Taiteilijan_asema_2010

Förord
Tveklöst är det en viktig undersökning som här presenteras av Centret
för konstfrämjandet. Forskaren Kaija Rensujeff följer nu upp resultatet
av en brett upplagd undersökning från år 2000 som granskade
konstfältets viktigaste aktörer, konstnärerna, och deras sysselsättningssituation
och inkomstbildning. Kartläggningen ger en tydlig bild
av förändringen inom konstnärskåren. Vi får nu belägg för att andelen
verksamma inom bildkonst och konstindustri ökar och att allt fler
konstnärer betraktar sig som multidisciplinära, m.a.o. arbetar gränsöverskridande
mellan flera konstområden.
Undersökningsresultatet utgör en central kunskapsbas för både
enskilda konstnärer och konstnärsorganisationerna då de driver sina
fackliga frågor i olika sammanhang. Stat och kommun som står för
den viktigaste finansiering av kulturinstitutionerna är även behjälpta
av den kunskap undersökningen ger, inte minst mot bakgrund av kulturinstitutionernas
centrala sysselsättande betydelse. Men också den
tredje sektorns finansiärer – stipendie- och bidragsbeviljande fonder
och stiftelser – bör analysera och beakta dessa förändringarna, inte
minst med anledning av att deras roll blir allt viktigare.
Det hävdas ofta att förändringar sker långsamt. Men vi kan nu med
facit i hand konstatera att det under perioden 2000-2010 inte enbart
rörde sig om smärre förskjutningar utan om påtagliga förändringar
som kräver att alla inblandade görs uppmärksamma på dem. Den stora
ökningen av andelen multidisciplinära konstnärer och den minskade
andelen aktiva inom tonkonst och fotokonst kan lyftas fram som
exempel.
Det är alltså hög tid att se över de arbetskraftspolitiska och de
skattemässiga aspekterna , men minst lika viktigt är det att beakta resultatet
då man diskuterar utbildnings- och kulturpolitik. Man kan
inte längre nonchalera det faktum att den växande konstnärskåren har
otillfredsställande inkomst- och sysselsättningsmöjligheter. Närmare
hälften av dem som arbetar inom filmkonsten är arbetslösa och en
tredjedel av bildkonstnärerna och tjugo procent av danskonstnärerna
har inte kunnat ägna sig åt konstnärligt arbete. Tarja Cronbergs utredning
från år 2011 ger konkreta förslag till åtgärder för att förbättra
situationen.
Det är uppenbart att många unga lockas till utbildningar som på
sikt inte ger möjligheter till arbete och utkomst. Detta gäller i högre
11