Oversigt over Dansk Geologisk Forenings møder og ekskursioner

Medd. fra Dansk Geol. Forening. København. Bd. 17 [1967] 163
MØDET 14. FEBRUAR 1966
Dr. EGON T. DEGENS (Woods Hole Oceanographic Inst.) holdt foredraget: Paleochemistry
and its bearing on the evolution of organisms.
Foredragets indhold er behandlet i en artikel i dette hefte, pp. 112-124.
MØDET 14. MARTS 1966
Hr. G. HENDERSON talte om: The stratigraphy and structure of the Precambrian
rocks of the Umanak area, West Greenland.
Artiklen pp. 1-20 i dette hefte gengiver foredragets indhold.
MØDET 18. APRIL 1966
Dr. MAURITS LINDSTROM (Lund): Om den tektoniska utvecklingen av Skånes
paleozoikum.
Skåne ligger på gransen mellan den baltiska skolden och den nordeuropeiska
sankan, i en zon, som varit tektoniskt aktiv under skiida perioder. Enligt ett
sått att se ligger provinsen på skårningspunkten mellan tre mobila zoner i jordskorpan
namligen den Tornquistska zonen, som fortsatter från Ukraina och
Polen (denna zon har dinarisk riktning, d. v. s. i Ostersjoområdet ungefar
140°), Rhen-Vattern-zonen (i soder sammanfallande med Stilles Mittelmeer-Mjosen-Zone;
rhensk riktning 25-30°) och en zon med hercynisk riktning
(ungefar 120°). Skånes geologiska historia har best'åmts av tektonisk aktivitet i
dessa zoner.
1931 redogjorde GUSTAF TROEDSSON infor denna forening for sin syn på
Skånes tektoniska utveckling. Huvuddragen av det han så skisserade står sig annu
i dag och framtråder med okad skarpa.
Som TROEDSSON namnde, framtradde skillnaden mellan Skåne och den baltiska
skolden redan i aldre paleozoikum, då avsevårt mer terrigent material
avsattes i Skåne an i norligare omraden av Skandinavien utanfor fjallkedjan.
Detta får antagligen tas som bevis for en snabbare sankningstakt hos den skånska
delen av jordskorpan. Sarskilt colonusskiffern (aldre Ludlowålder) vittnar genom
sin stora måktighet om snabb sedimentation och en relativt betydande sankning av
jordskorpan. Enligt TROEDSSON ar Skånes karaktar av tektonisk rorelsezon uppenbar
i och med colonusskiffern. De slamforande strommarna under colonustid
rorde sig såvitt numera bekant mot SO, alltså ungefar parallelt med den i Skåne
dominerande nordvast-sydostliga forkastningsriktningen, något som ytteriigare
understryker TROEDSSONS påpekande.
Åven de många diabasgångar, som slår genom Skånes aldre, paleozoiska
berggrund, har i stort sett riktningen NV-SO. Dessa har sarskilt undersokts
av S. HJELMQVIST (1931 & 1939). Han antog hogst plausibelt, att de hade samband
med den permiska vulkanismen i Osloområdet. Den skånska nordvåstsydostzonen
var alltså aktiv i permisk tid. Det ar emellertid enligt foredragshållarens
uppfattning också mojligt, att vissa diabas-gångar bildades efter
colonusskifferns sedimentation men fore slutet av silurperioden.
HJELMQVIST har dessutom analyserat den skånska forkastningstektoniken och
visat, hur viktig roll riktingarna 25-30°, 120° och 140° spelar i Romeleåsen.
Det rhenska stråket genom Skåne hor helt till den forkambriska, kristallina
berggrunden. Med undantag for den tertiara vulkaniska episoden i mellersta
Skåne tycks Rhen-Vatternzonen inte ha spelat någon storre roll i Skånes senare
geologiska historia.
Mina egna undersokningar de senaste åren i sydostra Skåne har lett till upptackten
av ett antal trattformiga, koncentriska strukturer i ovre delen av den
underkambriska sandstenen. Deras diameter ar från någon meter till c:a 200 m.
I den centrala delen stupar skikten inåt med c:a 25-45°. Det vackraste exemplet
finns vid stranden c:a 600 m SO om hamnen i Vik. De trattformiga sankorna
bildades fore slutet av kambrium. Deras form och fordelning i området beståms