Lehti 3/12 - Haapajärven-Reisjärven Reserviläiset
Lehti 3/12 - Haapajärven-Reisjärven Reserviläiset
Lehti 3/12 - Haapajärven-Reisjärven Reserviläiset
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
6 — 3 / 20<strong>12</strong> Pohjanmaan Maanpuolustaja<br />
Lokakuu 20<strong>12</strong><br />
Vaasan Sotaveteraanipiirin kunniapuheenjohtaja Holger Strandberg esitti yhteisen kiitoksen Sotainvalidien ansioristillä ja liiton ansiomerkeillä huomioitujen<br />
puolesta. Kuvassa oikealla sotainvalidipiirin toiminnanjohtaja Teemu Lintamo.<br />
Fosterlandet – det dyrbaraste vi äger<br />
Isänmaa – kalleinta, mitä omistamme<br />
I oktober 1944 då vapenstilleståndsavtalet<br />
hade slutits<br />
och det, som fanns kvar av<br />
vår sektion var placerat innanför<br />
vinterkrigsfredens<br />
gräns någonstans nordväst<br />
om Ladoga, hade vår batterichef,<br />
kapten Jaatinen kommenderat<br />
hela batteriet till<br />
uppställning. Han höll tal till<br />
oss och tackade oss för att vi<br />
kämpat tillsammans med övriga<br />
vapenbröder så att fosterlandet<br />
var fritt. Ingen visste<br />
då hur det riktigt var med<br />
självständigheten, men röda<br />
armén hade ju inte lyckats nå<br />
sitt mål att ockupera Finland.<br />
Kapten Jaatinen gav de bästa<br />
lovord åt Överbefälhavaren<br />
och nu vår nya president. Det<br />
var han Mannerheim, som<br />
kunde föra vårt fosterland<br />
ur kriget. Det var han, som<br />
kunde det; han och ingen annan.<br />
Han hade auktoriteten.<br />
Han åtnjöt Finlands folks<br />
förtroende. Han räddade vårt<br />
fosterland. Kapten Jaatinen<br />
ingjöt i oss en stark känsla<br />
av tacksamhet att vi får äga<br />
vårt fosterland.<br />
När batterichefen nu<br />
tackade oss, skedde det<br />
också i den formen att han<br />
tilldelade många män i leden<br />
frihetsmedaljen. Jag var en<br />
av dem. Eller medaljen ck<br />
vi inte, utan endast ett stycke<br />
av bandet, som medaljen<br />
skulle bäras i. Medaljen och<br />
diplomet kom senare hem<br />
Vaasan Sotaveteraanipiirin kunniapuheenjohtaja<br />
Holger Strandberg piti juhlapuheen Sotainvalidien<br />
Veljesliiton Vaasan piirin kesäjuhlassa.<br />
per post. Vi skolpojkar ck<br />
medaljen av II klass, några<br />
äldre vapenbröder ck medaljen<br />
av I klass.<br />
Aselevon solmittua syyskuussa<br />
1944 patteristomme<br />
oli sijoitettu talvisodanrauhan<br />
rajan tälle puolelle ja<br />
patterinpäällikkö kapteeni<br />
Jaatinen piti meille puheen,<br />
kiitti meitä, että yhdessä<br />
muiden aseveljien kanssa<br />
olimme pelastaneet isänmaan.<br />
Tilaisuuteen kuului<br />
myös mitalien jako.<br />
Olen palauttanut mieleeni<br />
tuon tilaisuuden, jolloin sain<br />
karussa, mutta arvokkaassa<br />
hetkessä vastaanottaa ensimmäisen<br />
mitalini. Että tänään<br />
olen palauttanut mieleeni<br />
tuon tapahtuman selviää<br />
Teille myöhemmin tämän<br />
juhlan aikana.<br />
Puheessaan kapteeni<br />
Jaatinen useamman kerran<br />
mainitsi isänmaan sanan.<br />
Nykypäivänä 70 vuot-<br />
ta myöhemmin saa hyvin<br />
harvoin kuulla tämän ihanan<br />
kauniin sanan. Joskus<br />
kyllä juhlapuheissa ja kunnianosoitustilaisuuksissa.<br />
Isänmaahan on kalleinta ja<br />
arvokkainta, mitä omistamme!<br />
Siitä pitäisi usein puhua,<br />
usein muistuttaa! Sitä ei voi<br />
verrata kultaan tai jalokiviin<br />
eikä rahaan - Isänmaan arvo<br />
on jotain aivan muuta. Onkohan<br />
mahdollisesti niin, että<br />
arkipäivän puuhat vievät<br />
kaiken aikamme; emme ehdi<br />
varata aikaa myös kiitoksen<br />
osoittamiseksi siitä, että<br />
omistamme vapaan isänmaan;<br />
että sotilaamme pystyivät<br />
torjumaan maamme<br />
miehittämisen kesällä 1944<br />
niin kuin myös maaliskuussa<br />
1940. Sillä lähellä oli!<br />
I sitt tal till oss då i oktober<br />
1944 nämnde kapten<br />
Jaatinen ere gånger ordet<br />
fosterland. Varför använder<br />
vi så sällan idag det vackra<br />
och känslosamma ordet? Det<br />
skulle ju gälla att visa tacksamhet<br />
för att vi får äga ett<br />
fritt fosterland, det dyrbaraste<br />
vi äger. Är det möjligen så<br />
att först då, när man håller<br />
på att förlora något värdefullt,<br />
då först inser man det<br />
verkliga höga värdet i det<br />
man äger och håller på att<br />
förlora. Såsom det höll på att<br />
gå för oss i mars 1940 och<br />
sommaren 1944. Eller är det<br />
kanske så, att när vi som haft<br />
förmånen att få leva i fred i<br />
snart 70 år, så förefaller det<br />
att vara så självklart, att vi<br />
har ett fritt och självständigt<br />
fosterland.<br />
År 1809 på Borgå-lantdag<br />
ck vi autonomi, som småningom<br />
kringskars. Runeberg<br />
och Topelius skrev<br />
dikter och psalmer, som var<br />
avsedda att mobilisera vårt<br />
lands medborgares sinnen<br />
till aktiviteter för att skydda<br />
fosterlandet, dess söner och<br />
dess döttrar.<br />
Sisäisen kamppailun<br />
jälkeen kansamme sai todeta<br />
isänmaan itsenäiseksi<br />
valtioksi, mutta oli lähellä<br />
menettää sen jo 20 vuotta<br />
myöhemmin. Armeijamme<br />
sotilaitten yli-inhimillisin<br />
ponnistuksin pelasti isänmaan<br />
Tänään täällä keskuudestamme<br />
löytyy veljiä,<br />
jotka sotien jälkeen, joka<br />
päivä, kantavat todisteita,<br />
kunnian todisteita kamppailusta<br />
isänmaan itsenäisyyden<br />
puolesta; kunnian<br />
todisteita siitä, että onnistuivat.<br />
Ja uudemman kerran<br />
kesällä 1944. Mutta hinta oli<br />
vielä kalliimpi. Siitä kertoo<br />
maamme Sankarihaudat.<br />
Alltfort sjöng vi Runebergs<br />
och Topelius psalmer.<br />
Det gör vi fortsättningsvis,<br />
Sotainvalidien ansioristi<br />
(Sotainv.ar).<br />
i förhoppning om att de<br />
manande orden skall leda<br />
till eftertanke. Frihet och<br />
självständighet är inte en<br />
självklar sak. Friheten och<br />
självständigheten måste ansas<br />
och vårdas.<br />
Kanske kan vi komma<br />
överens om att lite oftare<br />
föra fram tacksamheten över<br />
att vi får äga ett fritt fosterland<br />
likt Runeberg i följande<br />
strofer av vår nationalsång,<br />
som han så mästerligt formulerat:<br />
Ehkä voimme luvata toisillemme<br />
vähän useammin<br />
esittävän kiitollisuutemme<br />
siitä, että saamme omistaa<br />
vapaan isänmaan, niin<br />
kuin Runeberg seuraavissa