Vad gör Robin, Mauritz, Sebastian, Dennis, Kenneth, Thomas

Nummer 1 ● 20.2. 2005
Den vilda hopen i egen eftis
e är ganska vilda, ganska pratsamma och
Dväldigt påhittiga. Alexander Högström
har fullt upp med att hålla reda på dem. Men
han gillar att vara ”eftisfarbror”, det vill säga
leda gruppen på tolv pojkar som har förmånen
att få gå på svensk eftermiddagsvård
i anslutning till den egna skolan och de egna
hemkvarteren i Munksnäs.
Klockan halv ett samlas de på skolgården vid
Munksnäs lågstadium. De är Alexander Högström
och Robin, Mauritz, Sebastian, Dennis,
Kenneth, Thomas, Oscar, Roy, Robert,
Alex och två som heter Max.
Alexander Högström är 21 och de andra är
åtta. De andra går på tvåan i lågstadiet och
är i den åldern då tänderna ser ut att vara ett
nummer för stora, då mössan tenderar att glida
över ögonen och då vantarna tenderar att
försvinna.
Alexander Högström slutade för sin del skolan
”för länge sen”, som han säger. Men han
har hunnit arbeta med barn i alla åldrar i bland
annat Åbo och Solna i Stockholm. Någon egentlig
barnavårdarutbildning har han inte men han
har lärt sig en hel del av sin mamma Ancha
Högström som bland annat har lett det öppna
daghemmet på Drumsö i många år.
Alexander Högström är dessutom särskilt
lämpad att ta hand om just tolv pojkar i åtta
års åldern. Han idrottar och sportar med det
mesta och orkar och ids busa och bråka, spela
och träna med den vilda hopen.
Fast han är sträng också. Så när någon av
pojkarna sparkar en annan ryter han till och
högt. Resultatet låter inte vänta på sig. Det är
slutbråkat direkt.
Alexander Högström tog över gruppen när
skolorna började efter jullovet men han har redan
hunnit bygga upp en viss rutin. Efter samlingen
klockan halv ett läser pojkarna läxor och
halv två blir det mellanmål.
Foton Leif Weckström
– Smörgås och frukt, fl ingor med mjölk eller
någonting motsvarande, säger han.
Efter mellanmålet är gruppen huvudsakligen
ute men ”eftisfarbror” har ordnat med
tid för innebandy i gymnastiksalen i högstadiet
i Munksnäs .
– Vi håller också till i parken bakom lågstadiet.
Vi spelar fotboll, åker till Sporthallen i Tölö
och så ska vi åka skridsko. Meningen är också
att simma men då får jag sällskap av några
föräldrar. I simning är gruppen för stor för
en enda vuxen.
Alexander Högström har också ägnat sig åt
den brasilianska kampdansen Capueiro och
den ska han lära pojkarna. Pojkarna hoppar
upp och ner av iver och de har bara lovord att
komma med.
– Det bästa med Alexander är att han inte
är alls försiktig med oss. I skolgymnastiken
får vi aldrig göra några volter men på eftis är
det ok, säger Robin, Mauritz, Sebastian, Dennis,
Kenneth, Thomas, Oscar, Roy, Robert, Alex
och två som heter Max och fortsätter:
– Alexander är bäst. Skriv det!
De berättar också att det är förbjudet med
egen mobiltelefon och gameboyspel på eftis.
Och ingen klagar. I själva verket är det sådan
full rulle på eftis att ingen hinner tänka på att
ringa eller spela.
● Eftermiddagsverksamheten pågår varje vardag till
klockan fem och avgiften är 32 euro i månaden. Det
är svenska socialservicebyrån som står för den.
3 Glada grabbar. Alexander Högström och
hans pojkar på eftis.
Helsingfors-info 19