LINNÉ OCH 1700-TALETS SVERIGE - Naturhistoriska riksmuseet

Lösningen var att samla in och bevara
frysta vävnadsprover. Museets miljöprovbank
startades. Väl infrysta i – 30 ˚C
eller – 80˚ C på vår miljögiftsenhet finns
290 000 prover från främst fiskar, fåglar
och däggdjur insamlade från 1964 och
framåt. Idag tas rutinmässigt prover på
döda djur som kommer in till museet. De
utgör grund för museets miljögiftsforskning,
men de används också för
övervakning av miljögifter i Sverige.
Kvastfeningen - en vetenskaplig
sensation
När en kvastfening fångades utanför
Sydafrikas kust 1938 väckte det stor
sensation. Fisken tillhörde en grupp som
man trodde dog ut för 80 miljoner år
sedan. Tack vare fossil i museisamlingarna
kunde man jämföra sitt fynd och
konstatera att den nyupptäckta arten
verkligen var släkt med en utdöd
fiskgrupp.
Vårt museum var ett av de första som
lyckades komma över ett exemplar av en
kvastfening. Den här fisken är dock en
gipsavgjutning av vårt äkta exemplar som
förvaras i sprit. Idag kallas kvastfeningen
för tofsstjärtfisk.
Vackra stenar
Mineralsamlingar fick stort utrymme både
i naturkabinetten och de första
naturhistoriska museerna. Skälen till
6
detta var både estetiska och
bevarandemässiga. Stenar behövde inte
konserveras och de angreps inte av
skadedjur.
Naturhistoriska riksmuseets
mineralsamling är ett resultat av 300 års
insamlande. Den innehåller 150 000
prover, varav hälften är från Sverige. Till
specialiteterna hör Bergskollegiets gamla
samling (1637-1857) och 25 000 prover
från världens mineralrikaste plats, Långban
i Värmland. I våra samlingar finns också ca
100 typprover. Det är det prov man utgått
från när man beskrivit mineralet första
gången.
Samlingarna är ett ovärderligt arkiv för
både forskning och utställningar.