Pikkujunnujen Kaveriliiga alkaa Kamratliga startar i mars, s. 18 - Vifk

20
FOTO: CLAUS STOLPE
Säsongen 1959 kom att bli den enda
för Holger Björs i VIFK:s representationslag.
Resan till Sundsvall 25.-27.
juli blev ett av många fina minnen.
Fortsättningsvis är det VIFK som är
laget i hans hjärta.
En dag tog en försynt herreman
kontakt. Det var Holger Björs
som vill komma över och visa
några bilder och lite tidningsurklipp från
då Vasa IFK sommaren 1959 var över till
Sundsvall och spelade två matcher. Lät
okay. Men namnet var obekant.
- Jag var verkligen ingen av stjärnorna.
Det vimlade ju av landslagsspelare i Vasa
under 1950-talet. Själv är jag född 1940
och var ofta reserv. Men i Sundsvall spelade
jag båda matcherna.
Utöver tidningsurklippen återfinns två
svartvita bilder i original. Dels handlar
det om en lag bild, dels en bild från ett
gäng som verkar stå och vänta på att få
komma iväg.
- Det är min pappa (Ture) som har tagit
dem. Lagbilden är från Sundsvall. Pappa
var med på resan. Uppe till vänster står
Carl-Gustav Nabb. Han var normalt målvakt.
Men den här gången ville han hoppa
Historien om två fotografier
VIFK åkte till
Sundsvall och slog
”Giffarna” 1959
in som utespelare. Det är Bengt Rönn som
är målvakt på bilden. Han var väl nog den
bästa reservmålvakt som något lag hade
på den här tiden, berömmer Holger.
Den andra bilden är på sitt sätt mer intressant.
Den är tagen från inre hamnen.
Det var därifrån som båtarna gick på den
tiden. Trafikanten och VIFK-vännen Alfred
Kronman skulle med på resan. Hans vita
Mercedes hade just hissats (sic!) ombord
på ”Ragne”, som båten hette.
VIFK låg på sjätte plats i FM-serien då
man sista veckan i juli 1959 sökte sig till
Sverige. GIF Sundsvall var obesegrade i
norra zonen av Sveriges näst högsta serie.
Året innan hade Sverige spelat VMfinal.
Samma dag var Holger Björs med
VIFK:s A-juniorer till Seinäjoki för att spöa
upp Sisu.
- Vi lyssnade på VM-finalen via radio.
Sverige ledde med 1-0. Men det var lite
retsamt då vi hamnade att sluta lyssna
eftersom vår egen match snart skulle
börja, skrattar Holger.Det var med andra
ord hög nivå på fotbollen hos grannen i
väster på den tiden. Men Norrland fick
vänta några år innan man fick sitt första
lag i Allsvenskan. Kanske ”Giffarna” blev
knäckta av att få stryk mot Vasa IFK? Inte
vet jag. Men det blev 4-2 till gästerna efter
hela 4-1 i halvtid. Dagen innan hade VIFK
besegrat ett annat lag, Holms SK, med 6-3
trots underläge med 2-3.
Lokalpressen i Sundsvall skrev vänligt
om VIFK:s insats i anslutning till matcherna.
Det gavs bra med utrymme till de
båda matchreferaten.
I ett annat urklipp ligger VIFK:s mest
meriterade spelare genom tiderna, Stig-
Göran Myntti, och pustar ut.
Som sällskap har han den då 4-årige sonen
Kent. Nämnas kan att Henri Myntti är
son respektive sonson till de båda herrarna.
Holger Björs började spela med VIFK:
s juniorer i början av 1950-talet. Turneringar
som Wasa Footballcup fanns förstås
inte. Men helt ovanligt var det inte
att man åkte över till Sverige för att spela
matcher:
- Som juniorer åkte vi över flera gånger.
Men då till Umeå. En annan rolig tradition
var att vi i slutet av sommaren brukade
åka till Tammerfors och spela mot Kalevan
Pallo. Det brukade vara A-, B- och Cjuniorer.
Så vi fyllde en hel buss, minns
Holger.
Tyvärr blev just sommaren 1959 den
enda säsongen för Holger i VIFK:s representationslag.
- Det var svårt för en 18-åring att få speltid
i VIFK. Så jag gick till Pallas i stället.
Där spelade jag fram till 1966. Sedan var
det färdigspelat.
Holger Björs blev kvar i Vasa. Sitt yrkesverksamma
liv inledde han på Vasa tvål
följt av en sejour på Vasa färg. Därefter
blev det 25 år på KWH innan han lämnade
arbetslivet.
- Visst har det harmat många gånger att
man inte satsade mer än man gjorde. Förr
eller senare skulle man väl ha platsat, funderar
Holger.