Nr 4, Tema Sällskapsdjur - Träskoposten

22
Plaggebos hönsmamma
Fick en fråga av Katarina om jag inte kunde skriva något
om mina kära husdjur (och nu tror ni att det blir om
katten Nemi, men tji fick ni, det blir om mina höns eller
var det illern?).
En morgon i slutet av mars när jag satt och åt min frukost
så visade Nemi som satt vid fönstret att det var något som var
i trädgården som inte brukade vara där.
När jag kollade så såg jag den gamla tuppen spatsera utanför
snöig, blöt och tilltufsad. Jag tittade på Nemi.
– Vad gör han där? Hur har han kommit dit, visst stängde jag
hos dem i går kväll?
Nemi tittade på mig och började sedan tvätta sig, hon tyckte
väl att nu hade hon gjort sitt. Resten fick jag minsann göra
själv. För hjälpa mig med de där farliga djuren det tänkte hon
minsann inte ställa upp på. Man är väl katt, man kan ju bli
blöt. Nej ge mig lite godis som tack så går jag och lägger mig
i stället, verkade det som hon tänkte.
Nu var goda råd dyra, tänk om han sprang ut på stora vägen
eller till skogs. Jag ropade på Didriks flickvän att nu fick
vi skynda oss ut och få in tuppen och kolla vad de andra 8
hönsen var. Efter mycket gående i hagen (vi såg nog ut som
två förvirrade höns vi också där vi gick) så fick vi till slut upp
tuppen till hönshuset. Den syn som mötte oss när jag öppnade
dörren var inte trevlig. På golvet i hönshuset låg ungtuppen
och en höna döda, en höna satt i ett hörn och var skadad och
en höna spatserade runt de döda som om inget hade hänt.
Men något hade ju hänt och var var mina andra höns? Att
jag glömt att stänga upptäckte jag rätt så snabbt. Att glömma
att stänga hos hönsen har jag ju predikat för barnen att det
är dödsstraff på detta. Jag har alltid fått svaret att det är dina
höns så det är ju ditt jobb. Så in med tuppen i hönshuset och
göra en snabb huvudräkning, som inte är min starka sida så
tidigt på morgonen och i ett nästan chocktillstånd. Ut med
dom döda djuren, fick fram att det saknades 4 höns. Carro
och jag började en ny vandring vid hönshuset, ute i hagen,
tittade under granar etc. men inga höns. Vem hade varit hos
hönsen? Så vi klev in i hönsgården och letade, vid en stor sten
satt en skadad höna till. Jag tittade på Carro efter att jag tagit
upp hönan och släppt in henne till de andra
– Vem kan det vara som har gjort så här? Är det räven finns
det något hål som den har kommit in i? Var är de andra tre?
Nu hade det snöat lite på natten så marken var ju vit och slabbig.
Vi hann inte leta så mycket längre för jag skulle köra Carro
till stationen i Emmaboda. Men hela vägen ner till Emmaboda
och hem igen så funderade jag på vad som kunde ha hänt. När
jag kom hem så var det ut till hönsen igen, jag öppnade dörren
tittade på den lilla skock som överlevt och grät och svor på
mig själv över min förlust.
– Var är dina andra fruar tros frågade jag tuppen som om han
skulle svara mig.
Agnethas hönor i Plaggebo
Träskoposten nr 4 2011
Snön hade börjat försvinna, så jag gick en runda till i hönsgården
och vad fick jag se om inte mina tre saknade höns. Snön
hade täckt dom så dom inte syntes. Nu undrar ni nog hur det
var fatt med dessa tre, jo de var döda de också och en saknade
huvud. Men nu visste jag nästan säkert vem som varit och hälsat
på dem, nämligen min kompis illern.
Så av nio hönor så var det två halvdöda hönor, en oskadd
höna och en oskadd tupp. Varav tuppen och hönan som var
oskadda var lite hängiga, det skulle nog vi med vara om vi
bråkat med en iller. Men mina höns var ju tvungna att får nya
kompisar och det snabbt, om inte annat för värmens skull. Så
ett samtal till min man där jag berättade vad som har hänt och
förklarade att jag behöver skaffa nya höns med en gång. Men
min man tyckte inte det.
– Lugna dig ett tag sa han, du kan ju inte får tag i höns nu!
Men där hade han fel, man har ju sina kontakter. Det gick en
så där 5-10 minuter så ringer min svärmor till mig. Efter 30 års
samlevnad så kan tydligen min man mig utantill.
Min svärmor förklarade för mig att de hade beställt 10 renrasiga
genbankshöns av rasen SKÅNSK BLOMMEHÖNA
till mig i 50 års present. Hon skulle bara ringa ett samtal och
se om vi kunde hämta dem lite tidigare än vad dom hade beräknat.
Så nu har jag 10 blommehöns, 2 blommetuppar (den
tupp som överlevde illern fick vi ta bort efter några dagar för
han blev lite konstig mot hönsen) och tre dvärg höns + den
höna som överlevde illern. Alltså går det nu 16 st. fjäderfän i
min hönsgård. Jag undrar vad min man skulle ha gjort om inte
illern hade tagit död på de andra hönsen. För 19 höns hade inte
fått plats i vårt hönshus och ta bort friska djur gör ju inte jag.
Numera när jag jobbar kvällen så behöver jag bara ringa hem.
– Vi ska stänga hos hönsen, mamma, svarar de med en gång.
Så inget ont som inte har något gott med sig. Ännu har vi inte
glömt hönsen en enda gång, så både räven och illern har fått
fixa mat på annat håll!
Agnetha Ottosson