PER PEKTIV
PER PEKTIV
PER PEKTIV
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Bemötande eller riktigt möte?<br />
Livsavgörande möten mellan barn<br />
och vuxna. Det handlade det om när<br />
den kände barnläkaren och förfat-<br />
taren Lars H Gustafsson delade med<br />
sig av ”Tankar för själen” i en nästan<br />
fullsatt Christinae kyrka en onsdag-<br />
kväll i början av februari.<br />
Vad är det som hotar barn och<br />
ungdomar idag? frågade Lars H<br />
Gustafsson. För väldigt många är<br />
det känslan av ensamhet, övergivenhet<br />
och utanförskap, menade han. Det betyder<br />
att man har en misstänksamhet mot<br />
nya relationer, av rädsla för att bli besviken<br />
på nytt.<br />
Ett livsavgörande möte är ofta mycket<br />
enkelt. Det handlar om att bli sedd. Som<br />
utsatt barn eller tonåring behöver jag inte<br />
någon som ställer en massa frågor, eller<br />
ännu värre, ger en massa svar, utan någon<br />
som ser mig och kan möta mig där jag<br />
är.<br />
I uppföljningssamtalet funderade man bland<br />
annat över skillnaden mellan jag-du-möten<br />
och jag-det-möten.<br />
Är vi vuxna beredda att ta vårt ansvar? undrade Lars H Gustafsson i Christinae kyrka.<br />
Detta är både oroande och hoppingivande,<br />
menade Lars. Oroande därför att<br />
så många vuxna är fullt upptagna med<br />
sig själva och klarar inte att ta sitt vuxenansvar.<br />
Men det hoppfulla är att det<br />
hänger inte på att man har en djupgående<br />
kompetens. Alla vuxna kan vara med och<br />
skapa livsavgörande möten med barn och<br />
tonåringar.<br />
Men är det möjligt, och önskvärt, att<br />
mötas på samma nivå?<br />
Både ja och nej, enligt Lars. De flesta<br />
vuxna kan hitta en ingång i barns och<br />
ungdomars värld och möta dem där. Men<br />
vi måste kunna växla mellan barnets position<br />
och vår vuxenposition. Vi ska inte<br />
försöka vuxengöra barnet. Det är alltid vi<br />
som har det fulla ansvaret för att barnet<br />
inte skadas på något sätt.<br />
UPPFÖLJNING<br />
En måndagkväll en dryg vecka efter Lars<br />
H Gustafssons framträdande var det tillfälle<br />
att fundera vidare omkring de tankar<br />
som föredraget väckte. Efter en inledande<br />
fika i Christinaesalen tog samtalet fart<br />
runt bordet i Övre rummet, under varsam<br />
ledning av Christina Lövestam och Diana<br />
Eliason. Här är några av reflektionerna:<br />
– Jag tycker han fick fram på ett bra<br />
sätt att man duger som man är, både som<br />
förälder och barn.<br />
– Lars Gustafsson påpekade skillnaden<br />
mellan möte och bemötande, det är talande.<br />
– I många sammanhang hör man ”jag<br />
beklagar” utan att det betyder så mycket.<br />
Man blir vänligt bemött, men det är inget<br />
riktigt möte.<br />
– Vad innebär det att visa respekt för<br />
varandra? När jag var liten var respekt<br />
kopplat till rädsla.<br />
– En människa man respekterar är väl<br />
någon man känner förtroende för.<br />
– När man möter aggressiva barn är det<br />
viktigt att man som vuxen vågar sänka<br />
garden hörde jag i ett radioprogram nyligen.<br />
– Begreppet curlingföräldrar nämndes<br />
bara i förbigående, men jag tycker inte<br />
det är så enkelt. Tänk om folk inte vågar<br />
ställa upp för sina barn för att man<br />
inte vill bli beskylld för att vara curlingförälder.<br />
– När man tar ifrån barnet förmågan<br />
att reda upp saker och ting själv, då gör<br />
man fel. Men givetvis ska man visa all<br />
omsorg och kärlek man kan.<br />
– ”Lotsa barn” heter en bok av Lars H<br />
Gustafsson, det är en väldigt fin bild. Barnen<br />
är kaptener på sitt eget fartyg, men<br />
de behöver någon vid sidan om som kan<br />
lotsa dem förbi de farliga grunden.<br />
Lars H Gustafssons senaste bok heter ”Se barnet,<br />
se dig själv” (Norstedts förlag)<br />
<strong>PER</strong> <strong>PEKTIV</strong><br />
S på<br />
Andrum för<br />
föräldrar och<br />
småbarn<br />
Strax före tolv på måndagar går det en ström<br />
av barnvagnar till Christinae kyrka. Andrum<br />
med sånglek och fika har blivit en del av<br />
veckorutinen för fler och fler föräldralediga<br />
med småbarn.<br />
Stämningsfull orgelmusik fyller<br />
kyrkan. Vid ingången får alla ett<br />
ljus av prästen. När barnvagnen är<br />
parkerad går de flesta fram med sitt barn<br />
på armen och tänder ljuset på ljusbäraren.<br />
Det är kanske lite rörligare än vanligt<br />
i kyrkan, men ändå lugnt och rofyllt med<br />
tanke på att hälften av kyrkobesökarna är<br />
mycket unga.<br />
Klockorna ringer och orgeln introducerar<br />
psalm 210: Jag lyfter ögat mot himmelen<br />
…<br />
Vanligtvis heter prästen Christina Lövestam,<br />
men just idag är det Sofia Eriksson<br />
som leder andakten. Sofia inleder<br />
med att nämna att hon själv nyligen varit<br />
mammaledig och berättar sen en kort berättelse<br />
från sin hemby i Västerbotten.<br />
Nästa psalm är nummer 607: Jag är<br />
hos dig min Gud, som barnet hos sin<br />
mamma...<br />
Därefter ber alla Gud som haver barnen<br />
kär. Till sist avslutar orgeln med ett glatt<br />
och pampigt orgelstycke.<br />
RÖRELSESÅNGER<br />
Efter den korta andakten samlas alla uppe<br />
i Christinaesalen för en stunds sånglek.<br />
Här sjungs och klappas det. Ibland går<br />
man runt i ring, ibland sitter man på golvet.<br />
Det är rörelsesånger om fingrar och<br />
tår, hästar som springer och fåglar som<br />
flyger. Två hasselnötter blir ett perfekt<br />
rytminstrument i små barnahänder. Alla<br />
deltar lugnt och koncentrerat, på sina<br />
egna villkor.<br />
Den tredje och inte minst viktiga delen<br />
är fika för stora och små. Smörgås, yog-<br />
hurt, frukt, kaffe och te står redan uppdukat.<br />
Barnstolarna placeras ut runt borden.<br />
Mammaprat blandas med ett och annat<br />
barnskrik.<br />
Idag är det bara mammor, men oftast är<br />
det någon eller några pappor med också.<br />
Även far- och morföräldrar är mycket välkomna.<br />
TVÅ GRUP<strong>PER</strong><br />
Andrum för föräldrar och småbarn började<br />
i höstas. Antalet deltagare har ökat<br />
efterhand och som mest har det varit 38<br />
barnvagnar.<br />
– Eftersom intresset är så stort har vi<br />
nu bestämt att dubblera, säger Margareta<br />
Andreasson, som är kyrkomusiker och leder<br />
musiken och sånglekarna. I fortsättningen<br />
blir det två grupper, en kl 12 och<br />
en kl 14.<br />
Från Eriksberg kommer ett troget<br />
gäng. Det kan vara upp till sju barnvagnar<br />
som rullar i sällskap ner till kyrkan.<br />
– Det här är jättemysigt, säger Jenny<br />
Katarina Hermansson tänder ett ljus tillsammans med dottern Nora.<br />
Baltmo. Man får en lugn stund i kyrkan<br />
tillsammans med sitt barn, utan att behöva<br />
oroa sig för att störa om barnet ger lite<br />
ljud ifrån sig. Sen får man sjunga, leka,<br />
fika och prata tillsammans – en blandning<br />
av lite av varje som passar perfekt när man<br />
är mammaledig.<br />
Måndagens Andrum växer ...<br />
Vi har blivit så många att vi dubblerar<br />
måndagens ANDRUM med sånglek<br />
för föräldrar och småbarn<br />
första gruppen kl 12.00<br />
andra gruppen kl 14.00<br />
Båda grupperna börjar med Andrum<br />
i kyrkan och fortsätter med sånglek och fika<br />
i Christinaesalen. Ingen anmälan.<br />
Upplysningar: Margareta Andréasson, 66 91 78<br />
4 KRISTET <strong>PER</strong>S<strong>PEKTIV</strong> NR 1/05<br />
KRISTET <strong>PER</strong>S<strong>PEKTIV</strong> NR 1/05<br />
5
Change language