Vecka24

VECKA 24 • 2019 • 31
KULTUR & FRITID/enhörna
En mängd maritima föremål finns att beskåda i utställningen om sjöfarten i Enhörna.
Ny utställning om den viktiga sjöfarten i Enhörna
I samband säsongsöppnandet av Enhörna hembygdsmuseum i söndags var det också
premiär för en ny utställning. Denna gång har hembygdsföreningens Anne-Marie
Andersson och Inga Ekwall skapat en utställning om sjöfarten kring Enhörna.
I ÅR FYLLER Södertälje kanal 200 år och i samband med det fick
Enhörna hembygdsförening frågan av kommunen om att göra
något för att uppmärksamma jubileet. Resultatet blev en sjöfartsutställning
på hembygdsmuseet.
– Utställningen innehåller en hel del marina föremål vänligen
utlånade av Gert Ekström, som är Ejderns räddare, och Enhörna
varv, berättar Anne-Marie Andersson. Inga Ekwall och jag har
också bidragit med föremål. Vi har monterat skärmar med information
om Enhörnas sjökrogar, vintervägar och transporter
på Mälaren.
EFTER ANDRA världskriget när bilarna fick ett uppsving och vägnätet
byggdes blev transporterna betydligt snabbare via landvägen
- och så småningom billigare för att sända grödorna i stället
för sjövägen. Följden av det blev en avfolkning av öarna. Idag
är endast en ö i Enhörnas övärld bebodd hela året. Detta möjliggörs
av att ägarna har byggt en linjefärja mellan fastlandet och
ön Jurstaholm som ligger närmast Enhörnalandet.
UTSTÄLLNINGEN GÅR att se under museets öppettider varje söndag
fram till och med september.
UTSTÄLLNINGEN INLEDDES redan på hembygdsföreningen årsmöte
i april då Anne-Marie, som tidigare Ridöbo, höll ett personligt
föredrag om sjöfarten.
– Min första resa här i livet var just på en ångbåt, troligtvis med
Hugo Tamm, berättar Anne-Marie. Min farfar kom till Ridö år
1920. Min far arrenderade gården efter farfars död och där föddes
jag och mina fyra syskon.
FÖRR VAR SJÖVÄGARNA det säkraste sättet att färdas på och trafiken
mycket viktig för öborna. Ångbåtarna var det bästa sättet
för Enhörnaborna att få och lämna varor till de större orterna i
Mälaren. Under vintertid användes pråmar eller ångbåtar som
bröt isen och därefter hölls den öppen genom den dagliga trafiken.
– För oss öbor var en isränna inte ett hinder att nå fastlandet,
förklarar Anne-Marie. Jag och mina syskon har vid flera tillfällen
gått över en planka eller stege som lades över isrännan.
Monterade skärmar om allt som rör sjötrafiken på Mälaren.
MATS SÖDERSTRÖM