Erik Kristensen Överlevnad, tillväxt och skador i planteringar ... - SLU

Bild 1. Frostskador synliga som böjda vissna skott.
Torka
Man har funnit att sitkagranen använder tillgängligt vatten på ett effektivt sätt. Under välvattnade
förhållanden uppvisar sitkagranen en högre nettofotosyntes per enhet vatten som transpireras jämfört med
inlandsgranar, vilket ger tillgång till mer kol för tillväxt (Grossnickle, 2000). Detta tros bero på en högre
täthet av stomata på barren, vilket underlättar gasutbyte och därmed fotosyntes. Konsekvensen av detta är
dock att sitkagranen är mer torkkänslig än inlandsgranar (Grossnickle, 2000). Korsningar mellan sitka och
vitgran eller engelmanngran har i detta avseende visat en intermediär kapacitet. (Grossnickle, 2000).
Brandt (1970) menar att det i synnerhet är äldre bestånd som kan drabbas av torka, vilket gör dem utsatta
för svamp och insektsangrepp. Även från Skottland rapporteras att äldre bestånd är känsligare. Östra
Skottland drabbades av torka 2003 vilket ledde till stamsår och påföljande angrepp av röta och insekter.
Upp till 20 % av träden dog på vissa lokaler (Green, 2010). Humiditeten visade då underskott på mer än
200 mm för 5 månader i följd mellan maj och november 2003. En rapport från Forestry Commission
(2010) visade att sitkagran var det enda av brittiska skogsträd som inte var anpassat till
humiditetsunderskott på mer än 180 mm.
18