En kyrkordning blir till och tas emot - Yngve Kalins hemsida

Nu har man presenterat ett PM med förklaringar och jag har förhandlat med Leni Björklund
och Levi Bergström m.fl. att jag stöder detta och kommer att tala för det om den 18
miljonerna, som nämns där, ligger fast till forskningen.
Fortfarande är tipset att minoritetsfrågan kommer upp i morgon bitti, men kanske sent i
kväll. Det ska bli intressant att se hur posk-modernisterna ställer sig. Vi håller ju oss också
med posk-kärringar, som någon glad läsare påpekade i ett mail till mig.
2001-09-20
Så kom det då upp till slut. Betänkandet om minoriteternas fortsatta ställning i Svenska
kyrkan behandlades i går kväll. Dagordningen kastades om för att ärkebiskopens skulle ha
möjlighet att närvara och jag fick ca 30 sekunders mental starttid.
Det är oerhört svårt att sammanfatta den debatt som följde efter mitt inledningsanförande,
där jag försökte föra frågan vidare genom att hänvisa till det ekumeniska sammanhanget
med förhållningssätet att uppfattningar som delas med ekumeniska partners också skall
anses legitima och beredas handlingsutrymme i vårt svenska sammanhang. Dag hakade på,
även Fredrik Sidenvall och Lars Edvardsson stämde in, liksom leastadianen Birger Palo.
Ärkebiskopen var trött, men upprepade i sak ungefär det han sa i våras. När Persenius
biträdde kom frågan om att handla om kyrkan som gudstjänstgemenskap men han gav ett
försiktigt bifall till de metoder jag anvisade och att mina nya yrkanden mycket väl skulle
kunna ligga till grund för fortsatta samtal.
Dag namngav i sitt anförande de ca 10 ledamöter som i Kyrkans Tidning angivit att de ville
skärpa Kyrkoordningens regler för de s.k. kvinnoprästmotståndarna. Det lockade fram Urban
Gibson (fp) som förklarade att han inte ville ha flera Solberga-fall, vad det nu betyder och att
han aldrig fattat varför vi inte kan erkänna varandra och fira nattvard tillsammans och hur vi
kan upprätthålla våra uppfattningar. Det gav mig möjligheter att förklara och men också
markera att tiden håller på att rinna ut. Jag fick tillfälle att säga att det inte är jag som ändrat
mig, det är kyrkan. Jag är döpt och konfirmerad, prästvigd i kyrkan. Jag är kyrkoherde, men
och om jag sa upp mig från min tjänst på måndag, ångrade mig på tisdag och sökte tjänsten
igen skulle jag inte vara behörig. Jag inbjöd biskop Eckerdal att komma på tisdag kväll till
Mjöbäck och förklara och utlovade mycket folk i kyrkan!
Många har efteråt förklarat att de uppskattade diskussionen som de upplevde som ett
meningsfullt samtal som berörde dem på många plan. Det var påfallande tyst i plenisalen
och det bekräftades till slut när spänningen släppte och halva salen började skratta, mer eller
mindre öppet, när den 75 årige Eskil Jinnegård (c++) trosskyldigt som vanligt gick upp för att
berätta hur det är hemma på Västgötaslätten. Hans ordval blev inte riktigt lyckat (eller
mycket lyckat!) Han sa ungefär så här. "Ett tag hade jag två kvinnor och en man där hemma -
och det va bra och sen hade jag två män och en kvinna och det var också bra." Det
föranledde någon att teaterviska: ”Karl´n har kommit in på fel betänkande.
Samlevnadsfrågorna behandlade vi ju igår!”
Jag begärde till slut rösträkning så att namnen kan publiceras t.ex. i SPT och för att ställa folk
inför ett avgörande. Hela 37 personer stödde mina yrkanden, 12 avstod, och resten röstade
med utskottet, som ju säger att ska samtalet fortsätta.
31