MUSTASCH PÅ MONA LISA

More documents

Recommendations

Info

Äppelträdets väsen erfars således genom att jag med hjälp av min varierande fantasi försöker undersöka hur mycket äppelträdet kan tänkas förändrat innan det upphör att vara ett äppelträd. 21 Likheten består i att man skulle kunna säga att patafysiken gör precis tvärtom. Istället för att skala bort och variera egenskaper lägger patafysiken till egenskaper, tills den patafysiska konkretionen spricker. Där Husserl vill hitta tingets väsen, vill patafysiken visa att det inte kan finnas något väsen. Därför kan patafysiken kanske beskrivas som en negerad fenomenologi. Jag tror inte att Alfred Jarry skulle ha misstyckt till förslaget att kalla patafysiken för en epifenomenologi. Patafysiken, en kritik av filosofin? Att tolka Jarrys definitioner som satser i en kunskapsteori satser leder dock till en mängd svårigheter. Vad Kant ville göra var att påvisa att den mänskliga kunskapen inte handlar tingen själva, utan om resultaten av de tillrättaläggningar som gjorts av förnuftet och dess kategorier. För Kant är kunskapen inte meningslös, men han menar att man måste vara medveten om vad vetenskapens objekt är. Patafysiken menar enligt min mening att det är ett kaos som ordnar dessa tillrättaläggningar. Därför är de alla undantag och helt slumpmässiga. Med patafysikernas metod går det inte att hitta ett tingens innersta väsen. (Möjligtvis kan man nå deras yttersta väsen, vad nu det skulle vara?) Detta därför att all strukturation vi tror oss uppfatta bara är inbillning. Även den bortom inbillningen. Om man någonsin kom fram till ett innersta väsen, skulle också detta visa sig vara kaos — Clinamen. Detta innersta väsen skulle i så fall också vara identiskt för allt och kunskapen om det värdelös. Vad människan ska sträva efter är medvetenhet om att vetenskapen inte kan vara meningsfull. Patafysiken vill ovetenskapliggöra vetenskapen. Detta skulle kunna vara en av anledningarna till att hävda att patafysiken är en vetenskap. Syftet är ju som bekant inte att “komplettera vetenskapen utan att bringa oreda i den”. Patafysiken vill visa att annan vetenskap än den patafysiska är omöjlig. I förlängningen kan man se att även den patafysiska vetenskapen är omöjlig. Patafysiken tycks präglad av radikal skepticism angående kunskapens och vetenskapens möjligheter, men metoden är bara en lek. Patafysiken som kunskapskritik är inte mycket att hänga i julgranen därför att den leder in i solipsismen 22, vilket måste betraktas som en 21 Lübcke, Poul, ‘Husserl: Filosofi som sträng vetenskap’, i Poul Lübcke (red.), Vår tids filosofi (1987). 22 Solipsism: filosofisk lära som ifrågasätter yttervärldens och andra subjekts existens och hävdar att allt som existerar är mitt jag och dess tillstånd eller att allt som existerar är beroende av mitt medvetande. (Bonniers lexikon) 12
återvändsgränd. Den föreslår heller inte någon lösning på solipsismens problem. Patafysiken verkar inte bry sig om att den faller i solipsismens fälla. Patafysikern accepterar istället glatt att han enligt sin egen lära inget kan veta. Den medvetne patafysikern är kanske visare än andra människor på samma sätt som Socrates var den visaste i det antika Grekland. Socrates visste ett mer än alla de andra vise av sin tid - att han inget visste. Den kunskapskritik patafysiken förefaller lägga fram är inte särskilt originell i kunskapsteoretiska sammanhang. Man kan dra en linje bakåt till Edmund Husserl, Immanuel Kant och David Hume med flera. Misstanken om att det kanske inte är kunskapens möjlighet som kritiseras kommer nu som ett brev på posten. Vad kan det då vara i stället? Något som ligger nära till hands är att den istället skulle vara en kritik av filosofin som aktivitet. Kanske vill den visa att liksom patafysiken är nonsens är även filosofin det. Mången filosofisk text tenderar att bli snårig, för att inte säga luddig. Detta är inte ovanligt, speciellt i den kontinentala traditionen. Kanske är det istället i detta hänseende som patafysiken liknar filosofin. Men detta stämmer ändå inte. Det är inte filosofin som aktivitet som bör kritiseras. Det är de utövare av den som medvetet gör sitt språk snårigt som förtjänar kritiken. Patafysiken, en kulturkritik? Jag tror att patafysiken ytterst är en reaktion mot dem som hyllar djupheten för djuphetens egen skull, mot dem som krånglar till sitt språk för att dölja att tanken är oklar. Patafysiken kan fungera som ett testinstrument mot sådan kvasidjuphet. Patafysiken efterapar luddiga och pompösa påståenden till form och innehåll men förvanskar dem så att kontentan helt visst blir noll. Bakom allt det krångliga döljer sig intet. “Det utmärkande för Patafysiken är att vara en fasad utan något bakom.” 23 Om man stöter på en människa som, utan att försöka undersöka vad som egentligen sägs, sväljer en testsats skapad av en patafysiker, så har man stött på en människa som mycket väl själv skulle kunna sätta ihop krångligheter bara för att det ska verka som om han har något att komma med. Jag tror att bakom patafysiken ligger övertygelsen att verkligt krångliga saker bäst uttryckes på ett enkelt sätt. Som redan påpekats är filosofin nog så ofta ett fält med snårig terminologi. Ett annat område där tomt och krångligt teoretiserande tycks vara vanligt är litteraturvetenskapen. Ibland tycks man där omhulda en viss pretentiös snårighet som bara döljer tomhet. Jag 23 Torma, Julien, ‘Brev till René Daumal’, i Segla i ett så): Patafysisk antologi, 26-28. 13
Page 1 and 2: MUSTASCH PÅ MONA LISA Några refle
Page 3 and 4: den viktigaste källan till kunskap
Page 5 and 6: Enligt en annan definition studerar
Page 7 and 8: Det patafysiska kollegiet Det pataf
Page 9 and 10: Det är också möjligt att framgå
Page 11: ning tillskriver tingen. (Jämför
Page 15 and 16: För patafysiken i tiden Patafysike
Page 17 and 18: 1.2 Att vara fallet eller att inte
Page 19 and 20: 7.1 Till de grundläggande mänskli

MUSTASCH PÅ MONA LISA

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?