Förslag till rödgrön stadspolitik Arena 10-1.pdf - Spridd

Utskrift från Arena http://www.tidskriftenarena.se/printtext.php?sid=5&tid=4061
Detta är en utskrift från tidskriftenarena.se
Rödgrön stadspolitik
UTSPEL | Publicerad 2010-02-09
Världen över
arbetas det
intensivt med
stadsplaneringsstrategier för att hantera den fortgående urbaniseringen,
råda bot på dagens ohållbara levnadsmönster, bilism, överkonsumtion av
ändliga resurser och segregation. Delegationer från Kina, Japan, Tyskland
och Frankrike strömmar till miljöprofilerade stadsdelar som Västra
hamnen i Malmö och Hammarby sjöstad. Välfärdsstatens och
socialdemokratins stadsplanering med grannskapsenheter, funktions- och
trafikseparering, god bostadsstandard för alla gjorde Sverige
världsberömt. Det var en planering präglad av funktionalitet och
jämlikhet och nu finns en förväntan om att Sverige också ska lyckas
kombinera ett välutvecklat miljötänkande med social rättvisa.
Efter kulmen i miljonprogrammet följde ett bakslag och en lång period av
1 of 4 2010-02-17 14.59

Utskrift från Arena http://www.tidskriftenarena.se/printtext.php?sid=5&tid=4061
tystnad och försiktighet bland samhällsplanerare och arkitekter. Stads-
och bostadspolitiken nedmonterades. Nu kraftsamlas det igen och politik
för en hållbar stadsutveckling formuleras runtom i landets kommuner,
regioner och av olika nationella organisationer. Problembilden som målas
upp - bilism och social segregation - hänförs till den modernistiska
planeringen. Om ljus, luft och funktionsuppdelning var mantrat tidigare
är täthet och blandning, oftast à la 1800-talets kvarterstad eller
promenadstad, lösningen i dag. Vid första anblick kan argumentationen
tyckas rimlig: täthet och funktionsblandning för att komma bort från
bilberoendet, täthet för att effektivisera energiförsörjning och
infrastruktur, blandning av handel, service, boende och kontor för att ge
mångfald, trevlighet, tillväxt i den nya ekonomins kreativa branscher och
handel 24-7, sammanbygd rutnätsstruktur för att motverka fysisk
segregation och grannskapsenklaver. Förespråkare återfinns i olika läger,
inte minst i en besynnerlig blå-grön allians. Det påpekas gärna att "alla är
överens", att den täta kvartersstaden är stadsbyggnad "bortom ideologi",
bortom gammalt stuprörstänkande och att "fakta" går hand i hand med
efterfrågan, speglad i de höga bostadspriserna i storstädernas
innerstadskvarter.
Men denna argumentation kan närmast beskrivas som postpolitisk genom
att stora frågor om samhällets organisering; sociala normer och
fördelning av resurser och makt inte finns med. Promenadstaden är
beroende av ett bilburet omland och kan beskrivas som en lättversion av
hållbar utveckling, med små justeringar av dagens livsstilar men i övrigt
samma organisering av samhället, samma tillväxtekonomi, samma urbana
medelklassnormer. En framsynt rödgrön allians borde formulera en mer
långtgående politik för en miljörättvis stadsutveckling som matchar
visioner om en på djupet hållbar ekonomi, nya former för arbete och
fritid, livskvalitet, förhållande till det gröna och maktrelationer - lokalt
såväl som globalt. På så vis kan stadsbyggnadsfrågorna bli brännande
politik som visar att de utbredda drömmarna om en annan mer hållbar
och rättvis värld faktiskt är möjliga. En sådan politik bör lyfta fram:
Flerkärniga demokratiska stadsstrukturer. Framtidens
2 of 4 2010-02-17 14.59

Utskrift från Arena http://www.tidskriftenarena.se/printtext.php?sid=5&tid=4061
storstäder bör kännetecknas av flera centra med olika kvaliteter och
kännetecken snarare än ett maktcentrum där innerstaden står som
norm för byggande. Flerkärnighet kan stimuleras genom byggande,
utveckling av verksamheter, kultur, tvärgående kollektivtrafik och
service i städernas förortsband och regionala kärnor.
Tänka nya gröna rättvisa samhällen. I dag satsar regeringen till
exempel i Delegationen för hållbara städer framför allt på att stimulera
utveckling av ny miljöteknik. Satsningar bör även innefatta långsiktiga
visioner om riktiga nollutsläppsstäder med nya levnadsmönster och
plats för till exempel urban odling, småskalig och lokal
energiförsörjning, frihet från bilen, nya gröna sociala rum, former för
kollektivitet och samnyttjande med nya tjänster, rum för minskat
resande och ett lugnare tempo med ökad livskvalitet. Användandet av
befintliga byggnader kan effektiviseras till exempel med nya
kontraktslösningar och boendeformer.
Nyläsning och upprustning av modernismens förorter. Se
möjligheterna i förorterna. Miljonprogrammet står för cirka 25 procent
av bostadsbeståndet i Sverige och står nu inför upprustning. Detta och
andra modernistiska förorter är hem, minnen, trygghet, lokal kultur
och framtid för en stor del av befolkningen. Här är
befolkningsökningen - inflyttning och barnafödande - dessutom störst
och här finns utmärkta möjligheter att utveckla framtidens gröna
sociala boendemiljöer. I stället för att bygga om dessa till
kvartersstadsliknande strukturer: utgå från och förstärk de kvaliteter
som finns - lokala centra, medborgar- och kulturhus,
gemensamhetslokaler, tvättstugor, mjölkbutiker, de bilfria stråken,
öppna lek- och picknickytor, närhet till grönska och möjlighet till
närrekreation, odling och lokala kretslopp. Bygg vidare på de
kollektivistiska kvaliteter, närservice och grönska som man i helt andra
änden försöker skapa i nybyggda områden som Victoria Park i Malmö.
Starkare regional planering. Miljöstörningar, bilism, segregation
och ojämn utveckling med trängsel och överexploatering i vissa delar
och avveckling av service och handel i andra delar är regionala problem
3 of 4 2010-02-17 14.59

Utskrift från Arena http://www.tidskriftenarena.se/printtext.php?sid=5&tid=4061
som behöver lösas med regionala grepp. Här räcker inte kommunernas
enskilda planer till; bättre samordning behövs eller att
planeringsmandat överlämnas till regionala organ. Till exempel har
Storstadssatsningen, Blommansatsningen och Ytterstadssatsningen
haft ett lokalt fokus på "utsatta förorter" och i stora drag inte lyckats
bryta segregationen. Ett område är inte segregerat i sig, det är
relationerna mellan dess olika områden som gör staden som helhet
segregerad. Insatser bör innefatta ett regionalt helhetsgrepp där man
också försöker bryta ensidigheten i välmående områden eller till
exempel lokalisera viktiga samhällsfunktioner till lågstatusområden,
såsom Södertörns högskola och Riksteatern.
Ett nationellt organ för hållbart stadsbyggande. Om Sverige ska
ha ambitionen att vara världsledande när det gäller hållbart och
miljörättvist stadsbyggande behövs ett nationellt organ med särskilt
uppdrag att samla, sprida och kommunicera kunskap om dessa frågor
till såväl professionella som allmänhet.
Sverige ses på många håll i världen fortfarande som föregångare när det
gäller samhällsplanering, mycket tack vare socialdemokratins satsningar
på kollektivitet och hög bostadsstandard för alla. Det är hög tid att bygga
vidare på detta arv och skapa en politik där Sverige blir ett föregångsland
för miljörättvisa städer.
Karin Bradley är doktor i samhällsplanering och forskare vid
Institutionen för samhällsplanering och miljö, KTH.
Ola Broms Wessel är arkitekt och driver arkitektkontoret Spridd.
Karin Bradley och Ola Broms Wessel
4 of 4 2010-02-17 14.59