NR 4. 2011 - Intra

Inte ovanligt med bränder
Det är inte ovanligt med bränder i gruppbostäder.
Här ett axplock:
2011. Brand i gruppbostad i Eskilstuna och i Sund.
2010. Brand i gruppbostad i Nyköping.
2009. Brand i gruppbostad i Avesta.
2007. Brand i gruppbostad i Älvsjö.
2005. Brand i gruppbostad i Östersund och i Brunflo
Inga allvarliga skador har dock inrapporterats i
samband med dessa bränder. Men ofta har man fått
utrymma och hitta tillfälliga bostäder för de berörda.
Ser man längre bak i tiden finns det flera brandkatastrofer.
De två största är:
Lockegården 1962.
Nio kvinnor med utvecklingsstörning dog då Lockegården,
som låg två mil utanför Östersund, brann ner
i december 1962. Det var en tvåvånings träbyggnad
godkänd som arbetshem för 31 personer. Där fanns
varken automatlarm eller sprinkler. Alla som kom ut
Planera, planera
var rädda och chockade. Man tvingades ta i med alla
krafter för att få ut dem. Sju av de omkomna sprang
in i igen för att hämta saker. Orsaken till branden var
en sprickbildning i skorstenen.
Onslakolonin 1976
På skärtorsdag morgon 1976 omkom åtta barn och
åtta överlevde en brand på en koloni i Onsala vid
Kungsbacka. Barnen skulle bo där under tiden som
deras avdelning på Sagåsens vårdhem söder om Göteborg
byggdes om. Brandsyn hade inte gjorts på
många år och det fanns inga brandhärdiga avskiljande
dörrar.
Branden började i en skumgummimadrass vid lek
med tändstickor. En del av barnen var så chockade
att de gjorde motstånd mot att bli räddade. Huset var
helt övertänt när brandkåren kom.
----------------
Intra tackar Brandskyddsföreningen för granskning av artikeln.
K G
Individuell plan
I LSS finns en särskild paragraf 10 om rätten till en individuell plan. Denna plan ska handla
om den enskildes behov av insatser och hur de ska samordnas mellan olika organ som är
berörda. En individuell plan ska upprättas i samråd med den det gäller. Har denne en god man
ter det sig självklart att denne ska delta, dels för att det här ges tillfälle för denne att bevaka
sin huvudmans rättigheter, dels för att avgöra i situationer då huvudmannen inte kan anses
beslutskapabel.
Finns ingen plan kan den enskilde eller den gode mannen när som helst begära att det görs
en sådan. Planen ska omprövas fortlöpande och minst en gång om året. Omprövning kan begäras
av den enskilde eller dennes gode man.
Planeringen ska dokumenteras och delges de myndigheter och andra som är berörda av planen.
Det kräver dock i regel den enskildes alternativt den gode mannens samtycke.
Genomförandeplan
I 21 a § LSS stadgas det att genomförandet av beslut om insatser ska dokumenteras och i
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd 2006:5 står det att det bör ske i form av en
genomförandeplan.
Syftet med genomförandeplanen är att skapa en tydlig struktur för det praktiska genomförandet
och uppföljningen av en beslutad insats. Genom planen tydliggörs för alla parter vad
som ska göras, vem som ska göra vad, när och hur olika delar ska genomföras och när och
hur den ska följas upp. Finns en individuell plan behöver en genomförandeplan inte upprättas..
När det gäller barn och unga bör dessa liksom vårdnadshavarna vara med vid planeringen
och uppföljningen. När det gäller en vuxen person ska denne och dennes gode man vara med.
Red.
INTRA 4 • 11 25