Körbladet nr 1 2012 - Finlands svenska kyrkosångsförbund

Verksamheten i Raseborgs kyrkosångskrets har de
senaste åren präglats av en rad engagerande och
kontrasterande musikaliska projekt under olika kretsdirigenters
ledning. I den organisatoriska ledningen
i kretsstyrelsen ingår ett flertal aktiva kyrkosångare
”ur ledet”. Redaktören träffar kretsdirigenten Håkan
Lindroos och kretsordföranden Gunnel M. Helander på
Stiftsgården Lärkkulla för att höra hur den aktiviteten
har kommit till.
Projekt på den
musikaliska livsvägen
Referat av ett samtal med Håkan Lindroos och
Gunnel M. Helander
Samtalspartner och nedtecknare: Jan Hellberg
Raseborgs kyrkosångskrets har
egentligen alltid haft en aktiv
och regelbunden verksamhet,
berättar Håkan och Gunnel.
Man har haft en årlig kretssångfest
på våren och en konsert i samband
med kretsens årsmöte på hösten. Grunden
för repertoaren var tidigare kyrkosångsförbundets
repertoarpaket, mer
eller mindre starkt kompletterade med
kretsdirigentens personliga val. Under
några år efter millennieskiftet sammanställde
man egna repertoarpaket för kretsens
behov, men de senaste fem åren har
man arbetat kring projekt.
Johannespassionen första projektet
När Ingåkantorn Marianne Gustafsson-
Burgmann valdes till kretsdirigent hösten
2007 entusiasmerade hon kretsen för ett
tvåårigt projekt med Johannespassionen
av J.S. Bach – ett verk som hade utgjort
ett flerårigt projekt i Ingå församling under
hennes företrädare Åsa Westerlunds
tid. Vid samma tidpunkt valdes Gunnel
M. Helander till kretsordförande, och
dirigent och styrelse gick in för att tillsammans
lotsa kretsen igenom det kommande
arbetet. Inför den första samövningen
på Lärkkulla annonserades projektet
ut som öppet för alla intresserade.
Våren 2008 uppförde kretsens samlade
körer passionen så ett en del av musiken
sjöngs, medan vissa av passionens texter
Foto: Sarah Helander
lästes. Följande vår framfördes hela verket.
Att gå in för att framföra Johannespassionen
krävde mod, men det gav alla
oerhört mycket.
Gospel och Andlig visa
Som kontrast till Bachs musik, som i
sin komplexitet ställer rätt stora krav på
sångarna, ville man efter Johannespassionen
gå in för en gospelsatsning under nye
kretsdirigenten och erfarne gospelmusikerns
Roland Näses ledning. Redan under
hösten 2009 samlade Roland intresserade
i Hangö, där han tjänstgör som
kantor, till en ny kör som skulle bli stommen
i kretskörens gospelprojekt år 2010.
Denna femton personers kärngrupp
har utvecklats till den 30-hövdade kören
South Point Gospel, som idag samarbetar
med flera lokala körer i Hangö – ett
fint exempel på hur ett projekt kan leda
till kontakt med nya sångare.
Eftersom den konstnärlige ledarens
arbete börjar redan hösten innan året
för det egentliga kretsdirigentskapet, har
man inom kretsen gått in för en långtidsplanering,
så att man redan på våren har
ett förslag klart för följande års kretsdirigent
och projekt. Inför år 2011 visste
man redan att höstens samling skulle äga
rum i samband med Bromarv kyrkas jubileum.
Med tanke på detta övade man
in I Guds vind, en samling finska andliga
visor av Pekka Simojoki och Jaakko Lö-
ytty i svensk textsättning av Per Harling.
Till ledare för det projektet valdes Sofia
Lindroos, kantor i Tenala och Bromarvs
församlingar. Fjolårets båda samlingar
ägde rum i kretsdirigentens hemknutar
genom att I Guds vind framfördes en första
gång i Tenala på våren. I allmänhet
har man strävat till att ordna vårens framförande
på den ort där kretsdirigenten är
verksam, medan årsmötet och höstkonserten
hålls på en ort som kompletterar
evenemangens geografiska spridning.
Dirigentcirkulation, organisation
och framtidsplaner
Genom att låta bemanningen på kretsdirigentposten
byta rätt ofta har man,
berättar Gunnel och Håkan, kunnat ge
både sångare och dirigenter möjligheter
att utvecklas. Johannespassionen ökade
mången sångares färdighet, samtidigt
som Marianne Gustafsson-Burgmann
kunde lemma in projektet i sina påbyggnadsstudier
i körledning. Gospelsjungandet
gav en del av sångarna kontakt med
ett för dem alldeles nytt musikaliskt material,
medan de finska andliga visorna
kompletterade kretsens repertoar på ett
återigen nytt sätt. Varje dirigent har fått ge
något nytt till sångarna, och har samtidigt
fått växa som dirigent med en repertoar
anpassad efter den egna erfarenheten.
Håkan Lindroos, den nuvarande
kretsdirigenten, ville vid sitt tillträdande
gå in för en tvåårsperiod som kretsens
musikaliske ledare. Han har fått värma
upp det gemensamma arbetet för denna
gång genom ett samprojekt med
Åbolands kyrkosångskrets under innevarande
år, för att sedan lansera sitt ”eget”
projekt inför år 2013. Som bäst övar han
in Vi famnas av din skapelse, ett verk som
Åbolandskretsen beställde år 2006 av Jan
Hellberg till text av Erik Andersson. Verket
skall uppföras av de båda kretsarna
gemensamt under ledning av Nagukantorn
Anne-Marie Taulio i Ekenäs kyrka
den 10 november.
Inför det nu pågående projektet har
kretsen i god tid informerat också alla
prosteriets kyrkoherdar om vad som är
på gång. Genom att hålla god kontakt till
alla församlingar kan kretsen stöda mu-
Foto: Gunnel M Helander
Från pianist till körledande kantor
Håkan är duktig på att leda kör,
säger Gunnel. Håkan tillägger
att det nog är sången och arbetet
med körer som han är mest
intresserad av idag, trots att
det var orgeln som gjorde att han blev
kantor. Vårt samtal leds in på Håkans
väg till kantorsyrket och körledarskapet.
Stegvis framåt med mentorernas
hjälp
Som ung spelade Håkan mest piano, och
sökte sig från sin uppväxtort Karis till
konservatoriet i Åbo för att studera till
pianolärare. Han började studera orgel
som sidoinstrument, och när kyrkomusikutbildningen
i Åbo konservatorium
startade samtidigt som studieframgång-
siklivet också där det inte är så starkt, säger
Gunnel. Samtidigt som kretsen verkar
för församlingarnas skull, är den också i
sin tur helt beroende av församlingarna
för sin verksamhet. Kretsens musikaliska
verksamhet behöver stödas av ett gott
informationsarbete för att växelverkan
med församlingarna skall fungera. Gunnel
nämner Martin Glader, som var kretsens
sekreterare under åren 2008-10 och
fortsättningsvis är webbmaster för kretsens
egen hemsida www.rksk.org, som
en huvudperson i utvecklandet av den
aspekten av kretsens verksamhet.
Kretsen har ingen egen vårkonsert i år,
men en del av dess sångare deltar i förbundskörens
framförande av Symfonisk
psalm på Kyrkans musikfest i Jyväskylä
den 26 maj. Under våren sker också en
en i piano inte motsvarade förväntningarna,
var det ett naturligt steg att fortsätta
på den utbildningen istället. ”Dörrar
öppnas och dörrar stängs”, säger
Håkan. Jämsides med klaviaturstudierna
fanns körlivet alltid där, genom Karis
församlings ungdomskör och kyrkokör,
konservatoriets kör och studentkören
Brahe Djäknar. Körledarskapet var inte
självklart från början men har vuxit fram
så småningom, bl.a. genom körledningsundervisningen
i konservatoriet och
genom vicedirigentskap i BD med ett
särskilt ansvar i övergången mellan två
dirigenter.
Håkan nämner flera musiker som i
olika skeden har varit viktiga för honom.
Kariskantorn Bror-Erik ”Burre” Falck
var en stor inspiratör; domkyrkoorganis-
annan musikalisk satsning i prosteriet,
då mässan Barn i Guds tid, som introducerades
på barnkörsstämman senaste år,
firas i Ekenäs kyrka den 6 maj. År 2013,
efter den (enligt Håkan och Gunnel)
genremässigt svårbestämbara musiken
av Jan Hellberg, blir det dags för ännu
en välgörande musikalisk kontrast, då
kretsens sångare under ledning av Håkan
Lindroos får ta itu med Frantz Schuberts
Deutsche Messe (Tyska mässan). Håkan säger
att han har valt ut det verket för flera
år sedan, och vill med Schuberts musik
ge sångarna möjlighet att igen få framföra
en pärla ur den sakrala konstmusiken,
och denna gång en som är sångmässigt
mera lättillgänglig än J.S. Bachs ofta intrikata
vokalsats.
ten i Åbo Erkki Alikoski gav som ledare
för konservatoriets kör och som orgellärare
avgörande impulser i riktning mot
kyrkomusikerskapet, och BD-dirigenterna
Gottfrid Gräsbeck och Ulf Långbacka
var viktiga musikaliska förebilder.
Det andliga innehållet
Håkan minns att han först tyckte att han
behövde körsjungandet mest för att lära
sig bättre tonträffning, men det gav med
tiden så mycket mera. Gunnel lyfter fram
att hon upplever att Håkan har en trygghet
också i den andliga sidan i körmusikens
innehåll, och att en av hans styrkor
är att han ser hur kören passar in i församlingens
hela liv. Håkan säger att när
orden och innehållet är en drivkraft, behöver
man inte bara ”leva på musiken”.
Han förklarar att han då inte behöver
kräva av sig själv att vara så väldigt skicklig
på musiken för att kunna leda andra.
Han upplever att det mest meningsfyllda
i kantorsarbetet är att hjälpa människor
att sjunga, vilket han får göra både framför
kören och på orgelbänken.
Under årens lopp har Håkan hjälpt
många att sjunga. Han har varit sommarkantor
i Houtskär, där han träffade
sin blivande fru Sofia, som studerade
kyrkomusik i Jakobstad och var på besök
för att medverka i en konsert. När Sofia
tillträdde kantorstjänsten i Tenala och
Bromarv kunde Håkan vikariera henne
under hennes moderskapsledighet när
familjen fick tillökning, tills han fick sin
första ordinarie tjänst i Pojo svenska församling
(med viss tjänstgöring också i
Karis svenska församling) år 1999. Inom
ramen för den tjänsten fortsätter han att
tjäna kyrkans liv genom att musicera, och
genom att stöda andras musicerande.
2 Körbladet 2 2011 Körbladet 1 2011 3