You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Sven Kempe var kvar i staden tills han<br />
var 19 år och tog studenten. Han trivdes och<br />
hade mycket vänner, var engagerad i kristna<br />
gymnasiströrelsen och hade en mycket bra<br />
skoltid. Retandet hade kompisarna för länge<br />
sedan lagt av med, och han hade lyckats bra<br />
med att smälta in.<br />
– Visst, Modo var ju väldigt stort i Örnsköldsvik,<br />
så alla visste vem jag var. Men<br />
den bästa komplimang jag har fått är från<br />
en jag gick med i skolan som sa att jag aldrig<br />
hade gjort mig märkvärdig.<br />
Är det inte hämmande att inte få känna<br />
stolthet för det ens föräldrar har byggt upp?<br />
– Lever man med texter som ”det är svårare<br />
för en rik att komma till himlen, än för<br />
en kamel att komma igenom ett nålsöga” så<br />
påverkas man.<br />
Det kristna budskapet under hela uppväxttiden<br />
var alltså tydligt: Egendom binder en.<br />
skulle Bli Biskop<br />
Efter studenten, 1962, åkte Sven Kempe till<br />
Uppsala för att läsa teologi och bli präst.<br />
Det var inget snack om att gå in i släktföretaget?<br />
– Nej, min mamma hade en dröm – att<br />
min äldsta bror skulle jobba inom Modo,<br />
min yngsta bror skulle bli läkare och jag<br />
skulle bli biskop. Det var bara jag som fallerade,<br />
säger han och skrattar.<br />
I Uppsala kunde han vara anonym. Något<br />
som Sven Kempe tyckte var jätteskönt.<br />
– Här visste ingen vem man var, namnet<br />
Kempe sa ingenting.<br />
Så han pluggade och var ungdomsledare i<br />
Mikaelskyrkan. På Norrlands nation var han<br />
sånganförare och han bodde i samma studentnations<br />
bostäder, Norrlandsgårdarna.<br />
Hur var korridorlivet?<br />
– Jättebra. Jag tror att det är jättenyttigt<br />
att man lär sig ta hänsyn till andra och<br />
man lär känna en massa folk som man inte<br />
skulle ha träffat på annars.<br />
I januari 1966 skedde resan som skulle<br />
visa sig bli omvälvande för Sven Kempes<br />
liv. Han åkte till södra Indien som 22-åring<br />
i ett frivilligarbete arrangerat av kyrkan. Ett<br />
småindustriprojekt som under sex månader<br />
skulle ge lite fickpengar och massor av<br />
insikter. Det var en rejäl resa på den tiden<br />
och den dramatiska flygupplevelsen på<br />
ditvägen skedde efter att Sven Kempe hade<br />
bytt flyg i dåvarande Bombay.<br />
ChoCkartat indienBesök<br />
– Jag hade bestämt mig för att inte ha<br />
några förutfattade meningar, men det hade<br />
jag ju ändå. Det var chockartat i början. Det<br />
pRofilen: Sven KemPe, grundare av linum<br />
var så mycket som var främmande, en dag<br />
när vi skulle åka till marknaden låg en människa<br />
vid vägen. Jag uppfattade att han hade<br />
såriga ben och vi åkte bara förbi med bilen.<br />
För mig var det svårt att ta. Men sedan<br />
insåg jag ju efterhand att han alltid låg där<br />
vid marknaden, och jag såg också att han<br />
hade målarfärg på benen för att kunna tigga<br />
bättre. Efterhand lärde jag mig att ska man<br />
ge något ska man göra det till en skola eller<br />
vara konstruktiv på något annat sätt. Man<br />
ska inte ge för att döva sitt dåliga samvete.<br />
Precis som tidigare var det viktigt att inte<br />
sticka ut i Indien. Något som var omöjligt<br />
eftersom han var vit i ett område som sällan<br />
eller aldrig besöktes av vita. Kempe berättar<br />
om hur han ville bära sitt eget vatten från<br />
brunnen och hur folk blev väldigt oroade<br />
och ville hjälpa till. Han ville också, precis<br />
som alla andra, odla sitt eget grönsaksland.<br />
– Men föreståndaren bara skrattade åt<br />
mig, jag lyckades inte få något att växa.<br />
Under dagarna försökte Kempe istället<br />
utnyttja det faktum att han var vit, genom<br />
att exempelvis följa med folk till sjukhuset<br />
eller när de skulle få ut sin fotogenranson.<br />
När Sven var med gick det fortare och folket<br />
slapp ge sina små slantar i mutor.<br />
På projektet arbetade tre personer som<br />
satt och gjorde sandaler.<br />
– Man ritade av sin fot och sedan gjorde<br />
de sandaler. Jag tyckte de var jättefina, så<br />
efter ett tag tog jag mått på lite olika storlekar<br />
och gjorde ett försök att exportera dem<br />
till Sverige.<br />
Problemet var att när de tre sandaltillverkarna<br />
efter ett par dagars serietillverkning<br />
hade tjänat ihop samma summa som de<br />
tidigare gjorde på en vecka kom de inte till<br />
jobbet. Varför skulle de ha mer pengar än<br />
de som behövdes till marknaden?<br />
– Då fick man ta snacket med dem att de<br />
skulle kunna spara till något större, så sedan<br />
började de komma sex dagar i veckan.<br />
Sandalerna gick som smör i det indiska solskenet<br />
och efter tio år var det 80 familjer som<br />
jobbade med att producera till Sverige och<br />
andra länder i Europa. Men då hade Kempe<br />
redan nya projekt på gång i Indien.<br />
sandaler Blev konsthantverk<br />
– Jag kom hem till Sverige men ville<br />
fortsätta skapa relationer som inte byggde<br />
på att döva samvetet. Därför kom jag in på<br />
konsthantverk för att man där värdesätter<br />
personen bakom konstverket.<br />
Han öppnade butiken Indisk textilkonst i<br />
Uppsala där han sålde batik, siden och möbler<br />
som han hittat under sin andra resa till<br />
Indien, 1967.<br />
Sedan uppstod idén med grov indisk<br />
bomull. Tio vävstolar sattes upp av samma<br />
person som skött exporten av både sandalerna<br />
och konsthantverken. Och samma<br />
familjeföretag, Emperor Textiles, som nu<br />
sysselsätter 1 500 personer arbetar Linum<br />
med än idag.<br />
jag känner inte saMMa ångest<br />
idag över att det Måste fungera<br />
soM jag kanske gjorde förr.”<br />
– Det positiva med den långa relationen<br />
är att vi gemensamt har kunnat diskutera<br />
fram kvalité och färger, och vi var mycket<br />
tidiga med det ekologiskt inriktade. Eftersom<br />
de hade tryggheten i att jag köpte allt,<br />
så vågade de investera.<br />
Som ett bevis på den goda relationen<br />
ringer sonen i familjen upp på Sven Kempes<br />
mobil. Engelskan bryts i en härligt<br />
indisk accent, och jag får efteråt veta att<br />
Sven talar lite tamil – det språk som talas i<br />
södra Indien.<br />
Men 1 500 personer sysselsatta enbart mot<br />
Linum. Det är ju ett jätteansvar. Får du inte<br />
ångest?<br />
– Jo, men idag efterfrågas deras arbetskraft.<br />
Det är en merit att ha arbetat för oss, så jag<br />
känner inte samma ångest idag över att det<br />
måste fungera som jag kanske gjorde förr.<br />
Hur är det när du besöker fabrikerna? Är<br />
det ”Kung Kempe” på besök?<br />
– Haha, nej inte alls. De har nästan ett<br />
mindre avstånd till mig än till sina chefer.<br />
Och jag försöker att se alla i ögonen när jag<br />
går runt i fabrikerna. För ett par år sedan<br />
fick jag möjligheten att hålla ett tal när en<br />
av grabbarna gifte sig. Mitt budskap då var<br />
att de ska vara stolta, att deras produkter<br />
finns i de finaste butikerna i Europa.<br />
”En av grabbarna” är alltså en av sönerna<br />
i den indiska familjen, och på Kempe hör<br />
man att det i stort sett skulle kunna vara en<br />
av hans egna.<br />
Men du har inte fått någon gata uppkallad<br />
efter dig?<br />
– Faktiskt är det så att i den by där sandalerna<br />
tillverkades uppstod en konflikt när<br />
RELATION 15
Change language