Ladda ned - Timbro
Ladda ned - Timbro
Ladda ned - Timbro
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
INTRODUKTION<br />
Inför valet 2006 pågick en omfattande diskussion kring antalet myndigheter och hur vissa<br />
myndigheter bedriver sin verksamhet. I centrum stod frågan om myndigheternas opinions-<br />
bildande verksamhet. 1<br />
Debatten rörde sig då i huvudsak på två nivåer. För det första pekade flera debattörer och<br />
borgerliga politiker på hur det långvariga socialdemokratiska maktinnehavet lett till att delar<br />
av statsförvaltningen hade växt ihop med det socialdemokratiska partiet, både sett till<br />
chefsutnämningar och de åsikter som fördes fram i olika opinionsbildande sammanhang. För<br />
det andra fanns i diskussionen ett demokratiteoretiskt perspektiv. Givet regeringsformens<br />
skrivningar om objektivitet och saklighet i myndighetsutövningen, i vilken utsträckning är det<br />
då rimligt att myndigheterna ägnar sig åt opinionsbildning som till innehåll och uttrycksformer<br />
lika gärna skulle kunna höra hemma i politiska partier och intresseorganisationer?<br />
På ett sätt är information förstås en viktig och självklar uppgift för myndigheter. Det kan<br />
handla om allt från att Skatteverket meddelar om hur och när man ska lämna in sin<br />
självdeklaration, till att Försäkringskassan informerar om förändringar i socialförsäkringarna.<br />
Samtidigt leder frågan om myndigheternas opinionsbildning till en rad intressanta, och ur ett<br />
demokratiteoretiskt perspektiv, besvärliga frågor. När riskerar myndigheternas informations-<br />
givning att äventyra exempelvis tilltron till statens neutralitet? Det vill säga var går gränsen<br />
mellan myndighetsinformation och opinionsbildning? Och finns det risk för att myndigheternas<br />
opinionsbildning tränger ut annan form av ideologisk och politisk debatt?<br />
När man börjar ställa frågor som dessa inser man snart att frågan om myndigheternas<br />
opinionsbildning är betydligt större och mer allmängiltigt relevant än påståenden om att<br />
Sverige skulle vara en enpartistat.<br />
Ytterst handlar frågan om myndigheternas opinionsbildning om den för varje demokratiskt<br />
styrelseskick centrala frågan hur folkviljan artikuleras.<br />
Den här rapporten kommer dels att behandla den demokratiteoretiska kritiken mot<br />
myndigheternas opinionsbildning, dels att diskutera utvecklingen sedan valet 2006. Dessutom<br />
granskas regeringens förvaltningspolitiska proposition, som presenterades i slutet av mars<br />
6