b - Subtopia

Bakom 

kulisserna 

med 

VICTOR 

RUBILAR 

Grafisk form: Sofia Lindholm 

– Ett bygglager blir cirkusscen 

Två filmstudenter 

berättar 

SUBTOPIA 

FESTIVAL

Foto: Björn ”Babba” Callius 

... en del kulturhus, en del uppskjutningsramp, 

en del kulturkluster, en del scen, en del 

konferensanläggning, en del utbildning, en del 

samhällsförändrare, en del konstnärlig frizon och en 

del motor för kreativa näringar. 

Subtopia är helt enkelt en livlig blandning som 

inte vill infoga sig i en enda beskrivning. Samtidigt 

blir det ett tillåtande universum där många olika 

verksamheter och människor kan få rum. Och det är 

så vi vill att det ska fortsätta vara. 

Men hur berättar vi då om Subtopia och alla de olika 

organisationer och företag som har sin bas här? Jo, vi 

gör ett helt magasin! Här finns det plats för spretighet 

och många olika röster kan göra sig hörda. Men vi är 

ingen sönderkokt ragu, snarare en krispig sallad där 

var och en behåller sin unika smak och tillsammans 

blir vi en smaskig helhet. 

En gång om året kommer Magasin Subtopia ut, 

proppfullt av artiklar om spännande projekt, händelser 

och människor. Numret för 2010 har ett speciellt 

tema: ”Subtopia i världen och världen i Subtopia”. 

Genom det arbete Subtopia gör och genom det 

fyrtiotal organisationer som finns under våra tak 

har vi skaffat oss det kontaktnät som vi illustrerat 

här bredvid. Om du vill bli en del av det, som 

konstnär, entreprenör, amatör eller publik, ska du 

ta tunnelbanan mot Norsborg, kliva av i Alby och gå 

gångvägen till vänster från torget. 

Välkommen till Subtopias rymliga förortsparadis! 

Chef för Subtopia 

REDAKTION 

Magasin Subtopia, Nummer 3, 2010 

Redaktörer: Sofia Kallner och Elin Borrie 

Layout och illustrationer: Sofia Lindholm 

www.sofiasportfolio.tumblr.com + www.sofiasdrawings.tumblr.com 

Reportagefotograf: Björn ”Babba” Callius 

www.babba.com 

Skribenter: Sofia Kallner, Elin Borrie, Isabell Lundholm, Karin 

Ekberg, Ludvig Duregård, Elena Rosand, Bambam Frost, Ahmed 

”Azigza” Nuru, Hampus Jansson, Uuve Jansson och Edo Jusuframic 

Annonsförsäljning: Isabell Lundholm 

Omslagsfoto: Björn Babba Callius 

Subtopias omslagspojke är Victor Rubilar. 

Tryck: Trydells 

Ett stort tack till alla andra som bidragit till detta nummer! 

4 

7 

8 

10 

12 

13 

14 

18 

20 

22 

23 

24 

26 

28 

29 

30 

32 

36 

BURMA INIFRÅN 

– Hiphop, gatuteater och sjukgymnastutbildning 

JAG OCH MIN COACH 

– Filmbasen ger stöd till unga filmare 

ETT BRA MÖTE 

– Intervju med Lotta Håkansson om konsten att mötas 

BAKOM KULISSERNA 

– Med cirkusartisten Victor Rubilar 

PORTEN MOT MELLANÖSTERN 

– Subtopia tar tillvara Botkyrkas internationella kontaktnät 

EDIN JUSUFRAMIC 

– Berättar om hur han startade sin yrkesbana i Subtopia 

HANGAREN 

– Ett bygglager blir cirkusscen 

SUBTOPIA FESTIVAL 

– Subörb, Hoodsfred, Förfest och Subtopiafestivalen 

ELLA BYTER RUM 

– Om utbytesprogrammet Changing Rooms 

HAMPUS JANSSON 

– Berättar om hur han startade sin yrkesbana i Subtopia 

ANTECKNINGAR FRÅN EN BRILLOBOX 

– En konstessä 

SUBTOPIA NU OCH FÖR 100 ÅR SEDAN 

– Från ladugård till kulturhus 

MANEGEN 

– Sveriges första branschorganisation för cirkus 

UUVE JANSSON 

– Berättar om hur hon startade sin yrkesbana i Subtopia 

HALLÅ DÄR, THIERRY BIZOT! 

– Om skivbolaget Same Blood Entertainment 

DAGBOK FRÅN DI 

– Två elever på Dramatiska Institutet berättar 

FUTURE CITY GAME 

– Spelet om Alby 

ALLA AKTÖRER I SUBTOPIA 

Subtopias 

nätverk 


2 www.subtopia.se info@subtopia.se vxl. 08 599 07 500 Rotemannavägen 10, 145 57 Norsborg 3

Det är inte många berättelser som slipper ut ur Burma. 

Få västerlänningar turistar i landet och ännu färre åker 

dit för att arbeta och bo. Så när jag träffade Magnus 

Jonsson och fick veta att han just kommit hem från sin 

andra arbetsresa till Burma blev jag nyfiken. 

Text: Elin Borrie Fotograf: Magnus Jonsson 

Magnus jobbar för Clowner 

utan gränser som via Sida 

/ Forum Syd arbetar med 

Eden Center i Rangoon. 

Det är dels en plats dit 

funktionshindrade kan komma och få 

träning, dels ett utbildningscenter. 

Eden Center är det enda i sitt slag i Burma 

och kunskapsbristen inom detta område är 

stor i landet. Clowner utan gränser hjälper till 

att utbilda sjukgymnaster i nya sätt att träna 

funktionsnedsatta. 

– Leken och det mänskliga mötet är viktigast. 

Istället för att en sjukgymnast hjälper eleven 

att böja sin arm upp och ner så kan eleven få 

en boll att kasta. Helt plötsligt gör du samma 

rörelse fast det är roligare. Då orkar du göra 100 

gånger mer! 

Inga snabba kontakter 

Första gången du var i Burma var 2008, vilket 

var ditt absolut första intryck? 

– En tidsresa 50–60 år tillbaka i tiden, 

tekniskt och infrastrukturmässigt. Samtidigt 

blir livet lugnare och enklare. 

På vilket sätt blir det lugnare och enklare? 

– Första gången jag var där existerade inte 

mobiltelefoner alls i Burma. Nu har det 

börjat komma lite. Internetcaféer finns men 

det är ingen större idé att gå dit eftersom 

uppkopplingen är långsam och antalet 

internetsidor att besöka är reglerat. Alla de här 

snabba kontakterna som vi håller på med finns 

inte. Man är här och nu, med den människa 

man umgås med. 

Är det inte svårt att komma in i landet? 

– Nej, egentligen inte så länge du inte är en 

känd journalist eller någon annan som kan 

utgöra ett hot. Sen kan jag tycka att om man 

tittar på det rent tekniskt så är det en av de 

snyggare diktaturerna i världen. 

Hur menar du då?! 

– Den är genialiskt gjord för du ser den inte. 

Som turist kommer du aldrig att uppfatta den 

samtidigt som den är exakt överallt hela tiden. 

Resa eller inte? 

Andra gången Magnus reste till Burma var 

syftet, förutom att arbeta med Eden Center, att 

lära sig mer om landet. Han ville försöka förstå 

kulturen och mentaliteten för att kunna jobba 

långsiktigt. Tanken var att hitta nya projekt 

och samarbetspartners vid sidan av arbetet med 

Clowner utan gränser. 

– Man måste glömma bort vad man själv vill 

i många av de här lägena för det är inte jag som 

bor där och ska förändra min verklighet. Man 

ska inte komma dit och redan veta att det här 

ska jag göra. Man ska komma dit och vara och 

se var behoven finns. På det sättet tycker jag att 

det jobbet som Clowner utan gränser gör och 

det som jag gör extra blir en typ av bistånd som 

fungerar. 

Den svensk-burmesiska Resebyrån Why 

Travel Agency är ett sådant resultat av 

Clowner utan gränsers arbete i Burma. De 

mötte människor som berättade om behovet 

av att få turister till landet som inte bara köpte 

paketresor och åkte runt mellan de statliga 

hotellen. Om man reser med Why Travel kan 

man till exempel stödja ett barnhem med sin 

semester istället för juntan. 

– Även om det finns många som inte tycker 

att man ska åka till Burma på grund av militärdiktaturen 

så är en halv miljon invånare 

beroende av turistnäringen. Men det är upp till 

var och en att ta ställning. Det handlar om hur 

man är när man reser också. De som jag träffat 

i Burma är glada för att jag är där och tar del av 

deras historier och sprider dem utanför landet. 

Tycker de att det är viktigt att jag är där, då 

tycker jag också det. 

33:e gatan 

Kan du inte berätta om hur det var där du bodde? 

– Jag bodde på 33:e gatan, en typisk 

Rangoon-gata. Bilar parkerade på både sidorna 

med en smal fåra i mitten där endast en bil 

får plats att köra. Praktiskt taget alla gator i 

Rangoon är enkelriktade och man går med 

livet som insats. Husens bottenvåningar är 

fulla av affärer och varje gata är oftast nischad. 

Någon är muttergatan med bara skruvar 

och muttrar, en annan är pappersgatan med 

enbart pappershandel. Min gata är stereo- och 

musikgatan. Där finns ett litet hotell som heter 

Beauty Land the Second. Ägaren är kines 

tror jag och han har väldigt mycket personal 

eftersom han också utbildar unga killar i 

management. När de blivit duktiga sparkar han 

ut dem så de kan bygga upp sitt eget. Han är en 

mycket bra man. 

» Varje gata är oftast 

nischad. Min gata är 

stereo- och musikgatan « 

– Hotellet har världens sunkigaste rum, bland 

de billigaste i Rangoon. Små svarta hål utan 

fönster. Men på taket finns budgetvarianten, 

tre små bungalowlikande lägenheter som var 

perfekta för oss. Man vaknar och tittar ut över 

hustaken i Rangoon och fåglarna kvittrar, helt 

fantastiskt. Sen knatar man ner och öppnar 

dörren mot gatan och slås av diesellukten från 

alla aggregaten som är igång för att regeringen 

stängt av elen igen. 

Tidigare berättade du om några musiker du 

träffade när du var där senast. 

– Just det. Det är så fruktansvärt varmt där, 

subtropisk fuktig värme. Jag hade svårt att sova 

i början så jag tänkte; äh jag tar en promenad 

och en cigg. Nere på gatan såg jag två killar som 

satt och spelade gitarr så jag frågade om jag 

fick slå mig ner och lyssna. De tittade väldigt 

konstigt på mig men jo, det kunde jag väl få. 

– Jag blev så otroligt inspirerad av deras 

musik, en typ av hiphop som är en blandning av 

Musiker och boende 

på 33:e gatan 

i Rangoon 

Magnus (i mitten) med 

gatumusikerna i 33:e gatan 

International Disable Day. 

1000 funktionshindrade från hela Rangoon 

träffas för en dag med lekar och uppträdanden 



Sjukgymnaster och 

arbetsterapeuter 

fortbildar sig 

på Eden center 

singer/songwriting och toasting på burmesiska 

eller något annat av deras språk. Jag tänkte att 

jag måste få höra mer. Nästa natt gick jag ner 

till gathörnet igen och det visade sig att de var 

där varje kväll. 

Det kunde vara från 5 till 20 personer som 

satt och spelade. Jag var där nästan jämt och vi 

blev polare. 

» Det finns en magi i det 

här landet som inte går 

att beskriva « 

Var kan man höra sådan burmesisk hiphop? 

– Hos mig. Vi spelade in en demo, fast den 

är inte klar än. Nästa gång jag åker ner ska jag 

spela in en skiva med 33:e gatan som de kallar 

sig. Ger de ut en skiva kan de få spelningar och 

tjäna pengar. 

När åker du ner igen? 

– Planen är att åka i höst och stanna längre 

denna gång. Förutom att fortsätta arbetet 

Den nybildade 

gatuteatergruppen 

Zoe 

på Eden Center och spela in skivan så ska 

jag fortsätta med ett gatuteaterprojekt vi 

påbörjade sist. Än så länge är det förbjudet med 

gatuteater i Burma men nu finns den första 

gatuteatergruppen i Rangoon. Det är några 

musikstuderande och en före detta politisk 

fånge som ska göra en föreställning och jag 

anordnade workshops för dem. 

Men hur ska de göra det om det är förbjudet? 

– Det finns lite vägar, man kan söka tillstånd 

om man gör det smart. Det gäller att berätta 

något för folket utan att det märks. Man säger 

att man ska göra ett klassiskt burmesiskt 

skådespel men historien gömmer ett politiskt 

budskap. 

Är det något du avslutningsvis vill berätta om 

Burma? 

– Det finns en magi i det här landet som inte 

går att beskriva. Kärleken och alla möten med 

människor utan att du någonsin behöver vara 

rädd. Om det är något land i världen där man 

kan uppleva något man inte kan uppleva någon 

annanstans så är det i Burma. 

Burma heter officiellt Myanmar och 

det officiella språket är burmesiska. 

Det finns även flera stamspråk. 

Naypyidaw är huvudstaden och 

den största staden är Rangoon med 

4 miljoner invånare. 1948 blev landet 

självständigt från Storbritannien, 

men efter en kupp 1962 har landet 

styrts av olika militärregimer. 

Två större försök till uppror 

mot juntan har genomförts. 1988 

demonstrerade studenter och 2007 

buddistmunkar. Båda gångerna 

slogs demonstrationerna ner av 

militären. 

Clowner utan gränser: 

www.skratt.nu 

Democratic Voice of Burma, 

den största internationella 

burmesiska radiostationen: 

www.dvb.no 

Svenska Burmakommittén: 

www.burmakommitten.org 

Att ha en egen coach, ja det ligger verkligen 

i tiden, men det är inte för att vara trendiga 

som Filmbasen erbjuder sina filmare stöd 

i form av en egen coach, utan på grund av 

ett tydligt behov. 

Text: Karin Ekberg Foto: Johan Gärskog (th), Robin Garefelt (nedan) 

På Filmbasen kan unga filmare 

söka stöd i form av teknik eller 

pengar, men man kan också söka 

stöd i form av en coach, för att 

vara ung regissör är ensamt. 

– Jag flyttade tillbaka till Stockholm efter 

att ha gått på Filmhögskolan i Göteborg. 

Jag slogs av att alla i huvudstaden försökte 

verka upptagna och säkra, men kände sig 

ensamma och osäkra när man skrapade lite på 

ytan, berättar Joakim Blendulf projektledare 

på Filmbasen och initiativtagare till 

coachverksamheten. 

Rent praktiskt innebär coachstödet att en ung 

filmare matchas med en mer erfaren filmare 

och att dessa två träffas under en längre period 

för att diskutera och utveckla den unge filmarens 

projekt. Regissören och filmfotografen Jesper 

Klevenås (bl.a. Guldbaggebelönad för fotot i 

Roy Anderssons ”Sånger från andra våningen”) 

var en av de första coacherna på Filmbasen. 

Jesper och hans adept Olof Leth har träffats för 

att prata om casting, inspelning och mot slutet 

om klippningen. Jesper har också varit med 

under repetitioner. 

– Jag blev inspirerad av Olofs entusiasm och 

har nu fortsatt att coacha unga filmare. När jag 

möter personer som jag tycker skulle vara bra 

som coacher, tipsar jag dem. 

För Olof har samarbetet med Jesper tagit 

honom vidare i karriären. Efter inspelningen 

av projektet ”På bar gärning” antogs Olof på 

Dramatiska Institutets regilinje. 

– Jag upplevde att coachskapet med Jesper 

gav mig mer än mina 1,5 år på Stockholms 

Filmskola. Det är när man håller på med 

ett konkret projekt som man lär sig mest om 

filmskapande, säger Olof. 

» Jag upplevde att 

coachskapet med Jesper 

gav mig mer än mina 

1,5 år på Stockholms 

Filmskola « 

Jesper tror att samarbetet med en coach fungerar 

bäst om filmaren har viss erfarenhet från 

tidigare projekt. Han upplever också att det ger 

mycket extra energi när man vet att projektet 

verkligen ska genomföras. Dokumentärfilmaren 

Julia Lindström har nyligen avslutat 

ett projekt och precis påbörjat inspelningen av 

kortdokumentären ”Menarche”. Som coach har 

hon Marcus Lindeen, regissör till ”Ångrarna”, 

Från inspelningen av 

filmen På bar gärning 

en pjäs som sedan gjordes till film med hjälp 

av produktionsbolaget Atmo. 

– Ångrarna spelades in i studio för att vi 

skulle kunna jobba mer kontrollerat. Julia och 

jag är intresserade av att leka med formen på 

ett liknande sätt. Där tror jag att jag kommer 

kunna vara ett bra bollplank. 

– Att Marcus, som är en erkänd filmare, 

engagerar sig i mitt projekt gör att filmvärlden 

känns mindre onåbar, säger Julia. Vår kontakt 

ger mig självförtroende och det ska bli 

jättespännande att arbeta tillsammans med 

formen; dokumentära berättelser som regisseras 

och spelas in i studio. 

Filmbasen, som invigdes 2008, ser 

coachverksamheten som ett viktigt ben 

i verksamheten och dessutom ger det 

arbetstillfällen åt professionella filmare. 

2009 delade Filmbasen ut ett tjugotal coachstöd. 

– Jag tror jättemycket på att få formulera sig 

kring sitt projekt inför någon annan som inte 

är ens kompis och som är helt frikopplad från 

produktionen, avslutar Marcus. Filmare borde 

hjälpa varandra mer på det sättet överlag. 

www.filmbasen.se 

www.filmstockholm.sll.se 

Från inspelningen av 

filmen På bar gärning 



Text: Isabell Lundholm Fotograf: Ludvig Duregård 

Jag har bestämt tid för att träffa 

Lotta Håkansson, konferens- och 

eventchef i Subtopia. Vi sätter 

oss under trappan, i hörnet 

där sofforna är bekväma och 

översikten utmärkt. Förutsättningarna är 

goda för ett givande samtal kring ämnet 

”Ett bra möte”. 

Vad är ett bra möte? 

– Jag vet inte om man ska kategorisera möten 

som bra och dåliga. Ett möte kan oavsett 

kvalité leda någonstans. För att det ska bli ett 

bra möte måste man se till att alla klassiska 

förutsättningar fungerar, såsom att det inte är 

för varmt eller för kallt, att man sitter bra, har 

varit på toaletten, inte irriterar sig på något i sin 

närhet och så vidare. 

Förbereder du dig inför möten? 

– Ja, jag förbereder mig, men jag försöker 

komma till ett möte förutsättningslöst för att 

kunna få ut mer av det. Jag tycker faktiskt det 

kan vara begränsande att förbereda sig för 

mycket. 

Hur skulle du lägga upp ett möte med en ny 

kund? 

– Naturligtvis gör jag research om det företag 

och möjligtvis den person jag ska träffa. Då vet 

jag vad företaget står för och vad de jobbar med, 

självklara saker. 

Man kan också förbereda frågor och ha sina 

egna avsikter med mötet klara. Under mötets 

gång är det viktigt att lyssna in dem man talar 

med, vad de har för behov, så att man kan hitta en 

win-win situation i ett eventuellt samarbete. 

Om personen man ska träffa visar sig vara 

negativt inställd hur vänder man det? 

– Redan innan mötet försöker jag att 

informera om vad Subtopia har att ge och 

visa på att ett samarbete kan vara bra för båda 

parter. Om människor är otrevliga får man sätta 

gränser och att använda humor kan i sådana 

situationer vara fantastiskt. 

» Flera av de mest 

trogna kunder jag 

har haft genom 

åren har blivit 

trogna kunder 

efter en misslyckad 

start « 

Om mötet inte blir bra hur gör man då? 

– Om man har ett första möte som blir fel 

eller en missnöjd kund, tycker jag att man har 

ett fantastiskt läge att fördjupa en relation. Jag 

tror det är viktigt att se möjligheter i det som 

har blivit fel. Flera av de mest trogna kunder jag 

har haft genom åren har blivit trogna kunder 

efter en misslyckad start. Jag har reparerat 

starten genom att be om ursäkt och tillsammans 

har kunden och jag kommit underfund med 

hur vi kan få rätsida på problemet. Vi har 

skapat en gemensam referensram som förstärker 

relationen och det skapar förtroende. 

Kan man som blyg person ha bra möten? 

– Det har jag svårt att uttala mig om eftersom 

jag inte är sådan. Att visa svaghet, klanta sig, 

spilla och tappa papper ska inte vara någon 

strategi, men kan ibland vara en styrka. Om 

man är blyg tror jag att man får dölja sin rädsla 

och försöka få den andra att prata och samtidigt 

lugna ned sig själv. Mycket handlar om att 

känna av. Om jag känner mig osäker brukar jag 

tänka att personen jag ska träffa förmodligen 

känner samma osäkerhet som jag. 

– Det finns också andra sätt att kommunicera 

på, t.ex. genom e-mail eller telefon och där 

man kan skapa en relation trots att man aldrig 

har träffats. Är man bra på att skriva och trivs 

bättre med det så fungerar det nog bättre. 

– Jag är väldigt beroende av att få personlig 

kontakt, att se den jag möter samt visa vem jag 

är. Jag använder mig mycket av humor och i en 

e-mailkommunikation kan det missuppfattas. 

Jag vill se reaktionerna hos den jag samtalar med. 

Är humor ett starkt kort? 

– Att använda humor kan vara ganska 

avväpnande i en stel situation, men det är 

viktigt att man efter kort tid vrider tillbaka till 

det professionella. Humor kan ställa till det 

också beroende på vilken typ av humor man 

använder. Det kan tolkas fel. 

Hur kan ett affärsmöte gå till? 

– Det är viktigt att man befinner sig i en 

miljö där färg eller form kan bidra till ett 

inledande samtal och samtidigt vara en 

mötesplats där man kan prata. Generellt tror 

jag att det är viktigt att skapa en gemensam 

referensram som man kan återgå till. Det kan 

vara ett beslut, en upplevelse eller en känsla. 

När jag anordnar konferensmöten med kunder, 

försöker jag få kunden att förstå att det viktiga 

är hur man framför sitt budskap för att skapa 

en känsla av vad som har sagts. Känslan ska 

kunna beskrivas med en mening eller ett ord. 

Jag brukar kalla det minneskrokar. 

Har du något exempel? 

– Vi hade under en konferens valt att ha 

med en konstnär som stod bredvid hela dagen 

och målade det som sades och hände under 

konferensen. Konstnären var ingen del av 

konferensen, men hans tavla var levande under 

hela dagen. Förutom konstnären hade vi en 

kamera som fotade en gång i minuten, så att 

deltagarna kunde se hur tavlan förändrades. 

Bilderna gjorde vi sedan en film av. 

– Konferensgästerna passerade tavlan flera 

gånger om dagen. Många stannade till och 

pratade med konstnären och frågade hur han 

tänkte och så vidare. Målningen gav en bild av 

det deltagarna diskuterade och sättet att prata 

om konferensens innehåll förändrades efter att 

de hade tittat på och pratat med konstnären 

om hur han uppfattade det som sades. 

Deltagarna fick således ett annat perspektiv 

på diskussionerna. Tavlan blev i slutändan en 

minneskrok för deltagarna under konferensen. 

» Det är viktigt att 

man befinner sig 

i en miljö där färg 

eller form kan 

bidra till ett 

inledande samtal « 

Har du flera exempel? 

– Ett kommersiellt företag skulle 

kommunicera sina värdegrunder till de 

anställda i företaget. Utmaningen bestod i att få 

värdegrunderna att fastna hos medarbetarna och 

deltagarna på konferensen, vilket inte är helt lätt. 

Om VD:n skulle prata om värdegrunderna hela 

dagen skulle deltagarna kanske sitta och tänka på 

annat. Denna fråga diskuterades mycket under 

inledande möten med kunden. 

– Resultatet blev att vi tog in en artist som 

startade dagen med att köra en show med ett 

interaktivt tv-spel. Fjärrkontrollen för tv-spelet 

lämnade han sedan över till VD:n för företaget 

som fortsatte spelet. Spelet var en power-point, 

men inlagt i en annan miljö. 

– Istället för att ha en vanlig workshop med 

ord och diskussioner tog vi in graffitimålare 

som processledde tio deltagare i tio grupper. 

Grupperna fick varsin värdering som de skulle 

illustrera med hjälp av olika tekniker, som graffiti, 

tidningsutklipp, akvarell och schablonmålning. 

– De enda direktiven som fanns var att deltagarna 

skulle beskriva känslan kring värderingen och 

den skulle finnas med som ett ord på tavlan. 

Efter avslutade grupparbeten hade de vernissage 

med fördrink, där varje grupp fick berätta om 

respektive tavla. Tavlorna hänger nu på företaget 

och har blivit en minneskrok för värdegrunderna 

som diskuterades under den dagen. 

Hur kom ni fram till dessa olika konferensformer? 

– Grundidén för konferensen i exempel ett 

fanns redan innan. Jag och konstnären hade 

arbetat ihop i flera år och vi tyckte metoden 

passade eftersom det var en större konferens med 

många deltagare och en mängd diskussioner. 

– Det företag som omnämns i andra 

exemplet kom hit med andra förväntningar. De 

önskade en otraditionell konferensform på en 

nytänkande och kreativ plats som kunde väcka 

konferensdeltagarna. De ville ha cirkustema, 

men det var ett tema som inte kunde möta 

deras behov. Det fanns ett mål med dagen och 

vi hjälpte dem med innehållet. Jag och kunden 

bollade fram och tillbaka för att komma fram 

till målet. 

Vad är dina mål med mötena? 

– Jag har jobbat med detta i många år och 

vet vad som händer i en grupp och jag brinner 

för att få folk att se saker med ”nya” ögon. Jag 

frågar alltid kunden vilken känsla de vill att 

deltagarna ska ha efter avslutad konferens. Att 

ha alla sinnen i fokus öppnar för möjligheterna 

att använda mer av sitt register på ett lustfyllt 

sätt. När något är lustfyllt skapar det ett flow i 

sammanhanget. 

8 www.subtopia.se info@subtopia.se vxl. 08 599 07 500 Rotemannavägen 10, 145 57 Norsborg 9 

Grafisk form: Sofia Lindholm

Bakom kulisserna med Victor Rubilar 

Vi följde med fotbollsfreestylaren Victor Rubilar när han spelade 

in sin nya video och när han deltog i TV4:s program Talang. 

Victor Rubilar är fotbollsjongleraren nummer ett. Han har satt fyra rekord i Guinness rekordbok och 

jonglerar med 5 bollar i luften samtidigt! 

Bara i år turnerar han bland annat i Australien, Frankrike, Qatar, Kanada, Kina och Hongkong, 

så självklart vill vi följa med honom och se hur det ter sig bakom kulisserna hos en världsartist. 

Text: Elin Borrie Foto: Björn ”Babba” Callius 

Just nu repeterar Victor 

tre föreställningar och 

förbereder två till. Den 

senaste showen är en 

dans- och fotbollsfreestyleshow 

med tre dansare. Vår fotograf 

Björn Babba Callius var med när 

Victor spelade in en promovideo 

för showen. Videon kan du se på 

www.youtube.com/rubilar 

” 

An artist’s portable 

office 

” 

Ladies... 

I’m single! 

” 

The making of the dance football 

freestyle promo video 

” 

Warming up 

Det var en lång dag 

med en förkyld Victor 

då TV4:s inspelning av 

programmet Talang 

gick av stapeln. När fotografen 

Björn kom dit hittade han Victor 

sovande på en soffa. Vill du veta 

hur det gick? Vi lovade att inte 

avslöja något men om du surfar 

in på TV4:s hemsida kan du 

hitta resultatet. 

Här hittar du Victor 

på nätet: 

www.jugglingfootballs.com 

www.facebook.com/footballshow 

www.youtube.com/rubilar 

” 

Performing with fever, cough and after I 

had slept only 4 ½ hours the night before 

” 

Loving the camera 



12 

I Botkyrka bor människor från hela världen vilket innebär att 

det finns ett otroligt internationellt kontaktnät i kommunen. 

Det är något som Subtopia vill ta tillvara och därför initierades 

projektet ”Gate to the Middle East” där man vill bygga vidare 

på redan existerande relationer mellan Botkyrka och Beirut. 

Text: Elin Borrie 

Gate to the Middle East är ett samarbete mellan Subtopia, 

Botkyrka kommun, Riksteatern, IFS och Clowner utan 

gränser. Ett projekt som dels handlar om att kombinera 

kultur, näringsliv och samhällsengagemang, dels om att 

bygga en bro mellan å ena sidan Beirut och Mellanöstern och å 

andra sidan Botkyrka och Sverige. Fast egentligen är det inte rätt 

att kalla det projekt. Det är snarare ett initiativ som kommer att 

resultera i projekt. 

Jonas Boutani Werner, film- och mediekoordinator på Subtopia, är en av 

dem som varit med i arbetet och han förklarar varför detta är en viktig del 

av Subtopias verksamhet: 

– De som arbetar med kultur, näringsliv och samhällsengagemang 

behöver träffas och se sina gemensamma intressen. De olika sektorerna 

har mycket att lära av varandra. Det ser man på utvecklingen inom 

områden som socialt entreprenörskap, där händer det mycket! Dessutom 

är det viktigt att bygga relationer mellan platser som Botkyrka och Beirut. 

Relationer som inte är biståndsprojekt utan samarbeten. 

Researchresa till Beirut 

I höstas gjordes en resa till Beirut för att göra research på plats och hitta 

partners till framtida projekt. Man träffade en lång rad organisationer 

och personer från de olika samhällssektorer man vill samarbeta med. Allt 

från lokala politiker till kulturpersonligheter som Nidal el Achkar samt 

organisationer som Clowner utan gränsers systerförening Circuna och 

filmorganisationen Beirut DC. 

Man besökte även kulturhuset Shams som liknar Subtopia. Olika 

organisationer hyr in sig hos dem samtidigt som de driver en scen och 

arbetar med att stödja scenkonst och film. De samarbetar även med 

Dramatiska institutet precis som Subtopia. Jonas var med på resan och 

berättar om besöket på Shams: 

– Shams placering är intressant. Kulturhuset ligger i nedre våningen i ett 

stort hus vid en stor rondell. Kring rondellen finns bostadsområden med 

invånare från alla olika kulturella och religiösa grupperingar som finns i 

Beirut. Till exempel muslimska och kristna, men även palestinska flyktingar 

från det närliggande flyktinglägret. Shams blir en naturlig mötesplats och 

ingen behöver gå långt hemifrån för att komma dit. 

Filmfestival och utbytesprogram 

Ett resultat av resan är ett samarbete med Beriut DC. De arbetar med film 

på olika sätt; producerar, håller i utbildningar och arrangerar festivaler. 

Under 2011 ska Subtopia arrangera en arabisk filmfestival i Botkyrka med 

deras hjälp. I samband med detta kommer det även bli ett utbytesprogram. 

Tanken är att filmare från Subtopia åker till Beirut DC:s festival och vice versa. 

– Jag ser flera goda effekter av det här projektet. En filmfestival här skulle ge 

en uppdaterad bild av arabisk kultur. Likaså kommer utbytet filmare emellan 

att resultera i ny kunskap och nya kontakter för dem som är med, säger Jonas. 

Utmaningar med internationella projekt 

Men hur lyckas man ro iland ett internationellt projekt med många parter 

där förutsättningarna för olika organisationer kan se helt olika ut beroende 

på i vilket land de finns? Jonas har några tankar kring detta: 

– Först och främst bör man hitta partners som man kan dela vision med, 

inte bara projekt. Det är viktigt att man känner till vilka behov de andra 

har, vad som motiverar dem och vilka utmaningar de har framför sig och 

hur allt det kopplas till den gemensamma visionen. 

– En utmaning är att trots ojämlika ekonomiska förhållanden hitta 

jämlikhet i samarbetsförhållandet. Då är det bra att ha en tydlig 

rollfördelning och att man löser frågor om ägandeskap. 

berättar om hur han startade sin yrkesbana i Subtopia 

–Var det här ett stall förut?, var min 

första fråga till Cesar Fulgencio som jag 

pratade med samtidigt som han visade 

mig runt i huset. ”Oj, du skojar…” var det 

första som kom ut ur min mun när han 

öppnade dörren till danslokalen, vilket var 

den modernaste i sitt slag och än idag en 

av de absolut bästa danslokaler jag sett. 

Ordentligt med utrymme, massa speglar, 

balettstång, madrasser, sjukt bra golv och 

en helt otrolig ljudanläggning. En dansares 

dröm och anledningen till mitt engagemang 

i Subtopia. 

Tidigare har jag engagerat mig i huset 

genom att vara anställd, där sysslorna var 

allt annat än att dansa. Det skulle målas, 

städas, fixas med papper, målas igen, 

ringas runt till olika människor etc. Men 

så fort jag hade en lucka där inget skulle 

göras eller en lite längre paus så tvekade 

jag inte en sekund att använda mig av 

danslokalen. Antingen dansade jag eller 

bara satt där och lät en massa idéer flöda 

fritt. 

Subtopia har för mig inte bara varit en plats 

där jag kan dansa. Det har varit och är 

fortfarande, för mig och många andra, en 

mötesplats där man kan sätta sig ned och 

ta det lugnt. Sedan har det självklart funnits 

olika fest- eller evenemangstillfällen då 

man har skakat loss på Loftet istället. 

När jag skriver detta inser jag att 

Subtopia varit och fortfarande är en 

del av min livsutveckling och uppväxt. 

Detta tackar jag för! Erfarenheterna från 

Subtopia har gjort mig till en bättre dansare 

och människa, och dessutom givit mig ett 

vidare perspektiv på arbetslivet. 

Faktaruta 

Namn: Edin Jusuframic 

Yrke: Dansare 

Tidigare erfarenheter: 

Floor Filler, turnerat med 

BouncE Streetdance 

Company och deras 

föreställning ”Insane in the 

Brain” 

Gör just nu: Spelar Chino 

i Norrlandsoperans 

uppsättning av West Side 

Story. Jobbar ständigt med 

egna hiphop/streetdancekompaniet 

Complete 

Dancecompany 

KompisBo! 

Har du kompisar som du inte kan vara utan? Visst vore det 

mysigt att bo tillsammans, slippa mammas övervakande 

blick, laga mat, äta och städa som ni själva har lust? 

Hos oss på Botkyrkabyggen kan ni hitta en tre- eller fyrarummare 

att flytta in i direkt. 

KompisBo är ett tryggt och prisvärt sätt att flytta hemifrån, 

klart bättre än andrahandshyra och studentbostäder. 

Var och en får kontrakt på sitt eget rum och sin andel av 

de gemensamma ytorna. Hushållsel ingår i hyran. 

KompisBo är till för dig som är mellan 18 och 30. 

Läs mer på www.botkyrkabyggen.se. 

Närheten till skolor, naturen och bra kommunikationer 

får ni på köpet. Välkomna! 

AB Botkyrkabyggen, Box 1, 147 21 Tumba. Tel: 08-530 693 00. 

www.botkyrkabyggen.se 

Foto: Privat 

www.subtopia.se info@subtopia.se vxl. 08 599 07 500 Rotemannavägen 10, 145 57 Norsborg 13 


I september invigs Sveriges första permanenta scen för cirkus, varieté och 

gatuperformance; Hangaren. Men Hangaren kommer att rymma mycket mer 

än cirkus. Vad sägs om att ha tillgänglighet till stor filmstudio 30 minuter 

utanför Stockholm City. Inte illa! Eller varför inte anordna en annorlunda 

konferens i unik miljö. Hangaren ger många möjligheter. 

Text: Sofia Kallner Foto: Björn ”Babba” Callius (där annat ej anges) 

Hangaren är en grå koloss som 

ligger vid Albysjön likt en 

strandad val. 2300 kvm öppen 

yta med väggar av korrugerad 

plåt. Kanske ser den inte 

mycket ut för omvärlden, men sanningen 

är att denna lokal erbjuder näst intill 

obegränsade möjligheter. 

I oktober 2009 tog Botkyrkas kommunledning 

beslutet att ett f.d. bygglager i Alby 

skulle renoveras och byggas om till en modern 

scen för cirkus och en multiarena för mässor 

och events samt film- och TV-inspelningar. 

Strax därpå började arbetet med att bygga om 

och rusta upp Hangaren, något som bland 

annat innebär en takhöjning till 13 meter i 

den del av Hangaren som kommer att kunna 

fungera som scen. Däremot kommer det inte 

byggas några väggar utan den gigantiska ytan 

styckas av med tyger om det behövs. På så vis 

begränsar man inte lokalen utan skapar just en 

multiarena. 

Slott vs bygglager 

Det var viktigt att ha klart för sig vilka olika 

funktioner Hangaren skulle ha innan man 

satte igång med att ta fram ett förslag till 

ombyggnaden. För att enkelt förklara kan man 

säga att Hangaren har två olika karaktärer. Den 

ena är den anonyma. Den är till för grupper 

som till exempel Mando Diao som vill kunna 

repa helt ostörda inför en konsert. Ingen ska 

veta om det. Eller när SVT vill hyra lokalen för 

att spela in kommande julkalender. Saker som 

inte ska synas utåt helt enkelt. 

Den andra karaktären är den i galaförpackning. 

Den ska kunna fungera för olika tillställningar 

såsom cirkusföreställningar, varietéshower, 

teaterföreställningar, konserter, men även 

events och konferenser. Då kläs Hangaren i 

”finkostymen”. 

» För designen valdes 

klassisk arkitektur med 

slottet Versailles som 

förebild « 

Redan i förarbetet till ombyggnaden av 

Hangaren bestämdes att det vackra och unika 

skulle tas tillvara. Tanken är att förhöja det som 

redan finns och hämta inspiration därifrån. För 

designen valdes klassisk arkitektur med slottet 

Versailles som förebild. Slott vs bygglager? 

Kanske inte en klockren koppling, men idén 

bakom är densamma. Liksom Versailles ska 

Hangarens fasad och arkitektur gå igen i 

inredningen. 

Mosad plåt är konst 

Man kan fråga sig vad det är för vackert med 

en grå plåtbyggnad med bitvis illa tilltygad 

fasad. Oändligt mycket! Det gäller bara att man 

låter fantasin och kreativiteten flöda. I fasaden 

finns partier som har blivit mer eller mindre 

mosade av gaffeltruckar och annat. Kanske ser 

det enbart ruffigt ut på avstånd. Vad händer då 

om man går närmare och verkligen tittar på 

skadan eller om man väljer ut en del av skadan 

och förstorar den? Det ser helt annorlunda ut. 

Tanken är att blåsa upp foton som tagits av 

skadorna och göra dem till fotoväggar i glas 

som ska sitta inne på toaletterna. Konstverk 

helt enkelt! 

Ett annat kul exempel på designen är 

nödutgångarna. I Hangaren kommer det att 

byggas fyra stora nödutgångar, en åt varje håll. 

Istället för att sätta upp de vanliga små gröna 

skyltarna med den vita springande gubben på 

målas samma piktogram två meter högt över 

hela dörren. Det blir tydligt och det blir en rolig 

detalj i helheten. 

Utformningen av Hangaren kommer 

sammanfattningsvis att vara enkel, lätt och 

stilren där skönheten som redan finns i grunden 

lyfts fram samtidigt som funktionaliteten och 

användningsområdena ökar. 

Taket höjs till 13 meter 

över den del av Hangaren 

som ska fungera som scen 

Foto: Jonathan Kipowsky 

Det före detta bygglagret 

som nu är Hangaren 

Foto: Erik Möller 

Ur föreställningen PSY 

med The 7 Fingers 



om det behövs 

Hangaren – Botkyrkas 

nya mötesplats 

Vad kommer då Hangaren att innehålla och 

varför togs överhuvudtaget beslutet att bygga 

en cirkusscen i Alby? Jens Sjöström (s) är 

kommunordförande i Botkyrka och en av 

dem som har drivit frågan om Hangarens 

förvandling till cirkusscen och multiarena. 

Vad fick Botkyrka kommun att bestämma sig för att 

göra denna satsning på Hangaren? 

– Det bestämdes för länge sedan att vi ville 

satsa på Hangaren. Botkyrka kommun tyckte 

att det var ett antal viktiga saker som behövde 

beredas plats. Etablering av Cirkus Cirkör, det 

dynamiska klustret Subtopia, festivaler och 

en permanent scen. Det tog dock ett par år 

innan vi fick möjlighet att köpa byggnaden och 

då var det egentligen två olika alternativ som 

gällde. Antingen skulle det byggas bostäder i 

Hangaren, eller så skulle den göras om till en 

spelplats. 

– Beslutet att Hangaren skulle bli en spelplats 

togs därför att aktörerna i Subtopia producerar 

så mycket att det behövs en permanent scen. 

Botkyrka kommun tror också att Hangaren 

som mötesplats verkligen kommer att gynna 

såväl Botkyrkabor som andra. 

Vad tror du att Hangaren kan tillföra Botkyrka 

kommun? 

– Först och främst stärker Hangaren 

varumärket Botkyrka kommun. Vi vill att 

Botkyrka ska förknippas med ungdomlighet 

och kultur och Hangaren bidrar till detta 

genom alla möjligheter den ger. Det i sin tur 

gör att många blickar riktas mot regionen. 

Vi visar andra kommuner att Botkyrka är en 

kommun som vågar sticka ut. Vi vågar satsa. 

– Vi vill spela för medborgarna i Botkyrka. Få 

dem att känna att de faktiskt har en unik arena 

full av möjligheter, på hemmaplan. Vi hoppas 

att Hangaren kan stärka självkänslan och att 

Botkyrkaborna ska känna stolthet och ge kraft 

och stöd till satsningen. 

Vad tror du att detta kan betyda för kulturlivet i 

Stockholm? 

– Det finns idag ett behov av scener i 

Stockholm och det som främst saknas är en 

scen i mellanstorlek. I och med att vi bygger om 

Hangaren till just detta hoppas vi att kulturlivet 

ska breddas. 

– Det saknas filmstudios i Stockholmsregionen, 

likaså en ordentlig cirkusscen. Vi 

tror att kombinationen av filmstudio samt 

cirkus och gatuperformance kommer att vara 

ovärderlig för Stockholm för den är så unik. 

Kombinationen ger ofantliga möjligheter. 

Kultur handlar mycket om spännande möten 

och här kan olika genrer verkligen mötas. 

Vad händer i mötet mellan cirkus och musik? 

Eller film och cirkus? Subtopia är redan en 

produktionsplats och nu utvidgas möjligheten 

att genomföra testverksamheter av olika slag. 

Om du fick önska helt fritt, hur skulle du då vilja 

att Hangaren såg ut om 5–10 år? 

– Då hoppas jag att Hangaren är en 

välomtalad scen, känd i sin genre i hela världen. 

Att publik främst från hela Sverige, men även 

från övriga världen lockas att besöka Hangaren. 

Jag hoppas också att Hangaren ska ha en lite 

”oborstad” stämpel över sig. Att den ska vara 

känd som ett ställe där experimentella projekt 

kan ta plats och där skaparlustan och olika 

kulturella möten är i fokus. 



– Det vore även fantastiskt om den kunde bidra 

till att konstnärer såsom till exempel ljud- och 

ljusdesigners och dekorbyggare etablerar sig 

i Alby för gott för på så sätt växer Botkyrkas 

kulturliv ännu mer. 

– Och självklart säljer vi för fulla hus på 

scenen! 

Hangaren – 

inspelningsstudio för 

film och TV 

Ett av Subtopias fokusområden är film vilket 

även kommer att prägla Hangaren. Jonas 

Boutani Werner är Subtopias film- och 

mediekoordinator. Han arbetar med den 

strategi som ska utveckla Subtopia till en 

filmby som innehåller alla de delar nya unga 

filmare behöver för att utveckla sig själva och 

filmmediet i Sverige. 

Vad tror du att Hangaren kan göra för film- och 

Tv-produktionen i Sverige? 

– Den kommer fylla ett glapp i tillgång till 

studios. Stora och inte så utrustade lokaler, 

som Hangaren, kan fungera som relativt billiga 

studios. Det blir också ett ställe där scenkonst 

och event kan möta filmen. 

Hur tror du att detta kan bidra till kulturlivet i 

Botkyrka och i Stockholm? 

– Subtopia satsar på en målgrupp av filmare i 

gränslandet mellan proffs och amatörer, de som 

inte får hela sin inkomst från filmen. Hangaren 

kommer att kunna användas till att stötta folk 

som är på väg. Kopplingen till Filmbasen och 

Fanzingo som ligger i Subtopia är självklar 

eftersom de arbetar med just denna typ av 

filmare. 

– Förhoppningsvis kommer även olika 

produktionsbolag och andra bolag förknippade 

med filmproduktion att kunna finnas på 

plats vid Hangaren. Det ska bli en plats där 

reklamfilm, långfilm, TV-serier, amatörfilm, 

dokumentärer m.m. kan spelas in. Det blir en 

mötesplats mellan erfarna och nybörjare. 


att Hangaren såg ut om 5-10 år? 

– Att den är omgärdad av en filmby, att det 

finns filmstudios helt avsatta för film och även 

flera filmstudios kring Hangaren. 

Hangaren – Sveriges nya 

cirkusscen 

De flesta som möter Hangaren kommer dock 

antagligen att göra det som publik som kommer 

för att se till exempel en cirkusföreställning. 

Kiki Muukkonen på Subtopia är programansvarig 

för cirkus i Hangaren samt koordinator 

för Subtopias andra fokusområde cirkus, varieté 

och gatuperformance. 

Varifrån kom idén att ha en cirkusscen i 

Hangaren? 

– Idén att ha en scen har funnits i minst 10 

år. Att scenen skulle bli just Hangaren började 

man fundera på under ”Cirkusåret i Botkyrka” 

2008. Innan dess fanns det en massa olika idéer, 

bland annat funderades det kring ett permanent 

cirkustält under 2007. Det ledde till att man 

började presentera föreställningar i den då 

tomma lokal som nu är Hangaren. Att platsen 

verkligen fungerade att använda som scen blev 



tydligt efter föreställningen ”Traces” med The 7 

Fingers 2008. 

Vad tror du att en cirkusscen som Hangaren kan 

göra för cirkus och gatuperformance i Sverige? 

– En jäkla vitamininjektion och en 

unik möjlighet att presentera cirkus. Med 

Hangaren skapas en scen för kompanier i 

Sverige samtidigt som den öppnar för fler 

internationella föreställningar och samarbeten. 

Tänk vilken inspiration och vilka utbyten det 

kommer att ge! 

– Det kommer att innebära ett konstnärligt, 

kulturpolitiskt och publikt erkännande för 

konstformerna cirkus och gatuperformance och 

svensk publik kommer äntligen kunna ta del av 

dem ofta. Resultatet på lång sikt kommer att 

bli att det produceras mer cirkus samt att det 

kommer att utvecklas en publik som känner 

till och uppskattar konstformen i dess olika 

variationer. 

Hur tror du att detta kan bidra till kulturlivet i 

Botkyrka och i Stockholm? 

– Stockholm och Sverige är ännu inte så 

bekant med cirkus och gatuperformance, 

Hangaren blir en öppning. I flera länder i 

övriga Europa har de konstformerna redan en 

plats. Det finns scener och festivaler. 

– Det spännande med att få en egen scen i 

Sverige är att det öppnar för korsbefruktning 

och experiment på ett helt annat sätt än 

tidigare. Jag är övertygad om att både dansen 

och teatern kommer att påverkas. 

– Det är både logiskt och spännande att ha en 

internationell scen i en internationell kommun. 

Man behöver inte ha allt inne i stan. Att bygga 

en scen som Hangaren i en kommun som 

Botkyrka är också att göra ett kulturpolitiskt 

statement! 

– Det kommer också att innebära en 

tillströmning av publik som kommer till 

Botkyrka för att se föreställningar man inte kan 

se någon annanstans. Och Botkyrkaborna själva 

kommer att ha detta ”fem steg från dörren”. 

» Det spännande med 

att få en egen scen i 

Sverige är att det öppnar 

för korsbefruktning och 

experiment på ett helt 

annat sätt än tidigare « 


att Hangaren såg ut om 5-10 år? 

– Jag vill att Hangaren är det självklara stället 

att gå till när man vill se det mest spännande 

inom cirkuskonsten. Vare sig man kommer från 

Albydal, Södermalm, Göteborg eller Paris. 

– Allra viktigast är att publiken verkligen 

kommer till Hangaren. Att alla vet att det vi gör 

där är så spännande att de kommer trots att de 

inte känner till alla kompanier som presenteras. 

Jag är säker på att det är så det kommer att bli, 

det känns redan självklart. Här kan vi skapa 

möjligheter för svenska artister och kompanier 

att växa och synas och utvecklas. Och vi har 

redan skapat ett internationellt intresse för 

svensk cirkus och för den här platsen. 

– I min önskedröm är Hangaren en 

blomstrande, fantastisk och inspirerande 

mötesplats full av människor och av artister 

som alla är olika varandra. 



SUBTOPIA 

Subtopia älskar festivaler! Genom 

åren har vi tillsammans med 

andra samlat fantastisk scenkonst 

och undergroundkultur till flera 

dagars folkfest. Nu är det dags igen! 

Text: Elin Borrie Foto: Björn ”Babba” Callius (där annat ej anges) 

Första helgen i september är det fest i Alby! Subtopia och Botkyrka kommun inviger Sveriges nya cirkusscen Hangaren 

med fyra dagars festival. Cirkus i världsklass blandas med film, bazaar, dans, musik, picknick vid vattnet, sagor i 

skogen och massor av tillfällen att prova på spännande saker. 

FAKTA SUBTOPIAFESTIVALEN 

Datum: 2–5 september 2010 

Plats: Hangaren med omnejd, Albyvägen 38 i Alby 

Mer info: www.subtopiafestivalen.se 

NÅGRA EXEMPEL PÅ VAD DU 

KOMMER KUNNA UPPLEVA PÅ 

SUBTOPIAFESTIVALEN: 

Föreställningar 

• Wear it like a crown, Cirkus Cirkörs nya 

hyllade föreställning om att bära sina 

misslyckanden med stolthet. 

• Petit Mal med Race Horse Company 

(Fi) kommer till Sverige för första gången 

med en föreställning som lovordats 

internationellt. Dödsföraktande akrobatik 

och partystuds! 

• Cirque Baguette med Papas & The Pajas, 

clownföreställning för hela familjen. 

• Circo Ripopolo (Be) kommer med 

Europas minsta cirkustält och roligaste 

föreställning. 

• Blåställ med Vifira, en finstämd dans- och 

jongleringsföreställning för hela familjen. 

• Mustangs varieté med Circus Arts 

presenterar het och ny svensk cirkus. 

• Robert Fux & Orginalljudet, 

performancekonsert med Sveriges queer 

queen nummer ett. 

• Musikalen De galnas hus av och med Alby 

Fejm. 

FESTIVAL 

• Soul Warriors, breakdansare som vunnit 

priser över hela världen. 

• Botkyrka Communityteater. 

• Eire spelar irländsk folkmusik. 

• Blåsorkestern Gryningspatrullen ger 

konsert. 

Gör själv och prova-på 

• Michael Jackson workshop. 

• Sagorum i skogen. 

• Breakdance workshop. 

• Hennamålning med Islamiska förbundet. 

• Allsång för alla, Botkyrkas internationella 

allsång. 

• Cirkusskola. 

• Paddla i Albysjön. 

• IT-teknikkurs. 

Ännu mera 

• Klimattema: Botkyrka kommuns 

klimatsamordnare har klimattält och 

Symbiolab kommer med ett slutet 

ekosystem i en husvagn. 

• Träffa redaktionen för tidningen Shoo. 

• Botkyrka DJ:s kör utomhusdansgolv vid 

vattnet. 

• Politikerfotboll. 

Dessutom en massa skön film ur 

annorlunda vinklar. Läs mer på 

www.subtopiafestivalen.se 

Subtopiafestivalen arrangeras av Subtopia 

och Botkyrka kommun i samarbete med 

Circus Arts. 

Heja festivalkommunen 

Botkyrka! 

Ingen av dessa festivaler hade kunnat bli 

av någon annanstans. Bara i Botkyrka 

kan det bli en så härligt galen blandning 

av upplevelser och av innerstads- och 

förortspublik. Det är här alla fantastiska 

volontärer finns och det är Botkyrka 

kommun som gjort alla festivaler möjliga 

genom att vara uppdragsgivare, stå för 

grundfinansiering och stötta med sina 

resurser. 

Jauvet 

Förfest07 (2007) 

Subtopia och Circus Arts arrangerade 

Förfest07, en gatufestival på ängen. 

Närmare bestämt Fittja äng och även 

denna gång tillsammans med Fittja 

familjefestival som hade trettioårsjubileum. 

Förfest07 var en underbart brokig festival 

där allt fick plats: en uppblåsbar konsthall, 

varietétält, tävling med Sveriges bästa 

graffare, dansscen, filmskjul, radio-provapå, 

fakirföreställningar, modevisning, 

cirkus i gräset, knivkastare och musik från 

country till hårdrock. Massor med folk njöt 

tre saligt soliga dagar som dock startade 

något blåsigt. 

Ingen festival utan katastrof 

Elena Rosand har arbetat på Subtopia 

sedan 2005. Hon minns den stormiga 

början på Förfest07: 

– Första dagen gick vi ner tidigt för att 

möta upp en spansk delegation som skulle 

besöka området innan öppningen. Det 

blåste av bara h-vete. Nästan alla tält vi 

spenderat hela natten med att sätta upp 

flög runt över Fittja äng. Två tält var intakta, 

bland annat det stora cirkustältet och där 

fick delegationen vara. Stormen slog som 

pistolskott i den stora tältduken och i en ring 

i mitten satt de åtta förskrämda spanjorerna. 

De försökte höra vad vår chef Karin sa när 

hon för att överrösta stormen skrek fram 

Subtopias vision. Till dag två hade stormen 

lagt sig och tack vare fantastiska volontärer 

och folk som kan trolla med knäna hade vi 

alla tält på plats igen. 

Hoodsfred (2006) 

Tidningen Gringo gjorde under sin tid flera 

festivaler under namnet ”Hoodsfred”. Det 

var en förortsfestival med musik, politik, 

sport, dans, gatukonst, debatter och massa 

fest. 2006 gjorde Gringo Hoodsfred i Alby 

tillsammans med Subtopia. Vi slog oss ihop 

med Fittja familjefestival och det blev en 

solig folkfest med 30.000 besökare under 

tre dagar. Förutom riktigt många grymma 

konserter med större delen av Sveriges 

hiphopelit var det graffititävling, open mic, 

sambafotboll, barnföreställningar, debatter 

med politiker och tält från många av 

Stockholms kulturetablissemang . 

Hört på komradion 

FESTIVALMINNEN 

På festivaler har alla som jobbar 

komradio och den används för de mest 

skiftande situationer. Projektledaren för 

sambafotbollen anropar alla på komradion 

10 minuter innan turneringen ska börja: 

”Är det någon som har en fotboll?” Ingen 

har ett bra svar men 5 minuter senare 

återkommer han: ”Tja, jag igen. Har hittat 

fotboll. Är det någon som har en pump?”. 

Subörb (2005) 

År 2005 var Subtopia och Riksteatern 

samproducent till Cirkus Cirkörs streetcirkus-musik-festival 

Subörb (första 

Subörb var 2003). Fyra dagar i augusti 

fylldes Subtopias område av cirkus överallt: 

på scener, i tält, mitt bland kringströvande 

besökare och med prova-på för små och 

stora. Även mängder av musik fanns att 

njuta, Laleh och Tingsek fyllde och lyfte 

taket på ”Kokoslagret” och Saïan Super 

Crew kom från Frankrike. Dansare från 

hela regionen kom till streetdansscenen 

och graffare till muren som vi skänkte. 

Överallt vilade en varm festivalstämning. 

Att töa en hårding 

Graffare på 

Förfest07 

Lindansös på Subörb 

Foto: Tobias Fischer 

Festivaler kan smälta de hårdaste 

småkillar. Peo Ohlsson, projekterare på 

Subtopia, minns en liten kille från Fittja 

som hängde runt på Subörb: 

– Han cyklade omkring på sin bmx och var 

hård som en isbit. Inte en min rörde han, 

men allteftersom dagarna gick så började 

han så smått lätta på smilbanden och till 

slut hade han töat. Festivalen hade nått in i 

hans hjärta, det var mycket fint. 



Elena ”Ella” Rosand jobbar med Subtopias konferens- och eventbokning. I oktober 

2009 åkte hon via Trans Europe Halles och utbytesprogrammet Changing Rooms till 

kulturhuset Farnham Maltings i England. Hon fick inblick i ett annat arbetsätt och 

med den erfarenheten i bagaget ser hon även på Subtopia lite annorlunda. 

Foto: Ludvig Duregård 

När jag var i England i hela 2 veckor satt jag på ett kontor 

som var mycket lugnare än Subtopias trots att de var lika 

många som jobbar i liknande lokaler. Om det spelades 

musik var det på så låg volym att man verkligen fick 

anstränga sig för att höra den. Det var inte lika mycket stoj och 

stim utan allt var lugnt, trevligt och effektivt. 

För min del saknade jag det lite rivigare och högljudda, kramarna och 

tjafsandet, kanske inte så konstigt med tanke på hur mycket jag själv bidrar 

till ljudnivån. Skratten är trevliga och äkta och jag gillar passionen och 

tempot. 

Att brottas med artister, fluffa konferenser, göra om schemat sju gånger 

om dagen. Att folk talar i mun på varandra, spelar för hög musik, kramas, 

tjuvröker, gör hyss, tokjobbar med höga knän, gnäller, skjuter upp möten, 

har åsikter om allt, lunchmöten som inspirerar, röriga bokningssystem (som 

jag snart har kläm på), visioner om förnyelse och erövra världen, växa, inte 

nöja sig, nyskapande, banbrytande… Saknade helt enkelt Subtopia något 

enormt. Allt hon är och allt hon kommer att bli! 

När jag kom till Farnham Maltings blev jag varmt välkomnad. De som jobbar 

där har helt klart samma glöd för sitt arbete som vi i Subtopia. Det är en plats 

som jag absolut vill komma tillbaka till och jag hoppas jag får träffa dem som 

jobbar där igen. Några av dem har jag fortfarande kontakt med. 

Jag försöker dra paralleller mellan platsen som jag besökte och Subtopia 

och det är inte det lättaste. Trots att det var så många likheter är platserna 

enormt olika. Farnham Maltings känns lantligt och det ligger centralt i en 

liten stad. Det är lätt att bara titta in eftersom det liksom är på vägen. De 

har fullprogrammerat med teater, föreläsningar, konferenser, bio, konserter, 

både klassigt och folkmusik samt utställningar som är naturnära och 

vackra, inte provocerande på något sätt. Farnham Maltings ligger mycket 

mer lättillängligt än Subtopia och har lättare att nå fler än vi. Det känns 

mindre nytänkande än Subtopia vilket är både bra och dåligt. De anordnar 

hemslöjds-, trädgårds-, smyckes- och stickningsfestivaler med små stånd 

i alla rum, workshops och föreläsningar. Subtopia är mer högljudd, mer 

missförstådd och mer rebellisk. 

Farnham Maltings har hittat sin plats i samhället och de kämpar med att 

få allt att klaffa med ekonomi, personal, visioner och lokaler precis som 

Subtopia. Farnham Maltings känns mer vuxen, medan Subtopia känns som 

en kaxig tonåring som kräver sin plats i samhället och att hon ska accepteras 

precis som hon är. Subtopia ligger mer i utkanten och bygger en stad 

runtomkring sig så att den passar henne, inte på något dåligt sätt alls utan 

hon gör det med stor kärlek. Men visst sticker det i ögonen på vissa ändå, 

trots att alla får ta plats. 

Elena Rosand 

En komplett lösning 

för biljettförsäljning 

www.tickster.com | 031-18 60 30 | 08-24 70 30 | sales@tickster.com 


S ubtopia 

är medlem i Trans Europe Halles 

(TEH), ett europeiskt nätverk av kulturhus. 

Inom TEH arbetar man bland annat med 

utbytesprojektet Changing Rooms som Elena 

Rosand skriver om här intill. 

Anna Weitz från TEH svarar på fyra snabba 

frågor om nätverket och projektet: 

Vad är Trans Europe Halles (TEH)? 

– Trans Europe Halles är ett nätverk av självständiga kulturhus i 

Europa som funnits sedan 1983. De allra flesta är belägna i före detta 

industrilokaler som nu fyllts med kulturaktiviteter och konst. 

Vilka är medlemmar i TEH? 

– Idag är vi totalt 47 medlemmar i 26 europeiska länder (3 i Sverige). 

Vissa är stora och andra är små, men alla brinner för den självständiga 

kulturen, att engagera sig i sin närmiljö och att lyfta fram nya talanger. 

Vad händer i nätverket? 

– Två gånger om året träffas representanter för medlemmarna på ett 

av husen i nätverket. På mötena utbyts erfarenheter och idéer och nya 

samarbetsprojekt tar form. Just nu är Changing Rooms TEH:s största 

projekt med 25 kulturhus som partners. 

Vad är Changing Rooms? 

– Changing Rooms är ett jättespännande pilotprojekt som går ut på att 

testa olika sätt för kulturarbetare att bli mer rörliga över landsgränser. Det 

innehåller bl.a. ett personalutbytesprogram, som Ella på Subtopia deltog 

i, internationella workshops och inte minst Changing Rooms toolkit, 

en webbsida som är lite som en kombination av wikipedia, couchsurfing 

och platsbanken, specialgjord för alla som jobbar inom den självständiga 

kultursektorn och vill utöka sitt internationella nätverk! 

Text: Elin Borrie Foto: Privat 


erättar om hur han startade sin yrkesbana i Subtopia 

Redan som liten pojke visste jag att det 

var på scen jag ville vara. Jag visste att 

jag ville bli som min stora idol och förebild, 

min far Ulf-Håkan Jansson, som hela sitt 

liv arbetade med konst och kultur i alla 

dess former. Det tog inte lång tid innan 

jag var där jag ville vara. Jag var med 

i ett par uppsättningar på Stockholms 

stadsteater och gjorde speakerjobb i SVT:s 

barnprogram. 

På vintern uppträdde jag tillsammans 

med min far på Skansens barncirkus som 

voltigeryttare och clown. När det sedan var 

dags att söka gymnasium hade jag tänkt 

om och ville då arbeta mer med TV och 

radio och valde att gå på mediegymnasiet 

i Tumba. Jag trivdes bra, men det kanske 

ändå inte var det jag verkligen brann för. 

För att få lite betänketid jobbade jag efter 

gymnasiet som tennis- och gymnastiktränare 

i Tullinge där jag är uppväxt. 

Samma år öppnades Rotemannen som 

numera heter Subtopia och min mamma 

Eva Jansson var en av initiativtagarna 

till att det hela startade. Vid den 

tidpunkten började min lillasyster Uuve 

på cirkusgymnasiet i Hallunda. Samtidigt 

fick jag jobb på Subtopia som vaktmästare 

och det var där jag såg alla otroliga 

VILL DU 

JOBBA MED MUSIK? 

Ettårig yrkesförberedande musikutbildning för dig som är mellan 19-25 år. 

Botkyrka kommun i samarbete med Kungl. Musikhögskolan i Stockholm. 

Anmäl dig NU! 

www.botkyrka.se/ymu 

cirkusartister träna. Jag kände inombords 

att det var på scenen jag ville vara och 

det är ju som cirkusartist som jag skulle 

kunna få visa och dela med mig av min 

artistiska sida. Jag bestämde mig då att 

satsa allt på att bli en cirkusartist. Jag 

hittade en cirkusskola i Danmark, AFUK, 

som jag gick 1 år på. Den skolan gjorde 

mig redo att komma in på Cirkus Cirkörs 

”Cirkuspiloterna”, där hittade jag min 

disciplin, straps. Ett år hos Cirkuspiloterna 

gjorde mig i sin tur redo att komma in på 

en av de bättre cirkusskolorna i världen; 

École Nationale de Cirque i Montreal. 

Där gick jag i 3 år och utbildade mig till 

den artist jag ville bli och är idag. Efter 

skolan har jag jobbat med Cirque du Soleil 

i föreställningen Dralion. Nu efter 2 år 

är mitt Dralionkapitel avslutat och till 

sommaren ska jag börja med att träna in 

ett nytt nummer för en annan av Cirque du 

Soleils turnerande föreställningar. 

Subtopia kommer alltid ha en särskild plats 

i mitt hjärta. Det var här jag bestämde mig 

för vad jag ville göra i mitt liv. Alltid när 

jag kommer hem så åker jag till Subtopia 

och träffar alla supercoola, snälla och 

underbara människor som jobbar eller 

tränar där ute. Mitt namn är Ulf Hampus 

Jansson. 

BOTKYRKA 

KULTUR- 

SKOLA 

Faktaruta 

YMU_annons_subtopia_mars2010.ind1 1 2010-03-30 15:08:29 

Namn: Ulf Hampus Jansson 

Yrke: Cirkusartist 

Tidigare erfarenheter: 

Luftakrobat i Cirque du Soleilföreställningen 

”Dralion” 

Gör just nu: Tränar 

Foto: Jens Andersson, www.thejens.com 

Foto: Privat 

Anteckningar 

från en brillobox 

Sedan 1970 så har frågan ”Vad är konst?” 

skapat oroliga blickar och undflyende svar i 

konstsfären. Och det är tydligt att någonting 

helt fantastiskt eller väldigt, väldigt läskigt har 

hänt i Konsten med stort K. 

Text: Ludvig Duregård 

När man ställer ut ett gäng tvättmedelskartonger eller målar av konserver blir 

det svårt att separera konsten ifrån allting annat. Slutsatsen blir att Konsten 

inte längre har en avgränsning mot verkligheten och att verklighetens mest 

triviala små objekt, med rätt kontext och intentioner, kan få samma legitimitet 

som Nattvakten. Konstbegreppets totala sönderfall i mitten av sextiotalet är ett faktum, 

eller i slagkraftigare termer: Konsten är död. 

Vi kommer kanske inte få en ny kubism, eller en ny Andy Warhol. Konstens 

framkant ligger inte längre i penslar och dramaturgi. Konstens framkant är i dess 

demokratiserande. Vi har sett exempel på rappare från Hässelby Gård som jämförs 

med Cornelis, dansare eller till och med hela subkulturer som blir adopterade av 

”etablissemanget”. Ja, det är uppenbart att det gamla försöker ”hänga med” det nya, 

men konstens framtid ligger inte i Bonnierfamiljen eller Svenska Akademins händer. 

Utan den ligger i Do It Yourself-kultur och skivsläpp på Piratebay, i replokaler i Uddevalla 

och på katedern hos en svensklärare i Kvarnhagsskolan. 

Aldrig mer skall vi se Flasktorkaren, inte heller en ny Cindy Sherman eller ännu 

mindre Picasso. Den pluralistiska konsten används som megafon när traditionalisterna 

skriker ”Avant Gardets tid är förbi och vi kommer aldrig mer kunna revoltera”. Den här 

uppfattningen är Konstens verkliga död. 

Problemet är att ingen och inget kan uppnå konstnärs- respektive konststatus utan att 

de verifieras av konstvärlden. Men behovet för den nya konsten är inte att komma in på 

den gamla konstens arenor, utan att, i en process som redan är igång, skapa sin egen 

definition. En konstsfär med nya ramverk, nya argument och nya inställningar. Det jag 

försöker säga är att de inte kommer att be Moderna Museet om lov. 

Så när etablissemanget skriker verklighetens folk, så har verklighetens folk redan börjat 

måla samhällskritiska tavlor som hängs i tunnlar och parker. Varje försök att adoptera, 

verifiera och intellektualisera de verken blir meningslöst. För de kommer ur verkligheten. 

Och de vill inte ha vår legitimitet. De vill bara höras och synas. 



Subtopia – 

nu och för 

100 år sedan 

Text: Elin Borrie 

Foto: Björn ”Babba” Callius 

1895 köpte telefonmagnaten Lars Magnus 

Ericsson Alby Gård som ligger ett stenkast 

från Subtopia. 55 år gammal hade han inte 

längre mycket till övers för sin telefonkoncern. 

Han avslutade sina uppdrag, sålde 

sina aktier och som den bondson han var 

gav han sig i kast med sitt stora intresse; 

jordbruk. Hans vision var att förbättra 

det svenska jordbruket med ny teknik i 

samklang med naturen. 

1910 stod det som idag är Subtopias 

huvudbyggnad klar, fast för 100 år sedan 

var det en mycket modern ladugård. 

I Subtopias huvudkontor fanns tjurarna 

och i det som idag är restaurangen 

Johanna i köket stod kossorna på rad. 

För fönstren hängde vita skira gardiner för 

att ljuset skulle vara jämt året om och på 

så vis skulle även mjölkningen bli jämn. 

Kornas kost kunde bestå av lyx som solros- 

och jordnötskakor. Lars Magnus var en 

innovativ man som experimenterade för att 

hitta lösningar och ur det perspektivet har 

platsens anda inte förändrats. 

Subtopias kontor 

Restaurangen i Subtopia 

”Johanna i köket” 



MANEGEN 

För drygt ett år sedan fick Sverige sin första branschorganisation för 

cirkus, varieté och gatuperformance, Manegen. 

Men vad gör egentligen Manegen? Linn Brodén studerar sista året på 

Dans- och Cirkushögskolans cirkuslinje och går snart ut som nybakad 

cirkusartist. Vi bad henne att ställa ett par frågor till två av styrelse- 

medlemmarna i Manegen, Thorsten Andreassen och Kajsa Balkfors Lind. 

Text: Sofia Kallner Fotografer: Erik Olsson (Kajsa), Mattias Edwall (Thorsten), Johanna Siljeholm (Linn) 

Linn: Varför startade man Manegen? Vad 

var syftet? 

Kajsa: Cirkus Cirkör, Subtopia och Botkyrka 

kommun startade ett utvecklingsprojekt för 

att ta reda på om det fanns ett behov av en 

branschorganisation. Det har inte funnits någon 

branschförening innan. 

Thorsten: Behovet undersöktes på nationell 

nivå. 2008 bildades en interimstyrelse där 

grunden till ett diskussionsforum lades. Det nya 

forumet var en del av det första stormötet som 

ägde rum i mars 2009. 

Kajsa: I interimstyrelsen var det tretton 

personer från olika delar av branschen, enskilda 

artister och representanter från stora och små 

organisationer. 

Linn: Var det i interimstyrelsen som man 

tog fram vad som behövdes? 

Kajsa: Ja delvis, vi konstaterade att det skulle 

komma att krävas ett väldigt stort engagemang. 

Vi kunde och ville inte bygga upp en färdig 

organisation och sen få passiva medlemmar. 

Det kändes viktigt att jobba inkluderande 

och engagerande. Därför arrangerade vi ett 

stormöte där vi bjöd in alla aktörer inom cirkus, 

varieté och gatuperformance som vi kände till. 

Thorsten: På mötet var det både cirkusartister, 

producenter och presentatörer. 

Linn: För att få det känt? 

Thorsten: Mer för att få bredden så att alla 

» Manegens hemsida 

ska bli som en 

samlingspunkt, en portal. 

Man kommer kunna 

likna den med ett socialt 

nätverk såsom Facebook « 

inom cirkusbranschen skulle kunna medverka 

om de ville. 

Kajsa: Och för att förankra att behovet fanns 

samt veta hur vi skulle gå vidare. Vi bjöd in 

cirka hundra personer och gjorde en workshop 

med gruppdiskussioner kring frågorna; Vilka 

behov finns? Vad drömmer vi om? Hur kan vi 

hjälpa varandra? Vad finns det för fördelar med 

att samarbeta? 

Linn: Vilka är de prioriterade frågorna? 

Thorsten: Att samla och sprida information, 

att skapa och delta i nätverk, att verka för 

kompetens och kunskapsutveckling, att 

verka för produktionsstöd och för bättre 

förutsättningar för att skapa och producera, 

bättre distribution, marknad och försäljning. 

Linn: Kan jag som nybliven cirkusartist 

komma till Manegen och be om hjälp? 

Thorsten: Ja, på ett sätt skulle man kunna 

säga det. Manegens hemsida ska bli som 

en samlingspunkt, en portal. Man kommer 

kunna likna den vid ett socialt nätverk såsom 

Facebook. Varje enskild aktör eller medlem 

kommer ha sin egen profilsida där man kan 

lägga upp och presentera sig själv. 

– Det kommer att utvecklas ett chattforum 

och tillsättas arbetsgrupper i styrelsen samt 

bland våra medlemmar som diskuterar bland 

annat moral, etik och frågor kring gagesättning. 

Vissa företag erbjuder oanständigt låga gager 

till professionella artister. En arbetsgrupp har 

tillsatts i frågan och arbetar tillsammans med 

Teaterförbundet som redan har tariffer och 

avtalsenliga avtal. 

Linn: Det kan verkligen behövas och 

jag vet att vissa artister använder sig 

av andra artisters avtal för att lättare 

bestämma gaget för ett jobb. 

Thorsten: Ja, på så vis kan man se att 

Manegen fyller en funktion. 

Linn: Okej, så som enskild person bör du 

först kolla på hemsidan vad som finns. 

För hemsidan till Manegen är främst till 

för om man behöver hjälp med sådana 

konkreta saker eller för att artister och 

producenter ska hitta information. 

Kajsa: Manegen är också, som en ideell 

organisation, en kollegial samverkan. Finns det 

Kajsa Balkfors Lind 

behov av ett seminarium om att ansöka om 

bidrag så arrangerar vi det. I vår bransch finns 

det inga fasta bidrag till just cirkusartister utan 

vårt syfte är snarare att vi ska se till att cirkus, 

varieté och gatuperformance erkänns som 

konstformer och att det finns resurser att söka. 

Flera sökare av bidrag skapar medvetenhet 

och mer utrymme, vilket gör att möjligheterna 

vidgas. 

Thorsten: Det är också mycket viktigt att 

artister blir medlemmar i Manegen för att 

stärka organisationen. Tillsammans blir vi starka. 

Kajsa: Om det är många unga artister som 

blir medlemmar engagerar vi oss i frågor som 

rör dem. 

Thorsten: Jag tror att det gemensamma 

nätverkandet är det som gäller. 

Linn: Ja, det finns så mycket samlad 

information hos alla människor. 

Thorsten: Det är så oerhört viktigt att man 

kommer med frågor till Manegen. Vi har en 

rad olika uppgifter att uträtta som bestäms på 

stormötena där inte alla är med, men vi behöver 

interaktionen med alla medlemmarna. Vi måste 

ha den! 

Linn: Ni vill ha mer konkreta frågor som 

ska tas upp? 

Kajsa: Ja, och också förslag på lösningar. Vi 

hade en fråga som kom upp på ett möte 

angående gatuartisteri. Det var många som kom 

Thorsten Andreassen 

» Vårt syfte är att se till 

att cirkus, varieté och 

gatuperformance erkänns 

som konstformer och 

att det finns resurser att 

söka « 

till det mötet som inte hade varit engagerade 

i Manegen och som var just gatuartister. De 

var upprörda över att vi inte hade gjort något 

för dem. Då förklarade vi att alla jobbar ju 

ideellt och vi räcker inte till överallt, men att de 

gärna fick bli medlemmar och börja jobba för 

gatuartisteriet, vilket de senare gjorde. 

Linn: Ett smart exempel som visar att 

egna initiativ skapar rörelse. 

Thorsten: Manegen kommer att växa långsamt, 

men nu i början är det viktigt att få så många 

medlemmar som möjligt för att sprida budskapet. 

Linn: Då är det jätteviktigt att ni 

interagerar med alla som slutar skolan 

nu. Min klass går ut i vår och det är tjugo 

nya artister på marknaden. Även om jag 

har lite koll på vad som händer så blir 

jag mycket mer upplyst nu när jag hör er 

prata! 

Linn Brodén 

Thorsten: Ja, ta senaste nyhetsmejlet 

till exempel. Där finns det tre eller fyra 

jobberbjudanden. Olika festivaler som 

presenteras, olika utbildningar och projekt. 

Nyhetsmejlet är ett sätt att hålla den interna 

branschen à jour med vad som händer. 

Sen ska vi gå utanför den lilla klicken och 

höja medvetandet hos andra aktörer inom 

nöjesbranschen och hos näringslivet för att öka 

förståelsen och kompetensen. Hur bokar man 

en cirkusartist? 

Linn: Men ska Manegen verkligen gå in 

och ta en sådan roll och leverera jobb? 

Thorsten: Nej, vi ska inte leverera jobb. Vi ska 

informera om var det finns jobb. 

Kajsa: Vi ska absolut inte konkurrera med de 

som förmedlar artister. 

Linn: Men kanske ge information om 

vilka som bokar artister? 

Thorsten: Det kommer att finnas på 

hemsidan. Det blir en databank där. 

– Det viktigaste är att vi kommunicerar med 

varandra. Annars kan vi inte växa. Och att folk 

kommer på stormötena. På varje styrelsemöte 

är upp till fem medlemmar välkomna så det är 

bara att komma och lyssna eller om man vill ta 

upp en fråga. 

– Linn, du går ut skolan nu i vår och ska 

börja jobba som cirkusartist. Har du börjat 

marknadsföra dig själv? 



Linn: Jag har gjort en video och skickat 

ut den till olika varietéer, sen har jag 

kontaktat festivaler och så. 

Thorsten: Då har du ju gjort det grundläggande, 

tagit fram en video och gjort i ordning ett 

bra CV. Har marknadsföring och hur man 

promotar sig själv ingått i er utbildning? 

Linn: Ja, vi har rätt mycket marknadsföring. 

Tillsammans letar vi kompanier, 

varietéer, teatrar och bidrag och samlar 

ihop det till en lista som alla kan ta del av. 

Vi hjälps åt att hitta jobben. 

Thorsten: Vad tycker du om den delen av 

utbildningen? Om du jämför marknadsföring 

med de andra ämnen som du haft i skolan. 

Linn: Den är jätteviktig! 

Thorsten: Upplever du att det känns så 

överlag i klassen? 

Linn: JA! Och speciellt nu sista året. Nu 

berättar om hur hon startade sin yrkesbana i Subtopia 

Vad betyder Subtopia för mig? Subtopia 

har betytt och betyder mycket för mig. Det 

var där som jag började min cirkuskarriär. 

När det var dags för mig att välja 

gymnasielinje ville jag prova något nytt och 

utmanande. Jag har alltid varit intresserad 

av att stå på scen och att det var estetlinjen 

som jag skulle gå var en självklarhet. Jag 

hade tur för det året som det var dags att 

välja skola kom Cirkus Cirkör till Botkyrka 

och öppnade cirkuslinjen på Hallunda 

Gymnasium. Jag gjorde antagningsprov och 

kom in. 

Under mina år på gymnasiet blev jag bara 

mer och mer kär i cirkusen och speciellt i 

trapetsen. Jag visste att det var cirkusartist 

jag skulle bli. Men när jag tog studenten 

ville jag ha nya utmaningar. Jag gjorde 

intagningsprov till Pilotutbildningen* och 

kom in där med. Det var sista året som den 

utbildningen fanns och den varade bara ett 

år. Jag hade swingtrapets som min första 

disciplin och tränade hårt och intensivt med 

min ryska tränare Sergej. 

Jag hade lång tid kvar innan jag var en 

» Möjligheterna blir 

större om man deltar i 

stormötena för då kan 

man lättare vara delaktig 

och påverka « 

blir det verklighet, skolan tar slut och 

man ska ut och jobba. Innan var det så 

långt fram. Vi har bara tränat och tränat 

och tränat och sen plötsligt är vi bara här. 

Nu har jag alla de här kunskaperna, men 

vad ska jag göra med dem då? Därför har 

marknadsföringen varit viktig, men det 

är viktigt att veta att det finns ställen där 

man kan hitta stöd även efter utbildningen. 

färdig trapetsartist så mitt nästa mål var 

Ecole Nationale de Cirque i Montreal. 

Tillsammans med min bror Hampus och 

tvillingarna Sara och Jenny åkte vi till 

Montreal på intagningsprov och alla fyra 

kom in. I Montreal fick jag världens bästa 

trapetstränare och vi tränade hårt och 

disciplinerat tillsammans i tre år. 

Efter fyra år tillsammans med Cirkus 

Cirkör och Subtopia och tre år i Montreal 

fick jag mitt första jobb som cirkusartist. 

Jag och min bror fick ett kontrakt med 

Cirque du Soleils föreställning Dralion. 

I Dralion fick jag tyvärr inte göra någon 

trapets, men jag och Hampus gjorde ett 

tygnummer tillsammans. Det var en bra 

erfarenhet för oss båda och en start på 

vår cirkuskarriär. Vi reste runt ett år i 

Australien och Nya Zeeland och sedan 

vidare till Mexico och har gjort över 500 

föreställningar. Nu är Dralion slut och nya 

utmaningar väntar. Tack vare Subtopia 

och Cirkus Cirkör har min dröm om att 

stå på en av världens största scener blivit 

verklighet. 

Thorsten: Manegen ÄR ju medlemmarna, 

det får man inte glömma! Medlemmarna på 

stormötena beslutar om verksamhetsplan och 

vilka frågor som är prioriterade. Styrelsen 

utgår från verksamhetsplanen och arbetar sen 

tillsammans med engagerade medlemmar i 

grupper med olika frågor. 

Linn: Så stormötena är väldigt viktiga? 

Thorsten: De är jätteviktiga! 

Kajsa: Möjligheterna blir större om man 

deltar i stormötena för då kan man lättare vara 

delaktig och påverka. 

Thorsten: Vi försöker nå konsensus i alla 

beslut. Man måste vara med och se till att det 

händer något. Vara med och kommunicera. 

Det är det viktiga! 

www.manegen.org 

Faktaruta 

Namn: Uuve Jansson 

Yrke: Cirkusartist 

Tidigare erfarenheter: Luftakrobat 

i Cirque du Soleils föreställning 

”Dralion” 

Gör just nu: Tränar 

Foto: Privat 

* Piloutbildningen var Cirkus Cirkörs 

vidareutbildning för cirkusartister som 

gått cirkusgymnasium eller liknande. Idag 

finns Dans och cirkushögskolans 3-åriga 

utbildning för cirkusartister istället. 

Vem är du? 

– En av fyra delägare i Same Blood Entertainment sedan ett år tillbaka. 

Har hand om bokningar och promotion, men gör egentligen allt. Är 26 

år och från Gävle ursprungligen. Jobbar med musik på heltid. 

Vad är Same Blood Entertainment? 

– Ett independent skivbolag som håller på med skivinspelningar. Vi 

vill så småningom utveckla verksamheten inom musikbranschen. 

Varför namnet Same Blood Entertainment? 

– Från början var det en brasilianare, en från Tanzania, en syrian, en 

kreol från Kap Verde och en serb som spånade kring namnet. Olika 

nationaliteter, men människor med samma intresse, därav namnet. 

Vad tycker du är era bästa egenskaper? 

– Vi är bra på så mycket. Bra på att planera och att se framåt. Har 

fått beröm för vad vi gör och att vi gör det så bra. 

Vad skulle ni inte vilja göra? 

– Svår fråga. Det finns nog inte något som vi inte skulle vilja göra. Vi 

är öppna för allt och ser vi att ett projekt kan fungera så genomför vi 

det. 

Vad gör ni allra helst? 

– Bra musik, musik som vi kan stå för. Behöver inte vara hiphop. 

3-25 JULI 

CONFIDENCEN 

7-29 AUG, 20-24 SEP 

SÖDRA TEATERN 

www.cirkor.se 

Vad gör ni med materialet som unga artister skickar till er? 

– De mailar. Vi lyssnar i den mån vi har tid. Vi får vara realistiska 

beroende på artistens ålder. En 14-åring får vänta några år. 

Vi är intresserade av att hitta en kvinnlig artist till Same Blood 

Entertainment. I dagsläget har vi ingen. 

Vad inspireras ni av? 

– USA. I USA startade urban musik och där har de kommit så mycket 

längre än vi och därför inspireras vi av det de har gjort. Vi känner att 

vi har artister som är lika bra som artisterna i USA. Moroten är att vi 

ska visa vad vi kan. Vi lever vår dröm eftersom vi alla älskar musik. 

Är ni kända i skivbolagsvärlden? 

– Mer än vi var för ett år sedan. J-Son, en av våra artister, blev 

nominerad till Swedish Grammy Awards, vilket bidrar till att fler 

och fler känner till oss. Förr arbetade vi med hiphop, men nu är 

vi bredare. Har ett samarbete med Sony Music. Vi nätverkar med 

hela musikbranschen bl.a. genom att besöka världens största 

musikmässa i Cannes. 

Vad är det viktigaste du ska göra idag? 

– Fixa min bil… 

Vad är Subtopia för dig? 

– Subtopia har gett oss möjlighet att utvecklas genom att hyra ut 

lokalen till oss. 

Isabell Lundholm intervjuade Thierry Bizot. 

Samebloodartsiten 

J-Son som var 

nominerad en 

Grammy 2010. 

Från vänster: 

Afram Gergeo, 

J-Son, 

Thierry Bizot 

Foto: Henrique Silva 



En dag på DI 

Jag heter BamBam Frost och kommer från Skärholmen i Stockholm. 

Jag har dansat hela mitt liv, hållit på mycket med teater och alltid varit 

intresserad av film. Jag sökte baskursen på DI eftersom det kändes som min 

chans att äntligen sätta igång med film på riktigt. 

Det absolut roligaste på hela kursen har varit regiträning med Eva Dahlman 

som lärare. Hon är en regissör som arbetar på Dramaten och Stadsteatern 

samt har gjort några filmer. Vi hade henne som lärare i två veckor under 

hösten. Då fick vi gå igenom lite grunder i hur man regisserar. Och nu i 

mars hade vi henne igen. Denna gång fick vi öva med riktiga skådespelare! 

Det var måndag och jag hade förberett en scen ur en pjäs som heter Psykos 

4.48 och är skriven av Sarah Kane. Vi började kl. 9.00 och jag var helt 

skakis av nervositet. Hade jag förberett mig tillräckligt? Skulle jag framstå 

som världens nörd som inte vet något om film eller teater? Jag satt och läste 

min scen om och om igen för att verkligen förstå vad allting betydde och 

handlade om, egentligen! Men så kom han aldrig… vi väntade och väntade 

och skådisarna kom aldrig. Till slut fick vi tag i dem och fick veta att 

någonstans hade det blivit ett missförstånd och de trodde att de skulle börja 

dagen efter. Då släppte nervositeten, phew! 

Min skådis kunde som tur var komma senare samma dag så jag fick i alla 

fall lite tid på mig att lugna ner mig. När vi började var jag inte alls lika 

nervös. Vi satte igång direkt. Han läste scenen och vi pratade om vad allt 

kan betyda och började testa olika grejer. Jag släppte alla mina förberedelser 

och var 100% fokuserad på honom. Varje gång han spelade upp scenen blev 

jag helt tagen och tyckte att det var det bästa jag sett. Men någonstans i 

mitt huvud hörde jag min lärares röst ”Jag vill att ni ska få på flabben för 

då lär ni er mer!”. Så samtidigt som jag tyckte allt gick som smör var jag 

orolig över att jag gjorde någonting fel! Jag slutade fokusera på honom 

utan började istället tänka på min roll. För som regissör måste jag väl tycka 

mer? Ändra mer? Vara hårdare? Strängare? Vad gör jag för fel tänkte jag då 

allting gick så bra? 

Jag var tvungen att ta en paus och fråga min lärare vad jag skulle ta 

mig till. Då lärde jag mig någonting. Det handlar om koncentration! Det 

handlar inte om att jag ska vara regissör och bossa över någon annan, utan 

jag ska bara fortsätta på det sätt jag arbetade i början. Man behöver alltså 

inte lägga över hela sin vision på skådisen. Eva sa ofta att om man har en 

vision så kan man släppa den och istället fokusera på vad skådisen ger just 

nu. Experimentera och om ens vision är tillräckligt bra så gör skådisen så 

som man tänkt utan att man säger det rakt ut, eftersom han/hon kommer 

på det själv. Sedan jag hade kommit på det kände jag verkligen hur min 

koncentration och mitt fokus ändrades! Jag glömde bort tiden och var helt 

inne i scenen och hans skådespeleri. 

När vi slutade för dagen kan jag absolut säga att jag var helt nöjd med hur 

det blev. Och jag hade lyxen att få fortsätta i två dagar till. Jag har aldrig lärt 

mig så mycket på tre dagar tidigare och när veckan var slut var jag så glad! 

Det var absolut bland det roligaste jag någonsin gjort och nu vill jag ha mer, 

mer, mer. Jag önskar jag kunde få regissera varje dag! 

BamBam Frost 

Foto: Privat 

En dag i min skola 

Dagens workshop börjar med en övning. Vi får berätta om vad vi har 

gjort under de senaste veckorna. Jag får ordet. Jag börjar berätta för 

min lärare och mina klasskompisar. Jag börjar med att säga: Jag har 

gjort jättemycket under de senaste veckorna. En av de sakerna var att 

jag skrev manus inför mitt kommande filmprojekt. 

Jag berättade även andra saker som jag gjort under de senaste 

veckorna. Efter några timmar fick vi ytterligare en övning. Övningen 

gick till så här: alla i klassen fick leta efter en plats där de kände sig 

bekväma och sedan lägga sig på rygg. Jag valde en plats, la mig på 

golvet och använde min jacka som underlag. 

Sedan fortsatte läraren med att säga: ”Nu ska ni blunda och bara 

lyssna på vad jag säger”. Därefter spelade han lugn musik så att vi 

kunde slappna av. Han sa: ”Föreställ er att ni befinner er fem år framåt 

i tiden. Var befinner ni er?” Jag såg en bild där jag satt framför en 

producent. Läraren fortsatte sedan att fråga oss: ”Hur ser rummet ut 

och vad ser ni runt omkring er? Vart är ni på väg?” Jag såg mig 

själv fem år framåt direkt efter varje fråga läraren ställde. Jag såg 

vad som fanns runt omkring mig. Jag såg hur rummet såg ut. 

Jag såg vart jag var på väg. 

Det jag såg var att jag satt framför producenten som jag 

nämnde tidigare och jag diskuterade min kommande långfilm 

med producenten som tyckte väldigt mycket om min nya 

filmidé. Han sa: ”This is a wonderful idea! I would like to 

produce this movie”. Jag blev jätteglad av vad han sa. 

Plötsligt, mitt i diskussionen med producenten sa läraren: 

”Okeeeej, nuuu ska ni sätta er på er plats igen”. Det kändes 

inte som om jag var i klassen längre, jag var helt inne i femårframåt-visionen. 

Vi satte oss på våra platser igen. Läraren sa: ”En sak ska ni 

veta, den femårsvision som ni precis såg är den som ni ska hålla 

fast vid. Kämpa för att komma dit.” Sen avslutade vi lektionen. 

Jag började fundera på min vision som jag fått under lektionen. 

Jag började även fundera på hur jag skulle nå dit. Redan nu har 

jag börjat planera min resa till femårsvisionen. Det här var en 

liten kort berättelse hur jag har i min skola. 

Ahmed ”Azigza” Nuru 

Foto: Privat 




DE TRE 

IDÉERNA Sammanställda av 

Andreas 

Sidkvist, projekt- 

och processledare 

1. Walkabout Alby – Blå laget 

”Walkabout Alby” handlar om att Alby ska knyta an till 

sin historia och bejaka sin kulturella mångfald. 

I praktiken innebär detta att Alby ska fräschas upp. 

Man ska bygga om och bygga till sitt centrum samt 

fylla det med lokalt innehåll. Odla det unika med 

anspelning på Botkyrkas motto ”Långt ifrån lagom”. 

Inga McDonalds, H&M och dylika dussinetablissemang, 

utan endast unika affärer som speglar den kulturella 

mångfalden i Alby. 

För att förstärka det lokala så ska en årlig 

fotoutställning med bilder från Albybor som visar upp 

sitt Alby anordnas. 

FUTURE CITY GAME 

– Spelet om Alby Text: Elin Borrie 

Fakta om Future City Game: 

Future City Game är en kreativ workshop 

utformad som ett spel där deltagarna 

tävlar med idéer om hur de vill utveckla sin 

stadsdel. 

Spelet har utvecklats av British Council 

i samarbete med Urban Learning Space i 

Manchester, England. 

Syftet är att ta fram konkreta idéer för 

hur ett område kan utvecklas på ett socialt, 

ekonomiskt, kulturellt och ekologiskt 

hållbart sätt. 

Future City Game har spelats i ca 50 

städer runt om i Europa. 

Fakta om Future City Game i Alby: 

I Alby genomfördes Future City Game en 

helg i februari 2010 med tre lag om vardera 

5 personer. 

Det ”blå” laget vann tävlingen med idén 

”Walkabout Alby”. 

Utöver speldeltagarna deltog experter, 

observatörer och bevakare som på olika 

sätt stöttade spelarna samt tog del av 

resultaten. 

Idéerna som kom till under helgen 

kommer att finnas med i arbetet med 

Botkyrka kommuns utvecklingsprogram 

”Framtid för Alby”. 

Future City Game i Alby arrangerades av 

British Council, Subtopia, Botkyrka Byggen 

och Botkyrka kommun. 

2. Alby Kulturhus – Gula laget 

Med ”Alby Kulturhus, porten mot Alby” vill man skapa 

en samlingsplats och en mötesplats för Albys föreningsliv, 

besökare och invånare. Tanken är också att 

byggnaden ska bli ett landmärke i Alby, något att vara 

stolt över. Det kommer man att lyckas med genom att 

använda den idag outnyttjade byggnaden som bland 

annat inrymmer Albys T-banestation och som tidigare 

har varit ett P-däck. 

Den outnyttjade byggnaden har tre våningsplan och 

med Alby Kulturhus skulle man lägga till ett plan samt 

ha glasväggar ut mot centrum så alla kan se vad som 

händer där inne. 

Kulturhuset ska innehålla aktiviteter som dans, 

konst, schack och en stor samlingslokal som kan 

användas av olika intresseföreningar. I mitten ska det 

finnas ett kafé som knyter samman alla aktiviteter i 

huset. Huset ska drivas av lokalt förankrade aktörer 

och entreprenörer. 

3. Walk this way – Gröna laget 

Tre speldeltagare 

svarar på tre frågor: 

1. Vad gör en plats bra att bo på? 

2. Vad har hänt i Alby om 10 år? 

3. Finns det något som gör Alby unikt? 

”Walk this way” handlar om att gå säkert, motionera 

och hitta till Alby. Det vill man uppnå genom 

att förbättra och utveckla kommunikationerna 

i och till Alby och genom att skapa attraktiva 

rekreationsområden. 

Nya gång- och cykelvägar behövs för att minska 

avstånden mellan olika områden i Alby och för att öka 

tryggheten. För att fler ska hitta till Alby ska orten 

etableras som ett stopp på vägen för flygresenärer på 

väg till eller från Skavsta. För att människor ska vilja 

motionera mera ska en rekreationspark med utegym, 

basketbollplan, hinderbana och stor lekplats m.m. 

anläggas nere vid vattnet. Albyvägen som har gjorts om 

till en fin allégata kommer att knyta ihop centrum med 

parken. 

Detta sammantaget kommer att få fler att vilja ”Walk 

the Alby way”. 

Anders Edström Frejman 39 år, egenföretagare 

och doktorand: 

1. Trygghet och ömsesidig respekt mellan boende. 

2. Alby är fräschare, ljusare och tryggare. Tillväxten 

har ökat och även inflyttningen. 

3. Blandningen av miljonprogram, natur och 

privatägda hus. Och så är det en stor spridning i 

ålder. 

Alien Jallow 19 år, ekonomi-programmet på 

Tumba gymnasium: 

1. Först miljön och människorna som bor där och 

vilka intressen de har. Människors personligheter 

ska avspeglas i miljön. 

2. Alby har utvecklats mycket. Aktivare ungdomar 

och så är det säkrare och finare att bo här. Det finns 

fler aktiviteter och en stor mötesplats för unga 

utifrån. 

3. Att människor är olika och att det finns en bra 

balans mellan grupper. Och att de som är äldre och 

har bott här länge bryr sig väldigt mycket om Alby. 

Aleksandra Knuutila Stamenkovic 

10 år, elev på Grindtorpskolan i Alby: 

1. Jag har bara bott på Notariebacken. Det är 

en bra backe och bra att alla mina kompisar bor 

där. Mina föräldrar kämpar för att göra gården fin 

och fixar med en lokal med gemensam bastu. På 

gården har vi en grill, lekpark och redskap som vi 

kan leka med. Vi har en fin affär där man kan köpa 

mjölk så man inte behöver åka till Ica Maxi. Och så 

finns det sopcontainer, men det finns det ju överallt. 

2. Förändrats så klart! Kanske en ny regering som 

gör stora förändringar, eller små. Kanske Sverige 

är ett bättre land… I Alby är det renare i centrum 

och mer utsmyckat, fler växter, men färre bilar. 

3. Notariebacken finns bara där jag lever, den finns 

ingen annanstans. Jag är unik för Alby och min 

gård är unik för mig. 



TORSDAGSKUL FÖR HELA FAMILJEN 

I HÅGELBY PARKEN 

Gå på Barnteater varje torsdag under hela sommaren, föreställningarna 

börjar kl 13.00 och varar i 40 min. 40 kr för alla över 2 år, biljetter köpes 

på plats fr kl 12.00. 

17 jun - Magiska rymdäventyr med Nina och Markus 

1 juli - Sjörövarresa med Longkalson 

8 juli - Jag är här nu! 

15 juli - Loranga, Masarin och Dartanjang 

22 juli - Va kul vi kan ha tillsammans med Varité Vazir 

29 juli - Kotte och Vera 

5 aug - Clownen Manne, äntligen här 

12 aug- Öppet hus i Hogslaby 

SOMMARSÖNDAG 

I TUMBA CENTRUM 

Varje söndag från 27 juni till och med 8 augusti 

Kom och prova spännande cirkuskonster – bli 

lindansare, akrobat eller jonglör. Prova på att 

göra ett undersökande radioprogram. 

Tumba Centrum i samarbete med Subtopia. 

Butikerna har öppet varje söndag med massor 

av härliga sommarerbjudanden. 

VARDAG Butiker 10–19 • ICA Kvantum 8–20 • Lidl 9–20 • Systembolaget 10–19 

LÖRDAG Butiker 10–16 • ICA Kvantum 8–20 • Lidl 9–18 • Systembolaget 10–15 

SÖNDAG Butiker 11–16 • ICA Kvantum 8–20 • Lidl 9–18 • Systembolaget stängt 

www.tumbacentrum.se 

ABELLIS MAGISKA TEATERBUSS 

Den förtrollade sparven 

Dockteater i teaterbussen 

Dockteater för alla från 5 år och familjer i Alby 

centrum. Det var en gång för länge sedan långt 

borta i Japan. Där bodde en gubbe och en 

gumma i en liten stuga vid foten av det heliga 

berget Fujisan. Speltid: 40 minuter. Gratis 

inträde, (begränsade platser). 

Hämta din gratisbiljett hos Botkyrkabyggens 

Kundcenter i Alby, ring 08-530 693 00. 

Torsdag 17/6 klockan 13.00, 14.00 och 16.30 

Fredag 18/6 klockan 13.00, 14.00 och 16.30 

Plats: Alby centrum 

ALLSÅNG FÖR ALLA! 

Botkyrkas internationella allsång. 

Kom och sjung! Med liveband! Ta med familj och vänner och sjung 

på flera språk! 

Alla är varmt välkomna på årets stora musikupplevelse i Botkyrka! 

Sjung t ex. på finska, turkiska, arabiska, persiska, svenska, 

kurdiska, syriska, assyriska… 

Du kan sitta, dansa eller bara blunda och njuta. Sångtexter finns så 

att alla kan hänga på! 

Plats: Subtopia festivalen Lör 4 sep. 

Mer info: nadine.gaib@botkyrka.se, projektledare. 

7 HUS 

50 AKTÖRER 

1 TV-KANAL 

WWW.SUBTOPIA.TV

b - Subtopia

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?