Layout 1 (Page 1) - Svenska Friidrottsförbundet

Framtiden
Framtiden för ny seniorelit
ser ljus ut
Det svenska friidrottsundret har blivit en
nationell angelägenhet och ett intressant
faktum internationellt. Samtidigt
som en del toppaktiva ser slutet på sin
elitkarriär är nya på väg fram för att
ta över och fortsätta föra Svensk
Friidrott fram i rampljuset.
12
Vid
VM i
Göteborg
1995 avslutade
många
aktiva sin
mästerskapskarriär.
Av 35
individuella starter
var det enbart
tio som kom att tävla
på de två kommande
världsmästerskapen 1997
och 1999. Ekonomiskt var
VM 1995 en katastrof
för Svensk Friidrott, med
ett konkurshot hängande
över sig de kommande
åren. Detta avspeglades
till viss del i de två kommandevärldsmästerskapen
vilka så här långt är
de två sämsta mästerskapen
i svensk friidrotts
historia i nationspoänghänseende
men även i
antalet deltagande
aktiva.
Trots de dåliga
ekonomiska förutsättningarna
1995 grundlades
ändå här det
gyllene 2000-
Nybliven juniorvärldsmästarinna
i
höjdhopp,
Erika Wiklund.
Foto: Hasse Sjögren.
talet. De blivande medaljörerna och 1976-orna Kajsa
Bergqvist, Stefan Holm, Staffan Strand, Patrik Kristiansson
och Robert Kronberg var med på sina juniormästerskap
och placerade sig topp 6. Dessa tillsammans
med nya hungriga tränare var beredda att kliva fram
och satsa mot senioreliten.
Svensk Friidrott stöttade denna grupp av aktiva och tränare
tillsammans med Sveriges Olympiska Kommitté
(SOK) och Sveriges Centralförening för Idrottens Främjande
(SCIF). Svensk Friidrott stod för idéer och genomförande,
exempelvis starten av Elitidrottsskolan,
och SOK och SCIF stod för ekonomin. Den första seniormedaljen
ur denna grupp kom på OS 2000 av Kajsa
Bergqvist och följdes sedan av en rad av medaljer.
JVM i Chile ett avstamp
Kan vi sikta på 2012 med samma aktiva – givetvis inte.
De senaste åren har Svensk Friidrott fortsatt att producera
juniorer på internationell mästerskapsnivå där juniorvärldsmästerskapen
i Chile 2000 står för det bästa
någonsin. Här presenterade sig för första gången Carolina
Klüft och Johan Wissman och medaljer togs också
av Sanna Kallur och Niklas Arrhenius.
Detta bevisar vikten av att delta på ett internationellt
juniormästerskap, gärna med framgång, för den fortsatta
marschen mot en seniorkarriär. Att delta på ett juniormästerskap
är i stort sett en förutsättning för en
framgångsrik seniorkarriär inom friidrotten.
Junior-VM på Jamaica 2002 var resultatmässigt ett av
de sämre mästerskapen för svensk del. Truppen var
liten, endast 13 aktiva hade klarat IAAF:s kvalgränser
för JVM-start och fick ihop endast två poängplatser. Ur
dessa 13 aktiva hittar vi dock de som idag är mer eller
mindre etablerade som världsstjärnor; Carolina Klüft,
Linus Thörnblad, Emma Green, Magnus Arvidsson och
Gustav Hultgren.
Trupperna ökar
Trupperna till de senaste juniormästerskapen har stadigt
ökat. 2002 års 13 aktiva kom från nio orter och 11
klubbar. Prognosen för 2008 pekar på 30 aktiva från
12 orter och 20 klubbar.
Om 2002 års lilla junior-VM-trupp med 13 aktiva
kunde producera så många senioraktiva på världsnivå
så finns det stora förutsättningar att 2008 års trupp med
30 aktiva ska föda fram nya senioraktiva som kan ta sig
till världstoppen. Sammanfattningsvis kan man konsta-