GAMLE VEIER

24 Trondhjems Turistforenings årbok
Dår doftade av skogsviol,
av mossa och av bårr,
och bromsen surrade sin sång
bortover myrens starr.
Dar hordes skållor langt ifrån
och båckens stilla brus —
allt var så rofullt och så tryggt
som i ett bommat hus.
Dar kunde jag i drommar gå,
ty dår fick s j alen ro.
och akte dår en bonde fram
han sade garna: ptro!
och stannade sin bruna mårr
och bjod mig aka med
och talade om bygdens nytt
på gammal bondesed.
II
Så kom då den nya tiden
så brådskande radikal.
En bredare våg nu byggdes,
så rak som en lineal.
Och bygdens befolkning fårdas
i kårror från Dodge och Ford,
ty tidens losen år brådska
med alltjåmt nya rekord.
Nu får man ei gå och dromma
i blomdoft, blygsam och fin,
men ha sine sinnen spånda
i lukt av gas och bensin.
Det ryker som ur en krater,
dår folket nu åker fram,
och blommornas farger smutsas,
och skogen blir grå av damm.
T h. Petersen: Gamle veier 2.5
Jag lever vål med i tiden.
och åker vel stundom bil,
men kanner mig ofta som fråmling
och har e j den ratta stil.
Når ungdomsminnena komma
och tala om tider, som flytt,
då soker jag upp den gamla
och krokiga vågen på nytt.
Kili an.