shiamuslim
shiamuslim
shiamuslim
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Jag var en hängiven <strong>shiamuslim</strong><br />
jag min integritet och kämpade vidare med livet. På kvällarna<br />
brukade jag gråta mig till sängs medan jag ropade på Gud om<br />
hjälp. Mitt eget boende bad jag om. Varje dag drömde jag om<br />
det. Mehdi var väldigt snål. Han köpte inga vettiga kläder till mig.<br />
Dessutom hade han sjuka påhitt för sig vid matbordet ibland. En<br />
morgon började han slå på min vänstra hands fingrar med en<br />
osthyveln! När jag ville rädda dem ur hans klor, revs min tummes<br />
alla sju hudlager bort. Märket därefter finns än idag på min vänstra<br />
hands tumme. I alla dessa år under hans felaktiga inflytande<br />
tvingade han mig diska all disk från morgonen till kvällen och ofta<br />
framför vänner och släktmedlemmar och deras familjer på besök!<br />
Till och med de sa åt Mehdi flera gånger: ”Har du hittat en slav<br />
eller?” Då svarade Mehdi: ”Han måste disciplineras.” Allt detta<br />
fick mina föräldrar aldrig höra när det pågick. Han ville inte stå<br />
för några som helst kostnader! Hela mitt barnbidrag som på den<br />
tiden var på 750 kronor, tog han utan att ge mig något av det.<br />
Sista året på gymnasiet la jag märke till att klasskamraterna<br />
snackade om sina barnbidrag. Hemma nämnde jag det för honom<br />
men han som i flera år skamligt hade tagit var enda krona,<br />
vägrade ge mig hela summan. Bara 500 av 750 kronor fick jag!<br />
Resten behöll han. Allt sådant gjorde ont men vem kunde jag<br />
prata med? Jag sprang hemifrån många gånger. Detta slutade<br />
varje gång med att mina vänners mammor ringde hem till honom,<br />
när jag frågade om jag fick sova över där! Jag sa alltså inte till<br />
dem att jag har rymt hemifrån utan de listade ut det själva! En<br />
gång var jag så trött på bussen att jag råkade sovande passera<br />
hållplatsen, ”Pilspetsvägen” i slaka på väg till Kisa. I alla dessa 40<br />
minuters busstur till Kisa sov jag. När jag kom fram dit, råkade<br />
jag ta en fel buss istället för att ta bussen tillbaka till Slaka. Denna<br />
buss tog mig till utkanten av Kisa. Dessutom var den bussen den<br />
sista för dagen så jag kunde ej återvända! Desperat gick jag till<br />
närmaste pressbyrån och talade med en tjej om vad som hänt.<br />
Samtidigt berättade jag för henne att jag var rädd för hur Mehdi<br />
skulle reagera. Den snälle tjejen hette Magda. Hon ringde hem<br />
till sin kille och bad honom komma med sin bil och köra mig till<br />
bussterminalen i Kisa. Hon ringde Mehdi och berättade hur rädd<br />
jag var för hans reaktion och att han skulle ta det lugnt med mig.<br />
Magdas kille kom snabbt och skjutsade mig till Kisa bussterminal.<br />
64