Nr 1 - Kris

More documents

Recommendations

Info

VÄGEN UT presenterar läsarbidraget Text: Jörgen Filipsson, de intagnas representant i förtroenderådet på anstalten i Tidaholm Foto: Fängelset Kalmar, Alexander Laine VÅLDET FÖDS ur desperation Jag befinner mig på en kriminalvårdsanstalt, säkerhetsklass B (förhöjd säkerhet) och vill belysa ett växande problem på landets fängelser. Under mina fyra år på anstalten har det skett ett antal grova överfall där det vanliga är att fem, sex intagna överfaller, misshandlar och i vissa fall knivhugger specifikt utvalda offer. Anledningarna är ofta rena bagateller, men också ett uttryck för den desperation som den begränsade tillvaron lätt skapar. Eftersom offren aldrig golar (tjallar) leder brotten inte till åtal och finns inte heller med i statistiken. Den senaste attacken ägde rum den 14 november på Tidaholmsanstalten. Fem intagna anfaller en ensam intagen man med benprotes, berövar honom protesen och överöser honom sedan med slag, sparkar och knivhugg. Tack och lov överlevde mannen. Den här sortens brutala överfall tar självfallet de flesta av oss intagna kraftigt avstånd från. Men överfallen har blivit en del av vår vardag, utan att någon vågar göra något åt det. Jag menar att en stark orsak till våldet är bristerna i säkerheten för de intagna. Den humanitära vården har ersatts av ett statiskt-tekniskt säkerhetstänkande och missriktade säkerhetsåtgärder från kriminalvårdens sida. År 2004 drabbades kriminalvården av tre spektakulära rymningar. Efter ett 16 │ <strong>Nr</strong>1/2011 intensivt mediedrev beslöt regeringen att börja bygga helt rymningsfria enheter inne på vissa anstalter samt att skalskyddet på fängelserna skulle förstärkas med elstaket och massiv kameraövervakning. Samtidigt reviderades också rutiner inom anstaltsvärlden. Humanitär vård har ersatts av allt hårdare restriktioner och ett statiskt-tekniskt säkerhetstänkande. Det har skapat en desperation som i sin tur ligger bakom mycket av det brutala våldet inne på fängelserna. Initialt var målsättningen att förhindra rymningar och att öka den inre friheten. Kriminalvården inrättade en riksmottagning där alla som dömts till fyra år eller mer genomgår en kartläggning och riskbedömning. Utifrån resultaten upprättas sedan ett placeringsunderlag med syfte att minimera riskerna både för fortsatt brottslig verksamhet och för våld mot andra intagna. Kriminalvården segregerade dessa intagna till mindre autonoma enklaver inom anstalterna och begränsade deras möjlighet att få besökstillstånd, telefontillstånd, permissioner med mera. Samtidigt skars fritidsaktiviteterna och kulturutbudet ned. All verksamhet på anstalterna utgår nu från säkerhetsaspekterna. Den helt autonoma säkerhetstjänsten och kriminalvårdens underrättelsetjänst har vetorätt i alla ärenden. Här har den humanitära delen ersatts av ett massivt säkerhetstänkande och fjärmande från de rent mellanmänskliga relationerna vårdare-vårdtagare. I detta vacuum lever och andas cirka 30 intagna på varje avdelning tillsammans på en begränsad yta dygnet runt. Jag ser en stor fara i detta cyniska tänkande. Säkerhetsivrarna vinner hela tiden mark, och kriminalvården blir allt mer restriktiv. Snart är det enda återstående alternativet förvaring utan möjlighet till återanpassning. Kulturen inom kriminalvården påverkas förstås starkt av ledarskapet i organisationen. Att tillsätta en före detta rikspolischef som ansvarig för kriminalvården var som att sätta vargen att vakta fåren. Snart återstår bara pälsen, medan innehållet är uppätet. Jörgen Filipsson
Några rader till alla galna
Page 3 and 4: VÄGEN UT ISSN 1651-4254 Ges ut av
Page 5 and 6: KRIS VIKTIGASTE UPPGIFT KRIS, Krimi
Page 7 and 8: Sjunde Lovebrevet Lovebrevet finns
Page 9 and 10: efter KRIS REPORTAGE Text: Alexande
Page 11: Vi stödjer KRIS drog- och brottsf
Page 15: KRIS REPORTAGE Text: Alexander Lain
Page 20 and 21: RiksKRIS informerar om trycksaksbes
Page 23 and 24: Har Sverige fullständigt gett upp

Nr 1 - Kris

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?