RAPPORt FRåN MEdEltidSvEckAN RAPPORt FRåN ... - Uma

More documents

Recommendations

Info

Expeditionen till Gruveberg Lyckseleresan 24/9 2005 Högt ärade damer och herrar som läser dessa enkla rader, veten att detta är en sanningsenlig skildring av de förunderliga saker som sig utspelade under Umas undsättningsexpedition till Gruveberg hösten AS XL. Det hela började på våren AS XXXIX med att Botulf från Ledusjö, kapten för vaktstyrkan vid Umas Gruvor sände ett bud om förstärkningar, då det synts stora skaror av banditer i skogarna kring Gruveberg. Botulf skrev i mars på Nordmarks forum att han flyttat till Lycksele och ville slåss lite, om folk hade tid och ork att komma upp. Enligt rapporten från gruvväktaren var antalet banditer så vådligt stort att när grannhäradena fick höra det erbjöd de sin hjälp i striden, Herr Sigfuss från Gyllengran lovade till och med att segla sin bastuflotta uppför Umeälven för att ge understöd och transport åt trossen. Men på grund av att det tar tid att organisera ihop ett dylikt härnadståg, speciellt med både kriget om det heliga k n ä c k e b r ö d e t och Magna Cartas öde hängande över våra huvuden. Samt att den årliga pilgrimsfärden till Visby, som måste genomföras, låg ivägen, så hade året hunnit skifta och sommaren hunnit bli till höst innan en undsättningsstyrka kunde mönstras. EXPEDITION Det blev mycket bludder på forumet fram och tillbaka och det tog en stund innan folk hade skaffat sig både tid och ork, men till slut hade vi ett datum satt. Vi var många tappra kämpar som skulle iväg, men Herr ólafR drabbades av ett hårt öde och kunde inte delta i expeditionen. Detta då han och hans yxa blev tvungna att ge sig iväg ut i skogen och jaga rätt på skälmarna som hade stulit halva hans hönsbesättning och målat resten av de stackars fåglarna gröna. Herr Jean o andra sidan måste avstå från nöjet att näpsa rövarna, då han var tvungen att tillsammans med sin väpnare ge sig ut efter ett band osedvanligt fräcka boskapstjuvar. Dessa hade stulit hans får och ersatt dem med attrapper gjorda av ruttna halmbalar med texten ”får” påmålat med runtecken som enda förklädnad. Herr lill-Tor kunde inte heller deltaga, då hans mor höll en bankett för släkten. Den vördnadsvärda damen hade bestämt att hennes son skulle närvara vid tillställningen. Eftersom herr lill-Tor är en plikttrogen son som svurit att hedra sin fader och sin moder, så var han därmed tvungen att avstå från att dra i strid för att rädda Gruveberg. Herr Atli som var hemma från sina färder, var alltför utmattad av ett fälttåg söderut för att kunna närvara och var därför sängliggande när kallelsen gick ut. Snorre och Heimlaug, var på grund av de blessyrer som de ådrog sig på det senaste kriget om knäckebrödet tvungna att avstå även de. Borgfogden var dock där och önskade oss lycka till på färden samtidigt som han lät sin hovslagare inspektera våra hästar. Efter många om och men hade färden ordnat sig, Mats hade fått förhinder inför färden på grund av trassel på jobbet, men vi tog oss iväg ändå, efter att G:sson fått ord- 4 ning på sin bil med hjälp av Ingemar. MOT GRUVBERG Vi var tre man som med våra följen som gav oss av mot Gruveberg, Herr Geiri í Hrauni, Röde Kåre, som är en ny ivrig kämpe och jag eder krönikör, Erik Knutsson Drake. Färden gick från sensommaren in i hösten då träden gulnade alltmer ju längre inåt landet vi kom. Under resans gång underhölls vår tappra skara av skickliga trubadurer som lättade vandringens mödor med sina smäktande ballader om ära, kärlek och höviskhet. G:sson, Ragnar och jag gav oss iväg ca tiotiden på morgonen med en välpackad 245: a med riktning Lycksele, färden gick till ackompanjemang av Rammstein, Beachboys och Triakel. När vi i g r y n i n g e n n a l k a d e s Gruveberg, så var den första byggnad som skymtade i skuggan av berget gruvvaktens stora t e g e l b o r g som höjde sig över byns låga hus. Banditernas v a k t e l d a r syntes glimma i skogarna runt byn, men vi beslöt oss för att snabbt bryta oss igenom inringningen och slå oss fram till borgen. ÄRRAD VETERAN Detta gick förvånansvärt lätt, då vi knappt möttes av något motstånd alls. Vi hälsades välkomna av vaktkaptenen, som var min första marsk och det var ett kärt återseende när jag fick träffa den ärrade gamle veteranen. Efter en snabb resa kom vi till Lycksele och hittade snabbt och enkelt fram till just en tegelborg, eller i alla fall närapå en sådan, man får mycket hus för pengarna i Lycksele visade det sig. Botulf har skaffat sig en gammal direktörsvilla från femtiotalet, vilket betyder att det finns gott om utrymme för
familj och vänner, till och med riktiga gästrum med gästsängar att sova i, lyxigt. BANDITER Herr Botulf erbjöd sig att hålla en fest till vår ära på stående fot. Men vi avböjde artigt och bad endast om lättare förning för att vi sedan tillsammans med den stående garnisonen skulle kunna dra ut och omedelbart avhysa banditerna. Dessa beordrades att omedelbart rusta på och då solen nått middagshöjd stormade vi ut ur borgen och anföll banditernas huvudläger. Det visade sig att vi måste ha tagit lymlarna med överraskning, för lägret var till vår stora förvåning sämre bemannat än vi trott. Herr Geiri och Röde Kåre, utmärkte sig bägge i striden och Herr Botulf gick fram som ett jehu och fällde i ren glädje banditer både till höger och vänster. Själv hade jag en mer periferroll och såg till att ingen av banditerna smet ur lägret. När striden var över återvände vi till borgen efter väl förrättat värv. Botulf bjöd på fika, vi drack kaffe och svärmors hembakade bullar. Vi snackade gamla tider och nya för den delen också sen planerade vi för dagen. Därefter gick vi ut på bakgården och fightades så att det sjöng om det i sköldar och rottingkäppar. BLÅMÄRKEN Kvällen tillbringades i gott sällskap och till stora delar i blöt vid de varma källorna i byn, i vilka vi enligt lokal sed doppade oss. Detta kombinerat med en varm bastu gjorde underverk för våra värkande muskler. Efter en del jämförande av skador och blåmärken gick vi i säng och sov på mjuka ejderdunsbolstrar under hela natten. Botulf hade hyrt en relax-avdelning som missionskyrkan i Lycksele har, med två bubbelpooler och bastu. Vi tillbringade en trevlig kväll i poolen följt av bastu, följt av ännu mer bubbelpool och sen en bra stund sittande i fåtöljer alldeles avslappnade och mjuka, pratandes om nya och gamla ting. Vi avhandlade även en idé om en norrländsk motsvarighet till Nordic 1000 som Botulf spånat på. Det blev även tal om att anordna knytis i Lycksele i samband med nästa fighting. Sen for vi hem till Botulf, efter en stund i gillesstugan gick vi till sängs, G:sson och Ragnar sov i gästrummet, och jag paxade en utfällbar säng som jag ställde i arbetsrummet bredvid. SJÖODJUR Nästa dag steg vi upp med tuppen utom Herr Geiri. Det visade sig att han under natten hade blivit attackerad av ett sjöodjur som smugit sig in i byn. Dock hade herr Geiri inte låtit sig skrämmas av situationen, utan hade raskt strypt besten med sina bara händer och sedan lagt liket i fotändan för att värma sina fötter med den, varför han morgonen därpå sov extra gott. Vi övriga blev serverade en tidig och stadig frukost av husfolket, medan han masade sig upp först till Lunch. Men efter maten rustade vi raskt på, nu skulle vi ut och rensa skogen på överlevande av banditer. Jag märkte av min dåliga planering när jag väcktes av ungarnas tjo och stoj vid sjutiden, arbetsrummet saknade nämligen dörr så allt hördes väldigt tydligt, varefter jag sedan låg och drog mig ungefär en timme. G: sson och Ragnar i grannrummet däremot hade en dörr och lyckades därför sova lite längre, sen åt vi frukost. Dagens strid var relativt lätt, vi red runt i skogen och jagade spridda band av skurkar som inte bjöd något större motstånd. Lord Botulf vädrade sitt missnöje med sakernas tillstånd då han tyckte sig ha observerat betydligt fler banditer. Senare på dagen nåddes vi av en brevduva hemifrån som gav oss en förklaring till banditbristen. Uma hade under vår bortovaro attackerats av banditernas huvudstyrka som under skydd av nattens mörker hade försökt smyga sig igenom den som de trodde olåsta stadsporten. Nu hade det visat sig att porten trots allt var låst, varför de efter en del högljutt svärande hade försökt sig på att klättra över muren istället. DYNGHÖGEN Tack och lov hade Gammel Erk legat på 5 dynghögen bredvid porten och sovit ruset av sig. När han hört banditernas väsnas hade han blivit förbenad, plockat upp sin dynggrep och pådriven av sina storvuxna kopparslagare, stormat hela bandet. Oljudet som detta ställde till med larmade stadsvakten som tillsammans med de hemmavarande kämparna ryckte ut och slog tillbaka banditerna, som när överraskningsmomentet inte längre var med dem, var ett lätt byte. Vi firade detta glada besked med ett smärre gästabud, varefter vi begav oss hemåt. Det blev lite lätt fighting på bakgården på söndagen också innan vi packade ihop för dagen, tog en dusch, hämtade käk på frasses och åkte hemåt. På återvägen tappade tyvärr en av hästarna en sko, varför vi blev tvungna att rida i sakta mak, men vi kom hem lagom för att bevista segerfirandet. Vi fick punka tre mil öster om Lycksele och fick åka resten av vägen i sjutti, på ett reservhjul, men på hela taget blev det en skön resa och vi kom hem i tid till kvällsträningen, men det är en annan historia. Sammanlagt kan jag varmt rekommendera lyckselefarande, det är billigt, det är kul, man lär sig saker och både bastu och bubbelpool är jättesköna efter hård fighting. Snipp, snapp, snut, då var sagan slut. • Bilderna är tagna vid tidigare tillfällen men på båda bilderna syns Lord Botulf kämpa.
Page 1 and 2: ULMAN Timat i Uma och den kända ve
Page 3: Dansmästarinna Hallå ni danssugna
Page 7 and 8: ed för oss syndare nu och i vår d
Page 9 and 10: Om varje år ska ha en sammanfattni
Page 11 and 12: Kalender Oktober 10 19.00 Måndagsm

RAPPORt FRåN MEdEltidSvEckAN RAPPORt FRåN ... - Uma

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?