09.09.2013 Views

Lehti 3/12 - Haapajärven-Reisjärven Reserviläiset

Lehti 3/12 - Haapajärven-Reisjärven Reserviläiset

Lehti 3/12 - Haapajärven-Reisjärven Reserviläiset

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

6 — 3 / 20<strong>12</strong> Pohjanmaan Maanpuolustaja<br />

Lokakuu 20<strong>12</strong><br />

Vaasan Sotaveteraanipiirin kunniapuheenjohtaja Holger Strandberg esitti yhteisen kiitoksen Sotainvalidien ansioristillä ja liiton ansiomerkeillä huomioitujen<br />

puolesta. Kuvassa oikealla sotainvalidipiirin toiminnanjohtaja Teemu Lintamo.<br />

Fosterlandet – det dyrbaraste vi äger<br />

Isänmaa – kalleinta, mitä omistamme<br />

I oktober 1944 då vapenstilleståndsavtalet<br />

hade slutits<br />

och det, som fanns kvar av<br />

vår sektion var placerat innanför<br />

vinterkrigsfredens<br />

gräns någonstans nordväst<br />

om Ladoga, hade vår batterichef,<br />

kapten Jaatinen kommenderat<br />

hela batteriet till<br />

uppställning. Han höll tal till<br />

oss och tackade oss för att vi<br />

kämpat tillsammans med övriga<br />

vapenbröder så att fosterlandet<br />

var fritt. Ingen visste<br />

då hur det riktigt var med<br />

självständigheten, men röda<br />

armén hade ju inte lyckats nå<br />

sitt mål att ockupera Finland.<br />

Kapten Jaatinen gav de bästa<br />

lovord åt Överbefälhavaren<br />

och nu vår nya president. Det<br />

var han Mannerheim, som<br />

kunde föra vårt fosterland<br />

ur kriget. Det var han, som<br />

kunde det; han och ingen annan.<br />

Han hade auktoriteten.<br />

Han åtnjöt Finlands folks<br />

förtroende. Han räddade vårt<br />

fosterland. Kapten Jaatinen<br />

ingjöt i oss en stark känsla<br />

av tacksamhet att vi får äga<br />

vårt fosterland.<br />

När batterichefen nu<br />

tackade oss, skedde det<br />

också i den formen att han<br />

tilldelade många män i leden<br />

frihetsmedaljen. Jag var en<br />

av dem. Eller medaljen ck<br />

vi inte, utan endast ett stycke<br />

av bandet, som medaljen<br />

skulle bäras i. Medaljen och<br />

diplomet kom senare hem<br />

Vaasan Sotaveteraanipiirin kunniapuheenjohtaja<br />

Holger Strandberg piti juhlapuheen Sotainvalidien<br />

Veljesliiton Vaasan piirin kesäjuhlassa.<br />

per post. Vi skolpojkar ck<br />

medaljen av II klass, några<br />

äldre vapenbröder ck medaljen<br />

av I klass.<br />

Aselevon solmittua syyskuussa<br />

1944 patteristomme<br />

oli sijoitettu talvisodanrauhan<br />

rajan tälle puolelle ja<br />

patterinpäällikkö kapteeni<br />

Jaatinen piti meille puheen,<br />

kiitti meitä, että yhdessä<br />

muiden aseveljien kanssa<br />

olimme pelastaneet isänmaan.<br />

Tilaisuuteen kuului<br />

myös mitalien jako.<br />

Olen palauttanut mieleeni<br />

tuon tilaisuuden, jolloin sain<br />

karussa, mutta arvokkaassa<br />

hetkessä vastaanottaa ensimmäisen<br />

mitalini. Että tänään<br />

olen palauttanut mieleeni<br />

tuon tapahtuman selviää<br />

Teille myöhemmin tämän<br />

juhlan aikana.<br />

Puheessaan kapteeni<br />

Jaatinen useamman kerran<br />

mainitsi isänmaan sanan.<br />

Nykypäivänä 70 vuot-<br />

ta myöhemmin saa hyvin<br />

harvoin kuulla tämän ihanan<br />

kauniin sanan. Joskus<br />

kyllä juhlapuheissa ja kunnianosoitustilaisuuksissa.<br />

Isänmaahan on kalleinta ja<br />

arvokkainta, mitä omistamme!<br />

Siitä pitäisi usein puhua,<br />

usein muistuttaa! Sitä ei voi<br />

verrata kultaan tai jalokiviin<br />

eikä rahaan - Isänmaan arvo<br />

on jotain aivan muuta. Onkohan<br />

mahdollisesti niin, että<br />

arkipäivän puuhat vievät<br />

kaiken aikamme; emme ehdi<br />

varata aikaa myös kiitoksen<br />

osoittamiseksi siitä, että<br />

omistamme vapaan isänmaan;<br />

että sotilaamme pystyivät<br />

torjumaan maamme<br />

miehittämisen kesällä 1944<br />

niin kuin myös maaliskuussa<br />

1940. Sillä lähellä oli!<br />

I sitt tal till oss då i oktober<br />

1944 nämnde kapten<br />

Jaatinen ere gånger ordet<br />

fosterland. Varför använder<br />

vi så sällan idag det vackra<br />

och känslosamma ordet? Det<br />

skulle ju gälla att visa tacksamhet<br />

för att vi får äga ett<br />

fritt fosterland, det dyrbaraste<br />

vi äger. Är det möjligen så<br />

att först då, när man håller<br />

på att förlora något värdefullt,<br />

då först inser man det<br />

verkliga höga värdet i det<br />

man äger och håller på att<br />

förlora. Såsom det höll på att<br />

gå för oss i mars 1940 och<br />

sommaren 1944. Eller är det<br />

kanske så, att när vi som haft<br />

förmånen att få leva i fred i<br />

snart 70 år, så förefaller det<br />

att vara så självklart, att vi<br />

har ett fritt och självständigt<br />

fosterland.<br />

År 1809 på Borgå-lantdag<br />

ck vi autonomi, som småningom<br />

kringskars. Runeberg<br />

och Topelius skrev<br />

dikter och psalmer, som var<br />

avsedda att mobilisera vårt<br />

lands medborgares sinnen<br />

till aktiviteter för att skydda<br />

fosterlandet, dess söner och<br />

dess döttrar.<br />

Sisäisen kamppailun<br />

jälkeen kansamme sai todeta<br />

isänmaan itsenäiseksi<br />

valtioksi, mutta oli lähellä<br />

menettää sen jo 20 vuotta<br />

myöhemmin. Armeijamme<br />

sotilaitten yli-inhimillisin<br />

ponnistuksin pelasti isänmaan<br />

Tänään täällä keskuudestamme<br />

löytyy veljiä,<br />

jotka sotien jälkeen, joka<br />

päivä, kantavat todisteita,<br />

kunnian todisteita kamppailusta<br />

isänmaan itsenäisyyden<br />

puolesta; kunnian<br />

todisteita siitä, että onnistuivat.<br />

Ja uudemman kerran<br />

kesällä 1944. Mutta hinta oli<br />

vielä kalliimpi. Siitä kertoo<br />

maamme Sankarihaudat.<br />

Alltfort sjöng vi Runebergs<br />

och Topelius psalmer.<br />

Det gör vi fortsättningsvis,<br />

Sotainvalidien ansioristi<br />

(Sotainv.ar).<br />

i förhoppning om att de<br />

manande orden skall leda<br />

till eftertanke. Frihet och<br />

självständighet är inte en<br />

självklar sak. Friheten och<br />

självständigheten måste ansas<br />

och vårdas.<br />

Kanske kan vi komma<br />

överens om att lite oftare<br />

föra fram tacksamheten över<br />

att vi får äga ett fritt fosterland<br />

likt Runeberg i följande<br />

strofer av vår nationalsång,<br />

som han så mästerligt formulerat:<br />

Ehkä voimme luvata toisillemme<br />

vähän useammin<br />

esittävän kiitollisuutemme<br />

siitä, että saamme omistaa<br />

vapaan isänmaan, niin<br />

kuin Runeberg seuraavissa

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!