You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Den gamle mannen och orkidén<br />
I en liten stad, inte alls långt härifrån, och inte alls<br />
länge sedan, levde en gammal man helt ensam i ett<br />
stort gammalt hus. Men det var inte det som var det<br />
märkliga med honom, utan det som var märkligt<br />
var att hans hus var alldeles omgivet av växthus. På<br />
alla sidor låg stora hus av glas, och inne i dem<br />
fanns massor med orkidéer. Det var nämligen så att<br />
den gamle mannen var Sveriges främste orkidéodlare.<br />
Han brydde sig bara om sina blommor och<br />
hade inget tålamod med människor, och allra minst<br />
klåfingriga och högljudda barn.<br />
Till den gamle mannens växthus kom det då och då<br />
skolklasser för att titta på orkidéerna, men de fick<br />
alltid nöja sig med en guide från den lokala blomsterföreningen,<br />
mannen höll sig därifrån.<br />
Så en eftermiddag när en tredjeklass just hade lämnat<br />
växthusen, gick den gamle mannen ner för att<br />
ge de mest värdefulla orkidéerna näring. Men, den<br />
allra mest sällsynta blomman var borta! Avknipsad<br />
strax under blomman, det såg ut som ett expertjobb.<br />
Den gamle var rasande. Han hyrde en privatdetektiv<br />
för att finna tjuven, om han hade vänt sig till<br />
polisen kanske det skulle kommit till pressens kännedom.<br />
Snart hade han en adress dit privatdetektiven<br />
hade spårat tjuven.<br />
Den gamle begav sig omedelbart dit. Området var<br />
slitet och fult, de höga husen av grå betong nerklottrade<br />
med svarta streck och krumelurer. Med en<br />
ogillade grimas gick mannen in i ett av höghusen.<br />
Han tog trappan upp eftersom hissen var trasig, och<br />
andfådd ringde han på dörren till lägenheten där<br />
hans blomma kanske fanns. Ingen svarade. Han<br />
ringde igen, och ropade in genom brevinkastet:<br />
”Hallå?! Är det någon hemma? Jag vet att ni har<br />
min orkidé!” Ingen svar igen.<br />
Som av en händelse kände den gamle mannen på<br />
dörrhandtaget, och dörren var inte låst! Han öppnade<br />
försiktigt dörren, tänkte bara gå inte för att se att<br />
hans älsklingsblomma i alla fall levde. Han fann<br />
den i sovrummet, i ett glas på nattduksbordet. Han<br />
sträckte just ut handen efter den, när han hörde ett<br />
jämrande från sängen.<br />
Nerbäddad i sängen låg en liten blek flicka, sju-åtta<br />
år gammal. Hon sov, men rörde sig oroligt och verkade<br />
ha ont. Hennes panna var blank av svett och<br />
då och då jämrade hon sig. Den gamle mannen satte<br />
sig på stolen som stod vid sängen. Nu kunde han<br />
ju inte gå, han var bara tvungen att se att flickan<br />
skulle bli bättre.<br />
Timmarna gick, och det blev mörkt. Mannen satt<br />
kvar vid flickans sida. Hon vaknade inte, men verkade<br />
bli lugnare om han lade en hand på hennes panna.<br />
När kvällen kom, hörde mannen hur ytterdörren öppnades,<br />
och in i rummet kom en pojke som såg ut att<br />
gå i ungefär tredje klass. Han verkade inte förvånad<br />
över att se mannen.<br />
”Förlåt för att jag snodde din blomma”, sade han.<br />
”Den var bara så fin, och jag ville att min syster skulle<br />
få se den.”<br />
Den gamle mannen kunde inte invända mot det, och<br />
bestämde sig att flickan kunde få låna blomman tills<br />
hon blev frisk. Så nästa dag återvände han med rätt<br />
sorts jord för blomman, och näring och en kruka.<br />
Och han satt vid flickans säng medan hennes bror var<br />
i skolan och hennes mamma på jobbet. Ibland läste<br />
han för henne, ibland strök han henne över håret,<br />
men hon öppnade aldrig ögonen.<br />
En morgon när den gamle kom öppnade pojken dörren.<br />
Mannen såg att han hade gråtit. Stilla berättade<br />
pojken att hans syster dött under natten.<br />
De drack kaffe, pojken, hans mamma och den gamle<br />
mannen, och pojken berättade att hans syster haft en<br />
tumör i hjärnan och att cancern hade spritt sig ner i<br />
ryggmärgen. Flickan hade mist synen allra först, tumören<br />
satt i syncentrum i hjärnan.<br />
”Jag stal inte din blomma för att hon skulle få se den.<br />
Hon kunde ju inte. Men jag visste att du skulle leta<br />
efter den, för guiden berättade hur värdefull den var,<br />
så jag tog den för att du skulle komma hit och ge min<br />
syster lite sällskap under hennes sista veckor. Du verkade<br />
så ensam, och hon behövde någon som var hos<br />
henne.”<br />
Mannen grät. Den sjuka flickan och hennes familj<br />
hade öppnat hans ögon för vad som verkligen var<br />
värdefullt i livet. I fortsättningen tog han själv emot<br />
skolklasserna när de kom till hans växthus. Han vann<br />
inga mer stora orkidéodlartävlingar, men varje dag<br />
gick han till kyrkogården för att ge en liten, men<br />
oändligt värdefull, orkidé dess näring, där den växte<br />
bredvid ett barns vita gravsten.<br />
Hämtat från prastflickealster.blogspot.se
Change language