1991 - Lidingöloppet

Bjarne Andersson vann M50.. . . .och Barbro Tano tog hem K50.. . . ..och Lars Strand var vassast i M60.
VASSA VETERANER
VISADE VINNANDE VILJA
Lidingöloppets veteranklasser samlar glädjande nog allt fler
löpare år efter år. I de tre klasserna var det i år totalt l 352
löpare som fuIlföljde. Förra året togs sig l 276 löpare i mål.
Bland alla dessa "veteraner" som springer Lidingöloppet
görs det många prestationer utöver det vanliga. Alltför
många för att alla ska kunna namnas. Heder åt alla dessa
deltagare.
Men en del prestationer och löpare ar
svåra att förbise. Bland andra Sveriges
märkligaste långdistanslöpare, en
"stjärna" som egendomligt nog ar okänd
för den stora allmänheten:
61-årige Lars Strand från Linköping,
en stor segerherre i Lidingöloppet, som
han har sprungit tjugo gånger.
I år blev segertiden 37.25 över 10 kilo-
meter. En tid som mången 25-30-åringar
inte skulle ha en chans att uppnå.
Sprang ifrån kransen
Kranskullan, Jessica Lindén, insåg det
omöjliga med att placera kransen runt
halsen på Strand. Hon fick istället
springa efter honom nar han i rasande
fart spurtade mot mål.
- Jag siktade på rekordet, därför
struntade jag i att ta kransen Det var så
pass nara så jag tänkte - "det ar bara att
köra på".
- Tyvärr så räckte det inte till nytt
rekord. Men jag satte världsrekord på
halvmaran i Stocksholmsloppet, så i
Stockholm känner jag mig hemma.
Rekordtiden i Stockholmsloppet var
fina 1.15.18, en tid som räckte till en
sammanlagd 92:a plats. Raknar man om
tiden med en "åldersfaktor" motsvarar
det 1.01.
Nar sprang du första Lidingöloppet?
- Första Lidingöloppet sprang jag
1967. Redan 1966 var jag anmäld men då
ville förbundet att jag skulle ställa upp i
Marathon-SM istället.
- Basta tiden på maran ar 2,23, men
jag föredrar halvmaran istället.
Strand ar en man med krav på sig själv,
hör bara:
- Nar man springer långsammare än
2,45, då ar det inte löpning längre, och då
tycker jag det ar lika-bra att lagga av och
springa marathon. Men Strand har i alla
fall sprungit hem tjugo oldboys SM i
marathon.
Skulle flyttat
På 1950 och 60-talet var Lars Strand en av
de dominerande i svensk långdistans-
löpning. 1954-55 och 1960var han trea på
Maraton-SM och 1961 blev det en andra
plats.
- Många gånger har jag ångrat att jag
inte antog anbuden från stockholms-
klubbarna och flyttade från Linköping,
säger den levnadsglade Lars Strand.
- Jag blev kvar i Linköping och
jobbade som målare och det tunga slitet
hindrade mig från värdefull
distanstraning. I Stockholm hade jag fått
möjlighet att trana för fullt.
Lars Strand halsar till alla läsare att
det ar härligt och kärleksfullt att springa
Lidingöloppet.
Idrottspressen gör han däremot
tummen ner för.
- Nu skriver man bara om skandaler
och bollstjamorna. Skulle löparna trana
så knapert som bollhjältarna så hade vi
ingen friidrott i Sverige, säger Lars
Strand.
Barbro Tano igen
I damklassen, K 50 var det, inte helt
oväntat, Barbro Tano, från nordliga
Kiruna, som tog hem spelet. Hon fick
dock hårt motstånd av Eva Söderström
från Högsbo. Ända in på upploppet var
det strid om segern.
Hur tycker du det ar att springa
Lidingöloppet?
- Det arjatteroligt att komma hit, jag
tränar bara för Lidingöloppet och
Stockholm Marathon.
Du bor i Kiruna och var skidstjarna
med landslagsmeriter- åker du inte
skidor på vintern?
- Nej, bara löpning, det går jättefint
att löpa i Kiruna, både vinter och sommar,
toppenbra. Det ar bara att komma
dit så får ni se, svarar Barbro Tano.
Ännu en exskidstjarna
Gamle skidstjarnan Bjarne Andersson,
som var trea i huvudklassen redan 1967
tog segern i M 50. Med 28 sekunders
marginal förpassade han Oiva Niva från
IF Hagen till andraplatsen. Trean, Lars
Ydreborg, IK Sisu, var hela 45 sekunder
efter överlägsne Bjarne.
forts pa sid 58.