Hyresgäster snart utan företrädare - Södra Sidan

14 VAD HÄNDER
LÖRDAG 1 NOVEMBER 2008 | sÖDRA siDAN
Allvar, rasism och humor
David Scharfstein, Melanie Berglund och linda Solini från östra Real
väntar på att föreställningen ska börja.
Oväntad, modern och svårtolkad, är några av
publikens kommentarer när de lämnar salongen.
jonas Hassen khemiris fem gånger Gud visas
nu på stadsteatern i skärholmen. Den har
fått bra recensioner i dagspressen och drar
nyfikna besökare från hela stockholm.
Dramaläraren Rolf drömmer
om att göra succé med
Strindbergs Ett drömspel.
Hans fyra stökiga elever förvandlar
istället scenen till en
plats för sina egna drömmar
och förhoppningar. De bygger
upp en pjäs där var och
en får utrymme att beskriva
sin syn på hur världen borde
vara.
Blanka spelar upp historien
om sin förståndshandikappade
syster och den kaxiga
killen Idris målar upp sin
VåRBy GåRD. Närmare
0 personer
kom till korpberget i
lördags för att se en
vårdkase, en traditionell
brasa som
förr i tiden tändes
för att varna för
fiender.
Elden tog sig inte,
men deltagarna var
nöjda ändå.
Genom att följa marschallerna
på skogsstigen hittar
Titiana Solenkova med sina
två barn Sabrina, 5 år, och
Evelina, 3 år, upp till Korpberget
i Vårby gård.
– Det kommer att bli
spännande för mina flickor
att se elden, säger Titiana
som har utrustat både sig
och barnen med grova skor
efter rekommendation från
arrangörerna.
Men ficklampan som också
skulle ha varit med har de
bild av rasismen i Sverige.
I publiken sitter elever
från Östra reals gymnasium,
de har estetisk verksamhet
som tillval och spelar
själva teater. De är här
för att göra en analys av pjäsen.
– Svårtolkad, den handlade
dels om rasism, dels deras
personliga bakgrunder.
Under pjäsens gång förändras
bilden av karaktärerna,
säger Melanie Berglund
från Östra real.
glömt hemma.
– Vi hoppas att det inte
hinner bli så mörkt, säger
Titiana.
Högst upp på berget, där
man kan se ut över Mäla­
Hon fastnade för den levande
musiken på scenen,
när de komponerade
drömsekvenserna med
sång. Klasskompisen Henrik
Baecklund tyckte pjäsen
var komisk.
– Den tog upp känsliga
ämnen på ett roligt sätt,
man blev aldrig trött på den,
tycker han.
För David Shafstein var
det oväntat att pjäsen skulle
gå in på djupet och ta upp
samhällsfrågor som rasism.
Han tycker att det som ligger
bakom karaktärerna var
extra intressant.
– Den fick en att inse att
alla har olika bakgrund men
att det inte syns på utsidan
så mycket, säger han.
ren, står vårdkasen – två
meter hög, byggd av stockar
som lutar mot varandra.
DäR UppE sTåR Björn Öijer
från Vårby­Fittja hem­
Fem gånger Gud är regisserad
av Hugo Hansén och
spelas fram till den 6 december
på Stadsteaterns scen i
Skärholmen.
EVElINE GRASSMAN
redaktion@sodrasidan.se
GODA
RECENsiONER
DN och
Svenska
Dagbladet ger pjäsen bra
betyg:
”Jonas Hassen Khemiris pjäs
är en riktig hit och väldigt
lite förutsägbar”, DN
”Orden har kraft i Khemiris
Fem gånger Gud”, SvD
Uråldrig eld tändes på berget
Elden lyste upp Korpberget en liten stund i allafall.
foto: eVeline grassman
Det händer mycket på scenen. Michael Jonsson, Jonatan Rodriguez och
Joel lundgren är några av skådespelarna i Fem gånger Gud.
foto: claire lindberg
bygdsförening och hälsar
alla välkomna. Han är en
av dem som anordnat denna
kväll tillsammans med frivilliga
krafter.
– Vårdkasen är en eld som
foto: stella papapanagiotou
Pjäsförfattaren Jonas hassen Khemiri såg föreställningen förra
veckan.
Evelina, Sabrina och Titiana.
tändes av vakter när okända
skepp kom in i Mälaren.
Elden skulle varna byarna
att fienden var på väg
att inkräkta. Dessa vårdkasar
fanns i Sverige från 400talet
och fram till 1700­talets
slut, berättar han.
Och i Vårby, som betyder
byn nära vakten, fanns en
av de större kasarna i Mälardalen.
Kanske inte just på
detta berg, men i närheten i
alla fall.
När elden tänds sjunger
och spelar kören Sotfågel
foto: sarah blomsten
folksånger som ekar vackert
över berget. Det är sånger
från olika delar av världen
och de använder sig av blåsinstrument
från aboriginerna
i Australien, tibetansk
bönklocka och trummor.
När kören sjungit klart
skulle elden ha brunnit ordentligt,
men istället har
den slocknat.
– Vi vet inte varför stockarna
inte tagit fyr, kanske
var det för lite kvistar i mitten,
säger Björn Öijer som
gör ett nytt försök utan att
lyckas.
Titiana och hennes barn
och resten av Korpbergets
besökare följer marschallerna
ut ur den mörka skogen.
– Det var en jättefin kväll
trots att det inte blev någon
eld, säger Titiana som tänker
gå hit nästa år också.
clAIRE lINDBERG
claire@sodrasidan.se