Flora och vegetation i Fasterna socken, Uppland - Botaniska ...

12(1) Daphne 5
som socknen var fattig ombads brukspatronen
Le Febure att finansiera byggandet av en
ny kyrkobyggnad som skulle vara gemensam
för de två socknarna vilka genom beslut av
Kungl. Maj:t år 1797 slogs samman. Fasterna
hade länge ett ganska isolerat läge då ingen
av de stora landsvägarna gick genom socknen,
men år 1884 förlängdes järnvägen mellan
Uppsala och Länna bruk genom Fasterna till
Rimbo, och 1885 öppnades sträckan Rimbo-
Stockholm.
Berg och jord
I östra delen av socknen, öster om Gavel-
Långsjön och Skedviken, domineras berggrunden
av stockholmsgranit och i detta
område ligger Transkaftet som med 57,7
m.ö.h. är socknens högsta berg. Från norr till
söder genom socknen sträcker sig ett bälte
med stora avlagringar av mosand, ursvallad
från de intilliggande bergen där hällmarker är
vanliga. Längs kanten av stockholmsgraniten
går grundvattnet ytligt, vilket visar sig i
mycket rikliga förekomster av skavfräken
(Equisetum hyemale). Västra delen av socknen
domineras av grå gnejs och uppsalasyenit eller
hornbländegnejs. I gnejsområdet förekommer
en del pegmatitgångar vilka på två ställen
öster om Ubby-Långsjön till och med bildar
berg, vilket är ovanligt, och på sina ställen
innehåller pegmatiten så mycket ren kvarts
att den förr ansågs brytvärd.
På nordvästra sidan av Skedviken ligger
fyra stycken små ryggar, så kallade drumliner,
vilka är de enda äkta drumlinerna i Stockholms
län och därför klassade som mycket
värdefulla geologiska objekt (Uhr m.fl.
1983). Fasterna kyrka ligger på en av dessa
drumliner på vars västra sluttning finns ett
par torrbacksarter som nästan bara påträffats
här och på torrbackar vid det närbelägna
Mörby slott, nämligen flentimotej (Phleum
phleoides) och backsmultron (Fragaria viridis).
Stora områden kring Skedviken har jordar
som består av mossetorv, d.v.s relativt
unga jordar med högt organiskt innehåll,
men även i andra delar av socknen där det en
gång legat myrar eller sjöar finns områden där
jorden består av mossetorv. Marken är på det
hela taget påverkad av Gävlebuktens kalkförekomster
vilket givit upphov till kalkhaltig
lera och kalkhaltiga moräner i vissa trakter. I
dagen liggande kalkkroppar saknas helt, men
de höga kalkhalterna i morän och leror gör
ändå att floran här och var får en annan
karaktär än i områden där kalkhalten är lägre.
Geologin i Fasterna socken har beskrivits av
Paijkull (1864) och Sidenbladh (1868).
Åkrar och gårdar
Jordbruket i Roslagen under början av 1800talet
sammanfattas kortfattat av Radloff
(1910) som angav att det såddes lika mycket
korn som råg, medan vete och havre odlades
i mindre omfattning. Vicker odlades vid de
flesta herrgårdarna i Sjuhundra härad medan
odlingen av humle, som var påbjuden enligt
lag, ej ens täckte traktens egna behov.
Gödning till åkrarna hämtades företrädesvis
från ladugårdarna men i vissa trakter användes
också kärrjord till gödning. Han skriver:
"Ej mycket ogräs fanns i åkrarna.
Lithospermum arvense växte 1802 till 1 alns
höjd allmänt i de flesta åkrar men var ej ett
farligt ogräs. Ej heller Centaurea, Papaver
dubium eller P. rhoeas. Vårsäden besvärades
av Camelina sativa, Sinapis arvensis, och
tistlar såsom Cirsium vulgare och Carduus
crispus där ärtor vuxit tidigare. På
hårdvallsängar och