Vägledning för klassificering av aska enligt avfallsförordningen

Förord
i
VÄRMEFORSK
Den 1 januari 2002 infördes den nya Avfallsförordningen (SFS 2001:1063) i Sverige.
Förordningen utgör den Svenska implementeringen av olika EU-direktiv på avfallsområdet.
Den nya Avfallsförordningen skiljer sig på väsentliga punkter från äldre lagstiftning.
En av skillnaderna är att reglerna för hur avfall skall klassificeras som farligt
eller icke-farligt har ändrats.
De nya reglerna för klassificering av avfall baserar sig på bestämmelser som finns i
kemikalielagstiftningen och som har visat sig mycket svåra att tillämpa på ett fullständigt
sätt för avfall. Denna problematik gäller bland annat askor från energi- och avfallsförbränningsanläggningar.
Problemen vid klassificering av avfall förstärks dessutom
ytterligare av att anvisningar saknas för hur vissa delar av Avfallsförordningen skall
tolkas.
Klassificering av förbränningsrester har mycket stor administrativ och praktisk betydelse
för hanteringen av avfallet, t ex vid transport, materialanvändning och deponering.
För att klara ut osäkerheten kring klassificering av förbränningsrester har Värmeforsk, i
samråd med Naturvårdsverket, tagit initiativ till det utredningsarbete och det förslag till
förenklad metodik för klassificering av förbränningsrester som redovisas i denna
rapport. Naturvårdsverket har också bidragit till finansiering av projektet.
Arbetet har utförts av en projektgrupp bestående av Jan-Erik Haglund, projektledare,
Söderenergi AB; Rolf Sjöblom, Tekedo AB; och Peter Adler, ÅF Energi & Miljö AB.
Helen Mikaelsson, ÅF Energi & Miljö AB har också lämnat värdefulla synpunkter på
rapporten. Referensgrupp till projektet har utgjorts av Jan Christiansson, Naturvårdsverket;
Anders Kihl, Ragn-Sells AB; Gunnel Klingberg, RVF; och Margareta Lundberg,
Kvaerner Pulping.
Stockholm mars 2004