Swedish Holy Bible Psalms.pdf

Psaltares
och hans makt och de under han har gjort.
5Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för
våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
6Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas,
och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
7Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
8Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett
släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
9Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
10De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
11De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
12Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
13Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
14Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
15Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
16Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
17Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i
öknen.
18De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
19Och de talade mot Gud, de sade: “Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
20Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan
han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?”
21Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede
kom över Israel,
22eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
23Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
24han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
25Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
26Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden
fram.
27Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
28han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
29Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
30Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
31då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels
unga män.
32 Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
33 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
34 När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
35 De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
36 och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin
tunga.
37 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans
förbund.
38 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför
avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
39 Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
40 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
Free Bibles: http://freebiblegospeltoallnations.blogspot.com 43