Tolkning av ANA-svar

HUR TOLKAR MAN RESULTATET AV AUTOANTIKROPPSANALYSER
Allmänna synpunkter:
Allra först måste påpekas att de kliniska fynden/symtomen är mest avgörande.
Autoantikroppsanalyser bör alltid beställas mot bakgrund av en välgrundad misstanke på
bindvävsjukdom och ej som ett allmänt screeningprov.
Positiva autoantikroppstest betyder inte med nödvändighet att individen är sjuk. T ex
förekommer låga titrar för ANA inte sällan hos friska individer och frekvensen ökar med
stigande levnadsålder.
Ett positivt autoantikroppstest blir i realiteten en pusselbit i ett diagnostiskt pussel där kliniska
fynd/symtom utgör de övriga pusselbitarna.
ANA-test är lämpligt som screeningtest vid misstanke på bindvävssjukdom. Med
immunofluorescens kan antikroppar påvisas riktade mot olika typer av antigen i cellkärnor. Ett
positivt ANA-test föranleder oftast laboratoriet att vidare undersöka vilken typ av antikroppar
som ger upphov till detta.
Begreppen sensitivitet och specificitet:
Frisk Sjukdoms- Pos prov-
population population utfall
prov med hög sensitivitet prov med hög specificitet

ANA - Tolkning
Negativ:
1. Ingen sjukdom
2. Om påtaglig klinisk misstanke finns bör fortsatt uppföljning/utredning ske.
Positiv:
Kan (men måste inte) vara förenligt med bindvävssjukdom. Högpositiv har större prediktivt värde
än positiv. Laboratoriepersonal bedömer fluorescensmönster samt utför ev. ytterligare tester. Det
slutliga svaret får sedan vägas samman med aktuella kliniska data.
OBS! att ANA ej säger något om sjukdomsaktivitet eller sjukdomens svårighetsgrad!
Vid positiv ANA förekommer i princip 4 olika fluorescensmönster:
homogen/perifer/kornig centromer nukleolär
Föranleder alltid kontroll av ds-DNA, som har hög spec
(95%) för SLE. Pos ds-DNA-test i kombination med
klar klinisk misstanke på SLE är praktiskt taget
diagnostiskt. Enbart homogen ANA har ingen
specificitet. Kan förekomma också vid t ex KAH, RA,
läkemedels-LE
Dessutom undersöks förekomst av sk ENA- ak (mot
extraherbara nukleära antigen). Här används ELISA
teknik. Pat serum testas mot följande antigen: RNP,Sm,
SS-A/SS-B, Jo-1, Scl-70.
Tolkning av pos ENA:
Kan förekomma vid systemisk
scleros eller CREST-syndrom.
Anti-centromer-ak har hög spec
för just CREST. Viktiga kliniska
symtom är Raynaud fenomen,
ledsymtom, hudförändringar och
sväljningsbesvär.
Pos ak mot RNP har särskilt hög specificitet för MCTD. Kan dock ses även vid SLE,
systemisk scleros, och odifferentierade bindvävssyndrom.
Pos ak mot Sm har mycket hög specificitet för SLE, men låg sensitivitet (25%). Oftast pos då
man har en SLE som är negativ för ds-DNA.
Pos ak mot SS-A och ev SS-B förekommer vid SLE ganska ofta. Dessutom hittar man dem i
mycket hög frekvens vid Sjögrens syndrom. OBS att SS-diagnos primärt baserar sig på fynd av
keratoconjunctivitis sicca och xerostomi.
Pos ak mot Scl-70 har hög specificitet men låg sensitivitet vid systemisk scleros.
Pos ak mot Jo-1 har hög specificitet men låg sensitivitet vid dermatomyosit/polymyosit.