra landsmannaförmän
Lina Karlsvärd, Hedvig
Heijne, Anton Öberg och Oscar Ankarcrona
slog återigen rekord och
skrev in 1375 recentiorer under sin tid
i inskrivningen. Så bra jobbat. Men
recentiorer ska ju mer än skrivas in,
vilket resulterade i Sthlmsveckan, tre
fartfyllda fester som ska välkomna
de nya studenterna till Uppsala, men
framförallt till Stockholms nation. Antagligen
hittade vi under veckan våra
framtida ämbetsmän, vem vet, kanske
till och med en framtida krönikör.
Den 1 oktober var det äntligen
dags för årets upplaga av SNAK.
De nypåklivna brunchmästarna
Ebba Alsterlund och Lisa Tunbäck
hade anordnat ett klurigt rebusrally
med tema jorden runt. Vinnar-
19

N a t i o n e n
na blev laget Taco Fiesta med ett
gäng vinnarsugna ämbetsbrudar.
Den 14 oktober vad det dags
för Höstgasque, ett gemytligt event,
och en höstfavorit från min sida, som
efterföljs av den årliga Schtoktoberfest.
Detta innebär delvis oklädsamma
plastläderhosen från Buttericks
men även rikliga mängder öl.
Oktober är även den månad vi
gästar Malmö nation i Lund för deras
ålagille. Jag var själv med i delegationen,
och kanske delvis ansvarig för
klubbverkets skick på vägen ner. Vad
som hände efter att vi landade är oklart,
men jag kan försäkra er om att vi representerade
nationen på bästa sätt.
Vi gick in i november. Äntligen var
det dags för Gåshelg som inleddes med
slabb med mexikanskt tema och bäsken
byttes ut mot tequila. Gåsmiddagen
kom med allt vad det innebär. Med
ett slabb i ryggen är kanske inte svartsoppa
det man är sugen på, men detta
förstörde inte vårt goda humör. Utöver
detta bjöds det på ett rivigt kantat av
våra teaterföreståndare med hjälpredor.
December månad innebär för de
allra flesta Luccehelg, höstterminens
mest populära kalas. På plats hade vi
gästande kuratel från Malmö nation,
och jag tror samtliga här på nationen
ville visa vad Stockholms nation går
för när det vankas festligheter. Helgen
inleddes med ett hejdundrande
slabb med nyårstema. Elevé SNDG,
Stockholms nations dansgrupp, lyfte
taket med dans till millenium två,
vilket resulterade i stående ovationer
av samtliga gäster. Vidare till
gasque och brunch med tema ”Disney
World” blev ett värdigt avslut på 2016.
2017 inleddes i vanlig ordning
med kuratorsbyte, Louisa Juhlin
lämnade över insigniet till André
Lerdell och Alexander Kangas sina
excelfiler till Marcus Laurén. Denna
lämnade tillsammans med Hanna
över klubbmästeriet till Linn
Nordin och Hjalmar Liljedahl.
I slutet av januari hölls det Januarimiddag
för nationens seniorer.
För många gamla ämbetsmän innebär
detta att återgå till gamla manér
och bete sig som ystra barn längst in
i kakelbaren. Maria Aulén Thomson
installerades som hedersledamot under
den mycket trevliga middagen.
Nytt år betyder ny termin, och
ny termin betyder förväntansfulla recentiorer.
Denna termin lyckades våra
fantastiska landsmannaförmän Lina
”April kom med varierande
väderlek, jag
vet inte om det bara
var jag, men det kändes
som studenterna
på Eko och Carolina
Rediviva vittrade frihet
och sommarlov.”
Karlsvärd, Oscar Ankarcrona, Hanna
Risberg och Artur Wahlsten skriva in
hela 903 recentiorer. Antalet ca 300
fler än både Norrlands och Snerikes,
bevisade återigen att Stockholms nation
är främst bland likar. Även denna
termin ställdes det till med festligheter
i dagarna tre i reccarnas ära.
Den 13 februari valde Landskap
Edward Nehlbäck till vår nästa förste
kurator, och Hanna Skarin blev vald till
vår nästa tredje kurator. Februari gick
och mars tog vid och det var äntligen
dags för Marsgasque och därmed premiär
av teaterföreståndarna Carl Gustav
Johansson och Erik Normans marsspex
”Menigheten med livet”. Jag stod
under premiären i baren men i pausen
var lovorden lika många som mellangroggar.
04-släppet var välbesökt och
dansant, hur skådespelarna lyckades
leverera en söndagsföreställning dagen
efter övergår i alla fall mitt förstånd.
April kom med varierande väderlek,
jag vet inte om det bara var
jag, men det kändes som studenterna
på Eko och Carolina Rediviva vittrade
frihet och sommarlov. Den 28 april
fick de äntligen utlopp för vårkänslorna
då Stocken Garden äntligen gick av
stapeln. Succén från i fjol bjöd återigen
på god stämning, krispiga drinkar samt
fantastiska framträdanden från Thomas
Stenström, Hoffmaestro, Ana Diaz och
Nea Nelson. Efter två dagars festival
var det äntligen dags för Stockholms
nations oövervinneliga Champagnegalopp,
där samtliga gäster sprutade bort
över 6000 flaskor sjuprocentig Sparkling
Myth. En stor eloge och tusen tack
ska riktas till alla som jobbade under
helgen, till alla utskänkare, bartenders,
barchefer, kuratorer, klubbmästare och
framför allt till alla fantastiska klubbverkare.
Efter avslutad valborgshelg och
tillhörande valborgssexa, och efter att
sista skräphögen sopats upp från golvet
i Landskap var nationen återigen tillbaka
i sitt ursprungliga skick. Det enda
som påminde om Valborgshelgen 2017
var en ansenlig bakfylla och den svaga
lukten av intorkad Sparkling Myth.
20

N u d l a r , s t u d i e r o c h s t å l a r
L
L
UNDH I UND
Jag har nyligen flyttat till Lund för att börja läsa till ingenjör efter att ha studerat tre
terminer i Uppsala. Under två av mina terminer var jag klubbverkare på Stockholms
nation. I Lund är jag både engagerad och bor på Malmö nation så under året
kommer jag att jämföra de två städerna och vad deras studentliv har att erbjuda.
TEXT FREDRIKA LUNDH
Älskade Uppsala, det är jag
igen. Hoppas att allt är bra
med er och att ni är lite mindre slitna
efter Valborg än vad jag är. Jag ska
försöka göra en jämförelse i hur man
firar Valborg i Uppsala och Lund.
Likt Uppsala vallfärdar
tusentals människor till Lund under
Valborg. Och firandet i sig är inte
helt skilt från det i Uppsala. Däremot
sker ingen galopp i annat än att halsa
öl och vin i mängder. Traditionen
säger att det är obligatorisk närvaro
i Stadsparken. Det gäller att vara på
plats tidigt, för att sätta upp sitt tält
och starta sitt camp. Här sitter man
i många timmar och dricker. Man
minglar sig igenom massan, och senare
mot lunchtid rör man sig nedför Södra
Esplanaden och trillar in på diverse
innergårdsfester. När klockan slår
eftermiddag, rör man sig antingen mot
Östgöta nation eller Malmö nations
Valborgsyra för att fira lite mer, och
framförallt öka sin promille lite mer.
Här dansar man vidare till middagen
knackar på dörren. Förhoppningsvis
har man styrt ihop något med några
vänner, och man förbereder sig för en
lång kväll med ont i fötterna efter allt
dansande på Culture Club, Herkules
eller T-bar.
Extra kul blev det det i år
eftersom Valborg firas på en söndag
vilket gav möjligheten att besöka
Malmö nations klubb Casanova, inte
en, inte två, utan tre gånger inom
loppet av fyra dagar. Precis som vanligt
var det alla kvällar öppet till 02. Men
målet, som vanligt i Lund, är att aldrig
sluta och dagarna är som en enda lång
sexa där man (om man har tur) till sist
kan hamna på en första maj-lunch på
sin nation, eller på Göteborgs nation
som har dagsfest på sin innergård.
De flesta av er vet säkert
redan hur man firar Valborg i Uppsala,
men jag tänker berätta det för er alla
ändå. Skvalborg och Kvalborg firas
självklart på Stocken Garden. Själva
Valborg brukar man traditionsenligt
starta med en champagnefrukost
med vänner. Ffter minst två dagars
firande är man rätt mör så det gäller
att komma igång snabbt! Men sen
klockan 15 händer det bästa på hela
helgen, nämligen Stockholms nations
Champagnegalopp! Det här är något
alldeles unikt för Uppsala som varje
student bör uppleva minst en gång
men helst så många som det bara går.
Stämningen är på topp och det finns
inte en enda sur min så långt ögat kan
nå, men kanske några grimaser här
och där av all champagne man får i
ögonen. Valborgshelgen avslutas, för
de få lyckligt lottade som fick biljetter
till räkan, med en sittning som är
mycket lik de i Lund med tanke på
hur stökig och informell den är. För
någon gång ibland måste man stöka
av sig och när passar det bättre än på
Valborg?
Men en Valborg i Lund
kommer aldrig kunna slå en i Uppsala,
har man ingen galopp så har man
inget att komma med!
Vänliga hälsningar
Er Lundakorrespondent
Fredrika ” Freddie” Lundh
21

N u d l a r , s t u d i e & s t å l a r
SOMMARLOV,
SKÖNA SOMMARLOV?
TEXT KLARA PRINTZ
Sommarlovet, för många en hägring i vårens pluggångest, men långt ifrån alla ser dessa
tre månader som en skänk från ovan. För vad händer när man inte har något landställe
att åka ut till, eller ens en familj man kommer överens med, eller ett bra sommarjobb för
den delen?
Från ungefär sex års ålder och så länge
du studerar kommer sommarlovet
utgöra nästan 25% av ditt år, och i
förlängningen ditt liv. Sen får det
ytterligare en introduktion om du
skaffar barn senare i livet, och plötligt
ska planera deras sommarlov. För barn
kan lovet erbjuda en viktig paus från
den press och stress som skolan kan
innebära, och också en chans att få
umgås med familj, släkt och vänner,
kanske till och med åka på någon
semester och vidga vyerna. Men som
vuxen förväntas man gå igenom livet
med sex veckors semester om året.
Och mitt emellan barndomen och det
vuxna livet existerar vi, studenterna.
Många använder sommarlovet
för att ”åka hem”. Som ung vuxen är
det helt accepterat att spendera några
veckor eller månader i föräldrahemmet
och ses som en självklarhet för
många i studentstäder dit man flyttat
tillfälligt i ett par år. Men det finns de
studenter vars föräldrar kanske sålt
barndomshemmet och flyttat till något
mindre, var får de plats? Andra har
kanske skaffat sig sambo från en annan
stad de inte vill lämna, vilken stad
väljer de? Många känner säkert också
igen sig i svettningarna som kommer
av bara tanken på att spendera mer än
ett par dagar med sina oerhört jobbiga
föräldrar/syskon/grannar. Nej, det här
med att ”åka hem” är inte så självklart
för alla, men det är heller kanske inte
så lätt att stanna kvar i studentstaden
när alla ens vänner försvinner och
Uppsala förvandlas från en oas av
studentikosa nöjen till en helt vanlig
stad i Mellansverige.
Trots att många aldrig verkar
vilja lämna studentlivet bakom sig och
bli vuxna finns det faktiskt många som
ser studietiden som ett nödvändigt ont
på väg till deras slutgiltiga mål. Ett
program på fem år ger ungefär tolv
månaders sommarlov, alltså ett helt
år då man ”tvingas” pausa sina studier.
Vill man bara kämpa sig igenom sina
studier och ta sin examen är ett år
lång tid. Tilläggas kan också att de
välsignade människor som inte nästan
kroknar under sin studiebörda kanske
22

N u d l a r , s t u d i e & s t å l a r
inte alls delar behovet av tre månaders
vila.
Logistiska problem när det
kommer till sommarlovet existerar
såklart också. Främst när det kommer
till ökända månaden juli, CSN är slut
men första lönen från sommarjobbet
har inte hunnit trilla in än. För
att klara denna månad behöver man
antingen varit förutseende (och sparsam)
nog att ha lagt undan lite under
året, alternativt få ett lån av en vänlig
själ som har det bättre ekonomiskt
ställt. Pengastressen kan vara nog för
att lägga locket på varma sommarkvällar.
Och när man ändå pratar om
pengar…
Höstterminen börjar på ungefär
samma sätt som det gjorde i lågstadiet.
”Emma, ställ dig upp och
berätta för klassen vad du gjorde
under sommarlovet”. Men en pressad
studentekonomi rimmar illa med ett
par veckor i södra Frankrike eller ett
besök i Båstad. Trodde man att tågluff
i Östeuropa var ett billigt alternativ
får man kanske tänka om där också.
På samma sätt som det säkerligen sög
för de små barn som fick berätta att
de bara varit hemma i sitt radhusområde
hela sommaren, suger det för de
studenter som medger att sommaren
spenderades med nattjobb på ett lager.
För många är dessutom sommaren
enda chansen de har att tjäna några
pengar alls, pengar som ska räcka för
resten av året, och då är semester inget
alternativ.
Avsaknad av aktiviteter under
sommaren behöver inte alltid bero på
ekonomiska begränsningar utan kan
likväl ha sin grund i dålig fantasi eller
brist på ork. När maj börjar lida mot
sitt slut tar vissa studenter några sista
stapplande steg igenom tentaperioden
och tar sig nätt och jämt levande till
andra sidan. Dessa personer kanske
behöver en sommar fri från nya intryck,
upplevelser och människor och
bara få ladda upp inför nästa maraton
i september.
Självklart finns det roliga sommarjobb,
fantastiska landställen, härliga
resor och välförtjänt ledighet att
njuta av, men tre månaders sommarlov
är inte för alla. Det kan vara värt att
tänka på.
23

N u d l a r , s t u d i e r o c h s t å l a r
VÄLKOMMEN HIT,
VÄLKOMMEN HEM
TEXT MATTIAS FORSGREN
Det är något med Uppsala som gör mig alldeles varm i kroppen. Det är inte synen av
nationernas anrika dörrar, eller ens synen av nationernas nations anrika dörrar. Det är inte
semmelveckor, vårbaler eller luncher i solen. Det är inte minnet av uppenbart och intensivt
förvirrade recentiorer som traskar runt, eller den grupp pirater med Dropkick Murphys
på stereon som leder dem. Det är inte tanken på valborg, tentaskräck och post-tentamen
lättnadssyndrom. Det är de långa avstånden. De långa avstånden som måste skridas
till fots och den ås som skyler västra Uppsala från nyfikna blickar. Den ås som skiljer de
starka från de svaga medelst den fruktade Slottsbacken.
För dem av oss som föredrar ryggsäcken
framför den akuta fattigdom
som en matlådefri tillvaro oundvikligen
innebär är bördan dubbel då just
ryggen därmed blir väldigt, väldigt
varm (detta pågrund av ett komplext
fenomen som de på Ångströmslaboratoriet
kallar ”friktion”).
Flogstaskrikets ursprung och
syfte kan här ha fått sin förklaring.
Skulle man behöva ta sig dit varje dag
skulle även jag vråla av överhettning.
Mina försök att medelst busskort
minska lidandet har om något förvärrat
problemet genom att orsaka ett
ständigt kutande efter fyror hit och
dit.
Det här är varför Uppsala är,
och lär förbli, rikets bästa studentstad.
Vadfalls, vänta nu! Hur kom vi hit?
Häng med mig en liten stund till så
lovar jag er att det kommer framträda
lika kristallklart som tentasvaren
brukar göra sekunderna efter att du
lämnat in. Till skillnad från vissa
andra studieorter (ingen nämnd, ingen
förolämpad) så är inte Uppsalastudenternas
förohavanden en parentes i
samhällets övriga aktiviteter. Universitetet
och dess kunder är överallt. Från
Ångan i söder till Kantorsgatan i norr,
från Flogsta i väster till Bergsbrunnagatan
i öster (där svett kan rinna
nerför pannan av andra anledningar
än motion). För att parafrasera en för
läsaren välkänd och i allmänhet mycket
framstående organisations motto:
Uppsala är främst bland jämlikar.
Att säkerställa att det förblir på
det här viset kommer att vara stadens
uppgift att ta med sig in i framtiden,
en uppgift i vars framgångsrika
utförande jag har full förtröstan.
Detta till trots får ingen av oss lov att
glömma; även vi bär arvet vidare med
våra handlingar. När vi arrangerar
insparkar, driver bruncher eller skriver
löjligt storvulna kåserier helt utan
självdistans.
Efter att ha hängt med en liten
stund till, och kanske börjat smälta
mitt djärva påstående, så tänker jag
mig att de av er som studerar de empiriska
vetenskaperna (ingen nämnd,
ingen förolämpad) börjar ifrågasätta
mitt val av baslinje. Har jag någonsin
varit vid något annat lärosäte? Vad
är mina referenspunkter? Har jag
överhuvudtaget den blekaste aning
om vad jag pratar om? Självfallet inte.
Hade jag vetat det hade jag väl inte
varit kåsör.
24

N u d l a r , s t u d i e r & s t å l a r
A GIRL VS ANXIETY
TEXT ANNIE PETTERSSON
She smiles.
She laughs
loudly. She
jokes. She
does not
know. So
completely
unaware.
Nobody
sees. She
hugs her
friends goodbye for the day, puts her
earphones in, Ed blasting in her ears.
The sky is darkening above her, the
chill of the evening pressing up against
her. She pulls her jacket close, wraps
her scarf around her throat. She feels
it now. It pulls at her, tugs at her chest.
She ignores it. Pushing it down, she
keeps walking in time to the music. The
facade is slowly slipping, the black hole
in her chest opening up. Soon it will be
impossible to suppress. There’s nothing
wrong. She keeps her slow pace, she
thinks of the cute boy, smiles a bit.
Anything to keep her mind occupied.
She has not admitted it yet. The train is
heading full speed towards her, but like
a stubborn child she refuses to look at
it, refuses to acknowledge its existence.
She closes the door to her room
behind her, and everything falls apart.
The effort of hiding the truth becomes
too much, the facade she has kept up
to trick herself falls away. She feels so
alone. She wants to scream. She wants
to trash the entire room. She wants
to… She does not know. There’s nothing
wrong! She tears of her jacket and scarf,
throws the clothes in the chair on the
floor, and sits down. There are too many
feelings pressing down, tearing at her,
until it’s just too much. Too much! She is
numb. She does not feel anymore, does
not care. There is nothing except her
black hole of a heart. Why am I alive?
She is on the floor now. There
are no thoughts in her head, she is
empty, yet she can feel the darkness
stirring within. Staring up at the ceiling,
she knows that this is not how you
”There are no
thoughts in her
head, she is empty,
yet she can feel
the darkness stirring
within.”
are supposed to feel, that she should
call. She looks at her phone. Not now.
Tears are rolling down her face. She
cannot move. She wants the pain to
go away. She hates herself. She hates
herself. SHE HATES HERSELF.
She breathes deeply, the pain in her
chest overpowering her. She covers her
mouth with her hands, trying to keep
her sobs in. She does not want her corridor
mates to know. Does not want
them knowing that there is something
wrong… that she is wrong. She goes
numb again. Her tears dry on her che-
eks, she gives in. She calls her mother.
“I don’t feel well” she says into
the phone. Her mother tries to pry
information from her. Too many questions.
“I can’t. I can’t. I CAN’T!” Breathless,
she hangs up. Her cheeks are
no longer dry. Her phone rings. Again.
Again. The Sherlock theme fills
her room. She reads the texts. She
does not want her mother to come get
her. She answers. She listens to her
mother. She promises to do as she says.
“I’m doing it. I promise.”
“Good. Do you have money?”
“Yes.”
“Good. Go buy chocolate.”
“I don’t have the strength.”
“Yes you do. I’m transferring money.
Go buy ice cream. I’ll be with you.”
She buys ice cream. She watches an
episode of Modern Family. Exhaustion
pulls at her. She sleeps. She wakes up.
The numbness is still lingering inside
of her. She remembers her promise.
She waits until they are open, then
calls Student Health. She waits. She
waits. “There is currently no-one to
take your call. Please call again later.”
She hangs up. She gives up.
She glances at her makeup.
Exhaustion and insecurities fighting
within her. She puts on just enough
to make her look alive. She walks out
of her room. She meets her friends.
She smiles. She laughs. She jokes. She
knows. So completely aware.
Nobody sees. She is alone.
25

KOKA SOPPA PÅ EN SPIK
Nu såhär efter Valborg, och med alldeles för många champagneflaskor på galoppen, kan det
vara lite för mycket månad kvar av CSN. Snart stundar även Vårbalshelgen så det gäller att få
CSN att räcka. Då kan det vara bra att dra ner på sin matbudget, helst utan att svälta sig själv.
En enkel, god och näringsrik rätt man kan laga då är grönsakssoppa. Här kommer tre recept
som både ni och plånboken mår bra av, som dessutom är lätta, snabba och goda!
TEXT FREDRIKA LUNDH
Alla
recept ligger på under tio kronor
per portion och tar ca 30 min att laga.
Självklart kan man byta ut de animaliska
produkterna så att de blir
veganska.
Rödbetssoppa med
honung
Spenatsoppa
Till ca 6 portioner
2 liter vatten
1,5 grönsaksbuljong
1 gul lök
Ett kilo fryst spenat
Ägg till servering
Hacka och fräs löken i lite olja
till den blivit mjuk i en kastrull.
Häll därefter på vatten samt
buljong. Låt koka upp. Lägg i
spenaten och koka i ca 5-10
minuter. Mixa. Servera med en
kokt ägghalva.
26
Till ca 6 portioner
8 medelstora rödbetor
2 liter vatten
1,5 grönsaksbuljong
3 dl grädde
Honung efter smak
Koka upp vatten samt buljong.
Skala och tärna rödbetorna.
Låt koka till de blivit
mjuka. Mixa till en slät soppa.
Tillsätt därefter grädden. Smaka
av med honung.
Ärtsoppa
Till ca 6 portioner
2 liter vatten
1 kg frysta ärtor
En gul lök
1,5 grönsaksbuljong
Hacka och fräs löken i lite olja
tills den blivit mjuk i en kastrull.
Häll därefter på vatten samt
buljong. Låt koka upp. Lägg i
ärtorna och koka tills de blivit
mjuka. Mixa till en slät soppa.
Toppa med en klick crème
fraîche.

K u l t u r o c h n ö j e
GLASS I STORA LASS
TEXT KLARA PRINTZ
Äntligen är glassäsongen här! Visst kan man äta glass på vintern också, men det är inte
förrän plusgraderna gör sin entré som glassen känns som ett helt rimligt och heltäckande
livsmedel. Trots att vi i Sverige är så förtjusta i våra Sandwich, Piggelin och Daimstrut, kan
det inte ha undgått någon att glass numera kan innebära väldigt många olika saker. Läs
vidare och hämta lite inspiration inför nästa härliga vårdag.
Alexander den Store var känd för sin
kärlek till glass, trots att det då, ca 350
år f. Kr mest liknade sorbet. Is och snö
smaksattes med färsk frukt, fruktjuice,
honung och annat gott. Idag när man
tänker på glass tänker de flesta säkert
på den mejeribaserade efterrätten, men
det är bara en av många olika typer!
USA är, kanske inte så förvånande,
den största glassproducenten i
världen. År 2013 drog marknaden för
frusna desserter in nästan fem miljarder
dollar. Med frusna desserter menas
inte bara traditionell glass, utan också
frozen yoghurt och produkter som inte
innehåller mjölkprodukter alls, och
det är faktiskt dessa godsaker som fått
ett ordentligt uppsving på senare år.
Frozen yoghurt är för många ett
nyttigare alternativ till glass på grund
av sin lägre fetthalt, men lika goda
smak. ”Froyo” idag leder ofta tankarna
till den typ av självservering som blivit
populär på sista tiden med oändliga
mängder kombinationer och toppings.
Detta har inte alltid varit fallet dock.
När frozen yoghurt introducerades
på 70-talet var välkomnandet minst
sagt ljummet och folk klagade på att
man fortfarande kände den äckliga
smaken av den faktiska yoghurten.
Sorbet är än idag en typ av glass
som många njuter av på många olika
sätt och i ännu fler smaker. Numera hittar
man inte bara de gamla godingarna
som jordgubb- och vattenmelonsmak
i allehanda glassdisk, utan också mer
nytänkande smaker som rödbeta, paprika
eller varför inte rosé? Som bekant
innehåller sorbeter inga mjölkprodukter
utan är egentligen bara smaksatt,
sötat vatten. På grund av sitt avskalade
innehåll tenderar smakerna i en sorbet
vara väldigt framträdande och mustiga.
I exempelvis Argentina är det inte
ovanligt att man efter en måltid rensar
gommen med citronsorbet dränkt i lite
vodka. Ett tips om man vill få till en
lite fluffigare variant om man gör egen
är att blanda ner lite vispad äggvita.
Ben and Jerry´s glassar måste få
ett eget litet stycke då många verkar
känna väldigt starkt inför dessa glassar
och proklamerar outtröttligt dess himmelska
smak. Alla har sin egen favorit,
och nya smaker släpps ständigt. Det
sägs att deras glassar är så fullproppade
med ”chunky” ingredienser för
att en av grundarna, Ben, nästan helt
saknade smaksinne, han ville istället åt
upplevelsen av olika konsistenser när
han åt. År 2011 släpptes en ny smak
vid namn ”Schweddy Balls” som en
hyllning till tv-programmet Saturday
Night Live. Det är en vaniljglass med
fudgekulor smaksatta med rom, mums.
Föräldraföreningar över hela USA
förenades i protester över namnet.
Oavsett vilken typ av glass du väljer
kan du räkna med att hitta bundsförvanter
eller fiender redan på nästa
parkbänk. Det eviga kriget om gräddglass
vs isglass verkar aldrig ta slut. För
att inte tala om vilken smak du väljer.
Choklad och vaniljälskare kallar sig
själva ofta för klassiska, simplistiska
eller traditionella, men döms ut som
tråkiga av de som föredrar lite mer
äventyrliga smaker och kombinationer.
Vad sägs om en kula basilikasorbet
ihop med en kula lakritsglass? Har du
inga andra ambitioner inför sommaren
tycker jag i alla fall att du kan utmana
dig själv att prova något nytt. Låt din
faster bjuda dig på sin favoritglass och
kanske kommer nya världar att öppnas!
27

K u l t u r o c h n ö j e
THE SELF-FULFILLING
PROPHECY
TEXT KATARINA BUDRIK
In the latest movie about Wolverine, the tear-jerking piece of absolute marvelousness
“Logan”, Logan tells Laura (X-23) one phrase: “Do not be what they have made you”.
Such a simple sentence made me go down a peculiar thought journey about who we
are as individuals, as groups, as nations – the very true selves or mere perceptions of
others?
I have always had this borderline unhealthy
fascination with human mind
and human nature. It is something incomprehensible,
almost mystical that
makes us be, act, and live the way we
do. Some call it psyche, the others –
soul. Whichever camp or philosophical
stream you belong to, you cannot deny
that all differences in behaviour, reactions,
and thoughts stem from this very
“something” that sits deeply inside us.
Not so far from where I live in
my hometown a closed down mental
asylum is located. This mansion-like
building in the middle of the park is
quite similar to ones you can see in
every respectful horror movie – grim,
aristocratic, unwelcoming. The institution
is long gone, the house abandoned,
and surrounding green area more similar
to inner-city jungle with weeds as
high as one’s knee. Of course it never
stopped me from sneaking into the
house as a kid, and from vast amount
of graffiti and empty bottles here and
there, I can tell I was not the first one.
Surprisingly, when mental asylum
moved, they were rather careless in taking
all their belongings with them.
Some furniture was still there. Empty
blanks and some scribbled papers could
be still found in large cabinets and cupboards.
Yet the biggest discovery awaited
me when I, a careless kid as I was, ran
up the stairs to the last floor. The heavy
door had a sign saying CHILDREN’S
WARD, decorated with an old and
colourless picture of what I assumed
was a teddy bear. Behind the door was
only one room. A room with soft, cus-
hion-covered walls, floor, and ceiling.
My initial reaction was shock,
the second – curiosity. I stepped into
this soft abyss, which measured approximately
meter to meter, a small and
restricting cage with a single light bulb
hanging from the ceiling. I wondered
how many children were dragged here
and locked up in a space that had barely
enough room to sit down. I was a
kid as well then, assumedly the same
age as the patients of the children’s
ward of this mental institution. Yet
the only thing that separated me from
them was the fact that my behaviour,
emotions, and thoughts are considered
normal by the society. That “something”
inside of me, call it mind or soul, makes
me average and ordinary. Or does
it make others to perceive me as such?
28

K u l t u r o c h n ö j e
Break It or Make It
What will happen if you tell a person
that he or she is stupid every day for
years? Will they start to believe it, or
will they fight to prove you wrong? I
once asked this question from my professor
when I was taking the course in
psychology of individual differences
at Tallinn University. The professor
thought for a moment and replied “hot
water hardens the egg but softens a
potato” – quite typical answer to such
question, to be honest. “But how does
one know if she is an egg or a potato?”
I asked. “Stubbornness is a very
underrated quality in my opinion,”
she smiled, “maybe egg is boiling hard
simply because it refuses to break?”
Here comes the most interesting
distinction. We may be who we
are. However, we have an equal opportunity
to be what others make us
to be. On individual level, if someone
calls you stupid, you may as well give
in and start seeing yourself as such,
making it a self-fulfilling prophecy.
Or you may be stubborn enough
to prove everyone wrong. The choice
is almost accidental, partly depending
on one’s ability to not give in.
Interestingly, we see the same
pattern when we analyse state behaviour
on the level of international relations.
Sanctions and ostracising of
Russian Federation by US and EU
made Russian government adopt more
conservative policies, simply because
they are acting “stubborn”. They are
constructing their state identity around
the idea of being “not like Western
hypocrites” who criticize Russian government
for the discrimination of
LGTIQ community due to religious
reasons, yet readily cooperate with
Saudi Arabia, which is even worse in
that realm. Not many remember that
today’s conservative Russia sent two
allegedly lesbian singers to 2003 Eurovision
and had them kiss each other
on the stage. Yes, in 2003 Vladimir
Putin was Russian president as well.
On the group and nation level,
this principle of break it or make it
is visible if we consider the Reactive
Identity theory as coined by Raivo
Vetik. When one group pressures the
other group to integrate or assimilate,
the first group is more likely to push
back by starting to parade their ethnic
belonging. The more you push, the
more they will push back – quite a basic
knowledge for everyone who has ever
studied ethnic minorities. The groups
are simply acting “stubborn”, trying
to prove one’s worth to be as they are,
and not as other want them to be.
Prophecy of One’s
Making
Coming back to this “something” inside
us. As social beings we are shaped
by interactions around us. However,
as thinking beings we are capable of
re-shaping ourselves by our own will.
Additionally, we can reject the input
provided by others, and keep doing
whatever we were doing before. No living
being on Earth has received such
wide spectrum of existential choices.
Yet Nature has played an evil joke
on us – this extravaganza of possibilities
is accompanied by very profound laziness.
We are not very reflective when it
comes to examining our own nature, in
fact, we are the opposite – if we do not
really need to question, we will act on
auto-pilot most of the time. Others say
I am fat? Maybe I am. Someone said I
am stupid? Better believe them. People
say particular body shape is the hottest
thing on the market? Well, guess I will
skip dinner for the rest of my life now.
This laziness of thought catches
us in a vicious circle. One starts to
believe he or she is stupid, gives up
on self-education, and actually becomes
unintelligent. The path is known
and there is almost no turning points
on the way. Yet the saving grace that
can prevent from falling into this trap
is made of completely other material.
Stubbornness, the ability to reject
other’s input and act in your own way
stems from the process when one’s own
self-reflection has produced disagreement
with received social feedback.
In order to be intellectually stubborn,
you need to think, to analyze, to reflect
upon the hardest subject you will ever
come across in your life – your own self.
Hence when someone asks
whether you think they are “arrogant”
or anything else, the right answer is
not “I personally do not think so”, but
quite simple “Are you?” The latter encourages
silent dialogue with oneself
regarding the very content of their
character. Instead of providing another
input, another external opinion, let
the person decide its own prophecy.
In the case you are the one wondering
about your own self, let me
give you one advice. When questioning
who you really are, always use
the principle of Primus Inter Pares
in the most historic sense of the expression
– be the first one to speak
out in the debate between you and
the others. Always put yourself first.
29

Vår
N a t i o n e n
brutal
TEXT HANNA BÄÄRNHIELM
Våren kommer en gång per år och det har den alltid gjort, men
lika förvånad blir man när det faktiskt har blivit vår. Man undrar
hur det hände, kom den i natt när jag låg och sov? Ibland
känns det så…
Det är svårt att hänga med i naturens
utveckling, nej naturens uppvaknande.
Där kom det gräs, och här kom det
blommor och nu försvann gruset, och
herre gud där uppe exploderar träden
av bladskott och fågelsång, och vänta
när blev det så här ljust efter klockan
sju? Och där någonstans, inklämd
mellan naturens omskrudning och
ljusets ankomst finns vi. En urlakad
grupp människor, fördummade av den
kvicka utvecklingen.
Våren är vår tid. Våren är studentens
tid. Våren är upptakten till slutet på
terminen. Denna tid ska vara en festlig
tid med alla dess lov, valborg och
vårbal, men det är nog många som
inte känner sig så festliga vid denna
tid. Medan naturen blir mer grann
för varje dag som går, kommer vi vara
nästintill dödsbleka flera veckor till.
Håret är dassigt matt och ögonen
är två avgrundsmörka ringar. Det är
kanske tänkt så, att vi i och med synen
av naturens uppvaknande, ska bli
motiverade till en egen självutveckling,
naturen känns som en sådan där
jobbigt peppande hälsocoach. Men
det fungerar, för där står vi en dag
svidande ömtåliga efter en kroppsskrubb,
osäkra på den nya frisyren i ett
par obekvämt nya sneakers.
Det är även nu som vi på riktigt inser
att sommaren faktiskt kommer komma
i år den med, medan man ser över
kroppen som reagerar som en jäst deg
när man petar runt på den. Ja, ska man
ta och börja detoxa, käka morötter
och selleri och dricka trådig ingefära
i ljummet kalkvatten. Kanske ta och
börja jogga? Men du och jag vet att
det inte kommer hålla hela vägen. För
du och jag vet att det är snart valborg
”Jag ser hellre på
vårens fräschör
genom mitt pubertala
smutsfönster.”
och du och jag vet att vår frys kommer
vara fylld med Icas mozzarellapizza
och sen igen vid vårbalsbrunchen, och
sen kommer du gotta till det varje
gång du sitter i ekoparkens kvällssol.
Det är även beklämmande när man
inser att det inte spelar någon roll att
dagarna är soliga och ljusa igen, för
nu ska man skriva uppsats eller bara
överleva kurserna som känns tyngre nu
än under höstterminen. Varje dag står
man inför det livsavgörande valet: Ska
jag sätta mig på stockens uteservering
och glassa i solen (även känt som
”skita i plugget”), eller ska jag gå ner i
källaren på eko och äta råriven sallad
till ett tår medley på toaletten med
släkt lampa?
Med ljus så vackert att ens ögon börjar
tåras kommer också dammet och ett
par andra tårar, för nu blir vi påminda
om det ingen student vill göra – tvätta
fönster. Det gör bara vuxna och vi
är faktiskt inte där än. Det är en sak
att betala hyra, köpa och tillaga mat,
städa, ta viktiga beslut och känna
ansvar, men att tvätta fönster? Nej där
går faktiskt gränsen. Jag ser hellre på
vårens fräschör genom mitt pubertala
smutsfönster.
Nej, det är inte konstigt att
vi kan känna oss nedstämda denna
tid på året, känna en tyngd över bröst,
axlar, huvud, ben och alla kroppens organ.
Det är inte knäppt att du vill ligga
kvar i sängen där du känner dig trygg
och plågsamt avskärmad från våren.
Det är okej att du inte hoppar jämfota
med klapp och skratt. Det är verkligen
okej att stirra in i en vitmålad vävtapet
och tänka på stora existentiella frågor
(eller mindre viktiga). Det är också
bra att berätta för någon att du mår
så. Det är ett måste att gå och söka
professionell hjälp om du känner att
det inte går över.
Hanna Bäärnhielm
30

K u l t u r & N ö j e
2Q 3Q BM
RC
Fantastiska stockholmare!
I skrivande stund närmar sig
Valborg och Stocken Garden
2017 med stormsteg och nu
har allt precis fallit på plats
inför en av årets absoluta höjdpunkter
här på nationen.
Hoppas att ni har varit lika
exalterade inför denna helg
som vi på kontoret är i detta
nu: det kommer att bli
magiskt! Vad som dock ligger
närmare i tiden för oss är
den årliga resan till vår vän
Malmö nation i Lund och
deras vårbal, som i år fyller
30 år. Detta lär bli en riktigt
fartfylld resa med ett riktigt
peppat gäng från nationen
och som student finns det nog
inget tydligare vårtecken än
just en vårbal! Slutligen skulle
jag vilja tacka alla nationens
ämbetsmän för det fina arbete
ni utför på vår nation, utan er
finns inget Stocken, glöm aldrig
det! Ett extra stort tack
till årets Marsspexproduktion
som levererade någonting alldeles
utöver det vanliga! Tack
för mig!
Älskade Stockholmare!
Eller älskade alla förresten. I
skrivande stund har den helg
just passerat som vi för alltid
kommer att minnas, med
sorg, men också med glädje.
Att tiotusentals människor
kan förenas i sorgen efter
attentatet i Stockholm, men
för kärlekens skull, är lika
vackert som mäktigt. Men
trots denna hemskhet fortsätter
vardagen för de allra
flesta av oss. Vi stretar just nu
vidare mot årets allra största
händelse i nationsvärlden –
Valborgshelgen. Och jag vet
att när jag står där i slutet av
sista dagen, efter blod, svett
och tårar, kommer samma
känslostrid pågå inom mig
som nu, mellan sorg, och
framförallt glädje, över att vi
tillsammans uppnått något så
fantastiskt för nationens skull.
För kärleken övervinner allt.
Felicia Enequist
Tredje kurator
Bästa stockholmare,
I skrivande stund sitter er
Barmästare och färdigställer
de sista beställningarna inför
Skvalborg, Kvalborg & Valborg.
Jag kan bara säga att jag
ser enormt mycket fram emot
de två dagarna nu, låt våren
starta!
I läsande stund sitter er
Barmästare och pustar ut efter
ett exemplariskt genomfört
valborgsfirande på Stockholms
nation. Detta är tillfället
då vi verkligen visar att vi är
”Primus inter pares”. Många
var med och hjälpte oss, men
det största tacket vill jag rikta
till mina eminenta bartenders.
Utan er skulle tillställningen
inte ha genomförts med samma
bravur.
Nu stundar vårens
andra höjdpunkt, Vårbalen.
Denna helg går det inte att
säga så mycket om, den måste
upplevas! Torsdag, fredag,
lördag & söndag är det fest,
varmt i luften och strålande
solsken. Varsågod, det var jag
som beställde vädret!
Än en gång vill jag uppma-
Hej kära läsare!
Terminen har rullat på fortare
än ljudets hastighet sedan jag
sist skrev denna spalt. Vi har fått
en försmak av våren, med både
värme och Carolinabackens
fina krokusar. Äntligen är det
mesta av gruset bortsopat och
cykling är inte längre förenat
med livsfara. Vi har också hunnit
omvandla huset till Norrbottens
pärla Boden under
några veckor i mars med ett av
mina favoritevenemang här på
nationen, Marsspexet. Hoppas
ni kom iväg och såg det och fick
er några goda skratt. I skrivande
stund är jag, mina kollegor samt
klubbverk precis hemkomna
från en vårbalshelg i Lund,
som gav en ordentlig mersmak
inför våra egna kommande festligheter!
Avslutningsvis vill jag
återigen tacka alla er som dagligen
hjälper oss att driva detta
hus, utan er hade det aldrig varit
möjligt, tack!
Lisa Olofsson
Restaurangchef
Marcus Laurén
Andre kurator
na er att utmana nationens
bartenders med innovativa
beställningar, det klarar de!
André Lerdell
Barmästare
31

KALENDARIUM VT17
Mån 8 maj
Fre 19 maj
Lör 20 maj
Sön 21 maj
Tor 25 maj
Tor 1 juni
Tredje Lagtima Vårlandskap
Vårbalsslabb
Vårbal
Vårbalsbrunch
STOR-torsdag
Sista Torsdagsklubben öppet till 02
www.stockholmsnation.se